Feminism & rättvisa

151207-151218 & 160111-160117

Att kalla sig feminist, kan det vara kontroversiellt idag på 2010-talet? Vissa menar det. Men med tanke på vad ordet enligt ordböckerna betyder så är det kanske inte lätt att förstå. Feminist som ju egentligen bara betyder att en är för jämställdhet, att män och kvinnor ska ha samma rättigheter och möjligheter. Eller är det egentligen så bara? Förändringar som kräver omfördelning av makt visar sig stöta på många hinder innan rättvisan är återställd.  Men feminism kan betyda så mycket mycket mer. Vad betyder det för dig? Och vad får ordets innebörd för betydelse för ett feministiskt förändringsarbete? Hur kan vi förstå kvinnoförtryck och förtryck och hur det påverkar allas våra liv? Med vilka metoder kan vi jobba med jämställdhet och feminism? Genom sociala rörelser, konst, serier, film, politiska partier…?

Vi läser i detta block:
”Att kasta tjejkast” (kapitel 1-3) av Iris Maroum Young, Bokförlaget Atlas, 2009
”Snyggast på festen” av Nina Hemmingsson, Kartago förlag, 2014
och tittar på några exempel på feministiska konstutövare.

att kasta tjekast Nina hemmingsson

Romantips:
”Imamens fall” av Nawal el sadawi, Ordfront förlag, 1988

Temaseminarium:
Torsdag 14/1 -16 kl 14.30-16.00 Anmäl dig här!

Uppgift:
I inledningen av detta tankesmedjantema ställer vi i texten en rad frågor. Vi tänker högt helt enkelt. Följ gärna upp någon av frågorna som ställs och dela med dig av vad du kommer fram till i en kommentar till detta tema.
Posta ditt inlägg senast 13 januari.
Läs alla och kommentera några (minst tre) av dina kurskompisars inlägg senast den 18 januari.

Och så möts vi i samband med litteraturseminariet som ni kan anmäla er till ovan.

Allt gott!
Anna
…………….

Att kasta tjejkast
Om feminism och rättvisa skriver Mariom Iris Young i boken ”Att kasta tjejkast”. Vi kommer i det här tankesmedjantemat att utgå ifrån ett par av kapitlen: Rättvisa och fördelning, Förtryckets fem ansikten samt Sociala rörelser och en politik för olikhet, som finns i dessa två bifogade filer Att kasta tjejkast del 1 och Att kasta tjejkast del 2.

Vad innebär rättvisa och jämlikhet i ett allt mer splittrat och pluralistiskt samhälle, där vi inte längre vill vara lika varandra men jämlika. Iris Marion Young är en av USA:s mest respekterade och radikala rättviseteoretiker. Djupt förankrad i de senaste årtiondenas diskussioner inom de nya sociala rörelserna kastar hon nytt ljus över klassiska politiska frågor om rättvisa, demokrati och jämlikhet. Hon har bland annat blivit uppmärksammad för sitt försök att vidga rättvisebegreppet bortom ett snävt fördelningspolitiskt perspektiv. Men för att förstå vad rättvisa innebär måste vi också lära oss att se det förtryck som finns mitt i de demokratiska välfärdsstaterna, menar Young.

I texterna som vi kommer att läsa vänder och vrider Young på begreppen rättvisa och vad hon kallar fördelningsparadigm. Och att målet med förändring inte uteslutande handlar om en utjämnad fördelning av text makt, utan rimligtvis är att uppnå rättvisa. Hon för också diskussionen vidare och introducerar vad hon kallar förtryckets fem ansikten: exploatering, marginalisering, maktlöshet, kulturell dominans och våld. I texten för hon fram tankar om hur dessa fem ”ansikten” kan förstås och användas av enskilda och rörelser i förändrande syfte.

Boken som kom ut 2009 har använts som kurslitteratur inom genusvetenskap, inspiration till sociala rörelser som arbetar för rättvisa och feminism och enskilda som vill finna verktyg för att både förstå och agera för förändring. Texterna är täta och till brädden fulla med uppslag att ta till sig på en gång men också att gå tillbaka till många gånger för att finna fördjupad förståelse och motivation till handling. Iris Marion Young är professor i Political Science vid University of Chicago

Feminism och serietecknande
Att vända sig till de så livskraftiga feministiska serietecknare som får allt större utrymme i bokhandlarna, tidningshyllorna och i etablerade medier är en annan lika inspirerande form av att ta till sig insikter inom feminism. I vårt glokala tankesmedjantema vänder vi oss den här gången till Nina Hemmingsson för att väcka tankar om hur vi möjligen kan förstå feminism, normbrytande och förtryck av idag. Valet av just Nina Hemmingsson? Ja, kanske för att hon är roligast helt enkelt.

Hennes bok ”Snyggast på festen” är en samling enrutingar och är att betrakta lika mycket som en konstbok som seriealbum. I texterna, som i sig är fantastiska, pratar ofta tjejer och kvinnor som manliga män gör.
En av bilderna föreställer två män och en kvinna, som lyssnar på en fjärde person: ”Välkomna till dagens seminarium. Vi gör väl som vanlig så att ni som har en penis får prata lite mer, medan ni utan penis blir avbrutna lite oftare.”

ninaHEMMINGSSON18

Den feministiska serien som blev teater och film
Serier, konst och feminism i samma uttryck finner vi också på teaterscenerna just nu. Föreställningen Mina vackra ögon och Jag är din flickvän nu, baseras på just Nina Hemmingssons serier och dikter och har spelats för slutsålda hus inte bara på Dramatens scen för unga utan också på turné runt om i Sverige de senaste åren. Nu i höst går det att se en annan feministisk serietecknare på unga Dramaten i Stockholm. Liv Strömquist tänker på dig är en komisk, analytisk och feministisk pjäs om kärlek, av just det, den lika roliga som skarpa seritecknaren Liv Strömquist.

Under året har vi också kunnat se filmer som baseras på serieromaner som uttrycker normkritik och feminism. Bland annat ”Vi är bäst”, som bygger på Coco Modyssons seriebok ”Aldrig god natt”. Även filmen ”Blå är den varmaste färgen” som vunnit priser runt om i världen baseras på en serieroman, ”Blue is the varmest colour” av Julie Maroh.

Här presenteras en trailer på filmen, men se gärna hela.

 

Som konstnär och muralmålare har Carolina Falkholt också fått känna av att normbrytande konst och uttryck är allt annat än okontroversiellt idag. Ett konstverk som en svensk kommun så sent som förra året valt att köpa in, väljer samma kommun kort därefter att måla över. Vad kan funderingar kring denna moralpanik bidra med för att förstå feminism av idag?

3142487_2048_1152

Här nedan följer ett radioinslag om målningen, kommunens handlande och en intervju med Carolina Falkholt.

 

 

40 thoughts on “Feminism & rättvisa

  1. annabokstrom

    Jag har varit feministiskt medveten sen gymnasiet. Feminism betyder för mig att alla får vara som de är utan att begränsas till stereotypa, fastlåsande könsroller, men det betyder också en uppgradering av det som är motsats till det patriarkala samhälle vi lever i; som är en destruktiv våldsideologi. För mig är feminism fred, rättvisa, omvårdnad och frihet. Jag är väldigt glad att feminismen idag har valt den antirasistiska kampen.
    När jag växte upp så var högstadiet en plats där tjejerna ständigt utsattes för sexuellt förtryck och sexuella övergrepp. Vi tjejer bedömdes utifrån om vi var snygga eller fula. Jag ansågs inte vara söt men var ganska kaxig vilket var oerhört provocerande för killarna som hade makten. En tjej fick den makt och det inflytande som hennes attraktionskraft tillät. Tjejerna var till för killarna och det var uppenbart hur den hirarkiska ordningen såg ut. . Ledarkillarna överst, sedan de tjejer som de ville ha sex med. Tjejer förådde varandra för att vinna en plats i en högre status.
    Killar som inte ansågs macho mobbades också. Det är inte bara kvinnor som är offer för den patriarkala strukturen. När jag gick igenom högstadiet förstod jag inte vad som hände och kunde inte analysera situationen men i gymnasiet började jag läsa feministisk litteratur och började förstå mönstret.
    Det gjorde mig arg i väldigt många år. Jag kan säga att mina feministiska glasögon ibland gjorde mig odräglig och svår att ha att göra med. När jag fick barn första gången så hade jag svårt att hitta balansen för att inte se moderskapet som en kvinnofälla. Likaså hade jag svårt att hitta min roll i den heterosexuella parstrukturen. Jag ville inte att den man jag levde med skulle exploatera att jag var kvinna och de förväntningar som fanns på mig, men eftersom männen jag levt med inte förstått min verklighetsupplevelse har det varit en ständig kamp.
    Att jag sedan också är djupt präglad av de patriarkala strukturerna är uppenbart och har skapat en inre konflikt. I ”Att kasta tjejkast” som jag tyckte var jätteintressant talar författaren om det dubbla medvetandet som enligt WEB Du Bois är ”känslan av att alltid se sig själv med andras ögon och ständigt mäta sig själv med måttstockar som upprättats i en främmande värld som betraktar en med ett en kombination av roat förakt och medlidande” Det dubbla medvetandet uppstår när den kulturellt dominerade vägrar leva upp till de shablonartade bilder av sig själv som hen redan internaliserat och gjort till sina egna. Så fort som hen vill se sig själv eller bli sedd av andra som en människa vilken som helst, kapabel och handlingskraftig, fylld av hopp och möjligheter möts hen av svaret , från andra eller inifrån sig själv, att hen är annorlunda, oförmögen, underlägsen.
    ”Kulturell dominans skapar en paradoxal upplevelse av att vara synlig och samtidigt iögonfallande. Man är osynliggjord för att den dominerande gruppen som regel inte förmår att se att deras eget perspektiv bara är ett av flera andra perspektiv. ”
    Detta sätter ord på hur kvinnor betraktas av patriarkatet; ofta är en kvinna reducerad till sitt utseende. Det gör att hon internaliserar omvärldens krav på att hon för att få ta plats och ha ett värde måste vara vacker.
    Det blir tydligt för en kvinna som åldras. En kvinna kan ha en ganska hög status som ung genom att hon lever upp till ett yttre som tillfredställer män men hennes värde sjunker när hon blir äldre. Det är uppenbart att äldre kvinnor har en väldigt låg status i vårt samhälle. Visst finns det undantag där kvinnor har makt men generellt så bedöms hon utifrån sitt utseende och får sitt värde utifrån det.
    Det gör att kvinnor blir upptagna med att göra sig vackra och internaliserar det som ett behov inom sig själva när skönhet egentligen inte har någon betydelse alls för välmåendet.

    Vi påverkas också av att vår kvinnliga omvårdnad exploateras. Jag tror att män är lika kapabla till omvårdnad men genom uppfostran fostras vi kvinnor att alltid förhålla oss till de andras behov. Det blir så internaliserat att man utan att reflektera sätter andras behov före sina egna och helt enkelt inte vet om sina egna behov.
    I det stora så är det vårdapparaten som exploaterar den kvinnliga omsorgen och vi jobbar för alltför låg lön i detta kvinnodominerade yrke.
    Vårdande egenskaper är bra, mycket bättre än förtryckande egenskaper, men när det utnyttjas som det gör så uppstår en obalans. Världens kvinnor vårdar, världens män har fri tid att utveckla sina idéer och till att kriga.
    Visst har i kommit en bit ifrån detta genom åren men rollerna är fortfarande snedfördelade.
    Det är viktigt att män och kvinnor delar på uppgifterna för att öka sin förståelse för varandra. Dessutom tenderar män som vårdar barn bli mindre aggressiva. Jag har tom hört att testosteronhalten sjunker.

    Med vilka metoder kan vi jobba med jämställdhet och feminism?

    Det finns många sätt att arbeta med ett feministiskt förändringsarbete. För det första måste man få upp ögonen för strukturerna och där är kunskap viktigt
    I skolan måste feminismen genomsyra all undervisning och ständigt diskuteras.
    Det är viktigt att barn får växa upp utan bördan att leva upp till en stereotyp könsroll och vi vuxna bör föregå med gott exempel, genom att dela på hushållsarbetet, vara med barnen lika mycket, och påvisa att det inte finns något manligt respektive kvinnligt beteende. Flickor måste få lov att sätta gränser, vara arga och oresonliga och pojkar måste få lov att utveckla sin empati, lära sig att kommunicera verbalt och vara ”mjuka”.
    Sociala rörelser som tex kvinnogrupper och mansgrupper som diskuterar den egna gruppens kamp för frigörelse från patriarkala strukturer är ett bra sätt, genom konst och humor annan kultur kan vi ställa frågor och omkullkasta roller som vi vant oss vid.
    Vi har fantastiska serietecknare som Nina Hemmingsson, Liv Strömqvist, Nanna Johansson m flera som på ett väldigt roligt sätt både lär ut och driver med den rådande könsmaktsordningen.
    Fi är ett jätteviktigt parti. Vänstern har tyvärr missat feminismen som tak vare Fi kom upp på agendan. Vi vet ju att klass inte är det enda förtrycket. Ändå så svek arbetarmännen sina kvinnliga systrar som blev de som kokade kaffe på mötena. När arbetarmännen fick igenom sina krav så glömmer de kvinnorna. Det såg man i den arabiska våren där kvinnor stått på barrikaderna glömdes bort när nya partier skulle utformas. I flera rörelser för rättvisa och miljö så blir det ofta män som får de ledande positioner. Därför är det jätteviktigt att feminismen påminner gång på gång att inte glömma bort kvinnoförtrycket.
    Feminismen är inte bara en rörelse som frigör kvinnor, utan även män. Utan feminismen hade män idag varit lika separerade från sina barn som för 100 år sedan. Även den traditionella mansrollen är ett fängelse om än med fler privilegier.

    För mig är feminismen även en fredsrörelse som värnar om allt levande. Den omvårdande egenskapen som kvinnor alltid representerat har alltid haft ett lågt värde. Feminism är att uppgradera de vårdande och livsgivande egenskaperna till något som alla ska eftersträva.
    Därför hör miljö-och freds-arbetet ihop med feminism.

    1. Profilbild på Tanja NannarelliTanja Nannarelli

      Anna, vad säga utöver att du har skrivit en medkännande och passionerande inlägg som jag starkt identifierar mig med;) Det känns hoppfullt att läsa att flera av oss kopplar ihop feminism med fred, rättvisa, pluraliteter samt att frigöra den andra hälften av mänskligheten. Att vi är flera som tycker att skolan är en plats där dessa tematik bör göras obbligatoriskt för alla och jag understrycker för alla.

    2. Profilbild på Emmy RommedahlEmmy Rommedahl

      Åh vad inspirerande detta var! Känns lärorikt, genomtänkt och väldigt, väldigt bra! Håller verkligen med om det du skriver samtidigt som jag får nya tankar! Tack! Är lite nervös över det här med moderskapet, hur hanterade du det tillslut?

      1. Profilbild på Anna AngantyrAnna Angantyr Författare

        Emmy, jag har tänkt så otroligt mycket på det här att bli mamma och förälder tillsammans med en man. Det är verkligen inte lätt att få till det på ett jämlikt sätt. Vi har delat på föräldraledigheten, med vårt äldsta barn var min sambo hemma längre än jag.

        Det finns massa saker att säga om vårt gemensamma föräldrarskap. Ett konkret dilemma, som vi dealat med nyligen har varit att jag skulle vilja jobba mindre än heltid och att vi tillsammans gick ner lika mycket i tid. Min sambo vill jobba heltid (och gärna lite till) och tycker att det är en viktig del i hans liv. Detta har lett till att jag inte gått ner i arbetstid, för att jag tycker det känns dåligt att jag själva ska gå ner i tid, tjäna mindre (=mindre pension i framtiden osv.) och ta mer ansvar för barnen om vi inte gör det båda två.

        Jag har gått och varit missnöjd med det beslutet och i vår jobbar jag en dag mindre i veckan, trots att han inte gör det, och att det kommer få dåliga ekonomiska konsekvenser för mig. Landade i att jag ju trots allt vill ha mer fritid och mer ork att vara med barnen.

        Men det skaver att att han inte vill prioritera på samma sätt. Jag är helt övertygad om att det är våra könsroller som styr vad det är vi vill och begär kring det här med arbete, familj och hur vi prioriterar vår tid. Har någon något bra tips på hur en blir av med känslan av skav så bring it-on! Och då utan att det inkluderar att ändra på min sambo 🙂

      2. annabokstrom

        Tack Emmy och Tanja ! Blev så himla glad. Jag insåg tillslut attt moderskapet (om man nu väljer det eller får det) är ett privilegium istället för en börda. Det tog lång tid och min stackars förstfödda hade en bittrare mamma i sina första levnadsår än vad jag är nu. Nu så ser jag det som ett plus att vara med barnen och tar dem så ofta jag kan även om jag absolut inte förespråkar att man ska ha dåligt samvete för det man inte hinner eller förmår. Egentligen borde föräldrarna bråka om vem som får vabba istället för tvärtom men det är såklart pengar som också spelar roll att vabb inte är pensionsgrundande.
        Däremot skulle jag inte vilja vara hemmafru och jag tror det är bra för de allra flesta barn att gå på dagis och fritids.

    3. Profilbild på Anna AngantyrAnna Angantyr Författare

      Anna, så himla spännande att läsa dina tankar. Jag delar helt din bild av feminismen som en frigörelserörelse, både för kvinnor och män. Jag tror verkligen att vi alla skulle må så mycket bättre om vi inte var bundna/styrda av stereotypa föreställningar om hur vi borde leva/vara/agera.

      Varför är det då inte fler som ansluter sig, varför vill inte fler se den förändringen? Varför längtar inte fler till det jämställda fredliga samhället du målar upp?

      Jag tänker att det både hänger ihop med identitet och makt. Att ifrågasätta sin könsroll, sina begär och i förlägningen sina livsval, är ju otroligt smärtsamt. Vem är jag om jag inte ska längta efter att skaffa barn, vem är jag om jag inte är den framgångsrika yrkesmannen, vem är jag om jag inte får tävla och vinna (och ibland förlora) osv, vem är jag om jag inte får bry mig och ta hand om?

      Och makten, privilegierna, att få synas, höras, bli lyssnad på, tjäna pengarna, få utveckla idéerna, få sätta på, få äga, få platsen, få ta för sig, få bli omhändertagen. Allt det utan att det ifrågasätts, utan att någon frågar varför just ni? Jag vet att detta inte gäller alla män, men väldigt många. Varför skulle någon vilja ge upp det frivilligt?

      1. annabokstrom

        Ja jag undrar också. Men samtidigt så finns ju hela tiden en hjärntvätt från de kommersiella kanalerna hur en riktig man resp kvinna ska vara och att en riktig man är en framgångsrik vinnarskalle och em riktig kvinna ska hämta tidigt på fritids och få dåligt samvete om hon har intressen som går ut över hennes tid med barnen. Jag tror också det har att göra med de sexuella rollerna. Vi kan vara hur jämställda som helst i teorin men ändå faller många tillbaka i väldigt gamla könsroller är vi blir attraherade av någon. Jag tror att många män undrar varför många tjejer väljer machos om de vill vara jämställda och känner sig lurade när vi inte vill ha den snälle mannen. Jag målar med bred pensel nu och ber om ursäkt om det verkar som att jag generaliserar, men jag har försökt att omskola mig och vilken typ av män jag faller för. Tyvärr har jag ofta attraherats av en machoman och det är något jag tror är en gammal vana som man kan lära sig att bryta.
        Jag känner att jag är ute på hal is men jag vill ventilera dessa tankar.

    4. Profilbild på Nikki NilssonNikki Nilsson

      Tack för ett fantastiskt inlägg och ursäkta ett väääldigt sent svar. Du skriver att det inte bara är tjejer som är offer i den patriarkala samhällsstrukturen och det är en väldigt viktig insikt tycker jag. Vi pratar ju ofta om tjejer och killar som två mer eller mindre homogena grupper men jag tycker att vi i större utsträckning bör rikta uppmärksamheten åt olika maskuliniteter och femininiteter samt de grupperingar som faller utanför de båda kategorierna. Kanske kan vi på så sätt diskutera förtryckande strukturer på ett mer nyanserat och inkluderande sätt?

  2. Profilbild på Julia PaloJulia Palo

    För mig är feminism i grund och botten detsamma som mänskliga rättigheter och alla människors lika värde. När en säger ’jag är inte feminist’ säger jag ’jaså, men är du väl för alla människors lika värde?’. Personer svarar då ’Ja.’ och jag hjälper hen att konstatera ’Ja, då är ju du feminist, du tycker ju att alla människor är lika mycket värda och gäller ju oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning, osv. Feminism är även att uttrycka kritik mot det patriakala system som vi tvingas leva i och varje dag kämpar för att krossa.

    Många hävdar att feminism är ett svårt ord att förhålla sig till för att det är så ‘feminint’ och bara inkluderar kvinnor, alltså inte har något med män att göra. Att det borde heta jämställdism eller kort och gott humanism. Men jag tänker att det är jätteviktigt att stå fast vid ordet feminism och inte låta det vara en fråga för kvinnor av kvinnor. Precis som de som identifierar sig som kvinnor får inkludera sig i att vara ‘brandman’, vara ‘människa’ och kunna utnyttja ‘allemansrätten’ får de som inte identifierar sig som kvinnor inkludera sig i ordet ‘feminist’.

    Precis som vi lär våra barn att alla människor är lika mycket värda måste vi även lära dem att dina färdigheter och sätt att vara inte har med vilket kön som sitter mellan dina ben. Jag tror de flesta som någon gång funderat över sin skolgång har konstaterat att den nog inte var så jämställd ändå. Killarna har alltid fått ta mycket plats, historieböckerna har varit fullmatade med manliga kungar, krigare och vetenskapsmän och på gympan har killarna alltid varit sedda som de starkaste och snabbaste. Jag tror verkligen att ett av de allra viktigaste verktygen för att rucka på könsroller och bygga ett samhälle som inkluderar alla är att från första skoldagen arbeta med en feministisk strategi som hjälper barnen att få ett tankesätt där kön inte spelar någon roll, precis som att din hudfärg, sexuella läggning eller kroppsliga funktion inte heller gör det. Det ska inte hänga på vad dina föräldrar lär dig, alla barn måste få samma möjlighet. Sen är det lätt att lägga ansvaret på den nya generationen, att de är dem vi måste lära från födseln för att få bukt på problemen. Men det är otroligt viktigt att alla människor hela tiden kämpar för detta i sin vardag. Att våga kasta om könsrollerna i familjen, våga ifrågasätta och våga tro på förändring hos sin omgivning och sig själv.

    Jag tror att en viktig del i att arbeta för jämställdhet och feminism är att medvetandegöra och belysa problem. Du kan inte förstå någonting utan att se att det finns. Ett exempel är Bechdeltestet som återigen blev aktuellt för några år sedan. Plötsligt ökade debatten om hur kvinnor och män framställs i film och tv plötsligt blev det mycket tydligare för många fler hur skevt det är. Bechdeltestet hjälpte mig att börja tänka mer kring vilka könsroller som porträtteras i film och tv, och nu för tiden har jag svårt att se filmer som hela tiden cementerar de klassiska könsrollerna. För mig blir filmen inte lika intressant, utan bara ännu en skitfilm i raden som spär på de omoderna tankesätt som vi vill komma ifrån.

    Politiska partier har absolut varit viktigt för feminismen om jag tittar på de senaste åren. Under feministiskt initiativs valrörelsen förra året växte feminism som begrepp och spred sig långt utanför sina tidigare gränser. Fler och fler kallade sig för feminister och överallt ifrågasattes könsroller, fördelning och skillnaden på hur kvinnor respektive män framställs i media. Vissa partier försökte plocka pluspoäng genom att flörta med feminister och få sin politik att verka feministisk, för att det ‘låg rätt i tiden.’’ Gudrun Schyman och F! har gjort otroligt mycket för feminismen i Sverige och flera andra länder. Feministerna startade en folkrörelse snarare än en valrörelse, en folkrörelse som fick fler och fler att vakna upp och inse vilka orättvisor vi lever och skapar varje dag, och att vi faktiskt kan ändra på dem genom att synliggöra alla dessa problem, oavsett om det gäller ett samtal i fikarummet eller genom musik och konst.
    Serietecknare så som Nina Hemmingson och Liv Strömqvist är fenomenala vad de gäller att sätta fingret på situationer som många kan känna igen sig i, men även förmedla massa kunskap genom några serierutor.

    1. Profilbild på Tanja NannarelliTanja Nannarelli

      Tack Julia för en väldigt fin text som jag delar starkt på flertalet punkter. Jag håller med dig om att vara feminist är att vara för människors rättigheter och lika värde och tillägger rätten att fritt kunna utvecklas och växa som individer. Håller starkt med om skolan är en plats där mycket kan göras, i såfall bör det vara obbligatoriskt för alla oavsett religion, kultur osv. Reflektionen kring att FI startade en folkrörelse snarare än en valrörelse är en värdefull pärla, då kanske det kan inspirera och möjliggöra liknande partier/rörelser på många andra håll i världen. Feminism som folkrörelse, där kan man göra otroligt mycket både lokalt och globalt.

    2. Profilbild på Emmy RommedahlEmmy Rommedahl

      Åh! Håller helt med om att det är viktig att det just får heta feminism av precis den anledningen du sa! Likaså att det är viktigt att vi i skolan får bli indoktrinerade av just det feministiska tänkandet! Tycker det är fantastiskt att alla elever i årskurs 2 på gymnasiet i år fick Chimamanda Ngozi Adichies bok ”Alla borde vara feminister”. Hennes tal är om boken är förövrigt fantastiskt bra! https://www.youtube.com/watch?v=hg3umXU_qWc

  3. Profilbild på William PakarinenWilliam Pakarinen

    Jag tycker att ordet feminism har förknippats med olika saker i olika tidsåldrar. Den tidiga feminismen handlade mer om kvinnornas kamp för lika rättigheter, medans det i nutid berör mer konkreta områden.

    Könsroller och kvoteringar är väldigt aktuella saker att diskutera idag även om det alltid har handlat om mannens makt över kvinnan i grund och botten så har diskussionen och fokus som sagt ändrats till mer konkreta områden som jämställdhet, människors lika värde mm. och inte enbart kampen om kvinnornas frigörelse.

    Grundförutsättningarna har ändrats och jämställdhet är numera en betydande faktor i Sverige, även om diskriminering alltid pågår. Det är också här problemet ligger: om grundförutsättningen är att vi numera är ett jämställt land i mångt och mycket, så argumenteras det från motståndarsidan att feminism inte längre behövs. Denna tydliga teknik ser vi inte minst från partiet SD som vill avskaffa Diskrimineringsombudsmannen och alla särskilda jämställdhetsåtgärder som vi har i Sverige.

    Om man kallar sig feminist idag så kan det ofta bemötas med våldsamma reaktioner från ett väldigt mansdominerat parti som SD och deras väljare är. Man ser också nya ord som ”feminazi” och liknande dyka upp i sociala medier. Diskussionen flyttas hela tiden från kampen mot maktstrukturer till någon slags ”ickefråga” som motståndarna av feminism påstår att kampen för jämställdhet är.

    Feminism för mig är ett solklart begrepp, och finns till för att bemöta och bekämpa patriarkala maktstrukturer i samhället. Ser vi på dagens företag så är det mestadels män som är styrelseledamöter och innehar VD poster, oavsett hur man vänder och vrider på det så är det männen som alltid har fördel på exempelvis arbetsplatsen. Det finns flera anledningar till detta men de flesta är baserade på fördomar om kvinnor, samt pga en märklig trend att hela tiden försöka förflytta oss bakåt i tiden ideologimässigt med partier som KD och SD som vill återupprätta den idylliska kärnfamiljen där mannen arbetar och kvinnan sköter hemmet. Man vill inskränka i aborträtten och göra det sämre för kvinnor med ambitioner i livet, vilket är tragiskt med tanke på i vilken modern tid vi lever i.

    Mer om detta: http://www.etc.se/inrikes/sa-vill-kd-inskranka-ratten-till-fri-abort

    Jag har blivit ”frälst” i poddar och lyssnar flitigt på IRM podden där man just diskuterar patriarkala maktstrukturer med konkreta exempel ur SD politiken, men även KD som ofta flörtar med SD.

    Alla avsnitt finns här: https://www.acast.com/interasistmen

    Feminismen och kampen för ett jämställt samhälle är ett väldigt viktigt arbete men det finns flera bromsklossar på vägen och några har jag redan tagit upp, men de största är:

    • Bakåsträvande politiska partier som växer med hjälp av den stora asylinvandringen och invandringsmotståndet (SD och KD som lysande exempel)
    • Feminism som ”ickefråga” som sprids på sociala medier och debattforum av vita kränkta män som fått mer luft i och med den främlingsfientliga vågen som sveper över Sverige just nu
    • Rabiata ultrafeminister/extremfeminister som egentligen förstör frågan mer än hjälper den, en sk. ”björntjänst” för den feministiska rörelsen. Dessa individer är oftast för labila och blir kränkta för det minsta lilla som sker i deras omvärld, och/eller i samhället. Detta kan eventuellt förklaras med det moderna kränkhetssamhället där man inte kan diskutera saker utan att bli upprörd. Detta gäller då båda ”läger” på den politiska kartan – dock med de tydligaste exemplen inom extremvänstern.

    Problemet som alltid, är att man saknar förmågan att sätta sig in i andras situationer – alternativt struntar i själva grundproblemet. Även om kvinnor kan tjäna ungefär lika mycket som männen i ett företag så betyder det inte att det är en jämställd arbetsplats. Det kan lika gärna handla om diskriminering i arbetsgrupper, mindre eller enklare arbetsuppgifter för kvinnor, och så vidare.

    Det är alltid enklare när man inte behöver vara ett offer för omständigheter själv. Företagsmiljöer är som alla andra platser där strukturer och hierarkier formas, precis som på skolgården eller inom idrotten och föreningar. Det är så vi människor interagerar med varandra och feminism är en viktig fråga inom alla samhällsklasser och områden.

    Feministiskt Initiativ som politiskt parti har en stor möjlighet nu att synas mer om de skulle vilja det med tanke på hur mycket det rör sig på den politiska kartan. Det hade varit oerhört positivt om Fi kom in i riksdagen 2018 för att skapa lite balans i den politiska ”röran” som jag anser det att vara just nu. SD och KD behöver en tydlig motpol och V tillsammans med Fi skulle kunna vara det på ett väldigt bra sätt.

    http://feministisktinitiativ.se/om/fragor-och-svar-special/

    Jag tror att normbrytande saker som standup komik, film, radio mm. är en utmärkt plattform för att sprida kampen om feminism till våra ungdomar och unga vuxna. Vi lever i en digital tidsålder och det är där man ska sätta fokus. Tittar man på Feministiskt initiativs hemsida så ser den rätt tråkig ut och saknar innehåll. Det behövs mer helt enkelt, och jag tror att det kommer när vi hinner anpassa oss till den tidsålder vi lever i. Tyvärr så har väldigt många av de sk. ”fotsoldaterna” av extremhögern anpassat sig väldigt väl och härjar fritt i kommentatorsfält på internet. Det problematiska är att när de som alltid hörs och syns mest så räknas deras åsikter mer än de egentligen borde göra.

  4. Profilbild på Linda JohanssonLinda Johansson

    Jag definierar feminism snarare som FEMINISMER, det vill säga i plural. Jag ser det som en hel samling rörelser och ideologier vars målsättning är att ge kvinnor samma rättigheter och möjligheter som tidigare endast varit tillskrivet män. Olika slags feminismer kan radikalfeminism, liberal feminism, särartsfeminism, likartsfeminism, queerfeminism etc.
    Den feministiska inriktning jag mest känner igen mig i är den sistnämnda, queerfeminismen, som utmynnats ur queerteorin.I och med detta utgår jag från att inte bara könet utan även sexualiteten är en social konstruktion, liksom den poststrukturalistiska uppfattningen där språket skapar diskurser som således skapar subjekten; det finns ingen sannare sexualitet än det finns någon sann könsposition. På samma sätt som det inte finns några av naturen givna genus finns det inte heller några naturliga sexualiteter. Sexualiteten påverkas på samma sätt som genus av olika kulturer och tider.
    Utöver Att kasta tjejkast har jag även läst etnologen Jesper Fundbergs artikel Att kasta killkast som är en vidare diskussion utifrån den tidigare artikeln. I enlighet med honom menar jag att Marion Youngs text visserligen har många viktiga poänger, men behöver nyanseras genom att även påtala att inte bara femininitet och kvinnor/flickor står under ständig påtryckning utan också maskulinitet och män/pojkar. Hans avhandling handlar just om maskulinitet och pojkfotboll och utifrån den kan jag tycka att han faktiskt har en poäng i att Marion Young nålar fast sig lite i de kvinnliga erfarenheterna och därmed riskerar att reproducera det hon kritiserar.

    Nina Hemmingson och Liv Strömqvist är utmärkta exempel på att feministisk kritik och debatt kan föras fram på olika arenor. Samtidigt kan jag tycka att det riktas till en sorts massa, den intellektuella och kulturellt medvetna. Det finns också andra serietecknare som uttrycker liknande åsikter men som lyckas skildra det på ett sätt som jag tror når ut till en större massa. Exempel på det kan vara exempelvis Lilla Berlin eller Hej hej vardag.

    1. Profilbild på Tanja NannarelliTanja Nannarelli

      Det känns både hoppfullt och inspirerande att så många definierar feminism med pluralitet och en mångfald av erfarenheter och röster. Feminism behövs mer än någonsin. Tackar för tipset om Jesper Fundbergs artikel som jag tänker läsa, Nu är jag rakt dumdristig trots att jag inte har läst hans artikel och eventuella kritik gentemot Youngs bok. Men efter att ha läst ditt inlägg kom jag ihåg följande citat som lyder typ: Medan kvinnor tillbringar hela deras liv för att hitta en kvinnoroll som känns bra, så ser männen till att ha roligt ändå!)

  5. Profilbild på Nicolas PetterssonNicolas Pettersson

    Feminism o rättvisa. Jag tror att roten ligger inte så mycket i att vi har låtit oss påverkat av en uppsjö ideal som vi med intellektet tar oss uppgiften o analyserar fram som komponenter som förtrycker, förvrider eller för oss längre bort från vårt sanna könsideal. Snarare tror jag att allt detta bara är en av många uttryck för det vilseledda vi har blivit i samhällets stress- detta som kan leda till att vi inte kan se klart- detta som leder till att personer till kollektivitet samlar på sig ideer o uppfattningar som är tagna utifrån våra drifter o jagets behov. Hur mycket vi än analyserar och trixar med problemen på lokal eller praktisk nivå kommer aldrig problemen flrsvinna som bara uppstått då vi förlorat kontakten med oss själva o naturen vi kommer ifrån. Hur ska vi kunna andas klart om luften är smutsig? Vårt ursprungliga tillstånd bort från samhället o stressen ger klarheten tilbaka. Inte klarheten att förstå, utan klarheten att behandla lika- utan att ens försöka.

  6. Profilbild på Tanja NannarelliTanja Nannarelli

    Feminism behövs. Till och med påven Francesco sa sig vara lite “feminist” och för kvinnans kamp och aktivism i december 2015. Det väckte många känslor i den katolska världen. Feminism för mig täcker en hel värld av mångfald och pluraliteter som genom att synliggöra kvinnors kontexter, problematik och svårigheter bidrar till att ”frigöra” även den andra hälften av mänskligheten och därmed förhoppningsvis kunna möjliggöra mer empatiska och mindre våldsamma samhällen. Därmed sagt attribuerar jag inte empati och medkännande till kvinnliga egenskaper och våld och aggressivitet till manliga egenskaper. Youngs bok är en oerhört viktig bok som kändes väldigt stimulerande och ganska heltäckande även då jag tycker att den har sina brister i vissa sammanhang. Jag saknar särskilt den biten som teoritiserar mer kring till varför i de flesta samhällen, kultureroch religioner kvinnor alltid har en underordnad roll, är förtryckta, objektifierade osv. Men säkert är det en viktig bok som kan tillföra mycket till diskussionen för att skapa mer jämställda och fredligare samhällen. Kvinnor i norra Europa står högst på pyramiden när det gäller jämställdhet, rättigheter och friheter jämfört med resten av världen. Börjar man sedan titta utanför denna cirkel ser man klart och tydligt hur kvinnornas situation ser dystrare och dystrare ut för att inte säga helt becksvart. Händelserna i Köln och andra nordeuropeiska städerna i nyår visar hur svår, infekterad och problematisk situation vi har även på ”hemmaplan” och vilken lång, svår väg vi har fortfarande kvar att gå. Jag har inga enkla svar och lösningar på denna fråga utöver att vara starkt övertygad om att visst behövs feminism vad det nu än kan vara med alla dess imperfektioner och otillräckligheter som även denna ”tro” har. Nina Hemmingsons bok bara älskade jag och mycket kan göras genom konst, film, serier, sociala rörelser, politiska partier får att hålla diskussionen levande. Vi är bara i början på allt det arbete som finns kvar att göra, då är humor en nödvändighet för att inte duka under. Det finns så mycket som kan göras på så många fronter. Särskilt genom uppfostran och utbildning.

    ”Strong Women stand together when things are rough, hold each up when they need support, and
    laught together when there’s no reason to.” WomenWorking.com

    1. Profilbild på Emmy RommedahlEmmy Rommedahl

      Jag gillar din tanke mycket om att ”frigöra” den andra hälften av mänskligheten. Feminism handlar ju självklart om alla människor. Om kvinnor som inte behöver vara i ett fack, men också män som frigörs. Tyvärr känner jag också många gånger att det är mörkt med jämställdheten ute i världen. Tänker på när jag var 7 år och sjöng med i Britney Spears sång ”I was born to make you happy”. Himla skitsnack att en kvinna skulle vara född till att behaga en man, dock först på senare år som jag tänkt tillbaka på vilken sjuk sång det faktiskt är. Feminism behövs nu lika mycket som förr. Som tur är står man inte ensam i kampen.

  7. Profilbild på Emmy RommedahlEmmy Rommedahl

    Jag har valt att fundera lite kring en reklamfilm jag såg för något år sedan som Always gjorde kring ”Like a girl”. Här är reklamen, fantastisk i mina ögon: https://www.youtube.com/watch?v=XjJQBjWYDTs Kvinnor har genom århundraden förtrycks på olika sätt, som tur är bränns vi inte på bål längre men människosläktet är en kreativ ras som alltid lyckas hitta på nya sätt att förtrycka och hålla kvar i rådande maktstrukturer. Redan under våra yngsta år blir könsroller tydliga, det finns till exempel pojk- och flicksidor i leksakskatalogen som skickas ut inför julen, pojk- och flickavdelningar på kedjornas klädbutiker. Under tonåren blir det ändå allra tydligast. Jag tror nog de allra flesta unga vuxna idag har hört uttryck som ”du springer som en tjej, kastar som en tjej”. De allra flesta gånger jag hört uttrycket har varit när någon kille skulle springa stafett och han inte var så snabb, då sprang han som en tjej. Eller när en kille tog det platta racket (också kallat för tjejracket) på brännboll, då slog han som en tjej. Fitta används flitigt som ett skällsord i den patriarkala kulturen och det är inte sällan man hör tränare ropa till sina pojklag ”var inte sådana kärringar!” Sen när blev det något dåligt att göra något som en tjej? Och vad gör det med unga flickors självförtroende att få höra att göra något som en tjej är något förödmjukande och dåligt? Och vad är det som talar om att vara långsam och svag är synonymer med att vara som en tjej? Precis som en av tjejerna i videon säger så har man nog med att fundera ut vem man själv är under de första åren i puberteten utan att sådana här kommenterar verkligen sänker ens självförtroende. På engelskan finns till och med ett uttryck att man ”pussied out”, om man inte gjorde något, var för klen eller vek för att ta sig an något. Det kvinnliga könsorganet har alltså blivit ett substitut för att smita undan och inte klara av något. Om killar skulle göra något som anses vara inte så manligt kan man istället få höra att man ska ”grow some balls”. Som om det var i pungkulorna all manlighet, coolhet och styrka sitter, vilket vi som kvinnor då alltså inte ens kan ha eftersom vi inte har någon pung. Vi kan jämföra det med det svenska uttrycket att ha stake. Hur blev det så? Jag tror tyvärr sådana här uttryck är oerhört förödande. Jag tror det leder till att vi begränsar tjejer, just för att de är tjejer. Våra stereotyper talar om hur en tjej ska vara, glad, lyssnande och många gånger i behov av att bli skyddade, ha en man som räddar oss osv. Hur många filmer har vi inte sett där det är mannen som är den stora hjälten? (Vet att det finns böcker och filmer med kvinnliga hjältar men tyvärr är de i minoritet.) 2015 gjorde Always en undersökning som visade på att 72% av kvinnor i USA känner att samhället begränsar dem. När vi hela tiden matas med att vara som en tjej är något negativt tror jag risken att vi accepterar dessa begränsningar ökar. Vi behöver skriva om reglerna! Vi, framförallt tjejer och kvinnor, behöver ta tillbaka begreppet ”like a girl-som en tjej”. Visa på allt det fantastiska som det kan vara, som det är. Tjejer kan vara starka, starkare än vissa killar, svagare än vissa killar också. Tjejer kan vara modiga, tysta, pratglada, tuffa, mjuka och allt annat mellan himmel och jord. När allt kommer till allt kommer jag kasta som en tjej, springa som en tjej, sova som en tjej, äta som en tjej, prata som en tjej, skratta som en tjej, göra allt som är tjej, för jag är en tjej! Det är ingenting jag vill ändra på, ingenting jag skäms över och det är inget som någon någonsin borde skämmas över.

    1. Julia

      Ja, denna filmen slår huvudet på spiken. Och ja, det är alldeles för vanligt att knyta egenskaper till kön. Tyvärr märks det ganska tidigt hos många barn att de tagit efter de vuxnas beteenden och föreställningar om hur en tjej eller kille ska vara, från att aldrig ha reflekterat över vad de kan och inte kan, så kan de plötsligt inte för att ’ja är ju tjej..’. Det är så otroligt viktigt att kunna visa barn att det inte spelar någon roll, och att vem som helst kan göra vad som helst egentligen.
      Och ja, visst är det tröttsamt med uttryck som ’det är stake i dig!’ och ’att köra som en kärring’. Vi måste absolut ta tillbaka uttrycken som syftar på att vara som en tjej är negativt, snarare än att inte vilja förknippas med dem, för då har ju dem som klankar ner lyckats med sitt..
      Ang. det där med att ha stake får mig osökt att tänka på denna eminenta serie av Nanna Johansson http://hanapee.com/wp-content/uploads/2013/03/1sonfitta.jpg

  8. annabokstrom

    Hej vilka intressanta kommentarer och inlägg!
    Jag skulle vilja tillägga följande: Jag menar inte att kvinnor av naturen är mer fredliga och omvårdande än män, men könsrollerna har format oss så.
    Att den sk manliga egenskapen att vara hård och tuff blivit den mest eftersträvandsvärda egenskapen är ett stort problem och jag tycker att egenskaper som snällhet, omtanke och omvårdnad borde premieras högre, en egenskap som givetvis ägs av både män och kvinnor men som fostrats bort hos de flesta män.
    Lyssnade precis på boken ”Alla borde vara feminister” av Chimamanda Ngozi Adichie. Den rekommenderar jag varmt. Landets cirka 100 000 elever i gymnasieskolans årskurs två fick den i skolan. Det tror jag gör skillnad. En annan bok som jag tycker mycket om är ”Det kallas kärlek”.En modern oumbärlig klassiker. Carin Holmbergs avhandling beskriver hur några unga par utan barn tolkar varandra och sig själva utifrån samhällets föreställningar om manligt och kvinnligt.

    När jag jämför situationen för min 14åriga dotter och mig själv så ser jag att det gör en enorm skillnad att vi har pratat om feminism och rättvisa. Hon ser väldigt tydligt maktstrukturer och klarar av att säga ifrån. Nu vet jag inte hur det är med flickor idag som inte får det med sig hemifrån, men feminismen finns tillgänglig genom Beyonce, Zara Larsson,Clara Henry, Liv Strömqvist och många fler.Flickorna idag har fler feminister att se upp till idag än vad vi hade. Sen tycker jag Williams inlägg om männen i SD är intressant och viktig.
    Parallellt med att vi har ett växande medvetande hos många unga kvinnor har vi en rörelse i motsats riktning som är nationalismen, den religioösa anatismen, rasismen och våldet.
    I den ideologin är kvinnor bara ägodelar som ska föda barn.
    Nu används sexövergreppen i Köln av SDare som påstår sig bry sig om kvinnor när det snarare handlar om en egendomstvist. Konstnären Barbara Kruger skrev texten ”Your body is a battleground” och det är precis vad som händer när kvinnors kroppar används som vapen i krig och som ett objekt.

    1. Profilbild på Tanja NannarelliTanja Nannarelli

      Då jag närmar mig 50 sträcket erkänner och är mitt uppe i att vara en stressad mamma med stort ansvar för mina barn, så kände jag igen mig hur jag kände, tänkte och resonerade när jag själv var en ung tjej i Emmys text. Det kändes väldigt bra och komma ihåg och känna igen sig:) Tyvärr är det så som Anna skriver att vara hård och tuff har blivit den mest efterstävande egenskapen inte bara bland män men även bland kvinnor. För mig är skolan den plats man kan göra mest för att informera, utbilda och forma. Jag tycker att redan från högstadiet och gymnasiet ut borde det finnas obbligatorisk utrymme i veckoundervisning där man lär ut om hur man mår bra, tar hand om en själv och vårdar relationer generellt, lär ut empatisk kommunikation, talar om könsroller, våld i alla dess former. I Skandinavien har vi ju hemkunskap som obligatoriskt ämne i högstadiet, för att bli mer ansvarsfulla och självständiga. Varför inte ett obligatoriskt och regelbundet utrymme där man lär sig att bli välmående och empatiska individer?Det låter nog utopiskt men jag känner mig hoppfull för att det kan bli en realistisk möjlighet snarare än senare då jag förra veckan lästa om vissa grundskolor här i Italien som har infört ”att må bra” som ett obbligatoriskt veckoämne med förhoppningen att bidra till harmoniska barn.

    2. Profilbild på Emmy RommedahlEmmy Rommedahl

      Tänker att en sak feminism gör som är så viktigt är att den riktar sig till alla män. Inte bara till kvinnor utan även till män. Till allas utveckling för att tillsammans, sida vid sida, skapa ett empatiskt och fredligt samhälle där vi kan respektera varandra.

      Tycker förövrigt också det är oerhört viktigt med dessa unga kvinnliga förebilder, trots att jag skräms över att se de och läsa om de hot exempelvis Zara Larsson har fått utstå. Helt galet och oförsvarbart!

    3. Julia

      Tänker att det där med hur olika egenskaper premieras olika visar sig väldigt starkt i arbetslivet, och hur lönerna ser ut på olika områden. T.ex. industriarbeten som ofta anses kräva mer kroppsstyrka, uthållighet och avancerad kunskap och sedan länge haft en övervägande andel manliga anställda värderas högre än yrken som främst många kvinnor jobbar med. Jobb inom skola och omsorg som anses kräva omtanke, omvårdnad och personligt engagemang kan inte jämföra sig med de lönerna. Detta är ett sorgligt faktum som fortfarande hänger kvar. Dock tror jag vi är många som vill se en förändring, och försöker vara den förändringen själva. Tänker även på 6-timmars arbetsdag som testas på en del vårdcentraler och äldreboenden just nu, att det kan vara ett av stegen till att nå en mer rättvis arbetsmarknad (tills det är 6-timmarsarbetsdag med bibehållen lön inom alla yrken).

  9. Profilbild på William PakarinenWilliam Pakarinen

    Har också tänkt på detta om hur kvinnligt nästan omedvetet förknippas till svaghet, att det är så djupt inrotat i vår kultur och vår verklighet att det nästan är omöjligt att rubba på.

    Jag följer kampsport och MMA väldigt mycket och bara de närmsta åren har det skett en kvinnlig revolution inom den största organisationen UFC (Ultimate fighting championship) – efter att VD:n bara några år sedan vägrade att ha kvinnliga fighters i sin organisation.

    Han har nu fått bita i det sura äpplet rejält efter att ha uttalat sig såhär förut: (”youll never see women in the UFC”)

    Länken finns här: https://www.youtube.com/watch?v=fReLBq-QHnc

    Numera finns världsstjärnor som Ronda Rousey och Holly Holm som säljer slut på massiva arenor runt om i världen. Det går verkligen framåt, och fort. Jag tror att vi lever i en tidsålder där mycket kommer att ändras till det bättre, framförallt för den feministiska rörelsen.

  10. Profilbild på Evelin GyllenramEvelin Gyllenram

    Det finns så oändligt mycket att säga om det här ämnet. Det var intressant att få ta del av feministisk konst och litteratur inför det här temat. Jag tror verkligen att konst och litteratur kan och är med och skapar stora förändringar i samhället hela tiden. För den når in till människors hem, berör människors hjärtan, lägger en grund för att en förändring ska kunna ske inifrån.
    Men vem tittar på feministisk konst?
    Vem läser feministiska böcker?
    Oftast är det kvinnor.
    Och det behövs.
    För många kvinnor vet inte ens vad ordet feminism betyder. De är inte själva medvetna om maktstrukturerna i Patriarkatet, och därför bidrar de själva till det.
    Bidrar till objektifieringen av sina egna kroppar.
    Vi kan inte vänta på att alla män ska förändras.
    Kvinnor måste själva bli medvetna.
    Det måste börja när vi är unga. Tidigt!
    Så att vi inte går med på sådant, som egentligen inte är okej.
    Ofta inser man saker långt efteråt.
    Undrar;
    Varför lät jag det hända?
    Varför tillät jag dem att behandla mig sådär?
    Varför tillät jag mig själv att bli nertryckt?
    Objektifierad?
    Särbehandlad?
    Sexuellt trakasserad?
    För jag trodde att det var normalt.
    Det kändes inte bra men jag ifrågasatte aldrig. Sa aldrig till.
    För jag hade lärt mig att inte göra det.
    Samhället skapar ett klimat där kvinnor ska tävla mot varandra. Tävla i skönhet. Vara rädd för att någon är snyggare eller mer framgångsrik.
    Sociala medier hjälper till att spä på hetsen oerhört. Liksom reklam, filmer, tv-serier. Osv osv.
    Jag tror många kvinnor ser andra kvinnor som en fiende, eller en konkurrent, istället för en potentiell vän.
    Det ser jag också som en del i den uttänka planen av maktbehållningen i Patriarkatet.
    Om kvinnor istället förenas. Hjälper varandra. Ser varandra som vänner och systrar.
    Då händer det saker. Då blir vi starka.
    Men återigen. Strukturerna måste uppmärksammas tidigt, efter 20 – 30 – 40 år i ett liv… är det nästan försent. Man har tagit emot för mycket redan. Blivit svag. (Även om det självklart går att bli stark igen om man vill)
    Barnen är nästa generation men de kommer alltid att härma de vuxna, oavsett vad skolan eller föräldrar lär dem, kommer de att härma vuxna. Därför måste de vuxna förändras först.
    I Sverige är det lättare att uppnå förändring. Vi har kommit väldigt långt, (tack vare tidigare generationers feministiska kamp som ibland är lätt att glömma bort eller ta för given) och det är möjligt att nå ännu längre.
    Jag tror problemet på många andra platser i världen är att förtryck och våld mot kvinnor är så otroligt djupt och långt tillbakagående grundat. Det är inskrivet i religionen. Det finns till och med i lagarna.
    Som alla andra problem kan de ibland kännas övermäktiga.
    Men det är här jag tror att den feministiska konsten i olika former är otroligt viktig. Även sociala rörelser och social media. Röster som når ut även till dem som inte ens har tillåtelse att lämna huset utan sällskap av en man.
    För de kvinnor som lever i förtryckta samhällen är det viktigt att se exempel på samhällen där det är annorlunda. Det är viktigt att höra röster som talar om andra budskap än de männen ger runtomkring.
    Det är därför också viktigt att människor i priviligierade reagerar på sådant som händer även där. Visar att vi inte tycker det är okej.
    Kvinnor i förtryckta länder behöver inse sin egen rätt så att de kan kräva den. Säga nej. Säga ifrån. Strejka. Vägra laga mat, vägra ha sex, vägra göra alla hushållstjänster, vad som än kan hjälpa för att mannen ska förstå.
    Men mannen då?
    Om männen i dessa länder struntar i att titta på feministisk konst eller läsa feministisk litteratur?
    Om de struntar i sociala rörelser?
    Om de åtnjuter fördelarna men inte vill dela med sig av dem?
    Om förtrycket är inskrivet i religionen till och med?
    Hur ska man göra då?

    På ett eller annat sätt blir det återigen upp det kvinnorna.
    Tyvärr.
    Men desto viktigare är det för män som är feminister oavsett vilket land man bor i att också stå för det och öppet visa att man är det. Dessutom kunna redogöra om varför och vad det innebär. Vi människor är ju svaga för grupptryck… och ju fler män som vågar kalla sig feminister, desto fler män kommer ansluta, och inse att det är så det helt enkelt borde vara.
    Jag tror att alla feministiska röster i olika former är bra. Tack vare partiet feministiskt initiativ i valet förra året blev många jämställdhetsfrågor uppmärksammade och diskuterade.
    Det gav även eko i andra länder där det rapporterades om FI. Tyvärr var det också många som gjorde sig löjliga över dem. Men det uppstod åtminstone diskussioner och det är alltid bra.
    Feministiskt initiativs valkampanjer förenade feminister inför valet, gav en anledning till att samlas, gav känslan av att kämpa mot någonting gott tillsammans.
    Tyvärr avtog kanske den känslan på många håll när valet var över, och livet återgick till det normala.
    Sedan är kanske problemet med politiska partier att de har synpunkter på andra områden också som man kanske inte håller med om.
    Men jag tror det gäller att hitta liknande naturliga platser att samlas på, och så naturliga anledningar att mötas och diskutera och agera, som det var inför valet.

    Vad gäller ordets innebörd tycker jag också det är otroligt att så många inte ens vet vad det betyder.
    Jag läste att bara en av 7 kvinnor i världen skulle kalla sig för feminister idag…
    och det, vad jag anar, enbart för att de inte vet vad ordet betyder.
    Det är sorgligt och synd. Men borde få skolor att inse hur viktigt ämnet är. Och hur viktigt det är att korrekt kunskap lärs ut.
    Och kanske kan det ske en omprioritering i läroplanen?
    Vissa har kanske nytta av Matte B eller tyska verb i vanliga livet. Men jag tror alla skulle ha nytta av mer kunskap om feminism och jämställdhet. Och av att få lära sig att säga ifrån när någonting känns fel.

    1. Julia

      Bra text Evelin!
      Jag tänker på det där med t.ex. män som är feminister och står för den feministiska kampen. Hur många av dem kan när de väl kommer till kritan som kan tänka sig att stå tillbaka för att en som i sammanhanget räknas som mindre priviligerad ska få ta plats? Jag vet inte om det ska vara individens ansvar eller om det helt enkelt bara ska handla om förändring i samhällets system eller något mellanting. Vad tror du?

    2. Profilbild på William PakarinenWilliam Pakarinen

      ordet feminist verkar vara så laddat nu också att man per automatik förknippar det negativt omedvetet också pga samhällsdebatten och hur den ser ut.

      som jag skrev i mitt inlägg så anser jag att precis som ordet rasist så har ordet feminist ”kapats” av extremhögern och formats om till något negativt. Man använder gärna exempel av extrema stereotyper för att benämna feminister som rabiata personer som skriker sig hesa över allt och ingenting.

      I grund och botten handlar detta också om makt, och makten över kvinnor, makten över HBTQ personer, och alla andra diskriminerade grupper i samhället som förtjänar att ha samma rättigheter som alla andra

    3. Profilbild på Tanja NannarelliTanja Nannarelli

      Hej Evelyn, tack för din oerhört fina text, kände mig både rörd och berörd medan jag läste den. Tycker och känner som du. Det är därför jag avslutade mitt inlägg med citatet ”Strong Women stand together when things are rough, hold each up when they need support, and
      laught together when there’s no reason to.” Tänk om jag redan som ung tjej hade kunnat få lära mig vissa saker som det inte ens talades om när jag var ung tjej! En bit är just den biten att vara mer solidariska med andra kvinnor som jag ser vara svår fortfarande för att vara för många kvinnor.

      1. Profilbild på Emmy RommedahlEmmy Rommedahl

        Fantastiskt fin text! Håller med om att vi kvinnor måste hålla ihop. Läste en gång en bok av Liza Marklund och Lotta Snickare, minns inte boken något att tala om men titeln löd ”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra”. Tror precis som du säger att vi så många gånger tävlar med varandra. Framför allt som unga tjejer, om uppmärksamheten, om blickarna, orden, som vi sedan när vi blir äldre kommer se tillbaka på med avsmak. Tror det är så viktigt att vi kvinnor står ihop i detta. Och tror precis som du att många tyvärr inte vet vad feminism innebär. Låt oss hoppas att det kommer ske en feministisk revolution snart, när utbildning och ordet om det sprider sig mer och mer!

  11. Profilbild på Nikki NilssonNikki Nilsson

    För mig betyder feminism att en är för jämställdhet mellan män och kvinnor, eller annan könsidentitet – överskridande, in between, varken eller, både och… Det jag tycker är svårt med att beskriva vad feminism betyder för mig är att jag hela tiden influeras av hur andra definierar feminism och feminister, vilket såklart inte enbart är en nackdel. Utan andras förståelse av olika saker skulle jag fortfarande tänka på samma sätt som femtonåriga Nikki som tyckte att världen var hur jämställd som helst eftersom att hon minsann aldrig upplevt diskriminering på grund av sitt kön. Jag tror att vi behöver diskutera och vrida och vända på allt vi tror oss veta något om, vilket den här kursen erbjuder fantastiska möjligheter till. Det svåra med att hela tiden influeras av andras definitioner är att de samtidigt kan ha en begränsande funktion. ”Feminister är si” säger feministen och ”feminister är så” säger den femtioåriga mannen till frugan i kön på Ica. Visst blir jag själv trött på att inför båda sidor behöva försvara att jag anser mig vara feminist trots att jag för det mesta känner mig säker på vad jag tror på. Men hur kan jag klandra folk som avfärdar feminism när det ibland kan tyckas fullständigt omöjligt att identifiera sig med utan att någon sida riktar ett skammens finger mot en?

    Men tillbaka till vad feminism innebär för mig, nämligen att bråka med rådande normer. Normer skapar kategorier och positioner möjliga att identifiera sig utifrån samt förväntningar kring hur man ska leva, bete sig och agera. Därmed både beskriver och reglerar normer vad som anses vara normalt, vilket bidrar till ett kontinuerligt skapande av hierarkier och maktförhållanden. Att vara feminist innebär därför för mig att synliggöra de strukturer i samhället som bidrar till ojämlika maktförhållanden, där någon ges eller tar makt medan andra ger eller utsätts för den. Marion Young skriver om hur detta maktutövande manifesteras i strukturellt förtryck: För varje förtryckt grupp finns en annan grupp som är privilegierad i förhållande till den förtryckta gruppen.” (s. 54-55) Hon belyser problematiken med en allt för snäv definition av förtryck och menar exempelvis att det förtryck som olika grupper utsätts för ser olika ut beroende på olika faktorer och samtidigt genomkorsas enskilda individer av olika grupptillhörighet vilket innebär att en och samma person i olika sammanhang kan vara både privilegierad och förtryckt.

    Ett problem som jag upplever med feministiskt förändringsarbete samt den genusforskning som feminismen till mångt och mycket bygger på är att utgångspunkten ofta läggs på tjejer och killar som två mer eller mindre homogena grupper. Dikotomin kvinnligt och manligt anser jag problematisk då jag menar att det bortser från likheter mellan och skillnader inom grupperna. Ett annat problem som jag ser är att ett alltför stort fokus läggs på kvinnors förtryck och underlägsenhet inom genusforskning och feministiskt förändringsarbete. Självklart ska ett sådant fokus finnas, undersökas och förmedlas men jag tror att med utgångspunkt i ett normkritiskt tillvägagångssätt bör en i större utsträckning anlägga ett tydligare intersektionellt perspektiv där dikotomin kvinnligt respektive manligt frångås och olika maktstrukturers samverkan undersöks. Genom att, som Young, visa på hur en grupp eller en individ kan vara både förtryckt och privilegierad beroende på situation kan man tydligare synliggöra de strukturer som bidrar till ojämlika maktförhållanden.

    Avslutningsvis skulle jag vilja hylla kulturella inslag som konst, serier, film, litteratur mm som på olika sätt lyfter det som i rådande samhälle uppfattas som avvikande mot rådande normer. Det vi inte vet finns är svårt att upptäcka och kulturen erbjuder relativt lättillgängliga vägar mot viktiga upptäckter. Och ju oftare rådande normer synliggörs och ifrågasätts desto större möjligheter får vi att sudda ut gränserna mellan ”avvikande” och ”normalt”.

    1. Profilbild på Tanja NannarelliTanja Nannarelli

      Hej Nikki,
      Finner ditt inlägg vara väldigt stimulerande och genomtänkt och välskrivet. Särskilt bitarna kring hur du definierar feminism och vad du tycker vara problematiskt inom forskningen kring att man bortser från likheter och skillnader inom grupperna. Delar starkt din uppfattning. Kanske har jag svårt att ta in varför det är ett problem att det finns alldeles för stort fokus på kvinnors förtryck och underlägsenhet när den dystra verkligheten är denna för dem flesta kvinnor generellt sett i världen. Det verkliga problemet är ju att verkligheten är denna för många kvinnor och jag känner att det blir viktigt då att forskning kan bidra även reellt att förbättra kvinnors situation än att bara vara teoretiskt.

      1. Profilbild på Nikki NilssonNikki Nilsson

        Tack Tanja!
        Egentligen menar jag nog inte att det är ett för stort fokus på kvinnors förtryck, för precis som du skriver så behövs det synliggöras! Det jag egentligen menar är att detta fokus medför att andra grupper och individer, som också utsätts för förtryck, kommer i skymundan eftersom att vi saknar ett större intersektionellt perspektiv. Med ett intersektionellt perspektiv, där skärningspunkten mellan olika förtryckande maktstrukturer studeras, kan fler grupper och individer synliggöras tror jag. Sen behöver vi självklart kunna generalisera och prata om enskilda, större grupper för sig.

  12. Profilbild på William PakarinenWilliam Pakarinen

    tycker också att man borde försöka visa det tydligare tex på arbetsplatser hur maktstrukturer påverkar de som arbetar. Jag vet dock av erfarenhet att detta är väldigt svårt att genomföra på de flesta arbetsplatser då vinstdrivande företag prioriterar vinster före allt annat. Jag kan se det fungera i skolmiljöer, kommunala och statliga arbeten och institutioner eventuellt.

    Jag tror också att media , särskilt tv program påverkar oerhört mycket i Sverige. Den svenska kulturen består i väldigt mycket soffliggande med familjen framför tv:n. Jag tycker att det är enormt mycket dåligt som visas just när det gäller normer. Mycket av det vi ser är program från USA, eller omgjorda program med samma koncept

    Säger inte att allt är dåligt men vi påverkas enormt mycket av konservativa värderingar när det gäller tv program, se bara på ”Seventh heaven” som exempel på femman med en oerhört kristen prägel.

    Paradise hotel och Big brother har också normer som förändrar mot det mer liberala samhället, men där det i mitt tycke går till en överdrift.

    För att sammanfatta, det ”normala” eller det som majoriteten anser vara normen idag, förändras hela tiden. Politiska partier påverkar de dagsaktuella normerna, och det pågår någon slags dragkamp mellan två extrema poler, extrem liberalism och extrem konservatism.

    Jag skulle säga att någonstans i mitten vore det bästa, men jag vet inte vad du/ni tycker 🙂

  13. annabokstrom

    När jag gick i högstadiet utsattes i princip alla tjejer för sexuella trakasserier av olika slag. Med sexuella trakasserier menar jag både att någon tafsar på en, drar in en i killarnas omklädningsrum och trycker sin nakna kropp mot en som en högt uppsatt SDare gjorde med mig (och nu förfasar han sig över Köln på Facebook) Det är också att få höra ”Håll käften du är ful!” Detta var så normalserat på 80-talet att jag inte ens skrev det i dagboken,än mindre talade med någon om det.
    Idag går min äldsta dotter i 8:an och hon och hennes kvinnliga klasskamrater konfronterade killarna på en lektion med att de kände sig förtryckta för att killarna kommenterade deras kroppar och tog nästan all plats i klassrummet. Killarna blev rasande och en av de kastade sin bänk så läraren fick tillkalla uppbackning. Men ändå så har feminismen gjort att dessa tjejer kan IDENTIFIERA maktstrukturer och det gör en ENORM skillnad. Min dotter har sett filmer som ”Tusen gånger starkare”, ”Fucking Åmål”, ”Hipp hipp hora” och i deras sammanhang är det normalt att vara homosexuell, och könsöverskridande. Jag är djupt tacksam för feminismen och all feministisk kultur som gjort detta möjligt.

  14. Profilbild på Bo Håkan StrömbergBo Håkan Strömberg

    Oops här kommer ett inlägg från en trögstartande kurskamrat, tack Anna för att jag fortfarande får delta.
    Så till ämnet JA det kan absolut vara kontroversiellt att kalla sig feminist idag, ordet har delvis kapats av människor som vill sätta grupper mot varandra, precis som ordet sverigevän.
    Har läst era andras inlägg med stort intresse, men medan många tycker att feminströrelsen är så inbjudande och positiv, håller jag inte riktigt med, vilket kanske är en del av tanken att som medelålders man jobbandes i ett yrke med stor majoritet män, är man kanske fiende per automatik. Lyssnade på en av Sveriges radios bra dokumentärer den om grupp 8 rörelsen, dom lyckades verkligen skaka om debatten i Sverige och en stor anledning tror jag var att man var tydlig om att det gällde att skapa bra saker för kvinnor inte att hata män. Att man idag inte kan välja vem som skall vara hemma och ta hand om barnen är en fråga som retar mig, självklart bör detta vara upp till var familj att bestämma, däremot skall den hemmavarande partnern inte drabbas mer ekonomiskt än den arbetande, här skulle jag vilja se ett sampensions system så att man under tiden man har gemensamma barn får lika mycket till sin framtida pension, detsamma vid vab o.s.v För dom som har ekonomisk möjlighet kan man lägga en slant på privat pensionssparande för den som väljer att vara hemma. Sen gäller det självklart att vi påverkar kommande generationer, vi är olika, men olika är bra.

    1. Profilbild på Nikki NilssonNikki Nilsson

      Hej Bosse!
      Du skriver att ”men medan många tycker att feminströrelsen är så inbjudande och positiv, håller jag inte riktigt med” och sedan kommer du in på Grupp 8 och deras bidrag till kvinnokampen som du skriver att du tror beror på att de var tydliga med att det handlade om jämställdhet och inte om att hata män. Jag tolkar det du skriver som att du menar att dagens feminism innebär att hata män?

  15. Profilbild på Viktor ZaundersViktor Zaunders

    Till telefonseminariet så kom jag med denna frågeställning:

    ”Varför finns det ett så stort motstånd mot feminismen? Jag tror att det sällan är för att någon inte har sett siffrorna kring allt från våld i hemmen till ojämställdhet i arbete, lön etc. Vad är det som gör att män slår bakut när kvinnor motsätter sig den nuvarande dominanta kulturen? En gissning kan vara att vi (män) inte har någonting positivt att associera maskulinitet med. Vi är så rädda för diskussionen för att vi inte har någonting att indentifiera oss med om dominansen försvinner, en rädsla för identitetsförlust. Finns det några positiva maskulina kvalitéer som vi kan lyfta fram för att motverka detta? Hur kan vi hjälpa män att ändra sin bild av sig själva?”

    Vi diskuterade det och kom även in på hur personer som innehar de domininta positionerna som vår hierarkiska kulturella mönster förmodlingen mår dåligt av det då de inte tillåts känna många emotionella eller empatiska aspekter av livet. Så här är en inbjudan att öppna upp frågeställningen till alla här. Finns det några positiva kvalitéer som ni kopplar till maskulinitet? Något som kan hjälpa män att återskapa en maskulin identitet som inte bygger på dominans?

  16. Profilbild på Tomas BrännmarkTomas Brännmark

    Lika rättigheter mellan män och kvinnor känns som att det borde vara en självklarhet idag. Ändå så är det uppenbart hur vi genom kultur fostras in i förväntningar och ofta svarar upp mot dem. En sak som jag ofta tänker på när det kommer till feminism är strukturer kontra individ. I vilken mån styrs vi av strukturer och i vilken mån har individen frihet att agera i dem?

    Jag tror inte att någon handling är strukturoberoende, allting sker alltid i relation till könsroller etc, men medvetna val kan ju rucka på strukturer. Vad ska vi ha för förväntningar på oss att göra sådana val? Är jag ofeministisk om jag väljer att leva ”normativt”? Ett exempel jag kom att tänka på är kvinnor som inte rakar sig under armarna. Det finns kvinnor som inte gör det som en del av sin feminism, det finns feminister som rakar sig, antalet anledningar till varför/varför inte är säkert lika många som antalet individer. Min poäng är inte att det är det ena eller det andra, men uppenbarligen finns det starka normer och idéer som ”händelsen” vid melodifestivalen för några år sedan tydligt visar (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14513170.ab). I kampen om sådana normer vad är feministiskt och inte? Det är en fråga jag inte har ett svar till, men samspelet mellan normer, motstånd, identitet osv är otroligt fascinerande.

    Det här resonemanget om normer och liknande är lite vidare än vissa saker som verkligen borde vara helt självklara, som lika lön för lika arbete, ingen diskriminering vid anställningar och ekonomiska effekter som kommer sig av normer kring vem som är föräldraledig och liknande. Där finns än så länge tyvärr mycket kvar att göra som går att fixa med bättre omfördelningspolitik som också måste vara en viktig del av ett feministiskt arbete.

    Feminism väcker massor med frågor och tankar och jag känner att jag måste läsa mer och söka mer. Det blir liksom en pågående process. Det här inlägget blev mest en rad funderingar utan svar, men jag vet att jag vill veta mer och arbeta mer i de här frågorna.

    1. Profilbild på Nikki NilssonNikki Nilsson

      Dina funderingar kring att leva ett normativt liv men ändå vara feminist är väldigt intressanta och jag känner verkligen igen mig! För mig handlar det mycket om att vara medveten om vilka normer och strukturer jag lever efter. Om jag väljer att leva efter rådande normer eller ej spelar mindre roll i längden så länge medvetenheten och den kritiska blicken finns där. Jag är till exempel medveten om att känslan av att jag vill ha barn i framtiden antagligen är en följd av de förväntningar som finns i samhället och en period var jag helt inställd på att jag inte ville ha barn bara för att det var det som förväntades av mig liksom. Men nu har jag bestämt mig för att jag inte behöver avstå från något som jag vill bara för att det är en norm som finns. Normer är inte alltid dåligt och som sagt, så länge vi reflekterar över varför saker och ting är som de är så tror jag att mycket är vunnet 🙂

Kommentera