OMSTÄLLNING

190121 – 190210

Vad händer med det samhälle vi byggt upp när de fossila bränslena tar slut? Kan den ekonomiska tillväxten fortsätta för evigt? Och hur bra mår människan i dagens konsumtionssamhälle?  
Är det möjligt att ställa om samhället för att klara av de ekologiska, ekonomiska och sociala kriser vi står inför? Och vilket slags samhälle vill vi egentligen leva i?

I detta tema ska vi bekanta oss med den globala gräsrotsrörelsen Omställningsrörelsen med sin analys av problemen, syn på lösningar och alla de omställningsinitiativ som sker runtom i Sverige och världen. Omställningsrörelsen startades i England 2005 (Transition network), kom till Sverige 2008 och finns nu i över 50 länder världen över. Rörelsen menar att vi måste förändra, ställa om, samhället så att det inte längre är beroende av fossila bränslen och ständig ekonomisk tillväxt. Att välja business as usual är inte längre ett alternativ utan gör vi ingenting kommer de ekologiska och ekonomiska kriserna att bli ohanterbara. Tanken med rörelsen är att inspirera till och samla initiativ som på olika sätt skapar hållbara lösningar för ett annat slags samhälle, ett annat sätt att leva. Ett sätt som inte bygger på tillgängen till fossila bränslen och ständig ekonomisk tillväxt. Initiativen har fokus på att ta hand om naturen, sig själv (inre omställning) och varandra/lokalsamhället och är ofta lokala och småskaliga. Många bäckar små…

I detta tema ska vi också få veta mer om den nyligen utkomna forskningsrapporten Bortom BNP-tillväxt: scenarier för ett hållbart samhällsbyggande som arbetat fram fyra scenarier för en hållbar framtid utan ekonomisk tillväxt.

Kurslitteraturen för detta tema är boken Omställningsrörelsen – globala utmaningar, lokala lösningar som du hittar presenterad längre ner på sidan. Materialet här på temasidan består av många filmer – de flesta är bara några minuter långa, medan andra är längre.

Uppgift till temat

–> Läs boken Omställningsrörelsen (läs de reportage och krönikor som fångar ditt intresse)
–> Ta del av materialet på denna sida

–> Välj en av uppgifterna nedan: 
   1) Kontakta ett omställningsinitiativ. Kanske finns det en omställningsgrupp eller ett omställningsinitiativ som du är nyfiken på där du bor? Fundera på vad du vill veta mer om och kontakta gruppen/initiativet för att se om du kan göra ett besök, delta på nån aktivitet eller ställa dina frågor. 
Ett alternativ är att kontakta en omställare, grupp eller initiativ som finns längre från dig geografiskt – och ställ dina frågor via telefon eller mail. Kanske vill du veta hur den kom i kontakt med omställningsrörelsen, vad den drömmer om, hur gruppen organiserar sig eller hur initiativet vill utvecklas? 
Skriv sen ner dina tankar/reflektion om ditt samtal/besök/aktivitet så att vi andra får ta del av det. (Tänk på att kursplattformen är en öppen sida så skriv inte ut namn och dylikt om inte du inte kollat med personen först)
   
    2) Skriv en reflektion efter att du tagit del av temats bok och material. Nedan finns några inspirationsfrågor som du kan reflektera kring om du vill. Men du kan också välja att skriva om något annat i temat som väckt dina tankar. 

Om du hellre vill prata än skriva kan du spela in din reflektion som en ljudfil eller video och länka till på sidan nedan, alternativt ladda upp i kursforumet. (Säg till om du vill ha tips/hjälp kring det.)

–> Skriv ditt inlägg i kommentarsfältet längst ner på denna sida senast tisdagen 5 februari
–> Kommentera minst tre av din kurskamraters inlägg senast söndagen 10 feb (gärna tidigare). 

Inspirationsfrågor att ha med in i omställningstemat: 

  • Hur vill du förstå begreppet Omställning?
  • Vad tänker du om Omställningsrörelsens utgångspunkt och omvärldsanalys?
  • Vad händer när vi inte längre kan använda olja som energiförsörjare? Vad innebär det för vårt oljeberoende samhälle?
  • Vilken natur- och människosyn tycker du rörelsen verkar anamma?
  • Att gå till aktion – göra något själv för att ställa om istället för att vänta på politik beslut, tror du att det är en möjlig väg att gå?
  • I stort sätt alla aktörer ni möter i detta block kritiserar det ekonomiska systemet vi lever i nu, kapitalismen/nyliberalismen. Hur tänker du kring detta?
  • Omställningsrörelsen säger tydligt att vi i väst måste minska vår resursförbrukning, vår konsumtion, vår levnadsstandard helt enkelt. Många ser det som ett hot, som något svårt, eller till och med omöjligt. Andra ser det också som en möjlighet att utvecklas som människor, att skapa ny slags relationer mellan oss människor och vår relation till naturen. Hur tänker du kring det här?
  • Vilket av de fyra framtidscenariorna i Bortom BNP-tillväxt. Scenarier för hållbart samhällsbyggande
    skulle du helst vilja leva i? Varför?
  • Vad inspirerar, förvånar, skrämmer dig i temat?

Lycka till med läsandet, tittandet och reflekterandet!
Emma & Lone

Peak oil, tillväxt som destruktiv kraft, civilisationens kollaps och andra möjligheter…

Mer om olika omställningsinitiativ längre ner. Nu ska vi först förstå lite mer om hur omställningsrörelsen ser på de utmaningar (och möjligheter) vi står inför. Nedan finns flera korta filmade intervjuer med personer som skriver om och/eller sysslar med omställning.

Björn Forsberg är författare och bland annat skrivit boken Omställningens tid: tillväxtens slut och jakten på en hållbar framtid. I Omställningens tid målar Forsberg upp en ganska mörk bild av vår samtid. 150 år av ekonomisk tillväxt har nått sin ände: ­Oljetoppen har passerat. Fiskbestånden står inför kollaps. Grundvattnet sinar. Jordbruks­mark ödeläggs. Skogar överavverkas. Så kan uppräk­ningen fortsätta. Överallt hopar sig ­tecknen på att världs­ekonomin har gått in i en resursvägg. Även finans- och skuld­krisen är följder av tillväxtens slut. Festen är över. Men Forsberg ger även hopp i boken och beskriver de många möjligheterna med att ställa om samhället.

Här nedan pratar Forsberg om delar av det som tas upp i hans bok, i ett filmklipp från 2012:

Peak oil – oljeproduktionstoppen: Den tidpunkt då den globala oljeproduktionen når ett maximum för att sedan kontinuerligt avta.

Eftersom olja är en ändlig resurs kommer produktionstoppen att inträffa någon gång; tidpunkten är dock en omdiskuterad fråga. Vissa menar att toppen redan har passerats, andra att den inträffar inom några år eller längre fram i framtiden. Ytterligare andra menar att peak-oil inte är ett relevant begrepp eftersom utsläppen av den tillgängliga oljan skulle leda till förödande konsekvenser för klimatet.

Ekonomisk tillväxt: Ökning över tiden av produktionen av varor och tjänster i ett land, bruttonationalprodukten (BNP). Ekonomisk tillväxt möjliggör på längre sikt en ökning av den genomsnittliga materiella levnadsstandarden hos landets befolkning.

Källa: Nationalencyklopedien

Författaren, journalisten och omställaren David Jonstad har bland annat skrivit böckerna Kollaps – Livet vid civilisationens slut och Jordad – Enklare liv i kollapsens skugga. I filmklippen nedan pratar han om civilisationens kollaps, myterna om evig tillväxt och apokalyps och vad resiliens är för någonting.

Resiliens: Förmåga att stå emot och återhämta sig efter en störning.

Inom biologin innebär ekologisk resiliens ett ekosystems förmåga att återhämta sig efter en störning. Begreppet kan även användas i sociala, samhälleliga sammanhang – förmågan att stå emot och anpassa sig till störningar, kriser, chocker. Krisberedskap.

Källa: Nationalencyklopedien och David Jonstad

Pella Thiel, aktivist och en av två ordföranden i Omställning Sverige, berättar i nedan filmklipp om hennes syn på problemen vi står inför, tillväxt, världen som en levande helhet och vad som egentligen är viktigt.

 

Omställningsrörelsen

”Vilken slags samhälle vill vi ha, vad längtar vi egentligen efter? Inom omställningsrörelsen menar vi att framtidsbilder och visioner är viktiga – hur vi ser på framtiden påverkar hur den blir. Och vi kan börja bygga den framtid vi vill ha här och nu, i det lilla, ett steg i taget. Vi har inte tid att vänta på de politiska beslut som också behövs innan vi agerar, vi behöver börja, visa att det är möjligt, och inspirera andra att följa efter.”

citat från Omställning Göteborgs hemsida

Rob Hopkins är brittisk aktivist och författare men också grundare och förgrundsgestalt för internationella Transition Network/Omställningsrörelsen. Den 12 oktober 2017 var han i Malmö för att hålla en föreläsning om Omställningsrörelsen och vikten av att sprida goda historier. Hans besök organiserades av Malmö Universitet, Glokala Folkhögskolan, Holma Folkhögskola, Omställning Malmö och Nationella Omställningsrådet. Den filmade föreläsningen kan du se nedan:

Omställningsrörelsens 7 principer

Omställningsrörelsen är en brokig rörelse där olika initiativ har olika fokus men de samlar sig under följande sju principer. ”De hjälper oss att vara överens om vad vi sysslar med och varför.”

Vi respekterar resursbegränsningar och bygger resiliens
I allt vi gör utgår vi från insikten om planetens gränser och vikten av att minska vår resursanvändning. Vi strävar efter att stärka resiliensen, alltså förmågan att hantera förändringar, i våra lokala sammanhang.

Vi främjar integration och öppenhet
Vi riktar oss till samhället som helhet, och strävar efter att engagera olika aktörer för omställning. Vi tror att många olika förmågor och erfarenheter behövs, och vi arbetar med beslutsfattande processer som stärker delaktighet och öppenhet. Vi tror inte på “vi och dom”.

Vi arbetar med närhetsprincipen och självorganisation
Vi tror att omställningsarbete bedrivs bäst om det bygger på självorganisering och tillit, så att beslut fattas på ett sätt som stärker handlingskraft och kreativitet. Vi inspireras av förmågan hos levande system att organisera sig själva.

Vi arbetar med inre omställning och balans
När man arbetar med akuta, globala utmaningar är det lätt att bli stressad och utbränd. Vi lägger vikt vid att skapa tillitsfull samverkan mellan varandra och skapar utrymme för reflektion, vila och firande. Tillståndet för vår planet kan leda till svåra känslor som rädsla och sorg – vi erkänner och arbetar även med dessa känslomässiga responser.

Vi delar med oss och bygger nätverk
Omställning är ett stort experiment i verkliga livet. Vi vet inte vad som är möjligt innan vi har prövat, därför söker vi återkoppling och lär av misstag lika mycket som av framgång! Som delar i ett nätverk kan vi förändra och förändras snabbt genom att dra nytta av varandras erfarenheter och gåvor. Vi uppmuntrar mångfald och skillnader och strävar efter att dela kunskap, idéer och resurser med varandra.

Vi samverkar och söker synergier
Vi är delar i en större helhet som vi påverkar och påverkas av. Vi söker möjligheter att skapa kreativa och kraftfulla partnerskap med andra och att utveckla en kollaborativ kultur där vi tillsammans skapar något mer än vad som är möjligt när vi arbetar var för sig. Vi strävar efter öppna beslutsprocesser och att skapa tillfällen till nätverkande och delaktighet.

Vi utvecklar positiva visioner
Vi fokuserar på att utveckla det vi vill ha hellre än arbeta mot det vi inte vill ha. Vi tror att omställningen behöver vara rolig – annars gör vi på fel sätt. Hellre fest än protest!  Att skapa nya berättelser om världen är centralt i detta visionsarbete. Det är viktigt att engagera och uppmuntra människor att drömma om en framtid de vill se.

Studiefrämjandet i Skåne har gjort en kortdokumentär om en mängd omställningsinitiativ runt om i Skåne.
Är det något av initiativen du inspireras särskilt av?

In Transition 2.0 är en dokumentärfilm från 2013 som Transition network gjort om rörelsen och några av alla omställningsinitiativ som finns runt om i världen. 1 timme och 6 min.

“In Transition 2.0 is an inspirational immersion in the Transition movement, gathering stories from around the world of ordinary people doing extraordinary things. You’ll hear about communities printing their own money, growing food, localising their economies and setting up community power stations. It’s an idea that has gone viral, a social experiment that is about responding to uncertain times with solutions and optimism. In a world of increasing uncertainty, here is a story of hope, ingenuity and the power of growing vegetables in unexpected places” 

Här kan du ladda ner två handböcker för omställning som Transition network har gjort (på engelska):
Transition handbook. From oil dependency to local resilience.
The Essential Guide to Doing Transition. Getting Transition started in your street, community, town or organisation. (2016)

Vi läser om omställningsinitiativ i Sverige

Denna veckas kurslitteratur är en bok av och om Omställningsrörelsen i Sverige. Boken är en samling artiklar om omställning och omställare som skrevs för numera nedlagda Landets Fria Tidning 2010-2017.

“Vill du inspireras till att samskapa ett samhälle inom planetens gränser? Den här boken innehåller inte mindre än 56 reportage och krönikor som tar dig med på en resa genom hela Sverige. Du får ta del av berättelser från verkligheten: om hur vi ställer om till verkligt hållbara lokalsamhällen.

Bläddra i boken och läs de artiklar som fångar ditt intresse! Kanske finns något omställningsinitiativ nära dig beskrivet?

Scenarier för hållbart samhällsbyggande – bortom BNP-tillväxt

Som vi har hört om ovan så pekar många av dagens trender i en riktning där det ser ut att bli svårt att uppfylla mål för en hållbar utveckling. Det finns också mycket som tyder på att dagens föreställningar om en ständigt ökande ekonomisk tillväxt behöver omprövas. Hur skulle en hållbar framtid bortom ekonomisk tillväxt kunna se ut?

I november 2018 släpptes rapporten “Bortom BNP-tillväxt: scenarier för ett hållbart samhällsbyggande” som ett resultat av ett fyraåriga tvärvetenskapligt forskningsprojekt med flera forskare, forskningsdiscipliner och universitet inblandade.

I forskningsprojektet undersöktes vad som skulle hända om den ekonomiska tillväxten avstannar och hur alternativen skulle kunna se ut. Det övergripande syftet med arbetet var att ta fram scenarier för en framtid utan tillväxt och strategier för hållbart samhällsbyggande i Sverige.

Här hittar du slutrapporten i sin helhet. Och här nedan en kortversion (broschyr) där rapporten med de fyra framtidsscenarierna presenteras, klicka på bilden nedan:

Här kan du titta på två korta intervjuer med två av forskarna i projeket, Karin Bradley och Mikael Malmaeus, som pratar om forskningsprogrammet i stort och berättar mer om den del de själva jobbat närmare med – ekonomisk tillväxt, och hur vardagen ser ut för människorna i de olika framtidsscenariona som rapporten målar upp.


”Scenarierna visar på att det finns möjlighet att gå mot en hållbar utveckling och bibehållet eller ökat välbefinnande – förutsatt att förståelsen av välbefinnande bygger på andra värden än i dagens tillväxt-orienterade samhälle. För att dessa möjliga vägar framåt ska få genomslag behövs politiska visioner och styrmedel som aktivt driver utvecklingen mot ett hållbart samhälle.”

citat från broschyren Bortom BNP-tillväxt. Scenarer för hållbart samhällsbyggande

I ett avsnitt i Sveriges radios miljöprogram Klotet berättas mer om rapportens framtidsscenarier och två av forskarna intervjuas.

hemsidan för forskningsprogrammet finns mer att hitta, bland annat: Slutrapporten i sin helhet, delrapporter, filmade föreläsningar och panelsamtal från slutkonferencen, filmade intervjuer med några av forskarna och en podkast med flera intressanta avsnitt om bland annat livet på landet, delningsekonomi och om att tänka om – att äta insekter!

“You never change things by fighting the existing reality. To change something, build a new model that makes the existing model obsolete.”

Buckminster Fuller, amerikansk uppfinnare

51 thoughts on “OMSTÄLLNING

  1. Arne H

    Omställning eller LYXRYMDKOMMUNISM?!

    Själv blir jag provocerad av delar av omställningsrörelsen, ska vi som individer ta på oss effekterna av den massiva förstörelse av vår planet som pågår? Jag tycker att det är en för stor fråga för oss som enskilda individer att bära. För mig blir det underligt att ett systemfel görs till enskilda individers ansvar. Till det antar jag att det retar mig lite att personer gör en fråga om vår planets framtid till deras individualistiska identitetsbygge, för så uppfattar jag delar av denna rörelse. Det finns, tycker jag mig se, delar av rörelse som sätter en uppfattning om ”naturen” över det mänskliga och demokratin. Det tycks för mig som en farlig väg framåt. En rörelse som öppnar dörrar mot en ecofascism eller auktoritärt grönt styre är inte min rörelse. Nu kanske detta är en överdrift gällande omställningsrörelsen, men tendenserna är illavarslande tycker jag. Som teknikvänlig och framtidstroende socialist hoppas och tror jag på möjligheter med tekniska framsteg och hur denna kan bereda vägen för en miljövänlig framtid där resurser och tid delas rättvist och jämställt. Kanske är jag mer lyxrymdkommunist än omställare?

    Däremot uppskattar jag och tar till mig den hållning som rörelsen har: do it your self, att ta initiativ, bygga egna strukturer, institutioner etcetera. För mig som hoppas att kapitalismen och det nuvarande ekonomiska systemet inte kan avslutas snart nog är det en inspirationskälla. Jag hoppas fler tar till sig denna del och att det expanderas till att även anta postkapitalistiska hållning så som skapandet av allmänningar och andra gemensamhetsstrukturer som kan komma att förkasta kapitalisten till historiens soptipp.

    Det är superbra att de kritiserar kapitalismen tycker jag! Mer sånt! Jag saknar en politisk dimension av klimatdiskussionen. Det är helt absurt att influencers kritiseras och hotas samtidigt som avsaknades av systemkritik och ilska mot de företag och statliga institutioner som förstör är öronbedövande. Jag tycker inte att ett undandragande från den politiska sfären, där en dröm om (ett förtryckande, patrialkalt) förflutet leder vägen framåt, är en väg att vandra.

    Jag har själv inspirerats av de rörelser i Latinamerika som sätter upp Moder Jord som ett subjekt med rättigheter, så som Evo Morales i Bolivia till exempel, som förebilder. Men allt mer drar jag mig undan detta till att istället se till de tekniska framsteg som vi befinner oss i närheten av.

    Tvärtom mot vad omställningsrörelsen tycker så tycker jag att vår levnadsstandard bör öka. Men jag tycker att konsumtionen och produktionen så som den sker i kapitalismen bör avslutas pronto. Att producera för tillväxt är sjukt. Att producera mindre för ökad levnadsstandard vore önskvärt. Exempelvis segelbåtar, som jag som göteborgare värnar om. Om vi skulle ha en kommunistisk produktion skulle vi kunna producera plastbåtar som håller i cirka 1000 år, istället för de 20-50 år som de är producerade för att hålla nu. Det är ett banalt exempel på att en annan produktion skulle kunna leda till både minskad produktion och ökad levnadsstandard.

    1. Emma I Författare

      Inspirerande exempel du ger på hur en minskad men hållbar produktion, skulle kunna vara möjlig OCH leda till ökad levnadsstandard, för dom som gillar att segla… ☺ Precis det du gör tror jag är viktigt och jag vill se mer av det i det offentliga samtalet – att peka på hur det skulle kunna vara annorlunda, tex att det ekonomiska system vi har idag inte är av naturen givet/det enda möjliga. Det är en sak som jag gillar med omställningsrörelsen – att de synliggör ”det kan se ut på andra sätt” och att de också GÖR det, de skapar dessa alternativa sätt att leva.

      Jag tänker som du att det är systemfel och att skulden och bördan inte bör läggas på individer. Men jag tror folk upplever hopplöshet och vanmakt i det som är och det är ett så nerbrytande och handlingsförlamande tillstånd. Jag tänker att det bör finnas nåt däremellan. Individer som får uppleva mening, gemenskap och hopp i sina liv genom att vara del i en rörelse som bråkar med systemet…eller som i omställningsrörelsens fall – som snarare inte fokuserar på att bråka utan helt sonika skapar nåt eget. Men ja verkligen – en viktig poäng att ta bördan/ångesten från individers axlar och tydligt peka mot systemfelen.

      Jag sätter inte lika stort hopp till att det är tekniken som kommer ta oss mot en hållbar framtid. Eller jag ser ju att det görs fantastiska framsteg, att många lösningar finns där…men kan det hända tillräckligt snabbt/omfattande när det kapitalistiska systemet har sånt grepp om världen och, som jag ser det, i många fall motarbetar lösningarna (som inte ger ekonomisk tillväxt)? Och rent moraliskt – att skjuta problemen på framtida generationer? Jag vill känna mer hopp kring detta så berätta gärna mer om hur du ser på det! ☺

      1. Arne H

        Håller verkligen med om att omställningsrörelsen är inspirerande i sitt sätt att agera och ba skapa något eget! Kanske är det ett bättre sätt att bryta vanmakt än den problematisering jag förde fram? Värt att tänka på för min egen del tycker jag!

        Gällande tekniken så kanske jag var mer bestämd i mitt inlägg än vad som faktiskt är fallet. Tyvärr har jag så himla dålig koll på tekniken och är verkligen inte rätt person att prata om det. Men när jag själv ibland känner tilltro till tekniken så är det gällade saker som rör vad jag förstått kallas fjärde generationen industriell revolution – typ 3Dprinters, nanoteknik, automatisering. Men egentligen är jag rätt deppig och tror typ det är kört för jorden och särskilt så eftersom de ekonomiska intressena inte är så intresserade av att ställa om…

        Här är i alla fall en video med tankar som jag tycker är lite intressanta. Lite störig snubbe som pratar, ursäkta för det!! https://www.youtube.com/watch?v=dmQ-BZ3eWxM

        1. Emma I Författare

          Tack för länken. Vilken fart han höll, svårt att hänga med! :0 men intressant att höra. Jag tror också tekniken kommer fortsätta komma med massa bra lösningar som kan leda till ett mer meningsfullt liv för oss. Arbetstiden borde ju verkligen kunna minska när robotiseringen ökar! Och jag gillar hur han målar upp detta möjliga framtidsscenario.
          Min poäng är att det inte är nåt som kommer hända om vi sätter oss ner och väntar på det…vi måste ta ratten och styra skutan, och tekniken dit. Pronto!
          Ett steg tror jag är att måla upp denna möjlighet (så ett frö och en längtan), nästa är att skapa det.

    2. Olof N

      Mycket intressant Arne! Har också en tendens att störa mig på miljövurm när det görs till en identitet och den faktiska nyttan av vad man gör är oklar. Det kanske inte hjälper så mycket att “konsumera miljövänligt” utan att man istället borde konsumera mindre? Något som jag funderat på rätt mycket den senast tiden är hur identitet är något som blivit en allt starkare personlig drivkraft i dagens samhälle och varför det har blivit så. Kan det vara så att när allt mer av den ekonomiska politiken är fastbunden och reglerad av internationella handelsavtal så är den enda funktion politiken egentligen har idag att vara ett identitetsskapande projekt? Alltså, om vi inte kan göra något åt klimatförändringar på en politisk nivå så kanske det vi kan göra är att skapa oss en identitet som miljövänliga själva och på så sätt frånsäga oss vårt eget ansvar?

      1. Sanna

        Gällande identitet som nutidens huvudrätt: tror du inte att det är starkt kopplat till det faktum att vi, på relativt snabb tid, har gått från att i stor utsträckning utforma och fostra människor i ett kollektivt tänk (Där det kollektiva var en stor del av den individuella identiteten?) till att göra det i ett individuellt tänk? När fokuset går från kollektivet till individen och de personliga valen ökar (allt från vilken grymnasieutbildning någon ska välja till vad för slags bröd en ska konsumera) så måtte väl resultatet bli att den personliga identiteten blir extremt viktig?

        Jag tror absolut att du har en viktig poäng i identitetskapande i form av miljövän är ett sätt att frånsäga sig sitt eget ansvar, men jag tror att det bottnar i något djupare än i politikens låsning.

    3. Olof N

      Kom att tänka på en sak till. Den här botten-upp-organiseringen som verkar förespråkas inom stora delar av omställningsrörelsen påminner i mina öron ganska mycket om hur syndikalisterna organiserar sig och hur man resonerar från anarkistiskt håll. Känner mig dock inte tillräckligt påläst om anarkism för att göra några bra spaningar gällande detta, har du några funderingar?

    4. Sanna

      Tja Arne! Tack för intressant läsning! Jag skulle gärna höra mer om vilka tekniska framsteg du hoppas se bana vägen för en rättvisare resursfördelning! Är personligen rätt kritisk till, eller snarare rädd för, teknikens framfart så jag hade behövt få lite hjälp med den biten haha.

  2. Julia S

    Vad inspirerar, förvånar, skrämmer dig i temat?

    Jag blir inspirerad av “mellanvägen”. Ofta i klimatdebatten eller i framtidsdebatter finns två utvägar. En målar upp en bild av att allt kommer att fortsätta som nu (vilket ingen forskning tyder på) eller målar upp en dystopiskt bild av världens och civilisationens undergång. När omställningsforskare visar på andra framtidsalternativ blir jag inspirerad. Det finns inte endast två alternativ utan massor av olika framtidsscenarion. Samtliga kräver en omställning och förändring av samhället men förändring betyder inte att livet blir sämre. En del förändringar kommer att ta tid och vara besvärliga men de kan i längden leda till ökad rättvisa och gemenskap.

    Det som förvånar mig är just att mellanvägen är möjlig. Vi har alternativ, det kommer inte att bli en domedag utan vi kommer att leva och sakta men relativt säkert kommer samhället att behöva förändras. Vilket kan både bli bättre och sämre. Jag tycker också att det är intressant att tänka på att samtliga mäktiga civilisationer har förr eller senare kollapsat. Att vår civilisation liknar de tidigare tyder ju på att den också kommer att rämna samman. Det är en konstigt betryggande tanke. Både obehaglig men också naturlig på något sätt.

    Det som skrämmer mig mest med temat är att makthavare i världen inte tar omställning samt kriserna vi står inför på allvar. Att det är komplicerad och komplext att ställa om och att världen därför väntar till krisen redan är här och det då kan vara för sent. Det skrämmer mig att klimatförnekande makthavare och partier får fortsatt stöd och att alla människor runt om i världen, främst i väst, inte förstår bredden av problemet och kriserna eller helt enkelt väljer att inte bry sig.

    1. Emma I Författare

      Inspirerande att du lyfter fram mellanvägen. Tycker också ofta det blir svartvitt och förnekelse eller ”allt är kört”. Jag brukar hamna i det sista, haha. Men har där, precis som du beskriver kring civilisationers kollaps, känt nån slags betryggande känsla i det. Tror det lugna har att göra med perspektivet som ”det är kört-tanken” tar mig till. Jag läser boken Sapiens – a brief history of humankind just nu och får genom den perspektiv på mänskligheten. Vi har ju nästan inte ens funnits, ur jordens perspektiv, och kommer antagligen inte bli långvariga. Och på den korta tid vi varit här så har vi lyckats utrota enormt många andra arter och förändrat ekosystem. Människan är på långa vägar den mest dödliga arten.
      Jag tycker det är fantastiskt att tänka på människans alla egenheter – fantasin, anpassningsbarheten, berättelserna, nyfikenheten, samarbetet mm – som gjort oss till de vi är. Men rätt logiskt/naturligt och rättvist att det har ett slut, så som vi håller på?

      Andra dagar är perspektivet snarare här och nu och då gillar jag att höra om möjliga lösningar för att navigera i de förändringar som sker.

      Vad tror du skulle få människor att förstå bredden av problemen och börja orka bry sig om konsekvenserna och vad som kan göras?

    2. Magdalena

      Hej, mycket intressant läsning. Det här med mellanvägar är faktiskt ett alternativ, men jag känner igen mig i att se svart/vitt på saker. Jag tror vi människor har blivit tränat att se antingen det goda eller det onda, så uppfostrar vi våra barn sedan många generationer tillbaka. Vi har blivit otroligt präglade av att tänka i sådana banor och vår hjärna har lärt sig att dela in i olika kategorier (bra/dåligt). Politikerna vet säkert om detta och använder det mycket ofta genom att skapa olika scenarier som skrämmar upp folk. Antingen vi tar oss an förändring, eller vi förnekar att det finns ett problem. Så ser det tyvärr ut idag.

    3. Rafaella Q

      Hej Julia!
      Jag håller med ang “mellanvägen”. Det är viktigt när finns olika alternativ eller som kallas “mellanvägen”. Man behöver att ha ett plattform för att diskutera nya möjligheter. Man behöver att satsa på hållbarhet och kvalitet. Utan att lyfta viktiga frågor som rör näringslivsutvecklingen, närma vi oss till katastrof, tyvärr.

  3. Mikael A

    Hej allihopa.

    Jag har valt att tackla temat genom uppgift nr 1, och har tagit kontakt med ett omställningsinitiativ i Nordvästra Skåne. Jag har pratat via mail med två av de drivande, projektets ordförande och dess kassör, och även varit med på ett möte för ett par dagar sedan.

    De har en ekonomisk förening, som äger två gårdar, varav den ena hyrs ut till ett annat omställningsprojekt, och den andra bedriver de ett gemensamt jordbruk tillsammans med föreningens medlemmar. De har ungefär 20 hektar mark, där en del består av skog. Ca 2 hektar har de hittills bedrivit jordbruk på, men de vill öka jordbruksmarken till ca 7 hektar. De håller även på att renovera gårdens boningshus och ekonomibyggnader. I deras förening fungerar det så att man under en tid på 6 månader är provmedlem, då man är med och engagerar sig i möten och praktiska göromål, men man har ingen beslutsröst, för att sedan efter prövotidens slut, bestämma sig för om man vill vara en fullvärdig medlem och gå in med en ekonomisk insats i föreningen. Denna för man sedan tillbaka, om man väljer att avsluta sitt engagemang i föreningen.

    Föreningens mål är att föreningens medlemmar skall bli självförsörjande på frukt och grönsaker, och i framtiden har de funderat på att skaffa djur, så att även kött skall produceras. Överskottet säljs på lokala marknader och går tillbaka till föreningen. De bedriver även fröproduktion, där överskottet av de som de inte själva använder säljs. De vill även bygga mindre hus på tomten, så kan användas som semesterstugor, eller för volontärarbetare i framtiden.

    De ha funnits sedan 2004, men många av de ursprungliga medlemmarna har bytts ut mot andra. Endast två av de som var med och startade upp, är kvar av ca 20-25 stycken. Det skiljer sig även stort i hur mycket tid medlemmarna spenderar på projektet, det förekommer en kärna i föreningen med ett par personer som gör huvuddelen. Dessa är pensionärer så det beror väl också på att de har mest tid att avvara, inga barn eller arbete att ta hänsyn till. De verkar dock som att det största problemet med sådana här projekt, är att samarbeta med varandra, det finns många viljor och det är svårt att utarbeta ett system där allas viljor kan få ta plats. Möjligtvis är det ett lyxproblem, om man odlade för att faktiskt mat för att överleva, kanske det hela skulle bli mer strömlinjeformat. Rent praktiskt fungerar det som så, att man jobbar två och två, och har ansvar för en del av jordbruket. Jordbruksdelen är uppdelad i kvadrater, där man odlar olika saker i fyrskift, och varje par har hand om en eller två kvadrater.

    Sammanfattningsvis tycker jag att det finns flera fördelar med en gemenskap som denna, man delar med sig av problem och lärdomar, verktyg och fröer, och jobbar även med andra nätverk som finns.

    1. Emma I Författare

      Va kul att du tog kontakt med ett omställningsinitiativ Mikael! Och inspirerande att höra om deras verksamhet och organisation!

      Jag gissar att de som engagerar sig i detta gemensamma odlingsprojekt inte bara gör det för grönsakernas skull utan även för gemenskapen. Som du nämner är det antagligen ingen som är beroende av grönsakerna för sin överlevnad. En styrka som jag ser är att denna gemenskap/nätverk med deras erfarenheter och lärdomar från alla år de hållit på nu finns på plats – och kan användas i kommande tider av kris. Men även såklart i små kriser i vardagen. För en ensamstående pensionär kan det vara jätteviktigt att känna sina grannar och kunna be om hjälp med tex snöskottningen eller vid sjukdom.

      Lockar det dig att gå med i deras projekt? Eller starta nåt liknande?

    2. Magdalena

      Hej Mikael, intressant med att verkligen vara i kontakt med en sådan rörelse. Jag har ju delvis haft kontakt med ett likadant initiativ när jag pluggade på universitetet i Österrike. Jag skrev min C-uppsats om stadsodling och var i kontakt med organisatoren och lärde känna många intressanta personer. Det var många barnfamiljer som deltog. Alla de fördelarna som du beskriver (gemenskap, lärdom, verktyg tc.) fanns där. Jag tycker att det här med självförsörning skulle tas mycket mer på allvar av politiken och kommunen t.ex. Att de som har möjlighet (trädgård, odlingslott) skulle verkligen använda sig av det och få några form av incitament när de odlar själva och inte köper in. Vet int hur det är genomförbart, men kan vara en idé att vidareutveckla.

    3. Sanna

      Tack för intressant läsning. Har också fått intrycket av att den största problematiken är just samarbetet när det kommer till rörelser som valt att organisera sig i en ekonomisk förening. Denna problematik verkar vara mindre framträdande när det sker “ideellt”. Det låter verkligen som om föreningen du varit i kontakt med har haft en stor…ruljans av medlemmar. Vet du om detta har varit kopplat till samarbetsproblematiken? eller om det mer har handlat om nyhetens behag? Vet du om medlemmarna var bosatta i närheten av de gårdarna som organisationen äger?

      1. Ezra W

        Kan tänka mig ökad problematik om den ekonomiska föreningen syftar till att faktiskt förbättra individernas ekonomi snarare än att fungera som ett parasoll för de handlingar man önskar att genomföra som en grupp. Men då vet jag inte vilken typ av rörelse vi pratar om egentligen. Möjligheten till privat vinning har nog potential att söndra och splittra en grupp om man inte har god kontroll över denna.

    4. Mats P

      Tycker det är väldigt intressant att så få återstår av de som var med och startade det för 15 år sedan. Jag tycker det är ett intressant konstaterande du gör kring svårigheten att hålla sams. Säkert är det som du skriver att det skulle kunna bli mer strömlinjeformat om man odlade för sin överlevnad men samtidigt finns väl en stor risk att konflikterna då också skulle kunna bli djupare? Frågor som lön efter möda eller lön efter behov till exempel är väl frågor som mer ställs på sin spets om det bedrivs utifrån överlevnad?

        1. Mats P

          Som jag förstår det så är en av tankarna i omställningsrörelsen att det ska vara självförsörjande enheter, jag tolkar det då också som att beslutsmandatet kring hur man till exempel ska fördela arbete och resurser ligger på den självförsörjande enheten.
          Jag tror att i alla mellanmänskliga relationer så uppstår det spänningar. Olika människor kommer att vilja lösa situationer på olika sätt. Frågor om vad som ska odlas, vem som ska sköta vilken uppgift med mera behöver beslutas. När det blir frågor om hur begränsade resurser ska fördelas kommer det finnas olika synpunkter. Ska den som arbetar hårdast få mest av produktionen, ska barnens andel vara lika stor som de vuxnas och så vidare.

    5. Ezra W

      Hej!
      Kul projekt. Bor alla på marken som de äger? Hur sköts ägandet rent praktiskt; täcker den ekonomiska insatsen en procentuell andel av värdet som motsvarar individen? Har några i kärnan stått för pengarna, eller har folk köpts ut i takt med att de droppat av sedan starten? Jag tänker att detta ofta kan leda till problem vid sådana här försök, då dagens människor är rätt flyktiga och ständigt vil vidare.

  4. Olof N

    Hur vill du förstå begreppet omställning?
    Som jag förstår det så handlar det om att öppna upp sig och vidga sig för nya perspektiv och idéer. Att tänka nytt och bortom den målformulering som det rådande systemet har präntat in i oss. Att ställa sig frågan “Vilken typ av samhälle vill vi ha och hur ska vi nå dit”, men framförallt, och mer konkret “Hur kan vi skapa ett hållbart samhälle och hur kan vi som individer organisera oss för att göra det?”.

    Vad tänker du om omställningsrörelsens utgångspunkt och omvärldsanalys?
    Jag tänker att utgångspunkten har en väldigt ren filosofisk karaktär. Alltså, istället för att utgå från rådande politisk diskurs och ekonomiska dogmer så har man skalat av och försökt hitta en kärna av drömmar och mål som fokuserar på människan istället för systemet. Man skulle kunna formulera det som att “skapa ett samhälle som passar människan” istället för att “förändra människor för att de ska passa in i samhället”. Omvärldsanalysen tycker jag sammanfaller ganska mycket med hur den radikala miljörörelsen tänkt i flera decennier nu. Alltså att man ser de materiella begränsningar som existerar i det avgränsade system som vårat jordklot trots allt utgör och hur de håller på att överskridas. Detta skiljer ju sig en hel del från det önsketänkande som jag upplever finns representerat inom den politiska diskursen idag. Man ser och accepterar alltså systemets begränsningar istället för att önskedrömma om att framtida teknikutveckling kommer lösa alla problem. Man fokuserar också mycket på att skapa förutsättningar ett mer robust samhälle som inte är så beroende av långväga transporter för sin försörjning.

    Vad händer när vi inte längre kan använda olja som energiförsörjare? Vad innebär det för vårt oljeberoende samhälle?
    Det beror på i vilken takt vi förmår ställa om till andra energikällor, men vi kan ju konstater att om all olja skulle ta slut imorgon så skulle hela samhällets infrastruktur kollapsa då den är nästan helt och hållet oljeberoende. Det skulle helt och hållet slå ut transporten av varor, vilket skulle få förödande konsekvenser för vanligt folk då exempelvis maten skulle ta slut ganska snabbt.

    Vilken natur- och människosyn tycker du rörelsen verkar anamma?
    Jag tycker man ser på naturen mer som en del av samhället och mindre som en resurs att utnyttja. Att naturen har ett egenvärde i sig själv och att vi måste lära oss att leva i samklang med naturen. När det gäller människosynen tycker jag man verkar fokusera mer på vad som får oss att må bra och utvecklas istället för att fråga sig hur lönsamma vi kan vara i ett ekonomiskt maskineri. Jag upplever också att man har en ganska positiv människosyn där man tror på människors förmåga och vilja att samarbeta och göra gott.

    Att gå till aktion – göra något själv istället för att vänta på politiska beslut, tror du att det är en möjlig väg att gå?
    Jag tror att det är ett konstruktivt sätt att skapa en folklig opinion som i sin tur kommer påverka politiska beslut, men att det absolut kommer krävas beslut på hög politisk nivå för att vi ska kunna nå miljömålen. På något sätt måste dock ett nytt samhälle växa fram ur det rådande och historiskt har det skett på liten skala till en början, med grupper av människor som går samman och tror på någonting för att sedan sprida inspiration vidare och skapa en rörelse.

    I stort sätt alla aktörer ni möter i detta block kritiserar det ekonomiska systemet vi lever i nu, kapitalismen/nyliberalismen. Hur tänker du kring detta?
    Jag tror att denna kritik är bra och nödvändig. Det är ju inom ramarna för det kapitalistiska systemet som det mesta av industrialiseringen och därmed också dess miljökonsekvenser har skett. Hade det varit annorlunda med ett annat ekonomiskt system? Ingen aning. Man kan ju dock konstatera att bristen på konsekvenstänk gällande effekter på miljön funnits även i andra ekonomiska system som exempelvis realsocialistiska sovjetunionen. En sak man kan säga om kapitalismen är ju dock att den har en tendens att centralisera och rationalisera skapandeprocesser på ett sätt som för produktion och skapande bort från individen för att istället inkorporera dem i ett system. För det andra så skapar kapitalismen även en ackumulation av ekonomiska resurser hos redan rika individer, vilket leder till en ojämlik fördelning av resurser och arbete. Dessa båda punkter går skarpt på tvären med den filosofiska kärnan i omställningsrörelsen som jag uppfattar det.

    Omställningsrörelsen säger tydligt att vi i väst måste minska vår resursförbrukning, vår konsumtion, vår levnadsstandard helt enkelt. Många ser det som ett hot, som något svårt eller till och med omöjligt. Andra ser det som en möjlighet att utvecklas som människor, att skapa nya slags relationer mellan oss människor och våran relation till naturen. Hur tänker du kring det här?
    Jag tror att omställningsrörelsen har hittat pudelns kärna här. Det finns ju rätt mycket forskning som visar på att när vi väl uppnått en viss materiell levnadsstandard så förbättras varken vår lycka eller vår fysiska hälsa av mer materiella tillgångar. Istället så kan man se att det som påverkar oss mer handlar om social status och vilken social status vi har i förhållande till folk omkring oss. I vårat samhälle, där de flesta har tillräckligt med materiella tillgångar för att överleva, handlar pengar väldigt mycket om just status. Boken “spirit of equality” presenterar detta på ett bra sätt tycker jag. Personligen tycker jag det vore trevligare att bedöma sina medmänniskor utefter hur de är som personer än hur mycket pengar eller status de har.

    Vilket av de fyra framtidsscenariona i “bortom BNP-tillväxt. Scenarier för hållbart samhällsbyggande” skulle du helst vilja leva i? Varför?
    Oj, det som handlar om kollaborativ ekonomi tror jag. Tycker att det låter som ett trevligt, socialt och positivt samhälle.

    Vad inspirerar, förvånar, skrämmer dig i temat?
    Det som inspirerar mig är vilken kraft som skapas när inspirerade människor jobbar tillsammans för något som de tror på och att fickor av ett nytt samhälle nu börjar göra sig synliga. Vad som förvånar mig är att dessa fickor har kunnat uppstå och fortsatt existera trots de starka samhällskrafter de har emot sig. Det som skrämmer mig är att det är för få människor som hoppat på tåget, att de flesta fortfarande tror på marknadsliberala idéer om att framtida teknikutveckling ensamt kommer kunna lösa alla problem. Att det ska vara för sent helt enkelt och vilka konsekvenserna kommer bli för oss i framtiden.

    1. Arne H

      Intressanta tankar, roligt att få läsa och få inblick i hur du tänker! Jag håller verkligen m ed om att det är inspirerande att se så drivna personer som verkar för ett skapa ett nytt samhälle. Som socialist tycker jag det är särskilt intressant att se dessa, som jag ser det, postkapitalistiska, strukturer som växer fram parallellt med ett (snart södervittrande?) existerande kapitalistiskt samhälle. Superintressant vad du skriver om att de tillåts existera trots att de har starka strukturer emot sig. Varför tror du att det är så? Jag tänker spontant att det kan vara för att som det ser ut idag så utgör de inte ett hot mot rådande strukturer, men jag känner mig i säker, vore kul att få reda på dina tankar!

      1. Emma I Författare

        inspirerande läsning Olof!
        Ja kanske är det så Arne – att dessa små fickor av nytt som Olof beskriver, kan existera för att de inte utgör hot mot de rådande strukturerna, utan bara är lite gulliga? Jag engagerade mig förut i ett stadsodlingsprojekt i Malmö i några år och media ville ständigt skriva om projektet och kommunen tog med sina internationella besökare för att visa upp verksamheten. En ofarlig verksamhet som passar in i bilden kommunen vill visa upp. En annan verksamhet i Malmö, Kontrapunkt, som bland mycket annat engagerar och agerar i frågan om hemlöshet, Romska EU-migranters organisering i Sverige och sängplatser mm för flyktingarna som kom hösten 2015 och som har en radikal och skarpt kritisk ton till rådande systemet får inte direkt samma typ av bemötande från kommun och media, tvärtom.

        Men å andra sidan – kontrapunkt är en väldigt stark verksamhet som trots alla motgångar ständigt bygger upp, tänker nytt, kritiserar, organiserar, agerar och ser till att skapa det samhälle de vill se mer av. Min bild är att de som engagerar sig i kontrapunkt inte bara är bra på organisering utan även har en stark gemenskap, meningsskapande i vad de gör och de har klart för sig vilken värld de vill se. Kan det vara en nyckel?

        Jag tänker att det nuvarande systemet inte är perfekt på det sättet…det finns många sprickor att planera frön i. Och det som du tar upp Olof tror jag är viktigt att komma ihåg för att inte förlora hoppet – att historien visar hur förändring skett genom att människor som tror på nåt eller varit förbannade på nåt gått samman och organiserat sig för att påverka samhället och framtiden.

        1. Arne H

          Superintressant tycker jag, dina erfarenheter från hur stadsodlingen applåderas och Kontrapunkt slås ner på, när verksamhet kom att utgöra ett hot. Frågan blir kanske då hur vi bygger nu strukturer som inte kan slås sönder med repression?

          I podden Apans anatomi, tror det kan ha varit i avsnittet “Varken parti eller anarki” pratar de om skapandet av Allmänningar som en eventuellt möjlighet att gå framåt. I samma anda vore det intressant att titta närmare på Elinor Ostroms kritik mot idéens om allmänningens tragedi där hon för fram mellanmänskligt samarbete och tilltro till varandra som en väg bortom uppdelningen mellan kapitalism och stat.

        2. Olof N

          Hej Emma! Visst är det hoppfullt att man ser ett nytt samhälle växa fram, men frågan är hur lång tid det kommer ta? Övergången från feodalismen till kapitalismen tog ju flera århundraden och så länga kan vi ju definitivt inte vänta i nuläget. Men å andra sidan tenderar många samhällsförändrande processer att ske mycket snabbare idag än vad de gjort historiskt sätt så kanske finns det hopp ändå? Kanske vårt uppkopplade samhälle kan göra någon nytta här? Har du några tankar kring detta?

          1. Emma I Författare

            Ja det är ju lätt att få känslan att det kommer att ta för lång tid, tycker jag. Men som du är inne på – förändringar kan gå snabbare än vi anar (verkar ju gälla klimatförändringarna också!). Det är så svårt att sia om framtiden och vilka processer som påverkar hur det blir. Internet har på så kort tid förändrat så mycket i samhället och människors vardag, det var det nog få som kunde ana vidden av det innan dess. När helikoptrar kom sas det att nu kommer bilen snabbt bli onödig, men där är vi ju inte riktigt ännu…
            Jag tänker att det uppkopplade samhället är positivt på så många sätt för demokrati och folkrörelser, men på andra sätt begränsande (i sin vidhet) i hur människor relaterar till varandra och dylikt. Ingen aning. Vad tänker du själv?

      2. Olof N

        Hej Arne, tror det ligger mycket i det som du och Emma skriver att de här fickorna är såpass små att de inte anses utgöra något hot mot rådande strukturer. Tror också att en aspekt kan vara att på en så här liten skala är det lätt att se på dessa initiativ som entreprenörskap (vilket det i för sig är), vilket ju är en sak som hyllas i nyliberala kretsar.

    2. Magdalena

      Hej, du skriver bra om kapitalismen och liberalism. Jag är faktiskt mycket hårdare i mina tankar. Jag tycker att kapitalism och framför allt liberalism har orsakat de problemen som vi ser idag. Att hela tiden strävar efter mer för alla men gärna utan att staten ingriper och styr är enligt mig helt orealistisk. Kommunism har inte heller fungerat såsom det har varit. Återigen är antagligen en gyllene mellanväg det som leder till det bästa för alla.

      1. Olof N

        Hej Magdalena, det är väl egentligen min tanke också. I och med att kapitalismen varit det absolut största drivande ekonomiska systemet under industrialismen så får man väl lägga skulden där också. Frågan är bara om inte industrialiseringen hade fört med sig samma stora miljöproblem oavsett vilket ekonomiskt system som drivit den. Har du någon tanke om detta?

        1. Magdalena

          Javisst, det stämmer säkert. Det är industrialiseringen som har fört med sig problematiken. Jag tror ändå att socialismen som den var förut säkerställda att de flesta har det bra.

      2. Mats P

        Jag tänker att omställningsrörelsen är en till stor del liberal rörelse. Jag tänker att i till exempel USA så är ju möjligheterna att flytta ut i vildmarken och leva ett självförsörjande liv betydligt bättre. I Sverige finns ju en hel del regleringar att ta ställning till. Byteshandel och delningsekonomi kan ju i Sverige bli en fråga kring om det ska betalas moms, boenden måste i vissa fall vara anslutna till kommunalt avlopp och så vidare.

  5. Magdalena

    Hej,
    lite sent som vanligt. Inte lätt med 4 barn samt plugga på heltid nu och jobba lite…

    Jag förstår det så att ta tillbaka ansvaret för våra liv och framtid från politiken. Vi kan skapa den världen vi vill leva i själva. Man analyserar hur framtiden kan se ut och välja sedan en positiv väg att gå.

    Rörelsens grundidéer är nog att inte längre vilja vara del i ett kommercialiserat samhälle samt att inte se ekonomisk tillväxt som mål i livet.

    Att inte ha tillgång till olja betyder tyvärr världskris, krig, flykt, svält. Ja – det är ganska drastikst. Många privatpersoner har redan förstått det och de som har de finanicella medlar börjar med t.ex. solceller i hemmet osv. Det kommer drabbas de svaga i samhället mest när oljekrisen är här på riktigt.
    Vilken natur- och människosyn tycker du rörelsen verkar anamma?
    Rörelsen ser på natur och människan i helhet, dvs. man ser att männsikan kan samarbeta och jobba mot ett gemenstamt mål. Kanske lite naivt.

    Att gå till aktion är absolut det bästa. Vad kan vi göra annars? Väntar på politiska beslut? De kommer inte att komma, i alla fall inte i tid och inte på ett sånt revolutionär nivå. Jag tror faktiskt att det bästa är att göra både och, förändra i det lilla (leva vegetariskt t.ex, minska konsumtion, prata med andra om det och försöka övertyga andra) men även kräver politisk agerande (sasom Greta Thunberg gör).

    Kapitalismen är fel väg att gå, det har lett till de problmen som vi har idag. Samhällt vill ju att vi konsumera, hla tiden, vi ska jobba 100% för att ha pengar för att konsumera. Hela samhällssystemet borde förändras. Men jag tror tyvärr det är naivt att förvänta sig det.

    Jag tycker inte alls att minska konsumtion är svår, men jag definerar mig inte genom de sakerna som jag har hemma. Denna syn på livet och sig själv lärs tyvärr ut mycket tidigt, redan i förskoleåldern ska barnen lära sig att vara trogna samhällstjänare (göra precis som alla andra), lycka kommer med pengarna.

    Jag tror mest på cirkulär ekonomi i välfärdsstaten, jag försöker redan nu leva enligt de principier. Jag tror att staten måste styra hur vi agera, men på rätt sätt.

    Det som skrämmer mig mest är väl det att jag träffar människor varje dag som fortfarande lever som att ingenting behöver förändras, semester i Thailand, dyra stora nya bilar hela tiden, konsumtion på högsta nivå, köper nytt och slänga gammalt. Och att mina barn kommer att leva i en värld som är inte lik den som jag har uppväxt i.

    1. Emma I Författare

      Fint att ta del av dina reflektioner Magdalena!
      Jag fastnar för det du skriver om att det är de svaga som drabbas hårdast av oljekrisens konsekvenser. Så orättvist va! Det verkar vara jordens fattigaste del av befolkningen som får ta många av konsekvenserna av de kriser vi står inför (och redan är i). Trots att det är den rika delen av befolkningen som stått för utsläppen. Enligt boken Antropocen (Sverker Sörlin) står de 10 % rikaste för 50 % av utsläppen, medan den fattigaste delen bara står för 10 %. Ändå är det den fattigaste delen som får betala dyrast. Borde inte ett större ansvar läggas på de grupper som förstört mest? De länder och de företag som står för mest utsläpp?

      Det blir tydligt hur vi ofrånkomligen hänger ihop, med varandra och med naturen…det den ena gör drabbar oss alla.

      Men det är kanske fruktlöst att leta efter syndabockar i människor, rik eller fattig…alla samhällen, grupper, människor kanske kan antas skulle ha gjort samma sak (exploaterat andra och jordens resurser) om de bara fått möjlighet? Eller är det en för dyster människosyn jag föreslår? ☺

      Du tar ju upp den kritik mot kommersialism och kapitalism som Omställningsrörelsen lyfter. Jag tror som du att vi behöver förändra det system som tillåter och uppmuntrar en ohämmad exploatering av andra människor och jordens resurser.

      Inspirerande att du agerar genom val du gör i din vardag kring saker och minskad konsumtion. Tycker du att det är svårt eller lätt att påverka barnen med dessa principer när det omgivande samhället är så starkt präglad av kommers?
      /…frågar en relativt nybliven förälder en mer erfaren… ☺

      1. Magdalena

        Hej Emma, vad gäller föräldrarskapet – jag tycker det är naturligt att påverka barnen med principer som man själv har. De är ju intresserade att veta hur vuxna tänker och vi är väldigt öppna med hur vi tänker omkring olika saker. Det vad jag kan rekommendera är att man alltid förklara för barnen konsekvenser för en handling. T.ex. när de är små redan, “du får äta godis, men inte för mycket, eftersom då kan du bli sjuk osv.”, när de är äldre vill de verkligen ha gränser. Det är bra med att börja med det tidigt. Bäst att inte gå med på den typiska svenska föräldrarpedagogiken (laissez-faire), det leder inte till någonting.
        Javisst är deras omgivning mycket präglad av kommers, de går till en väldig bekant skola (med många rikemansbarn), men mina barn har t.ex. smartphone, inga egna datorer etc. trots att de är i tonåren. Och nu är de nästa stolta över de och har reflekterat att det är bra att inte stirra i mobilen, men de är lite oroliga inför framtiden, hur det blir med deras barn…

    2. Olof N

      Intressant betraktelse om hur vi fostras för att bli “bra konsumenter”. Har inte riktigt tänkt på det sättet innan, men det känns väldigt uppenbart nu när du beskriver det. Hur vi lär oss att vi hela tiden måste ha mer och bättre istället för att fundera över vad det egentligen är som betyder något här i livet.

  6. Rafaella Q

    Hej! Man gillar att filosofera utan att se resultat. Vad betyder egentligen: omställning?
    Det är lik när man skapar en okända religion. Där man skapar eget liv för att få uppmärksamhet och makt.
    Vi kan inte leva i 0-version, utan vi behöver lära oss att leva, använda allt vi får grattis på ett respektfullt sätt. Kunskaper måste står i fokus och inte bara filosofera: “om ska regna imorgon då får vi mer drick vatten”,
    eller “om jag använder el-bil, då räddar jag naturen”. Vem vet hur påverkar el-bilar på miljön?
    Helheten, analys, resultat!
    Jag håller med Pella Thiel! Enligt henne: Världen- en levande helhet! Fokus på vad är viktigt!

    1. Emma I Författare

      Hej Rafaella, kul att ta del av dina tankar!
      Jag förstår det som att det är viktigt för dig att se resultat, att det inte bara filosoferas och pratas. Att det inte bara blir fina ord men ingen handling. Och att det är viktigt med handlingar som är välgrundade i kunskap och fakta. Har jag förstått dig rätt?
      Tycker du att Omställningsrörelsen borde agera mer och filosofera mindre?

      Du skriver att vi bör fokusera på vad som är viktigt. Vad tänker du är viktigast att vi (enskilda människor eller samhället) fokuserar på nu för att lösa de kriser vi står inför?

      Jag håller med dig – det är inspirerande att lyssna till Pella Thiel och verkligen försöka föreställa sig världen som en helhet. Jag tror det är ett synsätt som verkligen behövs nu för att kunna möta framtidens utmaningar.

  7. Mats P

    Jag missade fullständigt att reflektionerna skulle ha lagts upp senast i tisdags. Jag har tyckt att det varit ett svårt ämne att reflektera kring. Jag är nog på min höjd halvklar över vad jag egentligen tänker och känner kring ämnet.
    Om havsnivåerna stiger kraftigt, stora landområden blir obrukbara och levnadsmiljöer på grund av hetta eller andra extrema väderfenomen blir omöjliga att bo på, är det då stadsträdgårdar och hemmagjord äpplemos som kommer att rädda mänskligheten? Jag låter kanske väl sarkastisk men jag har en väldigt kluven inställning till omställningsrörelsen. När jag läste boken Omställningsrörelsen- Globala utmaningar lokala lösningar blev jag å ena sidan inspirerad att odla mer frukt, bär och grönsaker i min trädgård, å andra sidan läste jag med en känsla av att hela omställningsrörelsen kanske kan fungera som ett sätt att lindra oro inför framtiden men att stadsodlingar och jordbrukskollektiv inte löser de utmaningar mänskligheten står inför. Intrycket är att det i mångt och mycket är samma ideologiska tradition som präglade den gröna vågen på 70-talet, att skapa ett alternativ till kommersialismen, att äga tillsammans och att leva ett enklare och mer naturnära liv. Jag tror att omställningsrörelsen kan spela en roll i att visa på alternativ, däremot har jag svårt att se att de omfattande förändringar som måste genomföras kommer att ha särskilt mycket gemensamt med den filosofi omställningsrörelsen förespråkar. Jag har svårt att se att idén om små självförsörjande enheter som lever i samklang med naturen endast kommer att spela en marginell roll. Jag skulle snarare tro att det vi har att vänta oss är en ganska hård styrning av hur naturresurser kommer få nyttjas, jag skulle också tro att den väg som kommer bli den dominerande snarare kommer förlita sig på nya odlingsformer, genmanipulerade grödor och alternativa näringskällor. Den intressantaste artikeln i boken var för mig en artikel om tångodling. Artikeln handlade om tång som ett, i vart fall i Sverige, inte särskilt nyttjat livsmedel som odlas i saltvatten. Pragmatisk så det förslår och inte ett uns ideologi.

    1. Ezra W

      Hej Mats!

      Jag instämmer i att egenproduktion av äppelmos kanske inte har någon större potential i strävandet efter en mer hållbar inställning till världens resurser. Samtidigt tänker jag att enklare och mer naturnära liv kanske kan ha sekundära effekter i form av att det leder oss att fokusera mer på värden som kräver mindre av världen. Kanske påverkas vår vilja att ställa oss bakom politiska beslut som leder till faktiska vinster i frågan av att vi i vårt vardagliga leverne fokuserar på små och obetydliga men ändå ideologiskt färgade och aktivt uttänkta gärningar?

    2. Emma I Författare

      Att vara halvklar med sina tankar kring temat är precis som det ska vara tänker jag, bra grund för samtal!

      Som jag ser det är äppelmosen och stadsträdgårdarna inte så viktiga i sammanhanget. Eller det upplevs ju säkert som en meningsfull sysselsättning för de som gör det. Och i en dystopisk framtid kan det dessutom visa sig vara livsviktig kunskap? Men jag tror att det viktigaste som görs i stadsodlingarna och kring grytan med äppelmosen är gemenskapen, tilliten och nätverksbyggandet. Och det tänker jag på som viktiga inslag i en människas liv och i samhället både som det ser ut idag och i en eventuell dystopisk framtid, likväl som i en framtid där tuffa förändringar kommer gradvis. Så liksom inget förlorat i att det läggs energi på det. MEN att omställningen kan och behöver se olika ut för olika människor – pga situation, intresse, möjlighet osv.

      Jag tror också det är stora strukturella förändringar som måste till, att omställningsrörelsens initiativ inte räcker på långa vägar. Men min naiva sida tänker ”många bäckar små kan leda till stora saker”, alltså att även stora projekt börjar som små.

      Du skriver att vi snarare ”har att vänta oss” hård styrning av användande av naturresurser osv och mitt hopp kickar igång. ☺ Jag går nämligen runt och tänker att vi inte kan vänta oss någonting! Från politiker, från företag. Inte inom rimlig tid i alla fall. Att det enda kvar att göra är att agera själv, tillsammans med andra. Berätta mer om hur du ser vägen dit – jag vill ha mer inspiration till hopp! ☺

  8. Joakim J

    Hur vill du förstå begreppet Omställning?

    Vetenskapsfilosofen Thomas Kuhn pratade om paradigmskiften i vetenskapens värld – t.ex. Från aristoteles lära om fallande föremål till Newtons mekaniska lagar. När de senare vederlagts har vi inte längre nytta av den gamla, felaktiga förklaringen. Omställning för mig är just det – att det finns ett bättre alternativ som gör de tidigare använda alternativen onödiga t.ex. övergången från koldrivna tåg till eldrivna. Omställningen sker i stora paradigmskiften och ej ett litet steg i taget som ofta felaktigt antas.

    Vad tänker du om Omställningsrörelsens utgångspunkt och omvärldsanalys?

    Samma gamla anti-kapitalism, nya anfallssätt. Efter sovjets fall fanns inget alternativ till den kapitalistiska världsbilden och således behövde angreppet mot kapitalismen uppdateras. Dessa människor annekterade miljöfrågan och gjorde om den till ett anti-kapitalistiskt dravel och kräver åtgärder som skulle ha ödesdigra konsekvenser över hela världen om de genomfördes. Precis som Malthussianska argument tidigare kommer dessa också ha fel. Världen går inte under.

    Vad händer när vi inte längre kan använda olja som energiförsörjare? Vad innebär det för vårt oljeberoende samhälle?

    Vi har tillgång till väldigt bra och miljövänlig energi i form av kärnkraft. Om vi utnyttjar denna resurs kommer vi klara oss bra utan både olja och kol. Rädslan för kärnkraft är helt obefogad sett ur en absolut risk att komma till skada av strålning vid eventuell härdsmälta. Det skulle inte förvåna mig om fler människor dött av fallande kokosnötter än kärnkraftverk. Jag ser snarare framåt mot den dagen oljan tar slut, då vi inte längre behöver sitta i klorna på den teokratiska kreaturen i mellanöstern. Våra oljepengar leder till ett fruktansvärt förtryck för medborgarna i dessa länder – det är en moralisk katastrof att vi fortfarande samarbetar med dessa.

    Vilken natur- och människosyn tycker du rörelsen verkar anamma?

    En falsk idé om människan som ett blankt blad vilka kan formas hur som helst. En felaktig idé om hur mycket som behöver göras för att världen ska nå målutsläppen som FN satt upp. Det är en ren idioti att tro att det räcker med att odla lite på egen hand för att rädda klimatet – bara att bo på landet är mycket mer energikrävande i uppvärmning så alla sådana alternativ ger en negativ netto-effekt. Helt vanlig dygdsimulering utan någon som helst anknytning till de faktiska utmaningarna vi står inför

    Att gå till aktion – göra något själv för att ställa om istället för att vänta på politik beslut, tror du att det är en möjlig väg att gå?

    Det är väl bra om människor försöker minska sin konsumtion något, men någon större skillnad gör de inte. Ni kan alla testa att kolla er egen klimatprofil och se var de stora klimatutgifterna finns – de är till större delen uppvärmning, mat och resor till och från jobb. Om man inte har lust att börja cykla, ett par timmar om dagen, sluta äta eller bo i en igloo har ens övriga konsumtion ingen större påverkan. I synnerhet inte i jämförelse med vad som skulle krävas för att nå klimatmålen.
    De politiska besluten har ju dessutom börjat komma. Man borde tycka att det skulle finnas ett stöd för Trumps handelskrig i denna gruppen då det ligger i exakt linje med Naomi Kleins idéer om straffskatter för att få hem produktionen

    I stort sätt alla aktörer ni möter i detta block kritiserar det ekonomiska systemet vi lever i nu, kapitalismen/nyliberalismen. Hur tänker du kring detta?

    Kapitalismen har sina bekymmer men fram till någon har kommit fram till ett fungerande system som kan ersätta vårt nuvarande är det en fånig diskussion. Kommunismens centralekonomi var exakt lika resurskrävande och brast i sin förmåga till innovation – vilket i längden hade lett till större klimatpåverkan. Precis som all annan dygdsignalering är det ju uppskattat i vissa grupper att ge en känga åt kapitalismen när man inte instagrammar sin senaste lyxresa till Dubai på sin nya Iphone. Personer som hänger sig åt detta smått schizofrena beteende har dessutom mage att skylla på det system de är uppväxta med ifall deras handlingar skulle ifrågasättas. Detta är den värsta typ av låtsasinsatta viktigpettrar som får rent för mycket tid att uttala sig media.

    Omställningsrörelsen säger tydligt att vi i väst måste minska vår resursförbrukning, vår konsumtion, vår levnadsstandard helt enkelt. Många ser det som ett hot, som något svårt, eller till och med omöjligt. Andra ser det också som en möjlighet att utvecklas som människor, att skapa ny slags relationer mellan oss människor och vår relation till naturen. Hur tänker du kring det här?

    I denna fråga misstänker jag att mina åsikter lyst igenom i de tidigare kommentarerna. Inget man behöver läsa mellan raderna direkt.

    Vad inspirerar, förvånar, skrämmer dig i temat?

    Det skrämmer mig hur lite människor som gör bombastiska uttalanden, och försöker få med andra på båten, faktiskt vet om världen.
    Om man vill vidga sina vyer något om hur världen fungerar, bortom mediabilden, finns det väldigt bra böcker om vad som föranleder förändring och universella lagar om tillväxt. Det tidigare kan man läsa om i The Great Leveller av Walter Scheidel och det senare kan man läsa om i Scale av Geoffrey West. Eller gå in på gapminder och gör deras kunskapstest där – de flesta svarar skrämmande fel.

    1. Mats P

      Gillar tanken på omställning som ett större paradigmskifte och att det gamla försvinner när något nytt och bättre har kommit. Kanske är det där det kan finnas en väg att gå där det kapitalistiska systemet består men där fysiska varor fasas ut och ersätts av något annat. Tänker till exempel på hur videobutiker med fysiska skivor försvunnit och ersatts av streamad film. Kommer det gå att sälja upplevelser som ersätter behovet av resor (lite Matrix över det hela)
      Redan idag skulle det ju vara möjligt för många att inte längre behöva resa långväga till arbetet utan det skulle istället kunna skötas hemifrån.

      1. Joakim J

        Hej Mats,
        Det är just min poäng om malthussianska argument. Vi kan inte idag förstå den abstrakta idén om framtidens teknologier och varor som en upplysningstänkare på 1700-talet kunde föreställa sig jordbruk helt drivna av maskiner. Thomas Robert Malthus var själv verksam under denna period och de empiriska fakta han förfogade över ledde till hans formulering att populationstillväxt är exponentiell medan matproduktionen endast ökar med en aritmetisk faktor. Det var en felaktig slutsats då, precis som alla domedagsprofetior varit fram till idag – varför jag sätter stor tilltro till en teknologisk utveckling.

        Vänliga hälsningar
        Joakim

    2. Emma I Författare

      Ja visst är definitionen av paradigmskifte att det är en stor omfattande förändring, från ett synsätt till ett annat, en sanning till en annan. Men paradigmskiften föregås av tankar, idéer, samtal, små förändringar, innovationer som testas och testas…en förberedelse för det skifte som sen ”helt plötsligt” ligger i tiden och blir till ny allmän sanning.

      Intressant om landet vs staden. Jag skulle vilja förstå mer kring konsekvenserna av livet på landet och livet i staden. Även om jag har en romantiserad bild av livet på landet så tänker jag att det i staden finns så många möjligheter att dela på saker och på andra sätt effektivisera (på ett hållbart sätt) produktion och människors vardag. Men det behöver ju göras också – de hållbara innovationerna behöver få plats att utvecklas och testas. Som jag ser det går det alldeles för långsamt!

      Jag får intrycket att du avskriver alla omställningsinitiativ som godhetssignalering för egen (social) vinning. Jag tror verkligen att du missar mycket om du gör den förenklingen och det låter som sprunget ur en cyniskt och fattig människosyn i mina öron.
      Godhetssignalering är såklart tröttsamt (skönt med människor som har koll på sig själv och sina intentioner och inte behöver köpa bekräftelse på det sättet).
      Jag ser i dessa initiativ människor som trivs med vad de gör, tror på vad de gör och som vill påverka andra i en riktning de tror att världen behöver gå i för att vara hållbar för alla. Det är inte vad DU tror på som rätt väg…men det blir ju inte automatiskt godhetssignalering för det, eller hur?

      (Jag gick bet på att pandorna inte var mer hotade idag, men de övriga 12 frågorna fick jag rätt på!)

    3. Sanna

      Tja Joakim,

      Det låter, i mina öron (fast nu ögon) som om du är riktigt negativt inställd till detta område? Och kanske till det mesta?
      Du refererar till en mängd källor. Bra så. Men du förespråkar även kärnkraft som Den urkällan vi bör använda till våran energikonsumption? Jag kan inte hålla med dig på den punkten. Är du ironisk när du skriver om folk som dödas av kokosnötter? Jag håller dock med dig när det kommer till hur vi, fortfarande, skövlar folk och samhällen för den olja som vi “behöver”.

      Jag, som du, är fullt medveten om att det inte har formulerats något nytt system som ersätter kapitalismen ännu, men det finns inget fel i att drömma i din bok, eller? Kapitalismen, såväl som Demokratin, anser jag vara det sämsta av valen för tillfället. Det innebär inte att det inte finns något som ligger och gror, i folkinitiativ, i kollektiv, i whatevs.
      Det finns dock många andra sätt att vidga sina vyer; de linjer i de böcker du presenterar och t.ex att samtala med människor.
      Jag uppskattar ditt inlägg i debatten. Jag tycker däremot att du uttrycker dig på ett föraktfullt sätt. Varför gör du det?
      Allt gott,
      Sanna

      1. Joakim J

        Hej Sanna,
        Så klart är poängen om kokosnötter något flamboyant och något absurd men också nästintill statistisk korrekt. Det finns en uppskattning om att 150 människor där av kokosnötter varje år, och även om dessa uppgifter troligtvis är helt felaktiga rör det sig inte om en mycket mindre siffra än de som dör i kärnkraftverksolyckor. För en bra poäng, framförd humoristisk i svensk statsfinansierad tv kan du kolla på klippet från Svenska Nyheter angående kärnkraft – jag bifogar länk längst ner. Där framförs de skadliga effekter världens anti-kärnkraftspolitik har(hint: 3 miljoner döda om året).

        När det kommer till tonen debattinlägget har så har vill jag framföra 2 punkter; Den ena är att idéer ej har känslor och bör därför kunna kritiseras i hårda ordalag ifall de är fel. Den andra är att vissa idéer som uttrycks här är direkt anti-demokratiska och anti-liberala – två förhållningssätt som åsamkat ändlöst med lidande genom tiderna, och än idag i stora delar av världen. Dessa tycker jag är värda att förakta.

        Jag skiljer således på individ och idéer. Precis som Richard Dawkins först beskrev i “The selfish gene” överförs idéer likt virus eller gener. Denna entiteter döpte han till memes(inte att missta för internetfenomenet memes). Vissa av dessa memes är direkt skadliga för samhällen, t.ex. en hederskultur som leder till våld eller fascistromantik som lett till en miljard dödsfall. Dessa bör behandlas precis som vilka andra skadliga virus som helst – det vill säga; försöka oskadliggöra dem i högsta möjliga mån utan att skada individen som drabbats.

        Jag vill också öppna upp för möjligheten att jag inte har uppfattat allt korrekt, gudarna ska veta att jag haft fel förr. Jag försöker dock leva efter en devis framförd av John Maynard Keynes då en journalist kritiserat honom för att ha ändrat åsikt; “When the Facts Change, I Change My Mind. What Do You Do, Sir?”
        Min största önskan är att andra skulle ha samma förhållningssätt.
        Hoppas jag gjort dina invändningar rättvisa och inte misstolkat dem.
        Vänliga hälsningar
        /J

  9. Ezra W

    OMSTÄLLNING

    Jag känner mig generellt ganska pessimistisk inför stora, fantastiska idéer om att aktivt övertyga mänskligheten om att förändra sitt sätt att leva på. Detta inte minst eftersom de förändringar förmås att genomföra i våra vardagliga liv sannolikt har ganska liten effekt sett på det stora hela. Skulle HELA Sverige sänka sin konsumption med x antal procent och börja odla grönsaker, vilken effekt skulle det få på världens samlade utsläpp? Varför skulle resten av världen få för sig att genomföra liknande åtgärder; såtillvida vi inte först tillfördordnade en överstatlig diktatur? Vidare tycker jag att en del av de förslag som frekvent förekommer i den offentliga debatten – sluta köra bil, sluta flyg, sluta konsumera osv – slår väldigt olika för olika grupper och dessutom kan medföra direkt kontraproduktiva effekter. Bor man utanför storstaden är det exempelvis relativt omöljigt att inte köra bil, och ifall folk slutade att resa med flyg skulle effekterna bli ett mycket mer inskränkt och isolerat samhälle som i sin tur skulle få svårare att förstå sin omvärld.
    Därmed inte sagt att varje ansats är meningslös. Jag tror exempelvis att många av de aktioner som föreslås i transition-PDF:en vore väldigt positiva, inte minst för att de skulle medföra en ökad kommunikation mellan människorna i ett visst område eller by. Genom att interagera med varandra lyssnar vi också mer på varandra, och bristande social kontakt är i min mening en starkt bidragande orsak till såväl psykisk ohälsa som överdriven konsumption – vi behöver en mycket större uppsättning verktyg om de ska finnas i varje enskilt hem.

    Angående kritik av kapitalismen: det finns givetvis en mening i att kritisera det rådande systemet. Samtidigt bör man inte glömma bort hur världen har sett ut under andra system, och att vi till dags dato inte har ett enda exempel på ett samhälle som på sikt har varit mer rättvist och väl fungerande än det kapitalistiska. Med det sagt så finns det ju många olika tappningar av kapitalism, där exempelvis den svenska varianten skiljer sig åtskilligt ifrån den kinesiska. Visioner om att krossa kapitalismen går inte att ta allvarligt idag – om inte annat så har internet och medias utveckling gått så långt att befolkningen har det alldeles för trivsamt i sin tillvaro för att göra någonting verkligt radikalt. Vettigare vore att fokusera på att främja vetenskaplig analys av världen och låta den styra beslutsfattningen på de områden där vi har behov av förbättring. Utvecklingen inom artificiell intelligens och därmed vår potential att automatisera analysen av enorma mängder data har potential att leda till stora omvälvningar. Jag tror också definitivt att vi behöver kontrollsystem av kapitalismen – inte minst för att hantera den underliggande drivkraften till ständig expansion – och att dessa kontrollsystem i realiteten är mer verksamma att fokusera på än att försöka mana till revolution.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.