Julia Palo

Du behöver logga in för att kunna skriva något på denna användares vägg.

  • ”Åh vad härligt att höra någon prata norrländska!”, ”Du är så typisk norrländsk!”, ”Jag var i Norrland i somras”. Tre meningar som inte är allt för ovanliga att stöta på för någon av oss boendes på detta områ […]

    • Vilken viktig fråga du lyfter upp Julia! Fördelningen av makt och resurser i landet hänger tydligt ihop med de normer, myter, föreställningar och berättelser vi upprepar om olika landsdelar.

      Här i Skåne är det lååångt till Norrbotten men den bristande kunskapen om norra Sverige kan verkligen inte bara sägas bero på avståndet utan är såklart även en spegling av politiska (låga) prioriteringar och medias (icke)rapportering.

      Tack för påminnelsen – det finns lite att ta tag i kring ”bilden av Norrland” här i Malmö och nästa gång vill jag bidra till att både jag själv och andra slutar raljera om Norrland. Som dalkulla i Skåne får jag ofta (felaktigt) höra att jag kommer från Norrland så jag kanske börja där…

      Skicka in din text som en insändare till en tidning?! Nikki får sin insändare publicerad i DN och vi vill verkligen tipsa även er andra att skicka in. DN, Fria Tidningar, lokaltidningar…

      • Tack Emma! Ja, den största faktorn är nog absolut det bristande intresset från rikspolitiker och riksmedia. Det är ju lika långt från Norrbotten ner till Skåne, ändå är vi nog många här uppe som kan räkna upp olika stadsdelar i Malmö än vad det är skåningar som kan räkna upp orter i Norr- och Västerbotten. Jag tycker det är jättefint att se att texten är en ögonöppnare för flera och ska aboslut försöka få in den som insändare i en tidning.

    • Jag minns att jag tidigt tänkte på att väderprognoser på tv ofta var väldigt detaljerade i södra Sverige. Sen sa meteorologen ”och i Norrland blir det regn”. Det kanske har blivit bättre nu, men det förvånade mig alltid, antagligen enbart eftersom jag har släkt i Norrland och en förälder som är därifrån, annars hade det nog varit helt självklart. Det är märkligt hur man kan bli blind för sådana processer…

      • Ja, väderprognoserna är det lite si och så med. Ibland tycker jag det är tydligt och bra, men så fort det blir kort om tid är det ju mer generaliserat. När du tittar på väderkartan (eller vilken karta som helst) så får du ju en bra uppfattning på hur stort området faktiskt är, som vi benämner med ’Norrland; klar till halvklart.’
        Alltid bra att ta del av varandras perspektiv 🙂

    • Nej, det är klart att det ä svårt att skilja på dem liksom en som bor i Sörmland inte kan skilja på alla olika dialekter i Värmland. Ja, det är ett tråkigt faktum att dialekter slätas ut allt mer. Det har ju även att göra med representation i media, om inte nyhetsuppläsare eller programledare talar så mycket dialekt så känns den ju inte önskvärd eller okej, men när de däremot förekommer så känns det alltid roligt att få höra, och gör att en känner sig lite gladare för sitt egna sätt att prata på.
      Jo, det är intressant med hur landskapen blivit till och att Norr- Väster- och Österbotten får att härleda till Bottenviken.

    • Julia, jag blir så glad för dina inlägg om Norrland. Samtidigt som jag vet att det är mitt eget ansvar att utbilda mig och kolla upp saker så är det omöjligt att hinna med allt. Därför vill jag tacka för de påminnelser dina inlägg utgör! De inspirerar till ytterligare, mycket intressanta och viktiga, perspektiv på Sveriges historia (och så klart även samtiden!) som jag kan använda i min undervisning när jag väl kommer ut i arbetslivet.

      • Vad kul Nikki! Det är ju därför det är så bra med såna här kurser, att vi hjälper varandra att vidga perspektiv. Vad kul med din insändare förresten, att DN nappade 🙂

  • Via alarmerande rapporter översköljs vi av varningar om att polerna smälter, jordens medeltemperatur ökar, allt större områden drabbas av torka och att antalet människor som flyr undan klimat […]

    • Jag håller helt med dig i att gemenskap är ett av de viktigaste medlen till att nå förändring, att känna samhörighet, ha samma mål. Ett problem som jag ser det är att vi använder extremt mycket resurser men ändå är inte vi de områdena på jorden som drabbas hårdast av naturförändringar. Tror du att det måste gå så långt att vi ser naturkatastrofer i vår egen trädgård för att engagera oss på en nationell nivå? Som vi alla vet är USA en riktig miljöbov och trots att vi ser att områden utmed kusten California, för att inte tala om Louisiana och New Orleans, som drabbats så oerhört hårt av olika naturkatastrofer så känns det inte som att USA har ökat sin ”awareness” kring miljön. Jag kan många gånger känna mig så oerhört frustrerad. Känner hopp när jag läser din text! Och jag tror dig när du citerar Björn Forsberg i slutet. Och jag tror vi måste tänka så, för att orka med!

      • När jag har funderat kring varför de stora besluten aldrig tas som gör att den stora omställningen sker, tänker jag precis som du skriver att de delar av världen som är de värsta miljöbovarna inte förstår allvaret förrän vi kan se klimatförändringarna i vår trädgård. Dock motsägs ju det av de naturkatastrofer som inträffat i t.ex. USA, där medvetenheten inte verkar öka särskilt mycket. Men jag tror fortfarande att det är en del av anledning, samt att många skjuter på problemen och tänker ‘äsch, under min livstid hinner det säkert inte bli så illa…’ i kombination med att vår vardag inte påverkats – ännu.
        Dock tror jag det är viktigt att ta fasta på de initiativ som görs, och låta dem göra oss hoppfulla. För även om inte medvetenheten finns hos alla, som finns den ju! Och det är ju genom att inspirera som vi kan få fler människor att tänka till. Det har jag flera exempel på i min vardag. Fint att texten ingav hopp!