Jag tänkte skriva ett bloggilägg om klippet ”In Transition 2.0” som presenteras på hemsidan, där man öppningsvis tar upp jojo-effekten med ekonomin som är baserad på fluktuerande resurser som olja där priset går upp och ner helt baserat på tillgången.
Det i sin tur påverkar ekonomin. Det handlar om hållbarhet, och vi är smarta nog att förstå att resurser som olja snart kommer att ta slut – problemet är att konsumptionssamhället i sin tur måste förändras, och det gör man inte så enkelt.
Till viss del så är transitionrörelsen en tankesmedja med människor som tillsammans försöker hitta hållbara lösningar för exempelvis energi och miljöutmaningar. Jag gillade att det var så enkelt att påbörja en process för ett förändringsarbete. De flesta har det i bakhuvudet, tex det med oljan och resurser som inte kommer att finnas i all evighet – men jag tror att det krävs rörelser som transition för att få ett kollektivt ”uppvaknande” i samhället.
I moderna länder med många storstäder så försvinner verkligheten väldigt lätt – vem skördar åkrarna, vem plockar grönsakerna, och så vidare. Stora företag eller bondgårdar sköter saker som varje människa hade kunnat göra själv som tex plantera egen potatis mm.
När man rör sig mot en allt mer modern värld så försvinner dessa detaljer ur vardagen och man tänker inte på hur viktigt det är.
”I moderna länder med många storstäder så försvinner verkligheten väldigt lätt – vem skördar åkrarna, vem plockar grönsakerna, och så vidare. Stora företag eller bondgårdar sköter saker som varje människa hade kunnat göra själv som tex plantera egen potatis mm.”
Visst är det så! Det gör väl inte i sig något att det inte är man själv som drar upp exakt varje potatis man äter, men man hamnar helt klart väldigt lätt i en urban bubbla där man tar saker för givet och inte riktigt ser värdet i saker. Det mänskliga arbete som är nerlagt i det vi konsumerar blir totalt osynligt för oss. Vi relaterar det förvisso till varans pris och vårt eget arbete som krävs för att få ihop så mycket pengar, men detta relaterande verkar på många vis otillräckligt, ibland kontraproduktivt. Det är ju inte så att bara för att något är dyrt så är det värdefullt (om vi med värde menar något mer än det ekonomiska bytesvärdet , vanligen bruksvärde), eller bara för att det är billigt så är det värdelöst (t.ex. vatten). Det är tyvärr ett alltför utbrett tankefel, något som den här videosnutten tar itu med:
Det är skrämmande att odling och självhushållning hamnat så långt ifrån oss på så få generationer. Min upplevelse är att inte ens på landsbygden är dominerar odlingen. Du måste antingen ha vuxit upp med jordbruk eller vara väldigt intresserad av att odla för att äta mat som du själv förädlat. Dock känns det som att medvetenheten börjar öka, och fler börjar intressera sig för att i den mån det går kunna vara självförsörjande. Det har ju varit såna trender förut, t.ex. Gröna vågen på 70-talet när många flyttade ut på landet för att börja odla. Däremot får vi hoppas att dessa strömningar inte bara är trender, utan nu faktiskt kommer hit för att stanna, annars blir det svårt att klara av omställningen.
Tycker även det är intressant att tänka på att ekologiska och rättvisemärkta varor hamnar på en speciell hylla i butiken och inte dominerar utbudet. Det är skrämmande att vi är så långt ifrån matproduktionen, vet så lite om den att de varor som är hållbara blir en ansträngning för oss att konsumera, något som vi måste hitta på en speciell avdelning..