2016-04-25 till 2016-05-08
Välkommen till dessa två veckor då du under kursen får chans att göra något konkret för att medskapa till den
värld du vill se i framtiden. Det kan som vi tidigare skrivit vara stort eller smått, tillfälligt eller starten på ett längre engagemang. Fokus ligger på att göra!
Vi startade processen för fyra veckor sedan och om du vill bli påmind om den tankeprocess vi inbjöd till då så kolla här. Tanken är att ni ska fortsätta med de idéer och planer ni satte igång med då. Nu vill vi, som sagt, att det ska ske något konkret och görbart under denna tvåveckorsperiod. Vi vill att du på något sätt dokumenterar det du gör och varför du valt att göra detta. Exempelvis: ett foto på din banderoll och varför du valt detta budskap eller filma när du genomför din minimanifestation. Eller en sammanfattning på din samtalskväll. Har du gått med i en organisation eller parti, så skriv gärna om varför du valt att göra det och hur din plan för ditt engagemang ser ut in i organisationen. Har du skrivit en text talar den troligtvis för sig själv, men berätta gärna hur du tänkt få ut den. Dvs. jag har skickat den till insändarsidan på den tidningen, eller jag sprider den via social medier eller min blogg.
Svara också gärna på frågorna: Hur kändes det att göra aktionen? Vilka reaktioner har du fått? Har du spridit det vidare, på vilket sätt då?
Posta ditt agerande i bloggflödet på hemsidan senast 8 maj (om du inte vill blogga, lägg det som kommentar till denna temasida). Veckan efter, då nästa tema har börjat, vill vi gärna att ni ger varandra feedback i kommentarsfältet på det ni gjort.
Om du vill ha hjälp i veckan med att bolla idéer eller har andra frågor om hur du ska göra så kan du jättegärna ringa oss. Prova när som, vi kan ganska ofta svara. Men vi har också avsatt två tider då vi säkert svarar:
– Anna finns tillgänglig på tisdag 26 april 9-12
– Emma finns tillgänglig på måndag 2 maj klockan 13-16
Lycka till!
Anna & Emma
D.I.T – Do It Together!
Watch it! (ett processledarkollektiv som Emma är med i) och RåFILM har skapat några filmer som vill peppa och visa på olika och roliga sätt att uttrycka åsikter på. Dessa filmer vänder sig till en yngre målgrupp men kan såklart ses av alla åldrar för att få tips på hur en kan gå från idé till verklighet utifrån tänket:
1. HJÄRTEFRÅGA – Bestäm er för nåt ni vill påverka!
2. INFORMERA – Hur ska ni nå ut med er idé?
3. MOBILISERA – Bli fler som tycker samma sak! Vilka vill ni få med er?
4. AGERA – Hur ska ni driva er idé?
Låt er peppas, gör och höj era röst!
Gör din röst hörd!
SVT’s dokumentärserie Sápmi sisters handlar om artisterna, aktivisterna och systrarna Mimie och Maxida som kämpar för Samers rättigheter i Sverige idag. I avsnitt 2 anordnar de en högljudd demonstration mot gruvbolaget som vill etablera sig utanför Jokkmokk. Det här tycker vi är ett fint exempel på att en inte behöver bo i en storstad och samla flera tusen för att göra sin röst hörd – även en liten skara människor kan göra skillnad. Klicka på bilden nedan för att komma till SVTplay och avsnitt 2 av Sápmi sisters.
Musik för förändring
Vem får ta plats på scenen? Hur kan vi förändra samhället med musik? Blir en aldrig för gammal för att vara nervös på scen? Detta är några av de frågorna vi får möta när under Förändringen spelningarna 2015. Filmen visar klipp och intervjuer från Oskarshamn, Stockholm, Vänersborg, Göteborg och Uppsala. Förändringen är ett koncept för att utveckla politisk musik inom ABF och sker runt första maj. Bli en del av Förändringen 2016!!!
Förändringen spelningar 2015 from RåFILM on Vimeo.
Skriv en insändare
Här återpublicerar vi Abigails tips från tema Medborgarjournalistik kring att skriva en insändare. Titta gärna in på tema Medborgarjournalistik för att få ytterligare tips. Eller fråga kursens egen insändarexpert Nikki om råd 🙂 (som ju fick sin insändare publicerad.)
Och slutligen ytterligare inspiration kring HUR du kan föra ut ditt budskap, från Watch it! Spela förändringsspelet!
Actionplan, Metoder 1, Metoder 2, Vilka vill vi mobilisera? Sprida till? 2 Vilka vill vi mobilisera? sprida till? 1
Min Agera!-uppgift bestod i att jag satte mig ner för att verkligen fundera över ett parti som jag vill engagera mig i. Här följer en text jag skrivit om det och hur mitt agerande fungerade.
ÅT VILKET HÅLL SKA JAG?
Jag har tidigare varit medlem i Feministiskt initiativ. Det är det parti som jag tycker ringar in de flesta av de hjärtefrågor som jag verkar för. Mitt brinnande intresse för exempelvis queertänkande, intersektionalitet, har resulterat i ett flertal akademiska uppsatser där jag använt mig av ett intresse och relaterat det till politik och samhällsklimat. F! är det parti som jag tycker verkligen lyfter upp frågor om rasism, sexism och andra sorters förtryck i ett annat ljus än övriga partier. Istället för att nämna det flyktigt i ett partiprogram eller ett tal på ett torg tycker jag att F! gräver djupare och lyfter frågor som funktionalitet, öppna gränser osv genom att låta människor som ser sig som utsatta tala för sig själva. De ifrågasätter nationalitets- och vithetsnormer och verkar för ett öppnare Sverige.
Men – det är inte helt givet att jag pratar om dessa partisympatier i alla sammanhang. Jag har inte min F!-väska på tunnelbanan eller på släktmiddagen. Varför? Jag är rädd för att bli utsatt, att ”provocera”. Trots att det inte är ”åsikter” utan faktiskt kan grundas i statistik och ren fakta är det något som fortfarande ses som aggressivt, banbrytande, exkluderande. Men hur kommer det sig egentligen att det ses precis motsatt vad de står för? Jag vet inte riktigt. Jag är kanske för involverad för att se det utifrån.
Jag tror att Gudrun Schyman är ett ansikte som man använder sig av utåt för att vinna förtroende och ett igenkännande. Hon är en övertygande och bra retoriker som också är känd sen tidigare. Men samtidigt kan jag tycka att det är något som i sig bekräftar något som de själva kritiserar – hierarkier inom gruppen.
Jag känner också sympatier för Vänsterpartiet. Medan F! varken vill se sig som ett höger- eller vänsterparti tycker jag att det fyller en funktion att placera sig och därmed stödja eller icke-stödja olika historiska processer och syn på exempelvis pengar och jämlikhet. Vänsterpartiet diskuterar bostads- och välfärdsfrågor på ett för mig mer tydligt och explicit sätt. Just bostadsfrågor är för mig jätteviktigt, och där brinner det verkligen – främst i Stockholmsregionen. Vilka har egentligen råd att bo?
Men Vänsterpartiets partiprogram är inte mycket att hänga i julgranen. De diskuterar knappt feministiska frågor, de bara nämner de genom att mena att män och kvinnor ska vara jämställda och att kvinnor ska ha lika lön för lika arbete. Jag skulle vilja att de visade ett mer engagemang där. Samma sak gäller deras avståndstagande till euro – hur menar de? Varför är det dåligt för Sverige? Och hur ser de på gränser i Europa? Indirekt genom att tacka nej till euro tycker jag att de också bekräftar ett nationstänkande vilket jag tycker att man behöver diskutera mer kritiskt. Att prata om gränser och nationer skapar också utanförskap och att människor kan vara icke-medlem av en gruppering. Vem får vara med?
I vissa av mina sociala sammanhang är Vänsterpartiet en klar självklarhet framför F!. Vissa menar att F! inte diskuterar klassbegreppet tillräckligt och att det är ett ”enfrågeparti”. Det tänker jag är en konsekvens av att se feminism som något som enbart gäller ”kvinnofrågor” istället för att se det som en kritisk syn på ett strukturellt system som omgärdar oss alla.
I dessa sociala sammanhang skäms jag lite för att jag gillar F!. Det är som att jag inte riktigt har ”fattat grejen”. I andra sammanhang är det inte ok överhuvudtaget att gilla varken Vänstern eller F!. Det kan gälla släktsammanhang som jag håller tyst om sådant, även om min släkt ändå kan gissa sig till vad jag tycker (exempelvis utifrån sociala medier). Men det är inget jag gärna pratar om. Det finns egentligen inga sammanhang där det bara är F! som gäller. Eller, det skulle vara om jag hänger med personer som är medlemmar i F! och som vill att jag ska vara med dem. Men det händer ytterst sällan.
Inför Agera-veckorna har jag försökt samla mod för att våga ta ett ställningstagande och faktiskt föra vidare ett budskap. Jag har bestämt mig för att gå med i F! eftersom det kändes bäst ”i magen”. När man blir medlem får man en medlemspremie, antingen en t-shirt eller en tygväska. Jag funderade kring på vilket sätt jag skulle kunna använda dessa och föra vidare ett budskap på bästa sätt. Trots att jag tycker att det känns jobbigt beställer jag en väska och bestämmer mig för att det får bli min – om än lilla – aktion. Jag har även delat sidor om F! på sociala medier och kommenterat i olika kommentarsfält där personer uttryckt sig sexistiskt eller rasistiskt.
Det känns som jag inte har gjort något märkvärdigt, men det har jag ju faktiskt.
Hej Linda! Vad modigt av dig, blir så pepp av att läsa dina tankegångar! Tycker verkligen att du gjort något märkvärdigt, modigt av dig att våga ta steget och ytterligare visa dina åsikter. Spännande att följa din tankeprocess and research innan du valde parti!
Hej, delar det vad Emmy redan har skrivit gällande ditt inlägg. Jag tycker att det är alltid givande, fascinerande och intressant att följa själva tankeprocessen för det som görs. Det finns ett igenkännande för hur man kan resonera gällande tvivel och farhågor man har på ett personligt plan inför frågor/teman som är viktiga för en. Gällande hierarkier i gruppen så kommer det spontant till mig att skriva att i alla gruppsammanhang så intar vi alla människor roller då vi inte skiljer oss från andra sociala flockdjur. Om man i ett gruppsammanhang alla fall utgår från den insikten så kan man inleda en diskussion för hur man skapar ett mer öppnare och inkluderande närvaro -samvaro och agerande istället för att lunka på ”som vanligt” som man gör i många gruppsammanhang medan man vill skapa förändring. Varje gång man uttrycker sig för vad man tänker och känner i vissa frågor så är det som du skriver – att man faktiskt gör något, något väldigt viktigt vill jag tillägga:) Man tar faktiskt ställning öppet och bidrar till den allmänna debatten för det man tror på och är därmed med i att förändra samhällets känslor, tankar och normer förhoppningsvis till något bättre!)
Hej Linda,
jag skriver JÄTTEMYCKET försent av olika anledningar. Vad roligt att du engagerar dig i F!. Jag har pendlat mellan Mp och F! men nu nu känner jag att V har en bättre klimatpolitik än MP och jag vet att F!s klimatpolitik är jättebra så nu står jag och kan inte bestämma mig igen. Mina hjärtefrågor är klimat och miljö, jämställdhet. Min bästa vän var med och startade F! och hon får mig att tro på F! och jag är medlem i partiet. Än så länge vet jag inte vad jag ska rösta på. Jag tror att kvinnor måsta gå samman för att nå verklig jämställdhet och jag känner mig bitter på arbetarrörelsen när den svek kvinnorna. Kvinnorna kokade kaffe åt männen på 70-talet och förde kampen för socialismen men männen svek kvinnornas kamp. Det låter onyanseratmen i stora drag var det så det gick till. När F! kom så blev de en blåslampa å de andra partierna och plötsligt kallade sig alla feminister. Just nu är feminismen på nedgång i debatten känns det som och jag är rädd för vad det ska leda till.
Linda!
Så spännande att följa din tankeprocess och så inspirerande att du vill ta steget till ett långsiktigt organiserat engagemang. Jag tänker att det verkligen behövs människor och engagemang på en massa olika platser för att vi ska hitta lösningar på alla de utmaningar vi står inför. Rasismen och sexismen – så viktiga förtrycksstrukturer att stå upp emot!
Jag tänker att vi är sociala varelser och att vi vill passa in och att det självklart kan vara svårt att ha en viss politisk åsikt eller politisk hemvist i olika sammanhang. Min ”nya” stategi är att alltid försöka hitta sätt att skoja och få kontakt med de människor som jag möte, samtidigt som jag är tydlig med vad jag tycker och tänker. Ibland blir folk obekväma, då brukar jag säga att vi tycker olika, det är helt okej. Och om jag känner att jag gillar personen (händer ju inte alltid :-)) Brukar jag lägga till att jag gillar ju dig iallafall.
Intressant att få följa dina tankar och din process. Tycker själv att det har varit svårt att välja parti men blev peppad av ditt inlägg. Och som du skriver så har du faktiskt gjort något märkvärdigt i och med att du delat, kommenterat och beställt väska! Tänk om alla som tycker att rasism, sexism mm är fel faktiskt hade tagit ställning! Då hade vi kanske varit en bra bit längre på vägen…
Agera
Jag har agerat mer än jag kanske förut anade. Jag startade en diskussionsgrupp på Facebook för flera år sedan där vi har haft politiska diskussioner nästan dagligen, och eftersom alla politiska partier är representerade så blir diskussionerna väldigt ofta heta. Mestadels består gruppen av mina vänner, deras vänner, och vänners vänner mm.
Gruppen finns här: https://www.facebook.com/groups/512121905494004/
För tillfället är vi ca. 100 medlemmar men förhoppningen är att jag kan få den att växa så småningom så mitt initiativ till temaveckan Agera! är att marknadsföra gruppen så att den växer ännu mer.
Ni är välkomna att delta i gruppen om ni önskar, och ta upp egna ämnen om ni vill.
Jag kom på mig själv när jag läste Lindas inlägg här på sidan, att jag faktiskt har agerat rätt så mycket genom att engagera mig i frågor och representera mitt parti: Vänsterpartiet.
Det problematiska är när det fullständigt spårar ur och jag blir tvungen att utesluta en medlem efter exempelvis rasism eller hat mot andra folkgrupper. Det är dock en regel som är relativt vanlig i de flesta grupper.
Att väcka debatt om samhället, politiker och politik är viktigt. Det har alltid intresserat mig att veta hur samhället fungerar, och hur viktigt diskussion och möten är för att nå varandra. Även om man har olika utgångspunkter så kan jag ändå förstå resonemang från en moderat tex.
Väldigt ofta så ser man också konspirationsteorier och annat strunt, men det ger mig ibland en uppfräschning på historia också när jag får leta efter motargument, så det är inte alltid dåligt det heller.
Jag kan tycka att detta är ett bra sätt att agera – att nå fram till meningsmotståndare, likasinnade, och andra som finner sig mitt emellan. Jag tror inte att man kommer någon vart utan samtal och resonemang.
Jag ser väldigt ofta hur likasinnade triggar varandra i en hetsk stämning, men det saknas ofta en motpart som kan påpeka saker som man inte tänkt på, eller som man glömt bort i all iver.
Ibland kan jag också lära mig saker som jag inte tänkt på innan, och det är ju vad det i grunden handlar om – att bli bilda sig. Det är en slags kontinuerlig fortbildning som pågår hela tiden och det är nyttigt att veta så mycket som möjligt om sin omvärld.
Hej William! Spännande med Facebook gruppen, ett så himla bra sätt att kommunicera och få nya tankar på! Alla har ju Facebook nu och många är uppkopplade hela tiden, bra att diskutera vettiga saker och inte bara scrolla sida upp och sida ner. Hur har det gått för dig under de här två veckorna med din marknadsföring? Har gruppen nått det mål du ville?
Inte riktigt ännu men jag jobbar på det 🙂 Det har dock diskuterats flitigt! Ja precis det var lite tanken att det är så enkelt att nå människor med en sluten grupp där man fritt kan vädra sina åsikter, dock så håller jag koll så att det inte spårar ur
Jag gick precis med i din Facebookgrupp nu William. Ska bli spännande att fortsätta diskussionerna där. 😉
Hej, som redan skrivit så tycker jag att det vad du gör är väldigt bra och positivt. En spontan tanke som jag får medan jag läser ditt inlägg är att man med diskutera och diskussion vill komma fram till gemensamma och deltagande lösningar medan man med ”argumentering” egentligen är med i en tävling som man man vill vinna individuellt genom att övertyga/vinna över den andre!) Keep going strong:)
Wille! Så spännade att skapa och vara aktiv i en sådan grupp. Jag gick själv med i en grupp innan valet som hette Politisk debatt från höger till vänster. Där tanken var att alla som ville skulle kunna mötas och diskutera frågor oavsett politisk färg. Jag orkade dock inte vara kvar till slut för det var så mycket aggressivitet i mångas inlägg. Jag har tänkt rätt mycket på det varför det så ofta blir ickemöten på facebook. Det kan ju inte vara att det bara handlar om att det är i skriftligt format. För den här kursen är ju i skrift och här upplever jag att det ofta blir riktiga möten i text form, även om vi inte setts i verkliga livet.
Kanske handlar det om att så många hänger på facebook ”on the goo” att en liksom inte tar sig verklig tid att försöka förstå den andre.
Sen har ju facebook, verkligen revolutionerat vår möjlighet att organisera oss, sprida budskap och få ihop människor på olika sätt. Så det finns ju både gott och svårt så klart.
Oj så spännande! Facebook är ju ett smart sätt att komma i kontakt med många människor, men vilket jobb och vilket enormt tålamod det måste krävas för att driva en sådan grupp tänker jag. Heja dig som orkar!
Jag tänkte försöka använda det här temat för att bygga upp något som kan bli ett långsiktigt engagemang.
Just nu lutar jag åt att antingen gå med i en partiorganisation eller att börja ställa upp som volontär i föreningen Mind som arbetar med psykisk ohälsa.
Så jag funderar massor i banor kring var jag tror jag skulle göra mest omedelbar nytta och vad arbetet innebär på lång sikt. Att volontära för Mind och deras stödtelefon tror jag skulle vara ett jätteviktigt arbete och antagligen otroligt meningsfullt, men det känns också som ett jättestort ansvar som kräver massor med mod.
Jag har en mycket vagare idé om vad arbetet inom ett parti egentligen innebär om jag skulle sträva efter att engagera mig… Sedan är ju då också frågan om vilket parti. Jag håller nu på att undersöka olika för mig viktiga frågor och även mindre viktiga frågor och vilka av mina egna ståndpunkter jag kan kompromissa med och annat. Det är spännande och svårt….
Hej Tomas, oavsett ifall du tar steget eller ej för att volontära för Mind så slår ditt lilla inlägg en djup sträng i mig genom att du nämner psykisk ohälsa. Depression bland annat är bland de 10 största globala folksjukdomar som ökar konstant med förödande samhällskonsekvser som till och med Världsbanken oroar över sig för och uppmanar till att både bättre förebygga och vårda sjukdomen. För att inte tala om ensamhet och dess konsekvenser som alltfler verkar lida av i just i västvärlden. Det talas alldeles för lite om dessa frågor så det känns bra att du nämner det här.
Tomas! Undrar så klart hur det går i din tankeprocess och om du kommit fram till något beslut? Jag tycker Mind verkar vara en superbra organisation.
Att bli aktiv i ett parti kan nog se väldigt olika ut. Både beroende på vart en bor och vilket parti en väljer. De flesta partier har introduktionskurser för nya medlemmar som vill bli mer insatta i partiets politik och få en ingång till sitt engagemang. Kolla upp det. Brukar vara kul och kan ofta var en helg-kurs. Som läger för vuxna 🙂
Tanja precis vad jag tänkte! Det känns verkligen som ett otroligt viktigt arbete.
Jag har en hög med information hemma som jag håller på att gå igenom. Det har varit fullt upp med allt, men jag har i alla fall börjat donera pengar till mind och jag tror att jag vill börja volontära där också. Eventuellt går jag med i ett parti därtill. Det engagemanget känns som att det går att reglera lite efter andra omständigheter, men om inte annat hjälpa till kring valrörelsen med flygblad och lite annat…
Torsdagen den 5/5 bjöd jag in till en soaré hemma hos mig där jag hade bjudit in ca femtontalet personer och varav tio dök upp för att mingla och prata om min idée angående att öppna ett socialt och glokalt rum där människor och idéer möts, samtalar och agerar tillsammans i en sociokratisk anda. Där den som känner starkt för en idée kan organisera träffar, aktiviteter kring det man vill skapa engagemang för. Det var en väldigt positiv träff där det talades mycket om vad som saknas och behövs här i Orvieto och allt vad man kan göra. Jag känner mig väldigt peppad efter träffen samtidigt som jag är väl medveten om att den största biten får jag dra själv för en bra tid framöver för att se om något föds och tar både form och plats. Sen har jag ägnat mig åt att planera och organisera för att vara närvarande vid ett stort evenemang här i Orvieto den 20 och 21 maj som är studenternas festival. Jag ska presentera föreningen ”Sports around the world” som aktivt arbetar med att konstruera sportplaner på vilka man kan spela basket, volley och även fotboll året runt i flera länder i Afrika för att ge barn och ungdomar även de som inte går i skolan en säker och meningsfull tillvaro. De ser även till att utbilda tränare för dessa sporter som de sedan ger löner till för att stödja dem även efter att de har konstruerat sportplanen. Tanken bakom föreningen är att sport ska förena och bidra till positiv utveckling och samvaro och är inspirerade av artikel 31 från unicefs barnkonvention: ”Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassad till barnets ålder samt rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet.” Under skolåret har jag organiserat att ordföranden för föreningen har kommit hit och pratat i två skolor samt hjälpt till med att samla in pengar för att konstruera nya sportplaner och även en insamling av gympaskor och träningskläder för att skicka ner. En skola vill samarbeta aktivt kring projektet och genom närvaron vid studentfestivalen hoppas jag kunna nå ut till eventuellt andra intresserade för att kunna göra en lokal avdelning till föreningen som är en nationell italiensk förening. Här följer en länk för dem som är intresserade av att veta mer även på italienska!): http://www.sportsaroundtheworld.org/ Jag bifogar även en länk till artikeln som publicerades online i den lokala tidningen från när ordföranden från föreningen, Stefano Bizzozi var och talade i en skola där även vice borgmästaren var med: http://www.orvietonews.it/sociale/2015/11/30/sports-around-the-world-all-istituto-orvieto-baschi-a-scuola-di-sport-e-di-solidarieta–45656.html
Tack Tanja! Vilket bra intiativ! Tror verkligen vi behöver mer sammanhang där vi möts utifrån tankar och idéer. Det är så viktigt att få mötas och dela tankar och funderingar. Kul att höra att det var ett positivt möte! Är det något speciellt du vill att träffarna ska cirkulera kring, något specifikt du vill uppnå? 🙂
Hej o tack Emmy:) Mina tankar kring det jag vill uppnå är dels att skapa ett nätverk bland dem som är engagerade och agerar i olika initiativ och engagemang för att stödja varandra, dela erfarenhet, råd och tips för att bättre nå ut till andra samt sätta igång en process/diskussion för hur arbeta mer sociokratiskt och inkluderande på positivt och glädjefullt istället för att vara så traditionella och hierarkiska vilket Linda nämner i sitt inlägg ovan som tyvärr många sammanhang är och/eller blir vilket gör att många som är aktiva eller skulle vilja bli det antingen slits ut och slutar upp med sitt engagemang eller avstår från att engagera sig. Ja det är skrämmande pretentiöst!!! Men jag hoppas kunna ”så” några frön som växer till sig till något. Jag tycker att det är viktigt med engagemeng men även att engarera sig/volontära på bra, positiva, dialogerande och glädjefullt sätt som tyvärr en hel del ”sammanhang” inte gör.
Tanja! Så inspirerande att bjuda hem människor för att utveckla en idé en har tillsammans med människor som redan finns i ens vänkrets. Tycker hela tanken kring ”ett socialt och glokalt rum där människor och idéer möts, samtalar och agerar tillsammans i en sociokratisk anda” låter fantastisk, jag vill vara med 🙂
Och sen insåg jag ju, att jag faktiskt är med och skapar ett sådant rum här på Glokala folkhögskolan. Ibland är en blind för det en själv gör, he he.
Lycka till med arbetet framöver!
Jag valde under mina AGERA veckor att ta tag i en idé jag haft ett tag och att starta ett samarbete mellan min pojkväns hostel och min NGO. Bakgrunden till min NGO är att jag efter en volontärsperiod i Swaziland på en Primary School frågade rektorn vad hennes dröm för skolan var. Hon berättade att hon drömde om att kunna ge barnen frukost eftersom många barnen kom från familjer utan vuxna, eventuellt levde med far-eller morföräldrar. De flesta barn har dessutom gått en lång sträcka innan de kommit till skolan och i värsta fall inte ätit något sen lunchen dagen innan (de får skollunch varje dag). Rektorn var alltså övertygad om att frukost skulle få barnen att komma i tid, ha mer energi, få bättre resultat och framför allt skulle de kunna ta bromsmedicinen för HIV. Vi började titta på hur mycket pengar det faktiskt handlade om och landade på den sjuka summan att 150 kr räcker för att ge ett barn frukost i ett helt år. Organisationen har funnits i snart två år och vi bidrar nu med att 650 barn får frukost varje dag.
På min pojkväns hostel får alla gäster gratis pannkaksfrukost. Tanken om att få frukost, ge frukost växte. ”Give a pancake away”. Detta har nu blivit en poster som ska sitta i köket på hostelet. Varje gång någon checkar in så lämnar dessutom en deposit för sitt nyckelkort som man får tillbaka när man checkar ut. Så har jobbat på en poster som ska sitta i receptionen med information om vad skillnad man kan göra om man ger sin deposit till vår NGO istället för att stoppa den i fickan. Jag har även jobbat på en liten flyer med mer information för de gäster som bor på hans hostel. Han har ett eko-hostel så jag har stort hopp på att människor kommer vilja vara med och bidra, även om det bara är en liten summa gör det så oerhört stor skillnad. Framför allt nu när landet dessutom har haft den värsta torkan på 30-år precis innan torkperioden ska börja.
Jag har även jobbar på en promo-video för Paprcuts, ett tyskt märke vi har samarbete med där vi gjort plånböcker i återvunnit, vattentätt papper, ni kan kolla in dem här: http://www.paprcuts-shop.de/Wallets/Wallets-Big-109/Wallet-Yebo-Big-1114.html
Jag hoppas detta ska ge en liten boost till vår insamling. Eftersom hostel ständigt har nya människor tror jag att vi kan nå många människor och få en genomslagskraft!
Hej Emmy. vilket otroligt viktigt engagemang du gör och med en glädje och positivitet som känns och smittar en!) Vill gärna veta mer om ditt ngo och vad eco-hostelet heter i Lisbon så att jag kan göra promo både för din ngo och hostelet bland vänner och bekanta som vill åka till Portugal:)
Emmy! Så fint att kunna bidra med något så konkret, men också livsviktigt i barns liv. Och så positivt att bygga in det engagemanget i den nya verksamheten som du är i nu. Hoppas precis som du att det ska ge tillskott i ert insamlingsarbetet.
Wow vilka initiativ! Håller tummarna för att insamlingen går toppen!
Hej! Det här inlägget är från både Evelin och Nicolas, då vi de här veckorna valde att göra några praktiska hjälpaktioner för hemlösa hundar tillsammans.
Det är något annat från det vi gör till vardags när vi jobbar med att sprida budskap med våra filmprojekt. Detta var något mer direkt.
Det började en dag när vi var i regnskogen och filmade naturklipp till vår dokumentärfilm. Nicolas hörde då ett ynkligt pip inifrån skogen. Pipet närmade sig och tycktes ropa på hjälp. Tillslut blev en liten svart hundvalp synlig i grönskan. Vi förstod att den antagligen lämnats ensam i skogen av någon i lokalbefolkningen som generellt anser att hundar är smutsiga djur på grund av sin religion. Vi hade naturligtvis kunnat lämna den och så hade den förmodligen överlevt i djungel. Samtidigt hade vi hört rykten om att vissa tog livet av hemlösa hundar, då de bara såg dem som ohyra.
Vi bestämde oss för att ta hem den till vårt hus i en frukt-och kokosnötsträdgård. Den fick sova i en fåtölj i vårt utomhuskök, vi badade den, matade den med kokosmjölk, soyamjölk och åkte och köpte hundmat för valpar. Vi blev väldigt fästa vid den här söta valpen som vi döpte till Chom Chom, efter en frukt i vår trädgård som den gillade. Han tyckte också mycket om att äta kokosnötter!
Men nu efter dessa veckor var vi tvungna att åka vidare. Därför försökte vi hitta en adoptivfamilj till Chom Chom. Som tur var ville våra vänner som har en organisk trädgård adoptera honom. Så nu har han fått ett eget hem och förhoppningsvis en bästa vän i familjens son.
Under samma period bodde vi tillfälligt på ett hotell. Grannhotellet hade hittat fem valpar som de hade i en kartong i en ovisshet om vad de skulle göra med dem. Samma hundfientliga omständigheter rådde här i kvarteren. Vi anade att hotellet hade viss omtanke men samtidigt var för rädda för att behålla valparna eller säkra ett tryggare hem för dem. Med vår moppe och en kartong, bestämde vi oss för att söka upp det tryggaste hemmet för dem. Utan kontakter i området, hittade vi ingen eller inget ställe som fungerade för dem, så vi lät dem tillfälligt stanna i en turistpark, som vårdades av djurvänliga människor. Väl där märkte vi att valparna slappnade av, lekte och kände sig tryggare. De åt, sov, lekte och glädje sig. Tyvärr slog åskan till över natten och på morgonen hade tre valpar rymt iväg. Var fick vi aldrig reda på. Vi tog de två resterande hundarna till ett område där vi hittade djurvänligt folk. En liten pojke verkade glädja sig, och lekte med valparna. Han sprang iväg till sina föräldrar och frågade om han kunde få ta hand om dem. Det gick bra. Vi undrar fortfarande var de tre andra valparna försvann…
Under dessa veckor har vi tänkt mycket på, och uppmärksammat alla hemlösa hundar här. Många mår dåligt eller är undernärda eller sjuka. Vi har kollat upp djurhjälpscenter men i det här området finns det inget, vi är på en ö och det närmsta finns i huvudstaden flera timmar bort.
En morgon när vi gick till havet efter en ganska stormig natt så upptäckte vi till vår förvåning att hundratals påsar med hundmat, hundben och hundgodis hade spolats upp av vågorna på stranden! Vi har ingen aning var de kom ifrån, att skräp spolas upp i mängder från havet är vanligt här då många tömmer sina sopor ned i vattnet och det finns inte något bra sopsystem, så kanske hade någon stängd affär på fastlandet slängt sina överblivna produkter i havet? Hur som helst, vi passade på att samla upp all hundmat, och på natten tog vi vår moppe och åkte runt i gränder, till hamnen, och i slumområden och gav maten till hemlösa, magra hundar. De var lite rädda men när de märkte att vi ville väl tog de för sig av maten och godiset.
Vissa hundar kunde vi komma nära, då passade vi även på att ta hand om deras sår. Smörjde in dem eller plåstrade om dem.
Detta är några av de saker vi gjort dessa veckor. Önskar att ett djurhjälpscenter kunde starta här på ön. Vi har i alla fall skrivit till de som finns i huvudstaden och kanske kan de så småningom åka hit och hjälpa mer.
//Evelin och Nicolas
vilket härligt initiativ! Allt börjar nånstans även när det kan kännas hopplöst… i Thailand var det likadant med gatuhundar som ingen tog hand om och som ofta skuttade runt med tre ben eller liknande. Kan man göra något så bör man göra något liksom, tyckte det var fint skrivet… tack!
Ert inlägg och berättelse träffar mitt hjärta fullt!))) och får mig att tänka hur viktigt det är att stödja initiativen för att likställa alla levande varelsers rätt till omhändertagande och likvärdig beaktning. Hoppas djupt och innerligt att ert personliga ”doing” leder till att ett djurhjälpscenter kommer till ön och startar en verksamhet!)
Evelin och Nicolas! Vilken extremt direkt och empatiskt agerande ni jobbat med under det här temat. Att hjälpa de hundar ni kunnat, med de resurser ni haft och så liksom den där gåvan från havet, som bara dök upp. Känns ju nästan inte som en slump 🙂 Tack för ert arbete!
Hej allihop, jag är JÄTTE-SEN med mitt inlägg och jag hoppas att någon har tid att läsa iallafall.
Jag är mest aktiv i klimatfrågan.Jag skulle bli utbränd om jag engagerade mig i fler ämnen även om det finns mycket som jag brinner för.
De senaste månaderna diskuterade jag och några aktiva vänner till mig hur vi skulle kunna bredda klimatfrågan. Vi vet ju att den är akut men ändå så är det en liten klick som är aktiv när det kommer till demonstrationer, upprop osv. Alltså samlades jag och fem människor en dag, (de flesta kände inte varandra) för att starta ett klimatkafé. En av oss; Anton hade redan startat ett klimatkafé i Studiefrämjandets regi som heter café Planet som turnerat runt i Skåne.
Vi tyckte det blev enklast att ta konceptet och kalla det Café Planet Malmö med tillägget att Jordens vänner och Föräldravrålet ligger bakom.
Vi hade vårt första Café Planet Malmö den 25/5 där vi bjöd in medverkande i Ende Geländes aktion mot Vattenfalls kolgruveförsäljning i Tyskland till Café Kok och Bok på Stadsbiblioteket i Malmö. Där var jag en slags moderator (jag var väldigt nervös och väldigt orutinerad men man får ju ta det man har) och de medverkande aktivisterna berättade om resan till Tyskland och en öppen diskussion om klimataktivism och civil olydnad uppstod.
Vi vill också nå ut till pensionärer, nyanlända och andra bostadsområden än centrum. Vi tänker därför ha kaféet på olika platser i Malmö och vi kommer att ha olika teman som bilism/cyklism, inre omställning, divestering mm.
Idag var jag och en tjej i gruppen och talade med Noori Saber, som driver Electronicsmix i Lund. Noori reparerar elektronik men han har också workshops där man kan komma in med sitt eget trasiga elektroniska föremål och själv laga det med handledning av honom. Han har kurser i skolor och han jobbar med nyanlända flyktingar. Med honom planerar vi att ha ett café om återbruk inom en snar framtid.
Det jag har lärt mig av detta är att man bara måste köra på och göra det. Det måste inte vara perfekt. Det viktiga är att man träffas och pratar med varandra om hur man uppnår de mål som man vill uppnå.
Nackdelen är att jag är så trött just nu och är rädd att jag bränner ut mig. Detta samhälle är inte så anpassat till att man ska göra mer än att jobba och sova. Jag försöker hela tiden dra ner på onödigt ansvar i mitt liv så att jag kan ägna mig åt det jag brinner för och det är livsviktigt att ta ledigt ibland och samla kraft så man räcker till hela livet.
En annan sak som jag var med på var demonstrationen i Stockholm den 24/5. Det var en demonstration på Mynttorget inför debatten om försäljningen av Vattenfalls brunkol. Vi var klädda i röda kläder som de var i Paris för att de skulle demonstrera var våra gränser gick. Alltså ”Hit men inte längre”.
Jag följde med in på riksdagsdebatten och satt och lyssnade på en väldigt intressant debatt där Jonas Sjöstedt gjord väldigt bra ifrån sig medan de flesta andra svamlade. Särskilt Mikael Damberg. Vi hade blivit tillsagda att vi absolut måste sitta ner och inte fick uttrycka några åsikter vare sig applådera eller viska.Helt plötsligt reser sig några av demonstranterna och de hade skrivit på sina rygga ”Låt kolet ligga”. En kvinna reser sig och skriker; låt kolet ligga och uppmanar oss andra att gå ut med henne och säga ”låt kolet ligga låt kolet ligga.” Jag som hade tänkt att vara laglydig hamnar i en situation som jag inte vet hur jag ska hantera men det slutar med att jag går ut med de andra. Det är då operasångaren häller en röd vätska på väggen och skriker: ”Ni har blod på era händer”. Han arresterades av polis men släpptes sedan.
Jag känner mig fortfarande kluven till agerandet. Det kändes fel att avbryta debatten som Jonas Sjöstedt hade bjudit in till och frågan är om detta förbättrade våra chanser. Jag insåg också hur viktigt det är att en grupp samordnar vad de ska göra innan de gör det så att ingen ska hamna i den situation jag gjorde, att riskera att göra något som man inte står för. Jag kände mig som ett dumt får.
Slutet av demonstrationen gick vi till Rosenbad och tejpade upp Paris klimatavtal på staketet utanför och förde väsen så att politikerna skulle titta ut. Vakterna sa sedan till oss; ni som är miljövänner och så lämnar ni en massa papper men det var ju Paris klimatavtal som politikerna skulle få som en påminnelse.
Jag tror på demonstrationer som dessa. Jag tror att det är viktigt att visa att det finns ett folkligt stöd för en fråga och framför allt så tror jag att det är nödvändigt att gå ut på gatan och träffa andra som vill samma sak för att man inte ska bli politiskt deprimerad. Jag känner en stor sorg, besvikelse och vrede gentemot politiken, som inte tycks förmå att hantera klimatkatastrofen. När de sviker så är det enda man kan göra att lägga sg ner och säga hit men inte längre. Jag tror också på divesteringsrörelsen, att med ekonomiska medel trycka på för att göra fossilbolagen olönsamma. Ofta känner jag att det är hopplöst och kört men så tänker jag på mina barn och att jag inte får ge upp för deras skull.