Jämlikhet och solidaritet

                                                                                                                                                                       170320-170402

Vilken är egentligen människans ’sanna natur’? Aggressiv eller empatisk? Tävlingsinriktad eller samarbetsvillig? Hierarkisk eller jämlik? Och vilka konsekvenser får den människosyn vi har för hur vi beter oss och hur vi formar samhället?

Den senaste tidens krig i Syrien och på andra ställen i världen och den stora flyktingstöm krigen medför i Sverige och övriga Europa har verkligen satt vår medmänsklighet under lupp. Varje vecka hör vi i media om människor som mister sina liv när de försöker ta sig till en säker plats. Vi hör också om stängda gränser runt om i Europa, bränder på asylboenden, tusentals drunknade i medelhavet, skärpta asyllagar och rasistiskt våld. Men vi har även sett människor sluta upp och organisera sig för att hjälpa till med mottagandet av flyktingarna runt om i Sverige. Vi har hört berättelser om folk som skänkt kläder, lagat mat och öppnat upp sina hem för nya bekantskaper.

I detta två-veckorstema ska vi undersöka teorier och idéer som lyfter upp jämlikhet, solidaritet och empati som avgörande drivkrafter hos människan. Vi ska även fråga oss vad olika människosyner får för konsekvenser för samhället och var gränsen för vår solidaritet går.

solidaritet
Hur vi ser på och talar om människan spelar roll för hur vi utformar samhället skriver Göran Greider i sin bok Den solidariska genen. Att ha ett socialförsäkringssystem som definierar människor som potentiella fuskare är samtidigt ett
effektivt sätt att minska samarbetsviljan (tex viljan att betala skatt) i samhället, menar han.

Den rådande människosynen skulle kunna sägas vara att vi är lata och egoistiska. Enligt det synsättet skulle vi förfalla till krig, aggressivitet, lättja och vansinne utan civilisationens kontroll och våra makthierarkier. Och kanske är det inte så konstigt att den rådande människosynen är sådan, med tanke på det förtryck, krig och våld vi ser runt omkring oss?

Men när vi tittar oss omkring kan vi även se människans förmåga till samarbete, medkänsla och solidaritet. Nyare forskning om människans ursprung plockar upp just dessa egenskaper och menar att utan samarbete och empati hade vi inte överlevt och blivit så framgångsrika som ras.

Uppgifter till temat

–> Läs boken ”Jämlikhetsanden” av Richard Wilkinson och Kate Pickett eller ”En skrift om Jämlikhetsanden” som sammanfattar boken. Dela gärna med dig om det är något särskilt du berörs av i boken/häftet under tiden du läser. Ladda ner här: http://gemensamvalfard.se/wp-content/uploads/2012/02/jamlikhetsanden_broschyr1.pdf
–> Läs, titta och lyssna på övriga texter, ljudklipp och filmer på temat nedan.
–> Inspireras av och svara på några av frågorna nedan som inlägg på denna temasida senaste onsdagen 29 mars och kommentera minst 3 andra inlägg innan måndag 3 april. 

Inspirationsfrågor till temat:

  • På vilket sätt får den människosyn vi har för konsekvenser på hur vi ser på världen och för hur vi formar samhället? Vem tjänar på den rådande människosynen tror du? 
  • Vilken människosyn döljer sig bakom olika ideologer tycker du? Kan du ge några exempel?  
  • Hur ser du på människans natur? Tror du tex som Lasse Berg att vi i grunden är solidariska och samarbetsvilliga eller är vi till naturen egoistiska och våldsamma?  
  • Kan vi överhuvudtaget prata om människans sanna natur? Hur tänker du?
  • Vilka varma kretsar eller gemenskaper ingår du i (tex familj, närsamhälle, Sverige). Hur skiljer sig känslan av solidaritet och skyldigheter åt mellan olika sammanhang?
  • På vilka grunder byggs gemenskaper? Vilka förutsättningar verkar behövas för att vi ska känna solidaritet?
  • Har din syn på människan, samhället och solidaritet förändrats iom den senaste tidens händelser i världen?
  • Andra tankar på temat? 

jämviktInspirationsfrågor till Jämlikhetsanden: 

  • Tror du att författarna har rätt i sina slutsatser? 
  • Ofta har en ökande ojämlikhet framställts som oproblematisk så länga alla bara får ”del av kakan”. Men författarna tar upp att människor är väldigt känsliga för ojämlikhet. Varför är vi så känsliga för ojämlikhet tror du? Och vad får det för konsekvenser för samhället och individen?
  • Boken har mött kritik från nyliberalt och ekonomiskt håll – varför uppfattas forskning som visar att ökad jämlikhet har många positiva effekter, som politiskt kontroversiellt tror du?
  • Andra tankar om boken?  


Jämlikhetsanden – därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen

”Säg mig hur stora inkomstskillnaderna är i ditt land och jag ska säga dig hur stora samhällsproblemen är”. Så skulle boken Jämlikhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Pickett (på eng: Level of Spirit 2009, på sve: pocket, Karneval förlag 2011) kunna sammanfattas. Den blev snabbt en bestseller och har kallats för ”vänsterns bibel”. Hyllningskören är alltjämt stor även om den också fått kritik. I pocketutgåvan bemöter författarna kritiken i efterordet.

jämlikhetsanden bok

 

Några röster om boken:
”Med en arsenal av tabeller och statistik smular boken sönder den sedan några årtionden hårt propagerade idén om att det är ökad ojämlikhet som är bättre för alla.”
Göran Rosenberg i Dagens Nyheter

”Boken har potential att slamdunka tillbaka jämlikheten på den globala poli­­tiska dagordningen. Jämlikhetsanden är en fascinerande bok som inte bara är obligatorisk läsning för den svenska vänstern, utan för alla som vill skapa ett humanare samhälle.”
Dan Josefsson i Aftonbladet

ojämlikhet skadar

 

De två hälsoforskarna och författarna tar sin utgångspunkt i statistik från 23 rika länder, däribland Sverige, och driver tesen att ett jämlikt samhälle är bra för alla i samhället. I mer ojämlika samhällen är livet kortare, den sociala rörligheten mindre, den fysiska och mentala hälsan sämre, kriminaliteten större och våldet mer utbrett osv. Ojämlikheten drabbar inte bara de fattiga utan alla, var de än befinner sig på den sociala stegen. Även de rika får betala ett högt pris i form av sämre hälsa och kortare liv. Omvänt gäller att ju mer jämlikt ett land blir, desto färre tycks problemen vara.

 

Här är ett TED-talk där en av författarna, Richard Wilkinson, presenterar bokens poänger:

Här hittar du den engelska sidan för boken med information och statistik. Och här kan du läsa Ulrika Kärnborgs recension av boken i DN 2010.

Hur ser det ut med inkomstskillnader i Sverige tror ni? Detta videoklipp blev flitigt delat i sociala medier när det kom 2014:

 

Hur människan blev människa

Filmaren och författaren Lasse Berg har bott och skrivit om Afrika och Asien sedan 70-talet. Mest känd är han för sina treLasse Berg böcker om människans ursprung – Gryning över Kalahari, Skymningssång i Kalahari och Ut ur Kalahari (Ordfront förlag 2004, 2011, 2014). I trilogin samlar han de senaste forskningsrönen till en inspirerande och optimistisk berättelse om människans utveckling.

Han frågar sig vilken som är människans natur och träffar arkeologer, evolutionspsykologer och biologer för att hitta svar. Det blir till en bild av människan som utan vassa hörntänder och med bara två fria händer kan bära med sig fångsten till flocken för gemensamma måltider. Kanske är väskan människans viktigaste uppfinning, resonerar Lasse Berg. Samarbete, umgänge och jämlikhet verkar ha präglat människans liv. Och bredvid det rädslan för att uteslutas ur gruppen – det skulle innebära en säker död. Han inspireras även av sina möten med Sanfolket i Kalahari (södra Afrika), det genetiskt äldsta folkslaget på jorden, som på en del sätt fortfarande lever den samlartillvaro som våra föregångare levt under miljoner år.

I den andra boken Skymningssång i Kalahari beskriver Berg människans övergång från samlare till jordbrukare och de problem det medför – privat egendom, långa arbetsdagar och näringsbrist. Där fick samlarmänniskans viktiga tid för samtal och umgänge inte längre plats.

I den sista boken, Ut ur Kalahari, som behandlar de senaste 50 åren, återbesöker han bland annat det fattiga Indien han besökte på 60-talet och beskriver den snabba välståndsutvecklingen som skett sen dess och som lyft många människor ut fattigdomen. Men han tar även upp lyckoforskning som visar att vi inte tycks bli lyckligare av mer konsumtion efter att de basala behoven är täckta. Snarare verkar det vara nära relationer, vänner och en meningsfull sysselsättning som gör oss lyckliga, och rädslan för att inte få höra till de som vi identifierar som vår grupp som gör oss olyckliga.

Berg verkar inte mena att vi ska gå tillbaka till en samlartillvaro men att vi bör ta tillvara på kunskapen om människans natur för att forma framtiden och vårt samhälle. Var inte chef, ha ingen chef, sjung i kör och ät tillsammans med andra är några av Lasse Bergs tips för ett gott liv. 🙂

Här kan du se en trailer för en dokumentärfilm som Lasse Berg gjort på temat människans natur:

Här kan du läsa en artikel om Lasse Bergs boktrilogi.

Och vill du se en intervju med Lasse Berg klickar du på bilden nedan. Intervjun gjordes efter att den andra boken i trilogin kom ut. För att se intervjun behöver du logga in via folkbildningsnätet med det inlogg Emma skickade ut till alla deltagare i kursen den 20 mars. (Dvs >klicka på bilden för att komma till folkbildningsnätet  >klicka på logga in >logga in med det användarID och lösenord du fått av Emma)


Olika åsikter om orsaken till att människan krigar

Inte alla forskare är så övertygade och optimistiska som Lasse Berg om människans ”goda natur”. I dokumentären Människans första krig träffar vetenskapsjournalisten och filmaren Martin Widman forskare från två läger – de som är övertygade om att människan till sin natur är krigisk och de som menar att människan i grund och botten är solidarisk. Filmen finns tyvärr inte tillgänglig på svtplay längre men här kan du läsa en sammanfattande artikel om de olika lägren i forskningen om människor och krig.

SolidaritetDen varma kretsen 

Om vi nu är empatiska och jämlika till vår natur – hur kommer det sig att vi krigar, mördar och ljuger? Enligt den forskning som Lasse Berg lyfter upp verkar människan vara gjord för att leva i och förhålla sig till kretsar på ca 200 personer. Men vi är väldigt anpassningsbara och har succesivt förbättrat vår förmåga att kunna inkludera fler människor i de grupper vi identifierar oss med. I modern tid innefattar våra gemenskaper och solidaritet även imaginära grupper – tex nationalstaten Sverige, de du delar samma hobby med världen över eller tillber samma gud som. Vi sätter en gräns för vad som är acceptabelt att hända någon inom den varma kretsen. Solidariteten är med dem inom kretsen. Deklarationen om de mänskliga rättigheterna är ett försök att befästa alla människors lika värde och rättigheter, att skapa en global varm krets. Ändå ser vi ofta hur människors rättigheter får stå tillbaka i ett system som är fixerat vid tex härkomst och nationsgränser. Var går gränserna för den varma kretsen i nationalstaten och vilka stängs ute i kylan? Hur kan vi se på de senaste årens flyktingmottagande kopplat till begreppet den varma kretsen?

 

Här är en trailer till den norsk dokumentärfilm ”Dom andra” (2013) som följer några ungdomar som fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd och som väntar på utvisning:

Lasse Berg ser det som mänsklighetens enda hopp att vi hittar tillbaka till ”samlargruppen” på nytt och att den gruppen är global, dvs bortom nationsgränser och hierarkier.

empatitabletter

Om medmänsklighet och empati

I radioprogrammet Filosofiska rummet om medmänsklighet (sept 2012) resonerar Ann Heberlein, Stefan Einhorn och Mathias Osvath om medmänsklighet. Religioner och filosofer är eniga – vi bör behandla andra som vi själv vill bli behandlade. Men missunsamhet, tortyr och själviskhet florerar i världen. Hur hänger det ihop?

Vad är egentligen empati? Här är ett animerat fördrag på engelska, som förklarar vår medfödda förmåga till empati och hur spegelneuroner fungerar:

Solidaritet kontra välgörenhet

I en radiokrönika (feb 2015) resonerar författaren och professorn i idéhisotria Sven-Eric Liedman om begreppet solidaritet. Vad är solidaritet och vad är det inte?

Här är en definition av solidaritet som nätverket ”Solidaritet med EU-migranterna” tog fram för några år sedan:

Skärmavbild 2015-03-02 kl. 22.14.10

 

 

32 thoughts on “Jämlikhet och solidaritet

  1. Profilbild på Malin BMalin B

    Inom ramen detta tema väljer jag att ta upp begreppet medmänsklighet. Jag har precis lyssnat på ”Filosofiska rummet om medmänsklighet” (från 2012) där Ann Heberlein, Stefan Einhorn och Mathias Osvath diskuterar detta. Dessutom tas egoism upp, vilket jag tycker är ytterst intressant. Jag har dessutom relativt nyligen läst Stefan Einhorns bok ”Konsten att vara snäll” (Månpocket, 2007).

    Medmänsklighet är enligt Einhorn (2012) detsamma som godhet och snällhet. Att vara medmänsklig/god/snäll (jag kommer nedan att använda dessa tre begrepp synonymt) är att se den andres behov och försöka i handling göra vad en kan för denna människa. Einhorn (2012) är tydlig med att det är just viljan att göra gott som människan omsätter i handling som är det väsentliga och att detta kräver mod, integritet och gott omdöme. Just handlingen är Einhorn (2012) tydlig med att framhålla och han menar att det inte är tanken som räknas, utan vad en faktiskt visar i handling! Just detta är jag benägen att hålla med om, det räcker inte med tankar, stora ord och visioner, utan för att göra skillnad, på riktigt, krävs att vi faktiskt gör något och agerar. Därför tilltalas jag också av att denna kurs inspirerar oss till handling, även om resultatet kanske inte alltid blir stora omvälvande förändringar, utan ”bara” positiva effekter på individnivå. Jag tänker många gånger att mina små försök att vara snäll i vardagen, konsumera och resa mindre, äta huvudsakligen vegetarisk kost, medvetet bo i en mindre bostad osv. är små taffliga försök som inte leder någonvart men någonstans har en ju ett ansvar mot människorna närmast också. För hur betjänta är t.ex. familjen om den ena föräldern visserligen gör goda ting på jobbet och på fritiden, men aldrig är hemma och hinner läsa godnattsaga, fråga partnern hur hen har det på jobbet eller vara med på barnens skolavslutning? Heberlein (2012) tog också upp detta och menade att det är ett val som var och en måste göra, men som onekligen väcker många tankar och funderingar.

    Evolutionärt är människan framselekterad till att vara god, det vill säga att det är en fördel att vara empatisk och godhjärtad sett ur ett överlevnadsperspektiv (Einhorn, 2007 och 2012). Men är medmänsklighet då en motsats till egoism? Det beror på som jag ser det på hur vi definierar egoism, och Osvath (2012) menade att en kan tala om egoism på flera nivåer. Einhorn (2012) är tydlig med att medmänsklighet faktiskt grundas i egoism, och han får även medhåll av Heberlein (2012) och Osvath (2012). Alla tre verkade vara överens om att medmänsklighet egentligen kan ses som ett mått på egoism och Einhorn (2012) berättade även att forskning visar att när vi gör goda ting för våra medmänniskor aktiveras belöningscentrum i limbiska systemet, det vill säga det känns bra och vi mår bra rent fysiskt av att vara snälla.

    Skäl till att vara snäll/god/medmänsklig som nämns i diskussionen är reciprocitet, till exempel att jag lånar ut min bil till X så kanske jag en annan gång får låna Y:s bil när min bil inte fungerar, det vill säga vi försöker skapa normer i en större kontext. Ett annat exempel som Heberlein (2012) tar upp är att betala för en extra kopp kaffe när jag ändå köper en till mig själv. Detta kan göra tre personer glada och nöjda, dels mig själv, dels personen i kassan som kan dela ut nästa kopp kaffe utan att kräva betalning och sist men inte minst den person som blir bjuden på kaffe.

    Frågan är då varför vi faktiskt inte alltid visar medmänsklighet. I Filosofiska rummet togs flera exempel upp, bland annat tidsbrist, fördomar, ”nånannanism” och prestigetänk. Dessutom menade Heberlein (2012) att moralen kan användas (som ett svepskäl: egen kommentar) för att vi ska slippa att vara medmänskliga och ta ansvar. Hon påpekar att vi då skulle kunna rationalisera bort vår medmänsklighet eftersom det finns lagar och ett samhälle visar hur vi ska agera och då behöver jag inte gå utanför detta. Ett exempel hon ger är den hemlösa människan – som vi då inte tycker oss behöva bry oss om eftersom vi har ett socialt fungerande skyddsnät, en slags institutionaliserad medmänsklighet, som tar hand om det åt oss.

    I anslutning till det kom jag att tänka på att skatteintäkter ju också behövs, men detta ger ju kanske inte samma kick som att vara på plats och göra något aktivt. T.ex. ville jag gärna hjälpa till när flyktingströmmarna var som störst till Malmö central hösten 2015 (och gjorde det också genom att tala med hjälporganisationer på plats, fråga om behov och skänka saker utifrån detta osv.) Samtidigt är det viktigt att förstå att jag, då helt utan kontakter med ideella organisationer och utan kunskap i krisberedskap, vårdutbildning, språk som talas i Mellanöstern osv. osv. där och då faktiskt gjorde allra mest nytta på mitt vanliga arbete! För genom att jobba och betala skatt bidrar vi till ett samhälle som kan hjälpa de utsatta människor som kommer hit. Däremot innebär det såklart inte att jag kan gömma mig bakom det som ett svepskäl till att aldrig hjälpa till mer handgripligen.

    Vi utför alltså goda handlingar av en eller flera anledningar, såsom att vi mår bra av det, utifrån reciprocitet, för att vi vill bli populära, inte bli uteslutna ur en grupp osv… Några slags ädla handlingar torde då inte finnas, och jag tycker det är viktigt att betänka det i debatten samt försöka bära med sig ett visst mått av självrannsakan.

    1. Profilbild på Zeinab KZeinab K

      Hej Malin, superintressant text. Jag fastnade särskilt för denna del:

      ”Alla tre verkade vara överens om att medmänsklighet egentligen kan ses som ett mått på egoism och Einhorn (2012) berättade även att forskning visar att när vi gör goda ting för våra medmänniskor aktiveras belöningscentrum i limbiska systemet, det vill säga det känns bra och vi mår bra rent fysiskt av att vara snälla.”

      Detta är något jag tänkt väldigt mycket på under mitt liv. Att det egentligen är egoistiskt att vara medmänsklig och generös. Jag gillar inte att se det på sådant sätt men till viss del så blir jag tvungen att hålla med.

      1. Profilbild på Malin BMalin B

        Ja, håller med om att det kan vara jobbigt att se på medmänsklighet och generositet som något som kan bottna i någon slags egoism, men samtidigt är vi ju inte mer än människor, och så länge vi är medvetna om varför vi gör som vi gör och ibland reflekterar lite så tänker jag att det också är lättare att förstå varför andra tänker och gör som de gör.

    2. Profilbild på Tatjana BTatjana B

      Jag gillar detta exempel ”Ett annat exempel som Heberlein (2012) tar upp är att betala för en extra kopp kaffe när jag ändå köper en till mig själv. Detta kan göra tre personer glada och nöjda, dels mig själv, dels personen i kassan som kan dela ut nästa kopp kaffe utan att kräva betalning och sist men inte minst den person som blir bjuden på kaffe.”
      Jag tänker då, ja, varför inte göra så. Du förlorar ju inte pengar på det, utan gör något gott OCH investerar i sig själv. Man blir ju glad själv, får bra samvete och får en plus till sin karma ))) Och det gäller inte bara den situationen utan alla möjliga då man gör något utan att få något tillbaka, men man får det ändå. 🙂

    3. Profilbild på Emma IvarssonEmma Ivarsson Författare

      Kul att få läsa din välskrivnatext Malin! Intressant med teorier kring snällhet och anledningar därtill. Det låter som att du verkligen inspirerades av Stefan Einhorns bok.

      Jag tycker att det är helt fantastiskt genialt att vi utvecklats till att bli lyckliga av att bidra till andras lycka. ☺
      Och en så självklar framgångsfaktor för mänskligheten. Men det verkar också vara en muskel vi behöver hålla tränad.

      1. Profilbild på Malin BMalin B

        Tack Emma 🙂 Ja, tycker Einhorns bok var riktigt inspirerande, med mycket klokhet. Intressant att ta del av diskussionen rörande medmänsklighet i ”Filosofiska rummet” också.

    4. Profilbild på Nina KNina K

      Intressant det du tar upp i början om ”tanken som räknas”. Tänker att det just det som är svårt ibland, att som du skriver ha mod, integritet och gott omdöme. Att det är kanske det vi borde uppmuntra människor till. Det är ju också där någonstans vi kan bli förenade? Att jag backar upp dig i ditt mod, och du backar upp mig i mitt mod etc.

      1. Profilbild på Malin BMalin B

        Ja, ibland kan det ju onekligen vara smärtsamt att stå upp för det en tror på. Håller med, vi borde verkligen bli bättre på att stötta varandra och därmed försöka förenas med våra medmänniskor.

    5. Profilbild på Nina KNina K

      Intressant det du tar upp i början om ”tanken som räknas”. Tänker att det just det som är svårt ibland, att som du skriver ha mod, integritet och gott omdöme. Att det är kanske det vi borde uppmuntra människor till. Det är ju också där någonstans vi kan bli förenade? Att jag backar upp dig i ditt mod, och du backar upp mig i mitt mod etc.

  2. Profilbild på Nina KNina K

    Låg social status menar författarna av Jämlikhetsanden som det mest stressande för människor följt av brist på vänner och stress tidigt i livet. Alltså upplevelsen av social status, vilket är konstruerat av vår samtid vad som räknas som låg social status. Jag tycker det är viktigt att poängtera att ojämlikhet gör människor sjuka och olyckliga, i relation till ökade inkomstklyftor i rika länder. Vidare att skamkänslor är en reaktion av den upplevda låga sociala statusen. Bemötandet av människan med låg social status respektive människan med hög social status kopplar författarna till kemiska reaktioner i hjärnan och att det är en skillnad när en människa bemöts av respekt och uppskattning kontra när hen inte gör det. i konsumtionssamhället där det materiella är medskapande av identitet och hur människor uppfattar varandra är det intressant att författarna lyfter att personer med upplevd låg social status konsumerar statussymboler trots låg inkomst. Vidare menar de att ju större ekonomisk ojämlikhet i samhället desto mer utbredd social stress (samt att det gäller alla inom samhället). I broschyren baserad på Jämlikhetsanden går det att läsa:

    ”När ojämlikheten växer och de superrika spenderar mer och mer på lyxvaror, så sipprar behoven nedåt i inkomsttrappan och leder till att resten av oss upplever att vi måste kämpa ännu mer för att behålla vår position eller komma i kapp.” (s.10)

    Utdraget menar jag är talande för vår tid och att leva i ett konsumtionssamhälle med social hierarki, då det visar på hur de rikas inflytande över de som inte är rika eller äger ekonomiskt kapital. Kopplar det direkt till marxistisk teori och den klassiska meningen om den härskande klassen. Alltså, att den härskande klassens idéer är i varje tid de härskande idéerna, den styrande kraften i samhället materiellt är även samhällets styrande intellektuella kraft. I sammanhanget att de rika skapar behov vars produkt vi menar att vi behöver för att inta en viss social position. Vilket i sig även är paradoxalt eftersom vår konsumtion bidrar till ökade vinster för de ägande av kapital. Som ett mörkt kretslopp som bara fortsätter. Detta är även intressant i relation till empati och hur den växer bort i ojämlika samhällen? Eller vad handlar det om? Var är empatin i ojämlika samhällen? Vidare vilken människosyn ligger i det som föreliggande text behandlar? Min uppfattning av samhällets styrande faktorer är att det handlar om konkurrens, både mellan företag och människor. Att det talas gärna om människor i ekonomiska termer eller att hela din identitet ska bestå av ditt yrke (Se till exempel Malmö högskolas senaste reklamkampanj ”Bli inte något, bli någon”). VI ska tävla i karriär och framför allt göra karriär, och i förlängningen ”lyckas” och som författarna av Jämlikhetsanden menar är att ojämlikheten försvaras med inkomstklyftor som en morot för de ”duktiga”.

    1. Profilbild på Malin BMalin B

      Hej Nina,

      Intressant att du tar upp Malmö högskolas reklam inför ansökningen till högskolan HT 2017. Jag reagerade också på att de skriver ”Bli inte något. Bli någon.” För någon är en ju från det ögonblick en föds, med lika stort värde som alla andra människor, oavsett vilken väg vi sedan väljer/tvingas gå i livet.

      Emellertid tror jag inte att avsikten från Malmö högskolas sida var fullt så negativ, utan jag tror att det är olyckligt formulerat från deras sida. Malmö högskola är ju ett utbildningssäte med stor andel studenter vars föräldrar inte har studerat på högskola och som dessutom ofta har bakgrund i annat land. Utbildning kan vara en viktig väg bort från djupa inkomstklyftor och orättvisor och personligen hyser jag stor respekt för kunskap och erfarenhet, och jag är helt övertygad om att det behövs forskning och utbildning för att orättvisor ska minska och solidaritet samt icke minst förståelse inför olikheter och oliktänkande ska minska. Att marknadsföra akademisk utbildning är som jag ser det inte alls fel (trots att formuleringen i sig kan ifrågasättas).

      Ha en fin söndag.
      /Malin

    2. Profilbild på Zeinab KZeinab K

      Hej Nina, jag tycker att du tar upp en jätteviktig poäng i följande mening:
      ”Jag tycker det är viktigt att poängtera att ojämlikhet gör människor sjuka och olyckliga, i relation till ökade inkomstklyftor i rika länder.”
      Jag håller helt och hållet med. Det är så förfärligt vilka effekter klyftor i samhällen har.

    3. Profilbild på Tatjana BTatjana B

      ””När ojämlikheten växer och de superrika spenderar mer och mer på lyxvaror, så sipprar behoven nedåt i inkomsttrappan och leder till att resten av oss upplever att vi måste kämpa ännu mer för att behålla vår position eller komma i kapp.” (s.10)”
      Det håller jag med om. Jobbar man hårt och köper en TV, måste man vara glad, men då förstår man att man har en liten och enkel TV, och att det finns större och bättre. Man sliter då vidare, kanske hinner inte att vara med sina nära och kära så mycket tid, men lyckas till slut köpa en bättre TV och kanske även en enkel bil, men då förstår man att det finns bättre och finare bilar och fortsätter att kämpa vidare, kanske på bekostnad av sin familj…

    4. Profilbild på Emma IvarssonEmma Ivarsson Författare

      Jag gillar verkligen din beskrivning Nina – av detta ”mörka kretslopp”, det är en slående beskrivning.

      Jämlikhetsanden är en väldigt viktig bok på det sättet att den dödar myten om de rikares framgång på nåt sätt ska ”trippel down” till de längre ner i hierarkin. Istället ökar de klyftorna och samlar mer resurser längre upp. Också väldigt intressant tycker jag att forskningen de tar upp visar att alla i ett samhälle förlorar på ökade klyftor, inte bara de längst ner i hierarkin.

      Ja visst Malin – visst borde det räcka med att vi är ”någon” och därmed tillräckliga redan när vi föds. Hur mycket stress skulle vi kunna minska i samhället om vi från tidigt blev itutade att vi duger som vi är. Då kanske högskolornas reklam istället skulle fokusera på lust att lära och utvecklas.

    5. Profilbild på Elisa AElisa A

      Hej!
      Ja, å en sida kan man tänka att man behöver mat, kläder, ett hus och alla de sakerna som är viktiga för att överleva; men å andra sidan, vad händer när man inte har vänner, kärlek eller respekt från andra? Det var fint att läsa din text.

  3. Profilbild på Elisa AElisa A

    Jämlikhet och solidaritet

    Vill dela mina tankar om jämlikhet och solidaritet genom att börja med en tes jag håller med: “Att jämlika samhällen nästan alltid är bättre samhällen”.
    Hur annorlunda skulle man se världen om man har själv en dålig situation. När man bor i en ojämlik samhälle och har det lite bättre än den andra kan man känna sig hotad om andra vill ha samma liv som jag har. Varför är det så? Jo, varifrån ska man ta all det som andra saknar? Om man själv har en bättre situation, ska det tas från mig? Ska jag ge upp något? Jag tycker inte så, men det kan vara en fantasi.
    Jag tycker att samhälle kan sakna solidaritet eftersom många kan ha rädsla för de andra som är annorlunda. Man är rädd att förlora något om man bryr sig för andra. Från denna rädsla för det okända tror jag leder individualism och ett samhälle med mer sociala konflikter.

    Således jag följa tesen att det är nödvändigt att bygga ett samhälle så rättvist som möjligt och lika möjligheter för alla. Låt oss tänka tvärtom, hur anser livet de som inte har möjligheter eller de som förlorat allt och ser andra som de har det? Hur kan bli människosyn av den personen? Den andra som är annorlunda kan kännas ett hot eller orsaken till våra konflikter.
    Jag tycker inte att det finns människans “sanna natur”. Jag tror att vi agerar i enlighet med det samhälle vi lever i, beroende på vilka möjligheter vi hade och beroende på den miljö vi har.

    1. Profilbild på Zeinab KZeinab K

      Hej Elisa, jag tycker att det är bra att du tar upp ”hotet” om att förlora något i denna diskussion då även jag kan tänka mig att det finns en koppling där.

    2. Profilbild på Malin BMalin B

      Ja, visst är det viktigt med rättvisa och lika möjligheter för alla. Det gäller bara att hitta ett sätt att nå dit inom ramen för demokrati, där det fortfarande finns valmöjligheter och möjlighet att tänka, agera och utvecklas som en vill.

    3. Profilbild på Emma IvarssonEmma Ivarsson Författare

      Fint att ta del av dina tankar om detta ämne Elisa!

      Jag tror som du att ett i samhälle som delar upp människor i ”vi och dom andra” där frodas rädsla och solidariteten når kanske inte de som mest behöver den.

      ”Jag tycker inte att det finns människans “sanna natur”. Jag tror att vi agerar i enlighet med det samhälle vi lever i, beroende på vilka möjligheter vi hade och beroende på den miljö vi har.”
      Och då finns det ju mycket hopp också – att vi kan förändra det samhälle och den miljö vi lever i – och därmed våra möjligheter och hur vi agerar.

    4. Profilbild på Nina KNina K

      ”Jag tycker inte att det finns människans “sanna natur”. Jag tror att vi agerar i enlighet med det samhälle vi lever i, beroende på vilka möjligheter vi hade och beroende på den miljö vi har.”
      Håller helt med dig. Det vi är formas som du skriver av sociala förutsättningar och sammanhang vi verkar inom, och det lär sannolikt styra i viss utsträckning vad vi ”är”. Men sen tror jag ändå att alla människor har förmåga till godhet, men vad det är och vem det riktas mot varierar sannolikt.

  4. Profilbild på Zeinab KZeinab K

    Till denna uppgift har jag valt att fokusera på de två nedanstående frågorna:

    På vilket sätt får den människosyn vi har för konsekvenser på hur vi ser på världen och för hur vi formar samhället?

    Den människosyn vi har anser jag är en av grundstenarna till hur vi ser på världen och påverkar därmed även hur vi väljer att forma samhället. Ifall vi t.ex utgår från att människor omkring oss har en god avsikt så kommer våra tolkningar av deras handlingar att påverkas avsevärt. En stor del av vår tolkning är ett resultat av vad vi väljer att utgå ifrån. Förståelse återigen spelar en enorm roll. Genom att försöka sätta sig in i olika människors sits så kan vi även behandla olika uppkommande situationer på ett mer tillmötesgående sätt. Självklart innebär detta inte att man ska vara blind för att det faktiskt finns illvilja i världen och faktiska faror. Ens egna säkerhet är självklart att prioritera. Såsom väldigt mycket annat här i världen så gäller det att hitta en rimlig balans mellan att tänka gott om människor och samtidigt inte råka ut för någon fara. Någonstans kan jag också tänka mig att det finns ett samband mellan hur man själv är som person och vad man misstänker andra människor för. Det kanske är en ”long shot” men om man själv är kapabel till ont så känns det mer rimligt att man antar att människor omkring en också är kapabla till detsamma. Det kan även handla om vad man varit med om som individ. Har man haft otur i livet och blivit utsatt för olika hemskheter så är det rimligt att ens människosyn också påverkats.
    Alla dessa tankar och misstankar formar ju samhället på olika sätt. Ett ganska grundläggande exempel är ju bara det faktum att vi har lagar och straff, vilket utgår från att det finns människor som är villiga att motsätta sig lagen och därmed ska straffas.

    Har din syn på människan, samhället och solidaritet förändrats iom den senaste tidens händelser i världen?

    För att vara ärlig så har min syn på människor inte alls påverkats särskilt mycket den senaste tiden. Det har förmodligen att göra med att jag är uppvuxen i en familj vars bakgrund kan kopplas till krig. Enda sedan jag var liten fick jag höra att min familj på både min mammas och min pappas sida var tvungna att fly pga vilken religionstillhörighet de haft. Jag fick även höra skräckberättelser från personer i min släkt och även andra bekanta. Jag har därmed redan från ung ålder vetat om att människor är kapabla till hemska saker och har aldrig undgått denna hemska sanning. Att hemskheter återigen återspelas är därför ingenting nytt utan bara en sorglig påminnelse om vad människor och samhällen är kapabla till.

    Vad gäller boken så tyckte jag att det bl.a var intressant att läsa om diskussionen kring ojämlikheten som bra eller dålig. Tidigare har jag inte ens reflekterat kring att det finns människor som faktiskt tycker att ojämlikhet kan vara bra.

    1. Profilbild på Emma IvarssonEmma Ivarsson Författare

      Fint det du tar upp kring att våra förväntningar påverkar hur vi bemöter andra Zeinab, jag tror det ligger mycket i det. Och om vi ser det på det sättet så öppnar det ju också upp för att det faktiskt går att jobba med att förändra det. Förståelse för andras perspektiv som du tar upp, empati och kommunikation kanske borde få mer plats i skolan att ”tränas på”?

      Ja denna upprepande historia av samma typ av hemskheter som vi människor utsatt varandra för under historien…lätt att förlora tilliten till att vi skulle kunna göra annorlunda. Eller en kanske ska se det som att trots allt det onda vi är kapabla till så är det fascinerande att det ändå också finns så mycket av det motsatta i världen.

    2. Profilbild på Elisa AElisa A

      Hej! Jag tycker att det är viktigt det du säger om hur man tolkar andra eftersom grunden av det är vår syn på människan. Allt kan bli ganska annorlunda om man försöker ändra människosyn.

    3. Profilbild på Nina KNina K

      ”Alla dessa tankar och misstankar formar ju samhället på olika sätt. Ett ganska grundläggande exempel är ju bara det faktum att vi har lagar och straff, vilket utgår från att det finns människor som är villiga att motsätta sig lagen och därmed ska straffas.”
      Tycker det är intressant just med lagar och straff, eftersom det även är rätt så problematiskt beroende i vilka sammanhang de finns och vad de innebär. Menar att lagar är ju inte alltid bra, dvs. att lagar är inte neutrala fenomen och de finns riktigt dåliga och förtryckande lagar. Men som du skriver är att lagar förutsätter att människor ska bryta mot dem. Tycker att diskurser kring ”hårdare straff” är ofta felriktade, att allt fokus läggs på när X har brutit mot lagen istället för att arbeta förebyggande. Jag arbetar deltid på förskola och där finns det en liknelse kring detta. Att det förekommer (tyvärr allt för ofta) att personal blir arga när ett barn gör något fel och den vuxna har inte sett vad som hänt pga. kanske har ett privat samtal med en kollega. Istället då för att vara med barnen och förebygga konflikter alt fånga upp dem när de börjar istället för när de slutar..

  5. Profilbild på Malin BMalin B

    Du skriver ”Det kanske är en ”long shot” men om man själv är kapabel till ont så känns det mer rimligt att man antar att människor omkring en också är kapabla till detsamma. Det kan även handla om vad man varit med om som individ. Har man haft otur i livet och blivit utsatt för olika hemskheter så är det rimligt att ens människosyn också påverkats.” Jag tror det ligger något i detta, om inte annat så att våld föder våld och att en människas syn på vad som är rätt eller fel till sist rubbas. Jag ser dock inte människor som antingen onda eller goda, utan jag tror att vi alla bär med oss inslag av gott och ont och utifrån vad vi utsätts för kan vissa delar aktivieras oftare än andra.

  6. Profilbild på Tatjana BTatjana B

    Det är många tankar som snurrade runt under tiden jag läste och tittade material inom detta ämne. Jag vill stanna på ett moment som, jag tycker, kan förklara människans natur och människans behov av att göra något bra eller dåligt. Och då tänker jag på Maslows behovstrappan. Vad behöver människan för att leva och inte ta sig på några andra människor? Första steget är – mat och sömn, det andra steget är – trygghet. De rika har ju det utan någon tvekan. De fattiga måste slåss även för det, för att överleva. Vare de basala behov tillfredställda, behövdes då inte kriga för det.
    Men de rika krigar ju ändå? Varför då? Ja, det finns ju andra steg i den behovstrappan. Kärlek, och gemenskap, och uppskattning, och även självförverkligande. Oavsett hur mycket människan har, kan man, och ofta gör det, sakna kärlek och vänskap. Och då krigar man även för det. Och då menar jag inte det riktiga kriget, utan den livsstilen man lever och agerar på. Avundsjuka, konkurrens, viljan att ha mer och mer, både pengar, uppskattning, kärlek…
    Utifrån detta, kan jag tänka mig att det ligger i människans natur – att vara krigare eftersom att det hela tiden finns någonting man kan kriga för, men å andra sidan, så tycker jag att det tillhör inte människans natur från början utan att det livet och det samhället, som vi bor i, har påverkat oss. Man måste slåss för resurser, man måste försvara sig från andra människor. Det hände inte förut när det inte fanns så många olika typer resurser och människan levde ett enkelt men lyckligt liv. Om det var lyckligt, svårt att säga, men eftersom att människor inte visste ett annat liv, tänkte de säkert att de var lyckliga. 🙂
    Det bevisas även med ett exempel med schimpanserna som började slåss bara efter att deras territorier blev begränsade, och inte innan det.

    1. Profilbild på Emma IvarssonEmma Ivarsson Författare

      Va intressanta tankar du tar upp om Maslows behovstrappa och varför människor som till synes har sina mest grundläggande behov tillgodosedda väljer att kriga, Tatjana. Ja det finns ju verkligen mycket mer vi behöver än bara mat, sömn och skydd. Vi är verkligen sociala djur som är beroende av kontakt och kärlek från andra. Modellen med Maslows behovstrappa har fått kritiken att det egentligen inte går att sätta de mänskliga behoven i en hierarki.

      Intressant exempel med schimpanserna – utifrån det kan en se det som att konflikt bottnar i resursbrist och att försvara sina resurser. Frågan är om vi skulle kunna lära oss att se att skulle kunna finnas tillräckliga resurser till alla?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *