Medborgarjournalistik, eller gräsrotsjournalistik, är när personer utan journalistutbildning bidrar till insamling, rapportering, analysering och spridning av nyheter. På engelska brukar man kalla fenomenet ”Citizen Journalism” 
eller ”Grassroot Journalism” och det är ett omdebatterat fenomen.
Tillsammans med Fria Tidningar utvecklade Glokala folkhögskolan under flera år en kurs i medborgarjournalistik. Under detta tema i kursen tar vi del av några delar av den kursen via journalisten Abigail Sykes videoföreläsningar och medborgarjournalistik-wikin som utvecklats under Folkbildningsnätets pedagogiska resurssidor. På wikin hittar du alla inspelade lektioner i kursen, lista över medborgarmedier, skrivtips, länkar till grupper på nätet för medborgarjournalister mm.
Vi har valt ut fem delar av medborgarjournalistikkursen till detta tema i Glokala tankesmedjan: Vad är medborgarjournalistik? Att skriva journalistiskt, Konsten att intervjua, Problem med media och Att skriva insändare. Filmerna presenteras nedan. Alla 13 lektioner i kursen finns i skriven form via länken ovan.
Varför behövs medborgarjournalistik?
Idag finns det en otrolig maktkoncentration kring nyhetsföretag. Dels via vilka som äger media, men också vilka människor som finns representerade och anställda inom mediaföretagen, vilka röster som blir hörda och på vilket sätt vi väljer att rapportera kring olika samhällsfenomen. Kanske kan medborgarjournalistiken vara ett sätt att väga upp och utmana denna maktkoncentration? Vad tror ni?
Organisationen The Uptake är en oberoende, ideell online-nyhetsorganisation med sin bas i USA, som började sitt arbete under 2007 med några enkla idéer: Att media ska finna och berätta sanningen utan rädsla eller förmån, att medborgarna ska ha verktyg för att rapportera och förklara händelser utan att behöva förlita sig på nyheter som kontrolleras av stora företag, och att det är en plikt för medborgarna att hålla makten till svars. Här kan du se deras introduktionsfilm ”Secrets To Starting A Citizen Journalism Organization”, som har några år på nacken men visar kraften i organisering och medborgarjournalistik:
Journalisten Abigail Sykes intervjuas om medborgarjournalistik i podden Medieormen 2014.
Några medborgarmedier i Sverige
Frilagt är en oberoende granskande webbtidning i Hässleholm där medborgarjournalister bland annat bidrar med texter, tips och research. Nyligen hölls ett seminarium i Hässleholm där medborgarjournalistik diskuterades. Läs en artikel här.
Den norrländska gatutidningen Dik Manusch tar in material från både proffs och medborgarjournalister och säljs på flera orter i Sverige. Dik Manusch är Romani och betyder Se människan. Den publicerades första gången i början av 2015 och har som syfte att stödja hemlösa EU-migranter i Sverige, främst Romer. Säljaren får tidningen gratis, säljer den för 50 kr och får behålla vinsten själv.
Landets Fria Tidning har Läsarnas sidor för medborgarjournalistik. Mejla din text till lasarnas[at]landetsfria.se så kan du få hjälp med redigering och publicering.
Även de stora tidningarna som DN, Svenska Dagbladet, Metro, Aftonbladet, Expressen mfl tar emot insändare från sina läsare.
Uppgifter till avsnittet:
Till detta avsnitt blir uppgiften att producera en egen medborgarjournalistisk text, film eller podcast. Det kan vara en insändare eller en nyhet kring ett tema du brinner för. Kort eller långt, det väljer du själv. Det behöver inte vara hög kvalité. Tänk istället på de tips Abigail Sykes ger i medborgarjournalistkursen nedan – ”det behöver inte bli bra första gången, bara skriv!” Att testa är ett sätt att lära sig.
Lägg in era medborgarjournalistiska texter som ett inlägg till denna sida senast den 21 december och kommentera minst tre av de andras texter. Vi vill också verkligen uppmuntra er att skicka in era texter till tidningarnas debatt- och insändarsidor, det är såklart frivilligt.
Här nedan är ett gäng inspirationsfrågor att ha med sig när ni tar er an temat. Ni får även gärna posta reflektioner på frågorna och temat i kommentarsfältet nedan.
- Hur upplever du mainstreammedia?
- På vilket sätt påverkar massmedia dig och ditt liv – hur påverkar de vårt samhälle?
- Vilka frågor skulle du ville läsa/höra om, som inte uppmärksammas?
- Varför tror du inte att de frågorna synliggörs?
- Vad tror/tycker du om medborgarjournalistik som metod? Fördelar/nackdelar?
- Kan det få genomslag i större kretsar/sammanhang?
- Skulle du själv kunna tänka dig att agera som medborgarjournalist på något sätt? Vilka frågor skulle du vilja ta upp?
- Annat som du vill ta upp!
Lycka till!
Anna
Problemen med media del 1, 2 & 3
En kyrka för alla?
Sveriges alla gamla vackra kyrkor överlever genom underhåll finansierat av statsbidrag (kyrkoantikvarisk ersättning) samt Svenska kyrkans medlemmars kyrkoavgift (administrerat av Skatteverket). Många är medlemmar av Svenska kyrkan inte för att de har något som helst intresse av att delta aktivt i kyrkliga aktiviteter, utan för att de vill bidra till upprätthållandet av de historiska kyrkobyggnaderna. I en sekulär stat – känns inte detta konstigt?
På Svenska kyrkans hemsida står det: ”På många orter är kyrkan den äldsta byggnaden, och tillsammans med kyrkogården utgör den en sammanhållande symbol för kontinuiteten i samhället. Det är därför viktigt att dess kulturhistoriska värden bevaras genom vård och underhåll […] Kyrkomiljöerna i Sverige är en tillgång inte bara för Svenska kyrkan och hennes medlemmar utan för hela befolkningen. Kyrkorna har en viktig betydelse i dagens mångkulturella samhälle. Både de som i generationer levt i Sverige, och de som nyligen har blivit svenska medborgare ska ha möjlighet att lära känna Sveriges kyrkor, landets största sammanhållna kulturarv.”
Tänk om utrymme i kyrkolokalen skulle fördelas på mer demokratisk grund och aktiviteterna utformas mer efter efterfrågan och med målet att faktiskt skapa en kontinuitet – en gemenskap – i samhället. Kyrkorna står ofta mitt i centrum i småsamhällena och skulle kunna fungera som en levande mötesplats för alla medborgare.
Ett sätt att på riktigt värna om kyrkorna som ett kulturellt arv för alla i Sverige och samtidigt visa att stat och kyrka faktiskt har skiljts åt skulle vara att överlåta skötsel och finansiering av dessa byggnader till en religiöst obunden administration som skulle kunna säkerställa att alla medborgare verkligen får tillgång på sina villkor.
En behöver inte ens sväva ut så långt i fantasin – tänk bara om alla trossamfund skulle kunna få en chans att utnyttja lokalerna och samtidigt hjälpa till att fylla upp dem med liv och värme och ekonomisk bärkraftighet. Tänk om alla de som inte tillhör något trossamfund, men ändå längtar efter en spirituell, men religiöst obunden plats att få landa en stund i vardagen. Skulle inte detta spegla dagens samhälle på ett bättre, till samhället mer givande vis?
Tänk om alla kunde få en begravning i den vackraste byggnaden i samhället utan att för den sakens skull vara tvungen att in i döden leka religiösa charader med präst och bibel och psalmsjungande.
Intressant fakta du nämner! Av nån anledning kom jag att tänka på Ven. Tycho Brahes museum är i en gammal kyrka men hur det finansieras har jag ingen aning om. I den lilla kommunen Markaryd har en av kyrkogårdarna byggt ut en muslimsk avdelning och det är en och samma kyrkvaktmästare som har hand om gravplatserna men återigen vet jag inte hur det ser ut rent ekonomiskt eller juridiskt och hur inblandad Svenska kyrkan är.
Om pensionsöverenskommelsen
En blocköverskridande pensionsöverkommelse har nåtts mellan regeringen och Alliansen. Bland punkterna i överenskommelsen ingår bland annat höjd garantipension samt en reformering av premiepensionssystem. Trots detta riktas stark kritik mot överenskommelsen från bland annat Vänsterpartiet; Jonas Sjöstedt kritiserar dels den höjda pensionsåldern och dels att premiepensionsvalet finns kvar och påtalar att de i förhandlingarna med Socialdemokraterna själva lyfte förslaget om höjda garantipensioner ”som de redan hade kunnat införa om de velat” men där fick kalla handen.
Men borde en minoritetsregering, stödd av Vänsterpartiet (dock fortfarande utan riksdagsmajoritet), plötsligt göra egna ingrepp i pensionssystemet? Finns det inte goda skäl att i vissa politiska frågor bygga beslut på breda överenskommelser för att förhindra en instabilitet och populism som i längden inte gynnar någon? Det Jonas Sjöstedt säger sig vilja göra kommer ju högern, vid ett regeringsskifte, enkelt att kunna ändra tillbaka – tillsammans med en rad andra åtgärder han sannolikt inte skulle uppskatta, om det vore så enkelt. Med utgångspunkten att detta inte vore önskvärt och att pensionerna med andra ord är en fråga som bör bygga på breda samarbeten måste vi därför se att de krävs kompromisser. Högern har länge tryckt på höjd pensionsålder som en nyckelfråga, samtidigt som de av ideologiska skäl sannolikt inte är förespråkare av varken höjd garantipension eller ökad kontroll av premiepensionssystemet (men kanske i viss mån ändå inser vikten av det).
Går vi med på dessa antaganden, att förändringar i pensionssystemet bör förankras brett för att garantera långsiktig trygghet samt att man i det läget måste prioritera, blir ju frågan genast en annan. Vad ser vi som viktigast? Att göra någonting åt fattigpensionärernas situation och därmed ingå i en nödvändig kompromiss med högern, eller att värna om pensionsåldern och därmed låta nivån på pensionsåldern ligga kvar på nuvarande nivå?
Politik är möjligheternas konst. En ovilja att befatta sig med svåra beslut gör oss inte goda. För även om den godaste handling kan orsaka skada och lidande så finns det inget som garanterar det på samma sätt som när de goda krafterna står handfallna. Vi måste därför ta ställning i svåra avvägningar när verkligheten kräver det och menar vi allvar med vi vill förbättra situationen för framtidens fattigpensionärer räcker inte retorik, det krävs också genomförbara steg dit. Så om detta är fel steg, vilket är i så fall rätt?
Intressant! Jag tycker att du lyfter och breddar frågan på ett kritiskt men oaggressivt vis, vilket inbjuder till vidare samtal och diskussion.
Det är rätt att höja de avgifter som betalas när arbetsgivare betalar lön så att mer pengar kommer till pensioner och att pensionspengar investeras i framtiden som miljö och sociala och att alla har en trevlig pension och att vi arbetar lagom
Klassrummet behöver bli mer inkluderande och anpassningsbart för alla!
I likhet med diskussionen kring problemen med de öppna kontorslandskapen borde samma diskussion föras om klassrummet. Hur påverkar en bullrig miljö elevers möjlighet till att hitta stunder av fokus? Och i synnerhet för elever med funktionsvariation – hur kan klassrummet formas ur ett tillgänglighets perspektiv?
I en intervju med Yvonne Alexandersson, elevassistent med över 20 års erfarenhet i särskolemiljön blir de återkommande problemen tydliga. Ständig platsbrist, högre antal elever än skolbyggnadens kapacitet och brist på mindre, lugnare utrymmen.
I Böcker som ”Bygga skolor för fler: den fysiska lärmiljöns betydelse för elever med koncentrationssvårigheter” (Tufvesson, C. & Tufvesson, J) ges exempel på hur vi kan tänka på ett mer inkluderande sätt vid utformning av klassrum. Här poängteras vikten av en inkluderande skolmiljö och om hur vår omgivning verkligen påverkar oss.
Yvonne Alexandersson jobbar i den fjärde största särskolan i Sverige och berättar bland annat om hur ”byggnaden är gjord för 60 elever men nu är vi 100”. Något som inte är ovanligt i skolvärden. Hon jobbar i en integrerad särskoledel i gymnasieskolan och berättar också om hur de slåss om lugna utrymmen eller får försöka hitta nya platser. Bland annat t.ex. i korridorer med ditställda soffor trots att det kan vara mitt i en passage av många förbipasserande och inte särskilt lugnt eller trivsamt.
I världen av de öppna kontorslandskapen testas flera nya lösningar för t.ex. tillfälliga avskärmningar eller olika zoner. Hur kan ett liknande förhållningssätt appliceras på skolan trots rådande platsbrist? Eller handlar det om vad som prioriteras högst?
Energival och energieffektivitet
Energival (från inte miljövänlig energi till miljövänlig energi )
Vilka är inte miljövänliga? Inte förnybara och inte väl skötta förnybara energier.
Inte förnybara är t ex stenkol, olja, petroliumgas och kärnkraft.
Inte väl skötta förnybara är t ex vattenkraftverk utan väg för fisk att vandra, vindkraftverk som bullrar. Även miljövänlig energi som inte fraktas miljövänligt. Sen kan även utsläpp vid produktionen av energin påverka. Avgaser vid energianvändningen kan också påverka.
Vilka är miljövänliga? Naturkraft, människans muskelkraft och väl skötta förnybara energier.
Naturkraft kan t ex vara solens direkta värme eller ljus som man kan ha nytta av direkt.
Muskelkraft är till och med bättre än väl skötta förnybara energier eftersom det i lagom dos är hälsobringande och inte använder resurser i onödan.
Väl skött förnybar energi är t ex vattenkraftverk som har väg för fisk att vandra och småskalig vindkraft som inte bullrar eller skadar djur. Eller att etanol som importeras från Brasilien fraktas miljövänligt.
Den miljövänliga energin kan ökas.
Energiefffektivitet ( att hushålla med den miljövänliga energin )
Bostäder, transporter och industriproduktion är tre exempel på samhällsområden som påverkar energianvändningen.
Bostäder kan bli energieffektivare (att det finns något som heter plushus tyder på det)
Transporter kan undvikas med t ex närodlat, närproducerat och närbutiker.
Nyproduktion kan dras ner genom att återanvända och laga saker.
Här är några exempel på vad man som privatperson eller samhället som helhet kan göra:
Privatpersoner och verksamheter kan byta från inte miljövänlig energi till miljövänlig energi.
T ex kan privatpersoner eller verksamheter byta elektricitetsavtal eller fordon.
Utsläppsrätter kan gälla endast miljövänlig energi.
Att man höjer energiskatten och även subventioner till miljövänlig energi.
Även att ha kollektivt finansierad kollektivtrafik kan göra att transporter blir effektivare.
Tankar kring jul
Om tre dagar står julafton återigen för dörren med allt vad det innebär.
För många en efterlängtad högtid som man ser fram emot, medan det för andra är en tid
med bävan och stor vånda. Vad är egentligen julen och varför firar vi den?
Kortfattat är det så att julen är en kristen högtid, som firas till minnet av Jesu födelse.
Hos oss är julsederna en blandning av kristna och förkristna riter. Tomten, granen och julklapparna härrör huvudsakligen från 1800-talet.
Samtidigt som det är en av Svenska kyrkans stora högtider med aftonmässa på julafton och julotta på juldagen, så är det också den stora familjehögtiden, då släkten ska samlas, äta, dricka och umgås. Och, inte minst, dela ut alla julklappar som inhandlats i mängder för stora summor.
Det centrala i Jesu lära sägs ju vara kärleken till Gud och till vår nästa. Då kanske julens mening främst borde vara att värna om de som har det svårt och behöver vårt stöd och vår omtanke?
Men hur ser det ut?
För varje år slår julhandeln nya rekord, trots att många under lång tid har sagt sig vilja skära ner på köphysterin och klapparna. De flesta verkar vara fast och fortsätter i sina invanda spår. Ifrågasättandet är inte tillräckligt starkt för att orka bryta mönstret.
När det kommer till kritan så handlas det lika förbannat rekordmycket mat, drycker och klappar. Överflödssamhället, som bygger på att vi ska konsumera mera och mera, frodas och styr agendan.
I vårt tidigare bonde- och industrisamhälle där flertalet inte hade det så fett och levde ganska enkelt, fanns det säkert fog för att se fram emot några dagars ledighet för att i lugn och ro umgås med nära och kära. Samt att få äta sig mätta på festmat, som man annars inte hade råd till, och ge varandra någon enkel julklapp.
Fast idag ser vårt samhälle väsentligt annorlunda ut.
Tillgången till all sorts mat och dryck i överflöd finns hela året, likaså inhandlas saker och prylar under hela året i mängder. Vi tillhör ett bortskämt släkte, som materiellt saknar väldigt lite. Ändå handlar julen så mycket om just det.
Samtidigt som det är den mest utestängande högtiden av alla. Flera viktiga ställen stänger igen, och mötesplatserna blir allt färre.
Hur skulle en bra jul kunnat se ut ?
Först och främst skulle vi då inte låta kapitalismen och kommersen styra, och lägga våra kortsiktiga behov åt sidan en stund och ta paus från frossandet i mat, drycker och prylar.
Vi kunde använda julledigheten till att gå ner i varv, till kontemplation och eftertanke?
Ta en paus ifrån alla digitala prylar, och låta även dem vila. Ge fullkomligt blanka den i Kalle Anka på julafton. Umgås, göra saker tillsammans, prata med varandra, gå långa promenader, ta det lugnt.
Tänk om vi verkligen stannade upp en stund, och tänkte om när det gäller julen. Istället för att vi stängde in oss med familjekretsen och slöt oss inom vårt skal, så kunde julen bli nästan tvärtom. Vi öppnade upp till jul istället, öppnade upp för att umgås mer med andra människor. Alla mötesplatser kunde öka sina öppettider istället för att stänga ned under den tid då så många människor blir utanför och isolerade, som t ex bibliotek,
lunchställen, caféer, biografer, fritidsgårdar etc. Då skulle vi alla, och särskilt de som idag blir utestängda, ha tillgång till ställen att vara på.
Kommersen avtog och kopplades ned till förmån för kultur och samvaro.
Och fler alternativa julfiranden öppnade upp sina portar för alla som vill umgås på det sättet. Kyrkorna och diakonin öppnade upp sina lokaler större delen av julen för eftertanke och rofylld samvaro, och inte enbart för en kort gudstjänst.
Avslutningsvis, och delvis som en motbild, så vill jag framhålla att det finns många människor som verkligen bryr sig och gör skillnad. Som lägger ned både tid och stort engagemang för att se till att julen blir bra för andra. Arbetar ideellt för alternativ jul, bjuder på julmat på sin krog, öppnar upp sina hem för ensamkommande, skänker stora summor pengar till godhjärtade ändamål etc. Det finns många som känner stor glädje i att bidra till att en annan människa kan få en drägligare tillvaro.
Så än finns det hopp om en fröjdefull jul.
Det är en väldigt spännande diskussion du tar upp, tycker jag! Dels frågan om vad som händer när ett sekulärt samhälle håller fast vid kyrkliga högtider istället för att med egen intention skapar nya allt eftersom samhället förändras; dels bilden du målar upp av ett alternativt firande så som du skulle vilja ha det.
Själv har jag gått över till att allt mer fira vintersolståndet och ljusets återkomst istället för jul.
Många tankeväckare!
Det är lite lustigt att läsa din text i dag för två gånger i rad nu har jag spenderat julafton på ett otraditionellt vis. Förra året ställde jag upp ideellt och det var en minnesvärd kväll, givande framförallt. I år har jag tillbringat julafton utomlands hemma hos min partners familj och det var helt fritt från julklappar och TV-program.
Vi bara åt och umgicks, jättetrevligt!
Sopor är det bästa jag vet
Istället för att använda butikens huvudentré väntar jag tills efter stängning då jag lastar bilen full vid lastkajen – helt gratis. Jag lever huvudsakligen på det som andra klassar som skräp. Klivandes i en okänd vätska på golvet i containern får jag andas genom munnen för att stå ut. Ändå är jag så lycklig jag kan bli.
När jag för första gången mötte baksidorna av konsumtionssamhället började jag förstå hur allomfattande problemen är. Det slängs sjuka mängder mat. En riktigt lyckad dumpstringsrunda kan generera fullt ätbar mat för flera tusen kronor. Min frys är alltid full av fynd, och vänner som kommer på besök får alltid en påse gott med sig hem.
Samhällsklimatet har ändrats fort de senaste årtiondena. Vi har en helt annan relation till mat nu jämfört med på 70-talet. Då utgjorde matkostnaderna en tredjedel av lönen. Idag är samma utgifter bara 12%.
Konkurrensen mellan livsmedelsbutiker är hård, därför blir maten bara billigare och billigare. För att locka kunder krävs ett brett sortiment. Inga varor får någonsin ta slut och du ska kunna köpa färska jordgubbar i januari. Butikernas största prioritet är att skapa förutsättningar för att sälja så mycket som möjligt. Man slänger hellre det som blir över än att riskera att inte kunna möta kundens höga förväntningar.
Enligt naturvårdsverket ligger passerade bäst-före-datum, felbedömda beställningar och kunders oregelbundna köpvanor bakom butikernas svinn. Att sätta personal på att sortera upp matvarorna och skänka till välgörenhet är i de flesta fall uteslutet. Det är billigare att slänga.
Vi lever bokstavligt talat i överflöd. Min plånbok tackar för gratis mat men det är tydligt att någonting är galet. Dagens ekonomiska system går ut på att hela tiden expandera och vi förbrukar jordens resurser i en allt snabbare takt. Matsvinn uppstår i alla led av livsmedelskedjan; produktion, försäljning och konsumtion. Sanningen är den att butikerna endast står för 4% av svinnet enligt data från Livsmedelsverket. Sammanlagt väger maten som slängs i Sverige varje år så mycket som 1,2 miljoner ton. Det är allt annat än hållbart.
Jag har alltid sett mig som en miljömedveten person, trots att jag handlade kläder på H&M och fick skjuts av mina föräldrar så fort jag skulle någonstans. Jag var mån om att källsortera och diggade Greenpeace. Att säga att man bry sig om miljön är lätt, det är svårare att göra aktiva förändringar i sitt sätt att leva. Att till exempel behöva kompromissa med den lyx det innebär att kunna köpa jordgubbar i januari.
För mig är dumpster diving mycket mer än de tillfällen jag faktiskt hänger över kanten på en soptunna med fötterna upp i luften. För mig är det en hel livsstil som handlar om ett hållbarhetstänk. Jag dumpstrar inte bara mat. Allt som på något sätt kan komma till nytta tar jag med mig hem; kläder, växter, djurmat och godis. En dumpstrad orkidé blommar praktfullt i mitt sovrumsfönster. Hinkar utan handtag blir utmärkta potatiskrukor.
De gånger jag faktiskt betalar för varor är jag medveten om vilka följder mina val kan få. Kläder och saker till hemmet köper jag oftast second hand. I mataffären handlar jag efter säsong, och jag har även gjort till vana att avsiktligt välja de produkter jag tror att vanliga konsumenter ratar, som affärerna troligtvis kommer slänga.
Känslan att ta tillvara sånt som annars skulle eldas upp är svår att beskriva. När orkidén försynt presenterade några späda knoppar var min glädje total. Lika mäktigt kan det vara att förvandla tio kilo tomater till en mustig tomatsås som platsar på vilken italiensk restaurang som helst. Jag önskar att alla får uppleva hur det känns ge nytt liv till något man räddat. Att få bjuda sina vänner på mat i skenet av dumpstrade stearinljus är ren lycka för mig. Rent är det sista man kan säga om soptunnorna jag dyker i men de är sanna guldgruvor för den som vågar bli skitig.
Det var en väldigt inspirerande text, Ida!
Jag funderar också ofta på vad som skulle krävas för att vända slit- och slängmentaliteten som finns mer eller mindre hos de flesta av oss. Information verkar ju inte fungera…
Viktigt ämne!
Själv har jag nyligen gått med i en så kallad food- saving grupp och det är jag glad för.
Det är helt galet hur mycket som bara kastas och ännu värre att det inte tas till vara!
En sommar får många år sen jobbade jag på en restaurang i Norge.
Vi var tvungna att slänga säckar med dyr havsmat och desserter varje kväll.
Det var en order från cheferna.
Ibland var det verkligen jobbigt rent känslomässigt att slänga maten särskilt när en hade slitit 10- 13 timmar under en dag och själv bara ätit en gång under hela arbetspasset.
Lite tankar om temat:
Jag ser ett stort problem med den ökade ägarkoncentrationen där fem stora företag äger nästan alla tidningar i Sverige. Ingen av dem har tidningarna som viktigaste inkomstkälla. Tidningarna blir en bricka i deras spel. Målet är att gå men så mycket vinst som möjligt, allt annat är sekundärt. Det är klart att den mentaliteten påverkar innehållet i tidningarna. Nedskärningarna på redaktioner är en föga förvånande följd av vinstintresset, där resultatet blir en lidande journalistik. Men för ägarna spelar det ingen större roll, de bryr sig inte nämnvärt om journalistiken.
När vinstintresse ersätter en brinnande glöd för yttrandefrihet och demokrati tappar jag förtroendet för tidningarna. Jag har större förtroende för engagerade medborgarjournalister, de behövs verkligen som ett komplement. Vi alla behöver få veta de obekväma sanningarna. Det är klart att inte resurser läggs på något som utmanar de maktförhållanden som gynnar storägarna, tvärtom görs allt för att distrahera allmänheten. Bantningskurer, kändisar mm har stort nyhetsvärde, detta för att hålla ögonen borta från det som faktiskt har betydelse.
I det här temat har jag förstått mer om vikten av ett alternativ till mainstreammedia. Att de väletablerade tidningarna aldrig kan erbjuda ett innehåll som har folkets intresse i första rummet. Journalistiken kan aldrig nå sin fulla potential om den styrs av storpampar som håller vandra om ryggen.
Framförallt har temat gett mig ett konkret tillvägagångssätt för hur jag kan kanalisera min inre glöd. Jag har länge ifrågasatt det rådande systemet där alla delar av samhället, kapitalägare, tidningar, myndigheter, jobbar tillsammans för att bibehålla maktfördelningen. Nu har jag ett sätt att nyttja min drivkraft samtidigt som jag får utlopp för min skrivlust.
Detta att ha folkets intresse som drivkraft vore något att satsa på. Kanske att man kan sammanställa sånt. Alltså att artiklar som är bra åt allmänheten kan samlas efter vilket ämne som debatteras.
Tankar kring tema medborgarjournalistik.
Mainstreammedia är ofta lättillgänglig och underhållande och fångar därför intresse
men utbudet är ofta detsamma, alltså upprepande.
Världsbilden framstår som ett konstruerat porträtt
och det får mig ibland att känna mig ensam med mina frågor och tankar.
Abigail Sykes förklarar enkelt och logiskt vilka fördelar resp. nackdelar som finns inom mediebranschen.
Jag håller med om att medier kan ge en förvrängd verklighetsuppfattning när det dagligen serveras färdiga mediebilder och nyheter men vi som läsare är samtidigt i behov av att få saker och ting förklarade för oss.
Oavsett källa är det producerade innehållet alltid en ”andrahandsnyhet” i slutändan eftersom någon annan levererar materialet åt dig.
Frågor som inte uppmärksammas anses ofta inte vara normen och intresserar därför inte heller det så kallade etablissemanget.
Vad händer egentligen i Centralafrika, Sudan och Venezuela?
Varför pratas det inte mer om den ekonomiska tillväxten i Västafrika?
Det finns så många bortglömda länder både när det gäller konflikter och framgång.
Jag har många gånger fått höra att det handlar om ”närhetsprincipen”.
Den kan se väldigt olika ut för vi är ju olika som individer.
Och om det nu är en slags närhetsprincip som dominerar hur utbredd är den och i vilka sammanhang gäller den?
Vad händer egentligen ute på landsbygden och mindre orter när urbaniseringen expanderar?
Det pratas t ex alldeles för lite om Sveriges vapenhandel.
Sverige är per person en av världens största exportörer av just krigsmaterial.
År 2016 exporterade Sverige vapen till 56 länder.
Vad tycker vår regering om detta, Löfven, Wallström
och svenska folket?
Varför är det så tyst?
Jag kan absolut tänka mig att jobba med medborgarjournalistik trots att det finns nackdelar och risker.
Fast det är ändå alltid läsaren som slutligen bedömer ditt journalistiska hantverk och den kritiken eller responsen får jag ta lärdom av som journalist.
Närjournalistik är också intressant! Det är ett yngre begrepp men som börjar bli mer känt och det är typ en blandning av lokalnyheter och medborgarjournalistik.