Medborgarjournalistik

181126 – 181216

Medborgarjournalistik, eller gräsrotsjournalistik, är när personer utan journalistutbildning bidrar till insamling, rapportering, analysering och spridning av nyheter. På engelska brukar man kalla fenomenet ”Citizen Journalism” Citizen_Journalismeller ”Grassroot Journalism” och det är ett omdebatterat fenomen.

Tillsammans med Fria Tidningar utvecklade Glokala folkhögskolan under flera år en kurs i medborgarjournalistik. Under detta tema i kursen tar vi del av den kursen via journalisten Abigail Sykes videoföreläsningar och medborgarjournalistik-wikin som utvecklats under Folkbildningsnätets pedagogiska resurssidor. På wikin hittar du alla lektioner i kursen, lista över endel medborgarmedier, skrivtips, länkar till några grupper på nätet för medborgarjournalister mm.

Detta tema handlar alltså inte om medborgarjournalistik utan är en kurs i att göra medborgarjournalistik.

Medborgarjournalistikwikin

Varför behövs medborgarjournalistik?

Idag finns det en stor maktkoncentration kring nyhetsföretag. Dels via vilka som äger media, men också vilka människor som finns representerade och anställda inom mediaföretagen, vilka röster som blir hörda och på vilket sätt de väljer att rapportera kring olika samhällsfenomen. Kanske kan medborgarjournalistiken vara ett sätt att väga upp och utmana denna maktkoncentration? Vad tror ni?

På wikipedia kan du läsa lite mer om vad medborgarjournalistik är.

Organisationen The Uptake är en oberoende, ideell online-nyhetsorganisation med sin bas i USA, som började sitt arbete under 2007 med några enkla idéer: Att media ska finna och berätta sanningen utan rädsla eller förmån, att medborgarna ska ha verktyg för att rapportera och förklara händelser utan att behöva förlita sig på nyheter som kontrolleras av stora företag, och att det är en plikt för medborgarna att hålla makten till svars. Här kan du se deras introduktionsfilm ”Secrets To Starting A Citizen Journalism Organization”, som har några år på nacken men visar kraften i organisering och medborgarjournalistik:

Faran med medborgarjournalistik?

”I dagens mobiltäta värld kan vem som helst filma vad som helst och lägga ut det på internet. En del filmklipp används som medborgarjournalistik, vilket ofta ses som en mer demokratisk form av journalistik där allmänheten bidrar till att sprida nyheter. Men sociologen Agneta Mallén vill med sin forskning lyfta medborgarjournalistikens baksidor.”

Läs artikeln i Fria tidningen

Uppgift till avsnittet:

Till detta avsnitt blir uppgiften att producera en egen medborgarjournalistisk text, film eller podcast. Det kan vara en insändare eller en nyhet kring ett tema du brinner för. Kort eller långt, det väljer du själv. Det behöver inte vara hög kvalité. Tänk istället på de tips Abigail Sykes ger i medborgarjournalistkursen nedan: ”det behöver inte bli bra första gången, bara skriv!” Att testa är ett sätt att lära sig.

Lägg in era medborgarjournalistiska texter, filmer eller ljud som ett inlägg till denna sida senast tisdagen den 11 december och kommentera minst tre av de andras texter innan söndagen 16 decemberVi vill också verkligen uppmuntra er att skicka in era texter till tidningarnas debatt- och insändarsidor, men det är såklart frivilligt. Flera av de stora tidningarna som DN, Svenska Dagbladet, Metro, Aftonbladet mfl tar emot insändare från sina läsare.

Lycka till!
Emma & Lone

we-are-citizen-journalism

Här följer de fem inspelade videoföreläsningarna i Kurs i medborgarjournalistik.

Del 1: vad är medborgarjournalistik?

Del 2: Intervjuer

Del 3: Problem med media

Del 4: Lagar och regler

Del 5: Så jobbar en journalist

 

 

We_can_blog_it

31 thoughts on “Medborgarjournalistik

  1. Mikael A

    Hej alihopa! Eftersom jag gilar att äta mat har jag skrivit en liten artikel om om matproduktion och den riksbekanta sommartorkan. Från början tänkte jag skriva om något glatt och postivt, men jag kom inte på något sådant ämne, så det åt det lite mera dystopiska hållet.

    Sommartorkan och Sveriges matproduktion

    Sommaren 2019 kommer att bli intressant att uppleva. Kommer torkan från förra året att upprepas eller kommer vi att ha ett mer normalt väder?

    Tittar man tillbaka på föregående år ser man en trend; både 2016 och 2017 var periodvis väldigt torrt. 2016 hade Sverige en så nederbördsfattig höst att grundvattennivåerna noterade de lägsta nivåerna sedan mätningarna började på 70-talet. 2017 inleddes med väldigt lite nederbörd, vilket skapade nya bottennoteringar. Sedan kom sommaren 2018, vilket tangerande bottenrekorden från de föregående åren, enigt Sveriges geologiska undersökning.

    Att torkan skapade problem för Sveriges lantbrukare har antagligen inte gått någon förbi. Men för att måla upp en bild av läget kan vi rada upp några siffror;
    Enligt lantbrukskooperativet Lantmännen bedömdes Sveriges totala skörd uppgå till 3,5 miljoner ton, vilket är en knapp halvering från tidigare år, och det sämsta resultat sedan slutet på 50-talet.
    På jordbruksverkets hemsida kan man läsa mer detaljerat:
    Årets skörd av potatis beräknas till omkring 449 000 ton, vilket är lägre än rekordlåga skördar redovisade i modern tid som 2006, 2007 och 2015, men också jämfört med missväxtåren 1867 och 1899.
    Spannmålsskörden beräknas till 3,2 miljoner ton. Det är 46 procent mindre än förra året och är den lägsta skörden sedan 1959. Vårkorn 42 procent lägre än föregående år, och 40 procent lägre än de fem föregående åren. Höstvete minskade med 35 procent jämfört med föregående år.
    Totalskörden av raps och rybs beräknas preliminärt till 214 700 ton, vilket är 43 procent mindre än i fjol, 33 procent mindre än femårsgenomsnittet och den minsta raps- och rybsskörden sedan 2007.
    Hektarskörden av höstraps, som är den dominerande grödan, var 32 procent lägre än förra året och 33 procent lägre än femårsgenomsnittet.
    Produktionen av ärtor var 43 procent mindre än i fjol. Hektarskörden av ärter var 37 procent lägre än både fjolårsresultatet och femårsgenomsnittet.
    Åkerbönor 64 procent lägre än både fjolårsresultatet och femårsgenomsnittet.
    Produktionen av vall, det vill säga hö, halm och ensilage, som används till foder för köttdjur, är den största odlade grödan i Sverige sett på antalet arealer, men är svårare att få fram statistik om, då bönderna i stor utsträckning själva producerar det till sig själva, men en vanlig siffra är att man under 2018 fick 50 procent av ett normalår, vilket ledde till en 3-4 dubbling av foderpriset och foder fick importeras från utlandet. Detta ledde till att flera köttproducenter var tvungna till att nödslakta sina djur, vilket fick till följd att slakterierna hade långa väntelistor. Problematiskt är även att vallskörden tar lång tid på sig att återhämta sig, och man kan vänta sig en fortsatt foderbrist under flera år framöver.
    En annan siffra man kan ta till under året är Jordbrukets nettoförädlingsvärde. Detta är värdet av jordbrukssektorns produktion, minus insatsvaror, tjänster och avskrivningar. Under 2017 var förädlingsvärdet nästan 7,2 miljarder kronor, under 2018 förväntas den siffran bli 1 miljard, en minskning med 88 procent. Detta kommer antagligen medföra att flera lantbrukare lägger stövlarna på hyllan och de som fortsätter har mindre utrymme att expandera och göra investeringar för en ökad produktion.
    Allt detta kan få stora konsekvenser på sikt; Sveriges självförsörjningsgrad sägs vanligtvis ligga på ca 50 procent, det vill säga att hälften av all mat som behövs i Sverige för att mätta alla svenskar i Sverige produceras inom landets gränser. Men det är stora skillnader i vad som produceras, det enda som Sverige producera i större mängder är ägg, spannmål, morötter och socker enligt SCB. Men detta är baserat på siffror från 2017 och de fem senaste åren.
    Inför framtida sommartorkor, kommer självförsörjningsgraden troligtvis att sjunka, även på socker, morötter och ägg. Det kan visa sig bli problematiskt om det utrikespolitiska läget försämras och Sverige blir tvungen att stå mer på egna ben.

    1. Emma I Författare

      Skrämmande siffror du presenterar Mikael. Klimatförändringarna börjar verkligen göra sig svåra att blunda för. Och märks väl också i matbutikernas hyllor? Undrar om det kan väcka en engagemangslusta hos oss ”vanliga människor”, vad tror du?

      Det är också en intressant aspekt du kopplar till med Sveriges självförsörjningsgrad (som du spår kanske minskar iom torka) och det utrikespolitiska läget. Begreppet matsuveränitet (som vi tog upp i förra temat om sociala rörelser) blir ett alltmer relevant begrepp för folk över hela jorden.

      Odlar du själv någonting? Har du något förslag som skulle kunna lösa detta, eller delar av problemet? Mer subventioner till lantbrukare? Vattenrestriktioner? Stöd till forskning i området? Fler modeller som ”Community Supported Agriculture” och bondens marknad?

      1. Mikael A

        Möjligen kan det innebära ett mer engagerat samhälle, men det kan också innebära ett problem. Just nu är det kravaller i Frankrike p g a höjning av bensinpriset. Vad skulle ske i Sverige om priset på mat tiodubblades? Jag tor att det är en reell möjlighet inom en snar framtid. Men det kanske kan få oss att sluta slänga mat i sådana absurda mängder, och att bönder slutar slänga välsmakande grönsaker bara för att de har fel form. I de forna östtaterna under kommunismens tid var det vanligt att man hade höns i garaget och en gris i trädgård, och man odlade grönsaker på sin kolonilott. Kanske kommer det bli vanligare.

        Om man vill deppa ner sig mer i dennna problematik, kan man lyssna på P3 Dystopia, som har ett program om just matproduktion i klimatfärändringarnas tid.

    2. Julia S

      Väldigt sorgliga siffror. Men viktigt att belysa! Så tack för att du gör det. Klimatförädnringarna är så tydliga och skrämmande att det är svårt att inte endast se mörker i framtiden. Men som Emma skriver – kanske kommer det att skapa en engagemangslusta som oss vanliga människor.

      Jag minns när det var slut på sallad en vinter för några år sen. Folk var så förvånade och det var ett stort samtalsämne. Jag tycker det tyder på att vi tar maten i våra matvaruaffärer för givet. Att vi inte förstår att vi själva måste ta ett ansvar för vår framtid och att det inte är självklart att det ska finnas oändligt med mat att köpa.

    3. Joakim J

      Lyckligtvis går den teknologiska utvecklingen så snabbt framåt att vi med genmodifierade grödor, framtagna för att klara tuffare miljöer och väderskillnader, troligtvis kommer klara oss mycket väl i framtiden. Dessa grödor gör det dessutom möjligt att odla en större mängd på betydligt mindre areal vilket i längden förhoppningsvis minskar skogsskövlingen i världen(i de flesta ekonomiskt starka länder har faktiskt andelen skog ökat sedan ett tag tillbaka). Det är viktigt att notera bekymret och den problematik miljöförstöring medför men matproduktion är idag inget bekymmer, det är brister i distribution som medför svält och sämre levnadsförhållande.

    4. Magdalena

      Hej Mikael,

      mycket intressant för mig att läsa som agronom. I Österrike har man sett denna utveckling mycket tidigare än i Sverige, men där är det mera ett problem att det råder brist på skördytor. Torkan verkar inte vara det största problem idag eller i framtiden utan det är översvämningar som verkar vara problematiska. Det regnar allt mer i Österrike pga temperaturen har stigit.
      Har du information om stadsodling? Jag skrev min masteruppsats om stadsodling i närområdet Wien och det var mycket intressant (för 15 år sedan). Det vad jag vill komma fram till är att man kan faktiskt sänka sitt eget matinköp med att odla själv hemma i trädgården eller på balkongen. I alla fall ”enkla” grönsaker som sallad, tomater, potatis osv. Torkan blir ju också ett problem där, men det ökar i alla fall kunskaper om odling samt medvetenhet att det tar tid och energi att odla grönsaker t.ex. Då förstår man bättre att kvalitetsmat behöver bli dyrare.

  2. Karolina H

    Hej alla!

    Mitt inlägg blev också lite dystopiskt, men med en positiv lösning på slutet 🙂

    Medborgarjournalistik

    Vi måste bli vänligare, mot varandra och mot Moder jord.

    Inget nytt ämne, trafiken, men ur ett normkritiskt perspektiv. Våra normer måste granskas och de som skapar fara måste ändras.
    1. Varför kör vi som galningar? 2. Varför kör vi så mycket bil?
    Ett försök att identifiera grundläggande värderingar i vårt samhälle som är destruktiva. för miljön och för oss själva. Det finns så många sjuka värderingar i vårt samhälle, som vi inte ifrågasätter och inte heller vill kännas vid konsekvenserna av. Det finns också brister, som vi blundar för eftersom de ifrågasätter de grundläggande värderingarna.

    För ett år sedan skaffade jag bil, det var 20 år sedan jag sist ägde en bil och spenderade mycket tid i trafiken. Jag minns att det var annorlunda att köra bil då, lugnare tempo, civiliserat. Nuförtiden sätter jag mig i bilen var morgon med en ton av rädsla. Varje gång jag kör så har jag vid ett eller annat tillfälle en bil som nosar mig i bagageluckan.
    När blev det ok att hetsa så? Jag kör med mitt barn i bilen och den typen av körbeteende sätter oss båda i fara.

    Vem är det som gör det? Alla! Detta beteende inte begränsat till kön/ålder eller annan kategori, möjligtvis är Volvo-förare överrepresenterade.
    Varför? När blev det ok att sätta sig i bilen och automatiskt utgå från att det är ok att utsätta sina medtrafikanter för livsfara?
    Min syster sa, lite cyniskt, när jag tog upp det här att det beror på minskad mängd poliser i trafiken. Hon har säkert en poäng. Men problemet är större än så.

    Om man ska försöka se de stora dragen, sakers minsta gemensamma nämnare så finns det en norm, vi kan kalla den effektivitets-trenden. Vårt samhälle har en hysterisk dragning till effektivitet, som genomsyrar aspekter av vårt interagerande där effektivitet inte borde vara ledordet. Ta vården t ex, inom psykiatrin för 10 år sedan höll Region Skåne på att lansera en organisationsförändring som man kallade Lean, hämtad från japanska biltillverkaren Toyota. Hur man kan likställa människor med bilar? Jo, allt kan göras i effektivitetens namn.

    Vad har då effektiviteten med bilkörande att göra? Jo, vi ser våra dagar som en rad timmar där vi ska ha max produktivitet. Vi ska få ut så mycket vi kan av dessa timmar. Alltså är varje minut vi måste vänta en slösad, ineffektiv minut, därför att den följer inte vår produktivitetsagenda. Alltså hetsar vi allt och alla som står i vägen för att vi ska få ut max av vår dag.
    I mataffärerna har vi snabbkassor för att slippa mänsklig interaktion, då denna tar tid. Finns det ingen snabbkassa så suckar vi, lutar oss framåt och slänger sura blickar på den framför oss i kön som råkar ta en extra sekund eller två på sig för att betala.
    Vi gör våra inköp online för då sparar vi tid. Ni har säkert fler exempel på förändringar som minskar den mänskliga interaktionen i effektivitetens namn. Om man drar detta till sin extrem så vill alltså slippa ha med varandra att göra för att det inte är effektivt.
    Vad händer med oss då, när vi slutar interagera med varandra? Jo, det som händer är att vår empati minskar, mer och mer och mer. När andra människor blir ett hinder i vår väg så har vi blivit hänsynslösa. och då finns det inga gränser för hur vi kan bete oss. Och vi är redan där.
    Vi har blivit hänsynslösa i effektivitetens namn.

    Detta avspeglar sig också i vårt användande av naturresurserna, fastän vi vet att vi överanvänder dem så slutar vi inte. För då skulle vi förlora effektivitet. Vi vill inte sakta ner. Vi vill inte se varandra, vi vill bara röra oss snabbare och snabbare mot vårt mål. Och detta kommer till slut att sakta ner oss, vare sig vi vill eller inte, därför att all denna effektivitet har så många, irreparabla negativa konsekvenser.

    Så vad är då lösningen? Att sakta ner. Att göra livet mindre. Att sluta tänka på livet i termer av produktivitet och effektivitet. Man kan inte slösa med tid. Man kan bara slösa med naturresurser, med människors resurser, men inte med tid. Det finns inget mål att nå fram till, mer än att leva tillsammans i harmoni. Det mest effektiva vi kan göra är att börja vara vänliga. Med vänlighet kommer man längst är ett gammalt ordspråk och det gäller både i trafiken som i den mänskliga samvaron. De minuter/sekunder du vinner på att hetsköra, kan snabbt förvandlas till en förlust av timmar, dagar, veckor, liv när olyckan är framme. Och vänlighet mot moder Jord kan resultera i ett långsammare liv, men att inte vara vänlig mot henne kan också leda till förlorade timmar/dagar/år, hela liv när naturkatastrofen slår till.

    Effektiviteten som norm måste omvärderas och balanseras upp mot vänlighet omtanke för att verkligen bli effektiv. Hänsynslöshet är inte effektivt om man tänker längre.

    1. Mikael A

      Jag kan hålla med om att det känns som vi alla blir mer och mer stressade, vilket är rätt konstig då vi jämfört med bara för tio år sen har teknik som gör oss mer effektiva, men det skapar också en möjighet till att göra saker hea tiden, att vi har all denna teknik men vi människor har inte hängt med i utvecklingen. För ganska änge sen gjorde jag en lång bussresa i Laos, som jag tänker på ibland, innan jag satte mig på bussen frågade jag damen i biljettluckan hur lång tid det skulle ta, och hon sa något i stil med ”mellan 4 och 14 timmar”. Under resans gång pajade bussen ett par gånger vilket föranledde busschauffören och vad jag antog vara den medföljande mekanikern att under långa stunder reparera bussen. De som var mest facinerade var att alla som åkte i bussen, bara steg av och bredde ut en picknickfilt bredvid bussen och fickade och snackade med varandra, ingen var direkt sur eller stressad, utan man bara accepterade tingens ordning och gjorde det bästa av situationen. Skillnaden mot dagens Sverige, när till och med en liten tågförsening skapar djupa suckar och gnäll är stor.

    2. Emma I Författare

      Ja va illa denna utveckling. Allt kan och bör effektiviseras och mätas och säljas (?). Livslängden ökar men tycks oss ändå kortare och kortare…så mycket som ska presteras ju. :/

      Vi har kanske målat in oss lite i ett hörn med ständig tillväxt (som kräver utnyttjande av naturresurser)? Stressigt!

      Effektiviseras och mätas. Som om alla aspekter av mänsklig kontakt, lärande och omsorg kan mätas, jag tror inte det.

      Ja till att sänka tempot och minska fokus på att prestera och producera. Kanske skolan skulle vara en bra plats att börja på? Skolan har ju tyvärr också fastnat i denna fälla med ökad administration och mätning.

      Jag är enig om din bild av att samhället förändras mot det mer hänsynslösa effektiviserandet med mindre plats för mänsklighet. Men jag både hoppas och tror att det också finns motstånd mot detta. Både i akademin, näringsliv, civilsamhälle och framförallt i människors vardagliga handlande. Låt bilhetsarna nosa dig i bakluckan, andas och le!

      Mvh,
      En (förhoppningsvis oskyldig) volvoförare 😉

    3. Julia S

      Intressant artikel och tankar! Det är ju en tråkig och skrämmande bild du målar upp. Jag hörde nyligen en tanke som jag tyckte var intressant (kommer tyvärr inte ihåg varifrån..): Att förenklingar och uppfinningar och alla våra lösningar är till för att förenkla våra liv – så att vi ska få mer tid. Till exempel email – det är ju en superbra lösning på ”problemet” att brev tar lång till att komma fram, tar lång till att skriva och posta och en måste vänta länge innan en får svar. Dock har inte email-uppfinningen gjort att vi har fått mer tid. Vi lägger troligtvis mer tid än vi gjorde på brevskrivandets tid. Likaså med disk och tvättmaskinen, de har gjort att det är enklare med hushållsarbete, men har vi mer tid för annat?

      Tack för dessa tankar, viktigt att påminna sig själv om att ta sig tid och att vara vänlig.

    4. Magdalena

      Kommentar till Karolina,

      Mycket intressanta tankar. Skulle kunna vara mina egna. Det stämmer till 100%, det du skriver. Alltså att uppfinningar har gjort att vårt liv har blivit enklare, frågan är bara om det har gjort det enklare på riktigt. Männsikan är nämligen inte gjord för att vara så effektiv hela tiden, utan våra hjärnor mår inte bra av att vara på högvarv hela tiden. Men överallt får man känsla att man ska använda sin tid på bästa sätt. Alltså lyssna till ljudböcker när man kör bil (spara tid), sitter på tåget och jobba på datorn via Wifi, etc. Det är smartphones förtjänst (eller är smarta telefoner kankse inte så bra, utan mera som monster?) Att inte göra någoning anses som värdelöst, oeffektivt. Så roligt att forskning visar att just detta är bra för oss, folk är ju deprimerade och den bästa terapin skulle vara att ta en skogspromenad och att göra ingenting så att säga. Men man vill hellre få tabletter utskrivna, det är mätbart. Blir ju pinsamt att behöver ta det lugnt…

  3. Mikael A

    Det här är en kommentar till Emina som valde en podd. Det hade varit intressant om du tog upp generella exempel på det du sade i podden (t.ex. sensatinsjournalist är mycket ljug, näthatet blir bara större och större) kanske nåt exempel/erfarenhet från något som hänt i media, kanske nåt självupplevt som sätter det du säger i en kontext. Nu blir det mycket påståenden om saker och ting utan att man har fog för vad man säger. Och ”intervjuaren” kanske skulle ha lite mer fri i hur hon frågar ut, nu kändes det väldigt mycket som hon läste från ett papper, vilket blev väldigt stolpigt. Om man gjorde det mer som ett samtal om de saker ni vill säga hade det funkat bättre.

    1. Emma I Författare

      Och även jag kommenterar här Emina!

      här hittar ni Eminas podavsnitt på kursforumet: https://tankesmedjan.glokala.net/2018-2019/forums/topic/medborgarjournalistik-film-pod-eller-andra-filer/
      (du behöver vara inloggad för att kunna komma till kursforumet).

      Så kul att du spelat in en pod Emina, verkligen! Smart att göra det i form av en intervju.

      Du nämner flera faror med sociala medier och internet – bla att falsk information kan spridas, att identitet kan kapas osv. Tror du att skolor idag behöver prata mer om källkritik och farorna med sociala medier och internet i stort? Så att eleverna blir bättre rustade för att hantera dessa risker?

      Intressant också det du tar upp med fördelarna – att information kan spridas så snabbt och att människor världen över kan höras via nätet – det är ju verkligen häftigt! Det är svårt att föreställa sig att det inte alltid har varit så. När jag var liten (jag är 36 år) bodde min farbror i Peru och jag minns när breven kom på posten, flera veckor senare ibland! 😮

  4. Cecilia M

    MINSKA KONSUMTIONEN – OCH JULSTRESSEN

    Årets julklapp i år är återvunna kläder med en motivering att det speglar de svenska konsumenternas intresse för nya hållbara alternativ och ökande oro för klimat och miljö. Trots denna ökade oro visar rapporter på att koldioxidutsläppen under 2018 kommer landa på en rekordhög siffra. Samtidigt närmar vi oss nu vår mest konsumtionsfyllda högtid, där allt från julkalendrar, röda paket under granen till den kaotiska mellandagsrean står i centrum. Nedan kommer 3 förslag för hur man ännu mer kan minska denna köphets.

    1. Köp inte inslagningspapper och band. Återanvänd gamla tidningar istället, dessutom ett perfekt sätt att använda de förargliga gratistidningarna som ligger i din brevlåda eller trappuppgång. Vill du hemskt gärna göra fina rosetter på dina paket? Investera i jutesnöre, tillverkat av växter vilket gör det 100% nedbrytbart. Mycket bättre i ett hållbarhetsperspektiv än plastsnören som används en gång och sedan bränns upp.

    2. Återanvänd gamla presenter. Vi får alla presenter som vi inte vill ha i tid och otid. Slå in dessa gåvor igen och återge dem till en annan person. På detta sätt slipper du köpa nya klappar men blir också av med onödiga saker i ditt hem. Har du dessutom småbarn? Gör en rensning någon gång per år och göm undan den där nallen som har fel färg på sin tröja eller pusslet som endast blir liggande i hyllan. När det sedan nalkas till jul slås dessa bortglömda leksaker in igen och blir nya kära julklappar.

    3. Slopa present-julkalendern och inför rensnings-kalendern. Istället för att få en ny gåva var dag, rensa ut en pryl eller ett klädesplagg på dag. Dessa oönskade saker kan i sin tur bli presenter till nära och kära eller lämnas in till second hand. Lyckas du dessutom hitta en förening vars vinst går till främjande ändamål bidrar dessutom din julkalender till fler och mindre lottades lycka. I riktig Karl-Bertil Johnsson anda.

    Dessa tre konkreta förslag är enkla förändringar som var och en kan göra inför kommande högtid. Om det känns mycket att följa dessa råd till punkt och pricka, försök pröva ett av tipsen och se hur det känns. Tipsen ovan är snälla för miljön, plånboken och sinnet då julhetsen med jakt på julklappar som ska fylla upp tomrummet under granen försvinner. I vårt stressade samhälle där alla ska få livspusslet att gå ihop kan vi förtjäna en chans att ta det lugnt. Ge oss själva tiden att ärligt njuta av sällskapet av nära och kära. Trots allt är julen en tid för givande, men detta bör vara vår tid inte en ny smartphone.

    1. Julia S

      Fin artikel Cecilia!
      Många bra tips! Jag tänker också mycket på konsumtion och dess klimatpåverkan i dessa tider. Jag tycker mig också se att detta tankesätt börjar sprida sig så smått. Jag tycker också det är svårt ibland i diskussioner kring alla paket att det just ligger i en genuin fin tanke och vilja – att ge till sina nära och kära. Att då ifrågasätta denna fina tanke kan vara svår. I min släkt och familj försöker vi minska lite varje år, genom att införa mer begagnat och julklappslekar. Det är inte tillräckligt för att vara helt klimatsmarta och miljövänliga men det förenklar förändringen och är ändå ett steg i rätt riktning.

    2. Emma I Författare

      Ja vilka bra tips – tack!

      Verkligen illa att koldioxidutsläppen slår rekord i år! Kanske ett tecken på att konsumentmakt har begränsad effekt? Eller säger den nåt om dubbelmoralen hos oss konsumenter – återvunna julklappar och sen storshopping i mellandagarna? Jag antar att det säger nåt om den komplexitet som krävs för att lösa klimatkrisen och koldioxidhalten. Vi har fakta och svar på vad vi behöver göra med tydligen inte tillräcklig politisk struktur, kraft och vilja att göra det?

      Ditt tredje förslag ska jag testa! Inte för att jag brukar göra julklappskalender och det blir inga julklappar alls i år – men jag hakar ändå på det här med att göra sig av med grejer (och inte ersätta med nya).

      Även om jag tror att konsumentmakt har begränsad effekt så tror jag likaväl att det är viktigt att engagera folk på att göra förändringar i sin vardag. Att gå runt och känna sig hopplös och maktlös är så förlamande. Att känna ansvar och göra något åt det kan istället ge energi och mer handlingskraft.

    3. Magdalena

      Kommentar till Cecilia:

      Mycket bra tankar, vi i familjen försöker verkligen följa dem. Förslag nr 3 gillar jag mycket. Detta ska vi göra nästa år. Alltså att t.ex. ställer fram en låda där alla får ställa in en sak per dag och efter 24 dagar lämnar man över lådan till behövande barn t.ex.

      Konsumtion – ja, det är verkligen ett problem. Jag är ju en anti-konsum-person, köper nästan ingenting som inte är mat eller läkemedel. Och om vi köper då är det begangnad om möjligt. Loppis, byte-sidor, blocket osv.
      Och vi slänger ingenting, mat verkligen väldigt sällan, och saker – ju de säljer vi eller skänker bort.
      Jag tror ju att konumtionen är den stora klimatpåverkan.

    4. Karolina H

      Underbart Cecilia, tack för inspirerande läsning. Jag ler lite extra åt förslag nummer två och nallen med fel färg på tröjan, hög igenkänningsfaktor på den:) Jag tänker anamma förslag nr 2, jag älskar att rensa och en om dan låter som ett görbart projekt. Tummen upp för konkreta förslag!

  5. Julia S

    POWER & DEADLY VIOLENCE AGAINST WOMEN.

    Violence against women is a reoccurring phenomenon around the world. We too often read about women murdered in the most brutal ways. Why is it that we still in 2018 have this problem, why isn’t it solved yet? The problem seems to lie in mens domination over women. The patriarchal society has lead to men having power over women as long as we can remember. As we know power is addicting, we see this inter alia among dictators and leaders who refuse to leave power and we see this in domestic violence. New research has recently been released that has linked both honor violence and domestic violence to power and found underlying similarities between them.

    The discussion about violence against women has for the last years centered around honor violence in Sweden. Honor killings and domestic killings are two types of deadly forms of violence against women. Attention is drawn to both types of killings in Swedish media and in political discussions in Sweden where the differences between the two types of murder are often highlighted. The differences are often described as extensive by the general Swedish discourse. Recent findings have though suggested that these two types of murder in fact have more similarities than often presented, this is seen when analyzing the motives of perpetrators of honor killings and domestic violence.

    Perpetrators in honor killings motivate their crimes by what can be named as cultural, individual and patriarchal motives and perpetrators in domestic killings by individual and patriarchal motives. An example of cultural motives is ”She shamed her family… she had her honor to think about”, an example of a patriarchal motive is ”she was not a suitable mother because she had loved another man” or ”he had to show that he was a man”. Lastly, individual motives are motives based on anger, feelings of hurt and sadness such as ”I felt hurt and wanted to get back at her”.

    When these motives and underlying factors to honor killing and domestic killings are examined and analysed they are found to have similarities. The similarities lie in that both types of murder are based on patriarchal structures, the will to control and have power over relatives and that losing of control over a relative is considered catastrophic. This new research highlights the importance to see structural patterns and to look beyond what is seen at first glance. To solve complex problems there is always a need for understanding and finding complex answers.

    (Disclaimer: Hoppas det var okej att jag skrev på engelska, jag hade tusen idéer till detta tema och jag hade tillslut så svårt att bestämma mig att det blev något helt annat – detta på engelska… Även därför det blev sent. Beslutsångest.)

    1. Emma I Författare

      Kul att du skrev på engelska Julia – det går självklart bra!

      Ett viktigt ämne du tar upp. Och tungt att läsa om såklart.

      Det är också intressant att HUR vi pratar om någonting ofta är färgat av okunskap, fördomar och förhastade slutsatser. Bra med ny forskning på området som tar upp och gräver i detta för att försöka förstå vad som ligger bakom. Som du skriver handlar det ofta om ett komplext nät av individer, relationer, makt, kultur, samhälle, omständigheter osv.

      Vad tror du behöver hända för att problemet med kvinnomisshandel och hedersvåld ska minska? Och för att debatten om det ska vara konstruktiv?

    2. Joakim J

      En forskningsgrupp jag samarbetar med undersökte faktiskt dejting-våld eller partnervåld för att försöka finna etiologin till detta beteende. Vad man fann då var att den grupp som skadade kvinnor skiljde sig från populationen i stort(det vill säga att det är inget normativt beteende) men skiljde sig inte från andra våldsverkare. Slutsatsen de drar är att även våld mot kvinnor är grundat i anti-socialt och aggressivt beteende av vilket de drar slutsatsen att det finns anledning att ifrågasätta ifall de män som begår våld mot kvinnor ska ha en annorlunda rehabilitering än andra våldsverkare. Slutsatsen jag drar av detta, som jag inte vet om artikelförfattarna håller med om, är att det handlar inte om specifika normer eller ”makt” som skapar våld mot kvinnor, det är som de snyggt döpt artikeln ”Dating violence compared to other types of violence: Similar offenders but different victims”

      Här är en länk till forskarnas sida på foskningsportalen(http://portal.research.lu.se/portal/sv/publications/dating-violence-compared-to-other-types-of-violence(dee5f4c2-6e94-428d-ab7b-69d27913f5ec).html). Jag kan rekommendera er alla att läsa fler av Märta Wallenius forskning. Hon är extremt begåvad och har gjort mycket spännande forskning vilken går emot de flestas intuitioner om våldsförbrytare.

    3. Karolina H

      Hej Julia!
      Tack för intressant läsning, och så bra att man tittar närmare på detta! Religion eller kultur kan ju påverka negativt i sig, men de är också i princip produkter av ett patriarkalt system, så jag blir inte förvånad över detta fynd. Makt, så intressant ämne. Makten över kvinnor började med det fysiska övertaget och det är också där den slutar. Kan vi uppfostra om denna världen att bygga makt på något annat än fysiskt övertag? Jag tänker då även på nationers strid och vapenmakt.

  6. Joakim J

    Denna text är tänkt som ett blogginlägg i ett projekt om illusionen av en fri vilja och att motarbeta de avskyvärda moralister, som enbart utav ren moralisk tur passar in i det normativa knippe av idéer som anses korrekta idag. Den hemska sanningen är att de flesta av oss i denna grupp vore nazi-sympatisörer ifall vi befann oss i tyskland under 30-talet, vi vore rasister ifall vi var födda för 200 år sen och vi vore vara något annat idag ifall vår biologiska uppsättning och den kultur vi har omkring oss förändrades. Lyckas vi förstå att vi inte kan tillskriva oss några av våra prestationer, utan att detta är av ren slump, kan vi förhoppningsvis kliva ner från våra höga hästar och förstå andra människor. Vi tar bort idén om skuld och försöker istället pragmatiskt förändra världen till den bättre. Så klart finns tillgängliga källor till varje påstående. Referenser finner ni längst ner i inlägget.

    Dina hjärna styr dina politiska åsikter
    Vilket trivialt påstående menar ni, det är väl självklart att vår hjärna är huvudansvarig för beslutstagande. Låt mig därför omformulera mig – Din politiska preferens är till stor del medfödd. Att du röstar som du gör handlar inte enbart om kultur och inlärning även om genetik och dess effekt på dina hjärnstrukturer. Hur just Du ser på världen är således inte blott resultatet av dina erfarenheter och din förmåga att se saker ur ett objektivt ljus är i princip icke-befintlig.

    Hur många gånger har Du svurit över den illvilja eller totala dumhet dina meningsmotståndare uppvisat när de inte förstår ditt synsätt och varför det är självklart? Har det hänt idag? Kanske. Har det hänt i veckan? Troligtvis. Har det hänt senaste månaden? Säkerligen. Jag tror inte jag tar i när jag påstår att vi alla känner igen oss! Men tänk om din motdebattörs åsikter inte är resultatet av ett oupplyst liv utan till följd av en predisponerande genetisk uppsättning. Och att när du önskar att denna alla konservativa åsikter ska försvinna faktiskt önskar livet ur alla konservativa, för någon annan möjlighet existerar inte. Då känns det inte så bra längre. Inte vill man önska livet av konservativa. Varför detta vore den enda lösningen för att minska konservatism (eller liberalism för den delen, jag antar bara att Du, min läsare, känner större agg mot konservativa och därför är mer öppen för idéer om dess försvinnande) ska vi gå igenom nu. Så följ med mig, er Ciceron, på en resa genom snårig determinism, förintandet av den fria viljan och om upplösandet av självberättigande, på väg mot acceptans och förståelse.
    I en stor studie från 2005(1) utvärderades inställningen kring 28 politiska frågor som; kapitalism, religion, abort och skatter. Genom statistiska metoder kunde man fastslå att genetiska faktorer stod för 53% av variansen. Hur kom man fram till detta undrar Du. Jo! Man undersöker tvillingar, enäggs- och tvåäggstvillingar. Det vill säga vi jämför två grupper – den ena gruppen delar DNA och den andra gruppen delar inte DNA. Skillnaden i varians mellan dessa grupper utgör således den genetiska faktorn i åsikter kring frågorna.
    Men vad föranleder egentligen dessa skillnader? Vad är det vi uppfattar och värderar olika? Enligt Moralfundamentsteorin(2) föreslås fem variationer i mänskliga moraliska resonemang som baseras på medfödda, modulära fundament. Dessa är;
    1. omtanke/tillfogande av skada
    2. rättfärdighet/bedrägeri
    3. lojalitet/svek
    4. auktoritet/omstörtning
    5. helighet/degradering
    (6.) I The righteous mind introducerar Haidt(en av upphovsmännen) ett sjätte fundament: Frihet, värdering av personlig autonomi och ovilja inför restriktioner av personlig frihet; motsatsen till förtryck
    Mer om denna teori finns att tillgå bland Jonathan Haidts många Tedtalks eller i hans ovan nämnda bok The righteous mind.
    Ett annat argument för idéen om hur Dina och din omgivnings åsikter påverkas av dina genetiska uppsättning är variansen i känslan avsky. Avsky är nära kopplat till moralitet i många, kanske alla, kulturer. I en spännande studie(3) uppdagades en positiv korrelation mellan konservativism och en större sensibilitet för avsky, speciellt gällandes abort och homo-äktenskap*.
    En uppsjö liknande studier har gjorts med liknande resultat, men dessa kommer jag inte ta upp här. Har jag inte lyckats övertala Dig än spelar det troligtvis ingen roll hur mycket bevis Du överöses. Du har redan bestämt dig hur världen fungerar.
    Jag förstår om förändring känns hopplöst under givna premisser men misströsta ej! Tidigare nämndes att 53% av variationen i politiska åsikter bestod av genetiska komponenter, återstående 43 procent är således miljöfaktorer varav kultur spelar en roll och ger oss utrymme för förändring. Inte lever vi som på 1700-talet och vår genetik har inte förändrats – You do the math!
    MEN var är utrymmet för fri vilja i det här ihopplocket av arv och miljö? Det finns inget. Den fria viljan du tror dig ha är en illusion. Du är inte annat än en produkt av genetik, erfarenheter och annan miljöpåverkan av vilka du inte valt något. Kan vi avkräva moraliskt ansvar under givna premisser? Mer om detta en annan gång.

    *: I ett försök till replikation har ingen korrelation mellan konservatism och att vara anti-homoäktenskap. Detta påstående får därför betraktas som falskt i nuläget.

    1. http://digitalcommons.unl.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=1006&context=poliscifacpub
    2. https://sv.wikipedia.org/wiki/Moralfundamentsteorin
    3 .https://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/02699930802110007

    1. Emma I Författare

      Spännande ämne!

      Jag tänker nåt liknande, i alla fall i vissa bemärkelser – att vi är en produkt av vårt arv och miljö sammanflätat, att vi på så sätt är begränsade av vår samtid och sammanhang. I den bemärkelsen kan vi ju verkligen prata om att fri vilja inte existerar. Vi är inte vår egen lyckas smed… ☺

      Vi kan uppenbarligen ha en känsla av att vi saknar möjlighet att påverka våra liv, att det är något annat som styr. Men vi kan uppenbarligen också uppleva det som att det är vi som håller i tyglarna, att vi kan välja att göra si eller så och på det sättet påverka utgången av framtiden.
      Kanske är det bara den upplevelsen vi har att spela med?
      Rätt stor skillnad på att känna sig maktlös eller i kontroll.
      Så bör vi stäva efter upplevelsen att vi kan påverka våra liv, och trösta oss med att vi inte kan det? ☺

      När jag tänker på mitt yrke som lärare så hamnar (en aspekt av) det nånstans däremellan – att synliggöra hur historia, strukturer, gener, idéer påverkar oss och hur vi kan tänka och göra. Och – att hjälpa deltagarna mot det där stället där de växer som handlingskraftiga människor som vill påverka riktningen i sina liv och samhället.
      I en känsla av maktlöst tillstånd kan vi nog inte leva så länge, hoppet är det sista som överger människan osv…

      En viktig poäng du tar upp. Jag tror det är centralt för mänsklighetens överlevnad (!?) att vi människor blir bättre på att försöka förstå våra meningsmotståndare. Och där tror jag att vi behöver prata mer om grundläggande värden, för där kan vi oftare på nåt plan känna igen oss och förstå andra, tror jag. När vi diskuterar, och fastnar i, strategierna för att uppnå värderna så är det lätt att vi bara ser den olösliga konflikten istället.

      Ok, diskussionen om vilket moraliskt ansvar vi har får vi ta en annan gång. ☺

  7. Magdalena

    Hej allihopa, hela familjen har varit sjuk och nu är jag rätt så sjuk själv. Min text blev inte helt såsom jag ville ha den, så det finns språkliga missar etc med.

    Den stora ensamheten

    Nu ska vi ”skaffa” barn. Det är dags. Paret är i genomsnitt 32 år gammal, har varit ihop sedan några år tillbaka, båda har bra betalda heltidsjobb. Lägenheten på Kungsholmen är stylish, plats för ett barnrum finns. Då är det alltså dags att skaffa sig ett barn. Det är enklare att skaffa barn än att köpa en smartphone. Som tur var, då slipper man jämföra olika modeller, oäntliga timmar där man annars borde ha suttit och googlat sig fram till den bästa prismatchen.

    Enligt statistiken är Sverige ett av de länderna i världen som är mest jämställt. Kvinnor och män arbetar i nästan lika utsträckning, heltidsarbete är det som gäller. En stor succé i kvinnorörelsen. Det är ungefär denna tenor som man kan höra när man lyssna de flesta politiska partierna. Barnen börjar förskolan med 1 års dagen, eller senast med 18 månader när alla föräldralediga dagar har tagit slut. Politiken idag är ju eniga om att förskolan är det ”best place to be”, så föräldraförsäkringen lär kortas ner ännu mer framöver. Duktiga medborgare gör så helt enkelt, skaffar barn, dela upp föräldraledigheten, enligt modellen 8 månader är det mamma som är hemma, sedan tar pappan över och swish in i förskolan med i genomsnitt 14 månader. Tillbaka till två heltidstjänster och fortsätta jobba jobba jobba. De blir pensionerna säkra, eller hur? Läser man inte överallt att man absolut inte ska gå ner i arbetstid, deltid som kvinnofälla, hotas av att pensions blir lågt? Jag undrar däremot varför det finns fattigpensionär idag, trots att de kanske har jobbat i mer än 40 år, heltid – förstås.

    Skulle man skaffa 2 barn, då är det helst att göra enligt modellen med max 2 år mellanrum, annars blir det jobbigt med föräldradagarna och arbetsgivaren börjar sura. Alltså när barn 2 kommer, börjar barn 1 såklart på förskolan. Att utveckla en syskonrelation är inte någonting med värde.
    Det här med förskolan är väldigt intressant. I Sverige finns det knappast en diskussion om för- och nackdelar med den. Det är klart att det ska vara det bästa för barnen.
    Konstigt nog, har man forskat om allt möjligt, men inte hur förskolan för barn under 3 år påverka deras liv. Fast det finns ju forskning, men det är inte populär att prata om resultaten i Sverige. Trots att anknytningsteorin tydligt säger att barn behöver sina föräldrar, och det räcker nog inte med att vara med under första året. Barnen blir inte sociala av att vara i förskolan med 1 år, det vad de lära sig är att vänta, att deras behov inte är värda någonting. Att det är bättre att göra precis som alla andra utan att tänka vad de själva egentligen vill. Man har sett att barn i stora barngrupper som är normen idag, blir väldigt stressade av att vara där. Men det syns inte så tydligt såsom man skulle se det hos en vuxen. Småbarn kan ju inte uttrycka sig på samma sätt och vet inte vad stress betyder. Men det finns forskning som visar tydligt att beteendeproblem i skolan grundar sig i bristande trygghet hos småbarn.
    Det här med jämställdhet ska vara det bästa för kvinnorna och män, men har någon tänkt på barnen? Var är barnperspektivet? Är det verkligen det bästa att vara så liten och behöver gå till förskolan där fröken tar hand om ibland upp till 15 småbarn samtidigt? De pedagogerna måste vara verkligen hjältar av att kunna klara av detta, att se till att alla barn blir sedda.
    Förskolekoncept och läroplanen passar bra till de flesta barn från 3 års ålder, där barnen klarar av att vara själva i många situationer, där deras intresse för andra barn är stort och där de kan knyta relationer till andra barn. Men innan dess mellan 1-3 år, där många barn besöker en förskola idag, har de egentligen ingen stor nytta. Då behöver relationer till vuxna, helst till en vuxen åt gången, föräldrarna ska komma först. De lär sig prata i kontakt med en vuxen, inte från andra barn.
    Det vad man kan konstatera idag och det härskar ju enighet om det, är att den moderna svenska kvinna mår inte alls bra, senast mellan hon är mellan 30 och 40 år, blir hon utbränd. Att behöver jobba heltid, samt ha barnen som inte heller mår bra av att vara så mycket borta från hemmet, skapar stress för kvinnorna och för barnen. Och om inte tidigare, då märker man rätt tydligt i grundskolan att många barn inte mår bra heller. Men under ungdomen då blir det ännu tydligare, dagens ungdomar mår inte bra alls och det syns i statistiken. De är deprimerade och i många fall pga att de är ensamma, har alltid varit ensamma. Det är ju staten som har tagit hand om dem, inte familjen.
    Sammanfattningsvis skulle jag säga att småbarn är stressade och otrygga, då saknar den tydliga anknytning till familjen och utvecklar beteendeproblem som blir tydliga i skolan. Ungdomar mår dåligt eftersom de är ensamma. Vuxna är utbrända eftersom samhället förväntar att mammor jobbar som att de inte hade barn, men samtidigt uppfostrar barnen som att de inte hade jobb.

    Vad ska göras? Ändra familjeförsäkringen, straffa inte föräldrar som vill vara hemma med sina barn under småbarnstid, återinför vårdnadsbidrag, låt familjen väljer hur de vill leva, minska förskolegruppen framför allt för barn under 3 år, låt staten betala in extrapension till föräldrar som jobba mindre pga barnen. Det gynnar alla i längden, det kostar samhället mindre till slut, mindre stressade barn, mindre sjuka ungdomar, mindre utbrända kvinnor, mindre ensamma gamla människor. Vi behöver föra in ett barnperspektiv som bygger på vetenskaplig grund, så att barnomsorgspolitiken utformas efter de nya forskningen om anknytning och neurobiologi. Att kunna vara hemmaföräldrar ska gynnas inte straffas.

    1. Karolina H

      Tack Magdalena, jag instämmer på så många punkter. Vi hade tur som hittade en förskola med mindre barngrupp och flera vuxna samt ett helt underbart arbetslag. Men, det skar i hjärtat varenda jävla morgon.
      Jag tröstade mig med att det var bra för henne att knyta an till andra vuxna och det tror jag också att det var, hon är ett öppet, socialt och tryggt barn. Men så valde jag också att inte arbeta heltid och kunde därför göra dagarna kortare för henne. Nu har jag börjat se att det nog behöver fortsätta så och det är då det börjar bli tufft. Hur ska jag kunna försörja oss? Försök hitta ett jobb som låter dig jobba 60%. Och prata inte med mig om pensionen, hah! Nejdu, det här samhället har inte barnens bästa för ögonen när detta konkurrerar med produktiviteten, och vi är lurade om vi tror nåt annat.

    2. Emma I Författare

      Vilket viktigt ämne – barnens plats i vårt samhälle och barnperspektiv på hur vi organiserat samhället.

      Samhället är påtagligt uppbyggt för att vi ska jobba, heltid. Vi förväntas också vara tvåsamma. Och skaffa barn, inte för tidigt inte för sent. Och barnen ska börja på förskola, inte för tidigt inte för sent. Att bryta mot normerna, vare sig det är med vilja eller inte, är inte alltid så lätt.

      Jag tycker att förskola är en fantastisk social innovation som jag inte skulle vilja att samhället var utan. Men jag har också förstått det här med anknytningsprocessen när det gäller barn under 3 år. Att det då är viktigt med trygga relationer till några vuxna. Mindre barngrupper, mer personal så att de små barnen får all den uppmärksamhet och trygghet de behöver av vuxna skulle ju vara en lösning. Men som du beskriver så ser det ju ofta inte alls ut så, utan är stora barngrupper även för de små barnen.

      Skulle du vilja se att fler föräldrar valde att göra på ett annat sätt – även om systemet tydligt kommunicerar hur de borde göra? (8 mån var, sen förskola) Att de tar medvetna beslut utifrån barnens perspektiv?

      Jag skulle gärna se att vårt samhälle underlättade för detta mer. Som det ser ut nu har jag dock stor förståelse för att det verkligen inte är möjligt för alla tex ekonomiskt och praktiskt.

      Förskolan har ju varit en stor kamp och viktig vinst för kvinnorörelsen i Sverige. Och den kampen är inte slut tänker jag. Vi får inte sluta kämpa förrän förskolan fungerar på ett sätt som passar barnen (bla mindre barngrupper, fler pedagoger). Att forskning om anknytning tas tillvara i utformandet av förskola och föräldraförsäkring. Och att föräldrar som vill vara hemma längre ska ges den reella möjligheten. Så att vi inte hamnar i ett skuldbeläggande av individer utan tar det till en systemnivå.

      Du tar upp många bra förslag på lösningar! Intressant att få ”rita om samhället” utifrån ett barnperspektiv – hur annorlunda skulle det bli tro?

  8. Ezra W

    Psykedelisk medicin

    Kan det verkligen stämma att man kan behandla sin depression genom att äta magiska svampar, eller att man kan få alkoholister att nyktra till genom att ge dem LSD? Säkert har flera av er snappat upp påståenden i mediaflödet om att psykedeliska substanser som LSD, Psilocybin (aktiv ingrediens i magiska svampar) eller Ayahuasca (en slags växthopkok som används shamanistiskt i Amazonas) kan användas som medicin mot olika typer av psykiska problem, och därtill att de är mycket effektiva. Det här låter ju både fantastiskt och märkligt, och givetvis bör kontroversiella påståenden alltid bemötas med skepticism. Min avsikt med denna text är således att presentera kärnan i vad vetenskapen kommit fram till hittills tillsammans med en kort bakgrund.

    Bakgrund

    Vad är egentligen en psykedelisk substans, och vad skiljer dem från andra former av psykoaktiva ämnen? En av deras mest framträdande effekter; den att alstra hallucinationer hos användaren; har ibland medfört att de klumpats ihop med väldigt annorlunda typer av droger under benämningen ”hallucinogener”. Detta är på många sätt missvisande, både eftersom hallucinationerna ofta är sekundära till andra mer svårbeskrivna men samtidigt mer grundläggande effekter och eftersom de skiljer sig kraftigt åt från exempelvis dissociativa droger som Ketamin eller PCP, vilka också kallas för hallucinogener. Med benämningen ”psykedelisk” avses en förmåga att modulera medvetandet och synliggöra vanligtvis undermedvetna aspekter av sinnet, och idag tenderar psykedeliska substanser att definieras genom att de utövar effekt på en specifik subtyp av receptor för signalsubstansen serotonin i hjärnan (5HT2A, för den intresserade). Även om det existerar hundratals olika psykedeliska substanser ligger allmänhetens liksom akademins fokus huvudsakligen på de klassiska substanserna LSD, Psilocybin, Ayahuasca och i viss mån Meskalin (vilket återfinns i vissa kaktusar i Centralamerika) och Ibogain (kommer från en rot i afrikanska Gabon och används traditionellt av stamfolk). Dessa substanser är inte identiska och de har alla unika effekter, men i det stora hela påverkar de hjärnan på liknande sätt.

    De senaste åren har forskningen på psykedeliska substanser fått ett kraftigt uppsving, men det är
    ingalunda någon ny företeelse varesig att använda psykedeliska droger eller att bedriva seriös forskning om dem. Det finns bevis för att psykedeliska svampar användes 5000 år före vår moderna tideräkning, och både Ayahuasca och Meskalin har en lång historia av användning som predaterar det moderna samhället. Under 1950/60-talen sågs psykedeliska substanser som mycket lovande för användning inom psykiatrin och det genomfördes mer än 1000 kliniska studier på deras effekter under denna tidsperiod. Delvis i samband med deras association till den dåvarande amerikanska alternativrörelsen klassificerades de i slutet av 1960-talet som klass 1-droger, vilket både ledde till påtagliga juridiska svårigheter för forskare att få tillgång till material samt till en generell ovilja inom akademin att genomföra forskning på området.
    Följaktligen skedde under många år mycket lite forskning och först i slutet av 90-talet började man åter i viss utsträckning att undersöka psykedelia kliniskt. Man talar nu om en ”psykedelisk renässans”, och år 2016 publicerades fler vetenskapliga artiklar som omnämner psykedeliska substanser än någonsin tidigare.

    Psykiatrisk potential

    Vad är det då man har kommit fram till, och hur väl underbyggda är egentligen påståendena om att LSD botar depression? De senaste årens forskning har undersökt potentiell effekt vid behandling av flera psykiska ohälsotillstånd: depression, ångest och beroende. Ingen av de moderna studierna rapporterade några allvarliga bieffekter vid behandling och det är väl känt att klassiska psykedeliska substanser har mycket låg toxicitet och är säkra att använda i kontrollerade miljöer. Däremot förekom tillfällig oro, ångest och förvirring hos flera deltagare, särskilt när höga doser användes. Vid rekreationellt bruk ute i samhället utan tillgång till kvalificerad personal kan detta medföra stora risker.

    Ångest

    Fyra olika studier mellan 2011 och 2016 har undersökt ifall LSD och psilocybin kan användas för att hantera ångest i samband med livshotande sjukdom, oftast slutskedet av cancersjukdomar. Detta är av naturliga skäl ett mycket svårbehandlat tillstånd där vi idag som bäst förmår uppnå tillfällig lindring med bensodiazepiner. Alla studierna genomfördes med strikt vetenskaplig metodik, vilket bland annat innebär att effekten av psykedelisk behandling jämfördes med det av ett ineffektivt placebo-preparat och att varken deltagarna eller de övervakande forskarna kände till ifall de fick aktiv eller inaktiv behandling under själva experimenten. I alla studier sågs drastisk lindring av deltagarnas ångest efter en eller ett fåtal doser, och denna förbättring höll i sig när man genomförde uppföljning 6 – 12 månader efteråt hos de patienter som fortfarande levde. I de två största studierna deltog 29 respektive 51 patienter. Ungefär 80% i båda studierna upplevde drastisk förbättring eller remission av behandlingen. De uppgav också förbättrad livskvalitet och en ökad acceptans inför döden.

    Depression

    Effekt vid depression av psilocybin och ayahuasca har undersökts i fyra studier mellan 2015 och 2018, vilka haft 12 till 29 deltagare med behandlingsresistent eller återkommande depression. Det betyder att man enbart har tagit med patienter som redan har testat ett antal behandlingar utan att bli hjälpta av dem och följaktligen lider av svårare depression än genomsnittspatienten. Patienter med behandlingsresistent depression är en mycket svårbehandlad grupp där vi idag inte har särskilt många alternativ att ta till som upplever kraftigt lidande och betydande suicidrisk.

    En av studierna var blindad och använde kontrollgrupp, i de övriga var deltagarna hela tiden medvetna om att de fick aktiv behandling. Detta ökar risken för att deltagare och forskare medvetet eller omedvetet påverkar resultatet genom exempelvis föreställningar om att behandlingen tveklöst kommer att fungera, men kan göra det enklare att få etiskt tillstånd för att genomföra studien. I samtliga studier sågs en omedelbar och kraftig effekt mot det depressiva tillståndet, där en hög andel av patienterna blev såpass mycket bättre att de inte längre uppfyllde kriterierna för att lida av depression. Effekten höll i sig vid uppföljning, vilket som längst gjordes 3 månader efter behandling i en av studierna. Detta är anmärkningsvärt, inte minst eftersom bara en eller två doser av substansen gavs, och kan kontrasteras mot traditionell behandling med SSRI-preparat där det ofta tar veckor-månader innan någon effekt framträder och patienten dessutom måste fortsätta ta läkemedlet på daglig basis i flera år för att upprätthålla effekten.

    I den metodologiskt mest robusta studien som också hade det högsta antalet deltagare sågs en svagare effekt än i de andra studierna, även om man även här fann klara förbättringar och dessutom att deltagarna som fick aktiv substans (ayahuasca) blev signifikant bättre än de som fick placebo. Fyndet av en sådan skillnad mellan aktiv substans och placebo är generellt sett det yttersta beviset för att en behandling är verksam, och är grundläggande när det kommer till att uttala sig om huruvida man har belägg för sina resultat. Viktigt att påpeka är att forskarna i denna studie såg att patienterna fortfarande var mindre deprimerade vid uppföljning (efter 7 dagar) än före behandlingen, men man hade inte tillräckligt starka resultat för att kunna tala om att deras sjukdom gått i remission (dvs att de blivit helt friska) vid denna tidpunkt. Iochmed att man bara gav en enda dos innebär det här inte på något vis att behandlingen är overksam, men det indikerar en något lägre effekt än vad som rapporterades i de tidigare studierna.

    Beroende

    Under den tidigare epoken av psykedelisk forskning genomfördes många studier på ifall LSD kunde användas för att behandla alkoholism. Under den här tiden var kraven på vetenskaplig metodik lägre än vad som är acceptabelt idag, vilket medför svårigheter i att lita på resultaten. En norsk forskare genomförde för några år sedan en kritisk granskning av all tidigare forskning på området i en så kallad meta-analys, där sex gamla studier med totalt 536 deltagare ansågs hålla tillräcklig vetenskaplig kvalitet för att inkluderas. Resultatet blev att en högdos LSD konsekvent sågs ge gynnsam effekt mot alkoholberoende med ofta fullständig avhållsamhet, vilken höll i sig upp till 6 månader efter behandling. Effekten var starkare än någon tidigare eller senare känd behandling, exempelvis AA-möten eller medicinering med antabus. En liten oblindad studie har genomförts i modern tid, där 10 deltagare med alkoholberoende fick en eller två doser psilocybin i kombination med terapi. En kraftigt minskning i drickande sågs och denna höll i sig vid uppföljning 36 veckor efteråt.

    Det finns också tidigare forskning och anekdotiska bevis i form av utsagor från rekreationella brukare av psykedeliska substanser som pekar på en potentiell effekt mot tobaksberoende. Detta har undersökts i en modern oblindad studie utan kontrollgrupp, där långtidsrökare gavs 2 till 3 doser psilocybin inom ramarna för ett 15 veckor långt program för att sluta röka. Man fann att 80% av deltagarna höll sig rökfria vid uppföljning efter 6 månader, en siffra som vid långtidsuppföljning något/några år efteråt sjunkit till 67%. Detta kan jämföras med att de mest effektiva behandlingsmetoderna som används idag ger mindre än 31% avhållsamhet efter ett år.

    Varför fungerar det?

    Det är en fråga som vi än så länge saknar entydiga svar på, och att försöka sammanfatta de många teorier som finns ligger utanför vad som får plats i denna text. Man har genomfört ett antal försök att undersöka hjärnan med modern neuroimaging-teknik, dvs metoder för att avbilda hjärnan i realtid, efter administrering av psykedelia. Resultaten är dock än så länge motsträviga och fler studier behövs. Man har dock i flera studier av olika substanser sett att områden i hjärnan som brukar kommunicera tillsammans i så kallade nätverk börjar kommunicera mindre sinsemellan. Samtidigt har man sett att områden från distinkta nätverk, vilka vanligtvis uppvisar begränsad kommunikation, istället kommunicerar mer. Dessa förändringar har setts korrelera med intensitet av subjektiva effekter hos deltagaren, vilket isåfall talar för att effekten delvis kommer därifrån. Ett nätverk i vilket man upprepade gånger har sett förändringar kallas för Default Mode Network; DMN. De områden som medverkar här antas ha med introspektion och jag-upplevelse att göra, och man har sett att förändringar här korrelerar med störd jag-uppfattning hos försökspersoner som fått psykedeliska substanser. Vidare finns spekulationer kring att det depressiva tillståndet delvis kommer sig av att hjärnan fastnar i överdrivet rigida tankemönster – man blir mindre spontan, mindre benägen att tänka utanför boxen, och detta medför i sin tur att man får svårt att bryta sig loss ur det passiva tillstånd som depressionen innebär. Psykedeliska substansers potential att gå in och bända upp gamla mönster och tvinga fram nya kan tänkas bidra till en ny syn på sig själv, tillvaron och framtiden och på så vis motverka depressionens effekter.

    I andra studier har man sett nybildning av hjärnceller och synapser, så kallad neurogenes, i flera områden hos levande råttor och i provglas med celler från hjärnor. Kraftig neurogenes ses också efter ECT, elbehandling, vilket används som behandling mot depression hos vissa patienter. Kanske bidrar neurogenes även till psykedeliska substansers antidepressiva effekt.

    Slutsatser

    Utifrån såväl äldre litteratur som modern hittar vi således en lång rad små men tydliga tecken på att psykedeliska substanser har en god effekt vid behandling av flera psykiska ohälsotillstånd. Denna effekt verkar vara starkare än någon behandling som används idag, samtidigt som få eller inga bieffekter noterats. Än så länge har emellertid de flesta studier haft ett litet antal deltagare, och flertalet har inte genomförts med den högsta graden av vetenskaplig metodik (dubbelblindning, placebokontroll och randomisering). Vi kan därmed dra slutsatsen att det finns en effekt, men att de fortfarande är oklart hur stor denna effekt är och ifall den kan generaliseras till hela befolkningen eller ifall det kanske bara är en viss typ av patienter som kan hjälpas. Potentialen ifråga om att avhjälpa mänskligt lidande är samtidigt enorm. Beroendetillstånd är erkänt svårbehandlingsbara och bara en mycket liten del av de som söker hjälp lyckas hålla sig drogfria efter behandling. Likaledes problematik föreligger vid behandlingsresistent depression. Ifall det visar sig att resultaten håller i sig i de större studier som i detta nu håller på att genomföras har vi väldigt mycket att vinna.

    Ps. Jag har valt att utelämna referenser, eftersom det skulle bli alldeles för rörigt för det här formatet. Om någon är intresserad så säg till så lägger jag till.

    1. Emma I Författare

      Kul att du tar upp detta Ezra – jag blev nyfiken när du nämnde detta i din presentation så jag är glad att jag får ta del av din kunskap och tankar om detta nu!

      Tänk att det finns så många som lider av ångest, depression och beroende. Och att det verkar finnas så här potenta behandlingsmetoder. Glad att höra att forskning på detta ökar.

      Innebär testen alltid att substansen tas i kombination med terapi/samtal? Eller kan ”kontrollerad miljö” också innebära att patienten bara är övervakad/omhändertagen på andra sätt.

      Frågan om vad som ev sker i hjärnan tycker jag är intressant. Även för nån som inte är deprimerad är det ju lätt, tycker jag, att känna igen sig bildligt i att ”hjärnan har fastnat i rigida tankemönster”, tex vid stress eller sömnbrist och att det då är svårt att komma loss, vara kreativ och tänka på nya sätt. För mig funkar sömn och återhämtning bra då. Men häftigt att det ev med psykadeliska substanser och terapi går att hjälpa en behandlingsresistent deprimerad person att bryta sig loss ur destruktiva tankemönster.

      1. Ezra W

        Oj, jag missade helt din kommentar. Är väl i senaste laget att svara nu men ändå. Kul att du är nyfiken och intresserad. Man har undersökt behandling på lite olika vis vilket är förståeligt iom det tidiga stadium forskningen befinner sig i men beklagligt när det kommer till att utvärdera evidens. Vissa studier har testat en eller flera terapisessioner före/efter och vissa enbart administration av aktiv substans för att undersöka rent farmakologisk behandlingspotential. Effekt föreligger i båda exemplen. Jag tror inte att man försökt uppmuntra till terapeutiska samtal under själva drogsessionen; den är oftast av mer inåtvänd och reflekterande art. Den generella uppfattningen (vilken jag delar) är nog att kombinationsbehandling med aktiv substans + förberedande/uppföljande terapeutiska samtal är rätt väg att gå. Med kontrollerad miljö avses att intag sker på någon form av klinik med tillgång till utbildad personal för vägledning/intervention om någonting skulle gå fel.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.