TACK alla tankesmeder på kursen som jobbat er igenom såå många teman, fördjupningsarbeten och delat med er av många fler tankar. Vi har lärt oss massor av att ta del av era reflektioner, kommentarer och frågeställningar. Och vi antar att ni också fått med er många insikter och kunskaper, genom att läsa litteraturen och interagera med andra deltagare på kursen. Det ni ägnat er åt är viktigt. Ur ett folkbildningsperspektiv är det ni gjort mycket betydelsefullt. Bildning skulle man också kunna säga, är demokratins och medborgarskapets viktiga redskap.

Vi hoppas att ni kommer att fortsätta tänka, diskutera och formulera er kring frågor som rör rättvisa, det politiska, det solidariska och annat som är av betydelse för organisering av vårt moderna samhälle. Eller varför inte säga omställning av samhället så att det passar människorna som bor där.

Att vara påläst, formulera tankar kring de ämnen som vi på tankesmedjan berört och dela dem med andra är att ta ett politiskt och demokratiskt ansvar. Genom att nu ta steget ut ur kursen och texterna, i riktning mot grupper, organisationer eller partier med nya kunskaper, insikter och inte minst visioner är att ta ansvar för förändring. Låt oss ses i framtiden i verksamheter och rörelser, låt oss ta ett gemensamt ansvar!

På temasidan Avslutning, utvärdering och framtid hittar du utvärderingen och uppgiften för sista veckan.

Gör din röst hörd!

Fortsätt skriva och göra din röst hörd! Abigail Sykes på Landets Fria Tidning, som ni känner igen från temat om Medborgarjournalistik, tar väldigt gärna emot era texter och hjälper er att redigera för att få dem publicerade. Skriv till henne på abigail.sykes(at)friatidningar.se.

Här kommer lite inspiration för att göra saker tillsammans! 🙂

Stort varmt tack för detta år!
Anna A, Anna O & Emma

Först vill jag reda ut vad ordet utopi betyder och vad man menar med ordet. Utopi ett tänkt samhällsideal. Ordet kommer ifrån Thomas Mores bok som publicerades 1516. I politisk retorik är ofta utopi ett negativt laddat ord använt för att avskriva motståndarens ståndpunkt som orealistisk.
Utopi består av två grekiska ord toupeia som betyder plats och prefixet u- som egentligen är en slags ordvits, som betyder både bra och ingen. Utopi kan ses som en ironi: en god plats som ingenstans finns. Denna dubbelbetydelse finns även i ordet drömsamhälle: både det (önske)drömda och det blott drömda. (http://www.learning4sharing.nu/utopi-329685.html).
Jag försöker hitta exempel på utopier i pressen vilket är svårt. Vad som skall ses som en utopi är mycket en tolkningsfråga.
-I Göteborgsposten torsdag 21/5 läser jag att staten Nebraska avskaffar dödsstraffet. Majoriteten var stor den republikanske guvernören Pete Ricketts utlovade veto kommer inte att räcka. Han säger, “en mörk dag för den allmänna säkerheten”. Nebraska en av USA mest konservativa delstater, beslutet drevs fram av människor som motsatte sig dödsstraffet av religiösa skäl, Dödsstraff slöseri med pengar/skattemedel säger dessa förespråkare.
Att man av detta skäl avskaffar dödsstraffet måste ses som en utopi och helt orimligt. Den humana aspekten kommer inte in på något sätt här i denna debatt.
För närvarande sitter 11 män i dödscell i Nebraska. Fortfarande tillåts avrättningar i 32delstater i USA.
-Jag läser om lite framtidstro i en artikel från Arbetarbladet i Gävle från 20/5.
Löfven imponerad av Sandvik. Jag ser framtidstro när Löfven säger ” De som tror att tillverkningsindustrin är på väg bort har fel”. Man kan också läsa om stort samförstånd mellan VD Olof Faxander och Löfven. Vd på Sandvik uttrycker att ”Löfven har förståelse för individens utmaningar och stor fördel med bakgrund i IF Metall”
Denna framtidstro är en utopi som inte är ouppnåeliga utan med hårt arbete och rätt beslut kan vi uppnå och behålla denna position.
Jag menar att utopier i politiken är jätteviktiga. Man måste styra mot ett mål. Det målet skall inte vara enkelt att nå. Det skall vara nästan ouppnåeligt- en utopi.
KE 25/5 2015

Arbetskritik
Efter att ha läst åtgärdslandet av Jon Weman tänker jag mycket på hur komplext det här med arbetsmarknaden och arbetssökandet är.
Jag läser i boken kapitlet “Välkommen till Malmö” om en arbetssökande som heter Thomas Rosholm ( kanske ett fingerat namn). Thomas är en “provkarta“ ur arbetsmarknadspolitikens märkliga värld. Han flyttade hemifrån mycket tidigt och använde CSN-pengar för att läsa på gymnasienivå och stod så småningom med oavslutat gymnasium och utan rätt till studiemedel. Han blev tvungen att söka sig till socialtjänsten. Thomas berättar att det inte går att studera med socialbidrag, så han placerades på jobbsökarkurs. Där kom han in i svängen med att vara med i olika projekt. Han var mycket kritisk till dessa projekt och skrev personliga brev men det svar han fick var att hans situation bara kunde bli bättre. Man hävdade också att dessa kurser var bra för honom för att han behövde träna sig på att gå upp på morgonen.
Han säger att han varit hos många ”rekreationsterapeuter” som förmodligen trots att det är den arbetslöse det är fel på. Thomas sa till dessa terapeuter att de kan göra vad de vill med honom han kommer att säga ”ja” för att han behöver pengarna. Thomas lyckades till slut skrapa ihop och låna ihop pengar för att avsluta gymnasiet och läser idag på högskolan. Idag kan han se denna tid av hans liv med viss ”underhållningsvärde”, han har kämpat för att komma ur sin situation som bidragstagare och gått vidare med sitt liv.

Det jag reflekterar över med Thomas Rosholm som exempel är hur svårt det är att leva på existensminimum och samtidigt tänka ut kreativa lösningar för sitt liv. Då man hela tiden funderar på hur man skall klara sig till nästa dag.
Kanske att alternativet med ”bas inkomst” för alla medborgare skulle vara lösningen på problemen för människor. Kanske att man skulle kunna få mer kreativa människor som kan tänka på andra saker än att klara sig till dagen efter. Jag menar att det skulle vara så men jag tycker samtidigt att en differentierad inkomst är bra för de människor som vill kämpa hårdare.

För vad är egentligen arbete? Är ditt arbete ett självändamål? Visst borde det vara så att du arbetar för att du ska kunna skapa en stimulerande fritid.
Jag håller verkligen med om de kritiska tongångarna som personer i detta tema har yttrat. Det måste finnas mer konstruktiva och individanpassade lösningar för att få ut människors i arbete.
Vem tjänar på den rådande arbets synen? Jag tror inte att någon i samhället tjänar på denna arbets syn. Men det är klart att man trycker ned människor så att de har svårt att hävda att få igenom sina villkor så arbetsgivare sidan tjänar på denna syn.

Arbetarklassen ”Prekariatet” uppkom på 1980-talet när globaliseringen började. Vi fick ett globalt marknadssystem med växlande klassfragmentering. Vid globaliseringen fick vi samtidigt tredubblad arbetskraft i antal. Många kunde leva med och acceptera 1/5 av inkomsten som en svensk arbetare har. Många väntar sig inte fulltidsjobb och man har ingen känsla för yrkestillhörighet.
Jag menar att det här med medborgarlön är svårt att genomföra i praktiken i teorin tycker jag att det är optimalt. Vart skall medlen komma ifrån? Accepterar människor skattehöjning? Men samtidigt tror jag att ”Har människor trygghet blir man mer produktiv”. De människor som tillhör prekariatet känner kronisk otrygghetproblem och har ojämlikhetsproblem. Det är ju inte så någon vill leva sitt liv.
KE 21/4 2015.

Skiftet, som vi tidigare bloggat om här på sidan har ett skapat ett nytt projekt för att göra det lätt för dig att driva en kampanj. Kolla in minkampanj.nu och starta din egen kampanj kring det du brinner för!

Jämlikhetsandan 12.03.15

Så sant som författarna av ”jämlikhetsandan” menar att ett jämlikt samhälle är bra för alla i samhället. Intressant tanke att det även är viktigt för de människor med hög inkomst. De riskerar annars att komma i en situation där de får ett såväl psykiskt som fysiskt sämre liv. Detta leder till sämre hälsa och ett kortare liv.
Alla människor är känsliga för ojämlikheter, men man har rätt att visa det i olika grad i olika länder. Långt gånga demokratier kan acceptera att alla grupper i samhället får yttra sig på olika sätt. Tex genom gatudemonstrationer och bloggar på internet utan att det censureras. Så är ju inte fallet med de ”yngre” demokratierna eller de länder som inte har demokrati. Personligen tycker jag att det är jättesvårt att ”dra linjen” demokrati/diktatur.
Människan är känslig för orättvisor för att man iakttar varandra och jämför materiell status. Tyvärr är det inte säkert att individen blir lyckligare för att man har mycket prylar… De konsekvenser detta kan leda till är att om samhället är ojämlikt leder det till mycket mer brott och kriminalitet. Människor med höga inkomster och hög levnadsstandard måste ”stänga in sig” i bevakade områden vilket kan leda till oro och rädsla för dessa människor, konstigt nog.
Människor med låg inkomst och låg levnadsstandard ser dessa människors överflöd och kanske försöker komma åt en bit av detta överflöd med olika medel.
Forskning som visar att ökad jämlikhet har positiva effekter kan uppfattas som ”besvärliga” att hantera från ex ekonomiskt håll. Arbetsgivarorganisationer har en grundtanke att företagen skall kunna producera och få fram sina produkter till ett så lågt och konkurrenskraftigt pris som möjligt. I en demokrati finns det ramar och gränser för hur det skall gå till med hjälp av tex fackföreningar.

I boken ”den solidariske genen” menar man att den biologiska vetenskapen sysslar idag med att reda ut att om ”lär vi oss själva och de förutsättningar som finns för ett bättre och mer jämlikt samhälle så kommer kanske många att dra slutsatsen som författaren att: Vi är i grunden en solidarisk art. Egoism finns i oss men vi har viljan och naturliga instinkter som verkar för det solidariska inom oss”.
”Karl Marx hade rätt -socialismen fungerar”. Det är bara det att han valde fel art han borde ha valt myrorna. Yttrandet tillskrevs den amerikanske insektsforskaren Edward O. Wilson som fick stor genomslagskraft 1975.
I boken görs liknelser som jag tycker är mycket intressanta. I bisamhällen och myrsamhällen har arbetsmyrorna en självuppoffrande beteende detta kan förklaras med att de är mycket nära släkt. Identiska genuppsättningar och de är beredda att offra allt för kollektivet. Men anledningen till att de är så självuppoffrande kan också ses som självisk eftersom de arbetar med att hjälpa sina egna gener när de hjälper gruppen.

Katarina

Här kan du se föreläsningen med Skiftet.org som besökte Malmö i slutet av januari. Och här finns föreläsarens Presentation Skiftet.
Håll till godo!

På Glokala folkhögskolan delas det en gång per termin ut miniprojektstöd för att stötta deltagarna att genomföra sina egna idéer. Nu är det snart dags igen. Senast den 8 mars ska ansökan vara inne. Har du en idé?!

Klicka här för att läsa mer på Glokalas hemsida och för att hitta länken till ansökningen.

/Emma

Här är Marias text på temat Medborgarjournalistik, inlagd av Emma:

Malmö den 13 november 2014. Det är två dagar sedan deras hem brann ner, i en förmodad anlagd brand. Alla deras ägodelar förvandlades till aska. Med tillåtelse av personerna i lägret vill jag sprida hur deras livssituation ser ut. De har varken tillgång till toalett, vatten, dusch eller möjlighet att laga mat. De sover under presenningar och i tält. Att tigga är enda möjligheten för att få ihop pengar till mat. I sex månader har de bott här utan att få den minsta hjälp. Deras historier skiljer sig inte nämnvärt åt. På grund av livssituationen för romer i Rumänien så tvingas de utomlands för att på ett eller annat sätt försöka finna försörjningsmöjligheter vilket skulle betyda att deras barn och resten av familjen överlever. De berättar om den strukturella rasismen som drabbar dem i deras eget hemland. Vad de inte visste var att i Sverige pyr rasismen och att de måste vara förberedda på att få sin mugg bortsparkad, ägg kastade på sig, väktare som hotar med böter och polis, knuffar, spott och skrik och hot. Det är den verklighet de ser och upplever i vår stad. Förutom detta så eldas deras läger upp av okända och polisen finner inte gärningsmännen. Under dagarna som går ser de allt tröttare ut. Till slut frågar jag och då kommer det fram att de sitter vakt på nätterna i tältlägret och ej hinner sova. Deras tält brann ner och de säger sig vara tacksamma över att de faktiskt överlevt. Jag gör mitt bästa för att samla ihop saker i form av kläder (långa kjolar och underställ), vinterskor, receptfria mediciner, krämer med mera.

Jag märker att mitt ”arbete” gör skillnad och jag känner att är upptill oss, civilsamhället, att visa medmänsklighet och solidaritet. Det är svårt att se fattigdomen runt hörnet när vi vant oss vid att det är ett utomeuropeiskt fenomen som vi kan följa på tv och således stänga av när det blir för tungt. Nu när fattigdomen flyttat in så kan vi inte blunda längre eller byta kanal. Om alla gör vad de kan för EU- migranternas livssituation så kan vi göra stor skillnad. Det kan innebära att ge pengar när vi ser någon som tigger, gör en extra matlåda och ge bort, bjuda hem de på lunch eller middag och låta de duscha sig och tvätta sina kläder. Tala med dem och visa att vi bryr oss och ser dem, besöka tältläger och fråga vad de behöver, skänka av vårt överflöd, kontakta politiker och Sociala resursförvaltningen med att vi vägrar acceptera att människor behandlas på detta sätt. För er som inte vet hur romer behandlats genom historien, med folkmord, tvångssteriliseringar, tvångsomhändertagande av barn och ofrivilliga aborter, förvisningar och förbud att vistas i Sverige och fortfarande behandlas förfärligt i vårt land och i världen så rekommenderar jag er att läsa Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet. http://www.regeringen.se/content/1/c6/23/70/61/b8446bac.pdf

/Maria