180129-180218
Nonviolent Communication är en kommunikations- och konflikthanteringsmodell som fokuserar på förståelse på behovsnivå, nedan förkortat till NVC. NVC skulle kunna beskrivas som en integration av fem saker – en viss medvetenhet, ett visst förhållningssätt, ett språk, kommunikationsförmåga och ett sätt att påverka.
Emma (som under våren är föräldrarledig från Glokala tankesmedjan) stötte på NVC första gången för 8 år sedan när hon bodde ett tag i en liten kollektivby i nordvästra USA: Hon slogs av att deras sätt att prata till och om varandra, och hur de löste konflikter, var annorlunda än vad jag var van vid. De var inspirerade av NVC. Under vårt gemensamma arbetet på Glokala folkhögskolan fick Emma med sig Anna på att gå ett ett-årsprogram i NVC som Emma assisterade. För Anna var det fascinerande att hitta ett annat språk för att lösa upp knutar vid konflikt och framförallt att hitta sätt att förstå varför vi känner som vi känner, vilka bakomliggande mänskliga behov som inte är tillgodosedda när vi mår dåligt på olika sätt. Här beskriver Emma vad NVC har gett henne: ”I hela mitt vuxna liv har jag varit intresserad av hur förändring går till – i människor och i samhället. Jag har engagerat mig i politiskt arbete och aktivism men även intresserat mig för olika metoder för personlig utveckling. Ibland känns det som att jag besöker helt skilda världar. Jag saknar medvetenheten om strukturella hierarkier i yogastudion och jag blir orolig när jag ser den stress och de konflikter som präglar vissa politiska grupper. I NVC hittade jag en hoppfull integration av de två perspektiven och framförallt ett väldigt konkret sätt att komma igång – att här och nu agera för den förändring jag vill se i världen.”
Ur förordet till boken ”I hjärtat av samhällsförändring” av Marshall Rosenberg
”Och när han visade hur arbetet för att förändra samhällsstrukturer kunde vara ett stöd för individuellt växande, var jag övertygad om att det var det här jag ville försöka mig på. Han pratade om den personliga utveckling som sker när man engagerar sig i att förändra system som inte tjänar oss; hur man genom att träna sin förmåga att kommunicera i utmanande situationer – med till exempel makthavare – också får möjlighet att växa som människa. Att våga stå upp för något – eftersom jag vill leva i överensstämmelse med det jag värderar och tror på – var oerhört lockande. NVC och Marshall Rosenberg tände ett hopp i mig om att det faktiskt är möjligt för oss människor att leva på andra sätt än dem vi har lärt oss hittills.”
Liv Larsson – medlare, författare och certifierad tränare i NVC
Vår förhoppning med detta tema är att ni, liksom vi, kommer känna er inspirerade och i NVC hittar ett verktyg som känns praktiskt och hanterbart att sätta igång med – både till vardags i era relationer, i era jobb och i mötet med världen.
NVC kallas ibland för giraffspråket. Giraffer och vargar används som pedagogiska symboler vid utbildning i NVC.
Marshall Rosenberg
”I would like us to create peace at three levels and have each of us to know how to do it. First, within ourselves. That is to know how we can be peaceful with ourselves when we’re less than perfect, for example. How we can learn from our limitations without blaming and punishing our self. If we can’t do that, I’m not too optimistic how we’re going to relate peacefully out in the world. Second, between people. Nonviolent Communication training shows people how to create peace within themselves and at the same time how to create connections with other people that allows compassionate giving to take place naturally. And third, in our social systems. To look out at the structures that we’ve created, the governmental structures and other structures, and to look at whether they support peaceful connections between us and if not, to transform those structures.”
Marshall Rosenberg, grundare av NVC
NVC grundades av den amerikanske psykologen Marshall Rosenberg. Som liten flyttade han med sin familj till Detroit strax efter rasupploppen 1943 då flera personer dödades. Upploppen, och det bemötande han fick som jude i skolan, påverkade honom starkt. Han påverkades även av sin morbrors kärleksfulla omhändertagande av hans sjuka mormor. Hur kommer det sig att vissa beter sig våldsamt och utnyttjar andra medan andra har kvar kontakten med sin medkännande natur även under besvärliga omständigheter?, frågade han sig. Som utbildad psykolog började han jobba med konfliktlösning, ofta inom skolvärlden, och NVC började ta sin form. Sen dess har han gjort ett viktigt jobb med att utveckla och sprida NVC över hela världen, bla genom Center for Nonviolent Communication. Det är många världen över som bidragit till utvecklingen av NVC’s olika aspekter. Marshall Rosenberg dog i februari 2015, 80 år gammal. ”NVC innehåller inget nytt. Allt som integrerats i det här förhållningssättet har varit känt i århundraden. Syftet är att påminna oss om det vi redan vet”, skriver Rosenberg.
Intervju med grundaren av Nonviolent Communication Marshall Rosenberg
Bokläsning: Nonviolent Communication – ett språk för livet
Marshall Rosenbergs bok ”Nonviolent communication – a language of life” gavs ut första gången 1999 och kan sägas vara NVC’s grundbok. På svenska heter den ”Nonviolent Communication – ett språk för livet”. 
Upplev tillfredsställande relationer på alla områden i ditt liv. Nonviolent Communication (NVC) handlar inte om att kompromissa utan om att ha en respektfull kontakt, med omsorg om båda parter, i en konflikt. När båda sidor litar på att deras behov och värderingar kommer att mötas med respekt, uppstår en genuin önskan om att samarbeta. NVC är en process som uppmärksammar och tar hänsyn till allas behov, en förutsättning för att skapa samarbete och för att kunna hantera även de svåraste konflikter.
På svenska förlaget Friare Liv’s websida finns flera citat om boken samlade. Friare Liv sysslar även med medling, handledning och utbildning inom NVC.
NVC-modellen
Några av grundprinciperna i NVC är:
- Alla människor har samma behov
- Drivkraften bakom alla människors handlingar är försök att tillgodose behov
- Vad vi känner beror på om våra behov är tillgodosedda eller inte
- Människor njuter av att bidra till andra och oss själva förutsatt att det sker frivilligt
Även om NVC, som Rosenberg påpekar, inte är något nytt så krävs det träning likt när en lär sig ett nytt språk eftersom vi så länge har marinerats i och tränat oss på en annan typ av kommunikation. Att lära sig ett nytt språk tar tid och kräver praktisk träning.
Syftet med NVC är kontakt. Till hjälp finns en modell med syfte att bidra till kontakt. NVC-modellen består av två delar – att uttrycka sig ärligt och att lyssna empatiskt. Båda delarna uttrycks genom fyra komponenter: observation, känsla, behov och önskemål. I modellen skiljs de fyra komponenterna från bedömningar, tolkningar och krav, för att öka möjligheten för kontakt.
Fyra komponenter:
Observation – det som sker, utan inblandning av tolkning. Som en videokamera – utan kommentatorsspåret på. Om vi blandar ihop det vi ser och hör (observationer) med våra tolkningar av vad vi ser och hör så ökar risken att den andra personen hör kritik i det vi säger. ”Du lyssnar inte” kontra ”du går ut ur rummet när jag pratar”.
Känsla – en fysisk upplevelse i kroppen som är en reaktion på om våra behov är tillgodosedda eller inte. NVC skiljer ord för känslor från ord som beskriver vår tolkning av vad andra känner och tänker. ”Jag känner mig ledsen” kontra ”jag känner (eg. tänker) att du inte tycker om mig”.
Behov – är allmängiltiga och delas av alla människor. Tex näring, gemenskap, säkerhet och acceptans. Behoven är inte knutna till en specifik handling, person, tid eller plats. Vi skiljer på behov och strategier. Strategier är just specifika sätt att tillgodose våra behov. En strategi för att tillgodose mitt behov av gemenskap kan tex vara att jag frågar min vän A om den vill gå å bio med mig. För samma behov finns en mängd möjliga strategier. Centralt i NVC är att våra behov är orsaken till våra känslor, oavsett om de är tillgodosedda eller inte.
Önskemål – Vi ber om det som kan hjälpa oss att tillgodose våra behov. I NVC försöker vi ställa specifika och görbara önskemål tillskillnad från vaga, icke görbara önskemål och krav. Ett önskemål kan tex vara kontaktskapande – ”Vad känner du när jag berättar det?” eller handlingsinriktat – ”Vill du slänga soporna nu?”.
Två delar:
Ärlighet – vi använder de fyra komponenterna när vi uttrycker oss, för att öka chansen att skapa kontakt med andra och minska risken att andra hör kritik i det vi säger. ”När jag hör dig säga att du inte hinner umgås med mig (o) känner jag mig ledsen (k) eftersom jag har ett behov av gemenskap (b), skulle du kunna tänka dig att boka in tid i veckan för att göra nåt med mig?” (ö)
Empati – Förutom att använda komponenterna för att uttrycka vad som pågår inom oss kan vi använda dem för att lyssna empatiskt på andra – vi gissar vad som pågår inom dem. ”När du ser att det inte är städat i köket (o) känner du dig ledsen då (k) eftersom du har ett behov av vila och stöd (b)? Skulle du vilja att de övriga kollektivmedlemmarna städar upp innan middagen?” (ö) eller ”Vill du berätta vad som pågår i dig just nu?” (ö)
Empati kan även ske utan ord, i tystnad. Det avgörande är att vi är helt närvarande med vad som pågår i den andra. Vi behöver inte hålla med, känna likadant eller vara beredda på göra som den andra vill. En liknelse skulle kunna vara att ”vi surfar på samma våg” eller ”följer som en skugga”, dvs utan egna tolkningar eller initiativ. När vi lyssnar med empati på andra gör vi det för att vi försöker möta våra egna behov av tex förståelse, att bidra till andra eller kontakt, och vi hoppas att det samtidigt kan bidra till att den andra personen kan möta sina behov av tex acceptans, att bli hörd eller klarhet.
Självempati – vi kan även använda oss av empati för att lyssna på vad som pågår inom oss själva. Utan empati med oss själva kan det ofta vara svårt att vara empatiskt närvarande med andra. Vad kan vi skönja för känslor och behov bakom våra bedömningar om oss själva och våra måsten? Ibland kan självempati räcka för att tillgodose våra behov, tex att vi upplever att vårt behov av acceptans blir tillgodosett genom att vi blir medvetna om våra känslor och behov. Eller så leder det till att vi tar ansvar för våra känslor och behov genom att ärligt uttrycka dom och vad vi har för önskemål kopplat till det.
Vad är empati, och vad är det inte? Titta på en kort illustrerad förklaring här med Brené Brown.
Se även Jeremy Rifkins illustrerade föreläsning om The Empathic Civilisation.
Lyssna på Marshall Rosenberg som pratar om grunderna i NVC om du vill veta ännu mer. Detta klipp är en del av en längre filmad föreläsning/workshop där alla delar finns tillgängliga. Resten av delarna hittar du på youtube eller på denna websida.
Några ord för behov som vi alla har.
Friare Liv’s modell för att beskriva grunderna i NVC (se ovan).
Här hittar du en lista på känslor och behov och beskrivning av hur NVC-processen ser ut.
Några nyckelskillnader inom NVC, av Friare Liv.
Kommunikationstips från NVC-tränarna Liv Larsson och Kay Rung på Friare Liv
Konflikthantering enligt NVC
I konflikthantering enligt NVC används NVC-modellen för att lösa konflikter i alltifrån familjer, på arbetsplatser, i krigzoner och i inre personliga konflikter. Utgångspunkten är att konflikter är något naturligt och ett tecken på att det finns liv, drömmar och omötta behov. Det gäller att ta vara på kraften som finns hos de olika parterna i konflikten för att istället använda den till att hitta lösningar där fler behov blir tillgodosedda. En konflikt kan liknas vid en färskvara som börjar lukta illa om den inte hanteras i tid. Konflikten kan sägas ligga på strateginivån, inte på behovsnivå. Därför vill en medlare hjälpa parterna att hitta till sina behov och att kommunicera utifrån dem. Parterna kan då lättare känna igen sig i varandras mänsklighet och viljan att hitta en lösning som möter bådas behov är närmare.
Den amerikanska NVC-tränaren Miki Kashtan håller i ett tv-program med tema konflikter där konfliktlösning förmedlas med hjälp av rollspel runt särskilda frågor. Här kan du se (i 6 delar) ett av programmen som fokuserar på politiska åsikter. Conflict Hotline – What you say next can change your world:
Intervju med svenska Liv Larsson, NVC-medlare och utbildare, om medling och skam.
NVC-medlaren Kay Rung berättar i en lite skakig video om hur en skulle kunna använda kort med ord för behov i en medlingssituation. Det finns även kort för känslor och de två kortlekarna kan användas till att lära sig mer om ens egna och varandras känslor och behov.
Uppgift till temat
Skriv ner dina reflektioner i kommentarsfältet på denna sida senast den 14 feb och svara på minst tre andra kurskamraters inlägg senast den 18 feb. Du väljer själv vem du vill kommentera, men försök gärna få med alla i ett gemensamt samtal kring tematiken.
Som stöd i ditt tänkande kan du tex jobba med följande frågor:
a. Hur var det för dig att läsa boken ”Nonviolent Communication – Ett språk för livet?
b. Skiljer sig NVC från ditt vanemässiga sätt att kommunicera? På vilket sätt?
c. Kan du komma på några områden där du skulle vilja se principerna och verktygen i NVC användas, i ditt liv och/eller i samhället generellt?
d. Har du några andra reflektioner och tankar kring temat som du vill dela med dig av?
Lycka till med läsandet och tänkandet!
Anna
Fördjupningstips – för den som vill
Titta och lyssna
Lyssna på Marshall Rosenberg i en timmes prat om The power we have to create the world of our choosing.
Liv Larsson berättar om hur ilska, skuld och skam hänger ihop.
Kay Rung pratar om ömsesidigt beroende och balansen mellan empati och ärlighet.
Kay Rung berättar kort hur en relationsbesiktning kan gå till.
Läs
På Friare Liv’s websida hittar du flera kortare texter ur böcker om NVC. Här hittar du några av dem länkade:
Ilska och system av dominans av Marshall Rosenberg
Kapitel 1 i boken ”Skapa möten & kontakt genom medling” av Liv Larsson
Liv Larsson om Civilkurage och att medla utan inbjudan
Om Skam och medling av Liv Larsson
Websidor
Internationella Center for Nonviolent Communication – www.cnvc.se
Friare Liv – bokförlag, utbildning, medling och handledning inom NVC – www.friareliv.se
NVC Academy, e-learning – www.nvctraining.com
Jag tyckte det kändes befriande att läsa om en metod av kommunikation som på ett så tydligt sätt prioriterar poängen med kommunikation – att förstå varandra på djupet – framför diffusa sociala regler om vem som bör ta ansvar för att göra sig förstådd respektive förstå i en given situation och hur en har rätt att ta åt sig eller inte om kommunikationen inte händer precis enligt dessa regler.
Jag blev överraskad över hur ofta jag själv går i de olika kommunikativa fällorna som beskrivs i boken. Jag vet att jag genom min uppväxt fått med mig en väldigt passiv metod att kommunicera på som är bedrövligt ansträngande för både den som vill förmedla något och den som vill förstå vad som förmedlas. Jag har därför jobbat mycket med mitt sätt att tänka och agera och jag trodde att jag kommit ganska långt i träningen till en mer aktiv och ärlig kommunikation och förmågan att uttrycka mina behov på ett tydligare vis, men när jag började analysera samtal jag hade under tiden jag läste boken blev jag överraskad över hur läskigt ofta jag ändå går i de olika kommunikativa fällorna.
Det som förvånade mig mest var inte de tillfällen där kommunikationen fallerade, utan de tillfällen där jag missade chanser att gå djupare i förståelsen till vad den andra ville förmedla. Ofta genom att koppla tillbaka till mig själv för fort. Jag blev varse hur min kommunikation är genomsyrad av behovet att få människor att känna sig förstådda (eller kanske rädslan att någon ska bli besviken på mig för att de inte får ut något av vårt samtal) och att det ofta leder till att jag faller in i att uppmuntra eller att ta ansvar för andras känslor istället för att faktiskt försöka förstå deras motiv.
Det som frustrerade mig lite var hur styltiga meningsbyggnaderna var som användes som exempel på hur en pratar på NVC. Jag tror att detta kommer att göra det svårare för mig att ta metoden till mig i praktiken – att jag inte riktigt förstår hur jag ska använda mina ord så att kriterierna för NVC uppfylls på samma gång som jag känner att jag pratar med min egen röst.
Men oj, vad intressant! Jag tror verkligen att detta är en användbar metod för all mellanmänsklig kommunikation. Jag tänker till exempel på alla de gånger jag upplevt att den jag pratar med vägrat förklara sina uttalanden vidare utifrån förväntan att jag ska kunna komma till fullständig förståelse automatiskt och på studs om jag bara har en tillräckligt stark vilja att förstå och hur maktlös jag alltid känt mig i sådana situationer. Jag tror överhuvudtaget att större medvetenhet kring hur olika sätt att uttrycka sig leder till olika kommunikationsresultat (och att det går att träna sig i att förbättra både sitt förmedlande och sitt sätt att lyssna) skulle göra så många relationer gott – i hem, på arbetsplatser, i det offentliga rummet. Det är verkligen ett område där jag tror varje persons ansträngning att få till medvetna samtal kan ha märkbar påverkan. Och för att koppla till föregående tema så är jag helt övertygad om att vi hade varit i en helt annan situation idag om vi på ett globalt plan haft förmågan att kommunicera på detta viset – som förmedlare i kontakt med sina verkliga behov och känslor och som lyssnare med viljan att förstå på djupet och med empati.
Eva!
Så fint att läsa dina reflektioner kring NVC.
För mig personligen har NVC inneburit att jag övat upp min inre check-lista. “Okej Anna, nu blev du jätteirriterad på Daniel för att han tagit laddare i köksfönstret. Har detta verkligen med det att göra? Nej, mitt behov just nu var att få en stund i stillhet och harmoni för att jag tänkt meditera. Men jag gick upp lite för sent, så jag hinner inte det. Nu blev det istället ilska för att någon annan gjort fel det som blev uttryck för den frustrationen. Ofta blir min spontana reaktion att ändå bli irriterad, men jag kan sen liksom backa och ha självempati med mig själv, genom att fråga mig; Vilka bakomliggande behov blev inte tillgodosedda här? Hur kan jag se till att de blir de iallafall? Samt i fallet ovan, kan jag revidera och förklara min första frustration och ta bort skuldbeläggandet för den personen som kanske blev drabbad.
Håller också med om styltigheten, men jag tror det är en fråga om övning. Att det som är ovant och ligger långt borta från vårt tidigare sätt att prata lätt blir lite stelt. Kay som höll i det ett-årprogram jag gick i NVC beskrev hur en av hans tidigare deltagare hade börjat använda sig av en liten NVC-check-lista när han pratade med sina barn i lite svårare situationer. Det var väldigt mekaniskt kände han. Men när han inte gjorde det och bara brusade upp mot sina barn, så ropade dom: “Pappa, lappen använd lappen!” Så uppenbarligen föredrog de styltigheten och att det faktiskt gav kontakt, istället för en bara arg pappa. Men jag har verkligen inte hittat detta som ett direkt och spontant sätt att prata på, mer som en inre check-lista för att ge mig självempati och ett sätt att försöka förstå andra. Att gissa empatiskt tycker jag fortfarande är mycket svårt att göra på ett genuint sätt.
Det är nog bra att som du gjorde hejda onödiga konflikter med att förstå överreaktioner jag har.
Jag är slarvig och vad jag menade att jag kan hejda onödiga konflikter när jag förstår att jag ibland överreagerar och därmed inte eskalera så det blir konflikt och att det var så jag uppfattade att du gjorde och att jag tror att det är bra.
Anna, tack för din respons!
Roligt med lappen 🙂 och mekaniska konversationer är ju bättre än bråk… Tycker också att en del av kommunikationen som att gissa empatiskt är lättare med barn.
Intressant att det känns lättare att gissa empatisk med barn. För det gör det för mig också. Undrar om det, i mitt fall, beror på att jag är så rädd att fördumma andra i min omgivning. jag vill liksom inte att någons ska tro att jag ser ner på dem, eller tycker att de inte är smarta. Och att det, i mitt fall, lite styltiga gissande kan kännas som att idiotförklara den en vill förstå. Ska fundera vidare på detta.
Apropå att man vill ha naturlig kommunikation så räcker det nog med att uppfatta poängen med nvc.
Jag känner verkligen igen mig i din upplevelse av att läsa boken, att trots en tidigare medvetenhet kring sin egen kommunikation, komma till insikten att jag fortfarande faller i fällor som försvårar kontakten. Särskilt de gånger jag missar chansen till djupare förståelse, precis som du beskriver. Jag har fått upp ögonen för hur viktigt det kan vara att förstå den andra, oavsett om jag själv håller med. Det är lätt att bli defensiv och vilja uttrycka sig själv. Jag funderar mycket kring sårbarhet, hur jag själv kan jobba för att tillåta mig själv att vara sårbar, samt öppna upp för ett samtalsklimat där den andra parten tillåter sig själv att vara sårbar. Detta utan att jag själv tar ansvar för den andras känslor och beteenden. Det är sannerligen en utmaning, men det har varit otroligt givande att reflektera kring. Särskilt då jag märker att jag själv blir defensiv i mina reflektioner och inte är mottaglig för kritik mot mig själv. Att då identifiera hur jag pratar med mig själv, för att kunna växa, istället för att falla i fällan för att klandra mig själv för mina tankar. Det kanske är ännu svårare att lägga märke till, den kommunikation jag för som inte yttras med ord.
Tack för alla dina inspirerande och igenkännande tankar!
Hej!
Tycker också att det är väldigt intressant och hoppingivande om att försöka förstå varann på djupet. Och håller med om styltiga meningsuppbyggnader i den här och liknande böcker. Tror att en bara får försöka säga det med sina egna ord (såklart) men också väga in typ egen humor/interna sammanbindande saker mellan en själv och personen en försöker kommunicera med (och det är någon nära då) för att göra sin grej av det på något sätt.
Känner så väl igen mig i det där med missa chanser att gå in djupare och försöka förstå vad den andre menar. Jag känner ibland att det är utav rädsla jag inte går in djupare, att inte veta är en falsk trygget ibland speciellt om man är rädd för svaret. Det är lixom lättare att fightas än att bli besviken tex, även om det senare är mer gynnsamt i längden och mer lärorikt!
Konflikter att fundera på kan vara konflikter hos mig som person och t ex mellan skolkompisar och arbetskompisar.
Här är det också att känna att man kan lägga sig i.
Konflikter är så vanliga att det kunde vara intressant träna på i skolan.
Och att samhället erbjuder att personer som har konflikt har någonstans att gå och få hjälp.
Här är ett exempel hur man kan skapa kunskap gällande att hantera konflikter mer praktiskt.
Forum
Grundforum:
Rasism, Härskartekniker , Hat, Sexuella trakasserier, Hot, Mobbing
Underforum som ligger under vart och ett grundforum:
I verkligheten och På internet
Kategorier som ligger under vart och ett underforum:
Pågående situation (här kan folk ge stöd och komma med ideer till lösningar)(kanske att inte ha med denna kategori från start?), Goda exempel att lära sig från och Sammanställa goda erfarenheter till allmänna rekommendationer
Trådstart och flera svar under var och en kategori:
Exempel
Man kan ha varit med om en situation som man själv dragit slutsatser från eller kan låta andra fundera på vilka slutsatser man kan dra. Då kan man trycka sig fram enligt: Rasism – I verkligheten – Goda exempel att lära sig från – Trådstart:
Att jag hört ”gubbar” på biblioteket högt säga rasistiska saker flera gånger. En gång sa jag gris högt tillbaka vilket inte är så sansat kanske men jag kan bli upprörd. Nästa grej jag gjorde var att tala med de som jobbar på biblioteket. De sa att de sagt till flera gånger men att de kan säga till igen. Man kan förstå att det inte är lätt att säga till ett gäng ”gubbar”. Jag kände att jag kan inte säga till utan att det eskalerar eftersom jag kan bli så upprörd av rasism. Jag pratade med polisen som sa att de kan gå dit och sen såg jag att biblioteket klistrat ett klistermärke som det står hus mot rasism vid entren och jag har inte hört något rasistiskt sen dess. Hade jag fortsatt på ”dragkampsnivån” att säga gris eller annat hade det nog blivit sämre.
Svar:
Det kan vara så att polisen kan ”skrämma” så att man sköter sig. Det kan bli hotfullt att som privatperson säga ifrån.
Svar:
Ja kanske ska man ringa polisen oftare? Eller kan man säga ifrån utan att det eskalerar och att personen kan uppfatta vad personen gjorde fel?
Exempel
Efter att ha tänkt själv och eller läst något i ämnet kanske man kommer på någon ide till vad som kan vara en generell lösning som kan passa till flera än en situation. Då kan man trycka sig fram enligt: Rasism – I verkligheten – Sammanställa goda erfarenheter till allmänna rekommendationer – Trådstart:
Det kan vara så att det är lättare att säga ifrån när man inte är utsatt personligen. Dels så kanske man kan tänka klarare och även att man inte uppfattas som så partisk.
Svar:
Kanske att man kan ha en neutral stil (försöka) som en domare?
Svar:
Eller att man alltid ställer sig på den svagares sida?
Svar:
Positivt att ställa sig på den svagares sida så att personen känner stöd och att till personen som säger elakheter kan man förklara tills personen uppfattar att personen gjort fel. Och att det finns positiva vägar ur situationen så att man inte fastnar med prestige. Man kan försöka att tänka att man gjort fel själv och hur skulle man vilja att folk reagerade då?
Dessa ideer kan sedan sammanställas till allmänna rekommendationer av en grupp som är intresserade och har tid och publiceras på internetsidan under allmänna rekommendationer vilket kan se ut så här:
Förebygga hot på internet: T ex att påminna om att svensk lag gäller och att eventuella hot kommer att polisanmälas. Detta kan stå bredvid epostadressen.
Hantera hot på internet: T ex att tala med personen som är hotfull för att få personen att förstå att det personen säger eller gör uppfattas som hotfullt och behövs det polisanmäla.
Efterbearbeta hot på internet: T ex tala med personen som varit utsatt för hot så att de kan känna att de har stöd. Kanske att se över sina rutiner så att det inte händer igen.
Detta kan i sin tur samlas till en eller flera appar.
Tekniskt kan det behövas en internetsida och till den ett internetforum.
Internetsidan kan vara gratis och open source eller kosta pengar men helst inte vara reklamfinansierad eftersom det ser så oseriöst ut.
Internetforumet kan vara som internetsidan plus att man ska kunna godkänna eller inte vad som kan publiceras av det som skickats till forumet innan det publiceras. Så att det inte står hat eller hot på en internetsida som verkar mot sådant t ex. Det kan också vara bra att inte låta folk ha alias så att alla är anonyma. Så att man inte bygger prestige till sitt alias och istället kan hålla sig till sakfrågan.
Det ska vara gratis åt de som använder forumet.
Eftersom att man inte ska behöva överanstränga sig behöver man vara fler.
Vi kan vända oss till allmänheten så att alla som vill och kan får vara med och bidra. Det är bra att vara många och det är ett stort behov av att komma till rätta med dessa problem.
Alla kan alltså skicka ideer till forumet. Man kan vara en grupp personer som är intresserade av att sköta att godkänna innan publicering. Man kan också vara en grupp som sköter att övervaka att allt fungerar.
Vi kan skicka en sådan här text till personer och grupper som redan sysslar med något av problemen och kanske skulle kunna tänka sig att vara med i en sådan grupp som sköter forumet. T ex till #jagärhär.
Jag har tidigare kommit i kontakt med NVC i mitt politiska engagemang men aldrig gjort någon fördjupning (tyvärr). Jag har nog inte förstått att det även är något som en kan använda sig även i ens egna relationer. Jag upplevde snabbt när jag läste boken att jag vill fördjupa samt implementera NVC i mig själv, mina nära relationer samt på andra plan i tex politiskt engagemang. Har ofta sett i mitt politiska engagemang hur bristen på bra kommunikation har bidragit till splittringar, konflikter som tar värdefull tid och energi från syftet och det gemensamma målet. Jag tror dock att det kräver mycket träning och tålamod samt vägledning av någon som känner sig trygg av att använde NVC(tips på workshops mottages gärna).
Jag kan tänka mig att många avfärdar NVC med att det inte är möjligt i den tid vi lever i på ett större plan och när ens mottagare inte är till synes mottaglig och så är det kanske men jag tror också att det är att göra det ”enkelt” för sig och inte ha en tilltro till att saker är påverkbara. Att förändra tar tid och vill en se ett samhälle där vi är empatiska och solidariska med varandra måste vi börja jobba åt den riktningen och tro på att det är möjligt på ALLA plan och jag tror att kommunikation är nyckeln. Hur vi påverkas och dras i en alltmer individualistisk riktning skrämmer mig ibland, för när om inte nu. var om inte här, vem om inte vi?
Åsa!
Tack för dina tankar. Så hög igenkänning på politisk sammanhang där det inte finns utrymme att faktiskt förstå varandra och hur det leder till splittring. På Färnebo folkhögskola (freds- miljö- och solidaritetsrörelsens folkhögskola) där jag jobbade under 8 år, använde vi oss faktiskt en hel del av just NVC och konflikhantering både i personalen och som ett redskap på kurserna. Det som mest satte sig hos mig då, var att pratat utifrån sig själv, att ha ett sk. Jag-budskap. Att istället för att anklaga den andre för saker den gjort eller sagt och att bedöma de handlingarna, så berätta vad som väckte i mig när detta hände oss. Tex. istället för att säga ”Du var elak när du sa att jag inte fick vara med.” Så säga: ”Jag blev ledsen och kände mig ensam när du sa att jag inte fick följa med.” Det har varit nyttigt för mig att ha med mig.
För er som bor i Malmö/Skåne vill jag tipsa om denna studiecirkel som börjar i maj. Ricardo som håller i den är mycket erfarenhet från att utbilda i NVC: https://www.sensus.se/kurser/nonviolent-communication-ett-sprak-for-livet-144319/?selectedCounty=Sk%C3%A5ne+l%C3%A4n
Jag har också tips på andra NVC-tränare (tex Emma som är med och håller tankesmedjan) som är grymma.
Mycket intressant område som jag vill fortsätta läsa om, även om jag stött på principerna innan i böcker och inlägg på området nära föräldraskap. Tänker bland annat på boken ”Med känsla för barns självkänsla” av Petra Krantz Lindgren som jag läste efter lite efterforskning och tips på tex bloggen http://detkänsligabarnet.se (som också nämner NVC).
Jag började mer och mer läsa och tänka kring kommunikation när mitt första barn var ca 2 år. Jag kände (och känner väldigt starkt) hur vissa inlärda beteenden och vanor kring kommunikation verkligen är svåra att bryta. Att man så lätt pratar med barn som vuxna pratade till en själv i ens barndom. Så ganska smärtsamt många gånger att försöka möta sig själv och ifrågasätta varför man pratar som man gör. Att säga ”duktig” för ofta istället för att aktivt visa intresse eller inte använda belöning/bestaffning på olika sätt är några saker som jag försökt att jobba bort.
Så för mig handlar detta mycket om kommunikation med barn som vidare kan få en samhällspåverkan i form av större förståelse för medmänniskor och omgivning. Jag skulle personligen vilja jobba mer med nvc både i privata och professionella relationer och försöka tänka om hur jag utrycker mig och hur jag värderar vad andra säger.
Väldigt intressant
Jag försöker också ha ett NF-tänk när det kommer till min roll som mamma. Men det är lättare sagt än gjort. Som du skriver är kommunikation svårt att bryta och det krävs en genomgång av sig själv några vändor.
Jag tycker dock det är lite lättare nu när mina döttrar blivit lite större, då kommunikationen sker på en liten annan nivå, men det uppstår ju ändå så klart jobbiga situationer.
Det där med att försöka att inte tjata är något som jag verkligen får jobba med (klä på dig nu, vi kommer försent till skolan, borsta tänderna). Det jag har lärt mig där är att säga till i förväg ”om 10 minuter kommer jag be dig hämta kläderna” så det blir som en liten förvarning, och det funkar faktiskt. Men ibland är glömmer jag bort det själv.
Jag håller verkligen med dig om att kommunikationen med barn är mycket viktig! Det bidrar till mer förstående generation som kommer förstå innebörden av samtal och kommunikation.
Hej Hanna!
Så intressant att du tar upp ditt föräldrarskap och just den här aspekten att vi är såååååå präglade kring hur vi kommunicerar med barnen. Ibland kan jag helt tydligt höra min mammas röst när jag säger något till mina barn (och ibland är det fint och bra :-)) och jag känner att nej, det var ju inte alls så här jag ville göra.
Med mina barn har jag faktiskt jobbat ganska mycket med att empatiskt gissa vad det är som pågår inom dem, när de visar känslor. Tex. ”Vad det så att de där teckningarna var jätteviktiga för dig och nu blev du ledsen, för att jag hade slängt den när jag städade ditt rum?” Om jag gissar rätt, så brukar jag liksom se hur de slappnar av i kroppen och gråten eller ilskan blir mindre spänd eller hård, och att de vill ha kontakt med mig igen. Från att de kanske tidigare, mest velat sparka mig. Om en gissar fel, så brukar det också märkas och ibland kommer det då en vilja att förklara, ”Nej, det var för att du var så arg och jag vill inte att du ska vara arg på mig…” Bara att jag visar intentionen att jag försöker förstå vad som pågår inom dem och inte längre är upptagen av mig och mina känslor, brukar ge kontakt. Men ibland kan en felgissning också leda till att barnet blir ännu argare för stunden. ”Ahh du fattar ju ingenting!!!” Det är inte lätt, men oj vad jag lär mig saker. Så tacksam över livet med barn, både ”mina” och andra i min närhet.
Jag har tidigare hört talas om NVC men inte gjort någon mer djupdykning. Jag finner det mycket intressant och kommer garanterat att läsa mer kring det. Fokuset är att både lyssna och uttrycka sig därefter. Att empatiskt lyssna på sig själv och fördjupa personliga relationer. Något som borde vara självklart, men som inte är så lätt. Att använda sig av NVC i vardagen verkar inte kräva någon extratid, eftersom det är ett förhållningssätt, däremot verkar inlärningen av språket mer tidskrävande. Det handlar om kommunikation och samverkan.
Jag gillar också att det krävs en självmedvetenhet och fokus på sig själv, vilket kan vara avgörande i början av en konflikt. ”Vad har jag för behov som gör att dessa känslor framkallas?”. Jag funderade mer på mig själv och hur uttrycksfull jag är i min vardag. Med tre barn hemma kan det stundtals bli rätt jobbigt. Barnen kan leka högljutt, tjata efter något dom vill ha eller helt enkelt inte lyssna på vad jag säger. Ibland blir jag sur och tappar tålamodet. Det som gör att jag blir irriterad/sur är att mitt tålamod inte alltid är så bra som det borde vara. Jag ställde mig frågan ”vilket grundläggande behov saknas oftast i vardagen just nu?”. Fysiskt för min del är det sömn. Jag har en 1-åring som krånglar en del om nätterna. Ibland blir det inte många timmar och det är inte alltid lätt att ta igen förlorad sömn under småbarnsåren. Så på grund av dålig sömn kan det till exempel innebära en dålig dag för mig. När jag tänkte på det ytterligare har jag inte sovit en hel natt på nästan 1,5 år. Inte konstigt att det sätter sina spår.
Även om jag inte har rätt att skälla på mina barn utan anledning, kan jag i alla fall underlätta för mig själv genom att sänka kraven på mig som mamma. Det är okej att inte gå ut varje dag, en timmes extra tv-tid för barnen är ingen fara och det skadar ingen att servera matlådor till middag när tiden inte räcker till. Jag tror att om fler strävade efter detta förhållningssätt skulle människor vara rakare, tydligare och ärligare vilket hade lett till färre missförstånd och därmed färre konflikter. Jag tror också att NVC kan hjälpa människor att se på sina medmänniskor på ett helt nytt sätt och kanske minska fördomar en har eftersom en då utgår ifrån att alla har samma behov, men att vi har olika sätt att tillgodo se dessa. Att det inte finns något ”rätt” eller ”fel”, vi känner för att vi behöver.
Hej Idun!
Får upp så många olika tankar när jag läser ditt inlägg. Börjar i det sista du skrev kring rätt och del. Det har verkligen hjälpt mig att inte vara så svart/vit i mitt tänkande. Kanske är det ingens fel, kanske finns det inte något rätt eller fel här, utan det blev så här och vad gör vi nu? Tycker det är en så mycket skönare ingång. Det har också hjälpt mina barn. Det är ofta de vill säga, ”Det var inte mitt fel”, då brukar jag svara: ”Kanske var det inte någons fel!? Men hur kändes det och varför? Vad ska vi göra nu för att det ska bli bättre?” Jag hoppas det också ger en förmåga att våga prova saker, våga göra ”fel” för det finns liksom inget som är fel, utan bara en möjlighet att lära sig saker, om sig själv, om andra eller ett fenomen/händelse/sak.
Tycker ditt sätt att idga självempati genom att sänka kraven på hur det ska vara när en precis har fått tre barn, låter strålande. Sömn är ju ett väldigt grundläggande behov och är inte det tillgodosett är det väldigt mycket annat som rasar.
Tänker också att det finns så många andra behov som får stå åt sidan när en är småbarnsförälder. Behov som jag upplevde att jag inte fick tillgodosedda när mina barn var små var bland annat frihet, spontanitet, lugn, bekvämlighet, vila, integritet, utrymme, att bli sedd och balans. Sen fick jag istället väldigt mycket av dessa behov tillgodosedda: bekräftelse, kärlek, omsorg, samhörighet, tillhörighet, sällskap, beröring, meningsfullhet och värme. Just friheten, oh vad jag saknade den, även om jag såklart visste att jag var fri, i en rent existensiell mening även då.
Att vara förälder är underbart, men det är också hårt arbetet och det är väldigt lätt att slå på sig själv för att en inte lever upp till sina egna ideal. Jag försöker att inte göra det och brukar ha det här citatet på en liten lapp i min ficka för att påminna mig själv:
”Parents
I promise to remember always that I am a good parent, that I always have done the best I could, that I have passed on to my child/ren as few of the hurst that I endured as a child as I could possible manage, and that some day I´ll get a little rest.”
Jag har tidigare varit intresserad av NVC men har aldrig fördjupat mig på den nivå jag gjort de senaste veckorna. Att ta del av den här medvetenheten och tankesättet har varit en uppenbarelse för mig. Min nyfikenhet inför vilka möjligheter NVC kan innebära har gjort att jag har haft svårt att släppa tankarna från ämnet.
Boken har gett mig fler nya insikter än jag kunde förvänta mig. Tidigare ansåg jag inte att jag talade på ett våldsamt sätt, jag tyckte att jag strävade efter att förmedla god energi till min omgivning. Boken gav mig nya perspektiv på hur jag kommunicerar, och hur jag kan formulera mig för att bättre delge budskapet jag egentligen vill få fram. Jag har länge tänkt att kommunikation är nyckeln till bra relationer, nu lägger jag än större vikt vid hur kommunikationen sker.
Välmenande ord uppfattas inte alltid som något positivt, och ibland har jag blivit frustrerad när mitt budskap inte når fram. NVC ger verktyg för att lättare skapa kontakt mellan människor. Vikt läggs både vid att uttrycka sig ärligt och att lyssna empatiskt. Jag kan känna igen att fokus många gånger ligger på att få säga sitt, att själva dialogen och utbytet kommer i andra hand.
Inte minst kommer NVC kunna hjälpa mig att empatiskt lyssna på mig själv. Vad är mina behov bakom det jag gör? Jag får på så sätt syn på vad som driver mig till det jag gör, och undviker lättare att kritisera mig själv för saker jag gjort eller sagt som jag är mindre nöjd med. Jag kan istället lära mig hur jag bättre kan tillgodose andras behov utan att det sker på bekostnad av mina egna. Det är så lätt att klanka ner på sig själv, men det tjänar inget till. Om jag behandlar mig själv med respekt har jag bättre chans att rikta en likadan energi utåt, vilket skapar bättre kontakt med de jag möter.
Tanken slog mig många gånger att alla borde läsa boken och lära sig använda NVC. Så många problem skulle lösas då. Alla politiker, föräldrar, lärare, alla. Om vi alla skulle lära oss ett språk och ett tankesätt som bygger på NVC skulle vi ha mycket färre konflikter i världen, och de som uppstår skulle lösas fortare. Genom att förstå allas anledningar till att säga och agera som de gör ser vi mänskligheten i alla omkring oss, istället för att alienera oss från varandra. Ingen människa är ett monster, vi lever alla med övertygelsen om att det vi gör är rättfärdigat på något plan. Arga ord som skriks rakt i ansiktet kan i själva verket vara ett rop på hjälp. Ett tragiskt sätt att uttrycka sina känslor och behov. Om vi bara lyssnar, verkligen lyssnar, kan vi höra det mänskliga och vackra i även de fulaste orden.
Videon om empatisk civilisation gav mig hopp. Att vi innerst inne har en medmänsklig sida, inte en våldsam missunnsam kärna. Vi behöver bara komma i kontakt med den inneboende kärleken, inse att vi inte behöver rikta den selektivt, den räcker till åt alla. Vår natur har blivit förtryckt av kulturen i det samhälle vi lever i och dess auktoriteter; föräldrar, skola, stat och företag. Att materialism, narcissism och våld skulle komma naturligt för oss är bara påhittat. Det är självklart gynnsamt för de med makt att detta är den allmänna uppfattningen. Att vi nu vet med säkerhet att dessa attribut är en del av den kultur vi lever i är hoppfullt. Människans natur ligger i dess biologi, men kulturen är föränderlig. Det är nu vi bygger skiftet mot ett samhälle där alla kan få sina behov tillgodosedda. Ett samhälle där makt utövas med människor, inte över dem. Där vi gläds över att bidra till varandras välmående, och där vi gör detta frivilligt, inte för att vi måste. Där vi alla är ömsesidigt beroende av varandra och vi ser vår naturliga del i ett kretslopp av liv.
Att bidra till våra medmänniskors välmående är den finaste gåvan en kan få. Att kunna bidra till den lättnad som följer när en känner sig förstådd, det är nog bland det bästa som går att uppleva. Under tiden jag lärt mig mer om NVC har jag tillämpat mina kunskaper mer och mer i min vardag och i konversationer med mina nära. Det har varit en stark upplevelse att kunna röra dem till tårar då de äntligen får känna sig sedda. Så många gånger har jag försökt hjälpa dem innan, men inte lyckats. Genom färre, men noggrannare valda, ord, utan intentionen att lösa deras problem, når jag dem på en helt ny nivå. Jag vill tacka Marshall B. Rosenberg för den gåvan.
Eller hur, Ida! Det är så svårt att kommentera på ett givande sätt tycker jag när jag bara håller med om allt du säger… Jag fastnar särskilt för orden ”Välmenande ord uppfattas inte alltid som något positivt”, vilket på ett väldigt bra sätt fångar den känsla jag har att det kan vara viktigt att ha ett ödmjukt förhållande till sin egen kommunikation – att bra intentioner inte automatiskt förs över med kommunikationen bara de är starka nog.
Det slår mig dock nu, som en replik egentligen till både det du skrivit och det jag skrivit, hur svårt det skulle vara att övertyga majoriteten av min bekantskapskrets om nyttan att jobba aktivt med sitt sätt att kommunicera. Jag vet inte vad jag vill säga med den tanken, egentligen, men den känns viktig att säga.
Håller med om att det är svårt att kommentera. Jag brukar bara låta tankarna flöda, upplever att responsen blir mer genuin då.
Väldigt intressant tanke som tål att tänkas på. Jag brottas lite med samma dilemma, men särskilt i relation till en specifik person. Nu när jag försökt tillämpa NVC-mentaliteten, har jag stött på flera jobbiga situationer där personen utrycker sig defensivt och anklagande, både mot sig själv och andra. Jag skulle vilja dela med mig av mina nya insikter på ett sätt som personen kan ta till sig. Att diskutera har dränerat mig på energi då jag försökt välja mina ord väl, men inte bemötts med den respekt jag önskat. Det blir som en ond cirkel där personen tagit fördel av min vilja att förstå hen, men inte erbjudit samma förståelse tillbaks.
Jag märker att detta inte blev något direkt svar till din kommentar, men du återupplivade tankar i mig som jag haft den senaste tiden. Om du, eller någon annan, har tips på hur jag kan ta kommunikationen vidare, skulle det uppskattas.
Tack för din respons!
Hej!
Har också , som ni, funderat på hur en ska förhålla sig till sin närhet när en aktivt jobbar på sin kommunikation med nvc och andra personer ”inte är på samma våglängd”. Jag upplever det ofta som att personer runt mig själva är fast i ett visst sätt att kommunicera (alltså vem har rätt/fel) och förväntar sig och tolkar det jag säger som fortsatt kommunikation på det sättet. Även när en har de bästa intentioner och verkligen helt genuint (som det känns då) verkligen vill förstå den andra. Jag tänker mig att det ibland blir ett slags glapp mellan var jag är i tanken och hur jag skulle vilja kommunicera gentemot personer i min närhet som kanske förväntar sig och tänker sig kommunikation ungefär som hur den har sett ut innan och som de också tänker sig att den kommer fortsätta se ut. Det jag försöker är att på något sätt försöka få med den andra ”på tåget” och förklara lite vad jag börjat tänka om kommunikation och hur det kanske kunde hjälpa oss osv. Men väldigt svårt och snårigt ibland när jag inte heller vill ta över och lägga fram för mycket information som kan tolkas som att jag skulle ”vilja lära ut” för mycket om ni förstår vad jag menar…
Jag skrattar högt åt mig själv när jag läser den här konversationen. Jag har tex. ganska irriterat sagt till en person som försökt uttrycka sina känslor: ”Det där är ingen känsla, det är en bedömning av det som hände, känslor är…” Tror ni det ledde till kontakt? Nja….
Det är svårt, men jag tänker att det är här det empatiska lyssnande kommer in. Jag kan gissa empatiskt utan att personen jag pratat med kan något alls om NVC, och jag kan uttrycka mig ärligt också.
På lång sikt, kan en ju lära upp människor i ens närhet om NVC. Men kanske inte just i en konfliktsituation, då en själv är i affekt, som jag försökte ovan. När jag gick utbildningen så varnade de dock för att bli för predikande, och att det kunde skrämma bort folk, så det är ju lite av en balansgång.
Hej Ida!
Tack för dina tankar. Så hoppfullt att du bara börjat praktisera NVC och att du direkt fått kontakt på ett annat sätt. Låter underbart. Jag har inte riktigt lyckats med det sådär tydligt. Mer som en långsam process där jag tycker att jag oftare lyckas förtydliga det som jag verkligen vill säga.
I USA är det många i skol-världen som jobbar med NVC och när jag gick utbildningen, var det både sjuksköterskor, psykologer och socionomer som jobbade i offentlig-sektor som gick kursen som fortbildning via sina jobb. Tror att detta är en modell och teori som många människor på ett teoretiskt plan kan sympatisera med, att sedan öva för att faktiskt praktisera ett annat sätt att kommunicera på är desto svårare.
Är det någon annan än jag som har problemet att många texter inte visas i tråden på ämnessidan, utan på ett ställe där det inte går att kommentera? Är det någon som vet hur jag fixar det problemet i så fall?
Hej, samma problem för min del 🙂
Jag har samma problem. Har ingen aning hur jag löser det. Anna kanske vet?
Jag skrev en kommentar men den inväntar fortfarande modelering . Jag ser bara 2 kommentarer här på sidan :/
Hej!
Ja, det verkar som att vi är flera som har samma problem.
Men inte heller jag vet hur man fixar det.
Vi får hoppas att Anna har nyckeln till gåtan.
Är ni säkra på att ni har loggat in på hemsidan när ni har detta problem?
Hej allihopa!
Det som händer om ni kommenterar på hemsidan utan att vara inloggade är att jag måste godkänna kommentaren för att den ska synas i flödet på själva temasidan, men den ligger synlig som nyhet kring vad som hänt på hemsidan. Det är därför viktigt att ni inte glömmer att logga in på hemsidan, för då har ni helt enkelt fler behörigheter och ert inlägg kommer upp direkt, utan att behöva mitt godkännande.
Jag skriver detta in utskickat om nästa tema, som jag skickar ut idag.
Anna
Jag tyckte att boken var otroligt intressant. Precis som andra skrivit tycker jag också att det är så befriande att läsa om verktyg för att verkligen förstå varandra i en värld där man väldigt ofta hör ”Jag ÄR såhär” ”Acceptera mig för den jag är eller gå” eller ”Om du inte gillar sättet jag pratar på, synd för dig”
Jag upptäkte också att jag själv väldigt ofta använder ord som är positivamen låter min intre frustration läcka igenom. Att jag ofta använder fraser som ”Jag vet att du är irriterad på mig” när jag inte alls vet och det jag egentligen vill säga är ”jag känner mig övergiven”. Jag tog också med mig att jag måste bli mer lyhörd över mina egena behov, om jag inte kan beskriva vad jag behöver hur ska andra kunna veta det?
Jag tycker att NVC borde användas mycket mer i samhället, speciellt bland politiker och personer i hög ställning där vara ”straight forward” prisas men ibland bara är övertäckt aggressivitet. Jag tror att alla människor vill vara nöjda, glada och avslappnade. skande är det en fråga om att uppmuntra dom kvaliteerna i varandra?
Jag tänkte på Donald Trump och hur han ofta blir ursäktad med ”thats just trump being trump” Det är ju verkligen ett sätt att säga att man inte vill förstå, att det inte är viktigt. Vad som är viktigt är vår rätt att säga det etc.
Jag bodde i Amsterdam i många år och här är man väldigt stolt över den holländka ärligheten, man pratar mycket om hur rakt på man är och hur man inte klappar alla medhårs. Jag har mött många människor som varit väldigt ärliga, men vänliga och kommunikativa, men jag har också mött människor som anväder det som en ursäkt. Jag skulle säga att NVC är ett av de mest ärliga sättet att kommunicera på, att bara säga som det är utan att försöka förstå den andra hjälper ju väldigt få människor.
Jag själv har i många år gått i KBT pga ångest och jag kan känna igen en hel del från boken och metoden. I KBT så försöker skilja på tankar, känslor och värderingar Tex. Vad hände, hur kändes det, hur reagerade andra, vad hnde efteråt och vad kan jag göra för att förbättra situationen. Jag tycker dock att NVC verkar som en mycket mer lättilgänglig modell.
Sen tror jag att självempati är så otroligt viktigt för mig. De gånger jag är som argast, mest irriterad eller ledsen på andra är det gånger jag inte har haft självempati. Jag kan inte förlåta mig själv och har därför svårt att förlata andra. Efter jag läst boken och tänkt lite på hur jag behandlar mig själv och andra kon tanken up att inte ens för mord får man en livstidsdom, så varför sätter jag livstidsdomar på mig själv när jag gör fel? Jag är emot att sätta människor i fysiskt fängelse hela livet, varför sätter jag mig själv och andra i mitt psykiska fängelse?
Jag ska defenitivt fortsätta öva på NVC. Och att det kallas giraffspråket på svenska är ju superfint!
Det hade varit väldigt intressant om NVC kunde användas inom politiken. Som du säger är det ett hårt klimat och hur skulle det låta om dom inte ställde sig i försvar hela tiden utan backade, rannsakade sig själva och lyssnade in varandra? I det långa loppet hade det ju säkert förändrat väldigt mycket, kanske hade maktspelet försvunnit (lite av det iallafall)? Det är väl dock att hoppas på för mycket, att det ska nå upp till toppen, i alla fall inom de närmsta åren.
Självempati gillar jag verkligen, hur kommer det sig att många av oss är så hårda mot oss själva när andra tar sig framåt på andras bekostnad? Jag har blivit bättre att tänka på mig själv genom åren, ofta brukar jag också jämföra mig med personer jag tycker är stolpskott, t.ex. Jimme Åkesson. ”Om Jimmie Å kan stå på torget och gapa så är jag väl tillräckligt bra att begära X antal kr i löneförhöjning? När jag dessutom har 1000 gånger bättre syn på världen än vad han någonsin kommer få?” Ett litet konstigt exempel kanske, men det är en fråga jag brukar ställa mig ”om alla andra gör, vad är det då som gör att jag inte har lika mycket rätt?”
Hej Emma!
Tack för ditt inlägg. Så hög igenkänning på frasen: ”De gånger jag är som argast, mest irriterad eller ledsen på andra är det gånger jag inte har haft självempati. Jag kan inte förlåta mig själv och har därför svårt att förlåta andra.”
Detta har varit mitt personliga utmaning och utvecklingsområde, de senaste åren. Att bara vila i att jag gjorde mitt bästa, att jag förlåter mig själv. Det har varit så läkande och jag känner verkligen att jag mer och mer fattar vad kärlek är. Kanske låter flummigt, men jag har blivit mindre hård både mot mig själv och andra. Vilket lett till att jag kunna öppna upp mitt hjärta på ett helt nytt sätt. Väldigt fint och har skapat nya möjligheter i gamla relationer och många nya relationer. Är så tacksam för att jag börjat förstå nya saker och att jag vågat göra det arbetet.
Och det här med att vara uppriktig, som en aggressiv handling, det känner jag verkligen igen. ”Men jag är bara ärlig, det är väl bra?” Men sen är personen inte intresserad av att lyssna på vad som väcks i den andra personen som fått denna ärlighet levererad. Det blir väldigt våldsamt. Samtidigt kan jag som en person som ofta försöker kommunicera när jag tycker något inte blev bra för mig, att det nästan kan vara att föredra, framför att en inte får höra något alls, och sen kommer det fram oförätter, som vissa personer gått och burit på i flera år. Det blir väldigt otryggt för mig.
Det finns intressanta tankar i idén om NVC, men samtidigt en del jag inte håller med om – iaf om vi ska förstå det som ett språk för livet. Det finns grundläggande mänskliga behov som borde utgöra en grund för diskussionen för samhället och är ett bra första steg att ta vid konfliktmedling. Samtidigt får vi inte glömma bort att det finns mycket viktigt att säga om ideologi, politik, moral och så vidare som vi måste uttala oss om. Mycket konflikter är direkt ett resultat av strukturella förtryck som inte går att lösa genom medling, utan kräver analys, politisk handling och fördömanden.
Det är väldigt svårt att till vardags kommunicera enligt en ”NVC-modell”, åtminstone för mig. Dels eftersom det socialt hade upplevts väldigt märkligt och dels eftersom det ligger väldigt långt ifrån vad jag själv är van vid. Men visst finns det delar som är värda att reflektera över.
Hej Olof!
Tack för ditt inlägg. Utgår från en av de sakerna du skriver i din text för min reflektion: ”Mycket konflikter är direkt ett resultat av strukturella förtryck som inte går att lösa genom medling, utan kräver analys, politisk handling och fördömanden.”
Jag tänker inte att förtryck går att lösa via medling, men jag tänker att förståelsen för vad förtryck innebär och vilka reella konsekvenser det har i människors liv, kan vara en viktig del i att dels vilja alliera sig med förtrycka grupper, och faktiskt skrida till handling för att förändra policys.
Jag tror också vi kan läka de skador vi fått av att agera ut förtryck eller bli utsatta för förtryck, genom att bli lyssnade på av någon som verkligen är villig att försöka förstå. Inte samma sak som att alltid hålla med eller tycka lika som.
Jag tror tyvärr att just fördömandet ofta leder till låsta positioner i alla sorters konflikter och inte leder till det vi vill, förändring. Med det sagt tycker jag självklart att vi ska kunna säga att vissa handling får konsekvenser som hindrar livsutrymmet för andra och till och med dödar andra. Det är aldrig okej med förtryck, exploatering, utnyttjande av människor. Men det är lätt att vi istället för att fördöma handlingar eller/och förtryckande system, börjar fördöma varandra och då trappas lätt, alla typer av konflikter upp.
Detta blad tycker jag är bra som lite check-list:
http://soulbuddyapp.com/files/SB_NVC_pdf_131031.pdf