Omställningen är vår gemenskap

IMG_4143

Via alarmerande rapporter översköljs vi av varningar om att polerna smälter, jordens medeltemperatur ökar, allt större områden drabbas av torka och att antalet människor som flyr undan klimatförändringarna blir allt fler. Ändå är det svårt att känna att det finns en samlad majoritet i samhället som förstår att vi på allvar måste stoppa denna utveckling nu, att det är vår generation som kommer att avgöra vilken framtid som väntar.

Vad är det som gör det så svårt för oss att ta steget och ställa om samhället i en mer hållbar riktning? Vi är avvaktande och väntar på politikerna. En stor anledning till denna tröghet är nog att vi ser omställningen till fossilfritt samhälle som en stor förlust för oss, att vi riskerar den livsstil som vi känner oss hemma med. För att klara av att börja ställa om måste vi vända på den tanken, och inse vad vi faktiskt har att vinna på att ställa om till ett hållbart levnadssätt.

Efter att ha läst Björn Forsbergs Omställningens tid fann jag flera hoppfulla tankesätt och positiva exempel på lokalsamhällen som lyckats med hållbar omställning. I kapitlet Omställningen i våra egna händer skriver han att ”Möjligheten att påverka är större när vi lägger vår kraft på lokala förändringsinitiativ snarare än att skandera slagord inför den internationella maktelitens döva öron”. Självklart måste vi påverka våra politiker, men om vi tror att dem som ska rädda världen kommer omställningen att fortsätta gå trögt. Medan vi röstar för en mer hållbar politik har vi faktiskt makten att själva göra stora förändringar i vår vardag, som gynnar både klimatet och oss själva.

För mig är omställningen starkt förknippat med gemenskap, tanken på att vi med gemensamma krafter kan utmana det rådande samhällsystemet genom att samarbeta. Stadsodlingen i Detroit som Forsberg besökt är ett fint exempel på hur gemensamma mål och gemensamt ägande kan stärka ett samhälle och dess invånare. Här har man kunnat vända en negativ utveckling där företag flyr staden och befolkningen minskar till något positivt, där ödetomter fått ge plats åt urbanodlingar som drivs av människorna i lokalsamhället – människor som tidigare hade svårt att finna mening och hopp i en övergiven stad. Tack vara Detroits stadsodlingar stärktes gemenskapen, invånarna fick tillgång till nyttiga matvaror och samhället utvecklades i en mer hållbar riktning.

Vi kan göra mer gemensamt på vägen mot ett resurssnålt samhälle. Forsberg förespråkar tillexempel gemensamt ägande och skriver i kapitlet Kampen om ekonomin att ”Samägda kapitalvaror har ytterligare en fördel. De minskar vårt behov av inkomst.” Vad äger vi egentligen och hur ofta använder vi dessa prylar? Behöver vi dem ens? Måste varje hushåll ha en egen tvättmaskin? Att bo i lägenhet och använda en gemensam tvättstuga är ett lysande exempel på hur kapitalvaror kan användas gemensamt. Men gemensamt ägande kräver att vi planerar annorlunda. Om vi ska sätta upp några hyllor och lånar en gemensamt ägd skruvdragare behöver vi ha lite mer framförhållning än om vi bara hämtar vår egna från garaget. Har vi bara behov av en bil då och då är en bilpool ett ypperligt exempel, som gör bilägandet mer resurssnålt. Sådana initiativ finns redan runt om i världen, och förhoppningsvis kan de växa. De handlar bara om att ändra sina vanor. För vi har ju kunnat ändra dem förut från det liv vi hade innan alla dessa bekvämligheter kom in i vårt liv.

Någonting annat som vi kan göra är att i större utsträckning bo tillsammans, antingen i kollektiv med vänner, i flerfamiljshus eller liknande lösningar. Att bo kollektivt är ett klockrent exempel på hur en hållbar livsstil kan ge ringar på vattnet i andra aspekter; vi kan dela på grejer, vi får billigare hyra, vi sparar energi genom att värma upp färre ytor, får mer tid tillsammans med andra som kan skapa större välmående och vi kan minska på bostadsbristen. När vi lever tillsammans kan vi även inspirera varandra till att göra hållbara aktiviteter ihop; odla, återbruka, reparera, motionera, vara kreativa.

Att öka vår gemenskap för att nå vårt gemensamma mål om ett resurssnålt samhälle är givetvis inget som riskkapitalisterna och de som tjänar pengar på vår konsumtion kommer att jubla åt. Det är här vi måste inse att vår omställning innebär ett samhälle bortom kapitalismen, att en hållbar livsstil kommer kräva minskad konsumtion, att vi jobbar mindre och ägnar mer tid till att ta hand om oss själva och miljön. Forsberg menar att ’’det är viktigt med ett synsätt där naturen ses som en förutsättning för vår egen existens, snarare än som en fiende eller en råvarukälla för den ekonomiska tillväxten.’’ För vad är enklast; att skapa ett annorlunda samhällssystem och levnadssätt eller skapa en ny natur, ren luft och återställa förorenat vatten och uttorkade områden?

Omställningen kommer att kräva att vi söker mer kontakt med nya människor, till skillnad från i dagens samhälle där vi sluter oss allt mer i våra egna kretsar. Vi kommer att ha större behov av människor runt omkring oss som kan ställa upp på sådant vi inte klarar av ensamma. För många kanske det kan kännas besvärligt, men i slutändan tror jag att det kommer vara till fördel för många människor; att finna gemenskapen i att samarbeta för samma mål.

En viktig del i att ändra sin livsstil eller engagera sig i hållbara rörelser är att kunna se förändringar. Att konkret märka av att det vi gör leder till förändring är en sporre för att finna mening och vilja fortsätta. Från att vi påverkar vår lokala butik att sälja ekologiska varor och donera matsvinn till välgörenhet, till att se våra grödor växa och uppleva hur engagemanget sprider sig bland nya grupper. Alla positiva tecken är viktiga att fånga upp. Vi behöver också våga tro på att vi kan förändra vårt levnadssätt och vara medvetna om att det kommer vara en jobbig och lång process, men också förstå att de förändringar vi behöver göra ofta är enklare än vi tror. Tillbaka till Björn Forsberg som menar att alla initiativtagare han mött i arbetet med sin bok delar en gemensam passion. ’’Passionen för att förändra världen där den stora visionen ryms i den minsta av handlingar.’’ Det är där vi måste börja!

2 thoughts on “Omställningen är vår gemenskap

  1. Profilbild på Emmy RommedahlEmmy Rommedahl

    Jag håller helt med dig i att gemenskap är ett av de viktigaste medlen till att nå förändring, att känna samhörighet, ha samma mål. Ett problem som jag ser det är att vi använder extremt mycket resurser men ändå är inte vi de områdena på jorden som drabbas hårdast av naturförändringar. Tror du att det måste gå så långt att vi ser naturkatastrofer i vår egen trädgård för att engagera oss på en nationell nivå? Som vi alla vet är USA en riktig miljöbov och trots att vi ser att områden utmed kusten California, för att inte tala om Louisiana och New Orleans, som drabbats så oerhört hårt av olika naturkatastrofer så känns det inte som att USA har ökat sin ”awareness” kring miljön. Jag kan många gånger känna mig så oerhört frustrerad. Känner hopp när jag läser din text! Och jag tror dig när du citerar Björn Forsberg i slutet. Och jag tror vi måste tänka så, för att orka med!

    1. Julia

      När jag har funderat kring varför de stora besluten aldrig tas som gör att den stora omställningen sker, tänker jag precis som du skriver att de delar av världen som är de värsta miljöbovarna inte förstår allvaret förrän vi kan se klimatförändringarna i vår trädgård. Dock motsägs ju det av de naturkatastrofer som inträffat i t.ex. USA, där medvetenheten inte verkar öka särskilt mycket. Men jag tror fortfarande att det är en del av anledning, samt att många skjuter på problemen och tänker ‘äsch, under min livstid hinner det säkert inte bli så illa…’ i kombination med att vår vardag inte påverkats – ännu.
      Dock tror jag det är viktigt att ta fasta på de initiativ som görs, och låta dem göra oss hoppfulla. För även om inte medvetenheten finns hos alla, som finns den ju! Och det är ju genom att inspirera som vi kan få fler människor att tänka till. Det har jag flera exempel på i min vardag. Fint att texten ingav hopp!

Kommentera