Mitt AGERA-projekt innebär att starta en insamling till förmån för Min Stora Dag, en svensk organisation som förverkligar önskedrömmar för barn och unga med svåra sjukdomar och diagnoser. På lördag kommer jag och Skurups gospelkör ha konsert och jag kommer att hålla i en tävling för publiken, med fyra biljetter till Astrid Lindgrens Värld som pris. För att delta i tävlingen behöver publiken donera pengar via den insamlingssida jag har skapat samt lägga sitt namn i en skål varifrån vinnaren sedan dras. Insamlingen pågår dock från och med idag och fram till den 31 maj och jag skulle vilja be er om hjälp med att sprida insamlingen via sociala medier (att donera går självklart också bra 😉 ).

Här är länken: https://se.betternow.org/fundraisers/skurups-gospelkor-for-min-stora-dag

En fullständig berättelse kring mitt projekt kommer senare 🙂 Ha det fint och tack på förhand!

http://www.sydsvenskan.se/asikter/att-tycka-att-det-ar-ackligt-ar-ingen-anledning-att-inte-prova-menskoppen/

Reaktionerna när menskoppen kommer på tal är tudelade. Antingen hörs det entusiastiska ”Jag älskar den!” eller så rynkas näsan i kombination med ett ”Usch, vad äckligt!”.

Menskopp är ett mensskydd som fabrikstillverkats, i USA, sedan slutet av 1930-talet men som har slått igenom först de senaste åren. Den är idag oftast tillverkad av medicinsk silikon, kan återanvändas i upp till fem år samt kostar runt 300 kr. Menskoppen fungerar med hjälp av att det bildas en tätning mot slidväggarna och samlar upp blodet istället för att suga åt sig det (som en tampong gör). Att tömma menskoppen är enkelt och smidigt och behövs inte göras förrän koppen är full. I många fall räcker det alltså att tömma morgon och kväll, rengöra den och sedan bara stoppa in den igen!

Det finns många argument för att gå över till menskopp:

• Ekonomiskt (i längden)
• Miljövänligt
• Bra för slemhinnorna som slipper torkas ut som av tampongens uppsugande förmåga.
• Rymmer mycket! (behöver inte tömma så ofta)
• Bad och träning fungerar fint med menskopp
• Lär känna din kropp. Hur mycket blöder du? Hur fungerar dina slidmuskler? Hur långt ut/in sitter din livmodertapp?

Men självklart finns det också olika anledningar till att inte vilja eller inte kunna använda menskopp. Exempel är känslighet för blod, problem med att använda tampong, återkommande svampinfektion och framfall. Vid framfall kan det vara svårt att placera menskoppen eftersom att musklerna i bäckenbotten är försvagade och gör att organ som livmodern, urinblåsan och ändtarmen kan sjunka ner.

Att rynka näsan och tycka att det är äckligt att använda menskopp är däremot inte en anledning till att inte använda eller åtminstone prova den. Att rynka näsan och vräka ur sig att det är äckligt bidrar till den redan utbredda uppfattningen att mens är något motbjudande, ohygieniskt och onormalt. Att rynka näsan och vräka ur sig att det är äckligt kan innebära att både menskoppen och den som är beredd att prova eller redan använder den skambeläggs. Dessutom bygger en sådan reaktion på uppfattningen om mensen som tabu samt okunskap. Och just därför bör man prata om menskoppen. Genom att prata om menskoppen och genom att förklara hur den ska sitta så skapas även en förståelse för hur snippan, fittan, vaginan eller fidderittan ser ut och fungerar. Begrepp som livmodertapp, slidmuskler, mensvolym, slemhinnor, krystning, knipövning, blygdläppar och mödomshinna/slidkrans kan bidra till ökad kunskap samt en normalisering av ämnet.

Så prata om menskoppen. Prata om mens. Köp en och prova. Kan du inte själv använda menskopp (t.ex. om du är man eller av annan anledning inte har mens)? Köp en till någon som har användning för en! Eller köp en menskoppskopp att dricka morgonkaffet ur!

http://menskoppkoppen.se

Källor och lästips:

http://menskoppen.se

http://www.umo.se

http://elingrelsson.se/category/menskopp/

http://tanterpatur.com/2016/01/18/menskopp-is-da-shit/

http://blogg.veckorevyn.com/claraslife/2015/08/26/jag-vill-inte-anvanda-menskopp/

http://www.expressen.se/halsoliv/sex–relationer/6-bra-saker-att-veta-om-menskoppen/

http://www.dn.se/nyheter/sverige/menskoppen-tar-mark-i-sverige/

http://ng.se/blogg/hanapee/taggar/menskopp

http://www.metro.se/nyheter/mens-kan-vara-dodlig-i-uganda-menskopp-kan-radda-liv/EVHocg!QNqlXnhrU21y6/

http://www.rfsu.se

http://www.menskopp.se 

För mig började mitt intresse kring miljöfrågor på riktigt våren 2013. Jag bodde då som inneboende hos en familj som jag definitivt skulle kalla medveten. De sorterar, äter gärna vegetariskt, handlar eko och åker kollektivt. Men framförallt kan de motivera varför de gör dessa sakerna, det är medvetna val. Jag skriver i presens trots att min utgångspunkt ligger i dåtid eftersom att de ju fortfarande gör dessa saker. Någon gång under den våren såg jag också dokumentären An unconvenient truth av Al Gore som syftar till att varna för den globala uppvärmningen och dess effekter. I dokumentären pekar Gore på vårt ansvar att motverka denna utveckling. Det var i alla fall det jag tog vara på. Vi måste göra något! Jag måste göra något! Så jag började sortera, handla eko och intressera mig för vegetarisk mat. Men det viktigaste var nog ändå att ett intresse kring miljöfrågor hade väckts inom mig.

Sommaren 2014 slutade min partner äta kött. Det var helt enkelt inte gott längre vilket passade bra ihop med mitt växande miljötänk eftersom att köttproduktionen ju står för en stor del av våra utsläpp av giftiga växthusgaser. Hur mycket visste jag ännu inte. Hur som helst, från och med då åt jag bara vegetariskt och fisk hemma medan jag fortfarande åt kött ute. Efter några månader bestämde jag mig för att sluta äta kött helt och köpte mitt första nummer av den relativt nystartade tidningen Vego. Där mötte jag artikeln Maten & Klimatet – hur viktig är dieten för våra utsläpp av växthusgaser? Författarna, Martin Persson och Fredrik Hedenus, klumpar där ihop både kött- och mejeriindustrin till en, de är nämligen beroende av varandra och går hand i hand i miljöfrågan. De skriver om idisslande djurs stora utsläpp av den starka växthusgasen metan, som är ca trettio gånger starkare än koldioxid. Och om hur bara en tjugondel av den energi som krävs för att föda en ko återstår när den väl ligger på våra tallrikar. Detta innebär att vi använder stora delar av den begränsade odlingsbara mark till att odla djurfoder, alternativt till betesmarker, istället för att odla mat som hade kunnat föda långt fler människor än vad köttet från djuren vi föder upp kan. En annan text som påverkat mitt intresse och mina insikter ytterligare är Empires of Food: Feast, Famine, and the Rise and Fall of Civilizations. Där skriver författarna att ”There are eight hundred million hungry while millions suffer from too much eating. We must be ashamed of that. /…/ But /…/ the problem isn´t production, but distribution.” (s. 240) När jag kopplade ihop detta med artikeln i Vego blev slutsatsen en riktig ögonöppnare. Kött-och mejeriproduktionen och konsumtionen bidrar till världssvält. Nej tack, det ville jag inte vara en del av.

För mig har alltså resan mot medvetenhet och aktion påverkats av olika vägar till kunskap. Dokumentärer, artiklar, böcker och likasinnade (är inte så säker på att jag gillar det begreppet men kommer inte på något bättre för tillfället) som tipsat och inspirerat. De jag har presenterat ovan är de jag anser har haft störst avgörande inverkan på min egen utveckling. Som ni märker handlar en stor del av denna utveckling om mat – om att inte äta kött. Det som för mig började som en miljöfråga har idag blivit så mycket mer och jag blir ständigt påmind om sakens komplexitet. Idag äter jag inte kött av flera anledningar; miljö, djuretik, världssvält, vattenbrist och hälsa. Idag äter jag nästan helt veganskt, det är i alla fall dit jag är på väg. Jag ser min egen utveckling som på inga sätt färdig och vill rikta ett särskilt tack till alla er kurskamrater för att ni hela tiden bidrar med nya perspektiv och synsätt samt hjälper mig att vara självreflexiv. För visst är det en härlig känsla att utvecklas tillsammans och med hjälp av andra?