Anna, i ditt inlägg läser jag en blandning av dåligt samvete, ilska och förtvivlan. Därför vill jag börja med att skriva: Det du gör är viktigt, har betydelse och inspirerar. Du verkar dessutom vara öppen och vilja utveckla din medvetenhet. Jag hoppas att du tillåter dig själv att känna det ibland. Känna att du gör något bra! Heja dig!

Och nu till Lyckliga i alla sina dagar. Jag uppfattar inte det som att Nina Björk menar att vi inte ska jobba så mycket som vi gör osv (har dock inte läst hela boken än) utan att hon kritiserar den blindhet som finns inför att strukturerna ser ut som de gör. Det är först när vi blir medvetna om hur det kapitalistiska systemet och vårt globala samhälle ser ut som vi kan börja verka för förändring. Eller kräva förändring. Åter igen hamnar jag i en fundering över hur förhållandet mellan individ och stat ser ut eller bör se ut. Det är himla svårt det där.

Sen undrar jag lite över ETC el. Vad kostar det jämfört med andra elbolag? Jag är så himla dåligt insatt på det området! Tack för tipset om dem!

Just det där att sätta tron till civilsamhället är också en del av en omställning som vi har framför oss. De folkvalda är i mångt och mycket väldigt enkelspåriga och bakbundna som du säger – vill man ha förändring så får man ofta göra mycket själv. Det räcker inte att lägga en röst på ett parti och sen tro att de sköter resten

Jag tänker på föreläsning av afrofobi där de förklarade att kampen för att få till en minnesdag för förtryck mot svarta svenskar genom politiken har varit väldigt tungrott, att det tyvärr är upp till individer att ta tag i saker – men att det går att få saker gjort så att man tvingar politiker att få upp ögonen.

Jag tror att själva omställningen gällande kost, energi mm. är väldigt mycket en individuell kamp,, kapitalistsamhället har en enorm lobbymaskin som trycker ner reklam i halsen på oss varje dag för att få oss att köpa saker.

Däremot tror jag att fler och fler vaknar upp till miljömedvetenhet. Vänner, kollegor och studiekamrater emellan så sprids informationen snabbare, samt trycket i sociala medier.

Tack för att du delar med dig av dina tankar Anna! Jag kan verkligen förstå att du som förälder slits mellan att ha tid med dina barn och lägga tid på att arbeta för att få inkomst. Kan verkligen bli less när jag tänker på alla föräldrar som tvingas välja mellan jobb och barn för att få vardagen att gå ihop. Män tjänar allt för ofta mer än kvinnor, vilket gör att mannen ofta får jobba och vi kvinnor får stanna hemma med barnen. Och som du säger, kvinnor som inte jobbar heltid har de kämpigt att få allting att går runt när de bli ensamstående eller får sin pension. Här ser vi verkligen resultat av patriarkatet och kapitalismen, och hur detta kan dränera vår vardag på energi, så vi inte hinner eller orkar med mer än att få ihop allting.
Precis som Nikki skriver, varenda liten tanke och varenda liten ansträngning du gör är viktig!

Tack för kommentarerna. Ja hade kvinnors löner varit högre hade vi inte behövt jobba så mycket,.
Jag har i fem år jobbat varanann helg-10-12 timmar per pass, fredag lördag och söndag och så får barnet vara ensamt så mycket. Det känns inte bra men går inte att förhandla bort. De som jobbar inom vården har väldigt dåliga arbetstider och de är mest kvinnor.
OB-dagis som har öppet på obekväma arbetstider har vi tre stycken i Malmö men det är värre när barnen börjar skolan. har man inte en partner, anhörig eller vän som kan hjälpa till med hämtning och lämning eftersom fritids tider inte matchar arbetstiderna så blir det väldigt svårt. De har startat ett OBfritids i Malmö nu iallafall, men fortfarande är det svårtigheter med helgerna för då ha fritidset stängt. Lyssnade häromdagen på P3dokumentäen Grupp 8 där kvinnorna kämpade för daghem. Jag minns att jag var med i en demonstration och skrek ”Ropen skalla! Daghem åt alla!” sittandes i en sulky.