Jag satte mig ned med två vänner för att prata om miljön. Vi lyssnade på klippet från P1-morgon med klimatpsykologen för vi kände att vi ville vara vid gott mod och känna att vi faktiskt kan förändra. Det är annars lätt att sucka och hamna i en känsla av hopplöshet.
Ganska fort gled våra tankar iväg och vi diskuterade bland annat hur allt hänger ihop och hur vi är beroende av varandra, på gott och ont. Det är tillsammans som vi kan utbyta idéer och tillsammans skapa gemenskap. Det innebär styrka, som i sin tur leder till förändring.
Att miljöfrågan är ett globalt åtagande är vi nog alla överens om. Det finns en mycket orättvis fördelning av resurser där vi i väst är de som producerar och konsumerar mest, ändå är det människor i andra delar av världen som drabbas hårdast av miljöförstöringen och klimatförändringarna. Detta för att vi (väst) tjänar pengar på naturen som resurs. Så blir det om en antar sig ha massor av rättigheter. Vi anser att vi har rätt att äta kött, dricka kaffe, eller ta en chokladbit efter middagen. Någonstans glömdes det bort att med rättigheter kommer också skyldigheter och ansvar.
Här är det viktigt att se till världen och den kapitalistiska samhällsstrukturen, både globalt och lokalt.
Hur ser de olika strukturerna ut? Vad upprätthåller dessa? Vilka konsekvenser får det och hur kan det motarbetas? Detta måste hela tiden arbetas med på ett aktivt och medvetet sätt.
Det är också viktigt att se allt som föränderligt, utvecklingen går framåt, men inte alltid åt rätt håll. Kanske det kan uppnås genom ökad medvetenhet. Det krävs närvaro, förståelse, ett kritiskt tänkande, och se hur allt samspelar och påverkar varandra.

För att uppnå en förändring gäller det att hitta smarta lösningar, som funkar i längden men som också innebär att det på individnivå inte krävs för stor ansträngning. De flesta människor är överlag lata, bekväma och vill inte ändra på sig allt för mycket. Innebär förändringen något drastiskt som blir besvärligare och dyrare ger nog de flesta individer upp efter ett kort tag. Det måste ske en förändring i små, små steg så att det känns som att lösningen ändå alltid har funnits. Hela tiden måste det ske ett förebyggande och aktivt arbete både med strukturen och individen.

Vi kom fram till att hela miljöfrågan är komplex och utmanande men vi är ändå hoppfulla eftersom medvetenheten tycks öka och någon gång måste politikerna lyssna för frågan går inte att ignorera mycket längre.

Tema A)

Jag har diskuterar klimatkrisen med två vänner som bor på olika platser och lever olika livsstilar.

Min vän Zuraiya bor i Stockholm och säger att hon inte aktivt uppmärksammar klimatfrågan men tänker på vilka konsekvenser hennes ageranden kan få och uppmuntrar därför sina vänner till att återvinna.

Zuraiya vill göra mer men menar att det är svårt vissa gånger. Det är helt enkelt dyrare att vara klimatsmart. Ekologisk mat är ofta dyrare och även elbilar. Bekvämligheten är ett hinder. Det är tyvärr enklare att köra bil än att pendla och lättare (till och med billigare ibland) att flyga än att åka tåg.

För att skapa en förändring tror Zuraiya att ekologiska produkter bör standardiseras vilket också hade dragit ner priset. Tågresor borde vara billigare och kollektivtrafiken ska vara gratis. För att det ska gå igenom krävs stöd från politiker annars blir det svårt för civilsamhället att göra skillnad.

Min andra vän heter Juhan och bor i Jerusalem. Han försöker hålla sig till vegansk kost av främst etiska- och hälsoskäl men säger också att klimatet är en påverkande faktor. Tillsammans med en klimatsmart kost och konsumtion känner Juhan att han kan vara med och bidra till en mer hållbar värld.

I Jerusalem finns många naturvänliga alternativ för hygienartiklar och utvärtes produkter som t ex tvättmedel men det kan vara svårare att få tag på ekologisk mat. Ekologiska produkter är dyrare än vanliga produkter och det är surt men i slutändan är det bättre för kroppen och naturen, säger Juhan.

I Sverige uppmuntras folk av politiker att källsortera och det är bra men så är det inte i Jerusalem, enligt Juhan. Det är därför viktigt att politiker tar mer ansvar och lobbar för ett hållbart klimat. Det är förmånligare och tillgängligt att köpa produkter som värnar om miljön. Samtidigt finns det många som helt enkelt inte har råd att köpa miljövänliga produkter. Juhan har själv varit i den situationen och vill därför se en mindre prisskillnad för att fler ska kunna köpa ekologiskt. Att värna om miljön och konsumera ekologiska produkter ska inte vara en prisfråga eller uppfattas som separistiskt utan det ska vara tillgängligt för alla.

Jag själv känner igen mig mycket i det Zuraiya och Juhan berättar. Det är ofta ekonomiska och logistiska skäl som gör det svårare att värna mer om miljön. Ibland känner jag att miljöfrågan nästan blivit en klassfråga. Det är dyrare och nästan svårare att leva klimatsmart i ett urbaniserat samhälle. Vill du leva helt miljövänligt måste du mer eller mindre avlägsna dig från det moderna samhället men det är inte ett alternativ för alla och oavsett val av boplats borde det inte finnas ursäkter för att inte jobba för en hållbarare värld som värnar om djur, natur och människan.

Jag tror precis som Naomo Klein berättar i sin bok att sexism, slaveri och rasism m.m blev ett problem när folk sa att det är ett problem och till sist gick makthavarna protesterna till mötes och förhandlade. Det är långt ifrån frid och fröjd i dag men mycket har blivit bättre. Apartheid avskaffades, fler kvinnor har fått sina rättigheter beviljade och samkönade äktenskap har införts i ett antal länder osv.

Klimatfrågan är inte en social konstruktion utan det är vår verklighet som fortfarande betraktas som fiktion av vissa. Civilsamhället och politikerna måste samarbeta. Jag själv ville delta i föreläsningar och seminarium under Parisavtalet men det var omöjligt för den s.k vanliga människan eftersom det inte var tillgängligt för allmänheten. Vissa program krävde att du skulle få en inbjudan från någon som redan var delaktig för att få delta eller så skulle du vara en framgångsrik företagare med investeringskapital och om inte det så kostade en biljett för en 40 minuters session närmare 10 000kr, som ändå inte var tillgänglig att beställa.

Alla kan ändra på sin konsumtion och livsstil oavsett inkomst för att det kan anpassas på olika sätt. Därför tror jag att information och vägledning är viktiga faktorer för att fler ska engagera sig. Många gånger saknas det kunskap om bättre alternativ och där har politikerna en avgörande roll. Det är inte omöjligt att bry sig om världen och leva ett bättre liv men vi beöver bli upplysta om vilka möjligheter som finns. Mycket behöver effektiviseras därför ska inte ekonomi och logistik utesluta folk från engagemanget. Vi måste bli medvetna om att det är ett kollektivt ansvar som börjar med individen.

• Det här svaret redigerades för 6 år, 3 månader sedan av Farida A.
• Det här svaret redigerades för 6 år, 3 månader sedan av Farida A.

Jag läser Naomi Klein och känner hur hopplösheten väller över mig. Jag tror, liksom hon, att det krävs en helomvändning från det kapitalistiska tankesättet vi är fast i för att det ska finnas en gnutta chans att vi klarar bromsa in den galopperande miljösituationen. Det känns verkligen tungt – för hur positiv hon än är i de sista kapitlen av sin bok kan jag inte låta bli att tänka på hur politiken gång efter gång fegar ut för att göra någon riktig skillnad; och på hur sällan det är jag träffar på personer utanför grupper som på olika vis aktivt intresserar sig för samhällsförändring som överhuvudtaget vill ta i miljöfrågan.

Det som gör mig riktigt arg är hur tydligt det framgår i Naomi Kleins bok hur mycket som är styrt av personer som har pengar; att det i slutändan inte är den demokratiska processen, eller etiska överväganden som avgör vilka beslut som tas – utan lobbyorganisationer och knösar som definitivt inte låter sig motiveras av vad som skulle vara det bästa för flertalet. Eller framtiden.

Å andra sidan – ju mer jag läser, desto mer förundras jag över hur olika rörelser kommer till samma uppfattning,fast från olika håll – att det kapitalistiska systemet av idag måste förändras. Du har den nya gröna vågen i David Jonstads “Jordad”, som menar att det är för sent att stoppa en miljökatastrof men att ett omtänk skulle iallafall kunna ge mänsligheten en chans att överleva på något vis; du har feministerna i Katrine Kielos “Det enda könet” som visar hur vårt samhällssystem totalt missar att ta hänsyn till många av de faktorer som gör livet bättre, du har journalisterna i Naomi Kleins bok som analyserar oljeindustrin och hittar maktmissbruk, för att inte tala om hela omställningsrörelsen som säger att även om ingen annan gör något så kan vi iallafall jobba lokalt för att bygga upp ett vänligare och mer resilient samhälle. Om alla dessa krafter jobbade tillsammans för att driva på ett annat sätt att tänka på oss själva och vårt förhållande till vår omvärld – då kanske skulle något kunna hända.

Jag blir rörd av att läsa om indianstammen som alltid i sina beslut tar hänsyn till frågan hur beslutet påverkar sju generationer framåt. Tänk om det hade varit en faktor i regeringens budgetförslag…

Till sist – jag är allra mest fascinerad över hur så många är överens om att vi måste börja med oss själva – att miljökampen är beroende av människor som är empatiska och resilienta, som är bra på att kommunicera och på att be om hjälp. Kanske det bästa beslut Sverige skulle kunna ta är att som i Tyskland ge kostnadsfri psykoterapi till alla som vill ha det?

Jag tror kapitalismen eller delar av den är på väg mot någon slags förändring.”Ekokapitalismen” har börjat växa ironiskt nog (liksom ekofascismen men det är en annan diskurs). Det kan låta naivt men i slutändan kan ingen leva på bristresurser. När jag gick i grundskolan på nittiotalet fick vi lära oss om växthuseffekten och återvinning. Jag tror det har haft en positiv inverkan på mig. Jag är långt ifrån en fläckfri klimatvän men medvetandet väcktes tidigt tack vare upplysning och uppmuntran! Klimat, miljö och återvinning borde vara ett obligatoriskt ämne även liksom hemkunskap. Klimatkampen är gynnsam investering för alla och det kanske är så att vi själva måste börja lokalt och på gräsrotsnivå innan makthavarna sätter riktlinjer åt oss.

• Det här svaret redigerades för 6 år, 3 månader sedan av Farida A.

(Skriver med engelskt skrivbord ursakar mig for avsaknaden av a,a och o)

Jag tycket att det ar fruktansvart obehagligt att det finns politiker, organisationer och manniskor som avsiktligt eller oavsiktligt fornekar klimathotet. Jag tror att naomis approach att faktisk visa pa hur det paverkar oss i var ”lilla varld” e valdigt smart (med lilla varld menar jag att det ar kopplat till terrorism, konflikter och krig tex.). Man kan latt bli overvaldigad av klimathotet och jag tror att det ar latt att bara skriva av klimatotet av radsla av att man anda inte kan pavarka det (vilket man saklart kan, men kanns det overmaktigt och man inte har kunskap e det ju svarare att veta)

Som Eva skriver blir jag ocksa frusterad over hur manniskor med pengar styr och maktmissbrukar. Pengar ar makt och jag undrar om man inte skulle behova reglera den makten, tex. en miljoskatt eller att man kan dra av miljohjalpande atgarder? jag ar inte for mutor men i krig och karlek ar allt tillatet som man sager 😉

Jag bor i Amsterdam och dar cycklar den storsta delen av befolkningen, det finns 3 ganger mer cycklar an manniskor och det beror pa att hela staden ar byggd for cyckling, att kora bil ar mycket svart (och laskigt, har provat) och allt gar snabbare. Nu ar amsterdam en liten stad men vi kan nog losa en hel del med hallbar architektur dar det lonar sig att leva gronare.

Som nagra papekat ar det ocksa ett privatekonomiskt dilemma men genom att gora det billigare att leva gront sa far vi fler med oss och alla tjanar pa det. Iband kan jag bli ledsen nar jag hor folk prata om hur mycket fattigare landeer bidrar till mijoforstoringen. Visst, det kanske ar sa, men VI ar dom som har turen att fa utbilda oss och da tycker jag de e vart ansvar att leda med gott excempel och leda vagen!