För mig började mitt intresse kring miljöfrågor på riktigt våren 2013. Jag bodde då som inneboende hos en familj som jag definitivt skulle kalla medveten. De sorterar, äter gärna vegetariskt, handlar eko och åker kollektivt. Men framförallt kan de motivera varför de gör dessa sakerna, det är medvetna val. Jag skriver i presens trots att min utgångspunkt ligger i dåtid eftersom att de ju fortfarande gör dessa saker. Någon gång under den våren såg jag också dokumentären An unconvenient truth av Al Gore som syftar till att varna för den globala uppvärmningen och dess effekter. I dokumentären pekar Gore på vårt ansvar att motverka denna utveckling. Det var i alla fall det jag tog vara på. Vi måste göra något! Jag måste göra något! Så jag började sortera, handla eko och intressera mig för vegetarisk mat. Men det viktigaste var nog ändå att ett intresse kring miljöfrågor hade väckts inom mig.
Sommaren 2014 slutade min partner äta kött. Det var helt enkelt inte gott längre vilket passade bra ihop med mitt växande miljötänk eftersom att köttproduktionen ju står för en stor del av våra utsläpp av giftiga växthusgaser. Hur mycket visste jag ännu inte. Hur som helst, från och med då åt jag bara vegetariskt och fisk hemma medan jag fortfarande åt kött ute. Efter några månader bestämde jag mig för att sluta äta kött helt och köpte mitt första nummer av den relativt nystartade tidningen Vego. Där mötte jag artikeln Maten & Klimatet – hur viktig är dieten för våra utsläpp av växthusgaser? Författarna, Martin Persson och Fredrik Hedenus, klumpar där ihop både kött- och mejeriindustrin till en, de är nämligen beroende av varandra och går hand i hand i miljöfrågan. De skriver om idisslande djurs stora utsläpp av den starka växthusgasen metan, som är ca trettio gånger starkare än koldioxid. Och om hur bara en tjugondel av den energi som krävs för att föda en ko återstår när den väl ligger på våra tallrikar. Detta innebär att vi använder stora delar av den begränsade odlingsbara mark till att odla djurfoder, alternativt till betesmarker, istället för att odla mat som hade kunnat föda långt fler människor än vad köttet från djuren vi föder upp kan. En annan text som påverkat mitt intresse och mina insikter ytterligare är Empires of Food: Feast, Famine, and the Rise and Fall of Civilizations. Där skriver författarna att ”There are eight hundred million hungry while millions suffer from too much eating. We must be ashamed of that. /…/ But /…/ the problem isn´t production, but distribution.” (s. 240) När jag kopplade ihop detta med artikeln i Vego blev slutsatsen en riktig ögonöppnare. Kött-och mejeriproduktionen och konsumtionen bidrar till världssvält. Nej tack, det ville jag inte vara en del av.
För mig har alltså resan mot medvetenhet och aktion påverkats av olika vägar till kunskap. Dokumentärer, artiklar, böcker och likasinnade (är inte så säker på att jag gillar det begreppet men kommer inte på något bättre för tillfället) som tipsat och inspirerat. De jag har presenterat ovan är de jag anser har haft störst avgörande inverkan på min egen utveckling. Som ni märker handlar en stor del av denna utveckling om mat – om att inte äta kött. Det som för mig började som en miljöfråga har idag blivit så mycket mer och jag blir ständigt påmind om sakens komplexitet. Idag äter jag inte kött av flera anledningar; miljö, djuretik, världssvält, vattenbrist och hälsa. Idag äter jag nästan helt veganskt, det är i alla fall dit jag är på väg. Jag ser min egen utveckling som på inga sätt färdig och vill rikta ett särskilt tack till alla er kurskamrater för att ni hela tiden bidrar med nya perspektiv och synsätt samt hjälper mig att vara självreflexiv. För visst är det en härlig känsla att utvecklas tillsammans och med hjälp av andra?
Tack Nikki, det är intressant att läsa din resa från flextitarian till vegetarian och tillslut nästan vegan. Det är så de flesta kommer dit. Köttet blir mindre och mindre attraktivt. Jag har varit ”flexitarian” länge, för jag har tyckt att det varit svårt att tacka nej när jag blivit bjuden och jag har inte velat vara till besvär Jag har dessutom inte varit fullt medveten om hur allvarlig utfiskningen är eller djurindustrins påverkan på klimatet. Min främsta anledning var djurens lidande. Det enda kött som jag absolut inte klarat av att äta är fläskkött. Idag köper jag nästan aldrig hem kött, och skulle det hända någon gång så är det kravmärkt och svenskt. Fisk har jag köpt hem ungefär en gång i veckan.
När jag såg Cowspiracy insåg jag att jag måste gå längre. Det är inte rimligt att mitt ätande ska bidra till så mycket klimatpåverkan och utfiskning av havet så jag började med att äta vegansk sushi när jag gick på sushi-restaurant och det var jättegott. Nu tänker jag på klimatet nästan hela tiden i förhållande till mat.
Jag har svårt att följa mina ideal slaviskt så jag slår inte på mig om jag någon gång äter kött eller fisk men filmen har verkligen förändrat mitt sätt att se på mat. det svåraste att avstå ifrån är smör och grädde. Det har jag inte slutat med men däremot har jag bytt ut mjölken mot havremjölk. Jag tycker att det är svårt med bönderna. De har det redan jättesvårt att klara sig. Jag tycker att de borde få statlig hjälp att gå över till odling av havre eller andra grödor och att det småskaliga mejerier och köttbönder skulle få stöd att kunna vara kvar om djuren fick gå ute. Men absolut inte djurfabrikerna. Men det är en utopi som jag har svårt att tro kommer att bli verklighet.
Pingback: Söker du inspiration till att leva mer hållbart? – Glokala folkhögskolan