Tack! Vad intressant, har aldrig hort ordet ekohammare forut men forstar precis varfor det finns till! Tror det ligger valdigt mycket i det du sager om att var stravan efter att lyssna pa andra roster an de vi brukar minskar, tror att det handlar mycket om bekvamlighet. Det kravs ju lite av mig att prova nya tankar. Tankar ocksa att vi hela tiden utsatts for valdigt mycket mer intryck hela tiden att hjarnan ar lite trott pa att ta in nya tankar. Hela tiden nya handelser pa twitter, facebook, instagram etc. Kanske vi orkade ta in mer information nar vi satt med papperstidningen i knat..

En väldigt välskriven, genomtänkt, stimulerande och igenkännande text!) För mig har du lyckats fånga in budskapet med faran för hur vi tar till oss den media som passar oss och egentligen inte tillför oss något nytt i iform av förståelse eller ökad kunskap och vad förväntningarna var i början av internet eran. Sen har jag också lärt mitt ett nytt begrepp; ekokammare.

Visst är det så att man trivs med likasinnade. Jag försöker iaf förstå konservativa argument men det är inte lätt… även om jag kan förstå andra människors behov – att de skiljer sig från mina.

Här på tankesmedjan är vi väldigt likasinnade och det är både bra och dåligt, för när jag argumenterar för något så får jag ofta fler infallsvinklar och blir tvungen att göra mer research och tvingar mig att hela tiden fortbilda mig

Det är det som är så roligt och inspirerande och svårt med att vara lärare i vuxenutbildningen tycker jag. Jag träffar hela tiden människor, röster och åsikter som jag inte skulle höra eller möta om jag inte fanns i skolan. Det är inspirerande, men inte alltid lätt.

Intressant!

Jag känner igen mig själv i detta mönster på sociala medier. Vi söker oss till bubblor av likasinnade för att få bekräftelse av likasinnade på vad vi redan tror på. Och google och facebook använder sina algoritmer för att hjälpa till där – jag rekommenderas reklam, artiklar och inlägg som liknar de jag tidigare gillat och tryckt på. Det kallas för ”filterbubblan” för att introducera ännu ett begrepp. Tillslut befinner vi oss olika digitala verkligheter. Och jag förstår att det kan bli så. För även om jag verkligen tror på att försöka se andras perspektiv och att samtal mellan oliktänkande är viktigt så orkar jag inte…jag klickar bort, bläddrar förbi, blockerar…

Ja, det är verkligen igenkänning på ditt inlägg. Det är som att t.ex. facebook blivit en sida där alla som jag följer ska bekräfta min egen världsbild, och tycka som mig i stora frågor. Kommer någon ut med annorlunda politisk uppfattning genom en delad artikel blir det genast lite obekvämt. Det är skönt att bara trycka gilla och hålla med än att behöva ge sig in i dikussioner. Vissa gillar ju det, och då är det roligt att följa med i, så länge det är konstruktiv. Ibland blir det personangrepp och pajkastning, då tappar det sin funktion. Men ja, ang. artikeldelning; vi vill vara med men ändå inte!

Vad intressant Tomas! Igenkänningsfaktorn är verkligen hög och ”det är så mycket enklare att lyssna på mitt eget eko” är verkligen klockrent uttryckt. Jag tror att en bara har en viss mängd plats i skallen att viga åt nya intryck och i mitt fall blir det oftast att jag använder den platsen åt nya intryck som går i linje med mina åsikter och intressen. Måste fundera på hur jag ska vidga det där utrymmet i skallen!

True, true. En analys av den politiska arenan idag som Nina Björk uttrycker med orden ”Är du regeringsduglig, lilla vän?” är att det kapitalistiska/nyliberala tankesättet har uppnått hegemoni, varpå alla sätt att tänka annorlunda blir oseriösa och ”flummiga”. Detta tankesätt och system har en inneboende logik som säger att det faktiskt är vettigare att tvinga in folk i fas 3 än att göra tiden utanför arbetsmarknaden något sånär trygg, så att även arbetslösa får utrymme att utvecklas som människor.

Läste nyss en artikel som problematiserar detta ytterligare genom att säga att få politiker här i Sverige vill kännas vid begreppet nyliberalism, trots detta verkar denna ideologi styra utvecklingen:
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/nyliberalismen-sa-funkar-den/

”Nyliberalismen måste vara den underligaste av ideologier. Den sägs styra världen, ändå är det ingen som tror på den. Till och med Sveriges tre-fyra kända nyliberaler värjer sig panikslaget mot epitetet och deklarerar ofta och högt att de är missförstådda, de är minsann inte nyliberaler.”

”Om detta är sant, blir ju frågan: om det är så få som verkligen är nyliberaler, hur kommer det sig då att den kunnat bli den nya världsreligionen? Styrs vi av en ideologi som ingen håller med om?

Detta kan ju naturligtvis bero på att våra ledare är oärliga: att de i hemlighet är anhängare av nyliberalismen, eller, som det också har hävdats, att den nu uppnått hegemoni och inte behöver förfäktas längre.

Men inte heller som verklighetsbeskrivning stämmer den. Budskapet i nyliberalismen går i själva verket rakt emot den faktiska utvecklingen i de kapitalistiska samhällena.”

”Under precis den tid då kapitalismen alltmer tenderar åt stora monopol, lär sig alltså allmänheten att tro på konkurrens. Under precis den tid då ägandet tas från allmänheten för att bli en källa till primitiv ackumulation för bankkapitalister, lär vi oss att ”älska att äga.” Under precis den tid då kapitalister börjar mjölka skattebetalare som aldrig förr och placera pengarna på Cayman Islands, lär vi oss att det är fult att leva på statliga medel.”

Just denna sista mening som ställer ett utnyttjande av statliga medel mot ett annat tycker jag är så fantastiskt avslöjande för de vidriga konsekvenserna av den nyliberala ideologin – en fattig som lever på statliga medel är en ”bidragsparasit”, en rik som gör detsamma är en ”entreprenör”.

True, true. En analys av den politiska arenan idag som Nina Björk uttrycker med orden ”Är du regeringsduglig, lilla vän?” är att det kapitalistiska/nyliberala tankesättet har uppnått hegemoni, varpå alla sätt att tänka annorlunda blir oseriösa och ”flummiga”. Detta tankesätt och system har en inneboende logik som säger att det faktiskt är vettigare att tvinga in folk i fas 3 än att göra tiden utanför arbetsmarknaden något sånär trygg, så att även arbetslösa får utrymme att utvecklas som människor.

Läste nyss en artikel som problematiserar detta ytterligare genom att säga att få politiker här i Sverige vill kännas vid begreppet nyliberalism, trots detta verkar denna ideologi på något sätt styra utvecklingen. Men för att krångla till allt lite ytterligare så är kanske nyliberalismen bara en (omedveten) chimär som uppehåller oss vid totalt meningslösa debatter medan världen just nu genomgår en verkligt ärkekapitalistisk utveckling som helt motverkar nyliberalismens ideal om bl.a. fri konkurrens på en marknad utan vidare statligt inflytande. Förvirrad? Jag med. Men ganska intressant:
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/nyliberalismen-sa-funkar-den/

”Nyliberalismen måste vara den underligaste av ideologier. Den sägs styra världen, ändå är det ingen som tror på den. Till och med Sveriges tre-fyra kända nyliberaler värjer sig panikslaget mot epitetet och deklarerar ofta och högt att de är missförstådda, de är minsann inte nyliberaler.”

”Om detta är sant, blir ju frågan: om det är så få som verkligen är nyliberaler, hur kommer det sig då att den kunnat bli den nya världsreligionen? Styrs vi av en ideologi som ingen håller med om?

Detta kan ju naturligtvis bero på att våra ledare är oärliga: att de i hemlighet är anhängare av nyliberalismen, eller, som det också har hävdats, att den nu uppnått hegemoni och inte behöver förfäktas längre.

Men inte heller som verklighetsbeskrivning stämmer den. Budskapet i nyliberalismen går i själva verket rakt emot den faktiska utvecklingen i de kapitalistiska samhällena.

Vi har till exempel inte rört oss mot en friare marknad. Vad som snarare kännetecknar de senaste trettio åren är sammanslagningar av företag, stark tendens till monopolbildningar inom många sektorer och framväxten av gigantiska, multinationella korporationer. Se exempelvis på Google, Bonniers, Monsanto, Wal-Mart, Seven Eleven eller på utvecklingen inom bilindustrin. Mat, kläder, media: sektorer där det tidigare rått konkurrens domineras nu av ett fåtal jättar som slagit ut små handlare. Längre ifrån idealbilden av Kiviks marknad har vi inte befunnit oss på länge. Precis detta är ju kapitalismens eviga paradox: ju friare man släpper marknaden, desto mer tenderar den att avskaffa sig själv, därför att alla företag strävar efter monopol.”

”Under precis den tid då kapitalismen alltmer tenderar åt stora monopol, lär sig alltså allmänheten att tro på konkurrens. Under precis den tid då ägandet tas från allmänheten för att bli en källa till primitiv ackumulation för bankkapitalister, lär vi oss att ”älska att äga.” Under precis den tid då kapitalister börjar mjölka skattebetalare som aldrig förr och placera pengarna på Cayman Islands, lär vi oss att det är fult att leva på statliga medel.”

Just denna sista mening som ställer ett utnyttjande av statliga medel mot ett annat tycker jag är så fantastiskt avslöjande för de vidriga konsekvenserna av den ”nyliberala” ideologin – en fattig som lever på statliga medel är en ”bidragsparasit”, en rik som gör detsamma är en ”entreprenör”.

Hej! Du skriver att du i sig inte tror att det finns nagot egenvarde av att arbeta. Jag haller med dig om det, men tror att det ar valdigt viktigt att vi gor nagot med vara dagar som far dem att fyllas med mening, att vi gor nagot vi kanner ar meningsfullt. Om det ar mitt arbete, en hobby eller nagot helt annat spelar ingen roll men jag tror att det ar viktigt att kanna att vi har en uppgift, att vi nagonstans fyller en funktion pa nagot satt. Hur tanker du kring det?

Hej! Du skriver att du i sig inte tror att det finns nagot egenvarde av att arbeta. Jag haller med dig om det, men tror att det ar valdigt viktigt att vi gor nagot med vara dagar som far dem att fyllas med mening, att vi gor nagot vi kanner ar meningsfullt. Om det ar mitt arbete, en hobby eller nagot helt annat spelar ingen roll men jag tror att det ar viktigt att kanna att vi har en uppgift, att vi nagonstans fyller en funktion pa nagot satt. Hur tanker du kring det

Kan inte säga så mycket mer än att jag fullständigt håller med dig. Mycket bra skrivet.

Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter av MR-dagarna Tomas. Jag var ju där men gick på andra föreläsningar än du. Det var verkligen många AHA-upplevelser man fick där. Jag har inte tidigare tänkt på att demokrati förknippas med sovjetunionens förfall. Då är det inte så konstigt attt man vill ha en stark ledare. Om man måste välja mellan en stark ledare som förtrycker men håller ordning och en anarki där de starkaste roffar åt sig det som de vill ha är det inte så konstigt att man föredrar diktatur.

Visst var det inspirerande och viktigt? 🙂
Och det var kul att få träffa några av er!