Medborgarjournalistik

161205-161223

Medborgarjournalistik, eller gräsrotsjournalistik, är när personer utan journalistutbildning bidrar till insamling, rapportering, analysering och spridning av nyheter. På engelska brukar man kalla fenomenet ”Citizen Journalism” Citizen_Journalismeller ”Grassroot Journalism” och det är ett omdebatterat fenomen.

Tillsammans med Fria Tidningar utvecklade Glokala folkhögskolan under flera år en kurs i medborgarjournalistik. Under detta tema i kursen tar vi del av några delar av den kursen via journalisten Abigail Sykes videoföreläsningar och medborgarjournalistik-wikin som utvecklats under Folkbildningsnätets pedagogiska resurssidor. På wikin hittar du alla inspelade lektioner i kursen, lista över medborgarmedier, skrivtips, länkar till grupper på nätet för medborgarjournalister mm.

Medborgarjournalistikwikin

Vi har valt ut fem delar av medborgarjournalistikkursen till detta tema i Glokala tankesmedjan: Vad är medborgarjournalistik? Att skriva journalistiskt, Konsten att intervjua, Problem med media och Att skriva insändare. Filmerna presenteras nedan. Alla 13 lektioner i kursen finns i skriven form via länken ovan.

Varför behövs medborgarjournalistik?

Idag finns det en otrolig maktkoncentration kring nyhetsföretag. Dels via vilka som äger media, men också vilka människor som finns representerade och anställda inom mediaföretagen, vilka röster som blir hörda och på vilket sätt vi väljer att rapportera kring olika samhällsfenomen. Kanske kan medborgarjournalistiken vara ett sätt att väga upp och utmana denna maktkoncentration? Vad tror ni?

Organisationen The Uptake är en oberoende, ideell online-nyhetsorganisation med sin bas i USA, som började sitt arbete under 2007 med några enkla idéer: Att media ska finna och berätta sanningen utan rädsla eller förmån, att medborgarna ska ha verktyg för att rapportera och förklara händelser utan att behöva förlita sig på nyheter som kontrolleras av stora företag, och att det är en plikt för medborgarna att hålla makten till svars. Här kan du se deras introduktionsfilm ”Secrets To Starting A Citizen Journalism Organization”, som har några år på nacken men visar kraften i organisering och medborgarjournalistik:

Journalisten Abigail Sykes intervjuas om medborgarjournalistik i podden Medieormen 2014.


Några medborgarmedier i Sverige

Frilagt är en oberoende granskande webbtidning i Hässleholm där medborgarjournalister bland annat bidrar med texter, tips och research. Nyligen hölls ett seminarium i Hässleholm där medborgarjournalistik diskuterades. Läs en artikel här.

Frilagt

Den norrländska gatutidningen Dik Manusch tar in material från både proffs och medborgarjournalister och säljs på flera orter i Sverige. Dik Manusch är Romani och betyder Se människan. Den publicerades första gången i början av 2015 och har som syfte att stödja hemlösa EU-migranter i Sverige, främst Romer. Säljaren får tidningen gratis, säljer den för 50 kr och får behålla vinsten själv.

Landets Fria Tidning har Läsarnas sidor för medborgarjournalistik. Mejla din text till lasarnas[at]landetsfria.se så kan du få hjälp med redigering och publicering.

Här finns en lista på fler medborgarmedier i Sverige.

Även de stora tidningarna som DN, Svenska Dagbladet, Metro, Aftonbladet, Expressen mfl tar emot insändare från sina läsare.

Uppgifter till avsnittet:

Till detta avsnitt blir uppgiften att producera en egen medborgarjournalistisk text, film eller podcast. Det kan vara en insändare eller en nyhet kring ett tema du brinner för. Kort eller långt, det väljer du själv. Det behöver inte vara hög kvalité. Tänk istället på de tips Abigail Sykes ger i medborgarjournalistkursen nedan – ”det behöver inte bli bra första gången, bara skriv!” Att testa är ett sätt att lära sig.

Lägg in era medborgarjournalistiska texter som ett inlägg till denna sida senast den 21 december och kommentera minst tre av de andras texterVi vill också verkligen uppmuntra er att skicka in era texter till tidningarnas debatt- och insändarsidor, det är såklart frivilligt.

Här nedan är ett gäng inspirationsfrågor att ha med sig när ni tar er an temat. Ni får även gärna posta reflektioner på frågorna och temat i kommentarsfältet nedan.

  1. Hur upplever du mainstreammedia?
  2. På vilket sätt påverkar massmedia dig och ditt liv – hur påverkar de vårt samhälle?
  3. Vilka frågor skulle du ville läsa/höra om, som inte uppmärksammas?
  4. Varför tror du inte att de frågorna synliggörs?
  5. Vad tror/tycker du om medborgarjournalistik som metod? Fördelar/nackdelar?
  6. Kan det få genomslag i större kretsar/sammanhang?
  7. Skulle du själv kunna tänka dig att agera som medborgarjournalist på något sätt? Vilka frågor skulle du vilja ta upp?
  8. Annat som du vill ta upp!

Lycka till!
Emma & Anna

we-are-citizen-journalism

Vad är medborgarjournalistik?

Att skriva journalistiskt

Konsten att intervjua

Problemen med media del 1, 2 & 3

Att skriva insändare

We_can_blog_it

22 thoughts on “Medborgarjournalistik

  1. Profilbild på Malin BMalin B

    Hej,
    Här kommer mitt inlägg. Inte det mest genomarbetade jag har skrivit, men det som jag utan tvekan helst ville skriva om just nu i julstressen och trötthetsdimman efter att ha gått upp i svinottan, stressat och med en tår i ögonvrån ändå lyckats hinna se förskolans luciatåg på eftermiddagen.
    Önskar er alla en riktigt God Jul! Och var rädda om er.
    /Malin

    Lucia och mindre än två veckor kvar till julafton. Staden är pyntad och upplyst och till och med stadsbussarna har gjorts julfina. I affärerna spelas julmusik och barn kan träffa tomten och framföra sina önskningar. Det är nu allt ska vara stämningsfullt och lyckligt. Så helst borde jag ju också lägga ut en julmysig bild på en riktig (plast kan en väl inte ha?) julgran pyntad med för året nyinköpta kulor, det stora julbaket och leende barn på sociala medier.

    Verkligheten är dock en annan. I (denna regniga och blåsiga) december månad är det bokslut. För jobbrapporten och projekten som ska slutföras, arbetena som ska lämnas in och tentan som ska skrivas. Hemmet ska vara städat och julpyntat (är våra fönster smutsiga IGEN?), julklapparna ska vara köpta och inslagna (vi har väl inte glömt någon och för hur mycket ska det köpas för till varje släkting?) Och glöm för allt i världen inte personalen på förskolan, och såklart alla hjälporganisationer! Julkorten ska vara skickade i tid (Till vilka är det nu vi brukar skicka? Att vi aldrig kan skriva upp inför nästa jul…) Sedan vill en ju hinna med julfest på jobbet, glöggkväll med kompisarna, lucia på förskolan (om jag struntar i lunch och börjar jobba tidigare hinner jag kanske i tid), en julmarknad eller två, att baka pepparkakor och julgodis med barnen och såklart att träffa så mycket släkt som möjligt på de få (tre!) lediga dagar som står till förfogande. Stressen och sömnbristen är ett faktum som inte blir bättre av förkylda och/eller magsjuka barn.

    Så vad innebär jul egentligen? Och vilken bild av jul vill jag ge till mina barn? Jag önskar att vi kunde stanna upp lite, sänka kraven och strunta i smutsiga fönster och dammiga bokhyllor, hembakat och nya matchande julgranskulor. Och framförallt i alla dessa julklappar till höger och vänster som få vuxna i medelklassen egentligen behöver.

    Jag önskar att julen för barn ska få vara magisk, med förväntan och såklart även julklappar (på en rimlig nivå). Men det jag framförallt skulle vilja ge mina barn är tid. Tid att bara ta det lugnt några dagar tillsammans. Behålla pyjamas på hela dagen, strunta i alla vardagens måsten och all stress, och samla energi och kraft.

    Måtte vi vuxna därför förmå stanna upp lite. Våga inspirera varandra till att ta det lugnare genom att visa upp ofixade, verklighetsbaserade bilder på den riktiga decembervardagen utan ständigt glittrande julmys.

    En god och fridfull jul önskar jag er!

    1. Profilbild på Elisa AElisa A

      Hej Malin!
      Jo, nu för tiden gör vi vuxna för mycket, tänker för mycket, köper för mycket och springer för mycket, när vi glömmer att det som barnen mest ska minnas är det magisk av jul och tiden man leker, pratar och är med dem.

      Hoppas du hade en god och magisk jul,
      Elisa

    2. Profilbild på Linnea HLinnea H

      Jag håller verkligen med dig om att det är hemskt synd att julen blir en stresshelg för väldigt många. I år har jag funderat lite på hur vi liksom ”hjälps åt” att hålla upp de här nivåerna av vad som ska och måste göras. En bekant skrev på sin facebook att de inte tänker ge julklappar i år. Genast kom en massa likes, tills hon skrev till, ”inte ens till barnen alltså”. Då kom det en massa undrande kommentarer, ”ska ni verkligen inte, hur kommer de känna sig i skolan sen, när alla andra fått och inte dom” Alltså, relevanta orosgrejer, såklart. Men också liksom tydligt hur mycket oro det skapar att försöka göra julen på sitt eget sätt. Det var väldigt lite heja er, vad skönt att ni kommit överens om något som ni tycker passar er!” även om jag tror att många liksom önskar att de kände så.

      Apropå att visa upp en annan bild än den gängse alltså. De blir ju läskigare att försöka göra det när reaktionerna kanske riskerar vara oroliga/dömande. Där kanske vi kan hjälpas åt allesammans, som du också skriver!

      1. Profilbild på Malin BMalin B

        Vilken modig bekant du har! Tror inte alls att det var negativt för deras barn, givet såklart att de förklarade för barnen varför. Fast kanske beror lite på vilken ålder barnen är i också.

    3. Profilbild på Emma IvarssonEmma Ivarsson Författare

      Bra poänger du har Malin! Det verkar krävas en supermänniska för att lyckas göra allt det som december månad ”kräver”. Utöver det ska en dessutom få julstämningen att infinna sig. ☺

      Sociala medier verkar ha den effekten på oss att vi tror att ”alla andra gör allt och är väldigt lyckliga”, även om det egentligen är nån som bakar lussebullar, en annan som köpt en gran, en tredje som åker utomlands osv.
      Bra att inspirera andra och bidra till flödet med att visa upp en opolerad decemberverklighet.

      Hoppas du och din familj lyckades skapa några nya sköna pjamasvanor i julas!

    4. Profilbild på Nina KNina K

      Tycker det är ett intressant område du lyfter. Just att det visar på det stressande samhälle vi tvingas ingå i. Där vi arbetar för mycket och strävan efter det perfekta, i detta fall, julfirandet. Det där med tid. Det är ju så viktigt och tänker det handlar om vad vi behöver, som t.ex. mat och närhet. Det känns ju så sorgligt.

  2. Profilbild på Elisa AElisa A

    I Argentina massmedian är ett stort problema för samhälle. I år fyller landet 34 år av oavbruten demokrati, men det politiska livet i det här landet är fortfarande långt ifrån öppet för samhället. Massmedian spelar en nyckelroll i skapandet av åsikter och definitionen av förändringen av den politiska inriktning. Det är tung beskjutning på viss information, medan andra frågor eller relevanta synpunkter lämnas ut.
    Å andra sidan, rättvisa i landet inte fungerar helt oberoende. Detta korsas av medie yttrande. Vilket i sin tur genererar starka sociala övertygelser utan den rättsliga processen som varje händelse behöver.
    Några exempel från det hittas under den sista tiden där landet hade en ändring av regerin. Alla av dem har en complex order av händelse, men för att ta en, så är det som har hänt under de sista månaderna med en social ledare för ursprungsbefolkningar som heter Milagros Salas. Hon är en social ledare, som har fått en hel del pengar av den förra regeringen, främst för byggandet av sociala bostäder för en del av samhället som alltid har uteslutits och utarmade i en nordlig provins i landet, Jujuy. Befolkningen där är mestadels av indiskt ursprung, precis som Milagros Salas är och organisationen heter Tupac Amaru. De fick göra några kooperativ som organiserade jobbet till folket för att bygga upp bostäderna.
    I februari, två månader efter ändringen av regering med den nya politiska inriktningen, Milagros Salas greps. Som överskrider anledningen till hennes gripande är korruption, hävdar att det styrande partiet har stulit pengar, som körde för kooperativ, i samförstånd med den tidigare regeringen. Men detta öppnar en bred diskussion eftersom under utredningsprocessen mot ett åtal, kan inte den anklagade vara i fängelse, bara om hon försökte rymma från landet, vilket inte skedde i detta fall.

    Inför denna situationen samhället erhåller den information som massmedierna skickar, men åsikterna är många . Det finns de som hävdar att Salas är en politisk fånge för att vara en stark företrädare för folket i opposition till den nya regeringen. I linje med detta är de stora verk som har gjort stora omvandlingen i norra Argentina.

    FN uttryckte saken bör klargöras med hänvisning till skälen för gripandet eller släpper ledaren snarast. Men det fanns ingen förändring. Rättvisa inte avancerar, och under tiden, fortsätter ledare fängslade med hjälp av massmedia ”övertygelse” som motiverar fängelse utan rättsligt giltiga skäl.

    1. Profilbild på Emma IvarssonEmma Ivarsson Författare

      Jätteintressant att höra om exemplet med Milagros Salas och massmedias roll i Argentina Elisa. Skrämmande att höra om läget, som du skriver är ju massmedias utveckling starkt kopplad till hur den demokratisk utveckling ser ut. Tyvärr verkar det vara samma utveckling som i många andra delar av världen.

      Finns det några aktiva alternativa mediekanaler i Argentina? Lyckas de göra sig hörda i medielandskapet eller når de bara ut till ”de redan frälsta”?

  3. Profilbild på Malin BMalin B

    Hej Elisa,
    Hoppas att Milagros Salas släpps och kan fortsätta arbetet med bostäderna och de utsatta människorna i Jujuy. Jag har försökt läsa om hennes arbete på nätet, men mina spanskakunskaper börjar bli lite rostiga efter ett antal år när jag inte har använt språket, så är inte helt säker på om jag förstod allt. Hursomhelst är det intressant att läsa om massmedia i Argentina.
    Ha det fint.
    /Malin

  4. Profilbild på Nina KNina K

    Inom den skolpolitiska diskursen talas det gärna om betyg. Fraser som vi ser medialt handlar till exempel om att betyg ska införas i tidigare skolåldrar – som om betyg skulle vara en morot till att få eleven att engagera sig. Vidare talas det om att elever har för låga betyg – att elevers skolresultat är låga och att de ska höjas d.v.s. betygen ska höjas. När det talas om betyg på detta sätt konstrueras en förståelse om betyg och att betyg skulle vara bra för elevers skolgång ur ett pedagogiskt perspektiv. Men. Betyg är inte ett pedagogiskt verktyg. Tro aldrig det.

    Betyg finns till för en sak nämligen att sortera elever – ett effektivt sorteringsinstrument för arbetsmarknaden. Samhället behöver inte bara advokater, faktum är att samhället behöver fler arbetare och tjänstemän än entreprenörer och ägare av kapital. Skolan är till för att utbilda nya arbetstagare, då de flesta elever kommer sälja sin arbetskraft (och ja, några kommer köpa arbetskraft).

    Som samhället ser ut just nu, med dess kapitalism och marknadsekonomi kan aldrig skolan bli en jämlik institution. Varför ska vi luras att till att tro att: bara med rätt förutsättningar kan eleven göra vad den vill med sitt liv? När det inte är sant. Skolan sorterar barn och unga till en på förhand bestämd framtid.

    Så om vi vill att elevers kunskaper och förmågor ska utvecklas, så kan inte det vara likställt med att höja betyg. Men detta sätt att tala om elever i termer om resultat kan ses som en del av en nyliberal ordning i skolan och att skolan skulle bygga på utvärdering, konkurrens och jämförelse. Det är skevt, att placera dessa termer i en skolkontext när vi talar om människor. Ska skolan vara jämlik i praktiken kan vi börja med att sluta betygsätta elever, således att sluta sortera elever.

    1. Profilbild på Emma IvarssonEmma Ivarsson Författare

      Jag delar din syn på betyg Nina och är glad att du lyfter frågan – bra rytet! ☺

      Även om jag tror att det finns en genuin (naiv?) önskan i att forma skolan som ett verkligt demokratisk och jämlik projekt (definitivt hos lärarna på plats men kanske även delvis på ett samhälleligt plan?) så ser jag också en fara i att det pratas om det som om alla får samma chans, när förutsättningarna i realiteten ser rätt olika ut beroende på elevens bakgrund.

      Begreppet ”den dolda läroplanen” har ju använts för att beskriva hur både elever och lärare på ett omedvetet sätt lär sig och upprätthåller de regler och krav som klassrumssituationen kräver. Utifrån det perspektivet tjänar skolan inte främst som ett ställe för lärande och växande utan mer som ett ställe där vi lär oss vänta på vår tur, ägna tid åt sånt vi inte nödvändigtvis har lust med osv – ett slags förberedande till det samhälle som sen väntar. I en sån bild verkar människo- och samhällssynen vara att lustfyllt lärande skulle skapa kaos. Jag vill inte tro det. Jag vill tror att skolan skulle kunna tjäna ett hälsosamt samhällsklimat mycket bättre om en annan människo- och samhällssyn fick genomsyra den, och därmed använda andra verktyg och målbilder.

      Vad skulle du vilja se ändras kring betygen i skolan Nina?

  5. Profilbild på Malin BMalin B

    Hej Nina,

    Intressant att läsa ditt inlägg, även om jag kanske inte håller med om precis allt 😉 Jag är inte så insatt i skolans värld, men jag tror att också att vårt samhälle behöver alltfler människor inom tjänstesektorn, och inom olika konsult- och rådgivartjänster, dvs det behövs fler tjänstemän i framtiden snarare än färre. Jag vet inte vad du menar med ”arbetare”, men de traditionella industrijobben blir ju allt färre. Därmed inte sagt att alla måste gå en akademisk utbildning eller för den delen högskoleförberedande studier på gymnasiet, utan som jag ser det behöver hantverksyrken som t.ex. elektriker, rörmokare etc. värderas mycket högre och ännu fler behöver utbildas inom dessa områden. Och lärlingsplatser etc. behöver bli fler. Alla behöver ju inte läsa samma saker.

    Som tidigare rådgivare har jag stor respekt för entreprenörer och för den kunskap och det engagemang som finns inom näringslivet. Modiga människor som jobbar merparten av dygnet, alla dagar i veckan året om och vågar satsa allt på sin idé, t.ex. på att öppna en restaurang eller en städfirma. Många arbetstillfällen skapas inom små och medelstora företag och för att de ska kunna satsa på sina idéer behövs riskkapital, dvs finansiering från andra håll än banker. Detta gäller såklart i ännu högre grad för stora företag som inte kan finansiera sin verksamhet endast med banklån eller ägarkapital.

    Betyg är säkert inte den bästa måttstocken, men frågan är vad enska använda istället, t.ex. vid intagning till populära utbildningar till högskolan. Betyg är som jag ser det inte ett sätt att sortera människor, men ett sätt att gradera hur väl elever/studenter når upp till mål i läroplanen och på något sätt måste ju det mätas.

    Ha det gott.
    /Malin

  6. Profilbild på Elisa AElisa A

    Hej Nina!
    Jag läste din inlägg och tänker på det här du säger: ”Betyg är inte ett pedagogiskt verktyg” ”Betyg finns till för en sak nämligen att sortera elever – ett effektivt sorteringsinstrument för arbetsmarknaden”. För mig resumerar allt angående betyget. Håller med dig och tycker att det är ett sätt för barn att komma in i ett system som definierar deras framtid mycket tidigt.

    Ha det gott!
    Elisa

    1. Profilbild på Linnea HLinnea H

      Verkligen en stark och tankeväckande formulering – ”betyg är inget pedagogiskt verktyg”. Jag håller med, och givet att man gör det så är det ju ett argument som går direkt på knäckfrågan – om betygens syfte är att kunna rangordna elever för intagning till högre utbildning – från och med när är det relevant att lägga in betygssättning, om dess motvikt är att de INTE berikar den pedagogiska miljön? Alltså, om skolans primära syfte är att vara den bästa möjliga pedagogiska miljön, från vilket stadium av utbildning bör vi börja prioritera (den eventuellt nödvändiga) rangordningprincipen ÖVER det pedagogiska värdet? När är studenter mogna för det, och när passar det i relation till t.ex. läroplanens långsiktiga mål?

      Är det rimligt att intaget till gymnasiet görs via betyg? Det kanske det är, men när behöver vi då börja med betygssättning? Kanske i god tid för att eleverna ske ges en chans att förstå hur de fungerar, för att ha möjlighet att uppleva delaktighet och makt över sin situation? Men vad är god tid? Knappast i mellanstadiet, kanske.

      Jag undrar efter att ha läst din text, varför inte precis den formuleringen används i det offentliga/politiska samtalet om betyg. Utgångspunkten är där alltför ofta att diskutera NÄR betyg utan att först fastställa VARFÖR betyg, eller VAD GÖR betyg. Och vad gör de inte.

      ”betyg är inget pedagogiskt verktyg”.

  7. Profilbild på Linnea HLinnea H

    Här är mitt försök till insändartext:

    What would Jesus do?

    Svenska kyrkan har dragit igång namninsamlingen Juluppropet, lagom till just jul. Vissa har blivit upprörda över att Svenska kyrkan politiseras, när den därigenom aktivt driver frågorna:
    – ge barn och unga rätt till trygghet och framtidstro
    – ge alla som beviljas asyl i Sverige rätt till familjeliv
    – undanröj praktiska hinder mot familjeåterförening

    Det är lurigt det där med humanism och medmänsklighet. Å ena sidan står det bortom partipolitik, skulle de flesta kanske säga. Att vilja andra människor väl, det vill ju personer inom alla partier och politiska falanger. (förutom kanske de riktigt människofientliga, uttalat fascistiska) Det är bara en fråga om hur, om strategier och samhällsanalyser som påverkar vilka lösningar olika personer förespråkar. Men alla alla är humanister, på sitt vis.

    Ändå är det alltså en politisering att kyrkan nu reagerar på de kraftigt förändrade reglerna för asylsökandes möjligheter till det liv de försökt skapa för sig själva och sina familjer. Och visst kan man ana mer konkreta politiska förslag bakom de ganska allmänt formulerade punkterna :

    – ge barn och unga rätt till trygghet och framtidstro (dvs sluta skjuta upp asylprövningar för unga ensamkommande i åratal i väntan på 18 årsdagen, då barnkonventionen inte längre behöver tas i beaktning och de lättare kan nekas )
    – ge alla som beviljas asyl i Sverige rätt till familjeliv
    – undanröj praktiska hinder mot familjeåterförening (dvs ta inte bort den utlovade möjligheten att få rädda sina asylberättigade familjer som fått pappor att resa på livsfarliga vägar, när de väl kommit fram)

    Och visst är dessa frågor som politiskt drivs snarare av partier till vänster på skalan än till höger.
    Men de som nu blir upprörda över Svenska kyrkans ”vänsterutspel” vill jag för det första påminna om ärkebiskopens kommentar inför liknande anklagelser tidigare år, som ungefär gick ut på att kyrkans ledstjärna är kristendomen, och kristendomen handlar om att hjälpa andra till varje pris. Till varje pris. Och om vänsterpolitiken också råkar vara sån mer än högerpolitiken så kan man fundera över vad det beror på och vad man vill göra med det, men kyrkan följer inte politiken, kyrkan följer humanismen.

    Och för den andra vill jag påminna om den superenkla kristna formeln för bedömning av en situation: What would Jesus do? Den frågan kan vi ju testa som experiment att ställa oss inför dessa exempelbilder från mina många timanställningar inom arbeten med barn och unga:

    Ungdomsgårdarna i Stockholm förorter är på senare tid fulla av unga (14-18-åriga) killar som rest till Sverige från framförallt Afghanistan. Ungdomsgårdarna är alltså inte fulla av dessa killar pga att de är så himla många, utan för att de inget hellre vill än att träffa svenska kompisar, umgås och prata eller kanske bli kära eller kanske vinna i biljard eller dra ett skämt i en soffa. Med en ambitionsnivå som juridikstudenter ser de till att vara där, varje kväll, och vara öppna och vänliga och med en overklig nivå av social precision som jag antar att man får av att resa över halva jorden själv innan man fyllt 16. De arbetar stenhårt på att skapa en ny positiv tillvaro. Men på senare tid svarar de tydligare på ”hur är läget” än bara ”fint tack! själv?” . De svarar ”hm, inte så bra.” med sorgsna leenden. ”hm. lite tungt faktiskt.” De ska nog inte få stanna ändå. Eller, några år. Ett, två, tre. Fortsätta lära sig, språk, koder, skolan. Fortsätta bli kära, spela biljard, skämta. Men på begränsad tid. Sen till Afghanistan, där vissa inte varit sen de föddes. Där vissas familjer har blivit mördade. Nästan ingen kan kontakta sin familj, vet om någon ens lever. De är, faktiskt, helt helt ensamma. Och sliter som djur för att inte fortsätta vara det.

    Man har alltså kommit på att man administrativt kan bortse från att de är barn, och har rätt till exakt samma hänsyn som alla andra barnen på ungdomsgården, som sitter i sofforna och köper godis och drar ett skämt. Man kan bortse från de här barnens barndom genom ett administrativt trick, låt dem vara barn här tills prick dagen de fyller arton. Pröva asylrätten då, och då pröva hårdare. De får ett, två, tre års normal tonårstid till låns. Men bara med vetskapen är det sen är kört. Sen är det flyg till Kabul. Helt, helt ensam.

    Och då kan vi ställa oss den där frågan: what would Jesus do? De av oss som inte är troende kan ju ändå luta oss på det lilla vi eventuellt vet om den Jesus som kristna tror på och som beskrivs i den kristna bibeln.

    Är det politiskt att faktiskt behandla andra så som vi själva vill bli behandlade? Det är såklart superradikalt, i ett samhälle som bygger på alla andra tänkbara principer ön just den. Men det är verkligen inget nytt, och borde inte komma som en överraskning för någon att det är något som kyrkan driver.

    1. Profilbild på Nina KNina K

      Vad roligt det var att läsa din text! Då svenska kyrkans verksamhet är något jag har dålig koll på. Din slutfråga visar på skevheten och hur människor behandlas olika, och att det är så ”radikalt” att förhålla sig till människor på det sättet, då det borde vara en självklarhet. Tycker också att det är intressant att det är ses vänster att se till humanism och rättvisefrågor.

  8. Profilbild på Malin BMalin B

    Hej Linnea,
    Så klokt och välformulerat. Det är en ju en central del i kristendomen att behandla sin nästa som en själv vill bli behandlad. Jag tycker att det är fint – och helt rätt (och därmed föga överraskande, precis som du skriver) – av Svenska kyrkan att stå upp för humanistiska värden och vilja hjälpa alla människor som kommer hit oavsett var i asylprocessen dessa människor befinner sig. Politiska beslut däremot, och ansvar för att samhället fungerar vad gäller sjukvård, skola, äldreomsorg, bostäder, infrastruktur, polisväsende etc. är det våra folkvalda som ska ansvara för, och att deras agenda därmed ser annorlunda ut tycker jag inte är så konstigt. För mig handlar det inte om ondhet eller godhet, utan om ansvarstagande och hushållande med de resurser som finns (även om man såklart alltid kan diskutera skattesatser). Sedan finns det ju mängder att säga om inkonsekvensen och de tvära kasten i asylpolitiken under 2015 och 2016, men det kan vi kanske lämna därhän just nu.
    Ha det fint. /Malin

    1. Linnea H

      Hej Malin!

      Tack, och visst är det så att det parlamentariska politiska ansvaret för samhället i slutändan alltid ligger på våra politiker. Men det jag funderar kring är precis detta med gränserna för moral/humanism och politik, var de möts och flyter över i varandra. En politiker kan (kanske) inte agera enbart utifrån moral, alltså en idé om vad som är mest gott i ett beslut. Och inte heller fatta beslut enbart utifrån hur den själv skulle vilja bli behandlad i samma situation (då skulle nog samhället se väldig väldigt annorlunda ut på alla plan) Eftersom politiken måste ta ett helhetsgrepp på komplicerade samband, kan den inte alltid kan vara human i första hand.

      Men det leder mig till två frågor : är det då politiskt att som religiöst samfund ta ställning för odelad humanism (som jag tror är tanken med kyrkans Julupprop- kosta vad det kosta vill ska vi behandla människor som vi själva skulle behöva i samma situation.)

      Och, är det (utifrån hur vi ser på och bedriver parlamentarisk politik idag) omöjligt för politiken att vara genuint humanistisk?

      1. Profilbild på Emma IvarssonEmma Ivarsson Författare

        Linnea, tack för en berörande och tydligt formulerad text!

        Ja det är ju rätt lustigt att Svenska kyrkan får kritik för att kampanjen skulle vara politisk, när det handlar om (det som borde vara) kärnfrågan i kristendom – att stå upp för de svaga och kärleksbudskap. Jag hoppas att vi får se kyrkor ännu mer aktiva och ställningstagande i samhället framöver, med det budskapet i centrum.

        Väldigt relevanta frågor du ställer kring vad som bör anses vara politiskt och om politik kan vara human.

        Jag kan allmänt sakna ett ideologiskt samtal inom politiken och vill höra en starkare koppling mellan vardagliga partipolitiska beslut och visionen/drivkraften/ideologin bakom. Den finns ju där oavsett – jag vill att den inte ska vara dold för oss väljare som då kan luras att tro att det inte finns några alternativ.

        Det skulle inte förvåna mig om det snart blir vanligt att även politiker får kritik för att vara för politiska…

  9. Profilbild på Malin BMalin B

    Hej Linnea,
    Jag tycker inte att det är att betrakta som politiskt av kyrkan att ta ställning för humanism, oavsett prislapp, utan tvärtom helt rätt. Och vad gäller politiken: Med rådande system kan som jag ser det politiken inte vara genuint humanistisk, hur gärna många folkvalda säkerligen ändå skulle vilja. Det finns för många andra aspekter att ta hänsyn till. Rätt eller fel? Oerhört svårt. Hjärtat säger en sak, förnuftet delvis ett annat.

Lämna ett svar till Malin B Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *