Social mobilisering & sociala rörelser

2018-11-05 till 2018-11-25

Hur skulle din vardag se ut om samhället inte hade förändrats på 100 år? Mycket av det som vi tar för givet i vår vardag idag är saker som de flesta bara kunde drömma om för 100 år sedan. Folkhögskola, gratis utbildning, rösträtt, förskola, subventionerad sjukvård och semester är resultatet av att människor vågat drömma, organiserat sig och jobbat för en förändring av samhället.

Vad är social mobilisering och sociala rörelser?

Social mobilisering innebär att människor kollektivt går samman, identifierar brister i samhället och agerar för social förändring. Ofta handlar det om olika typer av påverkans- och opinionsarbete som syftar till att förändra samhället i en mer rättvis och icke-diskriminerande riktning. En social rörelse som utför ett socialt mobiliseringsarbete försöker alltså på olika sätt få makt över en samhällelig fråga (eller struktur) som man önskar förändra.

Kännetecknande för social rörelser är att de ofta bedriver förändringsarbetet utan att använda traditionella politiska metoder (parlamentarism). Rörelserna kan vara inriktade på att skapa omfattande revolutionära eller reformistiska samhällsförändringar, men de kan också ha lokalt och individuellt fokus. Det kan även handla om motståndsrörelser som har som mål att bekämpa förändringar i samhället som anses hotfulla. Sociala rörelser är många gånger delaktiga i vad som kan beskrivas som en kamp mot en hegemonisk ordning och inte sällan handlar social mobilisering om en kritik av den nyliberala ideologins globala dominans.

Det finns mängder av sociala rörelser och berättelser att lyfta fram – i det här temat har vi valt ut några exempel på mobilisering och det motstånd de sociala rörelserna möter, från olika delar av världen. 

I detta temablock:
  1. Vi läser boken Rörelser under ytan, Reportage om USA:s nya folkrörelser som lyfter fram några sociala rörelser i USA.
  2. Vi besöker Latinamerika och inspireras av:
    – de jordlösas rörelse och kampen för rätten till mark
    – kvinnorörelsen och kampen om rätten till sin egen kropp
  3. I Sverige lyfter vi fram kampen om bostaden och renovräkningarna.
  4. Vi tittar på filmen Ada for mayor som följer en social rörelse i Barcelona som väljer att testa den parlamentariska vägen.
  5. Uppgift och frågor till temat, se instruktioner i slutet.

protest-155927_640

Vi läser: Rörelser under ytan – reportage om USA:s nya folkrörelser

av Julia Lundberg & Christopher Holmbäck (2015), Re:Publik förlag

Tomatplockare i Florida reser sig mot slaveriet på fälten. Pensionärer i Arizona fyller vattendunkar för att migranter ska överleva resan över gränsen. Kolarbetardöttrar i Appalacherna strider för att bergen och miljön inte ska förstöras. I reportageboken Rörelser under ytan möter du amerikanerna som vill stänga fängelserna, skapa nya ekonomiska system och ta makten över sina liv. Följ med till USA:s nya folkrörelser.


Trailer till ”Rörelser under ytan” från Tidningen Re:public.

Titta gärna på denna recension i Amnesty Press.

Christopher Holmbäck och Julia Lundberg

Latinamerika: kampen om marken och kroppen

Rätten till mark: Småbrukares kamp för sina rättigheter i Guatemala

Latinamerikagrupperna är en solidaritetsorganisation i Sverige, finansierad av statliga pengar via SIDAs budget och biståndspengar i EU, som på ett systematiskt sätt jobbar med att stödja olika sociala rörelser i Latinamerika. En viktig del är att sprida dessa rörelsers kamp och vittnesmål i en europeisk kontext.

Här har Latinamerikagrupperna tillsammans med organisationen Comité de Unidad Campesina i Guatemala gjort en kort film om hur småbrukare, som försvarar sin mark och sina mänskliga och kollektiva rättigheter, drabbas av hot, våld, mord, stigmatisering och kriminalisering. Comité de Unidad Campesina är en del av den internationella bondeorganisationen Via Campesina som koordinerar småbrukare och ursprungsbefolkningar i Asien, Afrika, Amerika och Europa. (I Sverige finns grenen Nordbruk.)

Daniel Pascual från Comité de Unidad Campesina i Guatemala berättar i filmen nedan hur  de möts av våld och hot när de försvarar sin mark och sina rättigheter.


BEGREPP

I dessa sammanhang nämns ofta begreppen landgrabbing och matsuveränitet som kan vara bra att känna till. Här beskrivna av FIAN – en internationell människorättsorganisation som arbetar för att synliggöra och bekämpa kränkningar av människors rätt till lämplig mat och försörjning.

Landgrabbing (sve: markrofferi): att med juridiskt eller etiskt tveksamma metoder förvärva eller utnyttja ett större markområde (def NE).

Matsuveränitetbegreppet utgår från mat som en okränkbar mänsklig rättighet och definieras som alla människors rätt till hälsosam och kulturellt lämplig mat producerad med ekologiskt hållbara metoder och deras rätt att definiera sina egna livsmedels- och jordbrukssystem (FIAN).

Rätten till mark: De jordlösas rörelse i Brasilien

De jordlösas rörelse MST (Movimento dos Trabalhadores Rurais Sem Terra ) i Brasilien är precis som Comité de Unidad Campesina i Guatemala del i det globala nätverket Via Campesina och har spelat en otroligt viktig roll för småbrukare och jordlösa arbetare i Brasilien. Här kommer en kort introduktionsfilm till rörelsen och en längre dokumentär.

I slutet av oktober i år valde det brasilianska folket den före detta militären och högernationalisten Jair Bolsonaro till president. Han vill bland annat exploatera Amazonas, fängsla politiska motståndare och bekämpa miljöorganisationer. Han har också hotat att terroriststämpla Brasiliens största sociala rörelse, MST, som vi bekantat oss med ovan. “Dessa röda gangsters kommer att förvisas från vårt land. Det kommer att bli en utrensning som aldrig har skådats i Brasiliens historia”, säger Bolsonaro i en videolänk från oktober i år. Latinamerikagrupperna är oroliga för utvecklingen.

Rätten till sin kropp: Kvinnorörelsen i El Salvador

Amnesty international startade som en kampanj för yttrandefrihet, där en liten grupp människor började skriva brev, för att frige det dom kallade samvetsfångar. Idag är Amnesty en globala människorättsorganisation, som samarbetar med olika sociala rörelser för att försvara människors mänskliga rättigheter.  Organisationen lyfter fall av människorättskränkningar kopplat till sexuella och reproduktiva rättigheter & samarbetar ofta med kvinnorörelsen (om den finns) i det landet där kränkningarna sker.

Teodora del Carmen Vásquez

Teodora del Carmen Vásquez från El Salvador väntade sitt andra barn och befann sig på sin arbetsplats när hon plötsligt fick svåra smärtor. Hon ringde till akuten och bad om en ambulans. Därefter gick vattnet. Teodora svimmade upprepade gånger och hennes kollegor hittade henne medvetslös utanför en toalett, där hennes barn låg dödfött. En av hennes kollegor tillkallade polisen och trots att Teodora var nyförlöst, kraftigt blödande och nätt och jämt vid medvetande, försågs hon med handfängsel och arresterades. För mord. I El Salvador är abort totalförbjudet, även i de fall när graviditeten utgör en fara för kvinnans liv eller är ett resultat av våldtäkt eller incest. Kvinnor som ändå gör abort kan straffas med fängelse, det är inte ovanligt att de döms för mord. Förbudet leder till att kvinnor som får missfall eller andra komplikationer under graviditeten konsekvent blir misstänkliggjorda för att ha försökt göra abort.

Teodora dömdes 2008 till 30 års fängelse för mord. Flera andra kvinnor har dömts till långa fängelsestraff efter att de fått komplikationer under graviditeten. Nästan alla kommer som Teodora från fattiga familjer, utan möjlighet att resa utomlands för att göra abort eller att betala för ett fullgott juridiskt försvar. Amnesty International har krävt att Teodora del Carmen Vásquez friges och att alla andra kvinnor som fängslats på grund av graviditetsrelaterade komplikationer friges.

I filmen nedan får ni träffa Teodora del Carmens Vásques familj i El Salvador:

Kampanjen gav Teodora mycket hopp och underlättade för henne att få besök i fängelset. I flera år bedrev Amnesty kampen, och i februari i år släpptes hon fri efter tio år i fängelse! De internationella påtryckningar av människorättsaktivister spelade roll.

TEODORA DEL CARMEN VÁSQUEZ ÄR FRI!!!

Den 15 februari 2018 frigavs Teodora del Carmen Vásquez i El Salvador. Tidigt på morgonen lämnade hon kvinnofängelset Ilopango. Hon möttes av sin familj och organisationer som kämpat för hennes frihet. Läs mer här.

Teodora är fri men många andra kvinnor är fortfarande fängslade. Amnesty bedriver just nu en kampanj för 19-åriga Imelda som blev våldtagen av sin styvfar, födde ett barn men anklagas nu för mordförsök och riskerar ett mycket långt fängelsestraff.

SKRIV UNDER för att förändra och visa solidaritet! 

Amnestys hemsida finns fler förslag på hur du kan engagera och aktivera dig för mänskliga rättigheter.

Sverige: renovräkningar och rätten till bostad

En av samtidens största utmaningar är att ordna boende åt alla Sveriges invånare. Landet behöver få hundratusentals nya bostäder under den närmaste tioårsperioden. Debatten om hur det ska gå till blir alltmer laddad. De kommande åren behövs även närmare en halv miljon lägenheter runt om i Sverige renoveras. Många kommunala bostadsbolag, men även privata värdar, har inte fonderat för renoveringar och på många ställen i Sverige pågår nu upprustningar, som visserligen behövs, men som leder till höga hyreshöjningar och att människor inte har råd att bo kvar. Nuvarande lagstiftning ger fastighetsägare rätt att renovera och kraftigt höja hyran – med följd att många tvångsförflyttas.

Alla ska kunna bo kvar är en ideell förening som jobbar för att sätta fokus på de sociala aspekterna som finns när fastighetesägare höjer hyrorna kraftigt i samband med renoveringar. Föreningens övergripande mål är att alla som bor i en fastighet som renoveras ska ha faktisk möjlighet att bo kvar i samband med renoveringarna. Föreningen kan hjälpa till med organisering i berörda områden.

Vad vet du om renoveringar och renovräkningar? Läs mer på Alla ska kunna bo kvar’s hemsida

Rätt att bo kvar – handbok i organisering mot hyreshöjningar och gentrifiering är tänkt att användas som ett praktiskt redskap i kampen om hyresrättens framtid. Boken har vuxit fram ur gemensamma erfarenheter av att ta strid mot renoveringar som åtföljts av kraftiga hyreshöjningar.

CRUSH (Critical Urban Sustainability Hub) är en forskningsplattform som sammanför forskare i Sverige och som genom kritisk teori tolkar och förstår den moderna staden i allmänhet och bostadssituationen i synnerhet. De har skrivit boken 13 myter om bostadsfrågan där de dissekerar myter om den pågående bostadskrisen och etablerar en forskningsstödd diskurs som belyser bostadskrisen ur ett medborgarperspektiv.

Jagvillhabostad.nu är ytterligare en organisation som tröttnat på bostadsbristen och vill göra något åt den. Organisationen riktar sig till unga bostadssökande.

Våra hem deras hus. Nedan en kort dokumentärfilm från ett stort mobiliseringsarbete som gjordes i Pennygången i Göteborg under 2012 och 2013.

Hyreshöjningarna i Pennygången landade tillslut på 14 procent efter de omfattande protesterna. Stenas ursprungliga krav var 60 procent.

Ett annat sätt att finansera upprustning och nysatsning från allmännyttans sida har varit att sälja ut delar av sitt bestånd, till privata värdar, för att få in pengar. Detta hände i Rosengård i Malmö under hösten 2016. Snabbt bildades nätverket Rosengård inte till salu, som mobiliserade emot utförsäljningen. Utförsäljningen röstades dock igenom i fullmäktige.

Alby är inte till salu
Ett annat känt exempel är hur socialdemokraterna i Botkyrka sålde ut delar av hyresrätterna i Alby. Nätverket Alby inte till salu drev under 2012 en kampanj om att få till en folkomröstning mot det kommunala bolagets planer att sälja ut 1300 lägenheter. Denna gång lyckades inte kampanjen med att häva bolagets beslut genom folkomröstning. Men man lyckades engagera och organisera människor över generationer i ett stort grannskap i en av Stockholms allra sydligaste förorter.

Läs en artikel om varför kampanjen var viktig för Alby. Vi skickar också med tre videoklipp. I det första får vi möta fyra personer som bor i Alby som berättar om sin syn på sin förort och hur de tänker kring framtiden för Alby. Det andra klippet är en nyhetssändning från kampanjarbetet i Alby, där tjejerna som drog igång kampanjen berättar om sitt arbete. Det tredje klippet är filmat på en protetsaktion.

RIP Malmös billiga hyror – aktion med Allt år alla, Malmö hösten 2018

Vi ser: Ada for Mayor – om folkrörelsen som blev ett parti

Under senaste kursträffen var några av oss på Panora Folkets Bio i Malmö och tittade på dokumentärfilmen Ada for Mayor. I filmen får man följa med en social rörelse som bedriver valkampanj inför borgmästarvalet i Barcelona. Filmen visar exempel på när en social rörelse går från att vara autonom till att välja den parlamentariska vägen. Aktivisterna tar sig genom tvivel, identitetskris och motstånd, både inifrån organisationen och utifrån, och det är en känslosam resa laddad av politisk kampglöd. Se trailern här nedanför. Hela filmen kan hyras här.

Ada For Mayor (Alcaldesa) from Nanouk Films on Vimeo.

Uppgift till temat

Diskutera dina tankar i kommentarsfältet till detta inlägg. Skriv ett eget första inlägg senast tis 20 november och kommentera minst tre andra kurskamraters inlägg senast söndag 25 november.

Som stöd i ditt tänkande kan du tex jobba med följande frågor:
–> Vilka sociala rörelser, organisationer, nätverk eller sammanslutningar finns i din närhet och som du anser har betydelse för samhällets funktion?
–> Vilken roll anser du att sociala rörelser och organisationer har/bör ha i vårt samhälle?
–> Vad tror du händer i ett samhälle där organisering och mobilisering uteblir?

Känn dig fri att diskutera andra frågor relaterade till ämnet om du hellre vill det!

Allt gott!
Lone & Emma

How to start a movement

Starta din egen rörelse? Hur går det till egentligen? Här får du några värdefulla och fyndiga tips. 🙂

 

23 thoughts on “Social mobilisering & sociala rörelser

  1. Mikael A

    Jag tror att rörelser för olika frågor kommer blir mer tongivande i samhället, i och med att fler människor inte engagerar sig i partipolitiken, men däremot kan brinna för en enskild fråga. Det kan också vara en bra grogund för människor att börja engagera sig mer i det politiska spelet. Eftersom jag bor på glesbygden har jag väl inga riktigt sociala rörelser i min närhet, men däremot en vägförening, vilket gör att jag har fått ganska bra kontakt med alla mina granner som jag delar väg med. På landet är det väl mer viktigt att känna sina grannar än i en stad, då man kan råka ut för saker,och det sociala skyddnätet är glesare härute. Något jag däremot saknar där jag bor, och som jag har sett hända på flera andra mindre orter, är eldsjälar, som flyttat in till många gånger avfolkningskommuner (främst då bostadsmarknaden ser ut som den gör i våra storstäder), och startat upp kulturella mötesplatser, byalag, bygggemenskaper, kooperativa dagis och matlag. Det kan jag tycka inspererande.

    Den roll som folkliga rörelser och organisationer är väl någon slags komplement till det statliga och kommunala, som t ex soppkök till dåligt bemedlade, eller uppstartande av kooperativa dagis när kommunen skär ner i barnomsorgen, eller i några fall en motpol, där de kan gå in och kritisera stat och kommun.

    1. Magdalena

      Intressant att du tror att det blir mer och mer folkrörelser i Sverige.
      Jag hoppas det verkligen, eftersom det är alltid givande att en diskussion startas och oftast händer saker när det finns ett sånt forum.
      Tyvärr upplever jag att de flesta svenskar inte vill yttra sina åsikter utan håller hellre med och säger Ja och Tack istället för att engagera sig. I alla fall upplever jag det där jag bor, Sthlms rikemanskommun. Väldigt sorgligt!

    2. Lone H Författare

      Hej Mikael!

      Vad fint att ni grannar kunnat hitta varandra genom vägföreningen! Här i stan är det ju ofta så anonymt, fast man bor så nära varandra i lägenhetshus vet man knappt vad grannarna heter. Det handlar kanske också om att vi flyttar oftare nu för tiden än vad vi gjort innan. Men nu när du började prata om grannar kom jag på ett fint exempel från mitt hus. Nyligen satte hyresvärden upp en lapp i hissen, där det stod att hissen skulle repareras i tre veckor under vintern. Vi bor i ett niovåningshus, så det är en bit att traska i trapporna, och det bor en hel del äldre där. Så dök det upp en till lapp — och då var det en granne som skrev att de som behövde hjälp med att handla och bära ner sopor gärna fick ta kontakt, och skrivit med sitt nummer. En dag i veckan skulle personen viga åt att handla och bära sopor åt sina grannar. Efter någon dag dök en till lapp upp bredvid — ännu en granne hade hakat på och ville hjälpa till. Tänker på det där sista lilla TED-talket här ovan, om hur man startar en rörelse. Om man har modet att vara först och näst först, så hakar antagligen fler på sen — vi får se i detta fallet! Kan hända börjar vi alla prata med varandra och sammarbeta.

      Det där som du beskriver att du saknar — mer sammanhang och ”byagemenskap” — har du funderat något på att själv kolla av läget? Kanske finns fler i området som längtar efter samma sak?

  2. Magdalena

    Folkrörelser är ett sätt att förändra, det kan ju oftast gå mycket fortare än vad politiken hinner under sin regeringstid. Men det kan också ta mycket kraft och energi.
    Jag tror att de flesta i Sverige tar det för givet vad de har. I Sverige har man ju inte behövt kämpa på samma sätt som i andra länder (även i Europa) som drabbades hårt av krig.
    Sedan upplever jag som utlandsfödda att man tänker alltid på sig själv i första hand i Sverige. Starka band mellan familjen och släkt är inte så vanligt som det är i mitt hemland Österrike. Samhället vill att man lever som individ. Intressant film om detta: The Swedish theory of love.

    1. Lone H Författare

      Hej Magdalena!

      Intressant att läsa dina tankar om sociala rörelser i Sverige utifrån ditt perspektiv som Österrikare! Jag har tyvärr inte sett den filmen än, men många pratar ju om den. Ja, vi är nog lite mer av en ”jag”-kultur än en ”vi”-kultur. Jag tänker att det också handlar om liberalismen och individualiseringen som växt sig allt starkare sedan 80-talet. Intressant hur de idéerna fått olika typ av fäste i olika länder, alltså hur den liberala ideologin ter sig i kombination med diverse kulturer och historier. Krig kan spela in, som du säger, kultur och traditioner, vanor, vilken politik som förts tidigare såklart. I Sverige tycks detta med just individen, att alla är ansvariga för sig själva i första hand, verkligen slagit rot. Det är intressant att du tar upp att det kan ha med krig/frånvaro av krig att göra. Jag har läst flera rapporter om hur människor i kris agerar socialt, att man i krissituationer börjar sammarbeta och ta ansvar för varandra på en helt annan nivå än annars. Ja, jag tänker på till exempel tsunamin, jordbävningen i Haiti, 9/11, men också efter andra världskriget, hur man gick samman och skapade FN och skrev den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Det verkar ju ha hänt även i Sverige efter attentatet på Drottninggatan.

      Vad tror du — behöver vi en kris för att agera medmänskligt, alltså på en stor, samhällelig nivå? Eller kan vi väcka de egenskaperna och tankarna hos människor som leder till sådant agerande på annat sätt?

      1. Magdalena

        Hej Lone, vad trevligt att du har kommenterat mina tankar. Ja, alltså jag tror verkligen på det att krig och riktiga kriser förändrar människor, de som upplever detta, men även deras barn och barnbarn osv. Jag har sett det tydligt hos min egen familj, mina morföräldrar upplevde ju 2:a världskriget jättemycket, min mamma föddes 1945 och fick vara på flykt hela hennes första levnadsåren. Detta präglas. Hon har alltid varit en kämpare, men inte för sig själv utan för sin familj. Och att hon har uppfostrat oss att vara kämpare men står upp för någonting om det är fel. Och jag ser det mycket tydligt hur jag uppfostrar mina barn. Precis likadant.
        Denna filmen är verkligen bra att titta på, eftersom man då förstår liberalismen i Sverige. Jag har inte sett det någon annanstans, alltså t.ex. är Socialdemokraterna i Österrike mycket olika till dem i Sverige. I Österrike tänker man ur det sociala perspektivet (alltså man ska hjälpa de svaga), i Sverige har jag mer upplevt det så att javisst man hjälper de svaga, men det viktigaste av allt är att ingen är beroende av någon annan och att staten ska ta hand om alla. Det är någonting som jag inte förstår, eftersom genom att hjälpa andra blir man vänner, man känner sig så bra när man kan hjälpa och det är roligt att träffa nya på detta sätt.
        Hur man kan väcka de egenskaper? Svårt – det skulle behövas en samhällesreform..

    2. Mikael A

      Jag tror också att vi i Sverige har blivit väldigt bekväma av oss, vi förväntar os att vi har ett socialt skyddsnät om något skulle hända oss, och därför kanske inte startar upp sociala rörelser i samma omfattning som i andra länder. Det gör också att vi svenskar tenderar att gnälla över sakernas tillständ istället för att gå ihop och jobba för en färändring, fast det här är ju något som jag inte har fog för, utan nåt man får för sig när man lyssnar på ring p1…

    3. Cecilia M

      Hej Magdalena!

      Intressant att höra ditt perspektiv som utlandssvensk. Jag tror du har en poäng med att vi inte har en lika stark tradidtion av att starta rörelser eller utveckla sociala nätvärk. Jag tänker dock att det finns en massa små nätverk som en inte tänker på i Sverige. Vegetarianismen är ett exempel på en social rörelse som fått ett stort fäste i Sverige. Andra exempel de organisationer och det engagemang som bildades under flyktingkrisens början. Tror du att vi underskattar vår mobilisering?

      Kul att du tog upp The Swedish theory of love, tyckter det är en skrämmande dokumentär! Det ligger verkligen något i att vi i Sverige har ett individualistiskt samhälle. Det känns som att vi har gått från ett samhälle där vår tro legat i våra sociala konstruktioner till ett samhälle där vi har en enorm tilltro till staten. Däremot tycker jag att dokumentären var lite väl vinklad och målade upp en bild av Sverige som jag inte alls kände igen. Vad tror du konsekvensen av vår isolering kommer innebära i det långa loppet?

    4. Miranda W

      Håller med om att Sverige på ett sätt är ett individualistiskt samhälle, men tycker samtidigt att Sverige är ett vi-samhälle eftersom vi indirekt hjälper varandra genom den skatt vi betalar som en del av det samhällskontrakt vi alla gått med på för att ingå i landet. Genom skatten kan vi bygga upp en stark omhändertagande stat, som till skillnad från andra länder, och erbjuder exempelvis gratis mat i skolan, gratis kurator för ungdomar, fri tandvård för ungdomar, a-kassa för arbetslösa, och så vidare. På ett sätt hjälps vi alla åt ändå och tar hand om varandra genom denna skatt och stat.Men jag tror orsaken till att Sverige blivit individualistiskt är just denna starka stat som gör att människor hänvisar varandra till staten när man behöver hjälp istället för att man hjälper varandra, en teori som även tas upp i filmen Swedish Theory of Love. Och på så sätt effektiviseras kanske även samhället, eftersom människor kan lägga tid på sina egna drömmar istället för att lägga mycket tid på sin familj, sina vänner och så vidare? Det finns säkert både för och nackdelar med denna typ av samhälle som har skapats i Sverige.

  3. Miranda W

    Jag tycker det är intressant att inse hur stor vikt sociala rörelser spelat i mitt liv, utan att jag tänkt på det, och hur jag tagit dessa saker för givet istället för att vara tacksam och medveten om hur de uppkommit, ursprungligen genom exempelvis folkhemmets uppkomst. Först efter att ha funderat ett tag insåg jag att det finns fullt av sociala rörelser i min närhet, men jag insåg också att hur många av dem som räknas som sociala rörelser beror på hur man tolkar begreppet.

    De exempel på nätverk som finns i min närhet är av två olika sorter. Den ena sorten är en kollektiv organisation som har en politisk agenda och arbetar med opinionsbildning, och därför räknas som social rörelse enligt de flesta definitoner, och däribland den definition som jag tror att denna kurs använder sig av för att definiera begreppet social rörelse. Exempel på sådana sociala rörelser i min närhet är djurrättsrörelsen, veganrörelsen, stadsmissionen, friends, STIL ( rörelse för funktionshindrade).

    En annan sort är en sammanslutning av människor, som delar värderingar och mål, som på sätt och vis är politiska, och däribland många av människorna vill förändra samhället, men som inte ägnar sig direkt åt opinionsbildning. Men kanske de ändå förändrar samhället genom att bara finnas till. Exempel på denna sorts nätverk är dumpstring rörelsen, couchsurfing rörelsen, och burner communityt. Jag tycker det är intressant att jämföra effekten av dessa två sorters rörelser och att reflektera kring huruvida den andra sorten också kan kallas för en social rörelse. För mig handlar det också om vilken metod för samhällsförändring som fungerar bäst generellt, kamp eller lugn/ passiv/tyst metod. Här vill jag gärna återkoppla till ett citat av Grace Lee Boggs ur boken Rörelser under ytan, som jag tyckte var tänkvärt. “Vi kan inte viga våra liv åt ändlösa protester mot de mest bakåtsträvande krafterna i vårt samhälle, istället måste vi medborgare själva bygga det samhälle vi vill ha, och den mänsklighet vi vill ha”

    Jag tror att sociala rörelser och organisationers funktion till stor del är att föra samman människor för att på så sätt ge dem en starkare röst och mer makt att få sina behov och önskemål uppfyllda på politisk nivå. Inom respektive sociala rörelse kan medlemmarna också stärka varandra genom att hjälpas åt och stötta varandra och påminna varandra om att man inte är ensam i sin situation. Jag tror dock inte bara sociala rörelser har politiska syften utan också sociala syften. Det kan också fylla funktionen av en arena där man kan möta likasinnade och finna en gemenskap som stärker och utvecklar en på ett personligt plan.

    Ett samhälle utan sociala rörelser är alltså ett samhälle där dessa saker kanske inte finns och som saknar dessa förenande och stärkande moment. Hur skulle ett sådant samhälle fungera, om det ens skulle fungera? Jag tror att vissa samhällen fungerar bäst med sociala rörelser eftersom de bland annat fungerar som ett komplement till demokratin, men i andra exempelvis mer decentraliserade rörelser, kanske de inte riktigt är nödvändiga, där lokalsamhället kanske ersätter sociala rörelsers funktion.

    Jag tror även behovet av sociala rörelser och sociala rörelsernas utformning kan förändras över tid. Jag tror till exempel folkrörelser under folkhemmets uppkomst var annorlunda än moderna rörelser idag, och att dessa moderna rörelser inte heller passar in i den traditionella defintionen av en social rörelse, utan istället är en ny verison av fenomenet.

    Exempelvis tror jag att många rörelser, i och med digitaliseringen, har flyttat till internet, precis som många andra delar av vår vardag och våra liv har gjort. Kanske vi glömmer bort att räkna in dem som sociala rörelser just eftersom de är på internet? Jag tänker nu på exempelvis facebook och grupper på facebook, twitter, andra sociala medier, och internet generellt. De kanske inte kan räknas som sociala rörelser men de är i alla fall någon form av nätverk som troligen förändrar spelplanen, förutsättningarna och reglerna för sociala rörelser en del. Det är lättare nu för en enskild individ att bilda en opinion, sprida budskap, och gå ihop med likasinnade genom exempelvis facebookgrupper och twitter. Gör detta kanske att behovet av fysiska sociala rörelser minskar, (åtminstone i uppkopplade samhällen)?

    1. Lone H Författare

      Hej Miranda!

      Vad intressant du har skrivit om de olika typerna av sociala rörelser! Alltså om man vänder sig utåt och driver opinionsbildning, eller om man vänder sig mer inåt för att skapa något som man själv behöver och använder sig av. Eller både och, och det finns det ju många som gör!

      Själv tänker jag absolut på den ”andra formen”, som du nämner, som dumpstringsrörelsen, couchsurfing och burning man, som sociala rörelser. Jag tänker att man kan se på dem både som politiska och politisk-praktiska, och att det politiska kan vara mer eller mindre närvarande. Många inom dumpstringrörelsen driver ju också opinionsbildning, om det absurda matsvinnet, köp- och slängsamhället osv. Tänker att många som dumpstrar gör det med ett politiskt medvetande. Andra kanske bara för att det är praktiskt, gratis, roligt, osv. Det är både och! Likaså kan det finnas en kritik mot bostadspolitik och vinstdrivande och ohållbar turism i couchsurfingrörelsen, men man behöver inte ha den politiska tanken med in i rörelsen för att delta. Och det där tror jag verkligen att man som rörelse vinner på! Man kanske har en politisk tanke, man kanske har gjort en politisk analys av behov i samhället som inte är tillfredsställda, och så skapar man något själv, som rörelse, som tillfredsställer det behovet. Ta vara på maten, till exempel, skapa mer hållbara former för turism än hotellbranchen, till exempel, mötas i kollektiv kreativitet, till exempel. Men att ha den politiska tanken/analysen, är inte ett krav för att få vara med. Man kan vara med för att det är kul, för att man själv har behovet, och det räcker. Och då blir det nog lättare att få med sig fler olika typer av människor.

      Det där citatet du tar upp från boken påminner mig om en lärare jag haft på en odlingskurs. Han var länge aktiv i djurrättsrörelsen, innan han blev självförsörjande ekobonde. Han hade tänkt att han var så trött på att bara kämpa mot något. Att han hellre ville kämpa för något, bygga upp något. Skapa det han ville leva i — och hoppas att det ger inspiration och ringar på vattnet, istället för att bara protestera. Det är intressant tycker jag! Sen tänker jag såklart att båda sorters rörelser behövs, och att det är viktigt att som kollektiv visa att man inte samtycker när makthavare hittar på tokerier, och driva annan opinion. Att man får anpassa metoderna efter syftet.

      Sen tycker jag också att det är viktigt, det du skriver att en rörelse inte måste ha en ”politisk” funktion, utan att behovet att mötas kan räcka. Samtidigt tänker jag att den sociala funktionen också skulle kunna läsas som politisk, om man vill. Att skapa gemenskaper och kollektiv kan vara politiskt i sig! Man tillfredsställer behov som finns i samhället. Och är det inte det som är (eller borde vara) syftet med politik, egentligen? Möta samhällets och människors behov, inom ramarna för de resurser som finns tillgängliga? Ja, det skulle kunna bli ännu en stor och intressant diskussion!

      Internet ja, där har vi en helt ny dimension och helt nya möjligheter (och utmaningar) för sociala rörelser. Arabiska våren, ja, det finns många exempel på när internet verkligen varit den faktor som möjliggjort mobilisering. Spännande att tänka på fenomenet internet i sig, som social rörelse!

      1. Miranda W

        Tack för svaret Lone! Tack, de två typerna jag var ju bara ett förslag på hur man skulle kunna dela in dem, sen går det säkert att dela in dem på andra sätt och så finns det säkert fler typer utöver dessa två! Jag håller med dig om att båda typer säkert kan räknas som social rörelse på sätt och vis och det är roligt att höra att du också tycker så. Det vore roligt tycker jag om även mer ”inåtvända” rörelser kunna räknas som sociala/ politiska rörelser och på så sätt kasta ljus på den politiska effekt en sådan rörelse faktiskt kan ha. Jag ställde frågan i ett forum för människor från burnerrörelsen om de skulle kalla sig själva för en social rörelse. Detta ledde till en diskussion om hur pass mycket förändring rörelsen skapade i samhället och hur pass samhällsnyttig rörelsen var. Några var emot och några var för att kalla sig för social rörelse.

        Intressant det du skriver om att bildandet av kollektiv och gemenskaper kan vara politiska i sig. Då kommer jag att tänka på klubbar? Är de också sociala rörelser? Jag tror att de kan ses som sociala rörelser, särskilt i länder där det är provocerande att organisera sig och ha klubbar. Det kanske ses som ett hot. Då blir ju klubben bara genom sin existens en väldigt politisk handling.

        Intressant att du nämnde Arabiska våren. Jag visste faktiskt inte att den hade så mycket med internet förrän idag när jag såg en dokumentär om Facebook som handlade ganska mycket om detta ämne. Dokumentären tog bland annat upp vilken inverkan Facebook har på samhället och hur Arabiska våren blev möjlig genom en rörelse som startats på Facebook och kan hittas här:
        https://www.svtplay.se/video/20042846/dokument-utifran-facebook–van-eller-fiende/dokument-utifran-facebook-van-eller-fiende-avsnitt-1

        Apropå vad som får kallas får social rörelse och inte, såg jag häromdagen att Stockholms bussar i nuläget har en kampanj där de marknadsför sig själva som Sveriges största miljörörelse!

    2. Cecilia M

      Hej Miranda!

      Insämmer med Lone, kul att du tog upp så många olika aspekter av sociala rörelser. Håller med att många rörelser i dagsläget befinner sig på internet. Det är en fantastisk chans som vi har i dagens samhälle att vi kan sprida vårt budskap snabbt och långt! Jag tänker dock att det kanske finns en chans att dessa rörelser blir vattentunna, förlorar sin slagkraft. Vad tänker du om detta, tror du att rörelser i det långa loppet förlorar på att inte fysiskt träffas och känns samma samhörighet?

      1. Miranda W

        Hej Cecilia!
        Tack för svar!
        Det kan säkert ligga något i vad du säger att medlemmar kan förlora något på att inte träffas. Det jag kommer att tänka på främst är att jag tror det är lättare att visa den ofiltrerade och ocensurerade versionen av sig själv på internet- eller iallafall tror jag det är så för många. Och detta tror jag kan leda till hårdare, mer hatiskt språk på internet jämfört med om organiseringen skulle ske i ett fysiskt rum. Och detta ser jag förståss som en risk och en möjlig källa till aggressiva konflikter. Jag tror också en social rörelse på internet generellt sätt kan få en kallare atmosfär än om den sker i verkliga livet. Men jag kan inte specificera mig mer än så. Vad har du själv för tankar kring detta? Jag tror och andra sidan man kan känna samhörighet även över internet. Man kan ju exempelvis skaffa vänner och dejta över internet. Samtidigt tror jag det kan finnas fördelar med att inte träffas också! Förhoppningsvis blir diskussionerna kanske mer sakliga om rörelsen är på internet eftersom fokus läggs på vad som skrivs och inte andra saker såsom kroppspråk, utseende, vilken social status den som skriver har, med mera. Kanske internet bli en mer rättvis plattform att mötas på där skillnader suddas ut?

        Filmen jag länkade till i ett annat inlägg tar också upp riskerna med att ha diskussioner och bilda sociala rörelser över facebook. Att det kan bidra till polariserade debatter och så vidare. De tar upp den väldigt polariserade debatten som skedde på facebook innan senaste USA-valet som exempel, och hur Facebook kan ha bidragit till valresultatet :

        https://www.svtplay.se/video/20042846/dokument-utifran-facebook–van-eller-fiende/dokument-utifran-facebook-van-eller-fiende-avsnitt-1

  4. Julia S

    Det är en hisnande tanke att tänka på hur mitt liv hade sett ut om inte samhället förändrats under de senaste 100 åren. Min första tanke på en social rörelse som haft stor inverkan på mitt liv är kvinnorättsrörelsen. Jag hade inte haft alla de möjligheter och friheter jag har idag om inte den rörelsen kämpat för de rättigheter som jag nu har i vårt samhälle.

    Jag bor i ett lägenhetshus som när det byggdes byggdes för ensamstående fröknar, alltså arbetande kvinnor som inte var gifta, för att de skulle ha någonstans att bo. Eftersom bostäder har varit en genomgående fråga i temat tänker jag på hur svårt det måste varit för en ensam kvinna att hitta bostad för 100år sedan. Jag tänker också på det motstånd kvinnorna måste mött när de valde att arbeta istället för att gifta sig. Ibland när jag är i min lägenhet känner jag historiens vindslag och tänker på allt dessa kvinnor gjort för mig. Jag tror nämligen att många av kvinnorna som bodde i detta huset som jag nu bor i var delaktiga i rösträttsrörelsen i Sverige eftersom Göteborg var en viktig och central plats för rösträttsrörelsen. Om det är någon som är intresserad av kvinnorörelsen så skulle jag varmt tipsa om denna dokumentär serie. Tyvärr finns den inte kvar på SVT men den finns på filmcentrum (har vi tillgång dit med kursen?): https://filmcentrum.se/film?uuid=4b2edfb5-94dd-46ce-8d9b-7e8a196facf2.

    Den sociala rörelse som jag anser har en mycket speciellt viktig funktion i samhället idag är de organisationer och rörelser som jobbar mot utvisiningar, för familjeåterförening och för medmänsklig asyl- och flyktingpolitik. Det är en rörelse som möter så mycket motstånd och motarbetas ständigt. Många i rörelsen utövar civilkurage och motstånd genom att bland annat gömma flyktingar och människor som behöver skydd. Rörelsen har fyllt en viktig funktion under flera år i att hjälpa till där kommuner och staten inte räckt till.

    Sociala rörelser och civilsamhället har en otroligt viktig roll i samhället; att utmana makthavare, att ifrågasätta, att driva förändring samt att belysa och finnas till. I en demokrati är civilsamhället en viktig drivkraft för förändring och förbättring. Det tyder på att medborgarna kan skapa plattformar för diskussion och att åsikter kan yttras. Förändring som kommer från civilsamhället och från gräsrotsnivå leder till politisk legitimitet. Politisk legitimitet är en viktig byggsten för att skapa och förbli en hållbar demokrati.

    Något som vi samtalade om i samband med när vi såg Ada for Mayor i Malmö tidigare i höst är diskussionen kring hur en rörelse förändras när den når politiken och hur svårt det är att vara idealist i politiken. Ett aktuellt exempel som jag kommer att tänka på är Miljöpartiet som har sin grund i miljörörelsen och som sedan kom in i politiken och nu senast som regeringsparti. Valresultatet visar att de förlorat stort stöd, jag tror att det till viss del beror på svårigheterna att vara en rörelse som måste anpassa sig till maktens korridorer.

    1. Lone H Författare

      Hej Julia!

      Tack för tipset, den dokumentärserien har jag inte sett! Tyvärr har vi inte tillgång till Filmcentrum genom kursen.

      Kvinnorörelsen är ju ett fantastiskt exempel på hur sociala rörelser verkligen på djupet och på alla plan förändrat samhället till att bli mer inkluderande och mer jämlikt. Tänk så otroligt annorlunda det var, bara för 100 år sedan, bara ett par generationer bort, som du säger! Det är verkligen hisnande. Häftigt också att tänka på kraften i de sociala rörelser som varit och som pågår över generationsgränser. Att vi är en del av något större, en rörelse som började för så längesen. Det är fint att tänka på, tycker jag, att även om vi inte kan mötas i tid och rum med de som levt före oss, så kan vi mötas i den här rörelsen, i kampen, vi kämpar ändå för samma saker (jämlikhet, jämställdhet, rättvisa, frihet osv). Och känna gemenskap med dem som levt innan, och kanske även de som kommer leva efter, oss.

      Jag läste en mycket bra bok om kvinnorörelsen i Europa, ”Europas historia, 1780-1920, Ett genusperspektiv” heter den och är skriven av Barbara Caine och Glenda Sluga. Det är så chockerande, och i stunder skrattretande, vilka desperata argument makthavande män tagit till mot att kvinnor skulle få rösträtt. Gillade den boken, så tips tillbaka!

    2. Cecilia M

      Tack för tipset!

      Jag såg en dokumentär på netflix häromdagen, ”feminists, what were they thinking?” ( https://www.netflix.com/title/80216844 ) . Handlar om början av den feministiska vågen i USA. Tyckte att den var väldigt inspirerande så tipsar också tillbaka!

      Jag tänkte på det du skrev om miljöpartiet. Jag har funderat en del på varför vissa av våra partier har förlorat en del stöd de senaste åren. Tänker på både miljöpartiet och FI. Tror du att en anledning kan vara att de förlorat sin kärnfråga? När miljöpartiet (och FI) först blev stort var dom ensamma om att ta upp sina hjärtefrågor, men nu känns det som att de flesta partier har inkorporerat dessa i deras politik. Hur tänker du kring detta?

      På tal om FI fö, kan jag fortsätta att tipsa om ”Gudrun, konsten av att vara människa” som finns på SVT! ( https://www.svtplay.se/video/19803080/gudrun-konsten-att-vara-manniska )

  5. Joakim J

    Aktivism och sociala rörelser är tveeggade svärd. De är oftare sämre än bättre, oftare ogenomtänkta än genomtänkta och leder väldigt sällan till någon faktiskt samhällsförändring. I de fall de lyckas attrahera en stor del människor åstadkommer de snarare polarisering än sammanhållning. Åsiktshomogenitet leder till extremism. Gruppsykologi och anonymisering är grunden för de mest skrämmande beteende vi ser hos människan. Poängen med alla de här argumenten mot aktivism är att ställa idén om att det finns något inneboende gott i sociala uppror. Vi har de senaste åren sett rent idiotiska aktivistiska handlingar hyllats i media – t.ex. aktivister som förhindrar att upprätthållande av de migrationslagar vi demokratiskt valt, förhindrandet av framträdande av föreläsare och forskare vid universiteten samt drev i media. Alla för den ”goda sakens skull” och med en stor nypa av den gamla doktrinen ”målen helgar medlen”. Ingen social rörelse är bättre än den idé den baseras på. Anser vi att aktivism alltid ska hyllas backar vi ofrånkomligen NMR, abortmotståndare och terrororganisationer.
    I materialet vi läst i veckan blandas bra och dåliga idéer hejvilt. Allt från, ur det humanistiska perspektivet, självklara att inte behöva hamna i fängelse för att man fått missfall till boende som vill bibehålla låga hyror – ofta med resulterande ghottofiering och segregation.
    Folk får gärna organisera sig, de får slösa sin energi på vad de vill och de har rätt till sina åsikter. Att romantisera företeelsen är däremot inget att rekommendera – vi vill inte bara att folk engagerar sig, utan engagerar sig i rätt sak.

    1. Lone H Författare

      Hej Joakim!

      Visst kan sociala rörelser också leda till skada för samhället. Nazismen är ju också en social rörelse. Kanske har du rätt i att vi inte borde hylla sociala rörelser och aktivism som företeelser i sig, inte utan reflektion kring vad målet är för dessa rörelser. Å andra sidan kan jag se fördelar med att människor går samman och samtalar om sina behov, vad de saknar i ett samhälle, att det mötet kan vara bra i sig. I mötet finns alltid möjlighet att vidga sina perspektiv. Sen kanske man kommer fram till lösningar som inte är så vettiga, kanske på grund av rädsla eller otillräcklig kunskap. Det finns såklart risker, för maktmissbruk, ”hjärntvätt” och liknande. Att man dras med i något för att man känner gemenskap och kraft tillsammans, men utan att riktigt ha reflekterat över eller fått insikt om den bästa lösningen på problemen man upplever.

      När vi ser att rörelser startar upp i samhället, som vi tror är skadliga, så anser jag att vi bör fundera på vilket/vilka behov som gett upphov till den rörelsen. Och om vi kan tillfredsställa dessa behov på andra sätt. Komma med alternativ. Vi skulle kunna se så på sociala rörelser så, oavsett vad målet med dem är — att de är ett tecken på att människor inte är tillfredsställda, och använda dem för att få syn på dessa behov så att vi kan forma om samhället, anpassa.

      1. Lone H Författare

        Jag ser att kommentaren antagligen är till Joakim, men här är mina tankar! Det är två intressanta frågor! Det här med vad som är ”rätt” sak, tänker jag att man kan komma fram till genom att vrida och vända på saker tillsammans — alltså, hur kan vi organisera samhället så bra som möjligt för alla oss som bor på den här planeten. Om alla får föra sin talan och om vi lyssnar på varandra så borde vi ju rimligtvis komma fram till det bästa. Om vi går tillbaka till de där humanistiska värderingarna Joakim nämner ovan, så det nog något många kan enas om: att vi ska sträva mot ett jämlikt och rättvist samhälle, att människor ska få vara fria så länge de inte inskränker någon annans friheter eller rättigheter, och så länge det inte är på bekostnad av klimatet och så vidare. Att samhället och våra institutioner ska drivas demokratiskt med de mänskliga rättigheterna som grundsten, att sättet vi lever på ska vara långsiktigt hållbart med tanke på jordens resurser såväl som mänskliga resurser. Med ”vi”-et tror jag att jag tänker allihopa, eller den som kommer på iden först, eller de som hakar på, men att det ska vara ett öppet vi, som alla kan ansluta sig till.

        Hur skulle du själv svara på dina frågor?

  6. Cecilia M

    Hej!

    Först och främst vill jag be om ursäkt för mitt sena inlägg! Insåg precis nu när jag gick in för att lägga upp detta att jag varit förvirrad kring datumen och trodde idag var sista ”uppladdningsdagen”, ursäkta för detta igen!

    Jag har tänkt mycket på sociala rörelser, vilken inverkan dom kan ha och vad som särskiljer en sociala rörelser. Jag har inte tidigare reflekterat över vad vilka sociala rörelser eller organisationer som finns runt om kring mig, och därför tänkte jag att jag inte hade dem i min närhet. Men ju mer jag tänkt på vad en social rörelse innebär insåg jag att jag är omringad av sociala organisationer, rörelser och nätverk. Flertal av dessa är politiska och har en agenda; feministrörelsen, miljöpolitik, djurens rätt, osv. Genom dessa stora rörelser har vi som grupp ett sätt att påverka vår omgivning och sätta vår prägel på det som speglas i politiken. Vi pratar ofta om dessa rörelser/organisationer och de får stor uppmärksamhet i det sociala rummet. Något som jag kommit att fascinera mig är de små rörelserna där en på individnivå kan göra en skillnad. Under hösten har jag tagit del av flertalet av dessa ”små” rörelser, några exempel är klädbytardagar med mål att minska klädkonsumtion, REKO-ring vars mål är att föra konsumenter och producenter närmre varandra samt att avstå från Black Friday. Personligen tycker jag att det är härligt att på en personnivå kunna bidra till något en tror på, träffa likasinnade och samtidigt känna att en kan göra skillnad. Genom att engagera sig eller ta del av sociala rörelser kan en i vardagen påverka. Det finns däremot en negativ sida med sociala rörelser som en bör beakta, och tillfällen där rörelser bör vara mer politiskt inriktade för att kunna påverka på en strukturell nivå. Om en social rörelse riktar sig mot mindre konsumtion av t.ex. stora chokladproducenter, är risken att den minskade konsumtion av de chokladkakor som produceras av de mindre företagen, med en mer etisk och hållbar som är rättvist, utkonkurreras. Dvs blir effekten tvärtom, de stora företagen som den sociala rörelsen startades mot får mer makt då deras mer rättvisa och hållbara konkurrenter gått i konkurs. Därför är det viktigt att sociala rörelser kan bli till organisationer som kan påverka politiken och förändra på en strukturell nivå. På detta sätt kan en undvika att motståndet blir missriktat.

    Ett samhälle där organisering och mobilisering inte finns innebär för mig ett samhälle utan opinion. Det känns skrämmande att tänka sig ett samhälle där detta inte skulle vara lagligt. Många av de stora politiska vindar som dragit över oss i tiden och skapat det samhälle som vi har i dag har rötter i social organisering och mobilisering.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.