NVC – Nonviolent Communication

161024-161113

Nonviolent Communication är en kommunikations- och konflikthanteringsmodell som fokuserar på förståelse på behovsnivå, nedan förkortat till NVC. NVC skulle kunna beskrivas som en integration av fem saker – en viss medvetenhet, ett visst förhållningssätt, ett språk, kommunikationsförmåga och ett sätt att påverka.

Emma stötte på NVC första gången för 8 år sedan när hon bodde ett tag i en liten kollektivby i nordvästra USA: Jag slogs av att deras sätt att prata till och om varandra, och hur de löste konflikter, var annorlunda än vad jag var van vid. De var inspirerade av NVC. I hela mitt vuxna liv har jag varit intresserad av hur förändring går till – i människor och i samhället. Jag har engagerat mig i politiskt arbete och aktivism men även intresserat mig för olika metoder för personlig utveckling. Ibland känns det som att jag besöker helt skilda världar. Jag saknar medvetenheten om strukturella hierarkier i yogastudion och jag blir orolig när jag ser den stress och de konflikter som präglar vissa politiska grupper. I NVC hittade jag en hoppfull integration av de två perspektiven och framförallt ett väldigt konkret sätt att komma igång – att här och nu agera för den förändring jag vill se i världen.

Ur förordet till boken ”I hjärtat av samhällsförändring” av Marshall Rosenberg

”Och när han visade hur arbetet för att förändra samhällsstrukturer kunde vara ett stöd för individuellt växande, var jag övertygad om att det var det här jag ville försöka mig på. Han pratade om den personliga utveckling som sker när man engagerar sig i att förändra system som inte tjänar oss; hur man genom att träna sin förmåga att kommunicera i utmanande situationer – med till exempel makthavare – också får möjlighet att växa som människa. Att våga stå upp för något – eftersom jag vill leva i överensstämmelse med det jag värderar och tror på – var oerhört lockande. NVC och Marshall Rosenberg tände ett hopp i mig om att det faktiskt är möjligt för oss människor att leva på andra sätt än dem vi har lärt oss hittills.”

Liv Larsson – medlare, författare och certifierad tränare i NVC

Vår förhoppning med detta tema är att ni, liksom vi, kommer känna er inspirerade och i NVC hittar ett verktyg som känns praktiskt och hanterbart att sätta igång med – både till vardags i era relationer, i era jobb och i mötet med världen.

NVC kallas ibland för giraffspråket. Giraffer och vargar används som pedagogiska symboler vid utbildning i NVC.

Marshall Rosenberg

”I would like us to create peace at three levels and have each of us to know how to do it. First, within ourselves. That is to know how we can be peaceful with ourselves when we’re less than perfect, for example. How we can learn from our limitations without blaming and punishing our self. If we can’t do that, I’m not too optimistic how we’re going to relate peacefully out in the world. Second, between people. Nonviolent Communication training shows people how to create peace within themselves and at the same time how to create connections with other people that allows compassionate giving to take place naturally. And third, in our social systems. To look out at the structures that we’ve created, the governmental structures and other structures, and to look at whether they support peaceful connections between us and if not, to transform those structures.”

Marshall Rosenberg, grundare av NVC

MarshallRosenberg

NVC grundades av den amerikanske psykologen Marshall Rosenberg. Som liten flyttade han med sin familj till Detroit strax efter rasupploppen 1943 då flera personer dödades. Upploppen, och det bemötande han fick som jude i skolan, påverkade honom starkt. Han påverkades även av sin morbrors kärleksfulla omhändertagande av hans sjuka mormor. Hur kommer det sig att vissa beter sig våldsamt och utnyttjar andra medan andra har kvar kontakten med sin medkännande natur även under besvärliga omständigheter?, frågade han sig. Som utbildad psykolog började han jobba med konfliktlösning, ofta inom skolvärlden, och NVC började ta sin form. Sen dess har han gjort ett viktigt jobb med att utveckla och sprida NVC över hela världen, bla genom Center for Nonviolent Communication. Det är många världen över som bidragit till utvecklingen av NVC’s olika aspekter. Marshall Rosenberg dog i februari 2015, 80 år gammal. ”NVC innehåller inget nytt. Allt som integrerats i det här förhållningssättet har varit känt i århundraden. Syftet är att påminna oss om det vi redan vet”, skriver Rosenberg.

Intervju
med grundaren av Nonviolent Communication Marshall Rosenberg

 

 

Bokläsning: Nonviolent Communication – ett språk för livet

Marshall Rosenbergs bok ”Nonviolent communication – a language of life” gavs ut första gången 1999 och kan sägas vara NVC’s grundbok. På svenska heter den ”Nonviolent Communication – ett språk för livet”. Bok NVC

Upplev tillfredsställande relationer på alla områden i ditt liv. Nonviolent Communication (NVC) handlar inte om att kompromissa utan om att ha en respektfull kontakt, med omsorg om båda parter, i en konflikt. När båda sidor litar på att deras behov och värderingar kommer att mötas med respekt, uppstår en genuin önskan om att samarbeta. NVC är en process som uppmärksammar och tar hänsyn till allas behov, en förutsättning för att skapa samarbete och för att kunna hantera även de svåraste konflikter.

På svenska förlaget Friare Liv’s websida finns flera citat om boken samlade. Friare Liv sysslar även med medling, handledning och utbildning inom NVC.

NVC-modellen

Några av grundprinciperna i NVC är:

  • Alla människor har samma behov
  • Drivkraften bakom alla människors handlingar är försök att tillgodose behov
  • Vad vi känner beror på om våra behov är tillgodosedda eller inte
  • Människor njuter av att bidra till andra och oss själva förutsatt att det sker frivilligt

Även om NVC, som Rosenberg påpekar, inte är något nytt så krävs det träning likt när en lär sig ett nytt språk eftersom vi så länge har marinerats i och tränat oss på en annan typ av kommunikation. Att lära sig ett nytt språk tar tid och kräver praktisk träning.

Syftet med NVC är kontakt. Till hjälp finns en modell med syfte att bidra till kontakt. NVC-modellen består av två delar – att uttrycka sig ärligt och att lyssna empatiskt. Båda delarna uttrycks genom fyra komponenter: observation, känsla, behov och önskemål. I modellen skiljs de fyra komponenterna från bedömningar, tolkningar och krav, för att öka möjligheten för kontakt.

Fyra komponenter:

Observation – det som sker, utan inblandning av tolkning. Som en videokamera – utan kommentatorsspåret på. Om vi blandar ihop det vi ser och hör (observationer) med våra tolkningar av vad vi ser och hör så ökar risken att den andra personen hör kritik i det vi säger. ”Du lyssnar inte” kontra ”du går ut ur rummet när jag pratar”.

Känsla – en fysisk upplevelse i kroppen som är en reaktion på om våra behov är tillgodosedda eller inte. NVC skiljer ord för känslor från ord som beskriver vår tolkning av vad andra känner och tänker. ”Jag känner mig ledsen” kontra ”jag känner (eg. tänker) att du inte tycker om mig”.

Behov – är allmängiltiga och delas av alla människor. Tex näring, gemenskap, säkerhet och acceptans. Behoven är inte knutna till en specifik handling, person, tid eller plats. Vi skiljer på behov och strategier. Strategier är just specifika sätt att tillgodose våra behov. En strategi för att tillgodose mitt behov av gemenskap kan tex vara att jag frågar min vän A om den vill gå å bio med mig. För samma behov finns en mängd möjliga strategier. Centralt i NVC är att våra behov är orsaken till våra känslor, oavsett om de är tillgodosedda eller inte.

Önskemål – Vi ber om det som kan hjälpa oss att tillgodose våra behov. I NVC försöker vi ställa specifika och görbara önskemål tillskillnad från vaga, icke görbara önskemål och krav. Ett önskemål kan tex vara kontaktskapande – ”Vad känner du när jag berättar det?” eller handlingsinriktat – ”Vill du slänga soporna nu?”.

Två delar:

Ärlighet – vi använder de fyra komponenterna när vi uttrycker oss, för att öka chansen att skapa kontakt med andra och minska risken att andra hör kritik i det vi säger. ”När jag hör dig säga att du inte hinner umgås med mig (o) känner jag mig ledsen (k) eftersom jag har ett behov av gemenskap (b), skulle du kunna tänka dig att boka in tid i veckan för att göra nåt med mig?” (ö)

Empati – Förutom att använda komponenterna för att uttrycka vad som pågår inom oss kan vi använda dem för att lyssna empatiskt på andra – vi gissar vad som pågår inom dem. ”När du ser att det inte är städat i köket (o) känner du dig ledsen då (k) eftersom du har ett behov av vila och stöd (b)? Skulle du vilja att de övriga kollektivmedlemmarna städar upp innan middagen?” (ö) eller ”Vill du berätta vad som pågår i dig just nu?” (ö)

Empati kan även ske utan ord, i tystnad. Det avgörande är att vi är helt närvarande med vad som pågår i den andra. Vi behöver inte hålla med, känna likadant eller vara beredda på göra som den andra vill. En liknelse skulle kunna vara att ”vi surfar på samma våg” eller ”följer som en skugga”, dvs utan egna tolkningar eller initiativ. När vi lyssnar med empati på andra gör vi det för att vi försöker möta våra egna behov av tex förståelse, att bidra till andra eller kontakt, och vi hoppas att det samtidigt kan bidra till att den andra personen kan möta sina behov av tex acceptans, att bli hörd eller klarhet.

Självempati – vi kan även använda oss av empati för att lyssna på vad som pågår inom oss själva. Utan empati med oss själva kan det ofta vara svårt att vara empatiskt närvarande med andra. Vad kan vi skönja för känslor och behov bakom våra bedömningar om oss själva och våra måsten? Ibland kan självempati räcka för att tillgodose våra behov, tex att vi upplever att vårt behov av acceptans blir tillgodosett genom att vi blir medvetna om våra känslor och behov. Eller så leder det till att vi tar ansvar för våra känslor och behov genom att ärligt uttrycka dom och vad vi har för önskemål kopplat till det.

Vad är empati, och vad är det inte? Titta på en kort illustrerad förklaring här med Brené Brown.
Se även Jeremy Rifkins illustrerade föreläsning om The Empathic Civilisation.

Lyssna på Marshall Rosenberg som pratar om grunderna i NVC om du vill veta ännu mer. Detta klipp är en del av en längre filmad föreläsning/workshop där alla delar finns tillgängliga. Resten av delarna hittar du på youtube eller på denna websida.

lista behov

Några ord för behov som vi alla har.

 

Friare Liv’s modell för att beskriva grunderna i NVC (se ovan).

Här hittar du en lista på känslor och behov och beskrivning av hur NVC-processen ser ut.

Några nyckelskillnader inom NVC, av Friare Liv.

Kommunikationstips från NVC-tränarna Liv Larsson och Kay Rung på Friare Liv

Konflikthantering enligt NVC

I konflikthantering enligt NVC används NVC-modellen för att lösa konflikter i alltifrån familjer, på arbetsplatser, i krigzoner och i inre personliga konflikter. Utgångspunkten är att konflikter är något naturligt och ett tecken på att det finns liv, drömmar och omötta behov. Det gäller att ta vara på kraften som finns hos de olika parterna i konflikten för att istället använda den till att hitta lösningar där fler behov blir tillgodosedda. En konflikt kan liknas vid en färskvara som börjar lukta illa om den inte hanteras i tid. Konflikten kan sägas ligga på strateginivån, inte på behovsnivå. Därför vill en medlare hjälpa parterna att hitta till sina behov och att kommunicera utifrån dem. Parterna kan då lättare känna igen sig i varandras mänsklighet och viljan att hitta en lösning som möter bådas behov är närmare.

Den amerikanska NVC-tränaren Miki Kashtan håller i ett tv-program med tema konflikter där konfliktlösning förmedlas med hjälp av rollspel runt särskilda frågor. Här kan du se (i 6 delar) ett av programmen som fokuserar på politiska åsikter. Conflict Hotline – What you say next can change your world:

Intervju med svenska Liv Larsson, NVC-medlare och utbildare, om medling och skam:

NVC-medlaren Kay Rung berättar i en lite skakig video om hur en skulle kunna använda kort med ord för behov i en medlingssituation. Det finns även kort för känslor och de två kortlekarna kan användas till att lära sig mer om ens egna och varandras känslor och behov.

Uppgift och telefonsemenarium till temat

Skriv ner dina reflektioner i kommentarsfältet på denna sida senast den 8 nov och svara på minst tre andra kurskamraters inlägg senast den 13 nov.

Som stöd i ditt tänkande kan du tex jobba med följande frågor:
a. Hur var det för dig att läsa boken ”Nonviolent Communication – Ett språk för livet?
b. Skiljer sig NVC från ditt vanemässiga sätt att kommunicera? På vilket sätt?
c. Kan du komma på några områden där du skulle vilja se principerna och verktygen i NVC användas, i ditt liv och/eller i samhället generellt?
d. Har du några andra reflektioner och tankar kring temat som du vill dela med dig av?

Delta på telefonseminarium om boken och temat! Vi har två tider som förslag och väljer den tid som flest kan medverka på. Onsdag 9 nov kl 18.30 eller fredagen den 11 nov kl 11. Anmäl dig här!

Fördjupningstips – för den som vill

Titta och lyssna
Lyssna på Marshall Rosenberg i en timmes prat om The power we have to create the world of our choosing
Liv Larsson berättar om hur ilska, skuld och skam hänger ihop.
Kay Rung pratar om ömsesidigt beroende och balansen mellan empati och ärlighet.
Kay Rung berättar kort hur en relationsbesiktning kan gå till.

Läs
På Friare Liv’s websida hittar du flera kortare texter ur böcker om NVC. Här hittar du några av dem länkade:
Ilska och system av dominans av Marshall Rosenberg
Kapitel 1 i boken ”Skapa möten & kontakt genom medling” av Liv Larsson
Liv Larsson om Civilkurage och att medla utan inbjudan
Om Skam och medling av Liv Larsson

Websidor
Internationella Center for Nonviolent Communication – www.cnvc.se
Friare Liv – bokförlag, utbildning, medling och handledning inom NVC – www.friareliv.se
NVC Academy, e-learning – www.nvctraining.com

18 thoughts on “NVC – Nonviolent Communication

  1. Profilbild på Malin BMalin B

    Det som fick mig mest att tänka till var vid diskussion av de fyra komponenterna i NVC. Nummer ett, två och fyra, dvs att observera vad som händer i en situation, att tala om vad jag känner inför denna observation samt att framföra ett önskemål om förändring är för mig inget nytt, egentligen. Steg nummer tre däremot, dvs att även uttrycka de/de behov som är förknippat med denna observation och känsla, är för mig betydligt mer ovant.

    Jag har också tänkt en hel del på hur jag använder mig av dessa komponenter i olika situationer, dvs om det skiljer sig på hur jag uttrycker mig på jobbet och i skolan respektive hur jag uttrycker mig i privatlivet. I det sistnämnda fallet är jag nog ibland mer rakt på sak när jag vill att mina barn t.ex. ska städa rummet, medan jag väger orden mer i andra sammanhang. Jag funderar på om det inte skulle bli mindre tjat hemma om jag var tydligare med mina känslor och behov och inte bara talade i imperativ, ”Gör si” ”Gör så” etc. (som ju så lätt blir fallet i vardagsstressen…)

    Det som jag fastnade mest för är hur jag kan komma att använda detta verktyg i min nya yrkesroll som sjuksköterska, och då inte bara för att själv tala, utan framförallt för att aktivt lyssna, på patienter. Författaren ger bl.a. ett exempel på ett samtal mellan en döende man och hans hustru, där den besökande sjuksköterskan lyssnar till hustruns känslor och till slut får både mannen och hustrun att uttrycka sina respektive behov, så att de kan kommunicera med varandra på ett djupare plan. Det är som jag ser det ett mycket fint exempel, men jag måste erkänna att jag ser en svårighet med NVC. Att uttrycka sig om andras känslor och behov innan personen kanske själv har uttryckt dem kan ju vara ganska känsligt – och det finns som jag ser det en risk att ”gå över gränsen” och vara lite för påstridig – och till och med provocerande – om en inte uttrycker sig korrekt. I en utsatt situation, t.ex. när jag möter en svårt sjuk människa, känner jag att jag behöver mer erfarenhet och att jag verkligen vill veta vad jag talar om innan jag försöker mig på att i klartext uttrycka vilka behov och/eller känslor personen framför mig har.

    Jag ser dock att jag redan nu kan applicera delar av detta genom att själv verkligen tänka på vad patientens beteende och ord ger uttryck för och vilka underliggande behov som kan finnas. Att möta människan framför mig och i samtalet då (försöka) tolka behoven kan ändå ge stöd åt patienten. T.ex. en patient som uttrycker livsleda kanske kan bli tillfälligt lugnare av att få tala om sig själv, sitt liv och vad hen ångrar i sitt förgångna. Då lyssnar jag till hens underliggande behov och är intresserad av människan framför mig utan att i klartext tala om behov med patienten. Kanske blir det lättare att vara mer rakt på sak när jag har mer yrkesmässig erfarenhet. Och rent generellt tycker jag också att det är positivt att författarna trycker på vikten av att vara tydlig och konkret.

    Hoppas att vi får tillfälle att diskutera hur NVC kan användas, och hur en kan uttrycka sig rörande behov, när vi hörs på telefonmötet.

    1. Profilbild på Elisa AElisa A

      Jag känner också att man behöver gå över sina egna sätt att utrycka sig. När man kan tänka sig i vardagen, hittar man säker många gånger att man ger order. Det är mycket att ändra på om oss själva.

    2. Profilbild på Linnea HLinnea H

      Jag tänker väldigt likt det du formulerar om ”Att uttrycka sig om andras känslor och behov innan personen kanske själv har uttryckt dem kan ju vara ganska känsligt”

      Jag tror att jag i de flesta situationer väljer eller skulle välja alternativet att fråga, t.ex. ”Vill du berätta vad som pågår i dig just nu?”

      Å ena sidan kan det ju vara väldigt skönt att bli sedd, så om jag känner mig väldigt säker på vad en person befinner sig i skulle jag nog våga formulera det ”du verkar känna dig X, skulle du vilja Y?” , och framförallt i mitt arbete med barn och tonåringar kan det vara väldigt effektivt att ”hjälpa till” att sätta ord på känslor och behov på det sättet. Men med vuxna människor skulle jag också känna mer osäkerhet kring gränser.

    3. Profilbild på Emma IvarssonEmma Ivarsson Författare

      Hej Malin!

      Ja visst kan det vara känsligt att gissa på den andras känslor och behov innan den själv sagt dem. Det är lätt att bli rädd för att den andra ska känna det som vi skriver dem på näsan och att vi då förlorar kontakten med den. Vi kan ju bara GISSA vad den andra personen känner och behöver. Men det viktigaste är kanske att vara klar över vilken intention JAG har med att gissa – är det utifrån ”jag vet vad du känner och behöver” eller kommer gissningen ifrån en vilja att få kontakt med den andra? Oavsett hur gissningen landar i den andra så får vi antagligen mer feedback om vad som pågår i den…”nej jag är inte orolig jag är förbannad!” eller ”ja precis det är ju tydlighet jag vill ha” eller tystnad.

      Och som du är inne på så kan NVC-processen ske tyst inne i huvudet. Om jag påminner mig om att ”det finns behov bakom det den andra gör eller säger” så har jag ofta närmare till min nyfikenhet. Jag kan gissa vad den andra observerat, känner, behöver och vill tyst. Risken finns ju att jag har fel förstås…men i bästa fall bidrar nyfikenheten och ditt fokus ändå till en djupare kontakt med den andra.

      Kul att du gör kopplingar till ditt yrkesval! Jag föreställer mig att NVC kan vara ett fint verktyg i ett jobb där en möter människor i smärtsamma situationer. Både för att bemöta och stödja den andra men också för att hantera det som händer i en själv. Det kom nyligen ut en bok om just NVC inom vården av Liv Larsson och Mahina Havelius. ”Kontakt: Nonviolent Communication och empati i socialt arbete och vård”. Den bygger mycket på intervjuer med anställda inom vård och socialt arbete.

  2. Profilbild på Elisa AElisa A

    NVC-Nonviolent Comunication

    Jag vill börja med att ta en meningen som finns här i presentationen av uppgiften:
    “NVC krävs det träning likt när en lär sig ett nytt språk eftersom vi så länge har marinerats i och tränat oss på en annan typ av kommunikation. Att lära sig ett nytt språk tar tid och kräver praktisk träning.”
    För mig den meningen representerar vad jag tänker nu som jag har läst boken och förstått lite mer vad det handlar Nonviolent Comunication om. Man kan läsa hela förklaringen och förstå vad det handlar om men man behöver gå lite längre för att kunna genomföra tekniken i livet eller i verkligheten.
    Det som jag tycker är det mest svårt att lära sig är att kunna tänka över man själv. Att ha en förståelse över vad händer oss när vi pratar eller diskuterar med andra, eller att ha medveten om våra känslor, hinder och farhågor.
    Men jag anser att det är viktigt att börja med oss själva för att förhindra våldsam kommunikation. Från att man kan lära sig att hantera sina egna känslor kan börja förstå mer den andra och på så sätt skapa andra kommunikationsmedel för att bygga ett sundare samhälle.
    För mig var det en väldig lärorik läsning!

    1. Profilbild på Malin BMalin B

      Ja, visst är det svårt att (hyfsat objektivt) kunna reflektera över hur en själv agerar och reagerar i samspelet och kommunikationen mellan människor. Vissa delar av NVC tycker jag spontant är enklare att applicera, medan jag nog behöver öva innan jag får med allt. Men bara att börja fundera i dessa banor är ju att ha kommit en bit på vägen, tänker jag.

    2. Profilbild på Nina KNina K

      En tanke jag hade i relation till detta var just min egna inställning till NVC, som jag kan se vara bra för samhället, men processen eller vägen dit upplever jag verkligen som jobbig. Vidare att just den tanken säger mycket om hur jag kommunicerar idag och då ser jag ändå mig själv som en person med hög empatisk förmåga. Samtidigt blir jag nyfiken på att testa detta i mer nära relationer! Tycker också det är då intressant att se det som språk, något som behöver övas.

    3. Profilbild på Emma IvarssonEmma Ivarsson Författare

      Hej Elisa, kul att du tyckte det var lärorik läsning!

      Ja visst handlar det mycket om att praktisera och öva NVC för att det verkligen ska bli integrerat i ens tankesätt och handlingar. När jag har utforskat och lärt mig NVC har jag haft hjälp av modellen ”Kompetenstrappan” för att stilla min otålighet:

      Vid första trappsteget är vi Omedvetet Inkompetenta – vi vet inte om vad vi inte kan.
      Vid andra trappsteget är vi Medveten Inkompetenta – vi har fått syn på nåt som vi inte kan ännu (och känner ofta frustration över att vi inte kan, ibland ger vi upp här).
      Vid tredje trappsteget är vi Medvetet Kompetenta – vi börjar nu behärska och har koll på den nya kunskapen.
      Vid färde trappsteget är vi Omedvetet Kompetenta – nu är den nya kunskapen integrerad i oss och vi agerar utifrån den utan att vi ens tänker på det.

      Denna trappa har hjälpt mig att hålla ut i situationer när jag tänker att ”det är ju helt omöjligt att lära sig NVC, det tar sån tid att förändra!” Trappan påminner mig om att jag faktiskt redan är på trappsteg två…dvs lärandeprocessen har redan börjat. Att bli medveten om och få syn på vad vi vill förändra och lära oss är verkligen ett stort steg fram.

      Jag håller med dig om att vi kan göra stor skillnad i världen genom att lyssna på oss själva empatiskt och lära oss uppmärksamma oss på när vi själva har behov som inte är tillgodosedda.

  3. Profilbild på Nina KNina K

    Detta område är helt nytt för mig, även om jag under min läsning känner igen mycket av det som skrivs i annan forskning inom utbildningsvetenskap. Läsningen av Marshall B. Rosenberg var intressant, mycket ser jag mig själv kunna använda både privat och i skolan. Emellertid är jag ovan att läsa den här typen av bok, där det beskrivs som främst som en framgångssaga och det kanske inte problematiseras i högre utsträckning. Men samtidigt är det intressant att läsa många olika slags exempel. Rosenberg utgår t.ex. från principen att känna medkänsla är ett naturligt tillstånd, vilket jag tycker kan ses problematiskt, då jag undrar om det verkligen är så?

    Det som jag fastnade främst för var ”observera utan värdera”, just för att det är så applicerbart i så många situationer. Rosenberg lyfter ett exempel om lathet som jag tyckte var intressant då det ligger i tiden att prestationer och aktiviteter är högt värderande. Just om en person väljer att ligga i soffan en kväll kan hen tolkas som lat, och att istället göra en icke-värderande observation gör att vi kan förstå och känna empati.

    Jag bor i ett kollektiv där vi är sex personer med olika uppfattningar om det vi har gemensamt, och tror att denna process skulle underlätta i många fall. Just hur vi bemöter varandra genom att påpeka brister i vårt hem i t.ex. städning och ljudnivåer. Jag som person är ganska konflikträdd och står hellre ut ibland, och tror att formen i NVC skulle kunna hjälpa mig att få fram hur jag känner i det vi har gemensamt.

    1. Profilbild på Elisa AElisa A

      Du har rätt med det du säger om ”observera utan värdera”, eftersom kanske allt börjar med det. Utan värdera hela tiden, går det lättare att inte diskutera när man inte tänker som de andra.

    2. Profilbild på Malin BMalin B

      Intressant. Och enormt svårt att observera utan att värdera, åtminstone i vissa situationer. Verkligen som ett nytt språk som behöver övas. Men svårt om motparten inte alls förstår mitt ”språk”…

    3. Profilbild på Emma IvarssonEmma Ivarsson Författare

      Hej Nina!

      Jag tänker på medkänsla som en grundläggande mänsklig förmåga (som de få procenten av mänskligheten som är psykopater saknar?) men att det verkligen är en förmåga som kan (och bör) övas upp för att hållas vid liv. Att uppfostran, omgivningens agerande och samhället i stort spelar roll för hur denna förmåga utvecklas. Och därav så mycket potential i att få öva på medkännande kommunikation i skolan, tänker jag!

      Jag känner igen mig i att ibland hellre stå ut än att säga hur jag känner och vad jag vill, av rädsla för att en konflikt ska uppstå. Ibland är det så effektivt att jag inte ens märker att jag undviker en situation som skulle kunna leda till en konflikt. ☺ Men när jag lyckas få syn på det blir jag ledsen att jag agerar så och då är jag väldigt glad för NVC eftersom det känns som en möjligt verktyg.

  4. Profilbild på Jörgen PJörgen P

    Väldigt intressant läsning om olika konflikter och hur man kan hanterar dessa på ett bra sätt,Medkänsla är något som jag personligen tycker att många är dåliga på,och istället ser dom till sig egna bästa..
    Samspelet mellan olika personer och kulturer kan lätt misstolkas och kan då bli en konflikt
    Vilket jag tror Nvc hade kunnat hjälpa till

    1. Profilbild på Emma IvarssonEmma Ivarsson Författare

      Hej Jörgen!

      Ja jag tror också att NVC kan vara ett bra verktyg för konflikthantering som skulle kunna göra nytta i alla möjliga sammanhang. Alltifrån familjer, i skolan och på arbetsplatser till världspolitiken. Och i inre konflikter i enskilda personer.

      Kanske är många dåliga på medkänsla för att vi inte har uppmuntrats att träna på det tillräckligt? Jag tror att alla har förmåga till medkänsla och empati, men det är övning som gäller…

      1. Profilbild på Jörgen PJörgen P

        Håller med dig,Är allt för många som bara ser sig själva och till sitt egna bästa.Många som blindar för en konflikt istället för att ta tag i den så låter dom det vara, Vilket kan vara något som ligger och pyr och en liten sak kan bli något jättestort

  5. Profilbild på Linnea HLinnea H

    Otroligt intressant och utförligt material! Tack!

    Jag känner igen mycket av tankesättet och metoderna från en pedagogisk ”stil” som kallas Nära föräldraskap eller attachment parenting, som det finns en massa böcker osv kring. Jag har använt tankar därifrån både i mitt arbete med barn och tonåringar, och med mina egna barn. Det är ofta en utmaning att tala giraffspråk, men just bilderna med vargen och giraffen brukar verkligen kunna fastna hos mindre barn, och vara till stor hjälp som påminnelse (både att barnen påminner de vuxna att prata som giraffer och vice versa) I kommunikation med barn finns ju också en tydlig poäng med att man lär barnen identifiera och sätta ord på sina egna psykologiska och känslomässiga processer, vilket de ju behöver hjälp med.

    Jag har funderat mycket på NVC i relation till politiska samtal, speciellt pga den debatt som uppkommit efter USA-valet, där många skriver och pratar om att det är en fördömande samtalston gentemot potentiella Trump-väljare som gjort dem ännu mer benägna att rösta på Trump. Och att det är kontraproduktivt att kalla rasistiska åsikter för rasistiska, eftersom det skapar (ytterligare) alienering av personen som uttryckt dem.

    Jag håller inte med någon till hundra procent i den debatten hittills, men jag funderar på en giraff-lösning i enlighet med påståendena ovan, bara som ett försök.

    Om Donald Trump då t.ex. säger ”inga muslimer får komma till USA mer, de innebär en för stor terror-risk” skulle kanske ett giraff-svar kunna vara: ”När du ser att det sker islamistiska terrordåd i världen(o) känner du oro inför muslimer som grupp då (k) och har ett behov av att komma med en snabb och konkret lösning (b)? Skulle du vilja prata mer med olika människor som är muslimer och veta mer om hur de ser på våld och terrorism? (ö)”

    Jag tror att det finns enorma poänger att ta vara på i det här, och jag tror att frågan om kommunikation är helt central för debatten just nu. Kanske knäckfrågan i den svenska politiska rörelsen och även valrörelsen. Jag tror att framgången hos högerpopulister världen över delvis visar att det är minst lika viktigt hur vi säger som vad vi säger. Varg-prat går hem, eftersom det är härligt att få snabba slutsatser och få sina egna varg-känslor speglade. Men giraff-prat går nog ännu mer hem, eftersom det ger något annat än bara en spegling, det ger en spegling OCH en annan, ny väg framåt.

    Men det som delvis skaver för mig är att den som pratar som giraff med en som pratar som en varg, är att giraff-prataren måste ta så otroligt mycket känslomässigt ansvar. Risken finns att man kanske låser sig, eller i alla fall blir kvar väldigt länge, i en dynamik där ansvarsfördelningen är nästan som mellan en vuxen och ett barn. Vilket ju dels är extremt utmattande för den som tar mest ansvar, och dels nästan kan bli nedlåtande eller frustrerande för den som VILL prata och bli bemött med varg-språk.

    Och att det ibland kan finnas en poäng med att lite på att vuxna människor kan ta sig själva i kragen, att kalla en spade en spade och säga ”det där med att stänga ute alla muslimer som grupp, det blir rasistiskt” och lämna det upp till personen att komma på ett förhållningssätt utifrån den informationen. Så jobbar man ju gradvis mer och mer inom skola/uppfostran, allteftersom barn blir äldre och har givits fler verktyg att resonera själva. Men det kanske är en avvägningsfråga, som skiljer från situation till situation.

    En central grej tror jag framförallt är att allierade till utsatta grupper bör öva sig massor i att prata giraff med meningsmotståndare (så att de mest akut drabbade av en politik, som har mest smärta på grund av den, kan få vila lite)

    1. Profilbild på Emma IvarssonEmma Ivarsson Författare

      Hej Linnea, kul att du gillade materialet!

      För mig är det viktigt att komma ihåg att en person ”med girafföronen på” inte behöver vara snäll, ta ansvar för den andra och ta skit. Tvärtom är det kanske snarare en haltande giraff. Både empatibenet och ärlighetsbenet är viktiga att stå på. Att vara uppmärksam på känslor och behov gäller både andras OCH de egna.

      En giraff på ärlighetsbenet skulle med eftertryck kunna säga:
      När jag hör dig säga att muslimer är terrorister blir jag så jävla förbannad och känner så lite hopp om världen. Jag är rädd att när vi sätter etiketter på hela grupper av människor så leder det till en mer våld, hat och mindre förståelse i världen. Att vi bemöter andra respektfullt är jävligt viktigt för mig och jag längtar såå mycket efter att känna hopp. Kan du istället för att säga att muslimer är terrorister berätta för mig vad du känner och behöver just nu? el. Kan du återge vad du hör är viktigt för mig?

      Eller en ärlig giraff som skriker:
      Det gör så jävla ont i mig när jag tänker på vad du gjorde igår. Mina behov av respekt och trygghet är verkligen inte mötta just nu. Kan du berätta varför du gjorde det?!

      Jag tänker också att en inte blir giraff genom att säga ”NVC-formlerna” utan det är kvalitén och intentionen bakom som är avgörande. Ord kan ju alltid användas för att mästra eller förvirra. Förhoppningen är att jag hittar till min nyfikenhet, min intention och mina behov genom att påminna mig om NVCs grundantaganden och modell, oavsett om jag sen uttrycker mig i ”klassisk giraff” eller vardagsgiraff”.

      Det sista påminnelsen du skriver gillar jag verkligen! Kanske är det ett privilegium att kunna säga – jag tar inte den debatten…? Den som är akut drabbad av rasism, sexism etc har inte det valet. Genom att jag som allierad oftare tar debatten/samtalen/lyssnar på meningsmotståndarens perspektiv så kan det avlasta den utsatta något.

Lämna ett svar till Jörgen P Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *