Syrien

161114-161204

Kriget i Syrien är inne på sitt sjätte år. Dessa tre veckor sätter vi oss in i konflikten. Det är inte lätt, inte så mycket för att konflikten är svårbegriplig eller för att vi inte skulle ha kapacitet att förstå. Utan framförallt för att läget är så desperat, för att så otroligt många människor dött, mellan 250 000-500 000 personer, och dör i detta nu. För att 200 000 människor är instängda i Aleppo och bombas sönder och samman av regimen. För att det är så många barn som blivit föräldralösa, för att så många människor tvingats på flykt, splittrats från sina nära och kära, förlorat allt de hållt kärt och nu befinner sig i diaspora, på väg någon annanstans. Och också för att det där ”någon annanstans”, är så motvilligt. Västvärlden har stängt sina gränser och inga av världens ledare verkar vilja leda för att på ett humant sätt ge skydd åt alla de miljontals människor som flytt Syrien och behöver asyl.

Vi vill att temats materiel både ska sätta oss in i konflikten på ett övergripande plan och på ett mer ingående sätt. Vi har letat fram några kortare filmklipp och tillsammans läser vi antologin ”Syrien. Revolutionen, makten och människorna” red. Per Björklund. I boken får vi mer av analys kring kriget och situationen i Syrien. Vi har också haft ambitionen att synliggöra några folkliga initiativ kring organisering i de krigsdrabbade områdena, humanitär hjälp och en vilja att så frön av fred i Syrien. Vi hoppas att det ska ge inspiration och en strimma hopp i allt det fruktansvärda.

Vi läser boken ”Syrien. Revolutionen, makten och människorna”

syrien-revolutionen-makten-och-manniskornaI detta tema läser vi antalogin Syrien. Revolutionen, makten och människorna (2015), Verbal förlag. Texterna ger nya perspektiv på en av vår tids värsta konflikter och den svåra kampen mot både diktaturen och mot religiösa extremister.

”Fyra år efter att det syriska upproret inleddes har 200 000 människor dödats och miljoner drivits på flykten. Varför ledde inte upproret till regimens fall? Vad betyder den regionala maktkampen för utsikterna till demokrati i Syrien? Hur ser vardagen ut för aktivister i städer som befriats ur regimens grepp? Varför blev staden Kobane en symbol för motståndet mot extremisterna i Islamiska staten? Kan landet resa sig ur spillrorna efter ett krig som skördat tiotusentals människoliv och gjort miljoner till flyktingar? Och vad kan omvärlden egentligen göra?

 

Uppgifter till temat

  • Skriv en reflektion kring temat senast onsdagen den 30 november.
  • Kommentera minst tre av dina kurskamraters inlägg senast söndagen den 4 december.
  • Anmäl dig till telefonseminarium den 1 december 10.30-12.00. Maila anna@glokala.org om du vill vara med.

Inspirationsfrågor till boken och temat:

  1. Vad kan vi göra för att skapa fred i Syrien? Vad kan vi gör för att stötta folket i Syrien? För att stötta de människor som är på flykt? För att påverka våra makthavare som inte vill ta ansvar för flyktingkrisen?
  2.  Varför tror du att de olika parterna  konflikten agerar som de agerar? Vilka olika intressen driver dem?
  3.  Vad tror du behöver ske inom världspolitiken för att uppnå fred i Syrien?
  4.  Var det någon av texterna i antologin som du fastnade särskilt för? Varför?
  5. Alla andra tankar, känslor och reflektioner kring den här konflikten är så välkomna!!!

Lycka till och blir det för tungt krama en vän och gråt gärna. Sen kan vi göra förändring tillsammans!
Anna & Emma

 

Vad handlar kriget i Syrien om?

Vem krigar och varför?
Här kommer två klipp från två olika källor som ger en översiktlig bild av kriget, krigets parter och hur det internationella samfundet på olika sätt är inblandade.

The European Refugee Crisis and Syria Explained

The crisis in Aleppo, explained

 

Röster för fred i och utanför Syrien

Vi kan inte se en samlad rörelse för fred i Syrien, men det finns många olika intiativ för att dels humanitärt hjälpa till i krigsdarabbade områden och dels för att göra oss alla medvetna om vad som pågår och att få ett slut på lidandet och döden. Vi har samlat några olika intiativ och människor som på olika sätt ger hopp i den här fruktansvärda humanitära katastrofen.

Det har tagits flera olika intiativ i Sverige för att samla in pengar för att få in mat och andra förnödenheter in i Syrien. En av de som både arbetet med pengainsamling i Sverige och tagit sig hela vägen till Syrien för att få fram stöd är sjuksköterska Israa Abdali. Isra jobbar med att förmedla humanitär hjälp till människor på plats i Syrien, med hjälp av många andra människor både i Syrien & i Sverige. I detta klipp är hon med i TV4 morgonprogram och pratar om sina erfarenheter.

The White Helmets

The White Helmets (de vita hjälmarna) är en frivilligorganisation i Syrien med omkring 3000 volontärer som har räddat över 60 000 människor från byggnader som rasat vid bombningar under inbördeskriget. De fick årets Right Livelihood pris med motiveringen “för deras enastående mod, medmänsklighet och humanitära insatser för att rädda civila från förödelsen i inbördeskrigets Syrien”.

Det finns en prisbelönt dokumentär om de vita hjälmarnas arbete i Syrien. Se trailern här:

Om du vill se hela dokumentären på 40 min finns den på Netflix. Medlemsskap krävs men de erbjuder en månads gratis medlemskap (glöm inte att avregistrera dig sen om du inte vill betala för att vara medlem längre): Gå till www.netflix.com och sök The White Helmets.

Fredsaktivist får svenskt fredspris

Ytterligare ett svenskt pris har delats ut till fredsaktivister i Syrien. Årets Per Anger-pris, regeringens pris för mänskliga rättigheter, går till den syrisk-palestinske människorättsaktivisten Abdullah al-Khateeb och hans modiga kamp för de mänskliga rättigheterna i Syrien.

Forum för levande historia skriver: ”Sedan upproret mot diktaturen i Syrien inleddes 2011 har Abdullah al-Khateeb varit en stark röst för de fredliga protesterna för demokrati och mänskliga rättigheter. Abdullah har arbetat med flera olika utbildningsprojekt kring folkrätt, mänskliga rättigheter och demokrati. På grund av detta lever han under konstant hot och lever idag gömd i Syrien.”

På grund av att han lever gömd och under hot i Syrien kunde han själv inte närvara vid prisutdelningen i Sverige men hans vän och kollega i Palestinian League for Human Rights – Syria, Salim Salamah, bor i Sverige och framför Abdullah al-Khateebs tacktal vid utdelningen:

Fröer till Syrien

Som ni såg i Forum för Levande Historias presentation av Abdallah al-Khateeb organiserar han bland annat odlingar i Damaskus i Syrien. Att kunna odla sin egen mat är ett sätt att överleva och att göra motstånd. Det svenska initiativet Så Syrien är en del av ett europeiskt nätverk som samlar in fröer till Syrien. På Så Syrien زرع سوريا facebooksida kan du läsa mer om läget i Syrien, matsuveränitet och hur odlingar växer fram i de belägrade områdena. Läs mer om initiativet i denna artikel i Sydsvenskan från oktober i år.

Lyssna till en intervju med Andrea Pettersson i Odlarnas podcast! Om matsuveränitet, Assadregimens svälttaktiker och skillnaden på att behöva äta gräs eller bönor till middag.

Här hittar du Så Syriens facebookevent för fröinsamlingen som du kan kika på och sprida till odlingsintresserade.

Vill du läsa mer?

http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Syrien/Aktuell%20politik

Amnestys årsrapport om Syrien

Expressens Geo ger här en översikt över kriget, de olika parterna, viktiga platser och tidpunkter i kriget:
http://www.expressen.se/geo/mats-larsson/vi-forklarar-kriget-i-syrien–de-krigar–darfor-krigar-de–sa-manga-har-dott/

Länk till fler filmer relaterade till vad som händer i Syrien, från Vox: http://www.vox.com/syrian-war

The Syrian campain
We are an independent advocacy group campaigning for a peaceful and democratic future for Syria. https://thesyriacampaign.org/

 

 

13 thoughts on “Syrien

  1. Profilbild på Malin BMalin B

    Syrienkriget är enormt invecklat och jag kan än idag minnas rapporteringen från inledningen under den arabiska våren, demonstrationerna, våldet från den styrande al-Assad-regimen och det påföljande kriget. Tidigt stod det tydligt att det inte bara fanns två stridande parter – utan flera – och att det var jättesvårt för oss ”vanliga” människor att förstå omfattningen eller kunna ta in informationen från tv-sändningar och tidningar. Jag minns att jag på något sätt ”stängde av” mitt i all ondska och förstörelse. Kriget i Syrien var för svårt och för hopplöst, och jag kunde inte se något slut på det.

    Media-rapporteringen fortsatte såklart, men jag tror att många med mig visserligen såg och tog del av nyheterna, men ändå inte till fullo förmåddes gripas av, eller förstå, vidden av detta komplexa inbördeskrig.

    Hösten 2015 spreds så bilderna på Alan Kurdi, en druknad treårig syrisk pojke, uppspolad på en turkisk strand. Flyktingkrisen tilltog och till Malmö där jag arbetade kom varje dag (tills gränskontroller och pass/id-tvång infördes) stora grupper flyktingar med tåget över Öresundsbron efter att ha flytt från bl.a. krigets Syrien. Malmö Central var överfull av övernattande flyktingar utan bostad, och mängder av svenskar engagerade sig och hjälpte till. Merparten av flyktingarna från Syrienkriget är ju dock flyktingar i sitt eget land, eller i grannländerna, och i det stora hela har Europa endast tagit emot en mindre del av alla människor på flykt. De humanitära insatserna är enormt viktiga, och måste fortsätta, samtidigt som vi hjälper de människor som kommer och har kommit hit till Sverige.

    Islamiska staten bombas och bekämpas och städer befrias såväl i Syrien som i Irak. Men precis som Per Björklund skriver i Syrien – Revolutionen, makten och människorna (2015) anser jag också att den verkligt stora utmaningen börjar den dag bomberna slutar falla över det syriska folket. Jag har lyssnat och läst en del av den italienska journalisten och politiska analytikern Loretta Napoleoni (se referenslänk nedan). Hon har studerat och skrivit böcker om terrorfinansiering och även om Islamiska staten.

    Napoleoni är tydlig med att särskilja IS från al Qaida och andra terrororganisationer. Islamiska staten är som hon ser det en stat, med administration och byråkrati, och inte bara militär som styr de områden som de tar över. Islamiska staten lovar infrastruktursatsningar, skolor och sjukvård till invånarna, som ofta lever i fattiga, utsatta och oroliga områden. Muslimerna i Syrien är dessutom till 70 % sunnimuslimer, och vissa människor verkar föredra att leva under IS ledning och dess sharialagar, än under al-Assads diktatur (från vars ekonomiska välstånd många fattiga och utsatta områden i Syrien inte har fått del). IS är naturligtvis inte en egentlig lösning på problemet, men det är som Napoleoni menar det viktigt att inse att bara för att IS förlorar makten över områden, betyder inte detta slutet på krisen i Syrien (och Irak).

    Många områden i Syrien, och så även IS-stödda, har, enligt Napoleoni, stöd från lokala klanledare vilka kan komma att bli viktiga samtalspartners den dag inte längre IS finns kvar. Att bomba sönder städer fortsätter enligt Napoleoni bara att locka unga människor att ansluta sig till kriget och enligt Napoleoni måste krisen primärt lösas med dialog och diplomati. Hon lyfter fram realpolitiken som ett sätt att komma framåt, istället för den ingripande utrikespolitik som idag förs.

    I likhet med Napoleoni tror jag också att Syrienkrisen måste lösas med diplomati och pragmatism, istället för med militär krigsföring. Detta kräver dock skickliga politiker och förhandlare och rent generellt en mycket större förståelse för Syrienkonflikten hos såväl befolkning som ledare.

    Al-Assad-regimen, som har visat sig bryta mot mänskliga rättigheter och till och med använda kemiska stridsmedel mot sin egen befolkning, stödjs av Ryssland, och nyligen har USA fått en ny president som säger sig vilja minska USA:s inblandning i Syrienkriget. Vad detta kan få för konsekvenser är som jag ser det ser alldeles för tidigt att uttala sig om i dagsläget. Jag delar emellertid Napoleonis rädsla för ett tredje världskrig och kommer att fortsätta följa Syrienkriget med stort intresse. Samtidigt hoppas jag att vi i väst fortsätter känna empati med, och förståelse för, det syriska folket och inte stänger våra gränser för de mest behövande i en av vår tids största humanitära katastrofer.

    För den som är intresserad finns en längre intervju med Napoleoni (från UR) här:
    http://urskola.se/Produkter/189345-UR-Samtiden-Loretta-Napoleoni-om-Islamiska-staten

    1. Profilbild på Elisa AElisa A

      Hej Malin!
      Jag håller med det du säger att det är väldigt svårt för oss ”vanliga” människor att förstå omfattningen om allt angående kriget. Det tycker jag gör att vi kanske faller för att försöka förstå den inre av dessa länder och deras kulturer och så vi glömmer för en stund att det är i slutändan människor som dör och lider.

      1. Profilbild på Malin BMalin B

        Hej Elisa,
        Vi får verkligen inte glömma att det är människor som dör och lider. För att kunna finna en fredlig lösning tror jag också att det krävs insikt i hur samhället ser ut i Syrien, och i det komplicerade läget generellt i Mellanöstern som ju ytterst påverkar säkerhetsläget i hela världen.

    2. Profilbild på Nina KNina K

      Tänker också på det du skriver att det är svårt att förstå kriget för många människor, orsaker till det är sannolikt olika. Men tänker ändå att det finns ju en generell uppfattning att det som sker är hemskt. Det skrämmande är ju att många inte förstår eller tar del av vissa medier som ger en skev bild, som konstruerar en uppfattning hos människor ang t.ex. flyktingar. Bilden på Alan Kurdi blev en slags symbol som berörde människor, vilket jag tror är ”normalt” att först när människor ser något så hemskt att det skapar en reaktion. Kriget fick en ansikte på något sätt.

  2. Profilbild på Elisa AElisa A

    Syrien

    Som först, tycker jag att detta krig är ett globalt problem, darför skulle vi alla bry oss.
    Jag ser det väldigt intressant hur de flesta av ideer som funkar som motstånd för att ta emot asylerna, verkar inte vara sanninga. Till exempel att folket från syrien är mer uppgjort till att stjäla, att ha för många barn, att de inte ska jobba, att det ska bli för många muslimer i Europa. Och verkligheten när man ser faktiska uppgifter, kan man förstå att allt det är bara diskriminering. Detta idéer som marginaliserar är baserade på rädsla för det olika, det som är nytt och det som är okänd. Med andra ord, detta är grunden för diskriminering.
    Det som folket inte ser är att det kan även vara en fördel för EU: s befolkning som har en tydlig tendens att ha en mer äldre befolkning och behöver därför yngre som flyttar ekonomin.
    Men, varför aktiveras dessa missuppfattningar om exil baserad i diskriminering? Vems ansvar är det att vi inte går längre till en mer inkluderande idé? Jo, jag tror att det är inte 100% på grund av okunskap om vanliga människor, det finns bakom politiska ledare som inte har något intresse att samhället ska vara mer mottagliga för dessa situationer. I slutändan handlar alltid om makt, intressen som går utöver vanliga människor.
    Detta krig, liksom de flesta, handlar inte om bra och dåliga männsikor, utan frågan om maktkamp där civila är alltid de som hamnar i och förlorar sina liv och deras värdighet. Civila är människor, som mig och dig, kvinnor, barn, män, unga och gamla. Kriget tar bort människor rätt att leva, och om de har turen att leva, de tvingas att göra det på ett ovärdigt sätt.
    Frågan för mig är, Hur kan man titta bort? Titta bort gör inte oss direkt skyldiga, men kanske medbrottslingar eftersom det handlar om mänskliga rättigheter.
    Som slut vill jag ta en mening som jag hörde här i en video I uppgiften: “Hur kan vi INTE bli en aktivist?

    1. Profilbild på Malin BMalin B

      Nej, vi får absolut inte titta bort, utan fortsätta vara engagerade och hjälpa människor på flykt. Jag är stolt över att Sverige tog emot så många människor under förra hösten, men samtidigt känner jag stor besvikelse mot våra politiker som först gick ut och sade att vi i princip kunde ta emot obegränsat med människor, för att sedan tvärvända och stänga gränserna när man märkte att sjukvård, skola och socialtjänst inte klarade av att hjälpa den stora mängd (många gånger också sjuka) människor som kom hit. De tappade i trovärdighet i mina ögon och jag tror att fler med mig kände sig lite förda bakom ljuset.

      Det Sverige måste prioritera nu är som jag ser det att verkligen ta hand om alla som kommit hit från krigets Syrien. Asylansökningar måste hanteras snabbare och bostäder måste fram. Ett fåtal kommuner kan inte dra lasset själva och vi måste ge de nyanlända en introduktion till det svenska samhället och skola, sjukvård etc. precis som alla andra människor i Sverige har tillgång till. Det handlar precis som du skriver om mänskliga rättigheter.

      Sverige är relativt sett ett rikt land och pengar finns. Men offentlig sektor brottas ändå med stora problem och självklart blir det inte enklare på kort sikt när en stor andel människor kommer hit samtidigt och behöver hjälp med allt från bostad till utbildning och hälso- och sjukvård. Invandringen är enormt viktig för Sverige och en stor resurs som ger oss ett mångkulturellt samhälle. Initialt kan den dock ändå innebära en (om än tillfällig) påfrestning på samhället och det måste vi försöka lösa genom smidigare lagstiftning etc. Allt annat är ett svek mot dem som lämnat allt för ett nytt liv här.

  3. Profilbild på Nina KNina K

    Ursäkta för min sena reflektion, har legat sjuk i flera dagar.

    Niklas Orrenius skriver i sin artikel att: ”Vad visst vi? Hur agerade vi?” som enkelt handlar om hur människor i framtiden kommer titta tillbaka på vår tid. Det är en humanitär katastrof. Jag tänker på när jag besökte några släktingar i Hälsingland i somras och vi började tala om Syrien, katastrofen, människor som flyr och vad som faktiskt händer där. Jag sa något i stil med att människor som flyr, de flyr krig och det är vår skyldighet att hjälpa. En av mina släktningar tittar på mig med en häpen uppsyn och säger ungefär ”det där är inte krig, så där ser inte krig ut”. Jag tänker på de orden, om att det inte skulle vara krig, för om det inte är krig vad är det då? Vidare är det en föreställning som är generell? Hur många ser på Syrien på det sättet?

    En tanke jag kommer tillbaka till är dikotomin ”vi” och ”de andra”, en föreställning som har historiska rötter från tidigt 1500-tal, särskiljandet av människors värde, som bygger på osanningar. För grejen är ju att vi människor är väldigt lika, vi behöver ungefär samma saker som mat, vatten och närhet. Det är också därför det hugger i mig, när människor sätter grupper mot varandra, som här i Sverige där gruppen ”äldre” sätts mot guppen ”invandrare”. Det är så skevt. För om vi tänker på Syrien, förstår människor vad som händer där? Det är kanske inte greppbart, men när vi ser bilder, läser och försöker förstå, hur kan människor inte bry sig? Hur kan människor inte bli aktivister? För Sveriges nya asyllagar är en katastrof, de är inte greppbara, hur makthavare kan fatta dessa beslut som berövar människors rätt till asyl. Men just illviljan att uppoffra lite för att människor ska överleva, och framför allt ha rätt att leva. Dokumentären The White Helmets var en smärtsam skildring av människors vardag. Den gav en inblick av hur det är att leva i Syrien och hur skört livet är, alla borde se den.

    1. Profilbild på Elisa AElisa A

      Hej, Nina, det var intressant att läsa dig och jag blev fastnad av tanken om dikotomin ”vi” och ”de andra”. Jag tycker att det är mycket som är dolt bakom den ide. Ibland låter det bätre att kunna undra hur tänker vi på de andra och deras liv.

  4. Jörgen

    Syrien

    Detta är ett ämne som man kan prata om mycket, Varför kan världen i princip bara titta på?Varför gör dom inget för att sätta stopp för detta fruktansvärda som händer där nere,Barn på flykt barn som försvinner från sina föräldrar
    Familjer som delas äldre som drabbas.Och detta pga vad?

    Kan tycka att FN borde gå om med alla medel och sätta stopp inte bara i Syrien utan i länderna omkring.

    Sen om kriget blir över kommer presidenten vara kvar.Vem kommer bygga upp landet.
    Vad kan vi göra för att hjälp?
    Kan vi i gruppen göra något?

    1. Profilbild på Malin BMalin B

      Hej Jörgen,

      Precis som du tänker jag på hur det ska blir i Syrien sedan – för en varaktig fred och för ett demokratiskt samhälle kan ju knappast nuvarande president sitta kvar… Det var ju mot hans diktatur som befolkningen försökte protestera från början.

      Jag önskar också att de europeiska länderna kunde göra mycket mer för att försöka få till stånd en fredlig lösning i Syrien. Och parallellt såklart hjälpa de människor som befinner sig på flykt.

    2. Profilbild på Linnea HLinnea H

      Jag håller verkligen med, det känns nästan overkligt att tänka på hur det bara kan få pågå. Jag är fortfarande ganska oinsatt i alla turer, men ett skäl till att FN inte gått in med full kraft är väl att Ryssland lagt in veto mot väldigt många förslag från FN, redan från början. (eftersom de samarbetar med Al-assad)

  5. Profilbild på Linnea HLinnea H

    Jag tycker att det är så fruktansvärt svårt att hitta sätt att hjälpa. Jag håller med alla andra om att något måste göras, något måste göras! men jag känner mig väldigt maktlös. Politiken som omgärdar och påverkar kriget är så komplicerad och långt bort, hur kan jag påverka EU? Al-Assad? FN? Jag försöker tänka Glokalt, och gräva där jag står, och delta i stödprojekt för unga personer som kommit till Sverige för asyl, och vara med i Invitationsdepartementet (en sorts tjänst där personer paras ihop för att äta middag ihop) och bidra med pengar till initiativ som Light house project på Lesbos (som tog emot båtflyktingar under främst 2015)

    Och jag håller med: hur kan en person leva i den här tiden och INTE vara aktivist? Och samtidigt tycker jag att det är så svårt, att göra så lite när så enormt enormt mycket behövs. Visst är det fantastiskt med odlingsprojekt, men bomberna då? Jag tycker det är jättesvårt. Och jag vill inte vara negativ, men jag vill försöka ha öppna ögon inför den svårighet jag upplever, så att jag hela tiden försöker göra mer och inte ”lurar” mig själv att jag gör så mycket som jag skulle önska att jag gjorde . Tar gärna emot fler tips på hur det går att hjälpa till härifrån!

    1. Profilbild på Nina KNina K

      Jag håller med om det om att hur kan en inte vara aktivist, verkligen. Men jag har stor förståelse för det också, för jag tror det kan handla om vad människor gör om dagarna. Jag menar har du ett lönearbete och/eller kanske är ideellt engagerad i något slags förbund, där en spenderar hela sina dagar med att bry sig om människor (t.ex. inom välfärdsyrken), blir en ganska matt och behöver stänga av. Samtidigt har det senaste året t.ex. i Sverige hänt många förändringar som började med en mobilisering av ”vanliga” människor som hjälpte flyktingar till lagar som inskränker asylrätten. Det är svårt att ta på.

Lämna ett svar till Anonym Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *