Introveckor – välkomna!

150829-150911

Varmt välkomna till Glokala Tankesmedjans gemensamma mötesplats under 2016-2017. Kursens hemsida kommer att vara navet vi möts kring när vi inte ses rent fysiskt under året. Här kommer alla kursens teman och uppgifter att publiceras. Vi kommer att ha ett antal diskussioner under året kring olika texter och tematiker. För er som vill finns det möjlighet att blogga via hemsidan. Vi ser fram emot att lära känna varandra bättre under de här första veckorna på kursen.

Under introduktionsveckorna ska vi:
1. Presentera oss för varandra (senast 4 sept)
2. Läsa pamfletten Säg ifrån
3. Skriva en kort reflektion kring Säg ifrån (senast 9 sept)
4. Ge respons på några kurskamraters reflektion (senast 11 sept)

Se instruktioner nedan. Har du några frågor eller funderingar så är det bara att höra av sig. Ingen fråga är dum, eller för liten eller för stor.

Vi hörs snart igen!
Anna & Emma

Anna Angantyr
kursansvarig
anna@glokala.org

Emma Ivarsson
kursledare
emma@glokala.org

Anna & Emma

Den digitala kursplattformen, några första steg:

  1. Att logga in:startsidan finns det ett fält för att logga in med de uppgifter vi har skickat till din email. Om du inte hittar eller kommer ihåg ditt lösenord kan du få ett nytt här.
    Som inloggad får du ett fält i toppen av sidan med rubriker, längst till höger i fältet finns ”Hej, [ditt namn]”. Under den rubriken finns flera alternativ för din profil på kursplattformen.
  2. Du får gärna byta ditt lösenord till ett som du själv bestämmer. Du gör detta genom att gå in på: Inställningar → Allmänt.
  3. För att ladda upp en bild till din profil går du in på Profil → Byt profilbild.

Presentationer

Vi presenterar oss för varandra, skriftligt. Ha gärna följande frågor som stöd i era presentationer:

  • Vem är du och vad har du gjort tidigare?
  • Varför har du valt att delta i Glokala Tankesmedjan?
  • Vad har du för förväntningar och förhoppningar?
  • Har du några speciell intresseområden, något du brinner för? Saker du vill fördjupa dig i under året eller projekt du vill genomföra?

Till den 4 september vill vi att du skriver något om dig själv och varför du deltar i kursen. Om du vill kan du använda presentationen du skrev när du tackade ja till kursen. När du är klar med din presentation så kopierar du texten och klistrar in din text i den här tråden i kursforumet.

Vi börjar läsa

Under kursens första två veckor läser vi Säg ifrån! (franska: Indignez-vous!, engelska: Time for Outrage!) som är en pamflett av den franska diplomaten och förintelseöverlevaren, tillika medlemmen av den franska motståndsrörelse – Stéphane Hessel. Boken publicerades i Frankrike 2010 och har sålt i omkring 1,5 miljoner exemplar i Frankrike och översatts till flera andra språk. Hessel vill med boken få dagens unga att engagera sig för politiska och sociala förändringar, och vi tycker det är en fin uppmaning till alla människor att ta ställning och engagera sig. Hessel säger:

If you want to be a real human being — a real woman, a real man — you cannot tolerate things which put you to indignation, to outrage,” he says. ”You must stand up. I always say to people, ‘Look around; look at what makes you unhappy, what makes you furious, and then engage yourself in some action.” Stéphan Hessel

Här får vi möta Stéphen Hessel i en kort intervju där han pratar om sin bok och varför han skrivit den:

Uppgift: Bokreflektion

När ni läst den lilla pamfletten Säg ifrån! så vill vi gärna att ni skriver en reflektion om boken.
Ett sätt att göra detta kan vara att göra en läslogg. Välj ut tre olika citat i boken och skriv en kommentar till varje citat, där du argumenterar för varför du valde detta citat. Du kan välja något som väckte dig på något sätt, något du höll med om, fick en aha-upplevelse av eller kanske tyckte var idiotiskt.

Det skulle också vara roligt om någon tog sig an frågan som Hessel ställer i slutet – vad brinner du för, vad gör dig arg, vad vill du förändra?

Vill du göra din reflektion på något annat sätt!? Känn dig fri!

Posta era läsloggar som en kommentar till denna sida, senast den 9 september.
Kommentera minst tre, gärna fler, av dina kurskamraters inlägg senast den 11 september.

Trevlig läsning och reflekterande!

43 thoughts on “Introveckor – välkomna!

  1. Profilbild på Malin BMalin B

    Här är några av mina reflektioner efter att ha läst ”Säg ifrån”:

    * ”Människan har ett personligt ansvar. Det kan hon inte lämna över till en världslig makt eller till en gud. Hon måste engagera sig, det ligger i hennes mänskliga natur.”

    Det handlar som jag ser det ytterst inte om godhet eller någon form av barmhärtighet utan som människa är det mitt ansvar att engagera mig för en bättre värld och bry mig om mina medmänniskor. Det är ett ansvar som inte kan lämpas över på kollektivet, såsom staten, kommunen, eller bara ”någon annan” – och inte på en gud om man är troende. Vårt ansvar mot vår omgivning och våra medmänniskor ligger ytterst på oss själva som individer och för att åstadkomma någon form av förändring är det där, många gånger i det lilla, i vår vardag, som vi måste börja. Det har som jag ser det inte med religion eller politik att göra – utan om ett, precis som Hessel skriver, ansvar på mig – som människa.

    *”Likgiltighet är den värsta inställningen”

    Ovanstående citat har ju mycket att göra med det första citatet jag valde. Att aldrig säga ifrån när saker sker som strider mot ens värderingar tror jag på sikt förstör något inom oss som människor. Jag menar inte att vi hela tiden ska protestera samt vara arga och missnöjda, men att aldrig våga säga vad man tycker, trots att det kanske strider mot gängse normer, och bara flyta med i någon slags bekväm likgiltighet kan få katastrofala följder, på sikt för hela samhällen.

    *”Det gäller att försöka förklara att dagens ohyggliga värld inte är mer än en period i en lång historisk utveckling, att hoppet alltid har hört till revolutionernas och upprorens övergripande krafter och jag vill framhålla ur starkt hoppet fortfarande präglar min egen framtidsbild.”

    Slutligen så hoppfullhet. Det kan fortfarande bli bättre och jag tror att det ännu finns tid att förändra och skapa en bättre värld. Och mycket kan börja här och nu, i vår vardag och närmiljö. Men ansvaret ligger som sagt, som jag ser det, till stor del på oss som individer.

    1. Profilbild på Nina KNina K

      Tänker kring det första citatet om att människan har ett personligt ansvar, att det t.ex. inte kan lämpas över på kollektivet. Jag tänker snarare att det är människans engagemang som individ och dess ansvarstagande som skapar kollektivet? Att alla individer som vill förändra någonting är de genom gemensamma intressen skapar grupper och blir starka i ett kollektiv. Håller dock med om att ansvaret inte kan lämpas över på någon annan.

      1. Profilbild på Malin BMalin B

        Intressant. Och visst skapar vi tillsammans kollektiv, ibland medvetna och ibland omedvetna. Ibland sker förändringen först när vi gör något tillsammans, men samtidigt måste det ju börja någonstans, dvs hos mig själv. Och ibland kanske man inte ens har som huvudambition att förändra i det stora, utan bara ändra något i sin egen vardag (som sedan såklart ändå kan få positiva spridningseffekter).

    2. Profilbild på Faris DFaris D

      Intressant, jag håller med det du säger om likgiltighet. Vi har ett ansvar och måste engagera oss i alla processer i samhället. Men jag kan tycka att vi som en kollektiv grupp också har ett ansvar och det är också värt att betona =)

    3. Profilbild på Anna AngantyrAnna Angantyr

      Hoppet. Blir glad av påminnelsen, som Hessel gör, att detta bara är en tid i en större historisk process. Inget är givet och vi kan vara med och skapa och omskapa och att hoppet är otroligt viktigt i det arbetet. Kanske är det hoppfullheten som Hessel själv håller högt, som gjort att hans lilla pamflett blivit så läst och älskad. Tack för att du lyfte denna del Malin!

  2. Profilbild på Nina KNina K

    Reflektioner till introveckan

    ”Västerlandets massproduktion har lett världen in i en kris som vi kan lösa bara genom att radikalt bryta med detta system.” (s. 40)

    Detta citat pekar på en kärna i rådande samhällen ur ett globalt perspektiv, just hur exploateringen av olika slags resurser döljs under en slags paroll av tillväxt. Det som jag tycker är viktigt är hur att det inte går att ha det så här, att det finns en revolutionär ansats.

    ”Men man kan inte begära att folkets reaktioner enbart skall präglas av icke-våld när ockupationsmakten förfogar över militära medel som är överlägset effektivare.” (s. 36)

    Detta citat är skrivet i en Palestina/Israel-kontext, men menar att det går att applicera på klassamhället genom att se det ur ett maktordningsperspektiv. Jag menar att de som styr kapitalet kan exploatera och behålla rådande system. Vidare hur vi har ett samhälle som förtrycker genom våld och hot om våld, att det kanske är omöjligt att förändra utan att sätta hårt mot hårt?

    ”Men sorgligt nog ger historien inte många exempel på folk som lärt sig av sin egen historia.”

    Detta säger mycket om den bruna fanan i västvärlden idag, i frågan om asylrätt, rasism och fascism. Det är en värld som inte lär sig av sin egen historia utan upprepar den. Det är obehagligt och det händer just nu.

    1. Profilbild på Malin BMalin B

      Funderar på ditt första citat, Nina, och visst, en radikal förändring måste ske vad gäller synen på masskonsumtion och vi måste ha en mer hållbar livsstil som jag ser det. Men en förändring måste, tänker jag, ske på ett demokratiskt sätt, utan att alla finansiella system kollapsar och människor helt tappar tron på samhället. Och är all tillväxt av ondo? Vad händer om vi inte har någon tillväxt alls? Jättesvårt…

    2. Profilbild på Faris DFaris D

      Hej Nina, Jag tycker det är bra att du just lyfter dessa punkter, jag håller med i allt du skriver.
      Det är beklagligt att händelser upprepas genom historien, vi behöver bli bättre på att undervisa barn och ungdomar i vad ojämlikt fördelade tillgångar och hat leder till.

      /F

    3. Profilbild på PärPär

      Dina kommentarer kring det andra citatet väcker ett antal frågor.

      Vilka ska vi ge oss på först? Poliser, jurister, folkvalda eller företagsledare? Räcker det med ett kok stryk för att göra dem fogliga, eller ska vi helt enkelt röja dem ur vägen? Vilka ska vi i så fall ersätta dem med? Har varje medborgare som känner sig förtryckt av samhället rätt att bruka våld mot det?

    4. Profilbild på Sarah HSarah H

      Jag håller med om din åsikt kring att saker och ting upprepar sig just nu. Delvis tror jag det har att göra med att vi varje fall i Sverige inte har lärt oss om våran roll i omvärlden under historien. Jag tycker varit väldigt lite om svensk modern historia överlag. Det har varit väldigt mycket om andra världskriget, men mindre om Sverige roll i den. Varför gick det så bra för Sverige efter andra världskriget? Vilka beslut har tagit av väst, och varför ser vissa situationer ut som de gör idag ur ett historiskt perspektiv.

      Samt att allmänbildning bör vara obligatoriskt även i vuxen ålder. Kanske en veckas skolgång /år för att friska upp kunskaperna fram till 70.

    5. Profilbild på Anna AngantyrAnna Angantyr

      Hej!
      En kommentar till det sista citatet. Det jag undrar och är nyfiken på att undersöka mer är varför vi inte lär oss av historien?
      Jag tror att vi gör det, men att vi helt enkelt inte alltid är förmögna att agera på ett rationellt sätt, för att historien har skadat oss så svårt. Och det har inte funnits möjlighet att läka. Både för de människor som får/tar rollen som förövare och de som får/tar rollen som offer.

      Jag tänker exempempelvis utifrån Israel-Palestina konflikten. Vi, dvs olika europeiska stater, behandlar judar otroligt dåligt under århundraden. Judar fick inte bosätta sig på många platser i Europa. Om de fick det, t ex i Danmark, så fick de inte äga mark och bara utföra vissa sorter yrken, de fick inte bygga synagogor. Judar förföljdes och misskrediterades på en massa olika sätt. De fick på vissa platser ett visst skydd, men ingen trygghet. Denna förföljelse avslutas med det gigantiska folkmordet förintelsen. En så fruktansvärd händelse, så det knappt går att ta in. Sedan ger vi i Europa bort en liten del av det vi kolonialiserat utan att ta hänsyn till de människor som bor i kolonin. Att en nation skapas som har den historian i ryggen med ett folk som måste vara helt skräckslagna, efter århundrade av förföljelse, otrygghet och folkmord, så är det kanske inte så konstigt att den staten agerar som den agerar. Jag säger inte att det är rätt, bara att historien och det som skadar oss måste bearbetas både på ett personligt och samhälleligt plan. Gör den inte det kommer den troligtvis att återupprepas.

      Jag tror vi måste hitta folkliga breda sätt att få utrymme att sörja och bearbeta vår gemensamma förtryckande historia, då kanske vi också kommer kunna agera på ett mer hållbart, mänskligt sätt gentemot varandra och skapa något annat än det vi har idag.

      Jag menar också att det kapitalistiska systemet, tjänar på att vi är uppdelade och att det finns olika grupper att ställa mot varandra, tex genom rasismen och sexismen. Kapitalismen behöver dessa förtryckande stödsystem för att fungera. Jag tror vi behöver andra sätt att organisera våra samhällen och vår ekonomi på än det kapitalistiska.

      1. Profilbild på Linnea HLinnea H

        Det här jätteintressanta frågor tycker jag!

        Delvis föreställer jag mig att det finns en social eller psykologisk aspekt, en möjlig dynamik eller automatisk reaktion att efter att ha blivit utsatt för förtryck se till att vara den som nästa gång förtrycker först, för att ta makten över situationen. Men det måste ju inte bli så – på en personlig nivå finns ju massor av exempel på andra utfall, där den som blivit skadad/skadat andra kan få en mer terapeutisk och progressiv process. Jag vet inte om det finns några bra exempel på när ett samhälle genomfört en ”lyckad” läkandeprocess för förtryckare och förtryckta? Jag har dålig koll på samtida Tyskland t.ex.

        De vitböcker som svenska staten gjort över förtrycket mot samer och romer är väl exempel på försök, men de är väl inte så omfattande som projekt kanske…

        Jag tänker också att på vem som tjänar på att människor och samhällen inte får/ges tid och möjlighet att läka trauman, och att det sorgligaste kanske är att en skadad/svag grupp är en användbar grupp, alltså tex både den som lever under sexistiskt förtryck och den som utövar kvinnohat är kanske tacksamma att manipulera för olika krafter.

  3. Profilbild på PärPär

    Hessel uppmanar människor att bli upprörda och engagerade, och han varnar för likgiltighet. Men jag uppfattar inte min samtid som likgiltig. Det finns ett stort missnöje och en konstant klagan över sakernas tillstånd. För många stannar missnöjesyttringarna i bekantskapskretsen, men utgör ändå en viktig del av vår kultur. Andra är mer högröstade både i media och i stadsrummet.

    Jag tror att indignation är en känsla som har stark återkoppling, och som många fastnar i. Indignation llierar sig också lätt med självrättfärdighet. Över stora delar av det politiska spektrat, men särskilt på ytterkanterna, frodas tanken att världen är strikt uppdelad i förtryckande elit och förtryckt vanligt folk. Själv står man på de förtrycktas sida, och motsätter sig orätten. I den positionen har man ingen makt, och därmed inget ansvar. Men man har sin indignation.

    ”ATT SKAPA INNEBÄR ATT GÖRA MOTSTÅND, ATT GÖRA MOTSTÅND INNEBÄR ATT SKAPA”. Jag upplever att många proteströrelser mest består av ett rusigt motstånd mot Makten, och att de missat skapandet. Den svenska titelns uppmaning att säga ifrån är givetvis vettig, men jag tror att världens aktivister snarare behöver uppmaningen: SÄG HUR!

    1. Profilbild på Malin BMalin B

      Tänker på ditt sista citat, Pär, och jag är tror du är något viktigt på spåret. Jag tänker också att det inte räcker med att protestera, utan det måste komma något ut protesterna också – så att förändring kan ske på riktigt. Men därmed inte sagt att det är enkelt, jag tycker ju att det är svårt att få till förändring redan hos mig själv och min familj, i det lilla perspektivet. Frågan HUR motstånd ska ske är svår och komplex, men måste likväl ställas.

    2. Profilbild på Faris DFaris D

      Hej Pär, jag vet inte riktigt om jag håller med. Jag kanske är lite för mycket konsekvensetisk av mig haha. Men jag kan tycka att om konsekvensen är att inte göra någonting är det kanske lika illa som att vara helt likgiltig. Vår samtid kanske inte är likgiltig men många har lätt för att slå undan obekväma känslor och titta bort. Jag håller med om det sista dock, mer utbildning behövs i hur man kan göra för att få till eller skapa förändring.
      /F

    3. Profilbild på Bawer CBawer C

      Jag tror att många kan uppleva vår samtid som likgiltig då motstånd kanske inte tar sig uttryck på samma sätt som den gjorde förr. Motstånd idag kan göras genom att sätta press på makthavare och lyfta frågor via social medier och internet. Det kanske inte syns lika väl som protesterna på gatan, men det betyder inte att människor har blivit passiva.

      1. Profilbild på Sarah HSarah H

        Precis! Tänker specifikt ett motstånd mot köttindustrin som ledd till tycker jag allt fler vegetarianer och allt mer vegetariska alternativ både i matbutiker och restauranger.

    4. Profilbild på Zeinab KZeinab K

      Jag håller med om att vår samtid inte alls är likgiltig. Visst finns det alltid den delen av befolkningen som är det men jag tycker inte att det är ett lika stort problem som det beskrivs som.

    5. Profilbild på Anna AngantyrAnna Angantyr

      Är det verkligen så att alternativ- och motståndsrörelser inte kommer med alternativ? Jag håller inte med, speciellt klimatrörelsen och men även andra sociala rörelser är verkligen med också skapar en annan värld. Vi kommer bland annat läsa om dem i boken Rörelser under ytan: reportage om USA:s nya folkrörelser. Det är säsongsarbetare som organiserar sig för att tillsammans med andra både skapa bättre löner och arbetsvillkor för alla som säsongsjobbar, men också en bättre produkt, ett jordbruk som inte bygger på kemikalier och grönsaker som faktiskt är bra för konsumenten att äta.

      Likaså bonde- och ursprungsfolksrörelsen i Latinamerika, som pratar om el buenvivir (det goda livet) och hur det goda livet bygger på helt andra principer än det som månat eftersträvar i väst (pengar, makt, tjusiga saker osv. ) här handlar det istället om gemenskap, rent vatten, närhet till naturen, en lokal matproduktion, ett andligt växande. Det vill de bygga tillsammans, det vill de skapa med sin rörelse. De vill vara ett alternativ till det skadande system vi hittills låtit dominera på planeten jorden.

      Varför känner vi inte till detta? För att vi inte matas med dessa historier. För att de inte anses vara intressanta. För att de faktiskt är systemskiftande och det vill systemet osynliggöra. Det är iallafall vad jag tror. Att osynliggöra och förlöjliga eller omyndigförklara de som säger ifrån, eller påpeka att de som säger ifrån gör det på fel sätt, tar fokus från dels vad säger och vill och dels vad de faktiskt gör.

    6. Profilbild på Linnea HLinnea H

      Intressant perspektiv på missnöje som samhällskraft, och motstånd som ståndpunkt! Kanske är likgiltighetens innebörd en definitionsfråga, det kan ju finnas stort känslomässigt missnöje och stor praktisk likgiltighet samtidigt, precis som du skriver. Jag tolkar Hessel som att han menar den praktiska likgiltigheten, att ”bry sig” utan att bry sig så att säga. Det är ju något som finns både i höger- och vänsterkantens missnöje.

      Men jag funderar över det sista citatet, om skapandet som motstånd. Jag har aldrig riktigt förstått det. Det här blir lite ett sidospår, men det vore intressant att höra vad du tänker om det, jag har funderat över det här länge. Alltså – Att göra motstånd är ju absolut att skapa, att skapa företeelsen/kraften/utsagan motstånd, gentemot något annat. Men att skapa kan ju vara en medlöparhandling i högsta grad? Även de härskande idéerna och krafterna skapar ju massor av material, tankar, ideologi, uttalanden, bilder…

      Citatet har fått mig att tänka på en sorts glorifiering av skapande som jag ibland ser bland kulturutövare och -teoretiker. Skapandet och kreativitet är ju inte i sig nödvändigtvis ”gott” eller en motståndshandling, utan kan gå alla möjliga ärenden. Det enda som skapande är ett absolut motstånd mot är ju det (hypotetiska) totala stillaståendet, eftersom den som skapar alltid tillför något till världens dynamik. Är det det man menar med ”motstånd” i det här fallet?

  4. Profilbild på Elisa AElisa A

    Hessel berättar de unga att det främsta skälet till motståndet mot nazismen var in att säg ifrån.
    Han börjar fråga, hur vågar de berätta för oss att det inte finns några pengar att upprätthålla de rättigheter som förvärvats vid den tiden, medborgarnas åtgärder, om Europa har nu mer pengar än vi hade efter kriget? Och sedan säger han att förklaringen ligger nazismen är att det var på grund av den fruktansvärda självisk rädsla för stora jordägarna till en revolution.
    Detta gör mig att tänka, vem är idag de stora ägare? Vem är de som har samlat mest kapital idag? Senare i boken , nämner han att idag klyftan mellan rika och fattiga är större än någonsin . För att det skall vara så många fattiga människor i världen är det få som samlar stora rikedomar.

    Dock säger hassel att det bara tar några upprörda för en förflyttning av förändring har varit. Funderar detta kan vi dra slutsatsen att små rörelser kan göra stora förändringar, du bara måste börja, även om de är få människor och lite rörelse, så småningom når den verkliga rörelsen.

    Hessel instämmer med Hegel som tolkar att långa mänsklighetens historia har en känsla: människans frihet framåt steg för steg. Historien består av successiva konflikter, godkännande av utmaningar. Man kan tänka först att konflikten är något helt negativt , men om vi använder dessa kritiska ögonblick av mänskligheten , kan vi göra något som resulterar i ett genombrott för människors välbefinnande. Poängen är inte att vara likgiltig. Titta inte bort som om det inte var vårt problem. Utvecklingen av människan är en fråga för alla.

    Slutligen, jag gillar uttrycket ”Våld ger tillbaka hopp. Vi måste ge hopp om förtroende , förtroende för ickevåld” Idag ser vi våld som ett svar på annat våld , genom terrorism , krig , fördrivna från sina landområden , etc. Fortsätt att svara med våld är inte svaret , når ingen lösning , men vi måste ge hopp där våld förekommer.

    1. Profilbild på Malin BMalin B

      Ja, håller med dig vad gäller det sista stycket, Elisa. Förlorar vi hoppet finns inget kvar. Det är lätt att känna sig maktlös ibland, men jag hoppas ändå att godhet – och det sunda förnuftet – ska vinna. Fast visst är det svårt ibland och ibland känns det som att våld och krig är det enda som massmedia rapporterar om.

      1. Profilbild på Sarah HSarah H

        Ja håller med, därför gillar jag Hans Roslings föreläsningar t ex då de är väldigt lärorika men också väldigt hoppfulla. Nyheterna kanske borde ha något sådant inslag, ” saker som går rätt i världen” varje dag.

    2. Profilbild på Anna AngantyrAnna Angantyr

      ”Titta inte bort som om det inte var vårt problem. Utvecklingen av människan är en fråga för alla.”
      Håller verkligen med, även om det ofta är väldigt svårt och smärtsamt att se problem, speciellt om det handlar om enskilda individer, som har det väldigt svårt. Hur långt ska jag gå i mitt engagemang? Räcker det att jag ger en peng varje gång jag ser en tiggare med pappmugg, eller borde jag lära känna den människan och hjälpa den människan ännu mer?

      Jag såg en dokumentär med en ung man, jag tror han bodde i Uppsala, som gav bort alla pengar han hade. Han sa aldrig nej till en förfrågan han fick av de människor han mötte. Min första reaktion var att det var otroligt naivt. Men sen tänkte jag om alla gjorde så så skulle vi ju tillslut inte ha några som behövde be om något. Då skulle ju alla som kunde ge, ge, och alla som behövde skulle få skulle få. Då skulle det om mina resurser tog slut alltid finnas någon annan som backade mig. Så himla annorlunda samhället skulle se ut. Tyckte det var inspirerande.

  5. Profilbild på Faris DFaris D

    Här kommer lite reflektioner efter att ha läst pamfletten.

    ”Någon annan har skrivit om en ostmacka, det är också roligt så jag trycker gilla där också”
    Jag är av åsikten att orättvisa och snedfördelning föder ännu mer orättvisa och snedfördelning. Hessel pekar ut likgiltighet och frånvaro av känslor som problem vilket jag kan hålla med om. Oftast bryr sig samhället och tillräckligt många individer när problemen blivit för stora och börjat påverka tillräckligt många personers vardag. Det är beklagligt att vi tar saker för givet men det kanske ligger i människans natur, generaliseringen som våra hjärnor så gärna vill göra; inga cirklar endast raka hörn.

    ”Det gör dig friskare”
    All form av engagemang fungerar som en terapi och oförrätter skall och bör bemötas med engagemang för att vi skall uppnå en slags rättvisa. Jakten på rättvisa fungerar som en avledning från allt det becksvarta, all orättvisa och visst skall man väcka känslor men att bli arg håller jag inte med om. Man behöver inte bli arg men man behöver sätta sig in i andra människors situation. Att handla i affekt brukar resultera i något negativt vilket jag inte heller ser mig själv förespråka. Jag gillar inte delar av semantiken i texten heller; våld och hopp hör inte ihop och inte heller ordet vapen i en motivationstext för något av godo.

    Jag upplever författaren som flera olika personer, och tankarna som förmedlas är motstridiga emellanåt.
    ”Den första utmaningen berör den gapande inkomstklyftan”
    Jag håller med i detta, T. Piketty hade ett bra anförande om detta i sin bok kapitalet i 21sta århundradet. Kapital tenderar att ackumuleras enligt honom vilket innebär ökande klyftor, vi tillhör redan den rikaste 1 % om man ser till hela världen. Man måste arbeta aktivt med att fördela rikedom.

    Fattigdom gör mig arg.

    1. Profilbild på Bawer CBawer C

      Jag håller med om att samhället först bryr sig när problemen har blivit för stora. Det vore bra om framförallt politiker kunde spendera mer tid på förebyggande arbete istället för att ständigt försöka reagera när problemen växt sig lite för stora. När problemen växt sig för stora så får de ofta mycket medial uppmärksamhet, vilket leder till att många människor handlar i affekt baserat på en medial bild som kanske inte alltid reflekterar hela sanningen.

    2. Profilbild på Zeinab KZeinab K

      Jag tycker att du har en oerhört stor poäng i att skriva att ordet vapen i en motivationstext inte för något av godo. Det är viktigt att föra fram sina åsikter på ”rätt” sätt och jag håller med om att det flera gånger i texten dyker upp stycken som jag är skeptisk till.

    3. Profilbild på PärPär

      Jag gillar din formulering ”Jakten på rättvisa fungerar som en avledning från allt det becksvarta”. Om man bara vredgas och stormar mot det becksvarta blir man hjälplöst kvar där i mörkret – Det är när man tar sikte på rättvisa som man får luft under vingarna och kan arbeta konstruktivt för att förbättra världen.

    4. Profilbild på Anna AngantyrAnna Angantyr

      Jag tror att görandet kan ta oss ur passiviteten. Jag tror också att görandet behöver baseras på vårt bästa tänkande. Vi behöver anstränga oss. Men ibland tänker vi så mycket att vi missar att handla, vi liksom väntar på att komma på the masterplan, och den kanske aldrig kommer. Jag tror också att vi behöver bearbeta de känslor som gör att vi vill (eller inte vill för att vi fastnat i hopplösheten) agera, ilskan och sorgen över att det finns orättvisor. Jag menar att vi kan och behöver göra det parallellt.

      Tänker på min dotter som vill lära sig klättra. Hur hon är rasande på mig för att hon inte kan klättra, alla känslor är upp kring hur hopplöst det är. Hon gråter, samtidigt försöker hon om och om igen, ger hon sig upp på klätterväggen. Varje gång kommer hon lite högre upp. Sen kommer hon till mig och rasar igen. Det är svårt, hon är arg och ledsen och sen är hon på det igen och kommer ännu lite högre. Så kanske vårt politiska arbete också måste se ut? Jag blir iallafall grymt inspirerad av min dotter. Hon kommer framåt och hon gör.

      1. Profilbild på Faris DFaris D

        Tack alla; för feedback. =)

        Hej Anna, jag tycker du gör en utmärkt poäng! Jag har på senare tid börjat tillämpa parallelltänkandet och det har tagit mig framåt mycket snabbare än tidigare. Mina senaste erfarenheter i livet har krävt parallell bearbetning och det är nog något man inte varit medveten om i lika stor utsträckning nu vs. när man var yngre. Du belyser en mycket viktig aspekt.

  6. Profilbild på Bawer CBawer C

    Författaren beskriver hur han blev starkt influerad av Sartre när han läste vid högskolan och hur Sartre lärde honom att “Ni är ansvariga som individer”. Då han må ha rätt så ställer jag mig ändå frågandes till hur författaren har tänkt att människor som inte har möjlighet att studera på högskola ska komma till samma insikt. Hur ska människor som inte har tid till att bilda sig då de, av samma politiska system författaren kritiserar, tvingas jobba bort merparten av sina liv för att kunna försörja sig själva och sina familjer. Han anser också att den värsta inställningen som finns är att säga: “jag kan ändå inte göra något åt det, jag har mitt att sköta”. Jag förstår honom, men det finns väldigt många människor som måste sköta sitt för att kunna överleva så det är lite orättvist att kritisera dem. De som har möjlighet att påverka skall givetvis inte vara likgiltiga, och det är lika viktigt att människor som har den möjligheten ska göra mindre lyckligt lottade människors röst hörd.

    “Man kan inte ursäkta terroristerna som kastar bombar, men man kan förstå dem”. Ett väldigt bra citat som belyser ett aktuellt problem. Inget ursäktar de fruktansvärda terrordåd som har drabbat världen den senaste tiden, men jag tror att för vi ska kunna råda bot på problemet så måste vi försöka förstå vad som är roten till terrorism och varför det uppstod från första början. Att försöka bomba bort terrorism må fungera på kort sikt, men ideologier försvinner inte genom bomber.

    1. Profilbild på PärPär

      Är bildning en förutsättning för engagemang? Jag tror att vi oftast tänker på det politiska engagemanget, och då blir det förstås en mer intellektuell verksamhet. Men om vi vidgar begreppet lite ser vi hur engagemang kan finnas i alla människors liv.

      Du tar också upp frågan om den tid och ork som krävs för att engagera sig, och jag tänker på hur dessa resurser kan variera kraftigt under en människas liv. Jag tänker också på hur eldsjälar ofta blir utbrända. Så jag håller med dig om att vi inte kan kräva engagemang av våra medmänniskor. Vi måste ta vara på varandra.

      1. Profilbild på Anna AngantyrAnna Angantyr

        Jag tänker att om vi ser engagemang som att vi tillsammans ska underlätta att leva våra liv tillsammans, så kan vi bjuda in alla människor i det arbetet. Som ett sätt att bryta isolering och känslan av att mitt liv handlar om att klara mig, det är allt. Det kan handla om att hjälpa varandra med att hämta barn på förskolan/skolan, att laga mat tillsammans, bjuda in till gemensamhetsodlingar, att ordna gårdsfest för världsfreden osv. Alla kommer inte kunna leda, men att bjuda in till att bidra med en liten del, det tror jag att väldigt många fler människor kan och vill, än som idag gör det.

        Om vi med engagemang menar att kunna sitta på möten och göra snitsiga teoretiska analyser/resonemang om vår samtid (ett jätteviktigt arbete och det behövs i alla rörelser för att ha en riktning) så kanske det inte är det första som någon ny bjuds med i. Men det är också viktigt. Rörelsen kan vara en viktig skola och människors erfarenheter av att leva i ett rasistiskt och kapitalistiskt system är jätteviktiga bitar i den analysen. En behöver inte ha pluggat för att kunna bidra med det.

  7. Profilbild på Sarah HSarah H

    Hej! Här är mina reflektioner något sent, ber om ursäkt.

    ”Det är här gilla skrämmer mig, Stéphane Hessel! Det är så lätt att tro att jag gjort något när jag skrivit något arg på en Twitterstatus, så lätt att bli adrenalinkickad när det jag skrev retweetats av femton andra svenskar som röstar likadant. Jag är rädd att den där ilskan som byggts upp just där då försvinner ut i ingenstans.”

    Det är något jag reflekterat över väldigt mycket, när våran protest och åsikt så lätt kan bli hörd och sedd leder de till att bekräftelsen att vi är hörda räcker istället för att kräva faktiskt förändring. Räcker det med att 80 människor gillar en status där jag skriver ”pray for the world” när i samband med skjutningarna i paris skedde hemska saker i resten av världen också? Gjorde jag någon skillnad? Samtidigt är jag tacksam för nyhetsflödet på mina sociala medier. Mycket för att min bekantskapskrets har vitt skilda åsikter och bakgrund, jag tror att mina åsikter balanseras ut då. Men det skrämmer mig samtidigt att tänka på hur flödet ser ut hos de människor som har en homogen grupp vänner. För bilden är aldrig svart vit.

    ”Vem bestämmer, vem fattar beslut? Makten är spridd och var den finns är inte alltid så lätt att se. Vi har inte att göra med någon liten elit längre vars handlingar vi klart förstår”

    Precis så känner jag, och jag känner också att skolan har ett stort ansvar här att utbilda människor att ifrågasätta motiv och alla händelser, inte att alla ska bli konspirationsteoretiker men att varje fall öva på att hämta in information från flera källor från olika länder.

    ”Till ungdomen säger jag: se er omkring, ni kommer att upptäcka många anledningar till att uppröras – hur illa invandrare bemöts, hur romer och papperslösa behandlas. Det finns ett flertal konkreta situationer som kan driva er till en stark medborgerlig insats. Sök och ni skall finna!”

    Här är något att ta fasta vid, det finns konkreta situationer som kan förändras. Att hela tiden höra ”Inkomsklyftorna ökar” , ”vården blir sämre”, ”mänskliga rättigheter respekteras allt mindre”, gör att man känner en hopplöshet över världen. Faktum är att många saker går åt rätt håll, så som han nämnde med milleniummålen, fler barn vaccineras, fler flickor går i skolan, fler har tillgång till vård etc. Det är viktigt att tänka på det för att inte uppslukas av pessimism. Samt mottot ”ingen kan göra allt, men alla kan göra något”.

    1. Profilbild på Anna AngantyrAnna Angantyr

      Tänker på det sista du skrev, att se exemplen på vad som faktiskt gör för att skapa förändring. Vi, Emma och jag, hoppas att den här kursen ska ge oss några inblickar i det. Vad gör människor, organiserade och oorganiserade för att få till en förändring i sina liv och för världen i ett större perspektiv. Det finns så otroligt många männsikor och intiativ att bli inspirerade av. Nu kom jag att tänka på ett gäng skejtar i Göteborg som startade Refugee Skateboard school. För att skejta tillsammans med nyaanlända människor i Sverige. De har gjort den här inspirerande videon.
      Kolla in den här: https://www.facebook.com/refugee.skate.school/videos

  8. Profilbild på Zeinab KZeinab K

    Hej! Jag valde under denna uppgift att gå tillväga på sånt sätt att jag under bokens gång valde ut citat som jag fastnade extra för och därefter skrev ned mina tankar vad gäller dessa. Jag valde även att resonera kring Hessels sista fråga.

    Första citatet jag valde ut finns på sida 27 och lyder:

    ”Min önskan är att var och en av er skall finna något som gör er upprörda. Det är värdefullt. När vi upprörs över något, som jag över nazismen, blir vi engagerade, stridbara och starka.”

    Jag håller delvis med detta citat. Jag vet ur egen erfarenhet hur engagerad jag blir när jag verkligen upprörs över något och hur viktigt det är för mig personligen att försöka åstadkomma någon typ av förändring. I vissa situationer har jag kunnat påverka mer än i andra, men det gemensamma har varit att jag att jag gjort det jag kunnat i den situationen jag har varit i och med de förutsättningarna jag haft. Vi stöter ofta på saker som gör oss upprörda utan att egentligen ens behöva ”leta efter” det. Det som får mig att tänka lite extra när jag läser detta citat är själva uppmanandet till att finna något som gör en upprörd. Jag ställer mig frågan, måste man alltid vara upprörd över något för att vara den bästa medmänniskan? För att påverka så mycket som möjligt? Blir jag starkare av det? Eller räcker det med att jag agerar utifrån mina principer dagligen? Att aktivt vara upprörd, går det emot målet att leva ett maximalt lyckligt liv? Jag tror nästan det. Ifall jag vill leva så lyckligt som går i denna värld, så vill inte jag att min kropp ska behöva påverkas negativt av de stresshormoner som dominerar under upprörda tillstånd. Någonstans känner jag att man ska kunna förändra och påverka och samtidigt MÅ BRA och fokusera på välbefinnande.

    Citat 2 finns på sida 41 och lyder:

    ”På klimattoppmötet i Köpenhamn kunde man inte heller enas om någon politisk linje för att bevara planeten.”

    Detta håller jag verkligen med om. Något som kan provocera mig så oerhört mycket är när så mycket energi och resurser läggs ned på ett syfte och så kan det syftet ändå inte nås upp till. När något som är så oerhört viktigt som miljön inte kan tas ett beslut om så känner jag någonstans att vi aldrig kommer att röra oss i rätt riktning. Eller rättare sagt i tillräckligt rätt riktning. Visst vi kan minska utsläppen och använda oss av miljövänligare ämnen men ifall vi inte gör det i tillräckligt stor utsträckning så kommer vi ändå behöva ta konsekvenserna. Detta citat påminner mig om ineffktiviteten som präglar så stora delar av samhället, oavsett sektor.

    Citat 3 Hessels fråga:

    ”Vad brinner du för, vad gör dig arg, vad vill du förändra?

    Rättvisa. Rättvisa är ett sånt omfattande ord som egentligen kan tolkas på så många olika sätt som det finns individer i världen. Jag brinner för social och global rättvisa. Jag brinner för miljöhotet som i sig är ett hot mot bl.a. den globala rättvisan. Jag brinner för rättvisa mellan olika arter här på jorden och djurens rätt. Jag brinner för rättvisa mellan generationer. Det som gör mig arg är att rättvisa i princip aldrig kommer att kunna uppnås. Visst kan vi jobba mot ett MER rättvist samhälle men hur kan man någonsin säga att vi lever rättvist? Vem gör den bedömningen? Ifall alla individer har olika åsikter kring rättvisa, hur kan dessa åsikter jämkas och nå ett gemensamt bästa? Jag blir arg när jag tänker på att det man vill förändra kanske aldrig ens kan förändras pga olika definitioner och demokrati, men samtidigt så ser jag ingen annan lösning på det heller.

    1. Profilbild på PärPär

      Håller med dig i allt, och uppskattar särskilt din kommentar om första citatet. Upprördheten får inte upphöjas till dygd, även om den kan tjäna vissa människor väl.

    2. Profilbild på Anna AngantyrAnna Angantyr

      Jag tänker inte heller att upprördheten/ilskan ska göras till dygd. Jag tänker snarare att vi så många gånger har svalt ilskan, knutit näven i fickan, att den har satt sig i våra kroppar att den förlamar oss om vi inte får ut den på något sätt. Att den där ilskan behöver kanaliseras på något sätt. Ett sätt kan ju vara handling. Men innan vi handlar kan det vara fint att se/undersöka vilka behov som ligger bakom ilskan? Varför blir jag arg? Det tror jag ger oss större möjlighet att tänka kring vilka strategier vi ska ta till för att nå en förändring. Vi kommer pratat mer om detta i tematiken om Non-Violent Communication.

  9. Profilbild på Jörgen PJörgen P

    Hej blev en aningens sen med mitt inlägg

    Valde ett kapitel som jag fastnade för.

    Indignationen är motståndens drivkraft
    Följande:Bankerna som numera är privatiserade bekymrar sig i första hand om aktieägarnas intressen och om direktörernas Bonuslöner. Och inte om det allmänna bästa.
    Klyftan mellan de allra fattigaste och de allra rikaste har aldrig varit så djup,penning begäret har aldrig varit starkare..

    Detta stämmer rätt så bra och det är något som jag inte alls tycker om.
    Dagens samhälle där räknas det nästan bara pengar

  10. Profilbild på Linnea HLinnea H

    Det första citat och andra citat jag valt knyter i varandra, och en central tanke jag har med mig efter att ha läst texten.
    (här återgivna på engelska eftersom jag läste texten på engelska)

    ”The basic motive of the Resistance was indignation!”

    ”To the young people, I say: Look around you, you will find topics that justify your indignation — facts about treatment of immigrants, of ”illegal” immigrants, of the Roma. You will find concrete situations that lead you to strong citizen action. Search and you shall find!”

    Det här resonerandet om indignation som drivkraft får mig att tänka på Bertolt Brechts syn på känslomässigt medryckande vs politiskt engagemang. Brecht skrev och gjorde teaterpjäser som alla hade ett uttalat syfte att få publiken att åstadkomma politisk förändring i världen. Brecht hade också en teori om det skulle åstadkommas, nämligen (kort uttryckt) genom att påvisa orättvisor och förtryck, men på ett sånt sätt att publiken inte blev hänryckt/medsvept i berättelsen, eftersom den känslomässiga urladdningen då skulle ske i relation till teaterpjäsen, och luften så att säga skulle gå ur publiken, så att de när de lämnade teatern skulle vara fulla av upprörda känslor men tömda på praktiska initiativ. Han menade ungefär att detta sker eftersom det är så njutningsfullt att ha starka känslor, även om det är känslor som ilska och förtvivlan, och att njutningen och urladdningen av att beröras av starka känslor blir starkare än kraften att agera utifrån dem.

    Brecht hade sen en massa metoder för hur pjäserna skulle uppföras för att den här känslomässiga urladdningen inte skulle ske, utan istället få frustrationen / indignationen att byggas upp och tas med ut i världen. (går att läsa om på wiki osv)

    Det har jag tänkt på i relation till t.ex. den aktuella humanitära krisen för människor som flyr, och t.ex. fotografiet på det lilla drunknade barnet som spreds över världen förra året. Och hur de känslomässiga reaktionerna blir enorma, och engagemanget hos den stora massan intensivt, men ganska kortvarigt. Som en urladdning.

    Men kanske finns en nyckel i det andra citatet, där Hessel uppmanar de unga att hitta konkreta situationer som upprör en, eftersom det kommer att leda till handling. Jag tror kanske att konkretiseringen är viktigare än indignationen. (jag tror att det blir mer förändring gjord av någon som identifierat konkreta problem men inte är jätteindignerad, än tvärtom)

    Citat 3:
    ”However, to proclaim ”violence is not effective” is more important than to know whether one must condemn or not those who devote themselves to it. Terrorism is not effective. In the notion of effectiveness, a bloodless hope is needed. If there is a violent hope, it is in the poem of William Apollinaire ”that hope is violent,” and not in policy.”

    Det här citatet valde jag för att jag tror att det är viktigt att resonera kring våld (eftersom det är en så otroligt central verksamhet i världen) Jag skulle gärna vilja läsa en mer utbroderad text/tankegång om vålds effektivitet. Terrorism är ju i vissa fall, eller kanske på kort sikt, otroligt effektivt på vissa sätt (för att t.ex sätta fokus på sin åsikt, få anhängare till sin sak osv) Men å andra sidan är det förstås, för mänsklighetens väl eller på lång sikt, väldigt ologiskt och kontraproduktivt.

    Men något måste det ju bero på att våld/våldsamhet/hot om våld ändå är den absolut vanligaste metoden för att ta och behålla makt. Jag funderar på om det finns något att lära av våld som metod? Även om våld i sin nuvarande form såklart är förkastligt.

    Och så tycker jag att det är oroligt vackert att tänka på hopp som våldsamt, även om jag inte är säker på vad det betyder.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *