Författar-arkiv: Anna Bokström

Om omställning, ECOCIDE och Lyckliga i alla sina dagar

Hej,

jag ligger efter men jag var på MR-dagarna och får ta det som en ursäkt.
Ojojoj, vad jag har fått saker att tänka på. Jag som alltid varit en ”klimatmänniska” och inte visste vilken ENORM påverkan köttindustrin har på klimatet. Visst visste jag att det påverkade men inte så mycket som 51% av växthusgaserna. Det ger mig anledning att sluta helt med kött. Jag har fortfarande väldigt svårt för att sluta med smör i bakning men jag använder alltid havremjölk.
Jag lyssnade på ”Lyckliga i alla sina dagar” av Nina Björk  som jag läste för länge sen när den kom ut men den behövde läsas om. Att kapitalismen genomsyrar allt i vårt samhällen, att den lägger beslag på språket och inlemmas i våra kroppar, hur vi ser på andra människor , kärlek, barn etc, instämmer jag delvis i. Som att det är mer värt att jobba än att vara med sina barn. Samtidigt så måste kvinnor idag arbeta för att vara självförsörjande. Jag känner alltför många kvinnor som efter en skilsmässa fått en pension som det inte går att leva på tack vare att de varit hemma med sina barn. Att dela på ansvaret för barnen tycker jag är jätteviktigt. Det betyder inte att man inte vill vara med barnen utan att barnen i den mån det går ska ha tillgång till både sin pappa och sin mamma och att båda ska ha en ekonomi som man kan leva på. Det är ju väldigt många som skiljer sig idag. Det är synd om kärleken blir en slit-och släng-vara men samtidigt är det viktigt att man inte måste leva i tvåsamhet med en partner av motsatt kön. Jag ser mina vänner , mina barn och min familj som livslånga relationer till döden skiljer oss åt och jag har givetvis en livslång relation till mina barns pappor som jag vårdar, även om vi inte lever under samma tak.
Patriarkatet har gjort att många män har en tendens att förminska och utnyttja kvinnor och ibland är det bättre för en kvinna att leva ensam.
Jag skulle gärna jobba mindre men eftersom jag har 2 barn att försörja och lönen är låg så är det nästan omöjligt. När jag jobbar med mitt jobb som personlig assistent känner jag ingen press att bevisa något och jag har ingen prestige i det jag gör. Därför tycker jag om det jobbet. När jag däremot jobbar med konst och fotografi som jag är utbildad till kan jag jobba hur mycket som helst och försumma mina barn på bekostnad av av jobbet. Jag vill visa att jag är duktig och få chansen till fler jobb och jag tycker det är roligt.

Den politik vi har idag och mainstream-media bildar en tragisk ringdans. Man kallar en partiledare regeringsduglig om hen godkänns av marknaden. Allt som inte genererar tillväxt och håller hjulen snurrande bedöms vara naivt, utopiskt och verklighetsfrånvänt när sanningen är att det rådande systemet sticker huvudet i sanden och förnekar naturvetenskapliga fakta. Vi medborgare är i stor grad så beroende av systemet att vi är livrädda för ett skifte. De flesta medelklassmedborgare är upplånade till öronen och de är rädda att ett systemskifte ska ställa dem på bar backe. Därför omhuldas systemet och de som protesterar kallas på ett överlägset sätt för tokvänster. Som att man talade om Greklands Tsipras när han kom till makten i mainstreammedia som ett stort hot, som man tar om alla politiker som har en vision som går utanför den samhällsordning vi lever i idag.

Nu vill jag tala lite om MR-dagarna. Det seminarie som gjorde störst intryck på mig var Global Justice med Diakonia och med Nnimmo Bassey Director of Environemental Rights Action, Nigeria och Right Livehood award Winner 2010.
Jag yssnade på honom och den kamp han för mot oljebolagen i Nigeria som har blod på sina händer. Han kallar klimatförstörelsen för en ECOCIDE. och säger : ”We have to stop think like machines. We are not the only spiece in the world. Animals have the right to live.”
Jag blev berörd av hur han beskrev situationen i Nigeria och om torkan och hettan som drabbar hela Afrika. De afrikanska länderna klarar inte två grader. De vill sätta gränsen till 1,5.
Ändå envisas vi med att acceptera en höjning på två grader som det bästa vi kan åstadkomma och med de signaler vi får idag inför Paris-mötet så kommer vi inte klara ens 2 grader utan gå uppemot 3,5 grader.
Det innebär att Europa, Australien, Canada och USA offrar Afrika, Bangladesh och Maldiverna för att nämna några exempel för att vi ska kunna fortsätta tillväxt-takten lite till.
Är inte det rasism?
Detta gör mig rasande och ledsen. Det är som Nnimmo sa en ECOcide, där vi också utrotar jordens djur.
Jag har inte sett Cowspiracy än men Evelin delade med sig av fakta om att djurindustrin som producerar kött, mejeriprodukter och ägg står för 51% av de globala koldioxidutsläppen. En sak undrar jag dock; kan man äta ägg från hönor på en hönsgård intill.Har svårt att tro att det skulle vara sämre än sojabiffar. Jag försöker iallfall äta baljväxter eftersom de är det mest klimatsmarta, men jag har mycket att lära.

Jag tror på solrevolution även om materialen görs av metaller som inte är bra så r det det enda alternativet vid sidan av vindkraft och jordvärme jag kan se just nu. Jag fattar inte varför det är så få som byter elbolag när det finns ETC el som låter allt överskott gå till att bygga en gigantisk solcellspark.
Att ändra sina vanor gällande transport och det man äter kan jag förtå är svårt men att byta elbolag är ju bara att ringa ett telefonsamtal och sen märker man ingenting medan man gör stor nytta för klimatet.

Jag har länge planerat att försöka få min bostadsrättsförening att sätta upp solceller på vårt tak men jag kommer aldrig till skott. Det är alltid nästa vecka ska jag ta tag i det och sen händer det nåt viktigt som jag måste göra, men nu innan jul så ska jag ta tag i det och jag kommer dela med mig av processen till er om det går vägen.

Jag har nästan förlorat tilltron till våra folkvalda. Det är inte att de är onda men de är bakbundna och alltför inne i sitt system av lobbyism och annat smått och gott.Jag tänker inte vänta på dem längre utan sätter mitt hopp till civilsamhället och projekt som solrevolutionen. Förhoppningsvis följer politiken med. Vi måste sätta gång tillsammans och det kommer nog att bli roligt på vägen dit.