180513-1805027
Vilken är egentligen människans ’sanna natur’? Aggressiv eller empatisk? Tävlingsinriktad eller samarbetsvillig? Hierarkisk eller jämlik? Och vilka konsekvenser får den människosyn vi har för hur vi beter oss och hur vi formar samhället?
Den senaste tidens krig i Syrien och på andra ställen i världen och den stora flyktingstöm krigen medför i Sverige och övriga Europa har verkligen satt vår medmänsklighet under lupp. Varje vecka hör vi i media om människor som mister sina liv när de försöker ta sig till en säker plats. Vi hör också om stängda gränser runt om i Europa, bränder på asylboenden, tusentals drunknade i medelhavet, skärpta asyllagar och rasistiskt våld. Men vi har även sett människor sluta upp och organisera sig för att hjälpa till med mottagandet av flyktingarna runt om i Sverige. Vi har hört berättelser om folk som skänkt kläder, lagat mat och öppnat upp sina hem för nya bekantskaper.
I detta två-veckorstema ska vi undersöka teorier och idéer som lyfter upp jämlikhet, solidaritet och empati som avgörande drivkrafter hos människan. Vi ska även fråga oss vad olika människosyner får för konsekvenser för samhället och var gränsen för vår solidaritet går.
Hur vi ser på och talar om människan spelar roll för hur vi utformar samhället skriver Göran Greider i sin bok Den solidariska genen. Att ha ett socialförsäkringssystem som definierar människor som potentiella fuskare är samtidigt ett
effektivt sätt att minska samarbetsviljan (tex viljan att betala skatt) i samhället, menar han.
Den rådande människosynen skulle kunna sägas vara att vi är lata och egoistiska. Enligt det synsättet skulle vi förfalla till krig, aggressivitet, lättja och vansinne utan civilisationens kontroll och våra makthierarkier. Och kanske är det inte så konstigt att den rådande människosynen är sådan, med tanke på det förtryck, krig och våld vi ser runt omkring oss?
Men när vi tittar oss omkring kan vi även se människans förmåga till samarbete, medkänsla och solidaritet. Nyare forskning om människans ursprung plockar upp just dessa egenskaper och menar att utan samarbete och empati hade vi inte överlevt och blivit så framgångsrika som ras.
Uppgifter till temat
–> Läs boken ”Jämlikhetsanden” av Richard Wilkinson och Kate Pickett eller ”En skrift om Jämlikhetsanden” som sammanfattar boken. Dela gärna med dig om det är något särskilt du berörs av i boken/häftet under tiden du läser. Ladda ner här: http://gemensamvalfard.se/wp-content/uploads/2012/02/jamlikhetsanden_broschyr1.pdf
–> Läs, titta och lyssna på övriga texter, ljudklipp och filmer på temat nedan.
–> Inspireras av och svara på några av frågorna nedan som inlägg på denna temasida senaste torsdagen 24 maj och kommentera minst 3 andra inlägg innan måndag 28 maj.
Inspirationsfrågor till temat:
- På vilket sätt får den människosyn vi har för konsekvenser på hur vi ser på världen och för hur vi formar samhället? Vem tjänar på den rådande människosynen tror du?
- Vilken människosyn döljer sig bakom olika ideologer tycker du? Kan du ge några exempel?
- Hur ser du på människans natur? Tror du tex som Lasse Berg att vi i grunden är solidariska och samarbetsvilliga eller är vi till naturen egoistiska och våldsamma?
- Kan vi överhuvudtaget prata om människans sanna natur? Hur tänker du?
- Vilka varma kretsar eller gemenskaper ingår du i (tex familj, närsamhälle, Sverige). Hur skiljer sig känslan av solidaritet och skyldigheter åt mellan olika sammanhang?
- På vilka grunder byggs gemenskaper? Vilka förutsättningar verkar behövas för att vi ska känna solidaritet?
- Har din syn på människan, samhället och solidaritet förändrats iom den senaste tidens händelser i världen?
- Andra tankar på temat?
Inspirationsfrågor till Jämlikhetsanden:
- Tror du att författarna har rätt i sina slutsatser?
- Ofta har en ökande ojämlikhet framställts som oproblematisk så länga alla bara får ”del av kakan”. Men författarna tar upp att människor är väldigt känsliga för ojämlikhet. Varför är vi så känsliga för ojämlikhet tror du? Och vad får det för konsekvenser för samhället och individen?
- Boken har mött kritik från nyliberalt och ekonomiskt håll – varför uppfattas forskning som visar att ökad jämlikhet har många positiva effekter, som politiskt kontroversiellt tror du?
- Andra tankar om boken?
Jämlikhetsanden – därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen
”Säg mig hur stora inkomstskillnaderna är i ditt land och jag ska säga dig hur stora samhällsproblemen är”. Så skulle boken Jämlikhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Pickett (på eng: Level of Spirit 2009, på sve: pocket, Karneval förlag 2011) kunna sammanfattas. Den blev snabbt en bestseller och har kallats för ”vänsterns bibel”. Hyllningskören är alltjämt stor även om den också fått kritik. I pocketutgåvan bemöter författarna kritiken i efterordet.
Några röster om boken:
”Med en arsenal av tabeller och statistik smular boken sönder den sedan några årtionden hårt propagerade idén om att det är ökad ojämlikhet som är bättre för alla.”
Göran Rosenberg i Dagens Nyheter
”Boken har potential att slamdunka tillbaka jämlikheten på den globala politiska dagordningen. Jämlikhetsanden är en fascinerande bok som inte bara är obligatorisk läsning för den svenska vänstern, utan för alla som vill skapa ett humanare samhälle.”
Dan Josefsson i Aftonbladet
De två hälsoforskarna och författarna tar sin utgångspunkt i statistik från 23 rika länder, däribland Sverige, och driver tesen att ett jämlikt samhälle är bra för alla i samhället. I mer ojämlika samhällen är livet kortare, den sociala rörligheten mindre, den fysiska och mentala hälsan sämre, kriminaliteten större och våldet mer utbrett osv. Ojämlikheten drabbar inte bara de fattiga utan alla, var de än befinner sig på den sociala stegen. Även de rika får betala ett högt pris i form av sämre hälsa och kortare liv. Omvänt gäller att ju mer jämlikt ett land blir, desto färre tycks problemen vara.
Här är ett TED-talk där en av författarna, Richard Wilkinson, presenterar bokens poänger:
Här hittar du den engelska sidan för boken med information och statistik.
Hur ser det ut med inkomstskillnader i Sverige tror ni? Detta videoklipp från Aftonbladet blev flitigt delat i sociala medier när det kom 2014:
Inkomstskillnaderna ökar i Sverige och LO presenterade 2016 rapporten Den ekonomiska ojämlikheten i Sverige. ”I ett internationellt perspektiv är Sverige fortfarande ett förhållandevis jämlikt land. Ökande inkomstskillnader är inte heller något unikt svenskt fenomen. En stor majoritet av OECD-länder har till exempel upplevt ökade inkomstskillnader under de senaste decennierna men i Sverige har klyftorna under samma tid ökat mer än i andra länder.
– Fram till 1980 minskade inkomstskillnaderna i Sverige men sedan dess har ojämlikheten ökat stort. Under de senaste cirka 35 åren har den ekonomiska ojämlikheten kontinuerligt ökat i Sverige, säger Anna Almqvist.”
Hur människan blev människa
Filmaren och författaren Lasse Berg har bott och skrivit om Afrika och Asien sedan 70-talet. Mest känd är han för sina tre
böcker om människans ursprung – Gryning över Kalahari, Skymningssång i Kalahari och Ut ur Kalahari (Ordfront förlag 2004, 2011, 2014). I trilogin samlar han de senaste forskningsrönen till en inspirerande och optimistisk berättelse om människans utveckling.
Han frågar sig vilken som är människans natur och träffar arkeologer, evolutionspsykologer och biologer för att hitta svar. Det blir till en bild av människan som utan vassa hörntänder och med bara två fria händer kan bära med sig fångsten till flocken för gemensamma måltider. Kanske är väskan människans viktigaste uppfinning, resonerar Lasse Berg. Samarbete, umgänge och jämlikhet verkar ha präglat människans liv. Och bredvid det rädslan för att uteslutas ur gruppen – det skulle innebära en säker död. Han inspireras även av sina möten med Sanfolket i Kalahari (södra Afrika), det genetiskt äldsta folkslaget på jorden, som på en del sätt fortfarande lever den samlartillvaro som våra föregångare levt under miljoner år.
I den andra boken Skymningssång i Kalahari beskriver Berg människans övergång från samlare till jordbrukare och de problem det medför – privat egendom, långa arbetsdagar och näringsbrist. Där fick samlarmänniskans viktiga tid för samtal och umgänge inte längre plats.
I den sista boken, Ut ur Kalahari, som behandlar de senaste 50 åren, återbesöker han bland annat det fattiga Indien han besökte på 60-talet och beskriver den snabba välståndsutvecklingen som skett sen dess och som lyft många människor ut fattigdomen. Men han tar även upp lyckoforskning som visar att vi inte tycks bli lyckligare av mer konsumtion efter att de basala behoven är täckta. Snarare verkar det vara nära relationer, vänner och en meningsfull sysselsättning som gör oss lyckliga, och rädslan för att inte få höra till de som vi identifierar som vår grupp som gör oss olyckliga.
Berg verkar inte mena att vi ska gå tillbaka till en samlartillvaro men att vi bör ta tillvara på kunskapen om människans natur för att forma framtiden och vårt samhälle. Var inte chef, ha ingen chef, sjung i kör och ät tillsammans med andra är några av Lasse Bergs tips för ett gott liv. 🙂
Här kan du se en trailer för en dokumentärfilm som Lasse Berg gjort på temat människans natur:
Här kan du läsa en artikel om Lasse Bergs boktrilogi.
Olika åsikter om orsaken till att människan krigar
Inte alla forskare är så övertygade och optimistiska som Lasse Berg om människans ”goda natur”. I dokumentären Människans första krig träffar vetenskapsjournalisten och filmaren Martin Widman forskare från två läger – de som är övertygade om att människan till sin natur är krigisk och de som menar att människan i grund och botten är solidarisk. Filmen finns tyvärr inte tillgänglig på svtplay längre men här kan du läsa en sammanfattande artikel om de olika lägren i forskningen om människor och krig.
Den varma kretsen
Om vi nu är empatiska och jämlika till vår natur – hur kommer det sig att vi krigar, mördar och ljuger? Enligt den forskning som Lasse Berg lyfter upp verkar människan vara gjord för att leva i och förhålla sig till kretsar på ca 200 personer. Men vi är väldigt anpassningsbara och har succesivt förbättrat vår förmåga att kunna inkludera fler människor i de grupper vi identifierar oss med. I modern tid innefattar våra gemenskaper och solidaritet även imaginära grupper – tex nationalstaten Sverige, de du delar samma hobby med världen över eller tillber samma gud som. Vi sätter en gräns för vad som är acceptabelt att hända någon inom den varma kretsen. Solidariteten är med dem inom kretsen. Deklarationen om de mänskliga rättigheterna är ett försök att befästa alla människors lika värde och rättigheter, att skapa en global varm krets. Ändå ser vi ofta hur människors rättigheter får stå tillbaka i ett system som är fixerat vid tex härkomst och nationsgränser. Var går gränserna för den varma kretsen i nationalstaten och vilka stängs ute i kylan? Hur kan vi se på de senaste årens flyktingmottagande kopplat till begreppet den varma kretsen?
Här är en trailer till den norsk dokumentärfilm ”Dom andra” (2013) som följer några ungdomar som fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd och som väntar på utvisning:
Lasse Berg ser det som mänsklighetens enda hopp att vi hittar tillbaka till ”samlargruppen” på nytt och att den gruppen är global, dvs bortom nationsgränser och hierarkier.
Om medmänsklighet och empati
I radioprogrammet Filosofiska rummet om medmänsklighet (sept 2012) resonerar Ann Heberlein, Stefan Einhorn och Mathias Osvath om medmänsklighet. Religioner och filosofer är eniga – vi bör behandla andra som vi själv vill bli behandlade. Men missunsamhet, tortyr och själviskhet florerar i världen. Hur hänger det ihop?
Vad är egentligen empati? Här är ett animerat fördrag på engelska, som förklarar vår medfödda förmåga till empati och hur spegelneuroner fungerar:
Solidaritet kontra välgörenhet
I en radiokrönika (feb 2015) resonerar författaren och professorn i idéhisotria Sven-Eric Liedman om begreppet solidaritet. Vad är solidaritet och vad är det inte?
Här är en definition av solidaritet som nätverket ”Solidaritet med EU-migranterna” tog fram för några år sedan:
Kanske är det värmen, men temat jämlikhet gör mig idag irritabel.
Med hur samhället ser ut förstår jag att det är nödvändigt (och jag förstår det också ur en vetenskaplig nyfikenhetsaspekt), men jag fastnar på frågan varför det är så att det måste produceras statistik och skrivas böcker och diskuteras huruvida människan mår sämre av ojämlikhet eller inte för att alls kunna säga att en har bra argument för ett mer jämlikt samhälle? Tillhör inte allas lika värde en av de moraliska principfrågor som de flesta (på ett mer eller mindre abstrakt plan) skriver under på? Om jag verkligen anser att alla människor är lika mycket värda, hur kan jag då försvara strukturell ojämlikhet i samhället? Hur kan det någonsin bli så att det är den andra sidan som tar över bevisbördan i en sådan fråga?
Jag tänker på en sådan klassisk fråga som monarki. Jag kan inte förstå hur tradition och ”att kungafamiljen gör bra reklam för Sverige” på något vis skulle kunna väga så tungt att de trumfar ut demokratiska ideal som allas likhet inför lagen (och som till och med får journalister att nia en viss grupp människor som deras födslorätt(eller födsloförbannelse)). Jag anser bestämt att även om det skulle bli dyrare och i reklamhänseende sämre för Sverige med republik är det ingen tvekan om att det är bättre. Det är en alldeles för ytlig hantering av frågeställningen – frågan bör inte ligga inte på det praktiska planet – den behöver lyftas till den principiella sfären. Hänsyn måste också tas till vad en ärvd maktposition inskriven i grundlagen gör med ett samhälle; med medborgarna i ett samhälle; med människosynen i stort (och den demokratiska trovärdigheten).
Ibland känns det som att något är så enkelt och självklart att det blir absurt att argumentera för det. Då kan det kännas lite frustrerande att upptäcka att det i så många fall ändå krävs. Särskilt efter några dagars utomhusarbete i en maj-värmebölja…
Många intressanta och kloka tankar! Förstår din frustration, det borde inte behövas en debatt kring om jämlikhet är bra för oss eller inte. Det känns nedslående när det råder delade meningar redan på det planet. Första steget till förändring är ändå insikten om att det finns ett problem som bör åtgärdas.
Jag finner det intressant att få veta mer om hur den inre kretsen har ändrats genom historien, från att ha omfattat endast den egna byn, till att enas kring trosuppfattning för att senare känna samhörighet med nationen. Steget är inte jättelångt till att vidga kretsen att inte bara omfatta hela mänskligheten, men även allt liv på planeten och naturen själv.
Vilken grupp anser att vi tillhör och identifierar oss med, avgör vilka vi har större tendens att visa medmänsklighet mot. Jag tycker om Sven-Eric Liedmans radiokrönika, där han menar att den solidaritet som begränsas av vem vi identifierar oss är en solidaritet med korta armar. Jag håller med. Verklig solidaritet är, i hans ordval, ”en solidaritet med det mänskliga, också det som omedelbart ter sig främmande”. Vi behöver inte dela erfarenheter eller härkomst för att känna empati med varandra. Den jag möter är en människa, precis som jag. Det är lätt att glömma i individualismens tid.
Många hemska handlingar försvaras genom att måla upp den andra parten som mindre människa än oss själva. Det är ett effektivt sätt att frångå vår medfödda vilja att agera medmänskligt. Ett brott mot vår sanna natur som är möjlig på grund av vårt stora behov av att tillhöra en grupp. Hotet om att exkluderas kan få oss att göra nästan vad som helst.
Men det ligger inte i vår natur att vara våldsamma, egoistiska och giriga. Däremot är det hårt inpräntat i vår kultur. Att lagar och system skulle vara det enda som hindrar oss från att återfalla in i våld och kaos, det tror jag inte på. Det finns de som gynnas av att vi tror att det är så. Det får oss att godta kontrollen vi utsätts för. Det får oss att agera i enighet med de system vi är fast i. Vi fostras in i konkurrens-tänket som får oss att bli avundsjuka på kompisens betyg redan i skolåldern. Som leder till att vi skaffar fler bilar och större hus. Vi ser varandra som konkurrenter och gör allt vi kan för att vinna, men varken förstaplatsen eller tävlingen är verklig. Vi är fångar i en illusion som får oss att konsumera och spendera, i jakten på något vi aldrig kommer finna.
Lyckan finns inte att hämta i prylar och status. Så länge vi inte får utlopp för vår sanna natur, kommer vi att vara fast i en konflikt med oss själva. Det är inte konstigt att vi mår sämre och sämre av rådande samhällsklimat. Ojämlikheten ökar och vi alla lider. Vi fortsätter ljuga för oss själva. Försöker konsumera bort det ständiga obehaget i magen. Njutning för stunden. Distraktion.
Vi vet att vårt beteende har konsekvenser, att någon fattig stackare har sytt vår t-shirt på andra sidan jorden som vi betalar en hundring för. Att miljoner svälter samtidigt som vi slänger hälften av pastan när vi kokat för mycket. Vi vet att något är fel, men det är för stort och för svårt att tänka på. Rädsla för att avslöja illusionen vi lever av. Vad skulle ske om bubblan sprack?
Vi är lurade att tro att det inte är möjligt att alla människor kan enas. För vad skulle hända om vi var övertygade om att vi kunde? Vi skulle inte vara så lätta att kontrollera längre. En planterad rädsla för att hålla oss i schack, att det blir krig och kaos om vi inte rättar oss efter ordningen.
Jag är övertygad om att vi är godhjärtade varelser. Vi är inte fulländade, men jag tror att vi vill väl innerst inne. Steget är inte så långt till att inkludera hela planetens liv i vår solidaritet. När vi ser varandra i ögonen kan vi känna det i oss. Det som binder oss samman. Som vi håller tillbaka. Som vill ut. Människa till människa. Två själar som snuddar vid varandra. Varför krånglar vi till det så fruktansvärt?
Vilket vackert skrivet inlägg!
Jag tycker frågan om människans inneboende godhet eller ej är väldigt intressant och totalt ointressant på samma gång. Jag tänker som så att om det (som det verkar) går att socialisera in människan i vilken kulturell identitet som helst borde det ju inte vara omöjligt att aktivt välja den kulturella identitet vi vill skapa – oberoende av vad våra primitivare instinkter är eller inte är. Därmed tycker jag att fokus bör ligga, inte på frågan, Är människan god eller ond?, utan på frågan Vilken sorts samhälle vill vi ha? Jag tänker att det är pudelns egentliga kärna.
Tack så mycket för din respons! Jag håller med dig, oavsett människans ”sanna natur” är det möjligt att forma ett samhälle så som vi vill att det ska se ut. Jag tänker dock att det är svårt när eftersom föreställningen om att människan i grunden är våldsam och självisk, hela tiden befästs av de som tjänar på den människosyn vi har idag. Jag håller absolut med dig i teorin, men har svårt att se det genomföras rent praktiskt. Hur tänker du kring det?
Hej
Jag är samhällsintresserad och har funderat mycket
Gissar att de som är rikast på pengar påverkar samhällets spelregler mest
Och hur ska ojämlikhet saluföras? Ska de säga sanningen att de vill ha det orättfärdigt och som jag gissar att de inte känner sig rika om inte andra är fattiga
Typ att moderaternas ideer att fattiga ska städa hos rika med pengar från skatt
Apropå att påverka samhället så har de rika historiskt påverkat mycket
Som jag uppfattar det så är det mer vettigt att samverka än att tävla och att jag uppfattar mig som trevligare när jag trivs och är mätt och nöjd
När jag tänker människans sanna natur vet jag inte riktigt hur jag ska ställa mig till det. Kanske är det för att det ”riktiga” svaret skrämmer mig, eller för att det helt enkelt inte går att besvara den frågan korrekt. Om jag skulle fått frågan om människans sanna natur för några år sedan skulle jag sagt ”egoistisk”. Men nu tycker jag inte det svaret är lika självklart. När jag pluggade genusvetenskap pratade vi mycket om konstruktivism och essenstialism. Och dessa frågor tyckte jag var väldigt intressanta och utmanande. Vi pratade också då om människans ”sanna natur” och kanske är svaret rätt lätt och i grunden inte så komplicerad?
Absolut kan en människa vara självisk eller osjälvisk. Jag tror att alla människor har potential att var bådeoch. Jag tror det är kulturellt avgörande hur vi blir som personer eftersom vi lär oss hur vi ska vara. Detta för att vi i grunden har överlevnad som drivkraft och för att överleva måste en tillhöra en flock. För att göra det är det lämpligast att anpassa sig till flocken.
Tyvärr är det också så, att samhället som skapats innebär att människor också är hagalna, vi mår ”bäst” när vi äger.
Redan i tidig ålder lär vi till exempel oss hur viktigt det är att äga – mitt och ditt, t.ex. viktigt mellan syskon.
Något som vi också tycker är viktigt är belöning, att vi känner oss bra. Och det är också människan som skapat det vi får belöning för.
Hjärnan har lärt sig vad som funkar/inte funkar. Jag tror inte att människan föds med massa svar, utan att vi istället är mycket anpassningsbara, på gott och ont. Det är svårt att bryta gammalt mönster, men en kan ta lärdom av det som varit och inför nästa generation göra ett försök att tänka nytt.
Jag tänker också på medmänsklighet och empati, och om en ser det från en annan vinkel tycker jag det är endel av ett flockbeteende. Där vi tar hand om varandra så att vi alla ska överleva, alla behövs på ett eller annat sätt.
Jag känner också att samhället som vi skapat ska anpassa sig efter oss människor, vi ska inte anpassa oss efter samhället.
Mina tankar om människans natur är tudelade. Precis som Idun hade jag innan svarat ”egoistisk” men är nu inte helt säker. Jag tror att det går fram och tillbaka.
När jag läste och kollade på klippen så tänker jag genast på hur ”haters gonna hate” nästan har blivit ett tema för 20 ++ arna. och hur det egentligen bara säger ”jag tänker inte ta in kritik och bara lyssna på dom som tycker att jag är bäst”. Jag tror att detta är skadligt och en del i att vi inte har värderat egenskaper som empati, , jämnlikhet, medmänsklighet etc tillräkligt utan vi har blivit fostrade eller uppfostrat generationer som lever efter temat ”jag slår dig innan du slår mig”.
Om vi fortsätter så s tror jag att det kommer bli väldigt svårt att få ett jämnlikt samhälle. Jämlikhet för mig är att lyssna, vara beredd att ändra sin åsikt och att inte se folk i svart och vitt (haters eller vänner). Om vi kan se hur alla behövs och är villiga att fostra en natur där det är ok att göra fel och HA FEL så tror jag att samhället blir mer jämnlikt, fast det e ju svårt i den globala värld vi lever i där vi är så otroligt tävlingsinriktade och egenskaper närmast narciccism prisas.
Jag frågar mig själv om jag vågar vara den personen och värderar empati, jämnlikhet och medmänsklighet?