Klimatet

2018-12-17 – 2019-01-20

Vi inleder klimattemat med att ta del av klimataktivisten Greta Thunbergs tal under klimattoppmötet i Katowice, Polen:

Greta Thunberg

Greta Thunberg. Foto: Jessica Gow/TT

I 25 års tid har ett otaligt antal människor stått inför FN:s klimatkonferenser och bett världens ledare att stoppa utsläppen av växthusgaser. Men det har uppenbarligen inte fungerat eftersom utsläppen bara fortsätter öka.

Så jag tänker inte be dem om någonting.

I stället så kommer jag att be medierna att börja behandla krisen som en kris.

I stället kommer jag att be människor runt om i världen att inse att våra politiska ledare har svikit oss.

För vi står nu inför ett existentiellt hot och det finns inte längre någon tid att fortsätta på den här vansinniga vägen vi färdas på.

Rika länder som Sverige måste minska sina utsläpp med minst 15 procent varje år för att nå 2-gradersmålet. Man skulle kunna tro att medierna och alla politiker inte skulle prata om någonting annat. Men ingen nämner det ens.

Inte heller pratar någon om att vi har påbörjat den sjätte massutrotningen och att upp till 200 arter dör ut varje dag.

Och kanske viktigast av allt, så är det ingen som pratar om rättviseaspekten som uttryckligen står överallt i Parisavtalet och som är en absolut grundförutsättning för att det över huvud taget ska fungera på en global nivå. Det innebär att rika länder som Sverige, med dagens utsläppstakt, måste nå nollutsläpp inom 6–12 år, så att människor i resten av världen ska få en möjlighet att höja sin levnadsstandard genom att bygga lite av all den infrastruktur som vi redan har byggt. Som till exempel sjukhus, elektricitet och rent dricksvatten.

För hur kan vi förvänta oss att länder som Indien, Colombia och Nigeria ska bry sig om klimatkrisen när vi, som redan har allt, inte ens bryr oss om våra faktiska åtaganden inom Parisavtalet?

Så när skolan började i augusti i år så satte jag mig på marken utanför Sveriges Riksdag och skolstrejkade för klimatet.

Det finns de som säger att jag borde gå i skolan i stället. Det finns de som säger att jag borde bli klimatforskare så jag kan ”lösa klimatkrisen”. Men klimatkrisen är redan löst. Vi har redan alla fakta och lösningar.

Och varför ska jag studera för en framtid som snart kanske inte finns?

Varför ska jag lära mig en massa fakta när den viktigaste faktan helt uppenbarligen inte betyder nånting för vårt samhälle?

I dag förbrukar vi över 100 miljoner fat med olja varenda dag. Det finns ingen politik som kan ändra på det. Det finns inga regler för att vi ska få den oljan att stanna kvar i marken. Så vi kan inte längre rädda världen genom att följa reglerna.

För reglerna måste ändras.

Så vi har inte kommit hit för att be världens ledare att bry sig om vår framtid. De har alltid ignorerat oss förut och de kommer ignorera oss nu också. 

Vi har kommit hit för att säga att en förändring är på väg, vare sig de vill eller inte. Människor kommer att resa sig och anta utmaningarna vi står inför. Och eftersom våra politiska ledare uppträder som barn, så måste vi ta det ansvar som de borde tagit för länge sen.

Sedan augusti har Greta Thunberg strejkat utanför Sveriges riksdag varje fredag, för klimatet. Med sin strejk har hon inte bara inspirerat andra att gå med i kampen för klimaträttvisa runt om i Sverige, utan också inspirerat skolungdomar i Australien att strejka och provocerat Australiens premiärminister, skrivit internationella debattartiklar, kallats “ledare” och “ikon” i en ny global klimatrörelse och utnämts till en av världens 25 mest inflytelserika tonåringar av TIME. Precis som Naomi Klein i Det här förändrar allt. Kapitalismen kontra klimatet vädjar Thunberg till människor att organisera sig i klimaträttviserörelsen, snarare än till våra ledare, som om och om igen svikit i klimatfrågan. I folkrörelsen kan vi hitta den kraft som behövs för att nå förändring på riktigt, menar de båda. Vill du veta mer om Greta Thunberg kan du lyssna på den här kort-dokumentären från URs Barnaministeriet.

Naomi Klein twittrar om Greta Thunberg

 

 

 

 

 

 

I det här temat ska vi:

  • Läsa Naomi Kleins Det här förändrar allt. Kapitalismen kontra klimatet.
  • Ta del av materialet på den här sidan
  • Göra uppgift till temat, som presenteras nedan.

Observera att Klimattemat är fem veckor långt istället för tre! Detta på grund av jul och nyår, samt att det är en längre bok än vanligt.

Boken Det här förändrar allt. Kapitalismen kontra klimatet.

Som huvudlitteratur under temat Klimatet läser vi Naomi Kleins bok Det här förändrar allt. Kapitalismen kontra klimatet. Det finns få nutida tänkare som så skickligt berättar om vår tid och vart vi är på väg som Naomi Klein. Hennes No Logo och Chockdoktrinen är moderna samhällsanalys-klassiker och i Det här förändrar allt ger hon sig i kast med den verkliga ödesfrågan – klimatet.

Världen går mot sin undergång och väldigt lite görs för att försöka undvika katastrofen. I boken försöker Naomi Klein ta reda på varför. Och hon gör det genom att beskriva maktstrukturerna i en globaliserad värld: vilka är det som bestämmer? Vad bestämmer de? Och vad är de ute efter?

Ett hjärtskärande exempel på hur det kan gå när ogenomtänkt politik och kortsiktiga ekonomiska intressen får gå före demokratiska processer och omsorg för vårt gemensamma hem, är mötet med Stilla Havs-republiken Nauru. Det lilla örikets landmassa bestod i huvudsak av fosfor som de sålde dyrt till konstgödselindustrin. Det var öns guld och lycka fram till slutet av 90-talet, då knappt något fanns kvar av öriket, medan havsvattennivån steg oroväckande snabbt. När öriket var som rikast, stod befolkningen på kanten till det stora gruvhålet. Naurus öde kan liknas vid en skeppsbruten som säljer sin flytväst till högst bjudande.

Och det gäller inte bara Nauru — vi gör samma sak över hela klotet. De rika blir rikare medan hjulen snurrar snabbare och jorden töms och blir ett skal av halvdöd industriskog, stora öknar och döda jordar. Detta fångas i Det här förändrar allt med obönhörlig precision.

Men det vore inte Naomi Klein om hon inte också lyckades inge läsaren hopp. Det är en bok som säger att den här skräckberättelsen kan få ett lyckligt slut, och det är upp till oss att bestämma.

Här hittar ni hemsidan för This Changes Everything. Där finns också filmen som skapats utifrån boken att hyra via iTunes.

thischangeseverything2

Naomi Klein
Naomi Klein är författare, journalist och aktivist. Hon blev världsberömd för sin debutbok No Logo som blev den globala rättviserörelsens viktigaste skrift. Hon följde sedan upp den med Chockdoktrinen 2007, Det här förändrar allt 2014 och senast Nej är inte nog 2017Klein har utnämnts till en av världens mest inflytelserika yngre debattörer. Hennes artiklar publiceras regelbundet i en mängd tidningar världen över. Naomi Klein föddes i Montreal 1970 och är bosatt i Toronto.

 

Samtal mellan en klimatforskare och en klimataktivist

Många av de sociala rörelser som mobiliserar för en klimatomställning är systemkritiska och speciellt Klein riktar en skarp kritik just mot kapitalismen. Det är dock ett förhållningssätt som inte är lika tydligt hos alla klimatforskare och aktivister. Johan Rockström, en av de viktigaste rösterna inom klimatforskningen, delar inte helt Kleins syn. Innan klimattoppmötet i Paris möttes Klein och Rockström för att samtala med utgångspunkt i Kleins bok. De berör allt från klimatmötet i Paris 2015 (som då var några veckor fram i tiden) till påvens miljöengagemang och amerikanska konservativa som lägger enorm kraft på att slå undan benen på klimatrörelsen. Samtalet är inspelat den 16 november 2015 på Kulturhuset, Stockholm. Arrangör: Kulturhuset Stadsteatern.

Vad är klimatförändring?

De av människan åstadkomna utsläppen har sedan industrialiseringen orsakat förhöjda nivåer av koldioxid, metan och andra växthusgaser i atmosfären. Detta har bidragit till, och fortsätter att bidra till, en förhöjd temperatur på jorden. Konsekvenserna av en förhöjd temperatur i våra komplexa ekosystem är många — smältande isar i Arktis och Antarktis, massutdöende av arter, förhöjda havsnivåer och försurning, smältande permafrost som riskerar att släppa ut än mer metan, extrema väderförhållanden med fler och längre perioder av torka, fler skogsbränder, fler stormar och orkaner och fler översvämningar. Redan vid en ökning av 2 C, det vill säga som det överenskomna taket i Parisavtalet 2015, kommer vi att se extrema konsekvenser för jorden och dess invånare. Vad forskare säger i nuläget är att vi snarare är på väg mot 4 eller 6 C temperaturhöjning — och i ett sådant scenario vet inte ens forskarna vad som kommer att hända. Vi kommer att komma över så kallade “tipping points”, då det med stor sannolikhet är för sent att stoppa påverkan på klimatet, och den ena konsekvensen automatiskt kommer att leda vidare till den andra, en dominoeffekt bortom människans kontroll.

Trots kunskaper om människans påverkan på klimatförändringarna fortsätter våra koldioxidutsläpp att öka — och slår nya rekord år efter år. “Kontentan är att vi inte gör tillräckligt för att sluta placera koldioxid i atmosfären och vi gör inte tillräckligt för att sluta använda fossila bränslen och jag tror att det är där huvudproblemet ligger.” säger Erik Phil, klimatanalytiker på organisationen Future Earth, och samordnare till Global Carbon Projects senaste rapport.

I UR Skolas program Forskning pågår får man möta forskare om några av de stora frågorna som rör mänskligheten idag. I avsnittet Klimatbomben i Abisko får vi bland annat följa med till just Abisko och lära oss om forskning om permafrost och sjöar. Vad kommer att hända på jorden när klimatet blir varmare? Det är en av de frågor forskarna försöker svara på. Klicka på bilden nedan för att komma till programmet.

Enorma områden med snö färgas mörk av föroreningar i luften. Det gör att solens strålar inte studsar ut i rymden utan blir kvar som värme på jorden. Temperaturen stiger och påverkar allting som finns på vår planet. Koldioxid sipprar upp från mark som tidigare varit frusen. Runtom i Sverige forskas det intensivt. Storskaliga experiment ska ge svar på hur komplexa ekosystem påverkas av en miljö i förändring. Klimatet är en av vår tids största frågor. Men i all osäkerhet är det en sak som forskarna är säkra på. Morgondagens värld kommer att se annorlunda ut.

Forskning pågår: Klimatbomben i Abisko

 

Massutdöende av arter

2015 blev det känt att vi är på väg mot det sjätte massutdöendet i världens historia. Det senaste drabbade dinosaurierna — för 65 miljoner år sedan. Och det vi närmar oss nu är det första som orsakats av en enskild art: människan.

Utdrag ur rapporten Living Planet Report 2018, Svensk sammanfattning. Du kommer till rapporten om du klickar på bilden.

Om det pågående massutdöendet av arter. Från WWF.

Men det har också gjorts framgångar, och Världsnaturfonden (WWF) fortsätter arbetet med att rädda planetens arter. På deras hemsida kan man bli fadder och på så sätt bidra. Nedan är en lista från WWF med konkreta, och brådskande, åtgärder.

Så här vänder vi kurvan

Planeten behöver vår hjälp. Tillsammans kan vi vända den negativa trenden och stoppa utrotningen.

WWF driver konkreta åtgärder som gör att planeten kan påbörja sitt läkande och återgå till att vara den levande planet vi är helt beroende av.  Vi arbetar dygnet runt i över 100 länder för att:

• Öka skyddet av land och hav
• Stoppa avskogningen
• Stoppa tjuvjakten
• Minska växthusgasutsläppen
• Minska matens påverkan
• Öka det hållbara fisket
• Hålla floder och älvar fritt strömmande

Bild från WWF: Framgångar

FNs klimatarbete

IPCC

FNs klimatpanel Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) startades 1988 och har sedan dess släppt ett antal rapporter om klimatförändringarna. Här är en kort animerad film om IPCC (med några år på nacken), från Vetenskapsradion:

Tusentals forskare bidrar till IPCCs rapporter. Den senaste släpptes i oktober i år och handlar om konsekvenserna av en 1,5 graders uppvärmning. P1s program Klotet har gjort ett avsnitt om rapporten som du kan lyssna på nedan, och här är en kommentar om rapporten från Jordens Vänners ordförande Mikael Sundström.

Klimattoppmöten

Klimattoppmötet i Paris 2015
Från den 29 november till den 14 december 2015 samlades världens ledare i Paris för att förhandla fram ett globalt klimatavtal. Syftet med förhandlingarna var att få till stånd ett rättsligt bindande avtal om minskade koldioxidutsläpp och ökade resurser till klimatanpassning. De globala utsläppen av växthusgaser är idag den enskilt största drivkraften till klimatförändringarna som slår hårt mot världens fattigaste länder. Radioprogrammet nedan kommer från dagen efter klimatavtalet skrevs under i Paris.

I juni 2015 utvecklade ett antal ideella organisationer ett ‘People’s Test on Climate’ [ung. Folkets Klimattest] för att kunna utvärdera Parisavtalet utifrån vad vetenskap och rättvisa anser kunna krävas.

People’s Test kunde identifiera fyra kriterier för framgång i Paris:
1. Det ska leda till omedelbara, prioriterade och drastiska reduceringar av koldioxidutsläpp
2. Det ska ge tillräckligt med stöd för omställning
3. Det ska medföra rättvisa för drabbade människor
4. Det ska fokusera på genuina och effektiva åtgärder och inte på falska lösningar

Mätt mot dessa kriterier är Parisavtalet ett misslyckande, menar bland annat Jordens Vänner. De lägger istället, som Klein och Thunberg, sitt hopp till en global folkrörelse. Annars har tongångarna varit smått positiva efter mötet, eftersom att alla länder till slut skrev under avtalet och ingen försökte blockera beslutet.

system_change_0

Vad har hänt sedan klimattoppmötet i Paris i december 2015?
I november varje år, 2016 i Marrakech, 2017 i Bonn och nu 2018 i Katowice, Polen, har FN haft  uppföljningsmöten efter klimattoppmötet i Paris. Klimatforskaren Johan Rockström, som vi mötte tidigare i samtal med Naomi Klein, menar att mötet i Katowice är extra viktigt. “Det finns många saker som gör mötet viktigare än vad vi trodde för bara några månader sedan. Ett är att vi närmar oss slutet på ett extremt år, där vi ser många väderhändelser som inte kan kopplas fria till den av människan orsakade globala uppvärmningen”, säger han till Sveriges Radio.

Här finns DNs rapportering om klimattoppmötet i Polen. Här och här kan du höra mer om mötena 2016 och 2017.

Med Trump i täten har USA nu dragit sig ut ur Parisavtalet. Han har också skrivit under ett avtal om utökning den pipeline Naomi Klein skriver om i sin bok, som utvinner gas genom fracking på redan enorma områden ur tjärsanden i Alberta, Keystone XL. Och så har vi klimatförnekaren Jair Bolsonaro i Brasilien — som spås bli en katastrof för utvecklingen mot ett mer hållbart samhälle, med stora skövlingar av Amazonas, bland annat. Innebär framgångarna för dessa klimatförnekande makthavare game over för klimatet? Eller kan de äntligen trigga igång den massiva folkrörelse som behövs för att rädda vårt gemensamma hem, planeten Tellus?

Folkrörelse & klimataktivism

Parallellt med makthavares ignorans rör det sig bland folk runt om i världen. Den “nya globala folkrörelsen” som Greta Thunberg sagts ha inspirerat till florerar. Det verkar som att klimatrörelsen har fått ny kraft, och här kommer några exempel på hur klimatengagemang kan se ut!

#RiseForClimate (9 sep. 2018):

Yesterday people everywhere kicked off a wave of action to build the Fossil Free world we need. Across 7 continents, people power is starting to #RiseForClimate and drive our leaders forward. Rise with us for the next wave of actions, one month from today: gofossilfree.org

 

11 Reasons for Hope
”I always like to end the year with hope. This time last year, I wrote that 2015 had been such a banner year for us at 350.org that it seemed like we were ‘getting close to a sort of climate-action tipping point.’ But here we are at the end of 2016, and the politics of climate action are in serious jeopardy. I was having a hard time finding that thread of hope — until I started to pull together this list. Hope is a choice we make, and thankfully — if we look in the right places — reasons for hope are everywhere. The people in these photos are powerful. This is where our power as a movement has always come from, and that hasn’t changed a bit.”

Listan kommer från klimatkampanjorganisationen 350 hemsida. Där hittar du också fler exempel på människor som kämpar för att minska människans klimatpåverkan och få stopp på den globala uppvärmningen. Hopp är en otroligt viktig drivkraft för förändring och för att känna mening i att ändra sina beteenden. Här ett kort radioinslag om detta.

Till Naomi Kleins bok har också skapats en hemsida för “solutions” — lösningar. Klicka på bilden för att komma till sidan.

Solutions

Ende Gelände är en årlig klimataktion som anordnats i augusti varje år sedan 2015 vid en tysk kolgruva i drift av energibolaget RWE. RWE står med på den ökända listan över de 100 företag som ansvarar för mer än 70% av de globala koldioxidutsläppen. Syftet med aktionen är att för en tid stoppa gruvverksamheten genom fredlig och icke-våldslig blockad och att, genom aktionen, bilda opinion mot koldriften. I videon nedan kan man se hur aktivisterna sätter sig på tågspåren där kolet ska fraktas. 2018 samlades runt 6500 klimataktivister för att delta i aktionen — fler än någonsin tidigare. Och varje år har de lyckats, i några timmar eller upp till två dagar, med att stoppa gruvdriften.

 

Aktivisterna i Ende Gelände använder sig, som många andra aktivister, av civil olydnad. “Civil olydnad är en form av motstånd utan våld som går ut på att öppet trotsa en av myndigheterna fastställd lag som uppfattas som orättvis. Gandhi var föregångare när det gäller samhällsförändring genom civil olydnad. Begreppet civil olydnad är en form av aktivism – en vägran att följa myndighetsbeslut genom aktivt motstånd men utan att använda våld som bryter mot lagen. Metoden kan användas när en samhällsmedborgare inte anser sig ha möjlighet att på laglig väg uppnå sina mål.” (utdrag från SO-rummet om civil olydnad. Vill du läsa mer om civil olydnad kan du klicka här, så kommer du till deras sida).

Folkrörelsen i Sverige
Det finns många olika intiativ även i Sverige för klimatkamp. NaturskyddsföreningenJordens Vänner och Fältbiologerna är några av de organisationer som länge jobbat med klimat- och miljöfrågor i Sverige. En relativt ny kampanj/organisation som startade i Sverige är Föräldravrålet. Så här skriver de på sin hemsida: ”Våra barn har inte orsakat klimatförändringar eller miljöförstörelse. De har heller ingen talan när det gäller att stoppa dem. Föräldravrålet för fram barnens perspektiv – och ger dem en röst för klimatets framtid.” Föräldravrålet deltog i en internationell insamlingskampanj inför Klimattoppmötet i Paris och de jobbar med att sprida frågan i sociala medier. Push Sverige och Powershift Sweden är två initiativ av och för unga som vill lyfta klimatfrågorna. AG Hedvig är ett klimatnätverk som under hösten och vintern anordnar en föreläsningsserie om klimatet och klimataktivism i Malmö. Här finns en kortdokumentär av UR Skola om två unga som valt att engagera sig på olika sätt i klimatfrågan.

Foto från faltbiologerna.se

Greenwashpriset

Varje år delar Jordens Vänner ut svenska Greenwashpriset — “Sveriges minst attraktiva miljöpris”. Greenwashing betyder att “framställa något som bättre för miljön än vad det i själva verket är” eller “leda uppmärksamhet från något dåligt till något som ser ut att vara bra för miljön”, enligt Jordens Vänner. Priset delas ut varje år under politikerveckan i Almedalen, Visby, och i år gick priset till Centerpartiets styrelse med motiveringen att “de sprider vilseledande information om miljöpåverkan från biobränslen för flyg, samtidigt som säger sig vara ‘alliansens gröna röst'”. Läs mer om motiveringen och Greenwashpriset här.

Är vi redo att ändra våra liv för klimatets skull? DNs Åsa Beckman menar det. Vad tror du? Vi avslutar med en serie om en operasångare som blev klimataktivist. Klicka på bilden nedan så kommer du till resten av serien. Och längtar du efter mer att grotta ner dig i om klimat-folkrörelse så kan du se fram emot nästa tema, som kommer att handla om omställning och om omställningsrörelsen.

Serie om operasångaren och klimataktivisten Samuel Jarrick. Av Kalle Johansson, 2015.

Uppgift till temat

Välj att jobba med A eller B.

A. Bjud hem en eller några vänner på fika. Prata och tänk tillsammans om klimatfrågan. Lyssna till exempel på radioprogrammet från Klotet i P1 tillsammans. Här kommer några frågor som ni skulle kunna prata om. Se det som förslag: Vad gör ni själva för att uppmärksamma klimatfrågan? Är det något ni medvetet jobbar med? Skulle ni vilja göra mer? Vad hindrar er? Hur skulle ni kunna påverka andra? Vad tror ni behövs för att människor ska börja agera? Vad behöver politiker göra?

Skriv ner dina tankar och reflektioner efter ert samtal och posta i en kommentar nedan senast söndag den 13 januari.

B. Frågeställningar att grunna på för dig efter att du jobbat med materielet:
– En del var försiktigt positiva till klimatmötets utgång i Paris medan andra menar att avtalen är otillräckliga. I och med uppföljningarna av klimatmötet, som nu i år i Katowice, och första åren med Trump som USAs president– hur tänker/känner du?
– Vad tror du krävs för att de avtal som skrevs under i Paris också blir till verklighet/implementeras?
– Vi vet att klimatkrisen är ett faktum, ändå händer inte tillräckligt – vad tror du att det beror på?
– Är du på Rockströms eller Kleins ”sida” då vi tittar på lösningar? Kommer vi kunna klara klimatkrisen inom det rådande ekonomiska systemet, eller behövs det nya sätt att organisera samhället och ekonomin på för att häva klimatkrisen?
– På vilket sätt skulle klimatkrisen också kunna vara en klimatchans?
– Klimaträttvisa — vad är det? Tycker du det är ett bra begrepp?
– Vad får du för tankar av att läsa Naomi Kleins bok?
– Om du hade makten i världen, vad skulle du gör då?

Som vanligt väljer du själv vilken eller vilka av frågeställningarna du vill ta dig an. Eller om det är helt andra tankar som väckts under läsning, lyssnande och tittande. Skriv ner dina tankar och reflektioner och posta i en kommentar nedan senast söndag den 13 januari.

Kommentera på minst tre av dina kurskamraters inlägg senast söndag den 20 januari men gärna tidigare (som önskat under förra kursträffen testar vi den här gången med lite längre tid för samtal och diskussioner kring era reflektioner!).

Med det önskar vi er en riktigt god jul & ett gott nytt år, samt god läslust och massor av inspiration till klimatengagemang!
Emma & Lone

Klimattips

29 thoughts on “Klimatet

  1. Karolina H

    Hej på er!

    Jag fastnade för frågeställningen i del B eftersom irrationellt beteende är en av de mest intressanta ämnen jag vet:
    – Vi vet att klimatkrisen är ett faktum, ändå händer inte tillräckligt – vad tror du att det beror på?

    Som vanligt kommer jag att ge ett psykologperspektiv på frågan och som grund är det bra att veta att det egentligen inte finns något irrationellt beteende. Allt beteende är fullt logiskt i sin egen unika kontext, ett resultat av den den ökända cocktailen arv och historia, samt den tillfälliga kontexten.
    En annan sak som är bara att veta är att människan genereltl sett inte är förtjust i förändring, i synnerhet stora förändringar. För att göra det ännu mer konkret och tydligt så är faktiskt vår hjärna programmerad att undvika förändring. Vi vill gärna lära oss nya saker, men hjärnan vill att det mesta av vårt sammanhang ska vara känt och förutsägbart. Hjärnan är nämligen, trots sin ynka del av den totala kroppsvikten, det organ som slukar mest energi, ca 60 %. Och eftersom energi behövs till alla kroppens funktioner så finns det t ex system i hjärnan som snabbt kategoriserar våra upplevelser och gör nya situationer familjära, som var vi sätter oss vid mötesbordet eller var papperskorgen ska vara placerad. Informationsbearbetning är en av de mest energikrävande processerna i hjärnan och därför vill kroppen att denna process, i energihushållandets namn, hållas till ett minimum. Till saken hör att vi tänker ungefär samma saker varje dag, till 90-95%, lite sorgligt men sant.

    Den tredje saken som är bra att veta är att vi som människor ofta tycker om att ha kontroll, och att det okända skrämmer oss, som döden, sjukdom. Det är få människor som uppskattar att byta sammanhang annat än när de måste, som arbete, bostad, land. Kanske är denna rädsla, eller kontrollbehov kopplat till de energihushållande funktionerna, men det är mer än jag vet i skrivande stund. Det är dock bra att veta att vi vill att livet ska vara någorlunda förutsägbart, att uppleva sig själv, identiten, som något sammanhängande och likartat över tid. “Jag är såhär och såhär” Jag är en sån som…” Därav populäritetsfaktorn i personlighetstest av varierande kvalitetsnivå. För att förstå, handskas med, kontrollera allt som händer i vårt liv, så har vi också ett slags psykologiska mallar eller mönster med oss över vilka vi är( självbilden), hur relationer fungerar och hur världen funkar, i stora drag osv. Dessa mallar hjälper oss att navigera i vardagen geom att snabbt ha förklaringar till hands som hjälper oss att fatta beslut och välja beteende. Olika försvarsmekanismer eller tankefällor, kognitiva förvrängningar, hjälper oss att upprätthålla en illusion av konstans.

    När det gäller klimatkrisen så är denna förändring, vad jag tror, för stor för gemene man att ta in. Det går liksom inte att ta in omfattningen av den och det går inte heller att se hur livet skulle te sig om vi levde efter att detta faktum var sant. Det skulle innebära att vi förändrade så många av våra vanor att livet förlorade sin förutsägbarhet och därmed sin trygghet. Det går emot både vår biologiska och vår psykologiska programmering, därför att det ställer krav på en radikal förändring av våra levnadsvanor.
    i linje med våra programmeringar försöker vi därför leva på som vanligt så länge som det bara går, tills katastrofen är ett faktum.

    Känns scenariot igen? Detta utspelar ju sig såklart på individnivå också, att inte våga ta steget att lämna jobbet med den hemske chefen, eller relationen till den grymma partnern, alla de scenarion som vi ser och ibland inte förstår. Varför stannar hen kvar???

    Mänsklig förändring tar tid. Det tar tid att förändra vanor, det tar tid att förändra ett liv, en identitet. Så om jag får sia så kommer det inte att ske någon drastisk förändring förrän katastrofen knackar på dörren därhemma och vi tvingas att kasta oss ut i det okända.

    Det låter kanske löjligt att det okända skulle vara som att välja en ny sorts mjölk, eller handla kläder på ett nytt ställe, men alla dessa vardagliga val är en del av vår identitet och vi (med undantag av vissa såklart) vill som sagt inte ha några dramatiska förändringar.

    Det finns många sätt att skynda på beteendeförändring, psykologiböckerna är fulla av dem, men jag tror att ett stort steg skulle vara att bara förstå detta om sig själv. Att en kanske förnekar vidden av problemet och graden av allvar för att slippa förhålla sig till omfattningen av den förändring en behöver göra. Då är du/jag/vi ett steg närmare att våga utmana oss själva att ta de nödvändiga stegen.

    Karolina

    1. Magdalena

      Hej Karolina, intressanta tankar. Du har rätt i hur våra hjärnor fungerar. Förändring tar tid, det har jag upplevt på mig själv många gånger. Problemet i det här fallet är att vi inte har längre tid och det gör antagligen att folk hellre strunta i faktumet att klimatkrisen är real. Det känns för läskigt, stort för att kunna agera. Jag tror att det är anledning varför ingenting händer.

      1. Karolina H

        Jag tror mer att hotbilden är för vag och att det är därför det är lätt att förneka den. De flesta tar nog inte hotet på allvar helt enkelt. Och där spelar såklart rädslan också in att ytterligare gräva ner detta faktum nånstans långt bak i hjärnan..

    2. Lone H Författare

      Hej Karolina. Som vanligt tycker jag att ditt psykologiska perspektiv och kopplingarna du gör till temat är väldigt intressant att läsa! Om jag förstår dig rätt så kan det du säger sammanfattas ungefär så här: Det finns inget irrationellt beteende, utan alla beteenden har sina förklaringar. Människor gillar inte förändringar, så vi undviker dem, och undviker också insikt om dem. Och vi har ett stort kontrollbehov.

      Jag tänker på Al Gores grodmetafor – minns du den? Han beskriver en groda som sitter i en kastrull med kallt vatten. Vattnet hettas långsamt upp och blir varmare och varmare. Grodan hoppar inte ut. I ett annat scenario stoppas grodan ner i vattnet när det redan är hett, och hoppar då genast ut. När förändringen kommer långsamt, menar han, så reagerar vi inte. Men om den kommer mer plötsligt skulle vi reagera – och jag drar länkar till din slutsats att människor inte kommer reagera förrän katastrofen knackar på dörren. Jag tänker också på de där testerna som gjorts, där man i ett rum fullt av människor sprutar in brandrök, utan att någon reagerar. Tills någon reagerar, och då får plötsligt alla panik och vill ut (om jag minns rätt).

      Det krävs att någon uppmärksammar vad som pågår, pekar på det och skriker så att alla hör. Det görs ju till viss del i den här frågan, då och då i alla fall. Om media skulle ta klimatkrisen på större allvar – tror du att den stora massan skulle reagera starkare då? Vad är det som gör att vissa reagerar, till och med otroligt starkt, på klimatkrisen?

      1. Karolina H

        Lone, en så viktigt fråga du ställer, jag tror absolut att media har en stor roll här. Vi förlitar oss på media för att veta vad som pågår i världen och om inte media slår på stora trumman så tolkas det som att faran inte är så stor. Vem skulle annars kunna ha den stora påverkan som media har? Det finns ingen motpart.
        Att vissa reagerar starkare har nog att göra med att de förlitar sig till andra informationskällor än mainstream-media skulle jag gissa. Kanske har de också en annan relation till naturen, många av oss är ju avskurna från den tragiskt nog.
        Jag introducerades för klimatkrisen när jag gick på mellanstadiet och det hade stor inverkan på mig, så jag tror även skolväsendet har ett stort ansvar här.

    3. Julia S

      Hej Karolina! Vilket intressant inlägg. Vad roligt att läsa om hur hjärnan fungerar. Jag lär mig jättemycket av dig, tusen tack. Jag tror att det är viktigt att veta om det du säger här att vi är programmerade till att söka trygghet och förutsägbarhet, då kan vi förstå varför vi känner obehag inför förändring och då kan försöka se utöver denna känsla och göra förändringen ändå.
      Jag ska den närmaste tiden göra en del stora förändringar i mitt liv. Jag ska ta med mig din kunskap för att hantera min egna oro och obehag inför förändringen. TACK!

  2. Mikael A

    Jag är ganska övertygad om att vi inte kan lösa nuvarande klimatproblem utifrån det nuvarande systemet, vilket är en av anledningarna till att vi inte kommer att lyckas lösa klimatproblematiken. Eftersom problemen till stor del innebär att vi måste begränsa vår konsumtion och energianvändning, vilket går tvärt emot marknadsekonomin som kräver att det hela tiden ska ske en ökning av konsumtionen, och då också en ökning av energianvändandet. Lösningar som utsläppshandel, som är en metod att försöka minska utsläppen inom systemet har knappast gjort någon förändring. Satsningen på grön energi, har endast gjort att den ökning av vår energianvändning har blivit något grönare, inte att energiproduktionen i stort har blivit mer miljövänlig. När jag läste Kleins bok, blev jag bara allt mer bestämd i uppfattningen att de klimat mål som krävs för att vi skulle hålla oss till en för mänsklighetens överlevnads rimlig temperaturökning, och det rådande marknadsekonomiska systemet inte är möjligt.

    De politiska beslutsfattarna har problem att genomföra tuffare klimatmål som skulle betyda begränsningar på företag och deras vinstmarginaler. Eftersom vi lever i en global marknad innebär de, att om ett land inför begränsningar i energianvändning och utsläpp, kommer det medföra att företag kommer att flytta sin verksamhet till ett annat ställe, där begränsningarna är mindre hårda.
    Ett exempel är Premraff i Lysekil, som förra året fick klartecken av mark- och miljödomstolen att bygga ut sim verksamhet, vilket skulle innebära att utsläppen av koldioxid, från 1,7 miljoner ton koldioxid till 3,4 miljoner ton i Sverige. Peter Abrahamsson är affärsområdeschef för raffinering vid Preem, ursäktar företagets verksamhet med att ”Finns inte vi, men efterfrågan finns kvar så kommer någon annan att tillverka produkterna som marknaden behöver för att i sin tur släppa ut koldioxid där istället.” Det innebär att man skulle behöva införa globala regler för företag, och majoriteten av världens beslutsfattare skulle komma överens om globala regler. Detta scenario ser jag som minimal.

    Jag tror, och här kan jag låta väldigt dystopisk, men jag tror att loppet i stort är redan ganska kört. Jag tror att om hundra år så kommer jorden ha blivit en mycket mer ogästvänligare plats att leva på, och att den biologiska diversiteten begränsat sig till ett fåtal väldigt resistenta organismer, tänk kackerlackan och råttan. Stora delar av världen kommer inte ha möjlighet att livnära mänskligt liv.

    De ökade klimatförändringarna kommer göra folk allt mer oroliga för framtiden men det kommer nog, inte i en större omfattning att dra ner på maskineriet som skapar dessa klimatförändringar. Snarare kommer högerpopulistiska ledare komma till makten som kommer allt mer värna som sig själva, och skapar hinder för de allt större migrantströmmarna som kommer och knackar på, i länder som fortfarande har ett minimum av fungerande samhällsstruktur och ekologi. På ett sätt kan man förstå Trumps besatthet av att bygga en mur mot Mexiko, för klimatförändringarna kommer att skapa enorma flyktingströmmar, i proportioner som vi aldrig sett tidigare. Det kommer innebära svältkatastrofer i länder som aldrig tidigare upplevt någon svält, och det kommer antagligen innebära fler militära konfrontationer mellan stater och olika grupper som kämpar för att överleva. Det kommer även att innebära att populistiska ledare som kan peka med hela handen och uttala sig om vad som behöver göras för att motverka dessa kriser kommer att bli mer vanligare, som Trump i USA, Duerte på Fillipinerna, Balsenaro i Brasilien.

    Jag tror inte att klimatförändringarna skulle stoppas även om miljoner människor skulle bli veganer, vägrade att låta sig transporteras i flygplan, skrotade sina bilar och lät sig steriliseras. Utsläppen som står för huvudelen av klimatförändringarna är en liten procent av jordens befolkning som inte ser konsekvenserna av deras handlingar. I P3’s poddradio ”P3 Dystopia” intervjuas författaren den israelitiska författaren Yuval Noah Harari (han har bl a skrivit Homo Sapiens och Homo Deus), om varför just politiker på högerkanten verkar så obevekliga i att göra något mot klimatförändringarna; enligt honom beror det på att det inte finns någon lösning på klimatproblemen inom den kapitalistiska marknadsekonomin, och därför återstår det bara att försöka förneka att den förekommer någon klimatförändring skapad av människan.
    Avslutningsvis, vad jag tror skulle krävas för att vi skulle klara klimatkrisen, och vad jag skulle vilja arbeta för om jag var jordens enväldshärskare, skulle jag vilja citera Roy Scranton, som har skrivit böckerna ”Learning to die in the anthropocene” och ”We’re Doomed: Now what?” som jag kan rekomendera:

    Realistically making mass human life sustaineble at this point would demand a world socialist revolution, since only a unified world goverment comitted to a radical economic redistribution and ecological justice would be able to initiate and manage transitioning the global economy off fossil fuels. Socially, spiritually we need to throw away our bedazzling high-tech toys and turn our gaze back to the land, the air, the water. The rhythms of this world and the other beings who live there. We need a world religion that worshipped and put harmony with nature over all other virtues. While we are at it we should also probably put women in charge, get rid of nuclear weapons and outlaw racial and ethnic discrimination.

    På ett sett hoppas jag att klimatkrisen kommer att innebära att folk mer uppskattar naturen, årstidernas växlingar och den rena luften och haven innan de försvinner, och blir något man bara kan se på Youtube eller instagram.

      1. Mikael

        Hej Magdalena. Grejen med Roy Scranton (Nu har jag bara läst hans första bok, “Learning to die in the anthropocene”, och delar av hans andra bok) som jag har tolkat det, är att det finns inget vi kan göra för att stoppa klimatförändringarna, problemet är för stort och det är alldeles för sent ändå. Det enda man kan göra är att acceptera detta och att man ska uppskatta till fullo den tid som är kvar, innan saker och ting blir värre. I sin första bok, där han bl a skriver om sina upplevelser av kriget i Irak (han tjänstgjorde som soldat under den amerikanska invasionen av Irak) och intryck från verket “Hagekure” som är ett slags hederskodex för japanska samurajer, menar han att vi ska acceptera vår egen dödlighet, både som individ och mänskliga rasen, och se varje fortsatt dag på jorden som en unik upplevelse. Han är mer filosofiskt i sitt tänkande, snarare än konkreta förändringar för att stoppa klimatkrisen.

        Som en liten parantes till detta hörde jag på radio igår, vet inte vilket program det var, det var P1 i alla fall, om att det skulle skjutas mer pengar till klimatåtgärder, och en av de poster som angavs var bland annat terapi till folk med klimatångest. Lät lite som ett skämt, och jag lyssnade bara med ett öra, för jag höll på att köra och koncentrerade mig inte riktigt. Det är väl främst detta problem som Scranton vill behandla antar jag, att motverka vår klimatångest.

        Rent generellt, kan jag också tycka att det pratas ganska lite om att tänka ut hur vi ska tackla de kommande klimatproblemen. Hörde igen på radio, jag lyssnar mycket på radio på jobbet, om någon som föreslog att Sverige skulle börja med att odla hirs och durra som är mer värme och torktåliga än vete och havre, men problemet var att folk inte visste hur man skulle äta denna “nya” mat. Även att alla jordbruksmaskiner skulle behöva bytas ut eftersom det krävde annorlunda skördeteknik.

        J

        1. Mikael

          Som ett litet tillägg, som är lite av ett sidospår, men som kanske blir en liten motkur till Scrantons dystopiska syn, och mycket annan katastroflittratur i allmänhet, skulle jag även vilja rekommendera “A paradise built in hell” av Rebecca Solnit. Hon tar upp en studier som görs inom ämnet katastrofsociologi, som studerar hur människor beter sig vid större katastrofer. I motsatt til vad man brukar se i medierna, så blir folk mer hjälpsamma och arbetar tillsammans på ett väldigt osjälvständigt sätt vid större katastrofer. Till och med så mycket att folk som genomlevt katastrofer och tittar tillbaka, kommer ihåg det med värme och glädje, där folk som tidigare inte hälsat på varandra, gå ihop och lagara mat tillsammans och samarbetar. Den ger en lite hopp inför framtiden. Kanske en framtida kursbok?

    1. Lone H Författare

      Hej Mikael!

      Jag förstår din svårighet att känna hopp inom det nuvarande systemet. Bristen på hopp gör ju Klein, som du säger, väldigt klart i sin bok. Men jag undrar ändå — Ska vi ge upp? Eller ska vi kämpa för att det ska bli så bra som möjligt (så lite dåligt som möjligt?)? Hur tänker du? Ser du något hopp i denna till synes på nytt upplivade globala klimatrörelse?

      Roy Scranton-böckerna du nämner har jag bara läst delar av, och vill läsa mer. Det är ett både fint och sorgligt citat du refererar. Det är en sorg att väst, med sin kapitalism och sitt tillväxtmantra, koloniserat i stort sett hela världen, och utrotat och förstört samhällen där ursprungsbefolkningar i stor grad haft just det — en religion eller livsåskådning som “worshipped and put harmony with nature over all other virtues”. Jag tror som honom att vi behöver det där, gå tillbaka till just det. Vi är inte härskare, och vi måste vara ödmjuka inför vårt hem och vår omgivning.

  3. Magdalena

    Hej, jag har valt alternativ A, men istället för att bjuda hem folk valde jag att prata med mina barn (14, 12, 8, 1) om detta och vi tittade också på hennes tal tillsammans. Framför allt vår 8 åring var mycket upprörd och hon vill agera.
    Det var jag har gjort nu är att jag skrev ett inlägg på min egen FB (jag använder det väldigt sparsamt) samt på Glokalas FB och delade Gretas tal. Jag ska även göra det i de olika grupperna som jag är med.
    Jag har även tänkt på att prata med barnens skola om detta och fråga om det är möjligt att man stödjer Gretas engagemang på något sätt. Skolan är mycket traditionell, men bra. Kanske det ger någonting.

    Sedan undrar jag om inte vi som är med i denna tankesmedjan och bor i Stockholm skulle kunna vara med vid Gretas skolstrejk på en fredag? Är det någon som skulle kunna tänka sig att vara med?

    Jag är inte så bekant med sociala medier, om någon av er tror att mitt inlägg är bra (ska bara vara enkelt), kanske man kan göra en sorts tävling av detta, det gillar ju folk och delar gärna. Alltså att man kanske skriver upp 7 enkla åtgärder som man väljer att göra (skippa bil, inte flyga etc.) och skriver dem på FB som en sorts challenge. Några idéer?

    1. Lone H Författare

      Hej Magdalena! Vad roligt att du hade ett samtal med dina barn om detta, och att det dessutom ledde till aktion! Har du fått något svar från skolan? Vad sa dem?

      Väldigt kul initiativ med skolstrejk i Sthlm. Vi får se om någon kursdeltagare trillar in här snart och ser din fråga!

      Kanske du vill posta ditt inlägg här också, så att vi kan se det här i tråden?

    2. Mikael

      Den största inverkan man som privatperson kan göra för miljön är vad jag har hört att 1.) Skaffa inte barn och 2.) Bli vegan. Sen antar jag att sluta och använda bil, och inte flyga kommer på tredje plats. Att inte skaffa barn är i o f en ganska lätt sak, jämfört med att bli vegan (även om det skulle kommit ut p-pillar för män för länge sen tycker jag) , men jag har aldrig hört detta diskuteras i klimatsammanhang, antagligen för att det är väldigt kontroversiellt.

      1. Ezra W

        Intressant tanke bakom att inte skaffa barn. Det är givetvis en helt orimlig tanke iom att barnaalstrande är den enda egentliga drivkraften bakom allt levande, men kul ändå. Jag skulle dock vilja invända att man enligt samma resonemang enkelt finner att din analys brister – givetvis bör mord hamna på första plats. Då detta är en aktiv snarare än en passiv gärning, samtidigt som den kan upprepas ett oändligt antal gånger, kommer de potentiella miljövinsterna att vara ofattbart mycket större.
        🙂

    3. Julia S

      Hej!

      Roligt att du diskuterat detta med barn! Hade varit roligt att höra mer vad de har att säga. Jag blir ofta väldigt imponerad av barn idag, att de är väldigt progressiva. Jag har kusiner som jag är nära och de har som en naturlig del i språket ordet hen. Vilket jag tycker är spännande. Jag blir inspirerad av att prata med dem om klimatet. Greta Thunberg och barn är ju de som verkligen förstår problemet, de är också hoppet för lösningar.

      Bor tyvärr inte i Stockholm – annars hade jag gärna varit med.

      Ja men bra idé. Känns som att många har som nyårslöfte att bli mer miljövänlig. Till exempel att ha köpstop, eller handla mer på secondhand. Att äta mindre kött. Att inte flyga osv. Så bra ide med en tävlig.

  4. Lone H Författare

    Hej tankesmeder! Jag vill i den här kommentaren påminna om att det nu till vårterminen börjar ett gäng nya deltagare på kursen. Gå gärna in och läs deras presentationer och inlägg om samtalston i kursforumet, som de fått i uppgift att publicera där senast söndag 20/1. Sen är de redo att hoppa in i nästa tema med oss, så ta väl hand om dem!

    Allt gott, Lone

  5. Julia S

    (Förlåt för sent inlägg. Jag har haft influensa och har precis börjat se dagens ljus igen…)

    Runt om i världen syns mer och mer extrema väderförhållanden. Sverige har i år drabbats av extrem värme med skogsbränder och torka som följd. Stormar, extrema regnmängder, torka och orkaner har drabbat världens olika hörn. Klimathotet har aldrig varit så tydligt som idag inte heller så uppmärksammat. Rösterna för klimatet är starka och många inser idag allvaret med klimathotet. Samtidigt är ljuder rösterna av klimatförnekare högre än någonsin.

    Genom historien har vi ständigt utsatts för undergångshot till exempel atombomben under det kalla kriget. Är klimathotet endast ett annat hot som sedan kommer att tyst falla (I stil med Sovjet Unionen) eller är klimathotet det hot som faktiskt kan förgöra oss? Forskarna verkar vara eniga och visar lösningar och metoder vi kan använda för att skydda oss mot undergången. Världen vänder dock det döva örat till och fortsätter på den destruktiva vägen.

    Att vara positiv när vi har personer som Trump som en av de mäktigaste i världen är svårt. Det är lätt att hamna i hopplösheten och det är svårt att känna att lösningen på problemet är nära. Jag skulle önska att det gick att förändra det ekonomiska systemet i stil med Naomi Kleins tankar, att vi skulle kunna asfaltera över det kapitalistiska systemet, börja om på nytt och bygga ett system där vi kan leva jämställt och miljövänligt. Var det jag som hade i makten i världen så skulle jag genomföra bland annat detta. Dock så tror jag inte att det är realistiskt. Eftersom vi för tillfället fortfarande diskuterar med om klimatförändringar finns på riktigt så tänker jag att det är viktigt att se de realistiska lösningarna för att inte helt tappa hoppet. Jag tänker därför att lösningarna måste hittas inom vårt nuvarande ekonomiska system. När jag tänker på det, då kan jag få hopp. Att vi börjar äta mer miljövänligt, att elbilar blir vanliga och att vi kan ha elflyg inom 10 år, det är ändå hoppfullt.

    Jag tror att det är viktigt att försöka vara en god världsmedborgare och göra allt en kan för klimatet MEN jag tror framförallt att det är viktigt att se den större bilden. Det är de stora företagen och vi i västvärlden som har ansvaret för klimatförändringarna. Det är som vanligt de fattigaste i världen som drabbas hårdast av klimatförändringarna och det måste vi i den rika delen av världen ta ansvar för.

    1. Lone H Författare

      Hej Julia! Usch, influensa, skönt att du är frisk igen!

      Jag delar din bild av att det främst är de stora företagen och vi i väst som bör ta det stora ansvaret för klimatförändringarna. Jag undrar dock om företag och politiker kommer att göra detta utan ordentliga påtryckningar. I temat som börjar i dag, Omställningsrörelsen, får vi fördjupa oss mer i en rörelse som helt enkelt valt att ta saken i egna händer.

  6. Joakim J

    Ursäkta det sena inlägget, jag har nyligen varit inne i en hektisk tentaperiod och har därför inte hunnit fundera speciellt noga över vilken riktning jag skulle välja att föra mitt argument. Jag baserar mitt inlägg på följande grundargument; Klimatförändring är ett faktum som, i framtiden, kan leda till stort lidande för kommande generationer. Detta kan förhindras genom att motverka en konsumtionskultur och helt enkelt stänga ner all produktion – ingen går emot Naomi Klein på denna punkt. Men till vilken kostnad? Detta system är det enda vi har kännedom om vilket ständigt ökat människans välmående, minskat lidande, ökat livslängd, nästintill eliminerat svält – mycket snabbare än vad FN:s riktlinjer och gett oss alla de fantastiska möjligheter att få ut så mycket av livet som vi får idag.

    Eftersom världens tillgångar vid ett givet tillfälle är bestämt handlar finansiering inte enbart om vad vi vill, utan hur vi ska prioritera och varför. Enligt en sammanställning av välrenommerade ekonomer finner vi att det finns flertalet alternativ som leder till större hälso-, sociala-, miljömässiga och ekonomiska vinster per investerad dollar än investering i minskning av koldioxidutsläpp(Naomi Kleins nemesis, frihandeln, är faktiskt en av de åtgärder som ger bäst resultat)(Länk; https://www.copenhagenconsensus.com/sites/default/files/post2015brochure_m.pdf). Bekymret är således inte att motivera att klimatet är viktigt utan varför framtida liv är viktigare än nuvarande. Om någon av er har ett väl motiverat svar på varför mindre effektiva investeringar för minskat lidande i framtiden är att föredra över effektivare lösningar för minskat lidande idag hör jag dem gärna. Jag å min sida kan ej frammana något vettigt moraliskt argument för detta.

    Vi får inte heller glömma att världens tillgångar exponentiellt har ökat, varför Naomi Kleins närmast Malthussianska argument kring utsläpp och kapitalismens ”stöld” ej är understött av den ekonomiska litteraturen. Förhoppningsvis finner vi något liknande för miljö, vilket skulle innebära att på grund av renare metoder, koldioxidrengöring och grön energi skulle nå ett liknande scenario för utsläpp – att vår teknik tillåter oss att utnyttja mer och mer energi utan att planeten lider konsekvenser.

    För utnyttja energi gör vi. Oavsett om vi är klimatmedvetna eller inte. Den av media utnyttjade flickan Greta Thunberg har troligtvis bränt sin koldioxidkvot, ett par gånger om, genom sitt excessiva resande trots att hon endast handlar second hand-kläder och gör sitt allra bästa för att minska sitt klimatavtryck. Och detta är inte hennes fel – vi lever i en tid där alla bekvämligheter vi gillar eller rent av behöver, är energidrivna. Och de individuella insatser vi kämpar med att genomföra; ta bussen istället för bilen, sopsortera, återvinna och skippa en weekend utgör en högst försumbar del i vårat totala energiutsläpp.

    Det existerade en civilisation vilken frodades på påsk-ön utanför Chile. Det är denna kultur som gett upphov till de mycket kända, gigantiska stenfigurer som pryder landskapet. Under tiden civilisationen utvecklades användes mer och mer trä och de stora skogarna som beklädde ön började sakta försvinna. Eftersom ett ö-rike är i stort behov av trä för båtbygge, som möjliggör allt från fiske till handel med grannöarna , började troligtvis en skrämmande känsla av systemkollaps sprida sig på ön ju glesare träden stod. Som åtgärd började samhället bygga större och större stenskulpturer som offer till gudarna, vilka förflyttades med stora mängder av trä, just den vara som föranlett oron från första början. Produktionen av båtar minskade och tillgångarna försvann snart därefter. En storslagen civilisation hade nått undergången. Vi kan föreställa oss vad ö-borna kände när det sista trädet på ön fälldes. Förhoppningsvis räddar tekniken oss från att själva behöva uppleva detta inom en snar framtid.

    1. Mikael

      Hej Joakim!

      Förstår jag dig rätt när du menar att vi inte skall ta någon hänsyn till våra koldioxidutsläpp om de äventyrar vår nuvarande levnadsstandard, eftersom vi inte skall bry oss om de generationer som kommer efter oss?

      1. Joakim J

        Nej, utan ifall vi slutar konsumera kommer det drabba de fattigaste i världen då deras försörjning är högst beroende av att människor konsumerar de produkter de producerar. Ett totalt köpstopp eller ens en minskning i tillväxt kan få förödande konsekvenser för dessa människor. Och ifall valet då står mellan att rädda människor nu eller rädda människor i framtiden förstår jag inte varför det uppenbara svaret är att framtida människor är viktigare – för det är vad man propagerar för när man föreslår att omfördela stora resurser till klimatet. Ta en titt på länken jag har i texten så ser vi vilka investeringar som ger störst positiva konsekvenser – minska koldioxid är inte en av dem.

    2. Lone H Författare

      Hej Joakim!

      Tror du att Naomi Klein menar att vi ska stänga ner så gott som all produktion? Så förstår inte jag henne. Däremot tror jag att hon menar att vi ska se på vilka verkliga behov vi har idag. Vi konsumerar enorma mängder kläder till exempel, i västvärlden, och jag har läst studier som visar att vi slänger mellan 30-50% av all mat som produceras. Det finns många multinationella företag som skickar sina anställda flera gånger i veckan mellan möten i New York och London och andra storstäder. Behöver vi verkligen detta för att vara lyckliga? Reklam syftar ofta till att skapa behov, eller tron om att det finns behov, av att konsumera. Men behöver vi verkligen alla dessa prylar och kläder och flygresor för att leva ett gott liv? Och är det inte värt att offra överflödet för våra barn och barnbarns skull? Jag tror inte att vi kommer att lida så värst av att shoppa lite mindre, och istället ta vara på det vi har. Jag tror till och med att det kommer göra oss lyckligare, att leva mer i hållbar harmoni med jorden och naturen, och med vetskapen att man lever på ett sätt som inte förstör och utarmar den och då också möjligheterna för framtida liv.

      1. Joakim J

        Om man inte ser det ekonomiska systemet som ett sammankopplat, komplext system så kunde man föra det argumentet. Men eftersom de åtgärder Naomi Klein föreslår ska minska utsläpp ej har något stöd att fungera, varken forskningsmässigt eller historiskt så skulle det innebära en väldigt stor risk att sluta upp med det system som har minskat svält, lidande och andra förfärligheter mycket snabbare än FN ens hade vågat drömma om. Vi skulle alltså snarare byta ut liv i tredje världen idag mot bättre liv i väst imorgon. Detta är för mig ett moraliskt haveri och de som för detta argument har antingen inte tillräcklig kunskap om hur ekonomin fungerar eller tänkt tillräckligt noga på konsekvenserna av en politik som lägger alla resurser på miljön. Länken i min text är väldigt talande för hur vi bör investera om vi vill få ut så mycket av vara tillgångar som möjligt.

        Med detta sagt finns det så klart stora problem med kapitalismen, en av dem är det Naomi Klein tar upp – att företagen inte betalar för den skada den orsakar miljön. Men i en värld utan globala regler och en global makt som vidhåller dem finns det tyvärr ingen bra, enkel lösning. Naomi Klein gör den felaktiga analysen att det är lättare för människor att förändra dess beteende än att uppfinna något som gör det. Historiskt sett har hon fel.

    3. Ezra W

      Hej, hoppas tentaperioden var trevligare än min! Nu har du bara en kvar, till all lycka.
      Angående copenhagenconsensus: intressant sammanställning och ett lovvärt initiativ. Jag har dock svårt att förstå den bakomliggande tanken med att slå ihop sociala, ekonomiska och klimatmässiga vinster till en och samma spalt, iaf i kontexten klimat. Ökad frihandel kommer givetvis att leda till massiv ekonomisk tillväxt och därigenom högst sannolikt socialt välmående. Detta kan ju dock ske på bekostnad av, snarare än tillsammans med, miljömässiga vinster (hur man nu översätter en sådan i dollar). Om vi ex ponerar att effekterna av ett fulländat folkmord av valfritt lands population utvärderades enligt samma premisser skulle staplarna för de tre respektive parametrarna peka åt så olika håll att den resulterande siffran skulle bli svår att tolka (kanske skulle vi hamna på nettoplus genom vapenhandel och bödel-löner osv?). Hur tänker du kring detta?

      1. Joakim J

        Tack! Hoppas allt gick väl trots den otrevliga perioden.
        Det är en mycket rimlig invändning och ärligt talat vet jag inte varför de slagit ihop parametrarna på det sättet. Kanske är det för att dölja den möjliga negativa påverkan på klimatet. Vi alla vet att det går att visa statistik på ett sätt som gömmer undan det man inte vill ska synas. Min gissning är dock att de räknat på att den ökade tillväxten i u-länder skulle innebära en minskning i befolkningsökning. Ökad ekonomiskt trygghet har historiskt haft den effekten i både europa och stora delar av asien och genom en ekonomisk modell sett att de pekar i samma riktning. Detta är dock bara en vild gissning och ifall jag hittar mer information kring upplägget hör jag av mig.

        När det kommer till den möjliga krigssituationen tenderar ekonomin att gå dåligt, förutom möjligtvis vapenproduktion, varför jag är hyfsat säker på att netto-effekten skulle bli minus på allt.

        1. Ezra W

          Kan säkert stämma att ökad ekonomisk tillväxt -> minskad befolkningstillväxt -> haltad ökning i resursanvändning. Samtidigt ökar ju resursanvändandet per capita drastiskt genom ökad ekonomisk tillväxt. Men klimatet i sig självt var nog inte huvudfokus i deras undersökning.

  7. Ezra W

    Jag tycker det är lätt att hamna i ett av ändlägena i den här diskussionen (som så många andra…). Kanske mer än i andra. Klimatet är ju allomfattande och av betydligt större vikt än i det stora hela triviala och tillfälliga frågor om identitet och monetär fördelning. Man kan dyka rätt ned i avgrundsdjup ångest för undergång och utrotning, eller förneka alla miljöproblem utåt eller inåt och leva vidare utan att egentligen bry sig. Vi är givetvis inte skapta för att resonera kring frågor som rör hela vår världs fortsatta tillvaro och våra egna liv tar förr eller senare överhanden ifråga om prioritet och fokus. Att på individnivå agera med miljön i åtanke resulterar också ofta i att tvingas göra små eller större avkall på bekvämlighet eller levnadsstandard, särskilt i det ständigt aktuella läge där resten av samhället inte agerar på detta vis. Jag tycker därför inte att man egentligen kan klandra enstaka individer för att de inte gör mer för miljön (med undantag för folk som aktivt handlar totalt respektlöst inför vår omvärld utan någon egentlig anledning, ex rika tigerskjutande nöjesjägare). Kanske är frågan om miljö det ytterst argumentet för att vi ska ha en stat. Bara genom ett våldsmonopol kan vi tvinga fram förändringar som leder till försämringar.

    Vidare kan jag vända mig emot den undergångsretorik som understundom används i sammanhanget. Visst är det synd om isbjörnar och bin men det värsta som kan hända är i slutändan att vårt samhälle raseras och eventuellt att vår art dör ut i efterdyningarna. Vi kommer såklart att ta en del andra med oss, men det är på ett sätt naturens gång och vi kommer aldrig att kunna utrota livet som helhet. Efter några hundratusen år kommer planeten att ha anpassat sig till en ny homeostas utan några spår av vårt intermezzo. Problemet med miljöförstöring kommer således att lösa sig självt till slut. Givetvis är det här ingenting som vi bör luta oss tillbaka och invänta, men kan vara bra att ha i åtanke ibland och kanske är det oundvikligt att det är åt det hållet saker måste gå. Bara när det är riktigt jävligt kommer förändring att vara mindre jobbigt än att låta bli. Kanske klarar vi sen av att anpassa oss till ett mer hållbart läge.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.