Reaktionerna när menskoppen kommer på tal är tudelade. Antingen hörs det entusiastiska ”Jag älskar den!” eller så rynkas näsan i kombination med ett ”Usch, vad äckligt!”.

Menskopp är ett mensskydd som fabrikstillverkats, i USA, sedan slutet av 1930-talet men som har slått igenom först de senaste åren. Den är idag oftast tillverkad av medicinsk silikon, kan återanvändas i upp till fem år samt kostar runt 300 kr. Menskoppen fungerar med hjälp av att det bildas en tätning mot slidväggarna och samlar upp blodet istället för att suga åt sig det (som en tampong gör). Att tömma menskoppen är enkelt och smidigt och behövs inte göras förrän koppen är full. I många fall räcker det alltså att tömma morgon och kväll, rengöra den och sedan bara stoppa in den igen!

Det finns många argument för att gå över till menskopp:

• Ekonomiskt (i längden)
• Miljövänligt
• Bra för slemhinnorna som slipper torkas ut som av tampongens uppsugande förmåga.
• Rymmer mycket! (behöver inte tömma så ofta)
• Bad och träning fungerar fint med menskopp
• Lär känna din kropp. Hur mycket blöder du? Hur fungerar dina slidmuskler? Hur långt ut/in sitter din livmodertapp?

Men självklart finns det också olika anledningar till att inte vilja eller inte kunna använda menskopp. Exempel är känslighet för blod, problem med att använda tampong, återkommande svampinfektion och framfall. Vid framfall kan det vara svårt att placera menskoppen eftersom att musklerna i bäckenbotten är försvagade och gör att organ som livmodern, urinblåsan och ändtarmen kan sjunka ner.

Att rynka näsan och tycka att det är äckligt att använda menskopp är däremot inte en anledning till att inte använda eller åtminstone prova den. Att rynka näsan och vräka ur sig att det är äckligt bidrar till den redan utbredda uppfattningen att mens är något motbjudande, ohygieniskt och onormalt. Att rynka näsan och vräka ur sig att det är äckligt kan innebära att både menskoppen och den som är beredd att prova eller redan använder den skambeläggs. Dessutom bygger en sådan reaktion på uppfattningen om mensen som tabu samt okunskap. Och just därför bör man prata om menskoppen. Genom att prata om menskoppen och genom att förklara hur den ska sitta så skapas även en förståelse för hur snippan, fittan, vaginan eller fidderittan ser ut och fungerar. Begrepp som livmodertapp, slidmuskler, mensvolym, slemhinnor, krystning, knipövning, blygdläppar och mödomshinna/slidkrans kan bidra till ökad kunskap samt en normalisering av ämnet.

Så prata om menskoppen. Prata om mens. Köp en och prova. Kan du inte själv använda menskopp (t.ex. om du är man eller av annan anledning inte har mens)? Köp en till någon som har användning för en! Eller köp en menskoppskopp att dricka morgonkaffet ur!

http://menskoppkoppen.se

Källor och lästips:

http://menskoppen.se

http://www.umo.se

http://elingrelsson.se/category/menskopp/

http://tanterpatur.com/2016/01/18/menskopp-is-da-shit/

http://blogg.veckorevyn.com/claraslife/2015/08/26/jag-vill-inte-anvanda-menskopp/

http://www.expressen.se/halsoliv/sex–relationer/6-bra-saker-att-veta-om-menskoppen/

http://www.dn.se/nyheter/sverige/menskoppen-tar-mark-i-sverige/

http://ng.se/blogg/hanapee/taggar/menskopp

http://www.metro.se/nyheter/mens-kan-vara-dodlig-i-uganda-menskopp-kan-radda-liv/EVHocg!QNqlXnhrU21y6/

http://www.rfsu.se

http://www.menskopp.se 

Min ingång till det här temat blev min egen nyhetsmediekonsumtion. Förutom P1 är den så gott som helt obefintligt, förutom en och annan länk som delas på Facebook. Min bild av mainstream media är helt enkelt att allt utom P1 är dåligt. Otroligt svartvitt (och ack så naivt). Så jag funderade på andra röster. Kom att tänka på Inte rasist men… en sida som bedriver ett jätteviktigt projekt. Jag har gillat den sidan, men i ärlighetens namn läser jag sällan något de skriver. Varför gör jag inte det om jag tycker det är så viktigt? Jag brukar skumma en artikel då och då och konstatera att allt är så galet som de beskriver det, men sen då? När jag tänkte den tanken kom jag att tänka på begreppet ”ekokammare” som jag hört. Det handlar kanske inte riktigt om medborgarjournalistik, men det kändes ändå relevant på något vis, speciellt i de här tiderna när medierna ofta vill ha oss att delta (som Abigail nämner i första klippet). Det slutade med den här texten (efter ett litet experiment).

Det behagliga ekot

När internet kom talades det om revolution. Ute i cyberrymden skulle informationen vara fri och alla människor beredas möjlighet till att ta del av fakta och berättelser, något som i förlängningen skulle leda till att vi alla blev klokare. Måhända är det att lite raljant återberätta inställningen till internet som rådde ungefär då ett internetabonnemang blev årets julklapp, hemsidor med röd Times New Roman mot en grön bakgrund ansågs vara höjden av design och alla googlade på Altavista – men optimismen var väldigt stark, det går inte att förneka.

Jag delar en nyhetsartikel på Facebook och mina vänner lajkar. En vän delar en annan artikel, snarlik till sitt innehåll, jag lajkar. Av en slump går jag in på en bekants sida och ser att samma artikel delats där, men med ett helt annat resultat. Argumenten som flyger runt där i kommentarerna är andra än de som gjorts av mina vänner på min delning. Jag blir lite förvånad och chockad och inser att det är här ”de där” gömmer sig, och jag hade aldrig upptäckt det om jag inte av en slump hamnat där.

Dagen efter föreslår Facebook att jag kanske skulle gilla en sida. Jag kollar sidan, blir misstänksam och googlar. Det visar sig vara en konservativ tankesmedja av en politisk färg jag gör allt för att inte befatta mig med. Så klickar jag i att jag inte vill se reklam för sådana och liknande sidor, jag uppfostrar algoritmen till att passa mig.

Och det är där skon klämmer, eller rättare sagt: inte klämmer alls, hela internet är strömlinjeformat för att passa just mig (och dig). Alla tjänster jag använder gör sitt bästa för att göra min upplevelse så behaglig som möjligt. Inget skaver. Om något skaver så klickar jag i att jag inte vill se det och någonstans noteras det. Jag har förstått att det kallas för en ekokammare. Överallt så hör jag samma åsikter, läser samma inlägg och noterar liknande lajks. Jag hör bara mitt eget eko och det förstärks för varje gång det studsar.

Vad hände med det där internetet där vi alla skulle söka information och bilda oss i en strävan att bli bättre? Istället verkar det som att vi delats upp i läger där ingen lyssnar eller talar med någon från en annan lägerplats.

Så tänker jag att jag ska ta mig i kragen, jag ska ut på googlingstur och läsa och ta del av andra åsikter än de som aldrig skaver. Jag börjar följa lite (för mig) nya sidor och debattörer, inte för att bli övertygad, utan för att förstå. Det går ett tag men jag märker ganska snart att det tröttar ut att läsa texter som jag måste argumentera med. Antagligen blir jag klokare, jag vill tro det i alla fall, men ganska snart så minskar min strävan efter att lyssna på andra röster än de jag brukar lyssna till. Det blir för jobbigt, det är så mycket enklare att lyssna på mitt eget eko.

The nation that once was known for its freedom, humanity and equality is now facing a different time. A time where a possible future president wants to build a wall between the United States and Mexico, where there will be an entry prohibition for all muslims and where 11 million illegal immigrants shall be banned from the country. Donald Trump, the business man from Queens that people have been laughing at is now one of the top names within the Republican party. If Donald Trump wins, the American dream of freedom will be forever gone. If America chooses to vote for someone that wants to build a massive wall towards Mexico, with Mexico paying the bill for it, with a leader who claims that Islam is vicious and that Obama secretly has let criminals, rapists and drug dealers from Latin America find a sanctuary in the United States, the country will no longer be what it once was. Since the civil rights movement during the 1960’s America has been a role model in their fight towards racism, poverty and inequality, looking at todays America it’s hard to believe.

Wilfredo Naveiro, an American economist choose 2014 to leave his country.
– The United States has lost its site of balance between work and life. We lost our humanity a bit in the name of money. It’s scary to see that Donald Trump, a hardcore capitalist, actually has the possibility to win the elections. Mr Naveiro left the United States for Europe to seek a different lifestyle where people had a sense of a work-life balance. A place where people seek to work to live, to get by. He describes that his country has gone from a democratic, openminded place to a country with a completely capitalistic point of view.
-I wanted to find a place where I could be myself rather than an imagine your workplace chooses for you. I wanted to live in a conscious society where money is not all we’re striving for.

The political scientist Robert D Putnam, professor at the John F Kennedy School of Government, explains the crisis of the American dream. To climb the social ladder is no longer possible unless you know the right people, your background and who you know have a crucial importance. White American men without any university degree have a decreased income of 21 % since 1979-2013. The prematurely mortality for white men between 45-54 have increased with half a procent annually since 1999. New Yorker says that more than half of the white American population feel that the white population has replaced the black as the primary victim for discrimination. Robert D Putnam goes deeper with this theory in his book ”Our kids” where he describes the growing class segregation. The children of the working class are lonely, isolated and without trust for the politicians. Putnam says: ”The growing political isolation within the American youth pose a threat to the democratically stability.” He even compares the situation in America with the situation in Europe after the first world war where America is facing a big part of their population feeling left out, with a social alien status with a new form of apartheid blossoming out.

In a couple of months we will see which path America will choose, if the crisis of the American dream will transfer America into a country with closed borders, only open for white christians. Wilfredo Naveiro will vote for Bernie Sanders, he expresses a fatigue with the American politics, how it the latest 20 years has been run by the same families.
-We’re doing things the wrong way, we keep going with the status quo, we need to go for an independent voice. Someone that has been in politics but not in the corrupt world. I want someone that is the voice of America, that sees the people, that would take the interest of the people more seriously and not from a rich, privileged class that earns money on the back of the poor people.

The 8th of November the new president of America will be declared, until then, let’s keep on fighting for freedom, humanity and equality!

Sources:

Interview:
Wilfredo Naveiro

Books:
Our Kids, Robert D Putnam, published by Simon & Schuster 2015.

Articles:
http://fokus.dn.se/i-huvudet-pa-trump/
http://www.theguardian.com/books/2015/apr/20/our-kids-american-dream-in-crisis-robert-putnam-observer-review
http://www.history.com/topics/black-history/civil-rights-movement
https://www.washingtonpost.com/news/the-fix/wp/2016/01/31/will-donald-trump-win-the-republican-nomination/

Jag valde att skriva en insändare gällande detta ämne då det är oerhört aktuellt just nu på Facebook, Twitter och Instagram. Gång på gång ser man länkar som ser ut som helt vanliga nyheter från webbtidningar, men efter närmare granskning så märker man att man blivit länkad till en enskild persons blogg eller någon högerextrem sajt.

Om vi börjar med ett exempel:

En Sverigedemokrat delar en länk på Facebook, och jag kan se det eftersom hon är vän med en gammal kollega till mig som också är Sverigedemokrat.

Inlägget påbörjas med rubriken: ” Inget rasistiskt i att försvara sina landsmän- och kvinnor.” med en länk till en sajt som heter ”Redstatewatcher.com”.

Sajtens rubrik lyder: ”Vigilantes Protecting Finland Against Rape Epidemic Are Now Being Called Racist”

Vid närmare granskning så kan man se att de har tagit en nyhet från ABC News som handlar om medborgargarden som vill “säkra gator” I Finland mot muslimer. I ABC News artikel så kan man läsa om hur det uppenbart rasistiska gänget enbart vill förhindra muslimer att begå brott i Finland kontra artikeln i Redstatewatcher där man enbart kan läsa en liten del av själva nyheten som handlar om medborgargarden.

Denna text har helt utelämnats från Redstatewatchers artikel som delades på Facebook, och det skapar naturligtvis en väldigt missvisande bild av hela nyheten: “National Police Commissioner Seppo Kolehmainen said the tenfold increase in asylum requests in 2015 has greatly increased the workload for police officers, including the need to fingerprint applicants, keep order at reception centers and protect them from arson attacks, mostly by drunk Finnish men — not always successfully.

”But we categorically don’t accept any street patrols that have been set up solely against immigrants or asylum-seekers. It’s the duty of the police to keep law and order,” he added.

Går man ännu djupare och kikar runt på Redstatewatcher.com så finns det exempelvis en “Contact us” länk som inte fungerar. Den går inte ens att klicka på. Det finns ingen som helst ansvarig utgivare, enbart högervinklade nyheter, och enbart nyhetsartiklar som utelämnar eller förvrider hela sanningen.

Källkritik är något som är oerhört viktigt när man delar information vilket framgår när man gör en djupdykning i en delad nyhetslänk. Den som delar länkar bör också tänka på alla eventuella rykten som växer när man delar med sig av felaktig information eller utelämnar delar av den.

För att få en sammanfattad bild av en nyhet så bör man se till källan, är den trovärdig? Är den vinklad politiskt? Har samma källa använts förut? Finns det en ansvarig utgivare? Man bör också läsa vad andra tidningar skriver om samma nyhet för en övergripande bild.

Mainstreammedia upplever också en väldigt känslig tid just nu då vi lever i ett politiskt korrekt klimat samtidigt som vi upplever ett väldigt främlingsfientligt och hatiskt klimat både i det verkliga livet och även på nätet. Om man väljer att publicera namn och bild på personer så riskerar man att ge främlingsfientliga partier gratispoäng i debatten om invandrare som brottslingar – men om man väljer att dölja namn och bild så ”döljer” man eller ”mörkar” invandrarrelaterade brott.

Publicerar man namn och bild på en ”pursvensk” brottsling så vrids debatten till varför det inte visas namn och bild när personer med invandrarbakgrund begår brott. Hur man än gör så gör man fel helt enkelt.

Det jag stör mig på är varför massmedia inte belyser problemen med felaktig nyhetsspridning mer. Metro har sin viralgranskare som har fungerat som ett utmärkt verktyg för att bekämpa ryktesspridning och felaktiga nyheter. Min önskan vore att man hade fler sådana verktyg – inte nödvändigtvis att alltid bekämpa högerextrema vinklar, men för att människor i allmänhet skulle kunna få en bättre bild av vad som faktiskt sker ute i samhället, och vad som är sant och falskt.

Internet är ett oerhört bra verktyg för mycket, men man får verkligen filtrera ut det som stämmer och det som enbart är falska nyheter för att få fler ”klick” till en hemsida, politiskt vinklade nyheter, eller utelämnande av hela sanningen. Generellt så är mainstreammedia relativt duktiga på att rapportera sanningar, men eftersom de också generaliserar och blåser upp saker så finns det en motpol till dem på internet där man får ”se sanningen” som det så ofta heter. Exempelvis Fria Tider, Exponerat, Nyheteridag och Avpixlat är utmärkta exempel på högerextremt vinklade ”nyhetssajter”.

Nyheteridag är den senaste av dem att försöka verka mer rumsren vilket jag tror kommer att öka mer och mer i framtiden. Högerextrema krafter har blivit duktigare på att få sina hemsidor att verka trovärdiga, och det ploppar upp nya hela tiden.

Jag tror att det krävs lite mer av personer som läser nyheter idag än vad det gjorde förut med tidningar i pappersform. Numera kan man oftast källgranska artiklar helt själv och det är viktigare än någonsin att faktiskt göra det.

När jag läser Nina Björks ”Lyckliga i alla sina dagar. Om pengars och människors värde.” blir jag väl väl medveten om min egen roll och till viss del besatthet av konsumtion som ett sätt att förverkliga och identifiera mig själv. Bara jag får de där skorna och den där jackan så kommer jag känna mig som mig själv… Men det handlar inte bara om mig, det handlar också om nästa generation som blir mycket tydlig genom min tvååriga dotters uppenbarelse. Dels i hur jag från den dag hon föddes har fått ett uppenbart intresse för hur jag ska klä henne på ett visst sätt. Innan hon föddes var både jag och min sambo fast övertygade om att vi visst inte skulle köpa ett enda plagg nytt i affär utan att vi enbart skulle ärva kläder av andra eller köpa dem second hand. Ändå fastnar jag vid butiksfönster och tittar längtansfullt på randiga pyjamasar och lyckliga barnleenden. Jag funderar över vad det är jag vill förverkliga med just den pyjamasen? Om jag nu skulle köpa den skulle jag ta hem den, tvätta den för att bli av med eventuella kemikalier och sen skulle den hamna i garderoben med alla andra kläder. Jag skulle klä henne i den till natten och titta på henne och tycka att hon är världens finaste, men det tycker jag ju hur som helst. Kanske handlar detta om att mitt privata är kommersiellt snarare än politiskt, liksom Björk menar. De drömmar jag går omkring med – om att få det gott ställt och att kunna göra lite vad jag vill – avspeglas i hur jag vill framställa min dotter.
Jag tittar mig omkring och inser att det är långtifrån jag ensam som håller på som jag gör. På andrahandssidan tradera är märkeskläder av alla de slag omåttligt populära (bland annat hos mig själv) och svåra att få tag på. Kanske kan det ses som ett utmärkt exempel på just detta; vår dröm om att nå en nivå som just nu är ouppnåelig, och därför måste vi hitta andra vägar.

Det var ett väldigt intressant diskussionsblock, som jag känner kombinerar alla aspekter av människans liv på jorden. Som ja, mest ur människans synpunkt nu när ett eventuellt kaos hotar oss, tvingas vi utvecklas och se andra perspektiv även, men om det inte varit kaos hade människan fortsatt leva egoistisk förmodar jag. 9 economics of happiness påminner en hel del om långa dokumentärfilmen jag och min fästmö Evelin gör i Asien och Sverige, kolla mer på www.makechange-media.com för att läsa mer och stötta projektet.

Hur som helst tycker jag att det är viktigt att inse hur mycket media skapar behovet av att vi tror att vi behöver allt som globaliseringen vill sälja till oss. För om vi förstår detta, förstår vi att det inte behövs, internationell styrning eller kontroll. Och som filmen Transition 2 säger, kan man börja lokalt, eller vara helt självförsörjande lokalt. Vi behöver inte stora makter eller stora ledare. Vi behöver lita och tro på oss själva!

Själv växte jag upp i en asiatisk naturtradition naturen och kosten som läkning, andning, akupunktur och övrig enhetlig filosofi om att allt liv hänger ihop. När vi hjälper och vårdar vilket annat liv som helst hjälper vi oss själva. Både kroppsligt, själsigt, materiellt och jordligt är vi ett vilket innebär att minsta skada som jag gör i tankar eller handlingar skadar andra och den universella  ”själen” och ”moder jord”. Därför har det också varit svårt för mig att leva i mediasamhället under 28 år. Men nu känns det bättre när jag inte längre behöver vara en del av det längre, jag har lämnat det. Man kan ju tänka sig att en person och dess egna livsstil inte gör stor skillnad. Men jag mår bättre i kropp och själ, jag tar inga liv genom kosten, äter organiskt, och änvänder naturmaterial så gott jag kan, hälsan har förbättrats, och på köpet har väldigt många till mig och min fästmö börjat anamma vår livvstil även.

Så jag tror att vi måste börja med oss själva om det ska hålla i längden. Som i transition 2.0, handlar det om självmedvetenhet och mognad. Världens ledare har det inte. Men vi måste ha det, i oss själva.

Kolla gärna info om min och min fästmös Evelin  internationella dokumentärfilm Joy of Living, (producerad av Film i Västerbotten) som handlar om ekologisk odling och mat, olika vägar till hälsa, vegansk forskning och vetenskap och om hjärtats och själens kraft och koppling till allt liv. www.makechange-media.com

Nicolas Pettersson

Omställning för mig är ett begrepp som täcker den omvälvande förändring på alla plan och från alla perspektiv som vi måste genomgå för att kunna ha en framtid att drömma om, att projicera om. Det låter dramatiskt och hotfullt, men jag ser framför allt möjligheter till att utvecklas och växa som människor, skapa nya relationer både till naturen och mellan oss människor. En möjlighet att bli både mer empatiska och deltagande i vår kommunikation och agerande. Jag är övertygad om det personliga ansvaret som var och en av oss har för att kunna göra något själv och bidra till omställningen på ett positivt och enkelt sätt dagligen genom små steg som inte behöver bli ett stress moment till i vår vardag. Samtidigt måste enkla och lokala initiativ möjliggöras på en global nivå för att vi ska prata om en verklig omställning som ser till att omfatta alla. En växande och inkluderande process. Ansvaret börjar på det personliga planet som sträcker sig till att engarera från det lokala till det globala. Jag har två personliga ”mantran” som jag mediterar tyst kring flertalet gånger dagligen som beskriver träffande för hur jag känner var vi som mänsklighet befinner oss nu och var det är inom oss själva vi måste börja med en förändring för att bidra till en omställning som skapar fredfulla lösningar till alla istället för att bidra till att stärka redan existerande konflikter och skapa nya.

“Humanity is now faced with a stark choise: Evolve or die…If the structures of the human mind remain unchanged, we will always end up re-creating the same world, the same evils, the same dysfunction.”
Eckhart Tolle

“For the first time man has truly realized that he is an inhabitant of the planet, and perhaps he should think and act from a new aspect, not only an individual, family, genre, State or group of States aspect, but also a planetary aspect. ”
Vernadski

Det är nu ca två och halvt år som jag började att studera “non violent communication” enligt Marshal Rosenberg metoden som rent kort kan definieras som följande:
Det är ett förhållningsätt till livet. Det handlar om att tillgodo göra sig mentala och intellektiva instrument för hur hantera både interna och externa konflikter och därmed aktivt agera för en mer klarare och effektivare kommunikation.Samt bidra till att skapa en social fredskultur i gemenskap. Förra veckan deltog jag i den andra sessionen i kursen att bli medlare i nvc metoden. Det är en överväldigande positiv och hoppgivande känsla att befinna sig med andra 57 personer från halva världen från ålder 22 till 75 och är så varierad i vad vi gör, arbetar med och hur vi lever. Där vi ser till att dela både på det personliga planet och som grupp på våra farhågor, orosmoln och förhoppningar inför framtiden. Jag känner att vi kan göra mycket för att möjliggöra en fredfull omställning särskilt genom insikten om att omställningen börjar inom en själv i relation till andra och därmed blir kommunikation och sociala relationer/processer de verktyg, medel som kan vara avgörande för utgången av omställning som redan är i gång.