2018-04-30 till 2017-05-13
Välkommen till dessa två veckor då du under kursen får chans att göra något konkret för att medskapa till den
värld du vill se i framtiden. Det kan som vi tidigare skrivit vara stort eller smått, tillfälligt eller starten på ett längre engagemang. Fokus ligger på att göra!
Vi startade processen för fyra veckor sedan och om du vill bli påmind om den tankeprocess vi inbjöd till då så kolla här. Tanken är att ni ska fortsätta med de idéer och planer ni satte igång med då. Nu vill vi, som sagt, att det ska ske något konkret och görbart under denna tvåveckorsperiod. Vi vill att du på något sätt dokumenterar det du gör och varför du valt att göra detta. Exempelvis: ett foto på din banderoll och varför du valt detta budskap eller filma när du genomför din minimanifestation. Eller en sammanfattning på din samtalskväll. Har du gått med i en organisation eller parti, så skriv gärna om varför du valt att göra det och hur din plan för ditt engagemang ser ut in i organisationen. Har du skrivit en text talar den troligtvis för sig själv, men berätta gärna hur du tänkt få ut den, tex jag har skickat den till insändarsidan på den tidningen, eller jag sprider den via social medier eller min blogg.
Svara också gärna på frågorna: Hur kändes det att göra aktionen? Vilka reaktioner har du fått? Har du spridit det vidare, på vilket sätt då?
Posta ditt agerande som en kommentar på denna temasida senast 13 maj. Du får också väldigt gärna lägga din text som ett blogginlägg på kurssidans första sida. Där kan du även inkludera bilder och videos. (Se längst ner i detta inlägg för en guide om hur du gör ett blogginlägg på första sidan.) Veckan efter, då nästa tema har börjat, vill vi gärna att ni ger varandra feedback i kommentarsfältet på det ni gjort.
Om du vill ha hjälp i veckan med att bolla idéer eller har andra frågor om hur du ska göra så får du jättegärna ringa mig.
Lycka till!
Anna
D.I.T – Do It Together!
Watch it! (ett processledarkollektiv som Emma är med i) och RåFILM har skapat några filmer som vill peppa och visa på olika och roliga sätt att uttrycka åsikter på. Dessa filmer vänder sig till en yngre målgrupp men kan såklart ses av alla åldrar för att få tips på hur en kan gå från idé till verklighet utifrån tänket:
1. HJÄRTEFRÅGA – Bestäm er för nåt ni vill påverka!
2. INFORMERA – Hur ska ni nå ut med er idé?
3. MOBILISERA – Bli fler som tycker samma sak! Vilka vill ni få med er?
4. AGERA – Hur ska ni driva er idé?
Låt er peppas, gör och höj era röst!
Watch it! INTA GATAN – Do It Together 1 from RåFILM on Vimeo.
Watch it! EGNA MEDIER – Do It Together 2 from RåFILM on Vimeo.
Watch it! STADEN ÄR ALLAS – Do It Together 3 from RåFILM on Vimeo.
Skriv en insändare
Här återpublicerar vi Abigails tips från tema Medborgarjournalistik kring att skriva en insändare. Titta gärna in på tema Medborgarjournalistik för att få ytterligare tips.
Och slutligen ytterligare inspiration kring HUR du kan föra ut ditt budskap, från Watch it! Spela förändringsspelet!
Actionplan, Metoder 1, Metoder 2, Vilka vill vi mobilisera?/Sprida till? Vilka vill vi mobilisera?/Sprida till? 2
Steg-för-steg-guide för hur du gör ett blogginlägg på kursens första sida:
1. Logga in
2. För musen till ”+ Nytt” i panelen vid toppen av sidan → klicka på ”Inlägg”
3. Börja skapa inlägget. Skriv rubrik, text, ladda upp bilder eller länka till video med mera.
4. Att infoga bilder: Ladda upp bilder genom att klicka på ”Lägg till media” ovanför rutan för redigering. (Här kan du även ladda upp pdf-filer, video, ljud och andra dokument om du har behov för det, men ofta är det enklare att länka till material på andra sidor på internet)
När du laddat upp en bild väljer du justering samt storlek på bilden. Klicka på ”Infoga” för att infoga bilden i ditt inlägg.
5. Om du vill infoga video från till exempel youtube eller vimeo: Kopiera adressen till filmklippet och klistra in adressen/url:n som enkel text i inlägget, på en egen rad (en adress kan se ut såhär: https://vimeo.com/72406580). Då tolkas adressen så att klippet kan spelas upp direkt i inlägget efter att det har publicerats.
6. Välj kategori för ditt blogginlägg i högerspalten, t ex ”Inspirationsbanken”. Du kan också lägga till etiketter/taggar – ord som beskriver innehållet i inlägget.
7. När du känner dig redo kan du under ”Publicera” i högerspalten förhandsgranska ditt blogginlägg. Här kan du även spara som utkast. När du är nöjd med resultatet klickar du på ”publicera” för att det ska bli synligt på plattformen. Grattis, du har nu gjort ett blogginlägg!
Utifrån mina idéer från förberedelserna för några veckor sedan, valde jag att vända fokus mot det positiva. Skrämselpropaganda eller försök till att pracka på människor mina åsikter, insåg jag var dömda att misslyckas. Jag valde därför att närma mig min dröm om ett annat samhälle från ett lustfyllt perspektiv.
Ganska snabbt hittade jag en metod som jag ansåg skulle svara på många av mina frågor.
Hur kan jag bidra med något som alla kan uppskatta oavsett vilka åsikter de har? Hur kan jag göra min stad finare och mer välkomnande? Hur kan jag bidra till att stärka invånarnas band till naturen? Fröbomber blev mitt svar.
Små små bollar fyllda med potentiell blomsterprakt. Jag kunde se framför mig hur stadsborna skulle glädjas av en vackrare innerstad. Under projektets gång har jag lagt märke till hur många övergivna tråkiga platser det finns. Det är svårt att tänka mig att någon skulle bli arg på någon som engagerar sig för att göra det trevligare att vistas i staden, som tar bortglömda små plättar och ger dem liv. Att sprida glädje till min omgivning känns värdefullt. Det känns också viktigt att bjuda in till funderingar kring hur stadsutrymmet kan utnyttjas. Att låta mer av naturen flytta in i staden tycker jag är ett steg i rätt riktning.
Jag gillade att det gick att förbereda allt hemma för att sedan gå runt i staden och släppa fröbomberna där jag tyckte att det passade. Det var relativt enkelt att genomföra, något jag gärna skulle göra igen. Nu hoppas jag att fröna gror och jag får se resultatet av min aktion senare i sommar.
Som fortsättning på detta har jag införskaffat material för att ytterligare sprida glädje och eftertanke i staden. Jag ska göra lerfigurer och placera ut, samt testa att måla med mossfärg. Det är roligt att pyssla och när jag får använda mina idéer på ett sätt som bidrar till en förändring jag vill se, känns det extra värdefullt.
(Jag har bilder på fröbomberna, men just nu är jag på semester och har glömt sladden till kameran så jag kommer inte åt dem)
Hej Ida!
Blir så himla glad av att läsa om ditt agera-projekt. Tyckte också mycket om din intention när du planerade ditt projekt: ”Det är viktigt för mig att vi tar hand om varandra, vår planet och allt liv här. Det är viktigt att vi samarbetar, att alla inser att vi är ett team, att alla villigt är med och bidrar med det de har förmåga till.”
Tänka om alla bidrog med små konstruktiva kreativa projekt för att göra varandra glada i vardagen och det lilla. Så mycket det skulle ge till världen. Skulle vara roligt att få se bilder på blommorna senare i sommar.
AGERA!
Jag bjöd in lokala vänner och ett par grannar till en arbetsdag på mitt torp på Kristi Himmelsfärdsdag.
Förberedelser som krävdes var att komponera inbjudan och bestämma vilka jag skulle bjuda in, att göra en lista på aktiviteter att jobba med under dagen och material som skulle behöva förberedas eller införskaffas, att klura ut vilken mat jag skulle bjuda på och se till att ha ingredienser till detta hemma.
När dagen närmade sig och jag fick allt bättre koll på vilka som skulle dyka upp fixade jag med att någon som skulle förbi tågstationen plockade upp andra som kom med tåget och skrev listor för mat och arbetsuppgifter för att underlätta arbetsledningen.
Vi startade dagen klockan elva med förstärkt förmiddagsfika och planering av vem som hade lust att fixa med vad. Sen satte vi igång.
Det blev riktigt mycket fixat under dagen – Bland annat blev ett potatisland uppfräst och till viss del rensat, ett tungt skåp jag inte kan flytta på egen hand bytte mirakulöst plats i huset, ett rum blev målat och en massa förkultiverade plantor omskolade. Mat blev lagad och massa njutning skapades i slappstunder i solen på gräsmattan. En hade kommit som ensam förälder och tagit med sina två barn – de fixade jag fram lite färg och fjärilsholkar jag tänkt måla till.
På kvällen startade vi en eld och de som inte redan åkt hem satt kring brasan och grillade korv och marshmallows och pratade. Det blev en riktigt fin dag. Jag lärde känna en granne som dök upp bättre, flera generationer kunde på ett lättsamt vis umgås tillsammans och många saker som skulle tagit väldigt lång tid för mig själv att fixa blev färdigt i ett huj när vi var flera stycken som hjälptes åt. Dessutom pratade flera som varit med under dagen pratade om att själva bjuda in till arbetsdagar framöver.
Jag tror att denna sortens sammankomst bidrar till att skapa gemenskap, trygghet och sammanhang på ett lokalt plan och jag tror att människor som känner trygghet, gemenskap och sammanhang i större utsträckning bidrar positivt till sin omgivning.
Hej Eva Jullia!
Så smart att inte bara slita på själv utan att faktiskt bjuda in andra till att få hänga, vara en del i en arbetsgemenskap och att få kontakt med jorden, naturen och lära sig mer om odling. Känns som ditt projekt också lyckades med intentionen att bryta isolering och få bättre kontakt med människor i den närhet som din granne, som dök upp.
”I mitt drömsamhälle känner alla sig trygga, betydelsefulla och med möjlighet att påverka sin egen situation och det lokalsamhälle där de bor. Mitt drömsamhälle är ett resilient samhälle där odling och hantverk värderas högt och utövas av alla efter förmåga.”
Känns verkligen som du tagit med dig detta in i den här aktiviteten och att det faktiskt direkt bidragit till detta. När jag läste om det ni gjort så kände jag att jag verkligen hade velat vara med under dagen, så inspirerande!
Här är ett projekt som jag startade mest för att jag behövde mer social tid men med vinsten att jag erbjuder att lära sig svenska och att lära sig hur Sverige fungerar eftersom att jag är mycket samhällsintresserad.
Jag säger något gällande hur mitt behov att socialisera ökade:
Eftersom att jag studerar på distans på heltid och bor själv och inte känner folk i Köping så har jag varit mycket enstörig och märkte att jag inte mår bra när jag är det. Egentligen vet jag att det är så sedan tidigare men jag hade glömt det.
Så jag började leta saker att göra t ex föreningar och kom väl ihåg att jag slumpmässigt fått varit med på ett språkcafe tidigare. Efter att jag gått på några olika språkcafeer och snackat om att vara med på fotboll som då hade ett uppehåll så undrade jag vilka som anordnade. Eftersom att arbetsförmedlingen har hand om etableringen två år efter att asyl erhållits så frågade jag om det var de som anordnade. Nej så var det inte men kanske ABF gissade de. När jag kom till ABF så sades att det inte var de som anordnade fotboll men vi snackade lite om att anordna saker och då framstod möjligheten att jag kan jobba som svenskalärare.
Efter att jag fått okej att jobba som lärare så tog jag kontakt med personer som bor på ett asylboende nära Köping och har också frågat folk på språkcafeer.
Så jag har jobbat sedan den 19 Mars och jag jobbar tills vidare men jag vet inte hur det blir med att få pengar men det sociala är viktigare.
Jag är nöjd med att jag fick ökad social tid.
Gällande att anordna så går det att anordna svenskaspråketkurser där du bor och språkcafeer att socialisera sig hos går också de att anordna.
Vill ni starta kurser så är ett råd gällande svenska språket att lyssna mer än man pratar och läsa mer än man formulerar sig i text. Eftersom att man behöver höra ord och meningar flera eller många gånger innan jag kan säga dem själv.
Här är ett intressant exempel på hur ens egna behov gör att man kan göra något som är konstruktivt att erhålla.
Hej Christian!
Så himla fin att läsa om ditt agera-projekt. Jag tror verkligen på det som du har gjort. Att tänka kring vilka behov du har (i det här fallet att bryta isolering och träffa fler människor) och sedan vilka behov som faktiskt finns i samhället, att nyanlända behöver träna svenska och få kontakt med svenskar som bott längre i Sverige.
Låter som du verkligen lyckats genomföra detta på ett konstruktivt och konkret sätt.
Så inspirerande, tack för det!
Jag har i mitt agera-projekt påbörjat ett mer kollektivt sätt att leva med en del av mina grannar, tanken är att vi få in fler av våra grannar i detta och ett första steg i det är att vi ska anordna en gemensam grillkväll dit vi bjuder in alla som bor i området.
Min tanke är att vi ska starta upp en studiecirkel i Självhushållning och omställning i stadsmiljö, detta är något jag tänker prata med övriga grannar under grillkvällen som vi ska anordna för att kolla av intresset.
Exempel på hur vi redan på börjat ett mer kollektivt sätt att leva tillsammans som grannar:
– Vi återanvänder byggmaterial, fönster (vi är två hushåll som byggt små växthus av de gamla fönsterna till respektive hus och odlar i dessa). Även andra saker som en själv kanske inte har användning av ger vi till varandra så att det används istället för kastas bort.
-Jag har börjat odla potatis som jag tänker att även grannar ska få ta del av
-Vi köper in verktyg tillsammans som alla kan använda
– Vi hjälper varandra med praktiska saker tex om vi ska bygga, plantera…
I mitt agera-projekt har min utgångspunkt varit att vi behöver alternativ till den kapitalistiska ekonomin som dels tilltalar människor, dels fungerar i praktiken och dels är genomförbara utifrån därifrån vi står idag. Jag har slagits av hur frågor jag har varit engagerade i av andra skäl (föreningsdemokrati inom svensk idrott) är direkt kopplat till detta i en mycket högre grad än jag tidigare insåg. Kapitalismen kommer därför få en stor påverkan på t.ex. fotboll eftersom det har blivit en så stor industri, men vi behöver inte stå handfallna. Bland de största aktörerna inom fotbollen är föreningarna och där är ett annat ägandesätt än det kapitalistiska möjligt: nämligen att medlemmarna fattar alla besluten. I Sverige garanteras detta av en regel, 51 %-regeln, men det är vi nästan ensamma om (Tyskland har en liknande).
Därför var min förhoppning att väcka en dröm om att i framtiden sprida detta till övriga Europa. Jag tror att det finns en kraft inom fotbollen som behöver kanaliseras till någonting mer konkret. Min förhoppning är att detta ska vara medlemsdemokrati. Jag skrev därför en text i detta ämne till Svenska Fotbollssupporterunionen, som är en förening för Sveriges samtliga fotbollssupportrar och en förening som väldigt starkt tar ställning i 51 % regeln. Just nu arbetar de på att göra om sin hemsida, och eftersom allt arbete sker ideellt gissar jag att det tar tid. Därför har den ännu inte kunnat publiceras, men jag är i kontakt med dem och de verkar positiva. Annars kommer jag att söka upp andra sätt att försöka nå ut med texten på.
Jag tror att demokrati är det progressiva krafter kan förenas bakom och att en ny våg av förändring i demokratisk riktning, politiskt, ekonomiskt och socialt, är nödvändigt för att återigen få samhällsutvecklingen att gynna mänskligt liv snarare än särintressen. Demokrati är ett tema som återfinns överallt i samhället, därför tycker jag att föreningslivet inom idrotten är en intressant plattform för att visa hur det kan appliceras i ett kanske oväntat sammanhang. Därför tror att att vi genom att arbeta lokalt, organiseras globalt och inspireras av varandra tror jag att demokrati är den idé vi borde sluta upp bakom idag.
Ett av mina hjärtefrågor är människor och de fördomar vi har. jag funderade länge på vad jag kuna göra och vad det egentligen är som skaver mellan oss människor när vi dömer eller missförstår varandra.
jag bestämde mig för att bjuda in till en workshop i improviseras teater med mål att utforska refetenser och språk. att leka tillsammans och se vad vi har gemensamt. vi bokade en studio och gick ihop 12 personer. jag hade människor från libyen, frankrike, poetugal, usa, mexico, indonesien och england.
Vi spelade up vardagsscenariom för varandra och diskuterade likheter och olikheter. Vi improviserade med varandra och upptäkte hur lika vi är. Vi diskuterade var en relation är och vart gränser går.
Vi upptäkte att kroppspråk fungerar överallt och ibland bättre än prat. vi pratar samma språk men ibland glömmer vi att känslor och kroppspråk är unerversiellt.
i slutet av dagen hade jag fåt 12 vänner pch jag tror att rollspel ãt någonting att kolla in, att leka. Att vi alla blev barn igen och därmed var på samma nivå gjorde mycket. vi dömde inte, vi lyssnade och lekte med entusiastiskt. Härmades och gjorde tvärtemot.
Att gå i någon annans skor är inte bara nåt man ska säga. Att verkligen göra det gör en enorm skilldnad. Jag gick tex. förmånen att mima en dag i en indonesisk mans liv (med sidecoaching av hnom själv) fruktansvärt roligt och lärorikt!
jag filmade inte workshoppen efterson jag ville att alla skulle känna sig helt trygga och fria. men jag kommer lägga upl ett klipp när jag mimar min väns dag i indonesien!
”Hejsan!
Mitt namn är Idun, och jag är anhörig. Jag har sett på nära håll vad mobbing, utfrysning, fördomar, oförståelse och omedvetenhet leder till. Under nästan hela sin skolgång blev min lillasyster utsatt för diverse hemskheter, och jag vet hur det har påverkat henne även i vuxen ålder. Hon har fått vara med om saker som barn egentligen inte ska behöva uppleva.
Men som vi vet ändå sker. Jag skriver till er, lärare, för att jag vill göra något åt detta, och jag tror att skolan är en bra plats att nå ut till de flesta unga människor, som har möjlighet att påverka och förändra. Dom är dessutom nyfikna och villiga att lära sig mer om livet.
Skolan är också den plats där vi människor spenderar mycket tid. Vi börjar som små barn när vi inte hunnit skaffa oss så mycket erfarenhet, och lämnar den som vuxna människor när vi är redo att stå på egna ben i livet. Det är många år av läxor, musiklektioner, trä-och syslöjd, luncher, idrott och att umgås med sina klasskompisar. Det är även i skolan vi lär oss mycket av livet, kunskapsmässigt såklart, men också hur vi ska möta andra människor i sociala sammanhang. Skolan spelar alltså en viktig roll i våra liv.
Därför tror jag också att skolan kan göra viktiga och betydelsefulla avtryck (på ett bra sätt).
Jag skulle tillsammans med er vilja hitta ett sätt att belysa dessa frågor för att få igång samtalet om psykisk ohälsa och normer.
Att prata om normer, som skapar olikheter och som hindrar människor från sina valmöjligheter eftersom normen talar om för oss hur vi ska agera, tänka, tala m.m.
Det pågår hela tiden en konstant konstruktion av villkor och förutsättningar i samhället. Vi kategoriserar för att kunna förstå världen. Detta leder även till en form av särartstänkande och vi har en norm som vi utgår ifrån. När vi erkänner att det finns en norm, pekar vi också ut olikheter. Det är på grund av normer som mobbing och okunskap finns. I och med detta skapas kategorier och skillnadsskapande som bygger på stereotyper och föreställningar som vi tar förgivet utan något ifrågasättande.
Detta tycker jag är viktigt att belysa och uppmärksamma, att lära eleverna att de själva kan påverka genom att ifrågasätta, när det kommer till sig själva och andra.
Det kan på långsikt leda till att eleverna själva kan problematisera normer och därefter kunna göra något åt det eftersom det då förstår att dom också upprätthåller normer och föreställningar vilket leder till oförståelse, mobbing och andra hemskheter.
Det är ett långsiktig arbete som kräver tid, tålamod, ifrågasättande självrannsakan och faktiskt en inre resa. Men genom att försöka förstå och se hur normer påverkar kan det på lång sikt bara göra gott.
Det är viktigt att se allt föränderligt och då kan vi också fånga upp elever som mår dåligt genom att prata, visa förståelse, medvetenhet och skapa förändring.
Tänk om, gör rätt, tillsammans med andra.
Mvh Idun Wåhlander ”