Att ställa om

170403-170423

Välkommen till tre veckor där vi framförallt tittar på begreppet Omställning och tar del av omställningsrörelsens arbete. Omställning i detta tema syftar till att klara ett samhälle bortom oljeberoendet, bortom den ekologiska, ekonomiska och sociala krisen som vi står inför. Vad behöver vi göra för att klara det? Vi kommer läsa, titta på film och reflektera tillsammans. Vad tänker du om veckornas tema? Vad skulle du vilja diskutera med de andra på kursen kring omställning, klimatkrisen, den ekonomiska krisen, organisering och vad vi kan göra?

odla

Frågeställningar att ha med in i Omställningsblocket:

  • Hur vill du förstå begreppet Omställning?
  • Vad tänker du om Omställningsrörelsens utgångspunkt och omvärldsanalys?
  • Vad händer när vi inte längre kan använda olja som energiförsörjare? Vad innebär det för vårt oljeberoende samhälle?
  • Vilken natur- och människosyn tycker du rörelsen verkar anamma?
  • Att gå till aktion – göra något själv för att ställa om istället för att vänta på politik beslut, tror du att det är en möjlig väg att gå?
  • I stort sätt alla aktörer ni möter i detta block kritiserar det ekonomiska systemet vi lever i nu, kapitalismen/nyliberalismen. Hur tänker du kring detta?
  • Omställningsrörelsen säger tydligt att vi i väst måste minska vår resursförbrukning, vår konsumtion, vår levnadsstandard helt enkelt. Många ser det som ett hot, som något svårt, eller till och med omöjligt. Andra ser det också som en möjlighet att utvecklas som människor, att skapa ny slags relationer mellan oss människor och vår relation till naturen. Hur tänker du kring det här?

UPPGIFT
Skriv en reflektion senast onsdagen den 19 april och kommentera minst tre av din kurskamraters texter senast söndagen den 23 april. Det är viktigt att alla är aktiva och verkligen skriver under den perioden, för att det ska bli ett intressant samtal er emellan.

Lycka till med läsandet, tittandet och reflekterandet!
Anna och Emma

 

Låt oss börja veckorna med att lyssna på Transition Towns grundare Rob Hopkins som pratar om peak-oil, vårt oljeberoende och omställning.

 

Vi tittar också på Maja Lindströms otroligt fina animerade film 00-tal Barn. På väg hem genom ett öde industriområde börjar en mamma och hennes son prata om vad som hände när drömmen om evig ekonomisk tillväxt kolliderade med oljetoppen och den följande nedgången i global oljeproduktion. I en fullt möjlig bild av en nära framtid ställer våra barn oss till svars för vår ansvarslösa livsstil.

00-Tal Barn (otextad HD) from Maja Lindström on Vimeo.

 

Litteratur

Som huvudlitteratur läser vi Björn Forsbergs bok Omställningens tid: tillväxtens slut och jakten på en hållbar framtid. Forsberg tar sig an att beskriva läget för vår moder jord just nu, han visar på de de svåra utmaningar vi står inför och ifrågasätter hur vi har organiserat vårt ekonomiska system samt vilka konsekvenser det verkar ha fått för oss människor och planeten vi lever på.

omstallningens-tid-tillvaxtens-slut-och-jakten-pa-en-hallbar-framtid

 

Björn Forsberg och Omställningens tid: tillväxtens slut och jakten på en hållbar framtid

I Omställningens tid målar Forsberg upp en ganska mörk bild av vår samtid. 150 år av ekonomisk tillväxt har nått sin ände: ­Oljetoppen har passerat. Fiskbestånden står inför kollaps. Grundvattnet sinar. Jordbruks­mark ödeläggs. Skogar överavverkas. Så kan uppräk­ningen fortsätta. Överallt hopar sig ­tecknen på att världs­ekonomin har gått in i en resursvägg. Även finans- och skuld­krisen är följder av tillväxtens slut. Festen är över.

Men det finns en utväg: Att ställa om samhället. En utmaning lika stor som möjligheterna. Omställning handlar om någonting mer än lågenergilampor och ”miljöbilar”. Den är en grundläggande förändring av hela vårt sätt att leva och organisera samhället. Forsberg tar med oss på en resa till Kuba, Detroid, Portland, Samsö och Åredalen. Hans utgångspunkt är att det redan finns massa människor som håller på att ställa om sina lokalsamhällen som svar på den ekonomiska och ekologiska kris vi befinner oss i. Vad kan vi lära av dem?

Ur förordet  i Omställningens tid skriver Björn:

”Omställningsböcker på svenska är ännu en bristvara. Om vi med omställning menar systemskifte – adjö till ekonomisk tillväxt och konsumism – och utifrån detta söker visa på vägar hur människor och lokalsamhällen kan mobilisera för förändring underifrån. För medan många böcker passionerat argumenterar för att möta vår tids stora utmaningar med storslagna generalplaner frammanglade i den internationella förhandlingscirkusen, menar jag tvärtom att verklig förändring byggs från lokal nivå. Tron på omställning från gräsrotsnivå inspirerar nu även en snabbt växande global omställningsrörelse, med en agenda om att makten över utvecklingen ligger i våra egna händer.”

Björn Forsberg har under lång tid forskat om hur vi underifrån ställer om samhället. Han har tidigare givit ut den uppmärksammade boken Tillväxtens sista dagar (Ruin 2007) och har skrivet detta temas huvudbok Omställningens tid. Här pratar Forsberg om delar av det som tas upp i hans bok i några filmklipp:

 

Omställningsrörelsen

Under de senaste åren kan vi se hur en delvis ny miljörörelse, The transition movement, eller på svenska omställningsrörelsen, växt fram och tagit sig an att jobba med detta på ett mycket konkret sätt. In Transition 2.0 är en film från Transition Network, som fångar inspirerande historier om omställningsinitiativ runt om i världen. Initiativ som kan ses som svar på vår osäkra tid. Initiativ som vill ta avstamp i  kreativitet, lösningar och optimism.

 

I Omställning Sverige har de antagit en plattform där vi kan läsa grunden för deras omvärldsanalys och vad de tycker vi behöver göra.

”Vi behöver ställa om för att hantera konsekvenserna av oljetoppen, den globala uppvärmningen, ekosystemerosionen, de sociala orättvisorna samt bristerna i det ekonomiska systemet.

• Det räcker inte med att byta till förnyelsebara energikällor. Vi behöver samtidigt minska vår energiförbrukning. Det är bättre att planera för en förändring än att överraskas av den.

• En obegränsad tillväxt inom ett begränsat system (såsom jorden) fungerar inte. En ekonomisk och ekologisk kris som beror på sinande naturresurser går inte att konsumera sig ur.

• Vi behöver skapa ett utrymme för rättvis omfördelning av den globala resursanvändningen.

• Vi behöver bevara och återskapa de ekosystemtjänster som idag är hotade och som vi är beroende av för vår överlevnad.

• Vi behöver bygga social, ekologisk och teknologisk resiliens samt justera det ekonomiska systemet så att det stödjer omställningen.

• Vi har mycket att vinna på att fokusera på hälsa, livskvalitet och livsinnehåll framför ökad materiell konsumtion.

• Det lokala samhället har förmåga att kunna lösa de flesta av invånarnas grundläggande behov.

• Vår kreativa förmåga att hitta lösningar och vår lust att dela kunskaper och erfarenheter är positiva krafter i omställningsarbetet.”

Läs mer om Omställningsrörelsen här!

 

P1s miljövetenskapliga program Klotet uppmärksammade transitionrörelsen i detta program. Vi tycker det kan vara intressant trots att det har några år på nacken.

Pella Thiel, aktivist och en viktig person i omställningsrörelsen i Sverige berättar i dessa korta filmklipp kring hennes syn på omställning, vad som egentligen är viktigt?, problemen vi står inför, tillväxt och synen på tillväxt, samt vad vi behöver göra.

 

En annan förgrundsgestalt inom omställningsrörelsen i Sverige är författaren, journalisten och aktivisten David Jonstad. Han har bland annat skrivit böckerna Kollaps – Livet vid civilisationens slut och Jordad – Enklare liv i kollapsens skugga. Här pratar han om civilisationens kollaps, hur omställning skulle kunna se ut och vad resiliens är för någonting.

 

Tipslitteratur!
Vi kan i det här temat inte heller låta bli att tipsa om litteratur för att bredda ansatsen till att förstå omställning och förhållandet samhälle, människa och natur på ett mer känslomässigt plan. Jesper Weithz roman ”Det som inte växer är döende” kom ut 2012 och handlingen anknyter till temat vi nu fördjupar oss i. Möjligen kan också romanen ses som en väg att skapa känslomässig förståelse för omställning, klimat, kris och samhällets organisering. Jesper Weithz är skribent och formgivare, med ett brinnande intresse för miljöfrågor.

Jespers bok

34 thoughts on “Att ställa om

  1. Profilbild på Malin BMalin B

    Hej,
    Här kommer mina reflektioner avseende temat ”Att ställa om”. Önskar er en fin påskhelg.
    /Malin

    Forsberg (2012) skriver i förordet till sin bok ”Omställningens tid” (Stockholm, Karneval förlag) att omställning måste förena optimism med realism. Och någonstans där är även min utgångspunkt i detta så svåra, men samtidigt så angelägna tema.

    Vad gäller synen på kapitalism tycker jag detta är en oerhört komplicerad fråga som jag inte är tillräckligt insatt i för att kunna besvara till fullo. Jag saknar emellertid exempel på stater som på ett fungerande och hållbart sätt har kunnat styras utifrån planekonomi istället för marknadsekonomi. I de exempel på planekonomi som finns såväl historiskt som idag kan en som jag ser det ifrågasätta om hänsyn till fullo tagits/tar till demokratiska principer, mänskliga rättigheter och även hur miljöfrågorna hanterats/hanteras.

    Att rikta kritik mot nuvarande system (oavsett hur man nu benämner det) tycker jag är helt rätt och fullt befogat. Dock är själva vägen ut ur detta desto svårare. Att omkullkasta demokratiska samhällen med våld och anarki i någon slags tro att ändamålen helgar medlen är för mig helt oacceptabelt. Istället önskar jag att vi kan se till de goda krafter som finns i samhället och dra lärdom av dem och försöka sprida dem vidare. När jag läste Forsbergs (2012) bok fastnade jag särskilt för kapitlet om Undersåker i Åredalen och Fjällbete ekonomiska förening. Jag håller inte odelat med Forsberg (2012) om allt, och anser att det är ytterst viktigt att det även fortsättningsvis finns fungerande banksystem nationellt och globalt som kan bidra till finansiering för stora företag och även till den offentliga sektorn som ju också till viss del kan behöva bankfinansiering. Men, för att återgå till Undersåker, inspireras jag ändå av försöket att utveckla alternativa former för sparande och finansiering på ett lokalt plan, det vill säga i detta fall kreditlösningar anpassade för Årebygden. Jag tror att vi behöver finna fler lösningar för en lokal politik där små företag tillåts verka och få stöd och finansiering, och där de kan skapa arbetstillfällen lokalt, i småstäder och på landsbygden.

    Tillbaka så till realismen, för jag är ändå osäker på hur långt vi förmår nå genom att tänka lokalt. Globalisering och resor har även skapat en möjlighet att öka förståelsen för andra människor i andra kulturer och jag har svårt att se att världen så som den fungerade, på 1930- och 1940-talet, är något att längta tillbaka till. Orättvisorna var ju omfattade även då, och likaså 1900-talets krig och ohyggliga fasor.

    Jag anser också, vilket jag delvis även har tagit upp tidigare under denna kurs, att det är så mycket lättare för oss i ett förhållandevis rikt land att börja ställa krav på omställning och ta flera steg ”tillbaka”. För mig själv, som hyfsat priviligierad akademiker, är omställningen till ett enklare liv med minskat materiellt överflöd helt självvald. Jag har rest runt mycket i världen både privat, i rollen som student och sedan i tjänsten, och upplever att möten med människor och andra kulturer har berikat mig och ökat min förståelse för såväl likheter som olikheter. Därmed kan jag nu också enkelt ”slå mig till ro” genom att arbeta, konsumera och resa mindre än tidigare. Nu generaliserar jag säkert, men jag tror att det är svårare att moraliskt kunna ställa samma krav på gemene man, såväl i Sverige som i andra länder. Ska familjen XX, som har jobbat och sparat hela året, inte få åka på semester till Thailand eller Kanarieöarna, och ska inte indier och vietnameser få köra bil (istället för att cykla eller åka vespa) och åka på (samma) semester som svensken eller norrmannen? Och varför flytta tillbaka till lägenheten när de äntligen, som den första generationen, kan köpa och renovera ett hus samt fylla det med ny inredning? När de äntligen har fått råd tror jag dessvärre att motivationen hos många människor är tämligen begränsad att medvetet ta ett antal steg tillbaka, mot ett enklare liv med färre materiella ting. Det är en pedagogisk uppgift som är enorm och en fråga som jag tror få politiker vågar yppa offentligt. Men ska vi tala om orättvisor är det här som jag ser det en ytterst relevant fråga.

    1. Profilbild på Nina KNina K

      Jag tänker på två saker utifrån din text (som var intressant att läsa!), dels 1) om planekonomi och 2) om krav på omställning.
      1) Jag tänker att det är relativt vanligt förekommande att betona att det inte har funnits ett fungerade samhälle med planekonomi och jag är bredd att hålla med. Men tror det är viktigt att ta ett steg tillbaka och fundera över vad som är ett fungerade samhälle. Jag menar att de kapitalistiska samhällena inte är fungerande samhällen, de är inte demokratiska, de är inte jämlika. Med Sverige som exempel, ja det har/finns positiva delar men är det verkligen så här vi vill att samhällen ska se ut? Är detta det som är ett fungerade samhälle?
      2) Krav på omställning är ju såklart nödvändigt. Det svåra är nog att det ska uppstå en kollektiv insikt om krav att ställa om. Det är ju egentligen konstigt att inte människor över hela världen står på barrikaderna för hur situationen ser ut nu. Men varför är ju en relevant fråga i sammanhanget. Om vi tar vårt lilla hörn av världen, varför är inte människor skitförbannade?

      1. Profilbild på Malin BMalin B

        Hej Nina,
        Jag håller med dig, kapitalism är inte heller hållbart och nuvarande samhälle är inte heller fungerande. Och problemet är, precis som du skriver, att det saknas en kollektiv insikt. Jag är rädd för att alltför många dock har fått det alltför bra, alltför snabbt (om en ser till materiellt välstånd), för att de ska vilja få till en ordentlig förändring… Personligen är jag orolig och bedrövad över detta och tycker samtidigt att våra folkvalda är alldeles för försiktiga i att våga lyfta dessa frågor rörande omställning – på riktigt.

        1. Profilbild på Linnea HLinnea H

          Ja visst är det märkligt – jag har också en sån stark, lite overklig, känsla av att ingen pratar om det på riktigt, på RIKTIGT. Jag undrar varför inget parti t.ex vågar lägga upp en riktigt radikal vision för förändring – jag tror att det dessutom skulle uppskattas väljarmässigt.

          1. Profilbild på Malin BMalin B

            Det tror jag också. Att konsumera är för så många förknippat med välstånd och så länge vi inte förmår tala om detta har jag svårt att se hur vi ska komma framåt. Beskattning är ett sätt, men vi måste våga lyfta frågan om konsumtion, boende och resor till alla samhällsgrupper. De som redan har råd kommer annars fortsätta i samma mönster, och de som får det bättre ställt kommer att göra likadant så snart de får mer pengar över i slutet av månaden – för att ”unna sig”. Och ett sådant beteende, på global nivå, innebär garanterat en snabbare väg mot katastrof. (Ledsen för ett negativt inlägg…)

    2. Profilbild på Zeinab KZeinab K

      ”Ska familjen XX, som har jobbat och sparat hela året, inte få åka på semester till Thailand eller Kanarieöarna, och ska inte indier och vietnameser få köra bil (istället för att cykla eller åka vespa) och åka på (samma) semester som svensken eller norrmannen? Och varför flytta tillbaka till lägenheten när de äntligen, som den första generationen, kan köpa och renovera ett hus samt fylla det med ny inredning? När de äntligen har fått råd tror jag dessvärre att motivationen hos många människor är tämligen begränsad att medvetet ta ett antal steg tillbaka, mot ett enklare liv med färre materiella ting.”

      Jag tycker att det är så oerhört bra att du tar upp just detta. Det är något som väldigt ofta glöms bort i debatten där samma krav ställs på människor i olika ekonomiska situationer. Det är klart att det är enklare att ge upp att flyga lika ofta när en redan sett hela världen eller inte har en hel släkt som bor på andra sidan jordklotet.

      1. Profilbild på Malin BMalin B

        Tack Zeinab 🙂 Ja, otroligt svårt, men krav på omställning kommer onekligen behöver ställas på alla människor, oavsett inkomst och samhällsgrupp etc. etc. En utmaning för våra politiker med andra ord, men frågan är sannolikt känslig för många.

    3. Profilbild på Anna AngantyrAnna Angantyr Författare

      Tack Malin, för ditt inlägg. Jag tror precis som du att det är svårt att ställa omställningskrav som känns som moraliserande och som att utveckling bara skulle vara för vissa. Dock tänker jag att till slut kommer vi bli tvingade att ställa om. Frågan är ju då, vid den resursbristen, hur vi ska klara det på en fredlig, demokratisk och rättvis, väg?
      Så en otroligt spännande dokumentär på URplay som heter Godhet i generna. Den visar dels på forskning som belägger att vi människor har en inneboende vilja att hjälpa till. Frågan är hur vi stärker det altruistiska beteendet och också hur vi vidgar vår uppfattning av vilka vi:n vi tillhör? För en annan mänsklig egenskap som samma forskning visar är att vi i mycket tidig ålder söker identifikation och vill höra ihop med dem som liknar oss och har liknande preferenser som oss.

      Det som jag tyckte var hoppfullt i filmen, var hur de sedan också tittade på forskning kring hur vi kan stärka vår förmåga att känna kärlek för fler, än de människor vi refleksmässigt identifierar oss med.

      Kolla gärna på filmen. Du/ni hittar den här: http://urplay.se/program/197592-godhet-i-generna?utm_expid=138852357-7.hHGCyBdMR1CEFb8z-ShQ0w.0&utm_referrer=http%3A%2F%2Furplay.se%2Fsok

      Det jag tänker är att vår kapacitet att klara en resursminskning och samtidigt se till att det sker på ett mänskligt och kärleksfullt sätt, faktiskt är möjligt. Dock ligger det såklart en massa jobb framför oss och helt andra prioriteringar kring mycket än det politiken prioriterar idag.

  2. Profilbild på Tatjana BTatjana B

    Det är just sådana frågor som man helst inte vill tänka på en medan det händer någonstans, långt bort från Sverige, men precis som det var sagt i den tecknade filmen så plötsligt börjar det påverka livet även på nära håll. Snabbt och allvarligt. Nu är det plötsligt för sent. ”Varför tänkte ni inte för 15 år framöver när ni skaffade era barn?”, frågade killen sin mamma. Ja, hon kunde inte hitta på några ursäkter. Jag var mycket rörd av filmen, måste jag erkänna.
    Jag tycker att vi, som ett av dem ”framgångsrika” samhällena, har nått så högt i vår industriella utvecklingen att det är dags att fokusera oss på något annat. Möjligheterna är nästan oändliga. Pengarna finns. Vi måste utveckla dem alternativa energiresurserna som solkraft, vindkraft, vattenkraft m.m. Det är verkligen värt det. Nu, inte om några år för att då kan det vara för sent.
    Men bara det skulle ändå inte räcka till. Vi måste ändra på våra konsumtionsvanor. Att släcka lamporna som man inte behöver för tillfället, att stänga vatten medan man borstar tänderna…. visar att man bryr sig om miljön. Att köpa begagnade är inte heller tecken på fattigdom utan på att man handlar smart. Jag köper t.ex. mycket kläder och leksaker till mina tre barn i bra begagnat skick. Barn växer ju så snabbt av alla kläder och de lekar med en och samma leksak i kanske bara några månader. Sedan går det lika bra att sälja dem vidare eller att ge bort till någon som behöver.
    Det finns många metoder som man kan använda för att bidra till bättre ekologi och för att spara på resurserna. Det finns mycket innovationer som redan finns, men tyvärr inte används globalt. Däremot i en hel del lokala samhällena satsar man på att leva efter ”sunt förnuft”, i samarbete med miljön.
    Jag tänker dock på att det kan vara svårt att ändra ens levnadsstil helt och hållet på bara en dag. Jag tror att det kan vara mer långsiktigt att ändra på små grejer men att göra det hela tiden. Jag vet inte varför jag tänker på jämförelse med att när man bantar. Om man slutar äta helt, svälter man av hunger eller börjar äta allt möjligt och förblir att vara överviktig. Men om man börjar äta mindre och så småningom ersätter all ”dålig” mat med den ”rätta”, då kommer man att hitta en bra balans, fortsätta äta nyttigt långsiktigt, gå ner i vikt och hålla vikten utan att må dåligt. Så, steg efter steg, åt rätt håll, åt hållbar utveckling. Att göra något själv istället för att tro att någon annan löser problemet åt oss. För mycket tillit är inte smart.

    1. Profilbild på Nina KNina K

      Det var kul att läsa din text! Den knyter an till tankar jag själv har kring omställning och de ”små” förändringar vi kan göra i vardagen. Vet inte hur det är för dig, men jag möter ganska ofta tankar kring att det inte gör någon skillnad att t.ex. källsortera, handla begagnat osv. eftersom problemet är mycket större så att det inte göra någon skillnad. Och i viss utsträckning håller jag med. Men om det inte görs stora förändringar måste vi ändå göra någonting. Och tänker just att ha förnybara energikällor, konsumera mindre osv är ju att förbereda sig på en omställning som kommer ske. Så din liknelse med bantning är ju rätt så träffande!

      1. Profilbild på Tatjana BTatjana B

        Kul att du har liknande funderingar. 🙂 Ja, jag fångar ibland mig själv på tanken om att det lilla, som vi kan göra i vardagen, kan ju inte påverka det stora, så varför typ begränsa sig? )) men det är just sådana små saker som gör skillnader. Det var svårt för mig att förstå idé med att sortera skräp när jag nyss kom till Sverige, men nu har jag anpassat hushållet efter det, och det ser inte alls ut att vara så svårt ))

    2. Profilbild på Malin BMalin B

      Hej Tatjana,
      Jag tycker också att det är viktigt att betona de små förändringarna i vardagen. För faktum är att medvetenhet verkar sprida sig. Att t.ex. köpa begagnade kläder och möbler är ju idag för många ett tecken på medvetenhet och inte alls på fattigdom. Samtidigt upplever jag att en del som av ekonomiska skäl verkligen skulle behöva handla begagnade barnkläder etc. inte riktigt ”vågar” av rädsla för att verka som sämre bemedlade. Och i vissa andra kretsar verkar det också vara fullständigt otänkbart att köpa begagnat. Tyvärr.

    3. Profilbild på Zeinab KZeinab K

      ”Jag tänker dock på att det kan vara svårt att ändra ens levnadsstil helt och hållet på bara en dag. Jag tror att det kan vara mer långsiktigt att ändra på små grejer men att göra det hela tiden. ”

      Ja precis, det är superviktigt att tänka på att även de små förändringarna gör stor skillnad särskilt med tanke på att man är mer benägen att fortsätta med förändringarna om de inte är för drastiska.

    4. Profilbild på Anna AngantyrAnna Angantyr Författare

      Hej Tatjana!
      Jag spinner igång på detta med att handla second hand. Som jag är ett stort fan av. Vi har handlat det mesta till mina barn, mycket av våra möbler, mina egna kläder, köksprylar osv begagnat. Jag tycker det är otroligt skönt att inte behöva lägga så mycket pengar på saker som är precis lika bra begagnat. Dessutom bra för miljön. Jag älskar att jaga varan och blir överlycklig när jag hittar något jag letat efter länge på loppis, eller hittar ett sk. fynd på en vara jag vet egentligen är mycket dyrare.

      Nu till min självreflektion kring detta beteende. Lägger inte detta på någon annan, utan det handlar just om en iakttagelse av mina mönster. Jag kan liksom se att mitt ”behov” av att shoppa, lusten att konsumera, själva jagandet av varan är exakt det som håller igång vårt konsumtionssamhälle i stort. Att jag i perioder varit väldigt upptagen av att shoppa och att det liksom stört mig på ett sätt jag egentligen inte alls vill att varor och konsumtion ska ha i mitt liv. Jag tror att det är ett beteende som vår tid tvingat på oss och vi har svårt att göra oss fria ifrån det. Även om jag då känt mig lite bättre att jag konsumerar i andra hand och inte köper dyra och nya varor. En annan spaning är också att andrahandsmarknaden är en konsekvens av vår överkonsumtion i stort som samhälle. Att jag kan handla billigare i andra hand bygger ju på att att andra kasserar helt fina och fungerade saker, för att konsumera nytt.

  3. Profilbild på Zeinab KZeinab K

    Till att börja med vill jag bara säga att detta tema var otroligt spännande och det har självklart att göra med att det är ett sånt viktigt ämne som är högst aktuellt och som ständigt omger oss i olika former som t.ex de vardagliga val vi väljer att ta. Litteraturen och de videos som var länkade var även de väldigt intressanta även om jag inte direkt kände att det egentligen sades något nytt, däremot är det såklart ett ämne som tål att upprepas och ju fler infallsvinklar som finns desto bättre.
    Jag har till denna reflektion valt att fokusera på nedanstående två frågor:

    Att gå till aktion – göra något själv för att ställa om istället för att vänta på politik beslut, tror du att det är en möjlig väg att gå?

    Jag tycker absolut att gå till aktion för att ställa om är en möjlig väg att gå. Om det däremot är tillräckligt kanske inte är så troligt. Det finns dock inget som gör att det ena skulle utesluta det andra utan snarare tvärtom, att de t.o.m går hand i hand. Ju fler personer som aktivt väljer att ställa om sitt liv och vara mer klimatsmarta skapar en trend bland människorna i samhället och ökar även efterfrågan på klimatsmarta produkter vilket gör det lönt för producenter att faktiskt satsa på ”gröna” produkter. Detta i sin tur resulterar över tid i att policyförändringar i linje med en grön omväxling inte möter lika stort motstånd i samhället och implementeras därmed lättare.

    Omställningsrörelsen säger tydligt att vi i väst måste minska vår resursförbrukning, vår konsumtion, vår levnadsstandard helt enkelt. Många ser det som ett hot, som något svårt, eller till och med omöjligt. Andra ser det också som en möjlighet att utvecklas som människor, att skapa ny slags relationer mellan oss människor och vår relation till naturen. Hur tänker du kring det här?

    Jag tillhör definitivt den senare gruppen och enligt mig är en grön omställning varken ett hot eller något omöjligt. En omställning kräver av uppenbara skäl förändringar i livsstilen vilket gör att individer måste tänka om. I många fall tror jag att det är just ”tänka om” delen och att inte göra det vi är vana vid som skapar problem. Även latheten, att omställningen blir som ett projekt där energi och tid måste investeras skapar stor motsättning. Det finns säkert också en del individer som helt enkelt inte bryr sig om omvärlden och vill leva sitt liv precis som de vill utan att behöva ta hänsyn till andra. Jag tror dock inte att denna sistnämnda grupp tillhör majoriteten. Eftersom många människor tycker att det är svårt att ställa om eller dyrt att investera i vissa miljövänliga produkter så anser jag att politiken bör spela en större roll för att uppmuntra gröna val. Det är t.ex fullt möjligt att använda beskattning som verktyg, något jag tycker vi definitivt bör ändra på.

    1. Profilbild på Nina KNina K

      ”Det finns säkert också en del individer som helt enkelt inte bryr sig om omvärlden och vill leva sitt liv precis som de vill utan att behöva ta hänsyn till andra. Jag tror dock inte att denna sistnämnda grupp tillhör majoriteten. Eftersom många människor tycker att det är svårt att ställa om eller dyrt att investera i vissa miljövänliga produkter så anser jag att politiken bör spela en större roll för att uppmuntra gröna val. Det är t.ex fullt möjligt att använda beskattning som verktyg, något jag tycker vi definitivt bör ändra på.”

      Håller helt med att politiken bör spela en roll för att göra gröna val, ett exempel är ju bara tågtrafiken att den bör vara billigare och bättre i form av järnvägsnät om byggs ut och förbättras. Det bör ju t.ex. inte vara billigare att ta flyget framför tåget. Vidare att kollektivtrafik bör vara gratis så att alla kan åka osv. Det finns ju ganska enkla sätt att göra grön omställning om de styrande faktiskt omfördelar resurser.

    2. Profilbild på Tatjana BTatjana B

      ”Ju fler personer som aktivt väljer att ställa om sitt liv och vara mer klimatsmarta skapar en trend bland människorna i samhället”
      Ja, men visst är det så! Speciellt om det blir trendigt bland unga människor, så kommer ju livsstilen ändras och då även deras barn kommer att få det som ett naturligt sätt att leva på. Jag är nästan övertygad över att det räcker med en-två generationer för att ställa om samhället, men då måste de flesta vuxna lära sina barn att leva på ett annat sätt.

    3. Profilbild på Malin BMalin B

      Hej Zeinab,
      Absolut, beskattning måste bli betydligt bättre fungerande. Jag tänker t.ex. på flygskatten som nu ska införas. Det är så små belopp/resa att jag knappast tror att det kommer att påverka vårt resande. Och då blir ju effekten på miljön försumbar, goda intentioner till trots.

    4. Profilbild på Linnea HLinnea H

      Jag lutar också åt att förändringar på politisk nivå är viktigare än individuella beslut och konsumtionsmönster, även om det smärtar mig att tänka att vi måste ”lämna över” det viktigaste till politikerna. Det känns ju mer pepp att tänka att vi alla kan göra skillnad (och det kan vi såklart!) Men den akuta enorma omsvängning som måste ske tror jag också måste komma uppifrån. Det vi var och en kan göra tänker jag är att bedriva påverkansarbete, skriva till partier eller organisera oss i föreningar och skriva under upprop osv.

      Men det ena behöver absolut inte utesluta det andra såklart!

    5. Profilbild på Elisa AElisa A

      Hej Zeiban,
      Jag tror också att omställning inte är ett hot eller något omöjligt, och skulle säga angående det att punkten är att hitta viljan att ändra våra sätt att leva. Det handlar inte att göra en ansträngning för att ändra, utan att vilja ändra.

    6. Profilbild på Anna AngantyrAnna Angantyr Författare

      Så skön ingång Zeinab: att varken se omställningen som ett hot eller en möjlighet, utan realitet. För det är ju så det är. Hur ska vi då motivera människor att hänga med på realiteten? Jag tror precis som du att politiken och politiska beslut måste spela en mycket större roll än de gör idag. Om politiken visar vägen, är föregångare så kommer det skapa normer, som fler människor är villiga att hänga på.

      Jag tror också att det är politiska beslut som måste styra den globala finansmarknaden och de multinationella företagen, för att de ska ”hänga på” omställningen. Vinstmaximering, kan inte vara en grundläggande drivkraft om vi ska lösa de resursproblem och ekologiska problem vi står inför. Jag tror att mindre företag där det fortfarande finns mellanmänskliga relationer i alla led kan ha andra drivkrafter än bara vinst. men i den stora finans- och företagsvärlden betvivlar jag det. Inte för att det inte finns enskilda stora entreprenörer som vill annat, utan för att hela systemet i sig är självgenererande.

      Parallellt med detta tror jag, precis som Hopkins påpekar, att vi som rörelse måste visa att det finns organiserade människor, som vill skapa en hållbar värld, som förstår konsekvenserna och som är beredda att vara en konstruktiv del i lösningen. Både för att skapa oss bättre liv där vi bor och verkar, men också för att påverka politiker att våga vara modiga och realistiska och se de reella utmaningar vi står inför och ändra politisk inriktning.

  4. Profilbild på Nina KNina K

    Rob Hopkins nämner i sin TedTalk att regeringar etc. måste ta ansvar för att ställa om, men för att det ska underlätta bör det finnas engagerade samhällen. Tänker att det han lyfter är just att rörelsen måste ske underifrån. När jag tänker på omställning i dagens samhälle tänker jag att vi, du och jag, är de som måste göra något. Regeringar driver vidare på kapitalism/nyliberalism som system vi måste ha. Vi är nog ganska lurade, vi har behov som är påhittade. Tänker på ett inlägg som delades av Allt åt Alla Malmö, där en person skrev om nya foodtrucks i Folkets park här i Malmö, att man ”förbättrar” genom att införa mer konsumtion, till en redan uppskattad plats, där konsumtion inte enbart är i fokus. Menar att nöjen av olika slag är så förankrade i tanken att vi ska konsumera dem.

    Filmen 00-tal barn var mycket berörande och den lyfter fram kanske kärnan i dagens samhälle och det system vi har. Efter att ha sett den tänker jag att detta problem som är och som kommer utvecklas måste alla hjälpas åt att förändra. Vi kan inte ha förtroende för de styrande krafterna i samhället. Vi måste hitta vägar att minska vår resursförbrukning. Jag har tänkt mycket på just det, att minska min egen resursförbrukning och hur jag kan göra. Men det är svårt, jag är medveten om att jag konsumerar förmycket och lever i visst överflöd, även om jag samtidigt gör saker för miljön (t.ex. äter upp mat, äter inget animaliskt, källsorterar, har ingen bil, åker tåg/buss eller promenerar, köper mycket begagnat, släcker lampor, har låg temperatur hemma osv.). Det jag tänker kring det jag gör, är egentligen ganska lite och för mig ingen ”uppoffring” och det är där jag tänker att alla tillsammans måste agera och göra mer. Det är någonstans tydligt att kapitalismen/nyliberalismen är hegemoniskt i vårt samhälle och vi är nog ganska så lurade och dansar efter dess pipa.

    1. Profilbild på Malin BMalin B

      Hej Nina,
      Foodtrucks i Folket park är som jag ser det ett jättebra exempel på att konsumtion ses som någon slags lösning och förbättring. Just vad gäller Folkets park i Malmö finns mycket att säga, men personligen tycker jag att en park ska finnas för människorna, och att fokus inte ska vara på att sälja saker. Hellre fler träd, gräsmattor och bänkar som möjliggör lek och samvaro.

    2. Profilbild på Linnea HLinnea H

      Jag tror också att en stor del av problemet är att vi fortfarande söker lösningar inom samma system som skapat problemen, som du skriver ”Det är någonstans tydligt att kapitalismen/nyliberalismen är hegemoniskt i vårt samhälle och vi är nog ganska så lurade och dansar efter dess pipa.”

      Det är förstås i alla tider svårt att tänka utanför samhällets ramar för ideologi och funktion, men nu om någongång måste vi ju verkligen det. Det är vår generations stora utmaning – ju.

    3. Profilbild på Anna AngantyrAnna Angantyr Författare

      Roligt med diskussionen om food trucks i Folkets park. Många i min omgivning är kritiska till food trucks dels på grund av de argumenten som du för fram Nina och du Malin i din kommentar. Andra viktiga argument emot, har formats utifrån frågeställningarna: För vem är staden och parken? Varför ska det vara dyr hipstermat som många fattiga malmöbor inte har råd med som säljs i Folkets park? Jag förstå kritiken. Men tänker, i just ett konsumtions- och hållbarhetsperspektiv, att är det inte bättre att medelklassen lägga sina pengar på bra, lite dyrare mat, om den nu ska konsumera? Bättre än på resande, nya prylar, elektronik osv? Är inte matkonsumtion och mötet över mat något som kan vara gemensamhetsspapande. Och är inte bra, nyttig mat, viktigt för att skapa större hållbarhet, när vi har enorma problem med folkhälsan? Är inte korkiosken i Folkets park, egentligen ett större problem, med tanke på hur dålig mat den säljer?

  5. Profilbild på Linnea HLinnea H

    Hej!

    Som vanligt tack för intressant och relevant underlag!

    Visst är det overkligt hur lite vi pratar om dessa frågor, i relation till hur extremt akuta de är, och hur pass överens nästan precis alla ändå är om det (även om det förstås finns både klimatförändringsförnekare och många som förespråkar väldigt reformatoriska förändringar inom rådande system osv)

    När jag läst och lyssnat och tänkt så återkommer jag till att det kanske är för att det är omöjligt för mänskligheten att förhålla sig aktivt till undergången, kanske för att döden finns inbyggd i oss som ett oundvikligt slut – kanske är det för svårt för oss att tänka på slutet som något förhandlingsbart, något som vi faktiskt skulle kunna flytta framåt genom förändrat beteende? Samtidigt finns ju för varje person som inte förmår/vill ändra osunda levnadsvanor för sin akuta hälsas skulle, också minst en person som förmår och vill det. Hur som helst, det tycks mig som att det finns ett filosofiskt mänskligt mysterium här, som är frikopplat från politik och ideologi och ekonomi. Dock har jag inga svar, och går därför vidare till en annan aspekt, men jag läser gärna era tankar om det om någon mer funderar över detta!

    Många tycks ju, som ni också konstaterat, överens om att Omställningen som behöver göras är en omställning av konsumtion/resursanvändade, i relation till de resurser som finns tillgängliga. Och det stämmer ju överens med en viss ideologi, som tror på minskad tillväxt och därmed en ny ekonomisk struktur.

    På längre sikt, om mer tid fanns, tror jag att det skulle kunna vara relevant att istället fundera kring hur mer resurser kan skapas inom det rådande systemet, (genom att t.ex forska fram nya energikällor som motsvarar oljan, eller bygga teknik som klarar sig på mer energifattiga energikällor etc) Helst enkelt för att slippa kampen att övertyga all människor i den högkonsumerande världen att ställa om sitt beteende och sina system.

    Men den tiden verkar ju absolut inte finnas, sista deadlinen är mycket nära inpå om den inte ännu passerat. Därför har vi inget annat val än att minska konsumtionen och därmed tillväxten och därmed måste vi ha nya ekonomier. Jag tror därför att hela problemet måste förstås som till hälften ett ekologiskt problem och till hälften ett ekonomiskt problem – vi behöver prata lika mycket om ekonomi som om ekologi (eftersom vi har skapat ekonomi av ekologin, och ekologin kollapsat, så har även ekonomin kollapsat. Det behöver vi konstatera tror jag) Och om diskussionen då hamnar i ett ”vänstertänk” (dvs minskad tillväxt som lösning) så tror jag att det är något som de som gör andra ideologiska samhällsanalyser i alla fall temporärt bara kommer behöva acceptera.

    Tyvärr är jag för dåligt insatt i ekonomi för att kunna ge något konkret, underbyggt förslag på ett alternativ, men jag tror att många parallella alternativ kan vara möjliga – lokala ekonomier (liknande de som Forsberg beskriver i bl.a. Åredalen) som kanske kan rymmas inom en större planekonomiliknande överstruktur.

    Jag tror också att även dessa kommande alternativa ekonomier kommer att innefatta problem, men varje resonemang jag för tar mig till samma slutpunkt – ekologin har kollapsat på grund av den ekonomi vi byggt av den, ett ekonomiskt system som bygger på evig procentuell tillväxt går inte att applicera på en ändlig ekologi. Jag tror inte att det finns ett enda sätt att komma runt det, även om vi låtsats under ett sekel eller så att det skulle gå. Ekonomin måste följa ekologin och inte tvärtom – och precis som de flasta ad-hoc-lösningar som slängs in i grevens tid så tror jag att alla tänkbara lösningar kommer att skava och ha med sig olika sorters trubbel. Men på det stora hela måste vi ju ändå välja överlevnad och liv och utveckling, och tillsammans hitta sätt som det kan bli fint på nya sätt.

    1. Profilbild på Elisa AElisa A

      Hej Linnea,

      Jag blev fastand med den här menningen: ”döden finns inbyggd i oss som ett oundvikligt slut”. Jag tror att något av det har att göra med hela problemet. Vi har mycket svårt att tänka att vi har något att göra om våra egna problem.

    2. Profilbild på Anna AngantyrAnna Angantyr Författare

      ”Men den tiden verkar ju absolut inte finnas, sista deadlinen är mycket nära inpå om den inte ännu passerat.”

      Ja precis Linnea! Och vad gör vi med den insikten? Hur får vi inte panik? Hur stoppar vi inte likt strutsen, huvudet i sanden, i vår rädsla för hur det ska gå? Hur går vi inte runt med konstant stress över detta?

      Jag kan bara dela med mig av ett personligt förhållningssätt, som fler av er också gjort:

      Jag försöker tänka att jag mår psykiskt dåligt över detta hjälper inte krisen. Jag får ha ett bra liv, njuta, göra roliga saker även om många har det dåligt och jordens resurser är ändliga.

      Jag vill leva i gemenskap och försöker alltid skapa gemenskap och inkludera alla som vill vara med i det Vi:et, där jag befinner mig för tillfället. Relationer är otroligt viktigt, nära och kärleksfull. Men också nya och tillfälliga.

      Jag vill vara en del i en förändring och det vill jag också göra tillsammans med andra. Att organisera oss är otroligt viktigt tror jag. Det betyder inte, att jag lägger all min lediga tid på detta, men att det är en viktig del i mitt liv och att jag ser det som ett livsprojekt.

      Jag vill göra meningsfulla saker och skapa menig för andra, jag vill bidra. Både professionellt och på min fritid.

      Jag tror att alla behöver ta hand om sig själva på ett holistiskt sätt. Vi behöver vila, äta bra, motionera, bearbeta känslor, meditera, reflektera över våra liv på regelbunden basis. Det finns inte en motsats i att ta hand om sig själv på ett konstruktivt sätt och att jobba för en bättre värld för alla.

      Kanske är detta självklart för de flesta. Men jag har behövt tid för att hitta till detta och har inte alltid en bra balans i mitt liv, på det sättet som jag skulle vilja. Men är på god väg…

  6. Profilbild på Zeinab KZeinab K

    ”På längre sikt, om mer tid fanns, tror jag att det skulle kunna vara relevant att istället fundera kring hur mer resurser kan skapas inom det rådande systemet, (genom att t.ex forska fram nya energikällor som motsvarar oljan, eller bygga teknik som klarar sig på mer energifattiga energikällor etc) Helst enkelt för att slippa kampen att övertyga all människor i den högkonsumerande världen att ställa om sitt beteende och sina system.”

    Detta är självklart ultimat och det råder säkerligen redan en massa forskning kring detta. Det stora problemet är väl bara att världen fortfarande är så beroende av fossila bränslen och att den omställningen vi önskar inte ägt rum.

    1. Profilbild på Linnea HLinnea H

      Ja precis, detvore ett slags drömscenario, att vi kunde få behålla kakan men med nya ingredienser så att säga. Och det är väl därför det samtalet fortfarande förs (och förespråkas av vissa) Men den springande punkten är ju just ”OM mer tid fanns”, och det finns det ju inte, det är ju istället mycket bråttom (tror jag) Viktigt då att som politiker osv våga prata utifrån den tidspress som råder, och föreslå lösningar utifrån det – inte säga det folk kanske vill höra och hoppas på…

  7. Profilbild på Elisa AElisa A

    Hej,
    Jag är ledsen att jag är så sent. Här kommer mina tankar.

    Till att börja med, tror jag att frågan om vilken typ av ekonomiska system som vi har i dag med nödvändighet får en typ av samhälle och det påverkar bandet mellan människor. För mig, punkten är att det här systemet har också skadat relationerna. Detta system har skadat naturen och mänskliga relationer som helhet. Det är viktigt gå tillbaka för att reparera skadade band vi har byggt bland oss. Vad mennar jag med skadade relationer, egentligen? Uppfattningen av lycka och välbefinnande som detta ekonomiska systemet medför har att göra med omedelbarhet och konsumtion. Denna konsumtion i sin tur måste vara omedelbar och konstant. Tanken att konsumtionen bör vara något som aldrig ska sluta är grunden för vår samtida olycka.
    De har gjort oss att tro att ju mer vi konsumerar gladare vi är, och vi måste konsumera alltid något nytt, och det finns inget slut. Konsumism har inget slut på många sätt: i den meningen att det alltid kommer att finnas något nytt att konsumera (detta är grunden för kapitalismen) och i den meningen att konsumtionen skulle aldrig fylla oss som människor. Människorna måste konsumera mycket mer för att känna sig fulla, vi behöver önska. Att önska är det som hjälper oss att leva. Men jag talar inte om en önskan om ett objekt, utan en önskan som motiverar oss att skapa och som gör oss tänkande individer. En önskan som leder oss att bygga och som i sig får oss att vilja fortsätta önska. Bara gemon faktum att vi har ”köpt” idén om att köpa något gör att vi är nöjda är ett bevis på att kapitalismen tog över våra önskningar. Att önska är vad som motiverar oss att fortsätta leva, inte en ny bil, ett nytt hus eller sista iPhon.
    För att sammanfatta den föreslagna idén, vill jag tillägga att det inte bara är att systemet inte längre kan upprätthållas genom bristen på naturresurser och de skadorna vi har redan orsakat till välden, men som mänskligheten är också alltför skadad.

    1. Profilbild på Anna AngantyrAnna Angantyr Författare

      Hej Elisa!
      Ditt inlägg knyter verkligen an till min kommentar jag gav till Tatjana. Att detta samhälle ger oss beteendemönster, som vi inte alls vill ha, och politiskt inte vill stödja. Men ändå är det så lätt att hamna i det. Att konsumera sig till lycka är självklart omöjligt, och jag tror precis som du att det bara leder till tomhet.
      Men ändå så är ett nöje jag har att gå på loppis.

      Tänker på mina föräldrar, och upplever tt det finns en skillnad bara på hur min generation konsumerar och på hur konsumerade, iallafall i förhållanden till oss barn. Jag fick ärva mycket kläder och kanske köpa nytt max en gång om året om jag växt ur mina kläder och inte kunnat ärva just det. Vi fick bara presenter på födelsedagen eller på jul. Aldrig annars. Jag kan ju lätt köpa något till mina barn lite när som helst, när jag hittat det.

      Har en bekant som just nu har ett köpfritt år och jag följer honom på facebook. Väldigt intressant och lika intressant, var min första instinktiva reflektion, att jag absolut inte skulle vilja göra det samma. Även om jag vet att det skulle vara väldigt bra för mig. Kanske är det min nästa personliga utmaning?

  8. Profilbild på Gringos NGringos N

    Hej Alla , vad tråkigt att jag har inte kunnat lämna in uppgifterna i tid , mycket jobb fick ny tjänst som processledare . Denna vecka är jag ledig inför projekttid ( 1/06/17 – 31/12/17) då ska lämna in uppgifterna och kommentera andras inlägg .
    Tack för förståelse .

    Mvh
    Gringos

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *