2017-10-23 till 2017-11-12
Social mobilisering kan beskrivas som en politisk metod för att sätta igång ett samhälleligt förändringsarbete inom ett mindre väl definierat område, en region, en stat eller ur ett globalt perspektiv. När vi studerar den sociala mobiliseringens syfte och innebörd stöter vi ofta på texter och berättelser som beskriver hur människor tillsammans organiserar sig i grupper, sociala rörelser, för att på det sättet åstadkomma en samhällelig förändring. I det här temat kommer vi att möta flera sådana berättelser men också vittnesmål om hur det kan bli när sådan mobilisering uteblir. Eller när mobilisering stöter på motstånd.
Följande upplägg och material använder vi i detta temablock:
A. Litteratur: Sammanhangen och Rörelser under ytan Reportage om USA:s nya folkrörelser
B. Exempel på Sociala rörelser. Visualiserade via film från både Latinamerika och Sverige.
C. Social medier som verktyg för social mobilisering. Exempel från #metoo och den Arabiska våren, artikel och radioinslag.
D. Uppgift till temat, se instruktioner i slutet.
A. Presentation av litteraturen
Sammanhangen: Om sociala rörelser i Brasilien, Kenya, USA och Sverige, av Lennart Kjörling, (2012), Heidruns förlag.
Klicka på bilden ovan för att läsa de 39 första sidorna i boken
I sin bok Sammanhangen fortsätter Lennart Kjörling skildringen av Brasilien och landets sociala rörelser. Han tar oss också med till Kenya och USA för att möta liknande rörelser där, för att slutligen landa i Sverige.
Där, i Sverige, inleds boken och då med en mer personlig beskrivning där författarens egna utgångspunkter lyfts fram. Hur hänger det privata och det politiska samman?
Människor är människors glädje! Lucinha från MST formulerade ett credo som förtjänar att upprepas: ”Vi lär folk att bli människor igen, att tänka, drömma, tro att man är viktig i sitt eget liv och i landets historia. Vi kämpar för jord, skola, en värdig hälsovård och att odla. Men det viktigaste är att vi skapar vår egen betydelse, vår självkänsla Vi ger folk detta tillbaka, styrkan att drömma, tänka och planera och skapa sin egen historia. Du kan vara hela din egen historia!”
Lennart Kjörling är journalist, aktivist och grym på saxofon. Här är han tillsammans med Annas äldsta dotter Nour i Brasilien i december 2012.
Rörelser under ytan Reportage om USA:s nya folkrörelser av Julia Lundberg & Christopher Holmbäck (2015) Re:Publik förlag
Tomatplockare i Florida reser sig mot slaveriet på fälten. Pensionärer i Arizona fyller vattendunkar för att migranter ska överleva resan över gränsen. Kolarbetardöttrar i Appalacherna strider för att bergen och miljön inte ska förstöras.
I reportageboken Rörelser under ytan möter du amerikanerna som vill stänga fängelserna, skapa nya ekonomiska system och ta makten över sina liv. Följ med till USA:s nya folkrörelser.
Trailer till ”Rörelser under ytan” from Tidningen Re:public.
Läs ett utdrag ur boken här & titta gärna på denna recension i Amnesty Press.
Julia Lundberg sitter i redaktionen för Re:public & jobbar på Sveriges radio. Hon hörs i program som Konflikt, Godmorgon Världen! och det dokumentära samhällsmagasinet Verkligheten. Och så dansar hon disco.
Christopher Holmbäck sitter i redaktionen för Re:public & jobbar som frilansjournalist genom text och radio – ofta med fokus på vapenexport och militära frågor. Ibland extraknäcker han som trädgårdsanläggare.
B. Exempel på sociala rörelser & social mobilisering
Beskrivning av sociala rörelser kännetecknas många gånger av solidaritet, en kollektiv identitet och att det finns en intention att motverka eller förändra en struktur som råder i samhället. En social rörelse som utför ett socialt mobiliseringsarbete försöker alltså på olika sätt få makt över en samhällelig fråga (eller struktur) som man önskar förändra.
Inte sällan handlar social mobilisering om en kritik av den nyliberala globaliseringen. Nyliberalismen som inom en rad samhälleliga områden upphöjts till ett dominerande eller låt säga hegemoniskt tänkande har ur ett svenskt perspektiv kommit att omfatta inte bara den politiska högern utan också arbetarrörelsen via socialdemokratin. Under 1980 och 90-talet har såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar bedrivit en politik som på många sätt efterliknar nyliberala idéer om privatiseringar, marknadsstyrning och betydelser av en flexibel arbetsmarknad. En politik som skapat spänningar, konflikt och social nedrustning i en mångfald länder runt om i världen.
Kamp mot hegemonin
Sociala rörelser är alltså många gånger delaktiga i vad som kan beskrivas som en kamp mot en hegemonisk ordning. Om denna kamp innefattar anspråk på statsmakten eller inflytande i civilsamhället är inte alltid tydligt. Gränsen mellan den statliga sfären och civilsamhällets sfär är inte heller självklar. Latinamerikagrupperna som gjort den korta filmen i nästa stycke är ett typexempel på en folkrörelseorganisation, som framförallt finansieras av statliga pengar via SIDAs budget och biståndspengar i EU.
Småbrukare & ursprungsfolksrörelsen
Latinamerikagrupperna är en liten solidaritetsorganisation i Sverige som på ett systematiskt sätt jobbar med att stödja olika sociala rörelser i Latinamerika. En viktig del är att sprida dessa rörelsers kamp och vittnesmål i en europeisk kontext. Här har de tillsammans med organisationen Comité de Unidad Campesina (CUC) i Guatemala gjort en kort film om hur de som försvarar sin mark och sina mänskliga och kollektiva rättigheter drabbas av hot, våld, mord, stigmatisering och kriminalisering. Daniel Pascual från Comité de Unidad Campesina (CUC) i Guatemala, en del av nätverken CLOC/La Vía Campesina och Waqib’ Kej , förklarar hur det går till och hur det drabbar de sociala rörelserna.
De jordlösas rörelse i Brasilien MST
I Lennart Kjörlings bok Sammanhangen möter vi de jordlösas rörelse MST i Brasilien. MST är också en del i det globala nätverket Via Campesina och har spelat en otroligt viktig roll för för småbrukare och lantarbetare i Brasilien. Här kommer en kort introduktionsfilm till rörelsen och en längre dokumentär.
Amnesty international tillsammans med kvinnorörelsen i El Salvador
Amnesty international startade som en kampanj för yttrandefrihet, där en liten grupp människor började skriva brev, för att frige det dom kallade samvetsfångar. Idag är Amnesty en globala människorättsorganisation, som samarbetar med olika sociala rörelser för att försvara människors mänskliga rättigheter. Organisationen lyfter fall av människorättskränkningar kopplat till sexuella och reproduktiva rättigheter & samarbetar ofta med kvinnorörelsen (om den finns) i det landet där kränkningarna sker.
Teodora del Carmen Vásquez
Teodora del Carmen Vásquez från El Salvador väntade sitt andra barn och befann sig på sin arbetsplats när hon plötsligt fick svåra smärtor. Hon ringde till akuten och bad om en ambulans. Därefter gick vattnet. Teodora svimmade upprepade gånger och hennes kollegor hittade henne medvetslös utanför en toalett, där hennes barn låg dödfött. En av hennes kollegor tillkallade polisen och trots att Teodora var nyförlöst, kraftigt blödande och nätt och jämt vid medvetande, försågs hon med handfängsel och arresterades. För mord.I El Salvador är abort totalförbjudet, även i de fall när graviditeten utgör en fara för kvinnans liv eller är ett resultat av våldtäkt eller incest. Kvinnor som ändå gör abort kan straffas med fängelse, det är inte ovanligt att de döms för mord. Förbudet leder till att kvinnor som får missfall eller andra komplikationer under graviditeten konsekvent blir misstänkliggjorda för att ha försökt göra abort.
Teodora dömdes 2008 till 30 års fängelse för mord. Flera andra kvinnor har dömts till långa fängelsestraff efter att de fått komplikationer under graviditeten. Nästan alla kommer som Teodora från fattiga familjer, utan möjlighet att resa utomlands för att göra abort eller att betala för ett fullgott juridiskt försvar.
”Min advokat krävde mer pengar men mina föräldrar hade inte råd.” /Teodora del Carmen Vásquez
Amnesty International kräver:
- Att Teodora del Carmen Vásquez friges.
- Att alla andra kvinnor som fängslats på grund av graviditetsrelaterade komplikationer friges.Här får ni träffa Teodora del Carmens Vásques familj i El Salvador:
Kampanjen har gett Teodora mycket hopp och underlättat för henne att få besök i fängelset. En annan kvinna Maria Teresa Rivera, som också satt fängslad på liknande anklagelser blev i maj 2016 befriad. Så internationella påtryckningar av mr- och folkrörelseaktivister spelar roll. På Amnestys hemsida finns förslag på hur du kan engagera och aktivera dig för mänskliga rättigheter.
Vi står inte ut men slutar aldrig kämpa!
”Vi står inte ut” är ett yrkes- och volontärnätverk som består av 9000 professionella och volontärer som på ett eller annat sätt möter och är engagerade i Sveriges ensamkommande barn och ungdomar. Deras mål är att de ensamkommande unga som drabbats av en rättsosäker och orimligt lång asylprocess, ska få stanna i Sverige. Deras facebooksida gillas och följs av ca 64000 personer.
Så här motiverar de själva varför de finns och driver amnestifrågan:”Vi menar att kampanjen har en hög grad av angelägenhet och att frågan om ensamkommande unga som varit länge i Sverige berör oss alla.
- Det handlar om mänskliga rättigheter för ensamkommande barn och unga från farliga länder som för flera år sedan flydde för sina liv till oss här i Sverige. Trots obearbetade trauman och orimligt långa asylutredningar har de lyckats rota sig här.
- Det handlar om rent spel. Unga som kom som barn till Sverige för flera år sen blir bedömda enligt den nya tillfälliga lagen. Om Migrationsverkets asylutredningar hade tagit rimligt lång tid skulle de istället bedömts utifrån den ålder de hade när de kom och enligt den lag som då gällde.
- Det handlar om att använda de ungas resurser och de system som byggts upp på ett hållbart sätt – att först bygga system som fungerar och sedan rasera dem i ett slag är slöseri och gynnar varken Sverige eller de unga.
- Slutligen handlar det om att vi vill, kan och måste ta ansvar för en situation där unga ensamkommande lever i extrem utsatthet och risken för att ett parallellsamhälle växer fram är stor. Att ge dem möjlighet att stanna skulle innebära att de kan bo kvar i sina hemkommuner och börja bygga en framtid.
Gå med i kampanjen. Låt de unga stanna.”
En röst från kampanjen #låtdeungastanna ’s facebooksida:
”Röda korset tar nu hem sin personal från Afghanistan på grund av säkerhetsläget. Imorgon tvångsutvisar Sverige barn och ungdomar dit. Även någon konvertit får följa med. Låter det rimligt? #låtdeungastanna!”
Bostadskamp
Några äldre exempel på social mobilsering som vi valt att ha kvar på kursen är bostadskamp i förorten i Stockholm, Malmö och Göteborg. Allmännyttan och alla de hus som byggdes under miljonprogramssatsningen under 50-60 och 70-talet behöver idag renoveras. Många kommunala bostadsbolag, men även privata värdar, har inte fonderat för renoveringar och på många ställen i Sverige pågår nu upprustningar, som visserligen behövs, men som leder till höga hyreshöjningar och att människor inte har råd att bo kvar. Kampen mot dessa renovräkningar hålls på många håll i landet. Ett stort mobiliseringsarbetet gjordes bland annat i Pennygången i Göteborg under 2012 och 2013. Titta på den korta dokumentärfilmen om aktivisterna i Pennygången här nedan.
Ett annat sätt att finansera upprustning och nysatsning från allmän nyttans sida har varit att sälja ut delar av sitt bestånd, till privata värdar, för att få in pengar. Senast skedde detta i Rosengård i Malmö under hösten -16. Snabbt bildades nätverket Rosengård inte till salu, som mobiliserade emot utförsäljingen. Tyvärr röstades dock utförsäljningen igenom i fullmäktige. Ett annat känt exempel är hur socialdemokraterna i Botkyrka sålde ut delar av hyresrätterna i Alby. Se filmerna nedan om det motståndet.
Just nu bedriver Skiftet en nationell kampanj för att uppmärksamma det här problemet. Kolla in deras hemsida:
https://skiftet.org/nyheter/2017/01/de-renoverar-for-att-vraka
Alby är inte till salu
Nätverket Alby inte till salu, drev under 2012 en kampanj om att få till en folkomröstning mot det kommunala bolagets planer att sälja ut 1300 lägenheter. Denna gång lyckades inte kampanjen med att häva bolagets beslut genom folkomröstning. Men man lyckades engagera och organisera människor över generationer i ett stort grannskap i en av Stockholms allra sydligaste förorter.
Läs en artikel om varför kampanjen var viktig för Alby eller följ kampanjens arbete via Megafonens hemsida. Vi skickar också med två videoklipp. Ett där vi får möta fyra personer som bor i Alby, där de berättar om sin syn på sin förort och hur de tänker kring framtiden för Alby. Det andra klippet är en nyhetssändning från kampanjarbetet i Alby, där tjejerna som drog igång kampanjen berättar om sitt arbete.
C. Sociala medier som verktyg för social mobilisering
#metoo
Sociala mediers betydelse för social mobilisering runt om i världen är ett numer ständigt aktuellt ämne. Vittnesmålen i #metoo-kampanjen startade med att skådespelaren Alyssa Milano twittrade ”Om alla kvinnor som har blivit sexuellt trakasserade skriver ’jag också’ som status, kanske människor kan förstå omfattningen av problemet” – men det hela började för över tio år sedan.
– MeToo är ett kraftfullt sätt att visa empati för någon annan, säger grundaren Tarana Burke i SVT Agenda.
Och skrev gjorde kvinnorna. Nätverkskampanjen tog fullkomligt över olika sociala medier med berättelser om sexuella övergrepp. I helgen organiserades manifestationer med samma paroll på en massa olika platser i Sverige. Indignationen och upprördheten går inte att ta miste på. Sexuella trakasserier och övergrepp är verkligen ett samhällsproblem som ingen längre kan ducka för. Läs en sammanfattning av händelseförloppet kring kampanjen i Sydsvenskan.
Hur tror ni att kampanjen kommer att leva vidare?
Den feministaska organisationen Män för jämställdhet bjuder in män till samtal för män hur de kan jobba emot sexuella trakasserier, övergrepp och sexualiserat våld. Vi får hoppas detta kommer ge många ringar på vattnet och skapa ett stopp för synen att kvinnors kroppar ständigt ska vara tillgängliga för män.
Bild från manifestationen på söndagen i Stockholm
Arabiska våren
Under protesterna på Tahrirtorget i Kairo 2011 diskuterades denna fråga särskilt flitigt. Här nedan följer några röster i radioinslaget om ”Sociala medier som verktyg för revolt” och vidare i artikeln ”Revolution i de sociala mediernas tid” där en mer kritisk hållning till teknologin presenteras. I dokumentär filmen Zero silence som också synliggör revolten och hur unga använde internet och sociala medier för att utmana makten är också på samma tema. I detta klipp pratar den tunisiska journalisten och en av huvudkaraktärerna, Lilia Weslaty, om Zero Silence.
Lilia Weslaty talks about Zero Silence from ZERO SILENCE on Vimeo.
”Social medier som verktyg för revolt”
D. Uppgift:
1. Diskutera dina tankar i kommentarsfältet till detta inlägg. Som stöd i ditt tänkande kan du jobba med följande frågor:
a. Vilka sociala rörelser, organisationer, nätverk eller sammanslutningar finns i din närhet och som du anser har betydelse för samhällets funktion?
b. Vilken roll anser du att sociala rörelser och organisationer har/bör ha i vårt samhälle?
c. Vad tror du händer i ett samhälle där organisering och mobilisering uteblir?
Diskutera ovanstående frågor eller andra tankar utifrån materielet i temat i kommentarsfältet till detta inlägg.
Skriv minst ett eget första inlägg (senast den 7 nov) och svara på minst tre andra kurskamraters inlägg (senast den 12 nov)
a Jag bor i Köping och här har Socialdemokraterna ofta en valstuga på torget även när det inte är val och det är bra och positivt för samhället att det kan komma ideer och kan redas ut missförstånd eller att de som är i valstugan och företräder socialdemokraterna kan fråga vad folk vill men det vet jag inte om de gör.
Det gynnar socialdemokraterna då de verkar lyssnande och kan få ideer att driva då kommunalpolitik är mer praktisk än ideologisk. Och att det verkar vara dit folk kan gå med det samhällsengagemang man har efter att man kanske jobbat heltid. Det har funnits ett internetforum där man kan ställa frågor som de har ändrat och det var nog för att det inte funkade dels för mig som bor här då de inte svarade mer än att socialtjänsten som frågan gällde nog följer lagen vilket de inte gör när de låter folk vara utan bostad t ex och jag antar att de som svarade på frågor tyckte det var jobbigt och inte bra för kommunens image?
b Att jag anser att samhället skulle kunna ha hand om de verksamheter som drivs ideellt och att man inte ska behöva gå till ideella organisationer när man är utan bostad eller inkomst.
c Vi som bor i Sverige har väl haft det välordnat och man har vant sig vid åtminstone ideen att samhället tar hand om folk när de hamnar i nöd men jag har egna erfarenheter och har även sett hur dåligt samhället fungerar just när man behöver hjälp och att man blir förvånad eftersom att man trodde att samhället fungerade och att tror man att det fungerar så finns det ingen anledning att engagera sig och när man är i nöd så kan det vara svårt just för att man är i nöd och inte i toppform att hålla på att driva saker.
d Egen fråga eller diskussionsexempel: Socialtjänstens hjälp angående bostad och inkomst. Några som arbetar med detta gör det rätt och personer som behöver hjälp får det. Några behöver att man pekar på paragrafer hos socialtjänstlagen som t ex att kommunen har det yttersta ansvaret. Ytterligare några struntar i det men har man ett vittne med så kan det fungera. Och ännu några behöver att ärenden drivs med typ uppdrag granskning. Och att ibland kanske inte ens det funkar. Kanske att intersektionalitet kan göra att fler kan göra mer och att man lättare kan säga att man t ex vill att alla ska ha någonstans att bo.
Det är intressant det du tar upp om socialtjänsten. Statliga myndigheter har som uppgift att värna om sina medborgare, men ändå finns det inte tillräckligt med kunskap och resurser för att nå ut till alla.
Resultatet av bristfällig hjälp blir att folk tar tag i problemen själva och det kan vara både bra och dåligt.
Jag tänker på hösten 2015 då många nyanlända passerade Malmö.
Med hjälp av diverse ideella rörelser kunde människor få tak över huvudet för en natt medan Migrationsverket var så pass överbelastat att människor sov under bar himmel bakom inhägnader.
Det rådde oenigheter om vad som var rätt respektive fel att göra men ingen hade ett svar.
Jag önskar att det fanns en mer utvidgad dialog och samverkan mellan ideella verksamheter och staten.
Det ena ska inte vara beroende av det andra och vice versa men det bör finnas utrymme för samspel i vissa frågor.
Apropå att folk kan samlas och göra positiva saker kanske man kan ha ett stort socialt frivilligt nätverk
och att det kan vara både ” allmänt ” och sektorer så att man kan stadigt hålla på med sitt intresse och att man också får veta vad som sysslas med allmänt så att man kan samlas fast man inte har ett specialintresse att man kan vara med ändå
Farida – Det är ett väldigt intressant exempel där ideella krafter mobiliserar när de statliga organen fallerar i sitt ansvar med en förvirrad rättsdebatt som följd. Ibland är tjänstemän bakbundna på ett sätt som ideella organisationer inte är.
Mitt första inlägg i det här temat handlar om hur det ser ut i min hemkommun Lund.
Här finns det en mängd verksamheter som har stor betydelse för många människor,
och som fyller en viktig funktion i samhället.
Jag tänker i första hand på Mejeriet, Stenkrossen, Hemgården, Fontänhuset, Ugglan, Amnesty, Afrikagrupperna, IM, och Föreningen ”Hjälp tiggare i Lund”, samt alla second hand-verksamheter och deras butiker, typ Erikshjälpen, Emmaus, och Humana.
Jag bor på Väster och här finns bl a ”Västers biblioteks vänner”, som vill rädda kvar biblioteket, och ”Folkparkens framtid”, som agerar för att parken och byggnaden ska bevaras, och att den blir en mötesplats med inriktning på kulturverksamhet.
Jag ska kortfattat säga något om de olika föreningarna och organisationerna.
Mejeriet är en ideell kulturförening, som startade sin verksamhet 1987.
Stenkrossen är ett hus med ett flertal olika aktiviteter, en verkstad för projekt inom konst, kultur
och innovation. Samt hemvist för föreningar som Lilla Teatern.
Hemgården är en föreningsdriven mötesplats, främst för ungdomar, som funnits sedan 1942.
Fontänhuset har flera olika aktiviteter och är uppbyggt kring arbetsgemenskap. De gör bl a
en tidning, podradio, driver ett café, samt anordnar utflykter.
Ugglan har under lång tid bedrivit social verksamhet, bl a för hemlösa och EU-migranter.
Afrikagrupperna arbetar övergripande för en rättvisare värld.
IM hjälper utsatta världen över och bekämpar fattigdom.
Det finns säkert många fler verksamheter som jag inte nämnt här, alla med någon form av gräsrotsaktiviteter som bygger på människors engagemang och frivilliga medverkan, t ex
som volontärer.
Dessutom har kommunen tagit ett antal initiativ för att få medborgarna mera aktiva i olika beslutsprocesser, och för att kunna medverka aktivt i framväxten av nya projekt.
Exempel på detta är ”Future City Game”, samt ”Överenskommelsen” mellan kommunen och den
s k idéburna sektorn. Det handlar om hur kommunen och dess föreningar ska finna fram till samarbetsformer och innehåll som fungerar på bästa sätt för båda parter.
En sådan överenskommelse har även Malmö tagit initiativ till.
”Future City Game” har anordnat seminarier och workshops för att kunna påverka utvecklingen av Lunds framtid. Idéerna kommer att användas i arbetet med att ta fram en ny Översiktsplan för Lunds kommun. Workshopen om Översiktsplanen ger insyn i arbetet, och en möjlighet att påverka planens utformning.
Workshop om Lunds kommuns nya Översiktsplan.
Det började med ett stormöte om Överenskommelsen mellan kommunen och den s k idéburna sektorn. 70 föreningar deltog i den första workshopen. Syftet är att utveckla och fördjupa samarbetet kring fritid , kultur och social verksamhet.
Detta är några exempel på verksamheter i Lund, som kan bredda och fördjupa invånarnas engagemang och medverkan i angelägna projekt och verksamheter i en kommun.
Min egen del i detta är att jag är involverad i verksamheterna och aktiviteterna på Stenkrossen, Västers bibliotek, Folkparkens Framtid, samt Future City Game och Överenskommelsen.
Du nämner många intressanta verksamheter men den jag blev mest nyfiken på är Västers biblioteks vänner.
Jag tror folkbiblioteken står inför nya utmaningar i takt med att centraliseringen och privatiseringen av tjänster expanderar.
Biblioteken är bland de viktigaste mötesplatserna i Sverige enligt mig och fyller många viktiga samhällsfunktioner.
Så klart att dessa ska bevaras!
Heja Väster!
Tack för ditt svar, Farida.
Jag delar helt din uppfattning att biblioteken är bland de viktigaste mötesplatserna i Sverige idag.
Jag menar att de har fått en allt större betydelse med tiden, och att det i samhället i övrigt inte finns någon liknande verksamhet.
Biblioteken är både en mötesplats, ofta med ett café, och en plats som servar med lån av böcker, musik och film, och som har olika kulturella aktiviteter, föredrag, filmvisning och liknande.
En plats dit folk söker sig för en stunds ro med en bok eller för att läsa någon tidning., spela ett parti schack eller för en stunds samvaro.
Så upp till kamp för våra unika bibliotek!
Bibliotek är fantastiska. Som ni nämner mötesplatsen, aktivitetsplatsen eller det demokratiska i möjligheten att fritt tillgodogöra sig kunskap.
Jag bor utanför ett litet samhälle i en lantortskommun. Det finns inte så många föreningar här, men jag tror att de som finns gör en stor skillnad. De allra aktivaste är idrottsföreningar för ungdomar och PRO för den äldre befolkningen. Sen finns det också små lokala byagårdsföreningar som arrangerar aktiviteter för hela familjen i ett litet geografiskt område. Dessa drivs av folk i de närliggande byarna och som gör mycket för att bidra till att grannar träffas och samarbetar; för att ge en känsla av gemenskap och tillfälle att arbeta tillsammans för en levande landsbygd.
Några bra exempel på andra sorters föreningar som gör skillnad i samhället från ett lite större grannsamhälle är en förening som heter som parar ihop nyinvandrade familjer med familjer som bott i Sverige länge. För att träffas lite då och då och bara umgås. Där finns det också en aktiv kulturförening som arrangerar konstutställningar, happenings, pecha kuchor och flash mobs.
Jag tycker att stat och kommun ska ansvara för vård och skola och omsorg och att ingens trygghet ska behöva vara beroende av privata initiativ eller ideella organisationer. Men jag tror att sociala rörelser och organisationer är vitala för ett fungerande samhälle. Det är viktigt för att tillgodose rättigheter av grupper som lätt glöms bort eller diskrimineras, att tillhandahålla sammanhang och sällskap för de som annars skulle varit ensamma, för att skapa meningsfullhet i att vara aktiv i att skapa något tillsammans och för andra.
Jag tänker på de rörelser som kämpar och kämpar för att lyfta ensamkommande barns situation och behandling i Sverige. Det känns som att det är en kamp som ger frustrerande lite resultat, men tänk om ingen sagt ifrån – vad hade hänt då?
Jag tänker också på Omställningsrörelsen – som ju är en internationell rörelse på gräsrotsnivå som menar att för att få till förändring i en värld i full fart mot en klimatkatastrof måste vi sluta förlita oss blint på att någon annan längre upp i den politiska kedjan ska fixa grejen och börja jobba själv på ett lokalt plan.
Jag tror att ett samhälle där organisering och mobilisering uteblir är ett samhälle som glider ner i cynism och misstänksamhet när människor känner sig maktlösa och förfördelade och tappar sin känsla av meningsfullhet.
Jag håller med dig om att sociala rörelser och organisationer är vitala för vårt samhälle. Gemenskap är kärnan för att skapa rörelse. Ett samhälle utan organisering och mobilisering känns dystopiskt och tyvärr finns det ju andra platser som är verkliga exempel på det. Jag hoppas att Sverige inser värdet av etablerade fackförbund och det rika föreningslivet som finns här. Det finns en lång historia bakom alla dessa medborgarrättigheter vi har i dag.
Politiker och företag sitter på makt att ta de stora besluten som gör skillnad. Det känns ofta hopplöst som du skriver. Men om ingen säger ifrån – vad händer då? Även om resultatet vi kan se svart på vitt ofta inte motsvarar de ansträngningar som görs är just organisering och ideellt arbete nyckeln. Som du skriver tror jag verkligen att vi bara skulle gå ner oss om vi inte hade varandra. Maktlöshet och känslan att ens egna ansträngningar är en fjärt i rymden. Genom organisering ger vi varandra hopp. När en inte orkar så drar de andra ett tag. När vi har kraft och driv kan vi få andra med oss. Att kämpa tillsammans för allas vinning. Jag tror det är lättare att engagemanget är värt mödan då. Att sitta hemma och donera pengar då och då är visserligen bra. Men det kanske mest av allt ger en känsla av att bidragit, en egoboost, minskade skuldkänslor. Att kämpa sida vid sida med pulserande hjärtan som väller över av kärlek är något helt annat.
Boken Rörelser under ytan
Det är en intressant bok, som ger inblickar i ett USA som jag tidigare inte visste särskilt mycket om.
Jag tänker ta upp och beröra några av de saker som jag finner mest intressanta i Kapitlet
En ekonomi som ger förutsättningar för liv.
Den rikaste procenten äger nästan hälften av tillgångarna i USA.
I det här kapitlet ifrågasätts det rådande kapitalistiska systemet, och vi får ta del av rörelser och människor som arbetar för ett alternativt, mera rättvist och hållbart system.
Centrala frågor för dessa rörelser är:
* Hur återtar vi lokal produktion av det vi behöver?
* Hur skapar vi en ekonomi där våra hem inte blir en av brickorna i det finansiella spelet?
* Hur kan vi nedmontera det kapitalistiska system, som vi dagligen är en del av?
Människor kommer samman för att besluta vad som ska hända i deras kvarter, i deras hus, och i deras kooperativ. Idag är över 130 miljoner amerikaner involverade i någon form av kooperation – t ex kollektiva boendeformer eller medlemsbanker.
Och det finns 13,5 miljoner arbetare som är ägare eller delägare i sina företag.
Organisationen ”City Life” försöker hjälpa utsatta människor med juridiska och strategiska råd. Bara i Boston så kämpar de för tusentals människor som håller på att förlora sina hem.
”Caracol” valde att starta ett kooperativ för att inte bli beroende av ekonomiska bidrag från USA:s stora stiftelser och filantroper.
Många nytänkande i USA frågar sig hur de positiva, pågående projekten och rörelserna ska kunna bli till en folkrörelse, som i sin tur kan leda till ett systemskifte i det amerikanska ekonomiska systemet?
Marjorie Kelly hoppas att vi i framtiden kommer att se dagens idé om vinstmaximering som lika primitiv och grym som slaveriet.
Men idag är stora delar av det ekonomiska systemet genomkorrumperat av starka ekonomiska intressen. Så hur kan man skapa hållbara ekonomiska system utanför de institutioner och system som finns nu?
Det finns många människor som har en vilja att bygga ”community”. Att hitta tillbaka till den gemenskap mellan människor, som ibland tycks ha gått förlorad bland storköpscentra och motorvägar.
Som t ex Eric Mathis, som försöker driva en omställning till en hållbar ekonomi i ett samhälle som sedan 30-talet byggt sin tillvaro på kolutvinning. Hans långsiktiga vision är att skapa ett nätverk av småskalig lokal produktion av solceller och vindkraft.
Och sådana initiativ finns överallt i det amerikanska samhället.
Det tycker jag är både förhoppningsfullt och spännande att få kännedom om.
Det är nog flera som inte känner till dessa sidor av det amerikanska samhället, och hur många som verkligen arbetar för en förändring och kämpar emot det rådande ekonomiska systemet.
Förhoppningsfullt, som sagt.
Kanske att detta finns i Sverige känner du till om det gör det?
Det ger verkligen hopp om framtiden att läsa om hur många vi ändå är som strävar efter ett mer solidariskt samhälle. Att det dessutom dyker upp fler och fler lokalsamhällen och kollektiva sätt att leva värmer mitt hjärta. Att det redan är ett alternativt leverne i USA gör att jag är övertygad om att vi snart ser en ökning även i Sverige. Det finns redan många miljömedvetna delvis självförsörjande jordbrukare och små minisamhällen där man hjälper varandra. Men det är inget jag vet mycket om. Och jag tror inte att jag är ensam. Det känns som ett av de stora problemen, åtminstone här i Sverige, är att det är svårt att komma igång. Till en början vet vi väldigt lite om alternativa levnadssätt. Och även om vetskap finns är steget att omsätta det till verklighet långt. Du behöver en jordplätt och verktyg och en himla massa kunskap. Allt det här finns redan, men för att ta del av det måste man aktivt söka upp det. Jag älskar trädgårdsarbete och skulle gärna syssla mer med det, men jag har varken ekonomi eller tid till att driva en trädgård själv. Jag skulle gärna se att det finns trädgårdar och jord att bruka tillsammans med andra. Alla bidrar så mycket det kan och orkar. Alla lär av varandra och delar på skörden.
Som du skriver är ett centralt problem ägande- och maktkoncentration. Jag tror att vi i Sverige och ännu mer i USA kan lära oss av Brazilian Landless Movement här. Jag kände inte till denna rörelsen innan, men den var väldigt inspirerande. Naturligtvis ser förutsättningarna annorlunda ut här (och i USA), ekonomiskt och politiskt, men grundidén att det är ägandestrukturerna som måste förändras och att det är omöjligt att göra det här utan kamp tror jag ändå är detsamma. Tack vare tidigare generationers kamp för samma frågor så har vi förmånen att troligtvis inte behöva ta striden i lika bokstavlig mening och har förhoppningsvis möjlighet att göra det fredligt och demokratiskt. Men receptet för att lyckas kan vi hitta i Brasilien – en ovilja att acceptera gällande normer och regler, en vilja att stå upp för det vi tror på, en abstrakt formulerad dröm (exempelvis demokratisk ekonomi) och sedan konkreta, genomtänkta och genomförbara steg mot den här drömmen.
Ett steg jag tror på politiskt är upprättandet av en mall för hur ett demokratiskt företag skulle se ut, där alla juridiska och ekonomiska problem är täckta och där grundidén helt enkelt är en person – en röst. Därefter drivs företaget givetvis fortfarande av en ledning, som röstas fram och kan röstas bort av arbetarna, men större frågor kan fortfarande bli föremål för gemensam omröstning, lönefördelningen kommer att se helt annorlunda ut, inga vinster kommer att försvinna till privata ägare (eftersom det inte finns några sådana).
För mig var aktivism länge tätt sammankopplat med politiska ungdomsförbund och manifestationer – aktiviteter jag ägnade mig åt på min fritid vid enskilda tillfällen. Ju mer jag lärt mig om samhället, människor och orättvisor desto mer landar jag i insikten att aktivism är inte en separat aktivitet, det är hela livet.
Aktivism i min närhet handlar ofta om rädsla för framtiden. Föreställningen om framtiden är ett katastrofscenario om vi inte gör något drastiskt åt saken. Fel krafter driver förändringen. Vi måste omvärdera. Jag har läst boken Positiv antirasism. Där presenteras tänket om att forma en tydligare bild av vad vi faktiskt är för, inte bara vad vi är emot. Vi måste fokusera på vad vi vill bygga för framtid, inte bara på det som är dåligt idag. Vilket samhälle vill vi leva i? Vad är viktigt för oss? Vi måste bygga en vision byggd på hopp och framtidstro och sträva efter det.
Aktivism och samhällsengagemang idag är som sagt ofta baserat på rädsla och lösningen presenteras för oss som färdiga paket. Gå med i den här organisationen! Skriv på den här protestlistan! Var med i den här demonstrationen! Gör det här – annars händer det här. lösningen är att protestera mot makthavare för att få förändring.
Jag tror att vi måste se varje individs egenskaper och erfarenheter som en tillgång för att kunna nå riktig förändring. Vi kan inte klumpas ihop till en massa. Varje människa har unika förmågor som behövs i ett samhälle. En början är att se in i sig själv. Lära oss lyssna på vår kropp. Lära oss förstå oss själva för att förstå varandra. Förbättra vår förmåga att kommunicera. Att alltid sträva efter att vara en bättre medmänniska. Vad är jag bra på? Hur kan jag använda dessa förmågor för att hjälpa andra? Hur kan jag använda mina erfarenheter för att utvecklas som människa? Det är så vi bygger ett bra samhälle.
Det kanske är en struktur som handlar om konsumtion typ ett politiskt parti presenterar en ide som man som medborgare kanske kan välja och att man istället kan ha mer demokrati och att alla har ett ansvar att vara med
Du skriver många kloka ord.
Jag delar din uppfattning att vi bör lägga mer energi på vad vi är för, vilket samhälle vi vill leva i,
och vilken framtid vi vill bygga. Istället för att fastna i rädsla och negativism inför framtiden.
Tycker också att vi ska se varje individ som en tillgång, vars förmågor behövs i vårt samhälle.
Fint skrivet!
Jag håller med om att vi måste se till varje människas unika egenskaper. Alla kan vi bidra med något och kan vara värdefulla i någon annans liv. Vissa är utåtriktade och är bra på att hjälpa till rent praktiskt på flyktingförläggningar eller anordna demonstrationer. Andra som är mer inåtriktade (som jag är) kanske kommer till sin rätt mer genom att bygga appar eller skriva insändare. Som du säger är det verkligen viktigt att känna sig själv för att kunna hjälpa andra.
Bra tankar, jag både håller med och håller inte med, men det är så det ska vara. Tycker alla samma sak så är det i regel ingen som tänker. 🙂
Som du skriver så är politisk aktivism idag till stora delar präglade av ett katastroftänkande. Det finns mycket att skriva om det, de exemplen du ger på det är bra och din slutsats, vi borde sluta fokusera på vad vi är emot och istället fokusera på, vad är det egentligen för samhälle vi vill ha? Det är väldigt lätt att säga vi är emot kapitalism och neoliberalism och så vidare, men problemet är att ”vänstern” (i brist på bättre ord, menar det i dess bredaste bemärkelse här) har misslyckats med att ge ett svar på vad vi vill ha istället medan högerpopulismen lyckats förmedla ett övertygande alternativ och på det sättet fått med sig en stor skara av den missnöjda arbetarklassen (som har all anledning att vara missnöjd).
Det jag däremot inte håller med om är att alternativet är att se vad vi som individer kan göra för samhället. Jag tror tyvärr inte att det är tillräckligt. Det krävs en politisk lösning, men som du skriver ska den inte vara framstressad eller presenteras som en protest mot någonting existerande, utan som ett alternativ för hur vi vill ha det, baserat på hur vi vill leva våra liv.
Jag tror som du att det krävs en politisk lösning, men individen är också viktig. Vi måste bli bättre på att se varje människas unika förmågor.
Ja, det håller jag helt med om. Ofta kan vi tillföra olika saker som tillsammans bidrar till förändring. Det krävs konkreta politiska förslag men också uppmanande texter, kulturellt engagemang i form av musik, konst och skönlitteratur, engagerande talare och personligheter för demonstrationer och aktioner. Det krävs de som ser möjligheterna och de som ser eventuella hinder; de som har den stora bilden för ögonen och de som ser detaljerna.
Tycker också det är bra skrivet 🙂 o tänker också på våra egenskaper som individer. Tänker att det kanske är också först när vi väl träffas i verkligheten som det är lättare att se dem. Att internet kan vara anonymt i det att en del kan formulera sig bra i den miljön med saker som du ger exempel på och så och att det kan vara svårt att se sin egen roll ”på håll” typ, att det behöver bli mer verkligt.
Jag postar även en reflektion specifikt inriktat på användning av sociala medier som hjälpmedel för social mobilisering.
Viktigt att tänka på vilka plattformar vi använder oss av för mobilisering. Facebook och Twitter är privatägda bolag som tjänar pengar åt sina aktieägare på den information de samlar in om människor. Internet är fortfarande ett relativt ungt fenomen och vi lär oss fortfarande hur vi ska navigera rätt i cyberspace. Information samlas och kan användas emot medborgarna.
FRA-lagen och liknande lagar utomlands till exempel Fisa Amendment Act i USA ger makthavare och myndigheter tillgång till privat information. Dessa lagar sägs vara till för att upptäcka yttre hot för att kunna motverka bland annat terrorism. Nästan all internettrafik korsar USA’s gränser då många många av de största plattformerna har sin bas där. Enligt amerikansk lag har säkerhetsmyndigheten tillåtelse att lagra och kartlägga information om och kommunikation mellan människor.
Personligen tycker jag att det är fult att maskera massavlyssning som något som sker för folkets säkerhet. Det handlar om den personliga integriteten. Dessa lagar anser jag strida mot FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.
Att kommunicera via internet är långt ifrån privat. Det finns mycket att ha i åtanke och det är lätt att avskräckas från att använda internet. Det kan vara svårt för många västerländska att relatera till det faktiska hot som massavlyssning innebär. I andra delar av världen förföljs och mördas människor som står i opposition till makthavare. Rättigheterna att tänka, tycka och uttrycka sig fritt. Rätten att söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser. Rätten till fredliga möten och sammanslutningar. Dessa rättigheter inskränks.
Samtidigt är internet och sociala medier en fantastisk möjlighet att organisera sig. Sociala medier i sig är en bra plattform för att skapa opinion och sprida information. Att endast dela inlägg på Facebook skapar dock ingen samhällsförändring. Sociala medier kan enligt mig inte ersätta fysiska rörelser och engagemang. Jag ser Facebook mm som verktyg för att underlättar opinionsbildning och social mobilisering. Jag tänker på revolutionen i Egypten. Twitter gjorde inte så att Mubarak avgick. Om ingen hade samlats på Tahrirtorget hade det aldrig hänt. Uppror och revolution är främst sociala fenomen. Internet är ett verktyg för att omsätta potentialen från enskilda individer till en enad kraft som står upp för folkets behov och krav.
Rättviserörelser i allmänhet möter mycket motstånd. De med makt tjänar på att samhället förblir som det är och motsätter sig en förändring. Traditionella medier är i vissa fall korrumperade och vinklar det som berättas för att vända folk mot rörelsen. Om folk får fel information om vad som händer kan samhällsstrukturer och maktförhållanden kvarstå. Kameror i mobiltelefoner kan samla bevis och sociala medier kan vara en plattform att sprida sanningen.
Jag fångar upp det du säger om att det är viktigt att välja socialt forum och att det är många som är privatägda och används till att samla information. Jag tycker detta är en svår sak där en måste väga fördelar mot nackdelar. Min erfarenhet är ex att levande gruppkommunikation i löst hållna grupper fungerar bäst över Facebook och mindre bra i andra forum, eftersom folk inte aktivt loggar in och därmed rinner saker ut i sanden. Internet är massivt och kommunikation som händer där folk inte ser det är död kommunikation. Det är knepigt.
Instämmer helt Ida. internet och sociala medier ger en fantastisk möjlighet (t.ex. att organisera sig), men medför också risker (avlyssning -> förföljelse, hot, våld) som få i Sverige känner till/bryr sig om. Och att det inte kan ersätta det fysiska agerandet och övrig analog aktivism.
De tre stora digitala plattformarna Google, Wikipedia och Facebook är alla förknippade med dessa problem (på olika sätt).
Makt att söka sanning och att fler publicerar vad de tycker på egen plattform som när internet började eller att åtminstone att man kan det med egen internetsida där man kan säga vad man tycker och vara med och ge sanningen och vad som är rimligt flera vinklar så att man kan se sanningen mer
Jag bor i Malmö och här finns många rörelser men jag tänker främst på fyra verksamheter: Fryshuset, Kontrapunkt, Malmö kvinnojour och Mötesplatsen Otto.
Fryshuset är kortfattat sagt ett aktivitetshus som främjar ungdomskultur. Fryshuset startades först i Stockholm och finns numera på flera orter i landet. Fryshuset finns även i Malmö och där har jag varit aktiv till och från i olika sammanhang. Av egen erfarenhet vet jag att många ungdomar känner att de får ta plats, göra sina röster hörda och ges möjlighet att förverkliga sina idéer i Fryshuset. Det finns oändligt många aktiviteter och projekt med olika mål och inriktningar. Projektet jag var med i hette Tillsammans för Sverige (TFS). Det var ett projekt som jobbade med religionsdialog och hade föreläsningar och gruppövningar inom tro och religion. Mycket behöver tilläggas och förbättras i religionsdialogen. Samtalen och övningarna vi gjorde handlade om hur en kan bemöta fördomar och främja gemenskap.
Kontrapunkt känner säkert många av er till.
Jag har själv inte varit aktiv där men det är ett kulturhus som även fungerar som ett socialt center. Utöver kultur finns det folkkök, nattöppen mötesplats för hemlösa, akutboende för flyktingar med mera. Kontrapunkt beskriver sina verksamheter som ett solidaritetsarbete. Det är en viktig mötesplats för många.
Så här står det på hemsidan:
”Gemensamt i alla våra verksamheter är att de ska uppmuntra till ett starkt och aktivt samhällsengagemang. Vi tror att genom möten och samverkan mellan människor och samhällsgrupper, skapar vi förutsättningar för kunskap, mångfald, integration och gemenskap”.
Malmö kvinnojour har funnits i Malmö sedan 80-talet och är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell förening. Här kan alla som definierar sig som kvinnor få kostnadsfri hjälp i form av stödsamtal och skyddat boende. Malmö kvinnojour föreläser även på arbetsplatser och skolor för att lyfta vad våld i nära relation är.
Slutligen, Mötesplatsen Otto är en mötesplats för ensamkommande och volontärer.
Mötesplatsen Otto ingår i ensamkommandes förbund (EF) som startades i Malmö 2012.
Det började som ett gruppsamtal bland ensamkommande där de diskuterade sina behov och önskemål.
I dag, finns organisationen i 15 kommuner och har över 3000 medlemmar.
EF har fått flera priser och även besökt Sveriges riksdag och kungaslottet i Stockholm.
Jag tycker att alla dessa rörelser är viktiga för att de bidrar till gemenskap och ett rättvisare samhälle.
Ungdomar och ensamkommande måste få tala utifrån sig själva och om sina behov ostört,
liksom utsatta kvinnor och hemlösa måste bli bemötta med respekt och ha tillgång till trygga rum.
Det är viktigt att folkrörelser får behålla sitt tolkningsföreträde och inte kidnappas utifrån men det ska inte nödvändigtvis utesluta dialog och samverkan med utomstående.
Jag kopplar dessa rörelser till ett citat i Kjörlings bok på sida 39: Vår befrielse måste vara vårt eget verk.
Alltför ofta hamnar utsatta i skuggan av någon annans framförande eller tal. Det är väldigt vanligt inom politiken att allt fokus hamnar på två politiker där det enbart handlar om att vara för eller mot. Allt annat som ämnet berör hamnar mellan stolarna och personerna som det i första hand berör hamnar helt utanför debatten.
”Många arbetare har insett att det är upp till dem själva att ta makten över sin situation”, s.25 i rörelser under ytan.
Det är upp till en själv att ta makten över sin situation men ibland är det lättare sagt än gjort.
Vi blir starkare om vi gör det tillsammans och på lika villkor.
Därför är folkrörelser viktiga för att de drabbade får komma till tals.
Ohörda röster blir hörda rop.
Länkar:
http://fryshuset.se
http://www.kontrapunktmalmo.net/om-oss/
http://www.malmokvinnojour.se
https://ensamkommandesforbund.se
Det du skriver om tolkningsföreträde känner jag igen. När politiker debatterar tycks de själva hamna i fokus, snarare än människorna som berörs av det de diskuterar. Det där med välmenande utomstående är knepigt. En svår balansgång. Den riktiga förändringen kan inte komma utifrån. Men det finns privilegier som kan användas för att ge utrymme för frigörelsen att äga rum. Man måste lägga sina åsikter åt sidan, för det är i princip alltid oväsentligt vad en utomstående tycker i frågan. Ge plats åt de vars ord faktiskt har betydelse.
Flera intressanta verksamheter som du berättar om.
Det är ju ändå en välsignelse att det finns föreningar som Kontrapunkt, som tar sig an de värst utsatta i vårt samhälle. Med folkkök, nattöppen mötesplats för hemlösa, samt akutboende för flyktingar.
Hur sjutton skulle det sett ut, och hur skulle vårt samhälle klara av det, om inte alla dessa engagerade
krafter fanns i alla dessa rörelser, föreningar och organisationer? Som lägger ned så mycket tid och engagemang för saker som de känner för och tror på, och som definitivt gör skillnad.
På tal om att det finns många som lägger ner mycket tid och engagemang för goda sakers skull – Jag läste precis boken ”Absolut Svensk” av Soran Ismail. Där berättar han att han träffat en samordnare för ett biståndsprojekt som tog emot amerikanska volontärer. Det fanns uppenbarligen inget vettigt för dessa engagerade ungdomar att göra, så för att inte ha dem springande under fötterna och samtidigt ge dem en känsla att de åstadkommit något meningsfullt satte hen varannan grupp att gräva ett stort hål (som hen sa skulle bli grunden för en byggnad) och varannan grupp att fylla igen samma hål (med en annan motivering).
Jag fick för mig att detta berättades som ett skämt från samordnarens sida, men jag blir bara beklämd.
Det sociala nätverksarbete från min närhet som jag först kommer att tänka på är integrationsarbetet som pågick och som jag förstår det fortfarande pågår på Klostergården i Lund, där jag växte upp, i synnerhet kopplat till Klostergårdsskolan där jag gick. Allra mest märktes det nog på Internationella Veckan där eleverna från respektive årskurs (1-6) skulle arbeta med varsin världsdel och lära sig och lyfta fram dess traditioner och historia och istället för att fokus blir på krig, svält och fattigdom så blir det för en gångs skulle på glädje, kultur och delar som dels kan skänka stolthet åt de som har rötter därifrån och dels ge en annan typ av förståelse och i synnerhet andra associationer för barn som t.ex. mig som växer upp med två svenska föräldrar. Men en vecka om året var såklart bara en liten del av allting, detta var ju ett arbete som pågick hela tiden, eller kanske snarare en ”anda”. Jag minns att vi fick lektioner i persiska på lågstadiet; att man arbetade på att lyfta fram likheterna inom Judendom, Kristendom och Islam med hjälp av rabbir, präster, imamer.
Jag tror sociala rörelser spelar en central roll i alla samhällen och egentligen att ett samhälle inte kan fungera utan ett aktivt socialt liv. Men de kan ta olika former, jag tror ofta vi föreställer oss dem i protest mot samhället eller som politiska röster för förändring. Men de kan också vara integrerade delar av samhället vilket jag tror vi borde sträva emot i större utsträckning. Ett sådant exempel är den svenska idrottsrörelsen, som av med hjälp av en grundläggande lag – svenska idrottsföreningar måste ägas och styras av dess medlemmar – utgör en otroligt stark kraft i samhället. Naturligtvis finns det ideella föreningar och människor som frivilligt engagerar sig också i andra länder, men på få ställen, om någonstans i väst, är det så väl skyddat som i Sverige. Detta är väl det andra exemplet jag skulle kunna ge från min närhet och ett exempel jag själv i vuxen ålder har mer erfarenhet från. Jag tänker i första hand på SFSU, Svenska Fotbollssupporterunionen, en relativt ny röst som har förankrat sig bland supportrar till i princip samtliga svenska elitlag och med stora ansträngningar vann en viktig politisk strid för bevarandet av just denna lag (51 %-regeln) genom arbete där såväl lokala supporterföreningar runtom i Sverige (i olika idrotter) som förbund (också detta i olika idrotter) engagerades och tillslut lyckades rösta ner förslaget att avskaffa denna regel.
Intressanta tankar om att se sociala rörelser ur ett bredare perspektiv. Jag tror också det är bra med rörelser som är integrerade delar av samhället, samtidigt som vi också behöver proteströrelserna.
Jag gillar den typen av agerande av skolor (de exempel du nämner Olof ) då det brukar ha en överbryggande funktion och öka förståelse och samhörighet (och därmed minska på konflikter, rädsla och i förlängningen krig).
Bra att du lyfter aspekten om att samhället till stor del är de sociala rörelserna m.m. Vi är ju trots allt samhället, och vi formar det (många tillsammans i bästa fall), där idrottsrörelsen kan vara en förebild.
Jag tror att stora samhällsförändringar börjar med sociala rörelser. Historiskt finns det många exempel, till exempel de som kämpade för kvinnlig rösträtt eller medborgarrättsrörelsen.
Sociala rörelser får politikerna att agera. Ett aktuellt exempel är #tystnadtagning som följde i spåren av #metoo där 450 skådespelerskor gick ut med sina upplevelser av sexuella trakasserier inom branschen. Detta fick kulturminister Alice Bah Kunke att kalla till möte med cheferna för bland annat Riksteatern, Dramaten och Kungliga operan.
När jag tänker på sociala rörelser blir det främst initiativ inom miljöfrågor som dyker upp i mina tankar, eftersom det är där jag själv är mest engagerad.
Jag tänker till exempel på Klimatriksdagen, som anordnades för första gången i Norrköping 2014 (jag var där), med inspiration från folkriksdagarna som anordnades på 1890-talet för allmän rösträtt. Nu ska det anordnas en ny klimatriksdag våren 2018 i Stockholm. De ursprungliga folkriksdagarna bidrog till att pressa politikerna till förändring, och vi fick till slut allmän rösträtt. Förhoppningsvis kan Klimatriksdagen bidra till att klimatfrågan finns med på agendan i valdebatten.
Ett annat initiativ är En köpfri dag, som är en motreaktion på Black Friday, och infaller samma dag, i år den 24 november. Istället för konsumtionsfrosseri väljer de som deltar i initiativet att inte köpa någonting den dagen. Detta för att visa att vi inte kan fortsätta som vi gör om vi ska fortsätta leva på den här planeten, överkonsumtionen måste få ett slut.
En till reflektion jag kom att tänka på:
Det finns ju också sociala företag, som är en blandning av företag och social rörelse. Det vill säga, ett företag som inte har som främsta syfte att gå med vinst, utan syftet är att åstadkomma någon slags förändring i samhället. Vinsten som uppkommer återinvesteras i företaget så att pengarna kan fortsätta göra nytta.
Det här sättet att driva företag tror jag är framtiden, även om det alltid också kommer finnas vinstdrivande företag och ideella organisationer.
Håller med!
Att människor grupperar sig för att finna stöd hos liktänkande samt för att lättare nå mål är en social konstruktion som är ungefär lika gammal som människan själv, och det är en naturlig och normal sak.
En ovanligare form av gruppering är den med syfte att bryta normer eller få till stånd en stor samhällsförändring. Dessa grupperingar /rörelser finner jag väldigt intressanta – och relevanta för att belysa & förstå samhällsförändringar över tid.
Det är också intressant att över tid följa utvecklingen av metoder (hur agerar eller genomför grupperingarna sin agenda). En sådan förändring i metod tror jag att alla aktivister idag känner till även om alla inte har samma uppfattning/erfarenhet/uppmärksamhet kring det: Nyttjandet av internet & sociala medier. Är man äldre så ser man tydligt denna förändring medan vissa yngre (eller nystartade) aktivister ev inte ser det. Det har även forskats kring denna förändring – ett bra ex är en studie om Digitalt engagemang & ”checkbook-activism”. [Lisen Selander, Göteborgs Universitet (2017) ] som där belyser följande särdrag för den nya formen jämfört med den gamla: Mer kortsiktigt; connective istället för collective; individ/autonomi; mer gränslöst; mer passivt; mer reaktivt (och vanliga triggers är grova övergrepp, media (populism), och geografisk närhet). Agerandet blir då (om jag tar ett stereotypt exempel) att man utifrån ett förenklat facebook-meme reagerar känslomässigt och agerar i affekt utan att själv dyka djupare i infon bakom memet.
I.o.m. den snabba utvecklingen av info-flöde och förändringar i kvaliteten av densamma (bl.a mkt större exponering för ”falska nyheter”) så krävs det en markant utvecklad form av informationshantering (IH) av gemene man i allmänhet och av aktivister/förståsigpåare i synnerhet.
Jag hävdar att IH idag är en av våra största utmaningar. Mer om det här: http://milken.se/info-hantering.html
Då vårt samhälle/samtid av många upplevs som ombytlig, obekväm och komplex vill de flesta åtgärda detta på något sätt – och för vissa blir det via någon typ av aktivism.
Men hur många ställer sig frågorna: Varför gör jag det här egentligen? Varför engagerar jag mig just i denna fråga? Förstår jag eg vad denna fråga handlar om (på ett djupare plan, från olika infallsvinklar och/eller i ett historiskt perspektiv)?
Lite av det som Kjörling benämner ”sammanhang”.
Och utifrån ett senare citat ”Flera sanningar tävlade om att vara den självklara, moraliska perspektiv ställdes mot varandra.” blir det återigen aktuellt att lyfta relevansen (och den stora utmaningen) i nutida IH.
Jag bor i Malmö och här finns gott om sociala rörelser, organisationer, nätverk eller sammanslutningar … men vilken betydelse de har för samhällets funktion beror på sammanhanget. Dels beror på det rörelsens effektivitet vid det givna tillfället, dels på tillåtelsen/öppenheten från det omgivande samhället i allmänhet och de berörda myndigheterna/nyckelaktörerna* i synnerhet.
Jag har själv varit aktiv i ett flertal av exemplen, och ibland har de varit framgångsrika ibland inte – trots samma fråga/agenda.
* Framför allt mainstream media och (aktuella) kändisar, då vårt samhälle generellt är mer populistiskt än tidigare.
Jag upplever att politisk korrekthet (PK) har blivit smalare och mer hetsigt påpassat – och normaliserat via effektiv populism i kombo med medias agerande. PK:n är ofta tajt kring frågor om t.ex. unga flyktingar och ensamkommande, och i dessa fall är rådande PK att vi ska vara väldigt tillåtande och generösa. Det exemplifieras inte minst i klippet om ”Vi står inte ut” som bl.a. säger att vi ska stoppa ”alla utvisningar” samt att ”vi behöver dem” (flyktingarna). Mina kommentarer till dessa är: 1) ”alla” är absolutism vilket är olämpligt i komplexa frågor och/eller genomföranden. 2) Vem är det som behöver flyktingarna? Och vad menar de med ”behöver”? Det är ett väldigt starkt ord jämförbart med primära behov (dricka, äta, sova). Vad behöver ”vi” flyktingarna till?
PK brukar ligga i linje med den rådande politiska agendan vilken ibland kan vara långt ifrån hållbar och etisk. Med de små stegens tyranni kan man förflytta en hel nations PK till ett läge där det tyska folket befann sig under andra världskriget. Vi får inte vara så naiva & oödmjuka och tro att det inte kan hända oss … eller redan har hänt.
John Cleese belyser detta på ett väl kort & sammanfattat sätt, och även om han har humor som perspektiv så är belysningen applicerbar på andra perspektiv.
http://bigthink.com/videos/john-cleese-on-political-correctness
Och visst är något fel när olika typer av flyktingar/invandrare får gräddfiler och mycket resurser samtidigt Sverige inte tar hand om gammelsvenskar.
http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/bo-har-fyra-barn-och-%C3%A4r-heml%C3%B6s-1.4815670
Håller verkligen med om citatet i boken Sammanhanget: ”De flesta har inte insett det än, men vi alla, förutom en liten minoritet, lever i ett fängelse. Våra vakter är inte dumma, de låter oss promenera fritt i solen och gå på bio om vi vill, men för många av livets viktigaste sidor ges inget val”. Eller om val ges, är de begränsade/utvalda. Eller att vi själva (via indoktrinering och/eller bekväm passivitet) intalar oss att vi inte kan/inte har val/utväg/fler möjligheter… vilket då blir en typ av egenskapat fängelse.
Och i en sådan situation kan det vara svårt att välja vad eller hur man bör engagera sig … om man orkar göra det öht.
Om gräsrötterna inte orkar, lär särintressen (från t.ex. näringslivet) bli alltför genomsyrande och samhället därmed än mer ohållbart.
Om inte ens mäktiga beslutsfattare orkar (och alla delar av våra socialt konstruerade liv, inkl samhällena, lämnas därhän), lär naturens principer sakteliga ta över och så småningom finna tillräcklig hållbarhet.
Vilket jag ser som en av de viktigaste syftena med gräsrots-/folkrörelser – att ställa om till ekologiskt och andligt hållbara samhällen.
Jag postar ett försenat inlägg här (vet inte om någon ser det o har av olika anledningar tyvärr inte kunnat hålla tidsramen riktigt).
När jag tänker på sociala rörelser, organisationer och nätverk i min närhet så tänker jag dels på second-hander med biståndshjälp som jag själv ”vuxit upp” med på olika sätt. Ställen, som likt de ovan diskuterade biblioteken också blir mötesplatser där man kan bidra till bistånd och samtidigt hållbarhet. Och som med alla typer av nätverk får så många olika slags positiva effekter för samhället; samhörighet, gemenskap osv. Jag tänker också på odlingsföreningar (sammankopplade med omställningsrörelsen) och arbetet i den typen av föreningsliv som jag också har erfarenhet ifrån. Men i Göteborg där jag bor händer det mycket. Många demonstrationer (och motdemonstrationer) civilkurage och motstånd. Stödet för de ensamkommande ungdomarna från Afghanistan är ett exempel.
Det jag dock känner igen mig i starkast från materialet är det om segregeringen och bilden av olika områden och vad det gör mot samhället. Göteborg är en av Europas mest segregerade städer och bara min personliga resa genom att ha flyttat runt lite är ett exempel.
Jag har bott på flera ställen i Göteborg o kände väldigt mycket ”hemkänsla” och samhörighet till min stad i området Biskopsgården (som är känt som”problemområde”) när jag bodde där. Nu bor jag i Eriksberg (från början av endast den anledningen att det det var svårt att hitta större hyreslägenheter inom mitt bostadsbolag o vi blev erbjudna en lägenhet här). De områdena, som så många andra liknade exempel i Göteborg ligger inte så långt ifrån varandra men är väldigt olika. (Eriksberg ligger vid kajen, är till stor del nybyggt och har höga priser).
I Biskopsgården upplevde jag att människor synliga för varann på ett annat sätt, var friare, hjälpsammare och också använde sitt eget stadsrum på ett annat sätt. Bara att olika familjer grillade mellan husen och bjöd in mig eller andra förbipasserande eller andra exempel. Där jag bor nu känns det som att bilden är att vi inte behöver varandra. Jag ser knappt mina grannar, alla (inklusive mig själv och partner) är stressade, balanserar livspusslet osv. i tron om att det bara är att köra på. Men om vi knappt har en anledning att se andra människor vi inte känner (snart nästan inte längre ens i mataffärer) förstärks bara bilden av att våra förvärvsarbeten är den enda mening vi ska uppfylla och arbetsinsats vi ska göra. Och den bilden tror jag är väldigt farlig för samhället.