Feminism & intersektionalitet

161003-161023

Att kalla sig feminist, kan det vara kontroversiellt idag på 2010-talet? Vissa menar det. Men med tanke på vad ordet enligt ordböckerna betyder så är det kanske inte lätt att förstå. Feminist som ju egentligen bara betyder att en är för jämställdhet, att män och kvinnor ska ha samma rättigheter och möjligheter. Eller är det egentligen så bara? Förändringar som kräver omfördelning av makt visar sig stöta på många hinder innan rättvisan är uppnådd.

Och kan vi egentligen bara prata om en feminism och om en upplevelse av att leva som kvinna? Vad betyder feminism för dig? Och vad får ordets innebörd för betydelse för ett feministiskt förändringsarbete? Hur kan vi förstå kvinnoförtryck och andra slags förtryck och hur det påverkar allas våra liv? Hur samspelar olika slags förtryck och vilka konsekvenser får det för våra möjligheter att leva de liv vi vill? Vilka tycker du är de brännande feministiska frågorna i vår samtid? Med vilka metoder och med vilka perspektiv kan vi jobba för jämställdhet och feminism? Genom sociala rörelser, konst, serier, film, politiska partier…? Med ett queerfeministiskt, intersektionellt, liberalfeminsitiskt, socialistiskt perspektiv?

I det här temablocket vill vi titta på begreppet förtryck och få en ökad förståelse för feminism och intersektionalitet ur ett aktivist- och folkrörelseperspektiv. Vi har satt ihop ett material där vi hoppas att vi både ger er en del teoretisk förståelse, men framförallt inspiration från olika folkrörelser som på olika sätt tar sig an ett feministiskt projekt. Det handlar om Interfem, LO, Fatta man, RFSL och FI för att nämna några. Men först bjuder vi in er att lyssna på den nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichie argumentation för varför alla borde vara feminister.

Alla borde vara feminister

2013 höll den nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichie ett tal med titeln ”We should all be feminsits” som setts av många världen över. Talet är även översatt till svenska och utgett som bok. 2015 gav Sveriges Kvinnolobby och Albert Bonniers förlag, i samarbete med en rad andra organisationer, boken till alla elever i gymnasiet, årskurs 2 i Sverige. Lärarna fick en lärarhandledning med uppmuntran att använda sig av boken i undervisningen. På Sveriges Kvinnolobbys hemsida kan du läsa mer om boksatsningen och hitta länkar till hur det rapporterades om det i andra länder. Chimamanda Ngozi Adichie har även skrivit den uppmärksammande skönlitterära boken Americanah om kärlek, rasism och klass i Afrika och USA.

Självklart vill vi också bjuda in er till att tänka och reflektera kring frågorna som vi radar i inledningen ovan.

Uppgiften

Uppgiften till detta tema:
–> Läs, titta, lyssna och låt dig inspireras!
–> Skriv en kommentar på denna sida senast tisdagen den 18 oktober. Vad har du tänkt, tyckt, känt och inspirerats av i det här temat? I inledningen finns ett antal frågor som du kan utgå ifrån.
–> Kommentera minst tre av dina kurskamraters inlägg, senast söndagen den 23 oktober.
–> Delta på telefonseminariet om temat fredagen den 21 oktober kl 11-12.30. Anmäl dig här!

Att kasta tjejkast

Om feminism och rättvisa skriver Iris Marion Young i boken Att kasta tjejkast – texter om feminism och rättvisa (år 2000). Vi kommer i deAtt kasta tjejkastt här tankesmedjantemat att läsa ett av kapitlen i boken: ”Förtryckets fem ansikten”. Texten finns i pdf-form i denna fil som du kan ladda ner här: Förtryckets fem ansikten.

Vad innebär rättvisa och jämlikhet i ett allt mer splittrat och pluralistiskt samhälle, där vi inte längre vill vara lika varandra men jämlika. Iris Marion Young är en av USA:s mest respekterade och radikala rättviseteoretiker. Djupt förankrad i de senaste årtiondenas diskussioner inom de nya sociala rörelserna kastar hon nytt ljus över klassiska politiska frågor om rättvisa, demokrati och jämlikhet. Hon har bland annat blivit uppmärksammad för sitt försök att vidga rättvisebegreppet bortom ett snävt fördelningspolitiskt perspektiv. Men för att förstå vad rättvisa innebär måste vi också lära oss att se det förtryck som finns mitt i de demokratiska välfärdsstaterna, menar Young.

I texten som vi kommer att läsa för Young en vidare diskussionen om förtryck och introducerar vad hon kallar förtryckets fem ansikten: exploatering, marginalisering, maktlöshet, kulturell dominans och våld. I texten för hon fram tankar om hur dessa fem ”ansikten” kan förstås och användas av enskilda och rörelser i förändrande syfte.

Boken som kom ut 2009 har använts som kurslitteratur inom genusvetenskap, inspiration till sociala rörelser som arbetar för rättvisa och feminism och enskilda som vill finna verktyg för att både förstå och agera för förändring. Texterna är täta och till brädden fulla med uppslag att ta till sig på en gång men också att gå tillbaka till många gånger för att finna fördjupad förståelse och motivation till handling. Iris Marion Young är professor i Political Science vid University of Chicago

Liten skola i begrepp

Här kan du titta på Maktsalongens videoserie VIKTIGA SAKER i fem delar där de kort presenterar olika begrepp. Så här beskriver organisationen sitt mål: ”Maktsalongens mål är att skapa ett jämställt ungt civilsamhälle och i längden ett mer rättvist samhälle. Jämställdhet är ofta en fråga om kultur, normer, vanor, mönster och attityder och för att komma åt dem är det viktigt att börja tidigt. Genom att arbeta med jämställdhet i det unga civilsamhället kan vi tidigt utmana bilden av vem som ska vara ledare, hur makt ser ut och utövas och på så sätt göra hela samhället med jämställt.”

Viktiga saker: Kön & Genus (se nedan)
Viktiga saker: Jämställdhet & Feminism
Viktiga saker: Makt
Viktiga saker: Normer
Viktiga saker: Intersektionalitet

Filmerna producerades av Feministiska kommunikationsbyrån, enligt sig själva ”en kooperativ och nätverksbaserad kommunikationsbyrå som genom undersökande metoder och ett maktkritiskt förhållningssätt skapar design, webb och kommunikation utifrån feministiska och normkritiska strategier.”

Intersektionalitet

”Intersektionalitet är en feministisk sociologiskt kritisk teori och ett analytiskt hjälpmedel för att studera hur olika former av diskriminerande maktordningar samverkar i ett samhälle. Begreppet intersektionalitet myntades under slutet av 1980-talet av Kimberlé Crenshaw, som var aktiv inom rörelsen Black feminism.” Källa: Wikipedia

Intersectionality - a fun guide

Viktoria Kawesa & Foujan Rouzbeh från Feministisk initiativ förklarar vad intersektionalitet handlar om för dem.

Hur medvetenhet om privilegier kan stärka medkänsla

Peggy McIntosh beskriver vita människors privilegier som ett bankkonto som de fått, utan att ha bett om det och utan att kunna hållas skyldiga för det, som fylls på varje dag med fördelar. Och om hur insikt och medvetenhet om sina egna privilegier kan vara en viktig källa till medkänsla och motstånd mot det system där människor ges olika privilegier utifrån tex hudfärg eller kön. Lyssna till Peggy McIntosh’s TED talk ”How Studying Privilege Systems Can Strengthen compassion”.

Vilja & Vrede – inspiration för glödande aktivister

Vilja och Vrede bok

Vilja och Vrede – inspiration för glödande aktivister är en aktivisthandbok där inspirerande intervjuer med aktivister blandas med handfasta tips och råd. I denna aktivisthandbok berättar 13 personer om sådant de har gjort för att göra
världen till en bättre plats att leva på. Det är bland annat queeraktivister, feminister, antirasister, funkaktivister, poeter och fotbollspelare som berättar om sin kamp.

Boken är skapad inom ramen för RFSL Ungdoms projekt Mer än Queer. Författare till boken är Frida Darj, Tone Alin, Carl Åkerlund och Hanna Hannes Hård. De berättar: ”Intervjuerna är blandade med tips på aktivism och längre texter om saker som vi hade velat veta när vi började upptäcka världens orättvisor och viljan att skapa en annan värld. När vi påbörjade arbetet med boken funderade vi på vad som har inspirerat oss allra mest att hålla på med aktivism och förändringsarbete. Det vi mindes var människor som berört oss, som har gett oss känslan av att allt är möjligt. Det är det vi vill ge dig som läser den här boken.”

Makthandbok – för unga feminister som (be)möter rasism och sexism i föreningslivet

MakthandbokMakthandbok – för unga feminister som (be)möter rasism och sexism i föreningslivet (2009). Det är den antirasistiska feministiska tankesmedjan och resurscentret Interfem som har skapat boken med Sissela Nordling Blanco, Kristin Tran, Berolin Deniz och Sara Aarnivaara i redaktionen.
En av redaktörerna om boken: ”Den är unik genom att den skrivs av personer som själva upplever rasism. Det är hinder och diskriminering man möter i föreningar och organisationer som står i fokus, men tipsen går också att applicera inom till exempel arbetslivet och politiken. Boken beskriver vardagliga erfarenheter av rasism och kan hjälpa läsarna att sätta ord på sina egna upplevelser.” Det är viktigt att sätta ord på sina upplevelser av rasism för att ”vi inte ska lägga problemen på oss själva. Ibland kan det kännas som att det är du själv som inte lyckas få fram det du vill säga, men rasismen finns i strukturerna och påverkar hela samhället. Först när vi organiserar oss med andra kan vi lyfta de antirasistiska frågorna och få en förändring”, säger Kristin Tran.

Facklig feminism

LO valde för några år sedan att också kalla sig en feministisk facklig organisation. Sin fackliga feminism har förbundet konkretiserat genom fyra pusselbitar. Arbetsliv och arbetsmarknad; Familjeliv och omsorg; Makt och representation; Sexualisering, trakasserier och våld. Läs i Lobloggen om de fyra områden som de definierar som viktiga feministiska politikområden. Här finner ni också en lite längre text om LOs fackliga feminism.

kallefeminist_justerad
Karl-Petter Thorwaldsson, LOs ordförande framför omslaget till Chimamanda Ngozi Adichie bok Alla borde vara feminister.

Fatta & Fatta Man

Tre killar som stod åtalade för att ha våldtagit en 15-årig tjej med en glasflaska blev den 14 maj 2013 friade av Umeå tingsrätt. Den friande domen var droppen för Make Equal och Femtastic som gick samman och bestämde sig för att agera. Resultatet blev FATTA.

FATTA är en ideell medlemsförening för alla oavsett kön eller könsidentitet som vill engagera sig mot sexuellt våld och för samtycke i praktik och lagstiftning. FATTA är sprungen ur en frustration över hur samhället och rättssystemet ser ut idag. FATTA bygger på över 150 anonyma personers berättelser om sex som inte skett på deras villkor. De insamlade berättelserna ligger även till grund för en låt och musikvideo av artisterna Cleo, Syster Sol, Kristin Amparo och Nasteho Osman producerad av Embee. Låten och musikvideon släpptes den 9 september 2013 tillsammans med en debattartikel skriven av initiativtagarna.

Fatta Man - podcast

För att bjuda in och aktivera fler män i kampen mot det sexualiserade våldet skapades Fatta man. FATTA MAN möjliggör för pojkar och män att ta ansvar och vara del av den positiva förändringen för samtycke i praktik och lagstiftning och en manlighet utan sexualiserat våld. Bakom FATTA MAN står FATTAMake Equal och Män för Jämställdhet med finansiering av Arvsfonden. Ett konkret projekt som Fatta man drivit under 2016 är en stafett-pod. Projektet Fatta Man om sin podcast:

”I FATTA MANs stafettpodcastserie ”Det börjar med mig” intervjuar kända män andra kända män om sex, våld och vänskap med manligheten i fokus. Ett av manlighetens största utmaningar är att många män enligt undersökningar känner sig ensamma och inte pratar med varandra om svåra saker: Att vi inte visar oss för varandra helt enkelt.

Anledningen till att FATTA MAN skapat detta unika podcastformat är att utmana den manliga tystnaden och uppmana män att visa sig för varandra. I varje avsnitt intervjuas en person och i nästa avsnitt är det den intervjuade som ställer frågorna till en ny gäst.

Bland gästerna i säsong ett som börjar sändas 25 februari finns bland andra mediawizkid William Spetz, hyllade artisten Erik Lundin, Paradise Hotel-stjärnan Smail, musikern och transaktivisten Nino Ramsby och programledaren Fredrik Önnevall. Medproducent till podcasten är Hampus Nessvold.”

Vi tipsar om att lyssna på det första avsnittet med Svante Tidholm och Adam Tensta och att därefter välja avsnitt efter intresse. Du hittar det första avsnittet här på sidan och de andra avsnitten på Fatta Mans sida på soundcloud.

På tal om kvinnor och mänStatistik om jämställdhet

Sedan 1984 har SCB – Statistiska centralbyrån gett ut ”På tal om kvinnor och män. Lathund om jämställdhet” med samlad statistik om kvinnor och mäns villkor inom olika områden i Sverige. Hur har föräldraansvaret, löner, hemarbete, makt och inflytande förändrats under dessa 30 år? Här hittar du den senaste lathunden På tal om Kvinnor och män 2016.

Uppgiften (igen)

Uppgiften till detta tema:
–> Läs, titta och låt dig inspireras!
–> Skriv en kommentar på denna sida senast tisdagen den 18 oktober. Vad har du tänkt, tyckt, känt och inspirerats av i det här temat? I inledningen finns ett antal frågor som du kan utgå ifrån.
–> Kommentera minst tre av dina kurskamraters inlägg, senast söndagen den 23 oktober.
–> Delta på telefonseminariet om temat fredagen den 21 oktober kl 11-12.30. Anmäl dig här! 

Feministisk pepp!
Anna & Emma

NinaHemmingsonSerieruta

 

 

39 thoughts on “Feminism & intersektionalitet

  1. Profilbild på Malin BMalin B

    Först och främst – tack för ett bra och tydligt material om feminism på kurshemsidan.

    Jämställdhet är för mig oerhört viktigt, men jag måste i ärlighetens namn medge att jag tidigare har haft vissa svårigheter med själva ordet feminism. Jag tror att det till stor del handlar om begreppsförvirring, och jag skulle tro att jag inte är ensam om att inte riktigt ha förstått ordets rätta innebörd. Jag tänker också att kanske ordet feminism i sig ändå är en smula otydligt, och svårtolkat. Ibland blir ordet dessutom (såklart felaktigt!) något av ett skällsord, där det likställs med missnöjda, arga kvinnor vilka då ytterligare förminskas. Även Chimamanda Ngozi Adichie tar upp detta och säger, om än skämtsamt, att det är viktigt att poängtera att hon är en glad feminist.

    Att jämställdhet är målet, dvs att alla människor skall ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter är svårt att säga emot. Att vilja ändra på att män som grupp är strukturellt är överordnade andra kön är heller inte kontroversiellt, men när begreppet feminism sedan utökas till att även lyfta fram att det finns andra strukturer och maktordningar som kan leda till diskriminering blir det, åtminstone för mig, rörigt, och jag tycker inte riktigt att ordet ”feminism” då räcker till. Ojämlika maktstrukturer finns ju även baserade på ålder, etnisk bakgrund, utseende osv, och det missas lätt om det endast talas om feminism. Begreppet insektionalitet behöver därför, som jag ser det, användas mycket mer, eftersom det handlar om hur olika maktordningar samspelar.

    Utifrån mig själv funderar jag mycket på jämställdhet och vi talar mycket om det hemma. I hemmet handlar det mycket om föräldraskap – såväl om hur föräldraledighet, arbetsuppgifter där hemma samt hur vab fördelas, som hur vi bemöter våra barn. Vi har två barn av olika biologiska kön, och har från början haft utgångspunkten att behandla dem lika och ge dem samma möjligheter. Vi upplever att få i omgivningen har tyckt att det har varit konstigt att flickan leker med alla möjliga leksaker, och klär sig i alla sorters kläder, och många har till och med uppmuntrat detta. Att sedan pojken behandlas likadant, och får ha klänningar, dockor, glitter (och såklart hur mycket bilar och maskiner han vill också), verkar ibland vara lite svårare att acceptera. Redan när barnen är små blir det därmed tydligt hur samhället värderar manligt högre än kvinnligt.

    Jag kan också uppröras över hur samhället ibland tycks ställa högre krav, och ha högre förväntningar, på flickor än på pojkar. Det accepteras också oftare att en pojke är stökig och inte sitter still i skolan, medan en flicka förväntas vara lugnare. Att vi från början ställer lägre krav på pojkar är ju också förödande för pojkarnas utveckling, och något som på sikt missgynnar hela vårt samhälle. Redan när barnen är små grundläggs synen på jämställdhet, och där har föräldrarna ett stort ansvar. Dessutom har det med kvinnosyn att göra – dessa små pojkar växer upp till unga män – som förhoppningsvis då vill och vågar ta ställning mot kvinnoförtryck och sexuellt våld.

    I mitt yrkesliv har jag mest arbetat tillsammans med män, och jag måste påtala att jag aldrig upplever mig ha blivit negativt särbehandlad eller fått sämre arbetsuppgifter för att jag är kvinna. Däremot hade jag tidigare, då som yngre, ibland svårare att göra min röst hörd, men då oftast i sammanhang där jag var betydligt yngre och mer oerfaren inom det aktuella området än övriga. Och det är ju minst lika illa om en äldre persons åsikter blir mindre värda, eller om hen får svårare att föra fram sitt budskap enbart pga högre ålder (trots kanske lång yrkeserfarenhet och/eller ämneskunskap). Åldersdiskriminering finns som jag ser det åt båda håll.

    Sammanfattningsvis anser jag att kampen mot ett jämställt samhälle måste föras från flera olika håll, och inte enbart med utgångspunkt i att män skulle vara strukturellt överordnade kvinnor.

    1. Profilbild på Zeinab KZeinab K

      ” Vi upplever att få i omgivningen har tyckt att det har varit konstigt att flickan leker med alla möjliga leksaker, och klär sig i alla sorters kläder, och många har till och med uppmuntrat detta. Att sedan pojken behandlas likadant, och får ha klänningar, dockor, glitter (och såklart hur mycket bilar och maskiner han vill också), verkar ibland vara lite svårare att acceptera. Redan när barnen är små blir det därmed tydligt hur samhället värderar manligt högre än kvinnligt.”

      Detta tyckte jag var otroligt väl beskrivet. Det är så sjukt att så fort det handlar om att riskera ”manligheten” så blir det något helt annorlunda. Någonstans kan man väl ändå vara lite glad över att flickor som det verkar iaf i vissa fall uppmuntras leka med olika leksaker. Ett litet steg i rätt riktning.

      1. Profilbild på Malin BMalin B

        Tack Zeinab. Ja, vi får glädjas åt de små stegen i rätt riktning, men tycker det är hemskt att begränsa barn till att bara leka med hälften av alla leksaker, eller bara kunna ha hälften av alla kläder bara för att de har ”fel” biologiskt kön.

    2. Profilbild på Nina KNina K

      Tycker det är så viktigt att prata om skolan i detta sammanhang. Tror inte skolan kan lösa alla problem, men det kan vara en plats där barn/elever behandlas likvärdigt och ges rättvisa förutsättningar o.s.v. Just eftersom alla kommer från olika bakgrunder, familjer etc. Jag jobbar på förskola lite då och då, och det är spännande att se hur barnen lär sig kön där (säkert hemma också i många fall). Även om på många ställen barnen inte behandlas explicit olika så märker jag ju äldre de är desto mer lär de sig om kön/genus. T.ex. att gå från att vara ett barn, till att vara en flicka eller pojke. Vidare hur bland de äldre barnen är det ofta könsuppdelad lek, vilket inte är någon slump. Det är tydligt hur kön blir centralt för barnets identitet och hur de förhåller sig till andra barn.

      1. Profilbild på Malin BMalin B

        Hej Nina,
        Ja skolan, och icke minst förskolan, spelar en enormt viktig roll här. Tyvärr har genusfrågor mycket låg prioritet inom förskolan, där barngrupperna ofta är på tok för stora och det råder stor brist på utbildad personal. Medvetenheten bland flera anställda (även om de gör sitt allra bästa utifrån rådande omständigheter och är fantastiska på andra sätt) är också liten, tyvärr.

    3. Profilbild på Emma IvarssonEmma Ivarsson

      Ja visst råder det begreppsförvirring kring begreppet feminism, som många verkar tro betyder manshat. Kanske kan vi tolka det som ett tydligt tecken just på att feminism behövs – att jämställdhet och feminism ses som hotfullt i ett patriarkalt system och därför förvrängs och förlöjligas?

      Jag tror också att begreppet intersektionalitet – eller i alla fall dess innebörd – behöver diskuteras mer. Även om maktstrukturerna kan diskuteras för sig så kommer ju en individ i sin vardag aldrig kunna vara bara kvinna eller bara gammal eller bara fattig. Maktstrukturerna finns där parallellt och sammantvistat. Men olika aspekter av ens identitet kommer att sticka ut mer eller mindre beroende på sammanhang.

      Fint att ta del av dina reflektioner från din vardag och ditt liv Malin.

      1. Profilbild på Elisa AElisa A

        Jag tror abslotut att det är väldigt viktigt att börja med barn. I skolan eller hemma är där man behöver göra ändringen. Ibland händer att man har med sig många kulturella särdrag som visar diskriminerande mönster upprepa. Därför är det så viktigt att man kan granska de dagliga rutiner. Men absolut är det inte enkelt!

      2. Profilbild på Malin BMalin B

        Hej Emma,
        Tack för feedback, och ja, jag tror också att just därför att jämställdhet och feminism ses som hotfullt gör att det förlöjligas, och ibland till och med medvetet kan feltolkas.

    4. Profilbild på PärPär

      Hej Malin,

      Några tankar om ord:

      När jag hör ordet JÄMSTÄLLDHET får jag bilden av en flicka och en pojke på en gungbräda. Jämvikt och rättvisa. FEMINISM frammanar inte alls den bilden. Det är snarare dragkamp, där feminism i och för sig ansluter sig till den svagare parten och alltså står på rätt sida. JÄMSTÄLLDHET pekar ut ett mål, FEMINISM pekar ut en riktning.

      Så jag håller definitivt med om att FEMINISM är ett besvärligt ord. Samtidigt tror jag att det fått så starkt fäste att det inte kommer att ersättas. Min förhoppning är att yngre människor inte har samma semantiska hang-ups som oss äldre, dvs. att FEMINISM alltmer kommer att tolkas som jämställdhet och rättvisa.

  2. Profilbild på Elisa AElisa A

    Vi hittar rasism och förtryck av människor på olika sätt, men feminism handlar om förtryck på kvinnor. Det handlar absolut inte om hat mot män eller kvinnor mot män, men målet för feminismen är att uppnå lika rättigheter och möjligheter för alla. Kvinnoförtryck är en konsekvens av ett patriarkalt system som påverkar, på ett negativ sätt, livet för kvinnor och även för män. Jag gillar att tänka som jag har hört och läst i materialet: Alla borde vara feminister.
    Men vi kan inte tänka att rättigheterna ska bli för alla bara om vi säger det. Det är ett mycket djupare problem i samhälle. Man måste tänka om en kulturell ändring där alla är med, kvinnor och män, tjejer och pojkar.
    Därför vill jag dela lite om hur är verkligheten av kvinnor i Argentina. Här många lagar har kommit ut i de sista åren vilka har samma mål: att nå jämställdhet mellan kön, men det verkar inte räcka. Det behövs en kulturell ändring.

    *Lag 26485: OMFATTANDE SKYDD AV KVINNOR
    Integrerad omfattande skydd för att förebygga, bestraffa och utrota våld mot kvinnor i områden där de utvecklar sina relationer.
    Antogs: 11 mars 2009. Utfärdades Fakta: 1 april 2009.
    Bestämmelserna i denna lag är den allmänna ordningen och som gäller inom hela republiken

    *Argentinska lagen om könsidentitet, med nummer 26743: De transpersoner människor(transvestiter, transsexuella och transpersoner) kan registrera sig i enlighet med deras självuppfattning av kön med namn med valhandlingar, och beordrade alla medicinska behandlingar anpassning till könsuttryck ingår i den obligatoriska medicinska programet, vilket garanterar täckning praxis i hela hälso- och sjukvårdssystemet, både offentliga och privata. Sanktionerade den 9 maj 2012 är den enda lagen om könsidentitet i världen som, trender inom området, inte tänker trans tillstånd som en patologi. Det vill säga att det är tillräklig om man säger att man vill ändra sitt genus utan att ändra utseende eller ha kirurgi.

    *Lag 24.012 kvinnliga kvot syftar till att öka andelen kvinnor i politiken genom kvoter minimal deltagande i de förteckningar över kandidater som lagts fram av parterna i valet. Det sägs att minst 30% av listan måste upptas av kvinnor och många regler på de platser som skall upptas av dem. Lagen antogs den 6 november 1991 och var den första kvoteringslag antogs i Latinamerika. Senare, elva andra latinamerikanska länder har infört liknande lagar. Idag försöker främja en kvinnlig kvot på 50 och 50.

    *Telefontjänst för inneslutning, information och gratis rådgivning med vilka staten har erhållit totalt 116,468 samtal, den högsta poängen sedan starten 2013, med en markant ökning av flödet av samtal från 3 juni (2015) när en folkmassa visade på gatorna i flera städer i landet under parollen #NiUnaMenos (betyder något så här: vi vill inte förlora mer kvinnor), visualisera problemet med våld mot kvinnor.
    För närvarande i Argentina en kvinna dödas varje 30 timmar och 2008-2015 mer än 2000 fall av kvinnomord inträffade. Denna siffra talar bara om kvinnor som dödats av det blotta faktum att de är kvinnor. Nästan alltid är män i deras familj eller nära som gör det och oftas har de blivit våldtagna.
    Denna telefontjänst växer idag. 24 timmar 365 dagar om året serveras dagligen och idag expanderar i provinsen med mer befolkning (Buenos Aires) för att ha sin egen centrum (eftersom efterfrågan ökar). Där finns profesionella människor som deltar i akuten och även arbetar med varje kvinna att få tillgång till sina rättigheter, men också att ändra vanor, förutfattade meningar, allt som kräver en förändring av kulturen. Där har jag börjat arbeta.

    *#NiUnaMenos var en massiv protestmarsch mot könsrelaterat våld som inträffade i åttio städer i Argentina den 3 juni 2015 och den 3 juni 2016. Mordet på Chiara Paez var den utlösande faktorn.
    Varje år tusentals kvinnor i Argentina möts i en annan stad varje gång för att diskutera tillgång till lika rättigheter för kvinnor. I år var det möte nummer 31, 8, 9 och 10 oktober: 70 tusen kvinnor i de nationella möte i Rosario

    Detta år inom en vecka efter ordinarie nationella mötet för kvinnor, kallas för en nationell strejk av kvinnorna och en marsch mot kvinnomord.
    Med parollen ”Basta de violencia machista, vivas nos queremos” (Slut av macho våld, vi vill oss med liv”/ ”Si mi vida no importa, produzcan sin mi” (Om mitt liv spelar ingen roll, producera utan mig) efter den brutala kvinnomord av Lucía Pérez (16 år) i Mar del Plata denna veckan. Tanken är att marschera klädd i svart, men också en strejk i alla de aktiviteter som kvinnor utför för en dag (i den offentliga sektoren och den privata), för att synliggöra vikten av att kvinnor i produktionssystemet i landet.
    Feminism tjänar till att tänka på hur kön påverkar oss alla, varierar från land till land, från kultur till kultur, men alla kvinnor är förtryckta på något sätt. Utan fria kvinnor, kan vi inte tänka fria män.

    1. Profilbild på Zeinab KZeinab K

      Hej!

      Det var otroligt intressant att läsa om just Argentina i dina svar. Hur kommer det sig att du är så insatt i just det landet?
      Jag tyckte det var extra intressant om kvoterna som du nämnde. Du skriver att det var 30 procent år 1991 och att man idag försöker komma upp i 50 procent om jag förstått det rätt? Finns det någon tvingande kvotering idag, alltså en minimiprocent kvinnor eller försöker man ”bara” uppmuntra en jämn kvot?

    2. Profilbild på Anna AngantyrAnna Angantyr Författare

      Tack Elisa för att du sätter oss in i både lagstiftning, debatt och utmaningar som kvinnorörelsen står inför i Argentina. Här skriver media i Sverige om mordet på Lucía Pérez & protesterna som följt på det:
      http://www.dn.se/nyheter/varlden/kvinnor-i-argentina-gick-ut-i-strejk-efter-brutal-valdtakt/
      http://www.expressen.se/geo/tomas-kvarnkullen/har-enas-kvinnorna-i-protester-efter-brutala-valdtakten-pa-16-aring/

      Jag tror att i stort sätt alla länder med en progressiv lagstiftning i de här frågorna, brottas med dilemmat att också få människor att kulturellt införliva synen och förhållningssätten hos alla människor. Ett otroligt svårt och utmanande arbete, men otroligt viktigt. Jag uppskattar verkligen alla de som kämpar och kvinnorörelsen i Argentina och övriga Latinamerika gör ett så viktigt arbetet.

      Här kommer en länk kring situationen för transpersoner i norden:
      http://www.qx.se/samhalle/31259/positiva-vindar-for-transpersoner-i-skandinavien

      Vill också tipsa om filmen ”Jag är flicka, sa pojken” Om en femårig argentinsk flickas upplevelse av att vara transperson. Vi möter Luanas mamma som berättar om flickans och familjens resa för att hjälpa Luana att få vara och leva som den person hon vill vara.
      http://urplay.se/program/189801-jag-ar-flicka-sa-pojken Ligger på UR-play till den 18 november. Tror tyvärr inte den går att se utanför Sverige.

    3. Profilbild på Emma IvarssonEmma Ivarsson

      Så intressant att ta del av lite av det feministiska läget i Argentina Elisa! Och det låter som ett meningsfullt jobb med telefonsamtalen för kvinnor som drabbas av våld. Det är såklart hemskt att höra att så många behöver ringa men förhoppningsvis beror det på att medvetenheten ökar och att ämnet blir mindre tabubelagt.

      Glädjande att höra om lagen om könsidentitet. Att det är individen själv som får definiera sig, inte psykologen, inte läkaren, inte ”experten”, inte vad du fysiskt har mellan bena. Hoppas nu att fler länder tar efter!

      Och så inspirerande med en kvinnostrejk! För att synliggöra det arbete som görs av kvinnor, både betalt och obetalt… och alltid sämre betalt. Och för att uppmärksamma att kvinnors liv värderas lägre så länge våldet får fortgå.

      Det är verkligen som du skriver att ingen är verkligt fri förrän alla är fria.

    4. Profilbild på Elisa AElisa A

      Ja! verkligen har det hänt här att genom att visualisera problemet med protester, fick vi nya lagar och flera kvinnor kunde börja tänka att de inte var ensama. Mer man diskuterar temman i medierna och på gatan ökar efterfråga, och på det sätt kan man nå flera. Det är mycket man går igenom när man vågar säga att man är utsatts av våld. Diskriminering av kvinnor som vågar berätta det är stort, man ser det också i polisen, domare, advokater, mm. Därför behöver man ändra mycket mer och inte bara lagarna.

    5. Profilbild på Malin BMalin B

      Intressant att läsa om läget i Argentina, Elisa. Bra att åtgärder vidtas inom lagstiftning, men, som du också skriver, hela kulturen behöver förändras, och precis som överallt i världen börjar arbetet mot jämställdhet i hemmen – och hur vi behandlar våra barn när de är små.

      Slutligen, vilket svårt, och tufft – och samtidigt viktigt – arbete du har!

  3. Profilbild på Zeinab KZeinab K

    Till att börja med tror jag att vi alla kan konstatera att det är kontroversiellt (i alla fall i vissa umgängen och situationer) att kalla sig feminist idag. Om det inte hade varit kontroversiellt så hade otroligt många diskussioner och debatter inte ägt rum, men så är uppenbarligen inte fallet. Detta är något som gör mig otroligt upprörd. HUR kan ett ord som betyder en som är för jämställdhet vara kontroversiellt? För mig är feminism en självklarhet. Det är också viktigt att skilja på folk som emot feminism i ordets betydelse och folk som är emot den felaktiga tolkningen av ordet feminism. Jag har själv hört och upplevt att många personer verkar vara för jämställdhet och lika rättigheter men som inte vill kalla sig feminister. Vad detta beror på kan ha flera möjliga orsaker. Jag tror att en stor del i det hela handlar om att det blivit ett ord som involverar mycket mer än jämställdhet och lika rättigheter. Även ifall ordets betydelse till en början inte innefattat vissa saker så är det många som ändå börjat associera ordet med olika uppfattningar. Jag tror en vanlig missuppfattning är att feminismen endast bryr sig om kvinnors rättigheter och inte männens. Jag tror även att många är rädda att kalla sig feminister för att det på något sätt skulle vara typ som ett paket med många andra åsikter också, t.ex att kvinnor inte bör raka benen eller vad det nu kan tänkas involvera.

    Vad gäller att prata om feminism som en typ av feminism eller som en upplevelse som kvinna tycker jag går emot tanken om jämställdhet. Både kvinnor och män påverkas av feminism och det patriarkala samhälle vi lever i. I det stora hela ser jag kvinnorna som de största förlorarna i det patriarkala samhället men det finns en stor (kanske växande) grupp män som börjar yttra hur negativt de påverkas av samhällets förväntningar av dem.

    Att förstå olika typer av förtryck behöver inte vara något komplicerat. Genom att lyssna till olika individer och grupper som upplever sig vara förtryckta så kan stora lärdomar tas.
    Förtryck kan som bekant ta sig uttryck på många olika sätt, det kan handla om kön, sexualitet, hudfärg, religion etc. Detta har enorma konsekvenser på individers möjligheter och sätt att leva. Att inte ha samma möjligheter som andra eller hela tiden behandlas annorlunda har stor negativ påverkan på vår livskvalitet.
    Ett arbete för jämställdhet måste börja redan från barnsben. Det är av otrolig vikt att barn redan i förskoleålder behandlas lika och får samma förutsättningar att utvecklas och skapa sina egna personligheter. Det är viktigt att diskutera detta i alla olika forum vi befinner oss i, vare sig det rör sig om skolan, jobbet, sportaktiviteter eller fritidssysslor.

    I detta tema har jag blivit väldigt inspirerad av FATTA MAN. Jag tycker att det är otroligt bra att ”manligheten” läggs i feministisk fokus. Jag tycker att det fyller två stora funktioner, delvis för att det är otroligt viktigt för män att gå emot föreställningarna om dem och faktiskt kunna prata ut om deras känslor men också för att poängtera utåt sett att feminismen är lika viktig för män som för kvinnor.

    1. Profilbild på Emma IvarssonEmma Ivarsson

      Ja bra poäng med manligheten i fokus. Det är där många förändringar behöver göras. Och som du är inne på – även om män som grupp tjänar på, och kvinnor är förlorare, i patriarkat är ju även män förlorare. Trånga könsroller skapar olycka och stress för alla.

      Ja precis, det behöver ju kanske inte vara mer komplicerat än så – att lyssna till olika gruppers erfarenheter, att låta fler berättelser berättas, fler perspektiv få bidra till medias verklighetsbeskrivning. När en befinner sig inom normen är det lätt att känna att ”här är det ju inget som skaver” men utanför är det som att hela tiden stöta på en vägg. Det är viktigt att inse sina privilegier och använda sitt innanförskap till att lyfta in fler i värmen.

    2. Profilbild på Linnea HLinnea H

      Väldigt välformulerat att ”Det är också viktigt att skilja på folk som emot feminism i ordets betydelse och folk som är emot den felaktiga tolkningen av ordet feminism.”

      Jag tror också att mäns arbete för jämställdhet är otroligt viktigt, jag tror till och med att vi har kommit till den punkt där det är helt nödvändigt för att rörelsen ska kunna gå vidare effektivt. FATTA Man är verkligen en otrolig verksamhet, speciellt revolutionerande tycker jag precis som du skriver att de kommunicerar utåt, med musik och poddar och kända artister. När jag sett Adam Tensta och de övriga i gruppen kring FATTA Mans låt så kändes det verkligen overkligt, helt overkligt, att se ett helt gäng supercoola tuffa unga män stå på en scen och ropa Feminism! och citera Gudrun Schyman. De tonåringar som var i den publiken får ju en radikalt annan bild av feminismen än vad tonåringar fick för tio eller tjugo år sen. Det är verkligen något fantastiskt de gör.

    3. Profilbild på Malin BMalin B

      Hej Zeinab,

      Ditt inlägg fick mig att tänka till lite, och väldigt bra att du lyfter att även män kan påverkas negativt av samhällets syn och förväntningar på dem. Men samtidigt, precis som Emma skriver i ett annan kommentar, är det ju troligt att även män kan känna sig hotade av feminism, eftersom deras övertag och fördelar minskar om kvinnor och män behandlas likadant.

      Det är väldigt synd om den mer offentliga diskussionen om feminism fastnar kring ordets betydelse, om båda partner ändå är för jämställdhet. Då är kanske ändå ordet feminism inte är alldeles 100 % optimalt, tänker jag…

  4. Profilbild på Nina KNina K

    Min reflektion är aningen rörig. Jag har försökt att sätta ord på något jag har funderat och diskuterat ganska mycket det senaste året, men det är svårt och jag hoppas ni hänger med på ungefär vad jag är ute efter!

    Utifrån detta tema vill jag lyfta fram ett inlägg på instagram som kontot 1337likes delade 10/10-16. Bilden visar en t-shirt från H&M med texten: ”Feminism – the radical notion that women are people”. Utifrån den bilden lyfte personen bakom kontot fram paradoxen med att de kvinnor som sannolikt syr dessa t-shirts gör det för en lön under levnadsstandard och med dåliga arbetsvillkor i Indonesien; för att sedan bäras av medelklassfeminister (1337likes beskrev det med andra ord).

    Denna t-shirt kan betraktas som en materiell symbol för hur det inte går att separera olika maktordningar, utan att de hänger ihop, de samverkar och de korsar varandra i olika former av förtryck. Det finns kanske inte direkt någon poäng att börja jämföra förtryck och olika maktordningar med varandra, jag menar att det är svårt att säga att det är viktigare att prata om x än om x. Vill inte göra anspråk på att värdera förtryck. Men det finns en aspekt inom feminism jag tycker vi borde tala mer om, och det är klass – social och ekonomisk ojämlikhet. Ur ett globalt perspektiv är fördelningen av resurser ojämlik, går vi ner på nationell nivå likaså. Vi kan i Sverige tala om att kvinnor inte är lika representerade i högre chefspositioner i arbetsmarknaden, vilket inte är en icke-fråga. Men det jag vill lyfta är att vill vi ha ett samhälle med enorma inkomstklyftor, klassklyftor och förtryck? För egentligen, spelar det någon roll om chefen har snippa eller snopp om hen fortfarande exploaterar kvinnlig arbetskraft ”där borta” för att vi här ska kunna konsumera produkter vi inte behöver?

    Jag menar inte att moralisera över att en feminist köper en t-shirt på H&M med ett feministiskt budskap. Det jag är intresserad av är hur feminism (t.ex. i Sverige) har blivit ”mainstream” och en tydlig identitetsmarkör, genom symboler och andra visuella uttryck. Det är inget fel med det utan det är säkert bra många sätt. Men hur kommer det sig att det blivit så? Just eftersom också att den intersektionella feminismen bli mer och mer självklar i vissa sammanhang, och ibland handlar diskussionen ”bara” om tolkningsföreträde (menar inte att det är en icke-diskussion, utan mer intressant att det är där debatten läggs). Dock så bör en alltid komma ihåg att där makt finns ska också ansvar finnas, det går inte att lägga ansvar på enskilda grupper när det t.ex. är globala företag som exploaterar. Ur den synvinkeln är det också intressant att _feminister_ tillskrivs orimligt ansvar för hela världens ojämställdhet. Men det är något som skaver här. För mig och min feminism är socialismen bärande, jag menar att de materiella förutsättningar människor har, global och lokal maktfördelning (och resursfördelningar) måste bli solidarisk och jämt fördelad för att jämställdhet ska kunna uppnås.

    1. Profilbild på Zeinab KZeinab K

      Hej!

      Tycker verkligen att du sätter ord på många av mina tankar i din text.

      ”För egentligen, spelar det någon roll om chefen har snippa eller snopp om hen fortfarande exploaterar kvinnlig arbetskraft ”där borta” för att vi här ska kunna konsumera produkter vi inte behöver?”

      Detta är något jag tänker på väldigt ofta. Hur feminism som du beskriver blivit mainstream. Har också väldigt svårt att formulera en rimlig text kring detta eftersom det är så otroligt komplicerat och för att det finns så många olika lager att ta hänsyn till.

      För att ta ett litet konstigt exempel så har jag själv suttit i diskussioner där feministiska anti-rasistiska (etc) personer med svensk bakgrund suttit och beskrivit för mig en massa om kvinnoförtryck och krigsdrabbade individer etc etc och hur hemskt vissa människor har det och bara malt på för att få fram en politisk agenda.
      Där sitter jag, en kvinna vars hela familj/släkt varit med om ALLT möjligt i krig och förtryck och ska bli ”upplyst” om hur det är. Jag vet inte riktigt hur jag ska få fram mina tankar här, men någonstans känner jag att som du skriver så har feminismen och anti-rasismen nästan blivit en populär grej, där man bara maler på om hur det är att vara en viss person med en viss bakgrund istället för att LYSSNA på vad individer omkring faktiskt säger. Självklart så måste jag ändå säga att majoriteten av mina feministiska vänner absolut inte beter sig på detta vis, men detta är något jag har varit med om och som jag tydligt börjar se en trend av.

      1. Profilbild på Linnea HLinnea H

        Det du beskriver är superintressant Zeinab, speciellt att den trenden du ser finns samtidigt som det intersektionella tänkande är/sägs vara mer och mer centralt inom feminismen i Sverige. Att genuint lyssna och ta in andra erfarenhetsvärldar är ju det feminister försökt kräva av män i alla tider, det är verkligen sorgligt att samma misstag upprepas igen och igen. I USA pratar man ju mycket om White Feminism (som alltså är den feminsim/de delar av feminismen där de personer som befinner sig tryggast inom normernas gränser styr samtalen och inte öppnar för andra röster än sina egna) och jag tror att den kritiska diskussionen har öppnat för möjligheter till förbättring inom feminismen och aktivismen där.

        Otroligt viktigt att ta de här problemen på allvar och ge dem plats på agendan.

    2. Profilbild på Emma IvarssonEmma Ivarsson

      En väldigt viktig aspekt du tar upp tycker jag Nina. Den där t-shirten är verkligen en bra symbol för hur olika förtryck samverkar och är oskiljaktiga. Och hur ett politiskt budskap (som HM försökte sig på) samtidigt kan bli som en käftsmäll för de som i praktiken inte inkluderas i den omsorgen, utan tvärtom exploaterats i tillverkningen av tröjan.

      Ja vi borde tala mer om klass, det håller jag verkligen med om. Både i en svensk kontext och i en global. Fast inte bara prata – utan verkligen fördela resurserna annorlunda. Är solidaritetsarbete helt ute i detta individualistiska samhälle?

    3. Profilbild på Elisa AElisa A

      Håller med dig Nina, det låter inte riktigt på sin plats när man inte kan tänka på andra förtryckta. feminism kan inte tänka utanför andra situationer av förtryck. Naturligtvis feminism är en form av kämpa mot diskriminering, men en kvinna i den utvecklade världen eller i en framväxande land är inte samma sak. Antingen inom samma land är det inte samma sak en kvinna av medel eller överklassen än de lägre klasserna. Möjligheterna är inte samma detsamma för alla.

    4. Profilbild på PärPär

      Hej Nina,

      Tack för exemplet med t-shirten. Det visar hur komplexa och svåröverskådliga sammanhangen kan vara, eller kanske hur ovana vi människor är att tänka på mer än en sak åt gången. Jag har länge och ofta tänkt på hur många människor (mig inräknad) skapar en grön identitet genom att köpa ”gröna” produkter eller ägna sig åt ”gröna” gärningar som ofta har marginell eller tveksam inverkan på miljön. Så jag har förståelse för de feminister som köpt t-shirten utan att tänka på villkoren för dess produktion.

  5. Profilbild på PärPär

    En liten reflektion kring feminismens vanrykte: Det är kanske välförtjänt?

    Jag tänker så här. Den vanliga moral som säger att vi ska vara schysta mot våra medmänniskor tycks inte alltid gälla gentemot människor som befinner sig ovanför oss. När vi är (eller upplever oss vara) i underläge, har vi ibland inga problem med att ösa förrakt och elakheter uppåt. Kampen mot patriarkala och andra ojämlika strukturer berättigar oss givetvis inte att vara elak mot människor, men jag tror att denna distinktion är mycket svårbegriplig för många. Att ”sätta män på plats” är väl en god gärning?

    Jag tänker i första hand på individuella möten, men även i den allmänna debatten finns ju en ton av förrakt som sällan ifrågasätts. Men ibland händer det: http://www.svd.se/snalla-kvinnor-skriv-inte-fler-texter-om-dumma-man/om/kultur

    Jag menar inte att feminismen är fel eller (helt) korrumperad, men att den har ett allvarligt problem. Om män upplever att feminismen delar ut frikort för oschysst behandling av män, är det begripligt att den blir ifrågasatt. Raljerandet över män, försöken att stärka flickor på pojkars bekostnad, och påståenden om att alla män har skuld för våldtäkter – allt sådant eroderar förutsättningarna för feminismen att verka.

    1. Profilbild på Nina KNina K

      För det första tänker jag att det du diskuterar inte handlar om att ”sätta män på plats”, utan att synliggöra generella beteenden som har sin grund i en patriarkal struktur. Jag tycker inte heller att en ska vara elak mot enskilda individer, men ibland måste en vara hård. Vidare att det finns mycket frustation över hur samhället ser ut och erfarenheter många kvinnor (och transpersoner) har av cismän. Jag tycker snarare att det är intressant att fokus blir att det är _feministernas_ fel (för övrigt finns det så många olika typer av feminister och feministiskt arbete), istället för att t.ex. fokus är att: det är ett problem att män står främst för våld som utövas i samhället, och det måste vi göra något åt. Jag upplever (ofta) i olika diskussionssammahang att många människor tar strukturella problem personligt och placerar sig själv i försvarsposition. Vilket i sig inte är så konstigt då vi verkar i ett individualiserat samhälle.

      Samtidigt angående över- och underordning, anser jag att en alltid ska sparka uppåt. Jag tycker snarare att det inte görs tillräckligt, att det ofta är de som ligger som det sparkas på. Den artikeln du länkar till lägger fokus på individen också, att det är ”ditt” fel om du ligger med ”fel” man. För oavsett könstillhörighet har en beteenden inlärda som är av samhället socialt konstruerade, så att lägga ansvaret på kvinnor som gör fel val är bara fel. För i strukturen lär sig kvinnor att underordna sig och förhålla sig till män, och män lär sig att deras egenskaper är högre stående än ”kvinnliga” egenskaper. Det är ett problem. Men såklart handlar det inte om alla individer, men alla måste förhålla sig till det på ett eller annat sätt.

    2. Profilbild på Emma IvarssonEmma Ivarsson

      Jag håller verkligen med dig Pär om att förakt och elakheter, oavsett riktning, alltid är tråkigt och sällan konstruktivt i en diskussion. Jag skulle allmänt vilja se ett rätt annorlunda debattklimat i media och till vardags. Men jag tänker att det är svårt just för att vi i samhället blir ”marinerade i” och inskolade i att just raljera, skuldbelägga, hota och förlöjliga.

      En annan distinktion som jag tror är viktig att ha med sig är att skilja på hur ”feminism” diskuteras (på en massa skilda sätt beroende på vem som för diskussionen) och vad feminism försöker belysa – att det i samhället finns strukturell ojämlikhet. Så vi fortsätter att lyfta blicken för att se de strukturella mönstrena av ojämlikhet mellan tex män och kvinnor, även om individer och individuella möten kommer att vara exempel på motsatsen. Annars är det lätt att det övergripande mönstret bortförklaras av individuella exempel och då tror jag vi får mindre kraft och färre verktyg att faktiskt förändra de ojämlika strukturerna.

    3. Profilbild på Elisa AElisa A

      Hej Pär! Jag håller inte riktigt med dig med några saker. Jag tycker att feminismen handlar inte om att tänka individuell beteende, utan strukturella ekonomiska, kulturella och politiska sätt att organisera samhället. Så jag tycker inte att det handla om män som är elak mot kvinnor.

    4. Profilbild på Linnea HLinnea H

      Hej Pär!

      Jag tycker ingen ska trycka ner någon annan någonsin, egentligen. Såklart. Och jag tror att impulsen eller viljan att vara lite hård och tuff i tonen kring män kommer ur en känsla av stor frustration, lite som att man på en dålig arbetsplats kan använda onödigt hård jargong kring chefen eller så. Du är ju inne på det också, med att det verkar vara okej att ösa skit uppåt. Det är också en fråga om att en person blir symbol för ett system, alltså chefen blir en symbol för Arbetsgivare i en Prekär Kapitalism kanske, och får ta skiten för det systematiska förtryck som finns där. Bob Dylan blir en symbol för hierarkierna i kulturvärlden, eller medelålders mäns privilegier eller vad det nu kan vara. Och får ta skiten för det systemet.

      Det är såklart osnyggt att ösa skit på någon, och inget nedtryckande är konstruktivt, men jag tror, precis som Elisa skrev, att det centrala är att reda i vad som är ett strukturellt nedtryckande, och vad som är ett individuellt nedtryckande. Att snacka skit om chefen är onödigt och oschysst mot chefen som individ, men att vara fast i ett liv beroende av en lång kedja gräsliga anställningar, är ett strukturellt problem som en individ inte själv kan lösa. Jag menar inte att jämföra lidandets styrka, för det är klart chefen kan bli supersårad av att vara illa omtyckt, och kanske gör sitt bästa utifrån sin del i systemet osv, men lidandets och förtryckets typ är olika. Det ena lidandet är också mer relevant att debattera och göra politik av, eftersom det är kopplat till samhällsstrukturer.

      Jag kan känna en stor frustration över hur, t.ex. i den här Dylan-härvan, å ena sidan en massa folk skriver att Dylan är en värdelös gubbe ungefär, framförallt eftersom jag tycker att det i långa loppet är ganska oviktigt huruvida just han är det eller inte – det som i så fall är relevant är väl ev. att prata om varför inte fler kvinnor fått litteraturpriset t.ex. Och å andra sidan hur en massa andra folk blir helt uppehållna av att det är fruktansvärt hur Dylan attackeras bara för att han är man – för det är ju inte ”bara för att han är man”, och även om så vore så är det väl mer upprörande att kvinnors skrivande belönas tjugo gånger mindre än mäns – än att några skribenter i Sverige är arga på Bob Dylan?

      Det är ju helt enkelt väldigt lätt att tappa fokus på vad man egentligen bryr sig om tror jag, när det är så mycket känslor som aktiveras och man reagerar på något. Och så blir det ju när två grupper ställs mot varandra, och man förhåller sig till sin egen grupptillhörighet och så. Det är ju svåra och plågsamma grejer.

      Hur som helst kan jag hålla med skribenten i texten du länkade till om en sak – att det finns viktigare saker för feminismen än att dividera om Dylan är en värdig vinnare eller inte. Men det jag tycker hon missar är att det också finns ett utbrett samtal och metod inom feminsimen idag, att inte uppehålla sig vid individuella män som symboler för patriarkatet. Undrar lite om hon missat det, eller inte undersökt så noga, eller vad det kan bero på.

    5. Profilbild på Malin BMalin B

      Hej Pär,

      Det blir ju onekligen så att om skillnader ska minska (och därmed även ojämlikheter) måste någon få mer av något och någon annan mindre. Därmed inte sagt att det med automatik blir sämre för män bara för att kvinnor får det bättre, utan en mer jämställd värld tror jag vi alla vinner på i längden.

      Jag tycker dock att du har en mycket viktig poäng i att anständighet och respekt ska gälla åt alla håll och i alla riktningar. Du skriver ”om män upplever att feminismen delar ut frikort för oschysst behandling av män, är det begripligt att den blir ifrågasatt” och där tror jag att du i vissa avseenden är helt rätt ute. Jag vet att frågan är kontroversiell, men ett exempel är som jag ser det kvotering t.ex. i bolagsstyrelser och dylikt. Om en kvinna inte får ett uppdrag trots att hon är bäst kvalificerad är det helt fel, men lika fel är det om en man inte får det enbart för att han är man, trots i övrigt bäst kvalifikationer. Radikala förändringar kan i vissa fall vara bra, men samtidigt gäller människors lika för alla – oavsett kön, ålder, etnisk bakgrund etc.

  6. Profilbild på Linnea HLinnea H

    Tack för superbra material och förlåt för mitt sena svar!!

    Jag kommer att tänka kring mäns roll i feminismen, och dividera lite om ordet feminism. (som ju ofta ifrågasätts) Mäns roll är ju nämligen självklart superviktig eftersom vi ju lever i en könsblandad värld och väldigt ofta i könsblandade familjer och arbetsplatser.

    FATTA Man och Män för jämställdhet är ju två briljanta exempel på organisering för och av män, men som flera också konstaterat här är feminism fortfarande ett laddat ord, som många män uttrycker att de har problem med eller känner sig alienerade av. Och det är såklart ett eventuellt problem för en politisk rörelse om dess valda namn stöter bort potentiella viktiga allierade. Ord som jämställdism och anti-sexism brukar dyka upp som mer neutrala förslag, och jag kunde tidigare hålla med om att ett mer neutralt namn för rörelsen kunde vara bra, vi pratar ju tex inte så ofta längre om kvinnokamp (bla kanske eftersom det har en cis-normativ ton) och ord går ju att ändra.

    Men ju mer jag lärt mig om hur de strukturella maktrelationerna mellan kvinnor och män faktiskt ser ut, och vidden av det enorma våld kvinnor utsätts för av/till förmån för män (fysiskt, ekonomiskt, socialt, sexuellt) desto mer tycker jag att det är enormt motiverat att ha ett ord som förmedlar metoden – att observera och kämpa för specifikt kvinnors villkor. Metoden feminism är ju attt lägga extra tyngd på det perspektivet, för att kompensera den extra tyngd som i det skenbart “neutrala” läget finns på ett manscentrerat perspektiv.

    Dock kan jag bli osäker på om alla delar av kampen för jämställdhet mellan kvinnor och män måste vara/benämnas just feminism, (t.ex finns det säkert strukturer kring arbete i barnomsorg och föräldraansvar som är strukturellt partiska till kvinnors fördel) men det litar jag på att de som sysslar med dessa delar kan fundera och formulera sig kring.

    Att vissa män upplever negativa känslor av ordet feminism är såklart synd, men om dessa män låter sitt obehag inför ett ord väga tyngre än viljan att alliera sig med en rörelse som framgångsrikt bekämpat enorma orättvisor och kämpar mot fruktansvärda systematiska övergrepp på kvinnor, tycker jag att prioriteringen tappar i rimlighet.

    Samma psykologiska reaktion, och märkliga prioritering, finns i det starka behovet att distansera sig från manliga problem som våld, våldtäkt osv, och hellre starta kampanjer som #notallmen (en hashtag som används för att samla åsikter och utsagor som poängterar att inte varje enskild man våldtar/misshandlar) än att fundera över hur våldtäkter och kvinnomisshandel kan minskas.

    Den här oviljan grundar sig väl dels i det smärtsamma i att göras till representant för en grupp, vilket män som faller inom normerna ju är ovana vid (men alla andra extremt vana vid) och dels i att behöva ta ansvar för en grupps beteende.

    För det är ju trist att behöva ta ansvar för ens egen grupps beteende, för en person som är noga med att själv inte ha det beteendet. Men å andra sidan är det ju inte orimligt att utkräva ansvar av en grupp, det görs ju hela tiden – alla arbetsgivare måste ta ansvar för att motverka exploatering av anställda osv. Vi kan ju t.ex prata om att klädbranschen måste ta ansvar för den utbredda slavliknande produktionen, och att uppmana även de företag inom klädindustrin som har schyssta arbetsvillkor att ta det ansvaret, genom att utöva påverkan på de ansvarslösa företagen. Den som redan gör allt rätt själv bör inte, tycker jag, stå över att fortsätta arbeta med de problem som fortfarande finns.

    1. Profilbild på Malin BMalin B

      Överlag har detta tema varit jätteintressant, och jag har lärt mig mycket av såväl kursmaterialet som era olika inlägg. Jag tycker att ditt inlägg om ordet feminism är väldigt nyanserat, Linnea, och det du skriver om att lägga extra tyngd på kvinnors underläge genom feminism som metod är oerhört viktigt. Sedan skulle jag personligen önska ett mer neutralt ord för jämställdhetskampen, för att inte stöta bort eller avskräcka personer människor som egentligen har samma målsättning.

    2. Profilbild på PärPär

      Hej Linnea,

      Du skriver att det inte är orimligt att kräva ansvar av en grupp. Jag menar att det här är en mycket svår fråga, och även om jag inte har några klara svar vill jag dela med mig av några tankar.

      Trots alla likheter mellan mig och Anders Behring Breivik känner jag inte minsta ansvar för hans gärningar. Om någon påpekar att jag som ”blåögd, skandinavisk man född på 70-talet” tillhör samma KATEGORI som honom, ställer jag mig frågande till varför det skulle göra mig ansvarig. Ansvar är ju kopplat till förmåga och möjligheten att välja, och det går inte att hitta någon situation där jag haft förmågan att avstyra gärningarna, men valt att inte göra det.

      Men när jag tillhör en GRUPP (definierad av faktiska relationer) har jag del i ansvaret för den kultur som råder i gruppen. Det här blir ganska flummigt, och det är svårt att konkretisera det individuella ansvaret, men det finns givetvis ändå. Vi har alla ansvar för att främja goda värderingar i våra olika gemenskaper. Om jag hör ord som ”hora” när mina lagkompisar snackar, så har jag en skyldighet att säga ifrån. Har jag lika stort ansvar om ordet uttalas av okända människor på bussen? Har jag ett större ansvar för att jag har snopp? Tveksamt.

      Detta övergripande ansvar är svårt att förhålla sig till, och jag känner mig rätt osäker. Men jag tror att distinktionen KATEGORI – GRUPP kan behövas.

  7. Profilbild på Faris DFaris D

    Såklart ska kvinnor få äga saker, plugga, rösta och sitta i riksdagen. Men har det alltid varit så? Har kvinnor och män alltid setts som jämlika? Nej, det har de inte och vet du vad, de ses fortfarande inte som jämlika och varken behandlas eller konkurrerar på lika villkor, det gör mig arg och besviken.

    Feminism var under min barndom något man inte pratade om för de som var feminister betraktades av människor runt mig som lite udda; de skapade mycket väsen och problem var gängse uppfattningar. Det var helt enkelt bättre att låta saker och ting vara som de är menade många på. Jag bestred många av uppfattningarna tidigt, innan jag fyllde 18 år. Det var en självklarhet för mig att kvinnor skulle ha lika rättigheter och bli behandlade jämlikt och rättvist.
    Idag förstår jag ännu klarare hur mycket feminister har gjort och hur mycket de gör nu för vårt samhälle.

    I Sverige är målet att alla människor ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter men det målet är inte nått. Det är fortfarande män som är på de högsta positionerna och majoriteten i de flesta styrelserna, de har helt enkelt mest makt. Feminister vill ändra på detta och mycket annat, de vill inte att positioner skall tilldelas på basis vad någon har mellan benen.
    Att vara en av de få kvinnorna som sitter i en styrelse som är fylld med makttörstiga män är inte alls lätt och sedan att ha vetskapen att du bara är där för att fylla kvoten av kvinnor och inte för att du är fullt kompetent för att vara där gör vårt samhälle tragikomiskt.

    Inom feminismen finns det en ideologi som kallas intersektionell feminism och där det synliggörs hur olika maktordningar och identitetskategorier såsom exempelvis kön eller icke kön, sexualitet, etnicitet, klass och funktionsvariation är sammanflätade och samverkar. Det är viktigt att se och förstå att olika maktordningar samspelar och är beroende av varandra. Det är normen vi har i dagens samhälle som vi måste analysera och se hur den påverkar olika människor och hur normen utesluter de som inte passar in. Ojämlikhet diskriminerar inte mellan kön, etnicitet, sexualitet, klass; det berör alla segment i vårt samhälle och när man väl skapat en bas för diskriminering utav en stor grupp i samhället; då brukar detta sprida sig på andra segment i samhället.

    På grund av de oskrivna reglerna och förväntningarna blir många människor i samhället förtryckta. Företag väljer män över kvinnor, vita över svarta och svensk utbildning över utländsk utbildning. När man tänker på den här normen och dess konsekvenser förstår man hur snäv den är och hur den är kopplad till makt och hur inflytande är kopplat till ett fåtal som i sin tur utesluter en stor grupp. Alltså är det en liten grupp som har mycket makt över en stor grupp och den makten är så stark att människor blir ungefär paralyserad och kan inte röra sig ur sin position. Kikar enbart på lönestruktur och tillgångar kan man se att 20 % av Sveriges befolkning äger 80 % av tillgängligt kapital och tillgångar medan 80 % delar på resterande 20 %.
    Egentligen är inte feminism bara för kvinnor och deras rättigheter utan ett politiskt verktyg som söker skapa en balans i vårt samhälle.

    För att vi ska få ett jämställt samhälle måste olika sorters rörelser samarbeta, ingen ska ta på sig den här kampen själv. Barn måste från tidig ålder förstå att alla människor är lika värda och att alla är viktiga i ett samhälle. Politiska partier måste ta på sig ansvaret, det är de som kan sätta press på att olika företag ska förstå hur viktigt det är med jämställdhet. Filmer och serier kan nå ut till många och inte alltid behöver folk rakt av se eller förstå vad filmen eller serien vill säga utan det kan de förstå genom det undermedvetna. Vi måste tillsammans kämpa för så länge det är så lever vi inte upp till principen av demokrati. Så länge som vi fortsätter att acceptera ojämlikhet, diskriminering, kränkning kommer våra samhällsnormer att fortsätta att existera och spilla över på andra segment i samhället.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *