180409-180429
Välkommen till tre veckor där vi framförallt tittar på begreppet Omställning och tar del av omställningsrörelsens arbete. Omställning i detta tema syftar till att klara ett samhälle bortom oljeberoendet, bortom den ekologiska, ekonomiska och sociala krisen som vi står inför. Vad behöver vi göra för att klara det? Vi kommer läsa, titta på film och reflektera tillsammans. Vad tänker du om veckornas tema? Vad skulle du vilja diskutera med de andra på kursen kring omställning, klimatkrisen, den ekonomiska krisen, organisering och vad vi kan göra?
Frågeställningar att ha med in i Omställningsblocket:
- Hur vill du förstå begreppet Omställning?
- Vad tänker du om Omställningsrörelsens utgångspunkt och omvärldsanalys?
- Vad händer när vi inte längre kan använda olja som energiförsörjare? Vad innebär det för vårt oljeberoende samhälle?
- Vilken natur- och människosyn tycker du rörelsen verkar anamma?
- Att gå till aktion – göra något själv för att ställa om istället för att vänta på politik beslut, tror du att det är en möjlig väg att gå?
- I stort sätt alla aktörer ni möter i detta block kritiserar det ekonomiska systemet vi lever i nu, kapitalismen/nyliberalismen. Hur tänker du kring detta?
- Omställningsrörelsen säger tydligt att vi i väst måste minska vår resursförbrukning, vår konsumtion, vår levnadsstandard helt enkelt. Många ser det som ett hot, som något svårt, eller till och med omöjligt. Andra ser det också som en möjlighet att utvecklas som människor, att skapa ny slags relationer mellan oss människor och vår relation till naturen. Hur tänker du kring det här?
UPPGIFT
Skriv en reflektion senast onsdagen den 25 april och kommentera minst tre av din kurskamraters texter senast söndagen den 29 april. Det är viktigt att alla är aktiva och verkligen skriver under den perioden, för att det ska bli ett intressant samtal er emellan.
Lycka till med läsandet, tittandet och reflekterandet!
Anna
Låt oss börja veckorna med att lyssna på Transition Towns grundare Rob Hopkins som pratar om peak-oil, vårt oljeberoende och omställning.
Vi tittar också på Maja Lindströms otroligt fina animerade film 00-tal Barn. På väg hem genom ett öde industriområde börjar en mamma och hennes son prata om vad som hände när drömmen om evig ekonomisk tillväxt kolliderade med oljetoppen och den följande nedgången i global oljeproduktion. I en fullt möjlig bild av en nära framtid ställer våra barn oss till svars för vår ansvarslösa livsstil.
00-Tal Barn (otextad HD) from Maja Lindström on Vimeo.
Litteratur
Som huvudlitteratur läser vi Björn Forsbergs bok Omställningens tid: tillväxtens slut och jakten på en hållbar framtid. Forsberg tar sig an att beskriva läget för vår moder jord just nu, han visar på de de svåra utmaningar vi står inför och ifrågasätter hur vi har organiserat vårt ekonomiska system samt vilka konsekvenser det verkar ha fått för oss människor och planeten vi lever på.
Björn Forsberg och Omställningens tid: tillväxtens slut och jakten på en hållbar framtid
I Omställningens tid målar Forsberg upp en ganska mörk bild av vår samtid. 150 år av ekonomisk tillväxt har nått sin ände: Oljetoppen har passerat. Fiskbestånden står inför kollaps. Grundvattnet sinar. Jordbruksmark ödeläggs. Skogar överavverkas. Så kan uppräkningen fortsätta. Överallt hopar sig tecknen på att världsekonomin har gått in i en resursvägg. Även finans- och skuldkrisen är följder av tillväxtens slut. Festen är över.
Men det finns en utväg: Att ställa om samhället. En utmaning lika stor som möjligheterna. Omställning handlar om någonting mer än lågenergilampor och ”miljöbilar”. Den är en grundläggande förändring av hela vårt sätt att leva och organisera samhället. Forsberg tar med oss på en resa till Kuba, Detroid, Portland, Samsö och Åredalen. Hans utgångspunkt är att det redan finns massa människor som håller på att ställa om sina lokalsamhällen som svar på den ekonomiska och ekologiska kris vi befinner oss i. Vad kan vi lära av dem?
Ur förordet i Omställningens tid skriver Björn:
”Omställningsböcker på svenska är ännu en bristvara. Om vi med omställning menar systemskifte – adjö till ekonomisk tillväxt och konsumism – och utifrån detta söker visa på vägar hur människor och lokalsamhällen kan mobilisera för förändring underifrån. För medan många böcker passionerat argumenterar för att möta vår tids stora utmaningar med storslagna generalplaner frammanglade i den internationella förhandlingscirkusen, menar jag tvärtom att verklig förändring byggs från lokal nivå. Tron på omställning från gräsrotsnivå inspirerar nu även en snabbt växande global omställningsrörelse, med en agenda om att makten över utvecklingen ligger i våra egna händer.”
Björn Forsberg har under lång tid forskat om hur vi underifrån ställer om samhället. Han har tidigare givit ut den uppmärksammade boken Tillväxtens sista dagar (Ruin 2007) och har skrivet detta temas huvudbok Omställningens tid. Här pratar Forsberg om delar av det som tas upp i hans bok i några filmklipp:
Omställningsrörelsen
Under de senaste åren kan vi se hur en delvis ny miljörörelse, The transition movement, eller på svenska omställningsrörelsen, växt fram och tagit sig an att jobba med detta på ett mycket konkret sätt. In Transition 2.0 är en film från Transition Network, som fångar inspirerande historier om omställningsinitiativ runt om i världen. Initiativ som kan ses som svar på vår osäkra tid. Initiativ som vill ta avstamp i kreativitet, lösningar och optimism.
I Omställning Sverige har de antagit en plattform där vi kan läsa grunden för deras omvärldsanalys och vad de tycker vi behöver göra.
”Vi behöver ställa om för att hantera konsekvenserna av oljetoppen, den globala uppvärmningen, ekosystemerosionen, de sociala orättvisorna samt bristerna i det ekonomiska systemet.
• Det räcker inte med att byta till förnyelsebara energikällor. Vi behöver samtidigt minska vår energiförbrukning. Det är bättre att planera för en förändring än att överraskas av den.
• En obegränsad tillväxt inom ett begränsat system (såsom jorden) fungerar inte. En ekonomisk och ekologisk kris som beror på sinande naturresurser går inte att konsumera sig ur.
• Vi behöver skapa ett utrymme för rättvis omfördelning av den globala resursanvändningen.
• Vi behöver bevara och återskapa de ekosystemtjänster som idag är hotade och som vi är beroende av för vår överlevnad.
• Vi behöver bygga social, ekologisk och teknologisk resiliens samt justera det ekonomiska systemet så att det stödjer omställningen.
• Vi har mycket att vinna på att fokusera på hälsa, livskvalitet och livsinnehåll framför ökad materiell konsumtion.
• Det lokala samhället har förmåga att kunna lösa de flesta av invånarnas grundläggande behov.
• Vår kreativa förmåga att hitta lösningar och vår lust att dela kunskaper och erfarenheter är positiva krafter i omställningsarbetet.”
Läs mer om Omställningsrörelsen här!
P1s miljövetenskapliga program Klotet uppmärksammade transitionrörelsen i detta program. Vi tycker det kan vara intressant trots att det har några år på nacken.
Pella Thiel, aktivist och en viktig person i omställningsrörelsen i Sverige berättar i dessa korta filmklipp kring hennes syn på omställning, vad som egentligen är viktigt?, problemen vi står inför, tillväxt och synen på tillväxt, samt vad vi behöver göra.
En annan förgrundsgestalt inom omställningsrörelsen i Sverige är författaren, journalisten och aktivisten David Jonstad. Han har bland annat skrivit böckerna Kollaps – Livet vid civilisationens slut och Jordad – Enklare liv i kollapsens skugga. Här pratar han om civilisationens kollaps, hur omställning skulle kunna se ut och vad resiliens är för någonting.
Tipslitteratur!
Vi kan i det här temat inte heller låta bli att tipsa om litteratur för att bredda ansatsen till att förstå omställning och förhållandet samhälle, människa och natur på ett mer känslomässigt plan. Jesper Weithz roman ”Det som inte växer är döende” kom ut 2012 och handlingen anknyter till temat vi nu fördjupar oss i. Möjligen kan också romanen ses som en väg att skapa känslomässig förståelse för omställning, klimat, kris och samhällets organisering. Jesper Weithz är skribent och formgivare, med ett brinnande intresse för miljöfrågor.
Apropå att samhället har möjlighet att bli miljövänligare
Samhället är påverkat och påverkas med media och politik och strategi
Att vilja påverka samhället åt rätt håll med samhällets strukturer t ex media vem ” äger ” tidningar eller tv eller internet är inte så lätt.
Jag är kritisk till att samhället inte är så miljövänligt som det borde. Frågan är väl varför?
Jag gissar att det finns de som vill att samhället ska använda olja t ex och att de har så mycket makt eller pengar att de kan hindra miljövänliga alternativ t ex när etanol hindrades med att svensk media kastade skit.
Gällande att driva ideella ideer så kan det vara knepigt att blanda med kapitalistiska strukturer och att ideella verksamheter kan köpas upp av ” antiideella ” verksamheter.
Det är frustrerande att det knappt pågår någon politisk debatt alls kring de viktiga frågorna. Det är småsaker som diskuteras, men jag ser ingen större skillnad mellan de olika riksdagspartierna – de alla värnar om de rådande strukturerna. Bakåtsträvande krafter kommer så länge de kan att förneka de oundvikliga förändringarna, för att kunna mjölka ur så mycket pengar som möjligt. Politiker och traditionell media håller dem om ryggen. Därför har jag ingen större tilltro till att de skulle vara särskilt användbara verktyg i omställningen. Jag är övertygad om att folket måste organisera sig, bygga förändringen underifrån.
Jag tänker att vi sätter oss själva i klistret så länge vi röstar på partier som lovar mer i plånboken till just mig som individ, istället för att ge utrymme åt frågorna som handlar om vilken sorts samhälle vi egentligen vill leva i.
Håller med. Så länge vi röstar med oss själva i centrum kommer vi bara bli mer kapitalistiska. Jag tror dock att alla vill leva rent, men folk vet inte hur och varför. om vi kunde prioritera och utbilda människor tidigare i desaa fråga tror jag vi skulle komma långt.
Jag har läst boken Det som inte växer är döende av Jesper Weithz, och jag kommer att berätta om den i mitt inlägg.
Den handlar om en ganska ung, framgångsrik medelklassfamilj, där båda har bra arbeten.
De bor i ett hus någonstans nära havet i Stockholm och de har en liten flicka, som heter Molly. Hon ska få ett syskon, eftersom hennes mamma Lotte, har blivit gravid igen. Allting kunde varit frid och fröjd, men barnet som Lotte bär på har en ovanlig sjukdom, som visar sig vara mycket allvarlig. Därför bestämmer sig familjen att åka till Brasilien för att kunna få den experthjälp som krävs, annars riskerar både mamman och barnet att dö.
Pappan i familjen, Henrik, äger ett framgångsrikt konsultföretag. Och han är mitt uppe i en mycket viktig affärsuppgörelse, som har stor betydelse för deras framtid. Så han måste först åka till Sri Lanka via London för att slutföra den affärsuppgörelsen, innan han kan sammanstråla med resten av familjen i Brasilien.
Efter mycket övervägande och med stor tveksamhet, främst ifrån Lotte, har de bestämt sig för att lämna sitt hus i Stockholm till tillfällig uthyrning. De behöver tillbringa så lång tid i Sao Paulo som krävs för att Lotte och barnet hon bär på, som de kallar för Bebben, ska kunna bli helt botade från den allvarliga sjukdom de bär på.
Det är en spännande, ganska obehaglig historia, som drar in familjen i händelseförlopp, där de inte har möjlighet att påverka skeendet. De blir offer för tillfälligheternas spel, där motgångarna staplas på varandra. Och de kan inte stoppa eller vända utvecklingen, utan det trappas snarare upp efterhand. Det är ett mardrömsliknande skräckscenario.
Båda makarna råkar ut för flera underliga händelser efter att de lämnat hemmet för att påbörja sina respektive flygresor. Henrik får inte tag på någon taxi i London då han ska till Heathrow för flyget till Sri Lanka, eftersom taxiförarna gått ut i strejk. När han väl lyckats komma ombord på flyget, så tvingas de landa på en reservflygplats, där de blir utsatta för en terrorattack.
Lotte och Molly blir hämtade av en taxi till Arlanda. Men när de kommer dit är flygen inställda. Trafiken står still, och de får ingen information om orsaken. Men det visar sig att en grupp personer har tagit sig in på landningsbanan i en protestaktion. Efter ett tag hör hon hur de skanderar ”Flyget dödar”. De får besked om att deras flyg inte kommer att gå förrän nästa dag, och då bestämmer hon sig för att vända tillbaka hem till det hus de nyss lämnat.
Fast på vägen hem kör hon i diket med bilen hon hyrt, och glömmer sedan både mediciner och mobilen kvar i bilen. När hon nästa dag går tillbaka för att hämta sina saker så kan hon inte finna bilen där hon lämnade den. Det innebär att hon varken kan ringa eller bli uppringd av någon, och att hon inte har tillgång till sin livsviktiga medicin. Nu kan alltså makarna inte nå varandra. Hemma i sitt hus har de varken mat eller värme, eftersom de planerat vara borta hemifrån under en längre tid.
Hur det går sedan tänker jag inte avslöja, om någon kanske tänker läsa boken.
Det är en stark berättelse som berör och skakar om. Hela tiden vilar ett läskigt hot över personerna i berättelsen, som sätter fingret på människans utsatthet inför naturkrafterna, världspolitiken och livet självt. Den visar hur sköra och sårbara vi är och hur ensamma vi är i farans stund och i vår utsatthet. Hur lätt en kan bli avskärmad och isolerad även i vårt moderna samhälle, om vi förlorar några av de ting vi tar för så självklara.
Boken berättar hur beroende vi är av att samhället och livet fungerar så som vi är vana vid, och förväntar oss att det ska göra. Om det uppstår gnissel i maskineriet, om vi stöter på motgångar i form av väder, mänskliga faktorer, politiska protestaktioner, eller mister tillgången till någon av våra ”nödvändiga” prylar, så kan vi snabbt hamna i mycket utsatta situationer. Bli mer eller mindre hjälplösa. Och det är läskigt.
Roligt att du läste boken, dina tankar kring den är fantastiskt formulerade. Jag läste den också. Något som fastnar hos mig är hur pengar och status inte tycks hjälpa längre, när samhället runtomkring rämnar. Familjen får inside information och specialbehandling av olika slag, extra flighter för platinummedlemmar och gratis hyrbil. Pengar kan köpa dyra flygbiljetter samt filtar och fika i flygplatsbutiken för en hutlös summa. Men boken visar hur vi alla är utsatta i den omvälvande förändring som väntar, ingen är skonad. Jag tycker även att det visar på vikten av att ta gemensamt ansvar för att ändra de beteenden som inte är hållbara. Det finns de som kommer ha råd att fortsätta leva på planetens och alla medmänniskors bekostnad ett bra tag till, men även det är förgängligt.
Tack för ditt svar, Ida.
Jag delar de flesta av dina synpunkter.
Tänkte bara kort tillägga, att när vi blir drabbade av tunga saker i livet, typ att bära på ett svårt sjukt barn, som i boken, så väger nog även pengar ganska lätt.
Även om det ofta är oerhörda skillnader på rik och fattigs möjligheter i livet, och pengar ofta kan skapa omkörningsfiler, så finns det tillfällen då vi alla står handfallna och hjälplösa inför saker som drabbar oss. Det tyckte jag var en av de saker som framkom vid läsningen av den boken.
När jag läste boken hade jag konstant en klump i magen och kände en enorm frustration för den totala blindhet (kanske inte på ett undermedvetet plan) för vad det var som hände runt omkring dem.
Tycker verkligen du har många bra poänger i det du skriver om boken, tex det du skriver ”Hur lätt en kan bli avskärmad och isolerad även i vårt moderna samhälle, om vi förlorar några av de ting vi tar för så självklara.”. Detta är något som jag tänkt en hel del på senaste tiden, hur hade vi klarat oss om vi stått utan många av de materiella ting som tex transporter, mat osv som vi idag ser som självklara.
Tack för ditt svar, Åsa.
Jag delar dina tankar om vilka konsekvenser det kan få om vi plötsligt förlorar, blir utan de saker som vi vant oss vid, och tar för självklara. Visst är det en läskigt obehaglig tanke.
Jag tänker att vi borde lära oss att förbereda oss för sådana situationer, och för ett mera hållbart liv och samhälle. I det lilla och det stora. Det borde ligga högt upp bland viktiga prioriteringar.
Men det kommer tyvärr knappast att stå högt på dagordningen bland världens makthavare, i alla fall inte med det tänk som råder idag. Fast många bäckar små ………. droppen som urholkar stenen.
Länge har jag velat göra konkreta saker för att bidra till den förändring jag vill se i samhället. Min tid i olika politiska ungdomsförbund har varit kortlivade, eller som nu långvarig men utan större engagemang från min sida. Arbetet inom ungdomsförbundet upplever jag som väldigt abstrakt. Jag håller med om de flesta värderingar de står för, men anser inte att de aktiviteter de genomför bidrar till förändring. Stämningen är ofta fylld med pessimism, kritik och klagan, snarare än det hopp och den framåtanda som faktiskt behövs.
Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet till den här kursen, som öppnat upp mina ögon för omställningsrörelsen. Här återfinns mina djupaste värderingar kring relationen till naturen och varandra. Ett viktigt skifte är att makten ligger i våra egna händer, inte i någon annans. Därför stannar förändringsarbetet inte bara vid ord, det överförs lättare i handling.
Att läsa ”Omställningens tid” har gett mig många nya perspektiv, både på möjligheterna men även utmaningarna. En stor källa för kunskap finns i olika engagemang runtom i världen, men vi har även mycket att lära av tidigare omställningsrörelser som gått mindre bra. Det hjälper mig vara realistisk i min nyfunna kärlek till omställning. Min tilltro till rörelsen är så stor att mina förväntningar vuxit obehindrat. Det är viktigt att påminna mig själv om den verklighet vi lever i, att vi har en lång väg att gå från där vi står idag. Att omställningen måste få mogna i sin egen takt. Otåligheten kryper i kroppen, men insikten är viktig; det tar tid att växa sig stark.
Det är en frihet att arbetet börjar med mig själv. Det finns så mycket jag faktiskt kan förändra, helt utan tillåtelse från varken myndigheter, kommunstyrelse eller andra. När jag analyserar min egen livsstil ser jag att jag redan tagit många viktiga steg på vägen. Utan att veta att processen kunde kallas omställning, har jag successivt gjort medvetna val för att bl.a. dra ner på konsumtion samt hushålla med energi och material.
Med mer kunskap i ryggen kommer jag fortsätta på samma spår. Den största förändringen är att jag nu delar på en kolonilott med min partners syster. Det ger mig möjlighet att odla min egen mat och lära mig mycket kring detta. Jag har även börjat se över mina möjligheter att dra ner på konsumtion och icke-nödvändiga kostnader ytterligare. Till exempel har Netflix och Spotify länge känts överflödiga och jag har nu tagit steget att avsluta prenumerationerna. Det är intressant att värdera min livsstil och mina vardagliga val utifrån ett perspektiv där jag ifrågasätter om de motverkar eller hjälper omställningen. Att medvetet prioritera vart jag vill rikta min tid, energi och pengar, ger en känsla av mening även i de tillsynes obetydliga valen.
Min ambition är att nå ut i mitt lokalsamhälle och samla allierade för att kunna samarbeta i omställningsprocessen. Tillsammans med andra är det lättare att genomdriva större förändringar. Jag vill även ta del av gemenskapen i rörelsen, det känns viktigt att stötta varandra och utbyta tankar och erfarenheter. Omställningen är ingen uppgift för en enskild person, kraften ligger i samarbetet.
Något jag kom på är att som det finns snask och kakor som inte är så nyttiga gällande mat så finns det ” snask ” gällande att se på tv eller sociala medier och jag menar att det är helt okej att äta kakor och snask men att nyttig mat behövs mer.
Som jag uppfattar det går det att studera konsekvenser mer t ex är mina vardagliga val bra när det gäller miljön och positivt att hitta lämpliga nivåer som är långsiktigt hållbara både åt människor och natur. Men att säkert men så fort det går t ex återställa mängden koldioxid med att ha träkol som binder koldioxid
Vad fint och inspirerande att få läsa om hur omställningstänket har påverkat dig i ditt liv!
Så himla bra och inspirerande. jag hoppas på att kunna göra som du inom en snar framtid. Kanske kan börja litet med att dra ner på konsumtionen dom du gjort:)
Hej!
Jag var i kontakt med omställningsrörelsen när jag hade odlingslott och var med i styrelsen för odlingsföreningen under några år. Det kändes självklart att grejen med just odling i staden var mer än lite grönsaker och en omställningshandling i sig. Det vi gjorde som förening angränsade till så många frågor om samhället på olika nivåer. Om kompost och kretslopp/återvinning om djurhållning och frågan om matkonsumtion/köttkonsumtion om lokalsamhällena i allmänhet… Sen var det många gånger utmanande med olika tvister och konflikter i perioder. När jag tänker på det nu kanske det egentligen var grundat i vår totala ovana. Vi var ju bara vanliga stadsmänniskor med olika erfarenheter men med ”vanliga” liv och kanske inte så mycket mer erfarenhet av föreningsliv eller arbete ute i samhället på det sättet. Lite som beskrevs i den animerade filmen kanske.
Det var väldigt spännande och det känner jag också att omställningen skulle kunna vara även om det nånstans också är skrämmande med så stora förändringar av allt vi vet om. Antagligen stämmer omställningsrörelsens analys av samhället väldigt mycket mer än vad de flesta av oss vågar inse. Därför känns det också som att glappet kan bli väldigt stort mellan att surfa vidare som vanligt och faktiskt stå med händerna i jorden eller något annat. Vi kommer ju behöva ställa om, frågan är bara hur alla kan va med på tåget…
Vore positivt att ha nätverk och samla information gällande hur grupper trivs.
Stora förändringar skrämmer sannerligen. Hela grunden som vårt moderna samhälle är byggt på kommer att ruckas på. Förnekelse blir en trogen vän för många när trygghet byts till osäkerhet. Man lyssnar hellre på de röster som skänker tro på det beständiga. De flesta av oss lever liv som är långt ifrån den verklighet som väntar oss bortom oljetoppen. Glappet du skriver om tror jag blir en bromskloss redan i tankarna, det blir så svårt att föreställa sig att trenden av tillväxt helt plötsligt kommer att totalvända. Paniken är inte långt borta när vi tänker på allt som kommer att försvinna från våra vardagliga liv, allt vi tagit för givet som snart kommer ta slut. En frigörande kontrast till det är tanken: är det egentligen en uppoffring att lämna ett samhälle som gör oss sjuka? Allt kommer att vara annorlunda, men det behöver inte vara sämre för det. Jag tror att det är en viktigt insikt att försöka förmedla.
Apropå att diskutera olja så är mängden olja som tagits upp stor och jag gissar att oljan har någon fysikalisk positiv verkan t ex vibrationsdämpande eller värme
Jag håller med om det du skriver, men jag tänker att en grej som omställningsrörelsen är bra på är just att inte vänta med att alla ska vara med på tåget, utan var och en kan ta ansvar för sin egen omställningsresa och köra igång på egen hand. Jag tänker också att omställning i ett startskede handlar om att våga riskera lite – till exempel våga uttrycka att jag inte håller med om det rådande samhällets värderingssystem och stå för det i mitt eget liv. Även om jag sen är ensam på mitt tåg och inte kan rädda världen kanske jag iallafall får ett bättre liv själv och gör livet lite trevligare för människor omkring mig.
När jag läser om vilka utmaningar vi står inför slås jag mellan hopp och förtvivlan. Jag är övertygad om att vi kommer att ställa om till ett samhälle där tillväxt och konsumtion inte är det som styr, utan sociala relationer, kreativitet och att vi lever mer i symbios med naturen är det som är centralt. Frågan är dock hur detta kommer utspela sig,mina förhoppningar är att omställningen sker innan det blir en total kollaps dock tror jag inte att det blir så.
Bara om jag går till mig själv och ser hur svårt det är att bygga upp något annat inom det rådande systemet, bara att ändra den mentala inställningen är svår. Jag har varit aktiv i en organisation som försöker just bygga upp något nytt, problemen blir dock både konflikter inom organisationen då det rådande systemet i samhället och de strukturer som finns sitter så djupt rotat i de flesta av oss att det är svårt att ändra det mentalt men även att det är begränsat utifrån och inte accepterat att bygga upp något nytt som på något sätt kan rubba/hota det samhälle vi lever i.
Men jag tror ändå att vi måste fortsätta kämpa för det finns inga andra alternativ.
Jag tror på att vi på lokal nivå kan bygga upp mer hållbara sätt att leva samt inspirera/inspireras av andra som gör likadant, detta paralellt med att trycka på underifrån på ett större plan. Bakslag kommer att komma både inom de grupper/organisationer och hos oss själva som individer men om vi lyckas hålla kvar oss vid visioner och skapa accepterande klimat där det finns utrymme och förståelse för varför det blir bakslag är vi nog en bra bit på vägen.
Jag känner igen mig mycket i dina resonemang. Det är en utmaning att omsätta övertygelsen av omställning som enda vägen till en verklighet i det samhälle vi lever i. Att tänka utanför ramarna och bygga något helt nytt är svårt. Styrkan tror jag även ligger just där – att vi inte kan porträttera omställningen som en motsats till det vi redan har (ex. tillväxt vs nerväxt). Det är något helt annat. Men det går ju inte förneka att vi ändå måste förhålla oss till den värld vi lever i. Visioner och drömmar om den värld vi vill se anser jag är viktiga ledstjärnor. Konflikter och bakslag kommer att dyka upp på vägen, men det du skriver om inspirationen i lokalsamhället tror jag är en bra väg att ta sig genom det. Jättekul att läsa dina tankar!
Jag tycker verkligen det är en intressant aspekt av omställning som du tar upp – det att hur vi arbetar med varandra påverkar arbetet vi faktiskt kan utföra. Att vi faktiskt måste börja med att ställa om oss själva, våra värderingar och hur vi är med varandra innan vi kan drömma om att kunna påverka samhället – annars lever vi fortfarande kvar i ett gammalt paradigm av konkurrens och status och den som skriker högst hörs mest.
Jag instämmer i mycket av det som du tar upp, och jag delar gärna din förhoppning när det gäller samhällets omställning till en klokare och nödvändig syn på tillväxt och konsumtion.
Men frågan är hur lång tid det kommer att ta, och hur mycket skada det nuvarande systemet hinner åstadkomma innan det blir verklighet?
Förhoppningsvis slipper vi en kollaps, fast säker kan en inte vara.
Kommer utvecklingen att eskalera i allt högre hastighet, eller kommer vi att kunna stanna upp,
och ta vårt förnuft till fånga? Vi måste förstås förlita oss på det senare.
Dina egna erfarenheter är intressanta, och visar samtidigt hur svårt det är att klara av att gå utanför de gängse normer, som gäller i det nuvarande systemet.
Men icke desto mindre är det är viktigt att fortsätta med att försöka, och att ta till sig av alla de goda exempel som finns lokalt, nationellt och internationellt.
Börja lokalt, i liten skala, för att därifrån kunna utvidgas, växa och bli större.
Ju fler goda exempel, desto fler anhängare som kan sprida omställningsidéerna, som ringar på vattnet.
Jag är väldigt orolig över klimathotet, som är ett reellt hot mot möjligheten till organiserat mänskligt liv på jorden. Men med det sagt så är jag starkt skeptisk till den bilden av oljekrisen som målas upp av den här rörelsen, för att ge en generaliserande bild. Dels att det skulle leda till ekonomisk kris (om vi tar oss förbi det värsta klimathotet, gör vi inte det spelar det inte så mycket roll eftersom ingen eller väldigt få av oss kommer att överleva) som en följd av energiomställningen. Dels att lösningen är en sorts kommunitär omställning som inte försöker ta tag i problemen på systemnivå utan verkar utgå ifrån att kapitalismen som sådan kan lösa problemet om vi bara agerar ”lite godare” eller ”smartare” inom det.
Det första antagandet tror jag helt enkelt inte stämmer. Inom kort, om vi inte redan är där, så kommer priset på förnyrbar energi att bli så pass lågt att vi utan större problem kommer att kunna ställa om, om incitamenten finns. Problemet är att ett globalt klimathot inte kan fungera som ett sådant incitament eftersom ingen enskild aktör tjänar på att vara den som tar ansvar. Därför kommer systemet att fortsätta belöna de som ignorerar klimathotet fram tills vi går under. Kan vi däremot agera politiskt och genom lagar, regleringar och subventioner stötta en omställning finns alla möjligheter i världen att ersätta oljeberoendet med t.ex. sol- och vind-energi (som bara kommer att fortsätta bli billigare ju mer vi producerar av det).
Vad gäller idén gällande hur vi ska organisera oss tror jag inte att detta är tillräckligt. Det verkligt stora hotet är storföretagens intressen och det ekonomiska och politiska system som idag styr vår tillvaro. Det som krävs – och det som redan nu borde vara målet – är en politisk kamp för att på allvar förändra maktstrukturerna på ett sätt som möjliggör de förändringar som inom en snar framtid kommer att vara nödvändiga. Det är denna kamp som kommer att avgöra mänsklighetens framtid, vinner vi inte den så kan vi åstadkomma hur mycket lokala initiativ vi vill. Det kommer inte att hjälpa.
Jag har en ganska dyster syn på framtiden. Jag tror att jorden och liv generellt sett inte är i fara, men jag tror inte att mänskligheten kommer att överleva konsekvenserna av sin egen tekniska utveckling. Inte för att teknik i sig är av ondo, men för att det kapitalistiska systemet är för ingrott i kulturen att det genomsyrar vårt sätt att tänka och vara och att ett annat samhälle ter sig utifrån det perspektivet om inte fel, så i vart fall naivt utopiskt.
Men jag tror också på omställningsrörelsen – jag tycker det är härligt med en förbättringsrörelse som tar ett sådant helhetsgrepp på sin strävan mot ett bättre samhälle – allt från att ifrågasätta enorma tankesystem som kapitalism till att lyfta vikten av det lokala, av hur vi är mot varandra och av att varje individ ska må bra och ha lov att respektera sina egna behov. Jag anser också att vi alltid har ett ansvar att göra vårt bästa för att försöka få till ett bättre samhälle.
Jag tror att det finns en styrka i att jobba på det lokala planet med att på olika sätt öka gemenskap och sammanhållning. Jag tror att gemenskap och en känsla av att höra till väcker engagemang hos människor så att mer gemenskap och lokalaktivitet kan hända; att resiliens på det viset kan byggas från gräsrötterna och vi kan stå starkare tillsammans när världen helt troligtvis blir svårare och svårare att leva i.
gah! gud vilket intressant inlägg. skulle du kunna utväckla vad du menar med ”mänskligheten kommer att överleva konsekvenserna av sin egen tekniska utveckling”?
Jag är rädd för att vi kommer till en punkt då vi blir splittrade mellan hopplöshet pch naivitet. alltså att det som jobbar för hållbarhet ger up och det som tror att det e bara e hittepå bara kör på.
Mina tankar om att ställa om startar när jag började titta på hur jag lever. tyvãrr måste jag erkänna att jag själv inte ãr så proaktiv
jag använder plastflaskor när jag driker vatten, källsorterar dåligt och flyger mycket då jag bor långt ifrån min familj. Detta är såklart inte bra och jag vet att det fel. Men det ger mig insyn i hur jag tror många av oss lever. Med ett barn i blöjåldern kan jag nästan börja gråta när andra mammor med till synes oceaner av tid fnyser åt våtservetter eftersom det förstör naturen. Det gör det såklart, men jag tror lösningen ligger i att inte dömma utan engagera. väldigt ofta känner jag att vi mot dom. Antingen skiter du i naturen eller så oldar du krasse, är vegan och lever i tält. Jag tro att om vi kan övertyga folk om att det lilla hjälper mycket i det stora så kommer vi komma långt. man behöver inte göra allt samtidigt om livet känns för stressigt, men man kan göra någonting. i mitt block står kanske inga stora saker. (Våtservettsutbytet får vänta) men små somm jag verkligen kan jobba med och som jag tror kommer öppna nya dörrar för mig som inte är ingrodd i miljörörelsen!
Mina tankar om att ställa om startar när jag började titta på hur jag lever. tyvãrr måste jag erkänna att jag själv inte ãr så proaktiv
jag använder plastflaskor när jag driker vatten, källsorterar dåligt och flyger mycket då jag bor långt ifrån min familj. Detta är såklart inte bra och jag vet att det fel. Men det ger mig insyn i hur jag tror många av oss lever. Med ett barn i blöjåldern kan jag nästan börja gråta när andra mammor med till synes oceaner av tid fnyser åt våtservetter eftersom det förstör naturen. Det gör det såklart, men jag tror lösningen ligger i att inte dömma utan engagera. väldigt ofta känner jag att vi mot dom. Antingen skiter du i naturen eller så oldar du krasse, är vegan och lever i tält. Jag tro att om vi kan övertyga folk om att det lilla hjälper mycket i det stora så kommer vi komma långt. man behöver inte göra allt samtidigt om livet känns för stressigt, men man kan göra någonting. i mitt block står kanske inga stora saker. (Våtservettsutbytet får vänta) men små somm jag verkligen kan jobba med och som jag tror kommer öppna nya dörrar för mig som inte är ingrodd i miljörörelsen!
Här kommer mina tankar om omställningsrörelsen (flera veckor försent, ibland kommer livet emellan)
Jag hade aldrig hört talas om omställningsrörelsen förut och googlade flitigt runt och kollade massor av youtube-klipp. Vilken grej! I dessa tider är detta något som piggar upp och gör mig lite mindre samhällsdeprimerad. Som alla vet är det dessutom val i september, något som jag inte alls ser fram emot. Jag är väldigt rädd för mörka krafter som växer sig starkare. Därför är det så givande med modiga människor som bär på ett ifrågasättande, kritiskt tänkande och medvetenhet. Jag gillar de sju principerna som håller ihop rörelsen. Jag får intrycket av att de ser allt som föränderligt vilket gör att det finns rum för tolkning och utveckling utifrån de sju principerna. Det tycker jag är intressant, för då finns det en öppenhet som också kan bidra till förändring. Det känns som att det är en positiv kamp som dom för! Jag kan dock inte låta bli att tänka på hinder, eller kanske möjligheter att leva så miljövänligt som möjligt.
Vilka är det som kan bidra med förändring? Vilka är det som har tid med det? Jag tänker framförallt på pengar, och den begränsning som pengar utgör. Det är den stora massan som måste göra någonting, men problemet är att den stora massan inte har större delen av pengarna, som kanske behövs för att förändra. Eftersom pengar automatiskt ger makt. Därför är det en liten klick som sitter högst som behöver styra det i rätt riktning för att det ska påverka på längre sikt.
Jag själv fick mig en tankeställare, då dom också skriver om inre inställning, hur en ser på möjligheterna att kunna förändra. Jag ska vara ärlig och erkänna att min inställning är väldigt negativ (realistisk) och kanske inte tror att det är kört, men jag tror att skadan redan är skedd och att det snarare handlar om att göra fallet så ”lättsamt” som möjligt.
Men så tänker jag ett varv till: på det jag skrev några rader upp, hur vi ska komma fram till en lösning. Visserligen tror jag på att förändringen måste ske inom de kapitalistiska ramarna, men det kanske inte alls behöver vara så. Vi kanske kan hitta en lösning på ett nytänkande sätt.