Håller med dig om allt. Dt var också de tankar jag fick när jag läste boken. Det känns som att vi kommer tvingas att ställa om snart, vare sig vi vill det eller inte. Kapitelismen är i kris och det är bara att hoppas att vi inte har hunnit utrota alltförmånga andra arter innan det förändras.

Tack Marcus, läste också Nina Björks bok och tyckte det var väldigt intressant. Du skriver: ”Men att den skulle utgöra den bästa möjliga ordningen, att utvecklingen på detta område således tagit slut, att vi därmed ska sluta söka alternativ, det är nys.” Hur tror du rent konkret att vi kan hjälpa till att påverka en förändring mot den utopi som både du och Nina vill skapa? Hur bidrar vi till att blir vår framtid?

Den växande psykiska ohälsan är ett väldigt intressant fenomen. Jag tror att den är kopplad till säkerhet i hög grad, och då inte bara i betydelsen ekonomisk säkerhet, utan även en trygghet i hur livet kommer bli och vad som förväntar sig av en. Precis som du säger får vi ju alla veta att vi ”kan bli vad vi vill”, med det underförstådda kravet att vi ska bli >>något>>.

I boken ”Coming of Age in Samoa” undersökte antropologen Margaret Mead vad det innebär för en ung kvinna att bli vuxen på Samoa. I USA och Västeuropa tänkte man på den här tiden att tonårstiden per automatik var något otroligt svårt och jobbigt och traumatiskt och att det var universellt för alla människor på grund av hormoner och oidipuskomplex etc etc. Men, på Samoa upplevde tjejerna ingen ångest under tonårstiden. Det fanns ingen slitning. Mead teoretiserade att det här var eftersom de visste vad de hade varit och vad de skulle bli. De levde ett tydligt och tryggt liv.

Reducerar kapitalismen oss inte bara till Homo economicus utan även till homo psykisk ohälsa, eftersom vi är ”fria” att definiera oss själva genom konsumtion och karriär och annat?